Datorstödd inlärning av grammatik och språkteori - Stp

Längst ner i klasshierarkin finns lexikonet (se Appendix 3B), som
består av de objekt som representerar de konkreta orden. Exempelvis
definieras verbet skriva på följande sätt:
skriva1 : transitive
{
value = skriva;
vform = inf;
semantic_argument(arg1, noun, opt)
{
anim = hum;
nomasp = unit;
}
semantic_argument(arg2, noun, opt)
{
anim = art, inanim;
write = true;
}
}.
I den första raden anges namnet på den klass (skriva1) som
representerar ordet skriva och dess överordnade klass (transitive). Det
konkreta ordet, d.v.s. textsträngen ‘skriva’, anges hos särdraget value.
Verbets form (vform) och dess semantiska argument specificeras också.
Under semantic_argument finns de semantiska särdrag som argumenten
(argN, där N står för en siffra) måste ha. arg1 refererar till subjektet,
arg2 till objektet, arg10 till komplementet och arg0, som vi senare skall
se, till partikeln.
Lexikonet i sig är också hierarkiskt organiserat. Böjda ord kan ärva
egenskaper från sin oböjda variant. Detta innebär att man inte behöver
definiera de semantiska särdrag som det böjda ordet har gemensamt med
den oböjda varianten en gång till. Däremot måste man eventuellt ange
värden på nya särdrag om sådana förekommer och skriva över de ärvda
särdrag som inte gäller för ordet i fråga, exempelvis value. Verbet
skriver behöver därför bara skriva över särdraget value och särdraget
vform, samt lägga till det nya särdraget tensed.
skriva_presens1 : skriva1
{
value = skriver;
tensed = true;
vform = pres;
}.
Med partikelverb avser jag verbet med den extra egenskapen att den
förväntar sig en viss partikel. Betrakta följande definitioner av
‘partikelverben’ skriva om och skriva av.
skriva_om1 : trans_partverb
{
value = skriva;
particle_value = om;
...
}.
31