Datorstödd inlärning av grammatik och språkteori - Stp

Partikelverb representerar lexikaliskt enhetliga begrepp eller lexikala
enheter och kan därför betraktas som lexikaliserade fraser (Norén, 1990).
Partikelverbens betydelse kan mer eller mindre härledas från
konstituenternas betydelse, m.a.o. de kan vara mer eller mindre
lexikaliserade. Vi kan placera partikelverben på en lexikaliseringsskala
vars ena pol utgörs av 'rena' syntaktiska konstruktioner vars betydelse
nästan helt överensstämmer med konstituenternas betydelse (gå förbi,
bryta av, fylla i, köra bil) och vars andra pol består av idiom, d.v.s.
betydelsen har inte någonting att göra med konstituenternas betydelse
(hosta upp, äga rum, tappa huvudet). Ett och samma partikelverb kan
befinna sig på flera punkter av skalan (Ekberg, 1989). Exempelvis är
partikelverbet skjuta upp en ren syntaktisk konstruktion i satsen 'De
skjuter upp en raket' medan samma verb är idiom i satsen 'De blev
tvungna att skjuta upp resan p.g.a. det dåliga vädret'. Ett och samma
partikelverb kan alltså ha både en konkret och en eller flera speciella
betydelser.
Det kan finnas likheter och skillnader i betydelse mellan ett löst
sammansatt och ett fast sammansatt partikelverb med samma partikel.
Skillnaden består ofta i att det löst sammansatta partikelverbet har en
konkret betydelse medan det fast sammansatta verbet bär en abstrakt,
överförd betydelse (gå förbi - förbigå, stryka under - understryka, veckla
ut - utveckla). I vissa fall betyder ett löst och ett fast sammansatt
partikelverb med samma partikel helt olika saker (avta - ta av),
(Bodegård, 1985).
I Appendix 1 finns över 60 partiklar tillhörande ordklasserna adverb
och preposition listade. Det finns en stor frihet i
kombinationsmöjligheterna mellan verb och partikel. Partikeln på kan
kombineras med exempelvis verbet lägga, sätta, skriva, o.s.v. Verbet
lägga kan kombineras med partikeln på, av, upp, o.s.v. Det vore
intressant att veta om man utifrån en semantisk modell kunde beskriva
vilka partiklar som kan kombineras med vilka verb och på vilket sätt en
viss partikel ändrar ett verbs betydelse. Ett antal försök har gjorts men de
beskriver endast ett fåtal partiklar i kombination med ett fåtal verb, (se
Norén, 1990 och Ekberg, 1989).
3.3 Verbpartiklar
Termen partikel är en vag språkvetenskaplig term för oböjligt småord
och kan användas bl.a. för ordklasserna adverb, preposition, konjunktion,
subjunktion, interjektion och infinitivmärke.
Till verbpartiklar räknas i första hand betonade adverb och betonade
prepositioner. Även ord från andra ordklasser kan betraktas som
verbpartiklar, såsom oböjda substantiv som i åka tåg, köra bil, slå vakt,
vissa adjektiv som i gå lös(t), particip som i göra gällande och
prepositionsfraser som i gå till spillo (Norén, 1990). Jag kommer att
17