kandidatuppsats i biblioteks- och informationsvetenskap - BADA ...

eller ”ont”, varav den negativa polen är den som oftast ges störst utrymme.
Diskussionen förs av vuxna men diskussionens fokus är barn och ungdomar.
I artikeln Dangerous Media? Panic Discourses and Dilemmas of Modernity beskriver
Drotner tre antaganden som ligger bakom moral och mediapaniker. 19 Den första handlar
om kultur. Populär kultur definieras i motsats till högkultur och konst, och är detsamma
som lågkultur. Eftersom det existerar en kulturhierarki lägger vi in värderingar i de olika
kulturella sfärerna (såväl medvetet som omedvetet). Värderingarna följer samma
diktonomi: högkultur – lågkultur, konst – underhållning,tradition – innovation,
autencitet – imitation.
Det andra antagandet handlar om om socialpsykologi. Ofta appliceras en mycket
simplifierad modell av hur vi tillägnar oss kultur mediedebatten. Modellen bygger på att
människor imiterar vad de erfar, och på så sätt kan brott och våld som blir beskrivet i
(främst underhållnings)media påverka dess användare att själva begå brott. Från denna
modell kommer också idén att om vi utsätts för grova våldsbeskrivningar i media
kommer vi att bli avtrubbade inför våld och på så vis acceptera grovt våld även i
verkligheten.
Det tredje antagandet går tillbaka till gamla folkbildningsidéer och handlar om att barn
och unga är försvarslösa varelser som blir offer för mediets korrumperande makt.
Enbart högkultur anses som lämplig för individens kulturella utveckling, och om ett
barn skulle tillåtas att endast få tillgång till skräpkultur som till exempel tv, kommer
deras möjlighet att senare i livet uppskatta högkultur undermineras.
Mediepanikens kännetecken beskrivs mer ingående i boken Medier och kultur. I den
berättar en grupp danska medieforskare, bland dem Kirsten Drotner, om tre förhållanden
som kännetecknar mediepanik: debattens aktörer, former och ändamål.
Aktörerna är oftast yrkesutövare i områden som kommer i kontakt med mediet eller på
annat sätt kan sägas vara auktoriteter på området. Några exempel är bibliotekarier,
lärare, författare och musikproducenter.
Alla innehar positioner i de existerande kulturella och sociala
hierarkierna, och många känner sin position hotad av de nya
medierna. 20
Vad gäller debattens former så säger Drotner et al att den kännetecknas av en stark
känsloladdning, och att argumenten vädjar till känslor snarare än till förnuftet.
Debattörernas ordval är också lika, de metaforer som används handlar ofta om makt, sex
19 Ibid, s 610-611
20 Drotner et al, Medier och kultur, s. 61