2005-08-13 - EUR-Lex
2005-08-13 - EUR-Lex 2005-08-13 - EUR-Lex
▼B KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2676/90 av den 17 september 1990 om fastställande av gemensamma analysmetoder för vin EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin ( 1 ), ändrad genom förordning (EEG) nr 1325/90 ( 2 ), särskilt artikel 74 i denna, och med beaktande av följande: Enligt artikel 74.1. i förordning (EEG) nr 822/87 skall analysmetoder fastställas för att bestämma sammansättningen av de produkter som anges i artikel 1 i samma förordning samt regler för kontroll av huruvida dessa produkter har utsatts för någon behandling som strider mot godkänt enologiskt förfarande. Eftersom gemenskapen ännu inte har fastställt gränsvärden för substanser, vars förekomst visar att vissa enologiska metoder har tillämpats eller tabeller som gör det möjligt att jämföra analysdata, bör medlemsstaterna bemyndigas att fastställa dessa gränsvärden. Artikel 13.1. i förordning (EEG) nr 822/87 innehåller bestämmelser om en analytisk undersökning som omfattar åtminstone en bedömning av de egenskaper hos det aktuella kvalitetsvinet fso som anges i bilagan till den förordningen. Det är nödvändigt att införa enhetliga analysmetoder för kontroll av de uppgifter som anges i dokumentationen för de aktuella produkterna, så att uppgifterna blir korrekta och jämförbara. Dessa metoder bör därför vara obligatoriska för alla handelstransaktioner och alla kontrollåtgärder. Med hänsyn till de begränsade möjligheterna i detta avseende inom handeln bör ett begränsat antal rutinmetoder tillåtas, som gör det möjligt att snabbt och med tillräcklig säkerhet fastställa de nödvändiga faktorerna. Allmänt erkända metoder, som de som utvecklats för 1954 års internationella konvention om standardisering av metoder för analys och bedömning av vin och som publicerats av Internationella vinkontoret i Recueil des méthodes internationales d'analyse des vins (samling av internationella metoder för vinanalys), bör i möjligaste mån bibehållas. De vinanalysmetoder som används inom gemenskapen fastställdes i kommissionens förordning (EEG) nr 1108/82 ( 3 ). Den vetenskapliga utvecklingen gör det nödvändigt att ersätta vissa av dessa metoder med sådana som är mer ändamålsenliga, ändra vissa metoder och införa nya, särskilt sådana som sedermera har godkänts av Internationella vinkontoret. Med hänsyn till det stora antalet ändringar och deras komplexitet bör alla analysmetoder samlas i en ny förordning och förordning (EEG) nr 1108/82 bör upphävas. För att säkerställa jämförbarheten av de resultat som erhålls genom användning av de analysmetoder som avses i artikel 74 i förordning (EEG) nr 822/87 skall de av Internationella vinkontoret fastställda definitionerna av resultatens noggrannhet, repeterbarhet och reproducerbarhet användas. Med hänsyn till de vetenskapliga framstegen å ena sidan och de officiella laboratoriernas tekniska utrustning å den andra, samt i syfte ( 1 ) EGT nr L 84, 27.3.1987, s. 1. ( 2 ) EGT nr L 132, 23.5.1990, s. 19. ( 3 ) EGT nr L 133, 14.5.1982, s. 1. 1990R2676 — SV — 13.08.2005 — 011.001 — 2
▼B att förbättra dessa laboratoriers effektivitet och lönsamhet, bör automatiserade analysmetoder tillåtas under vissa omständigheter. Det måste dock föreskrivas att dessa automatiserade metoder i händelse av tvist inte kan ersätta referensmetoderna eller de allmänt använda metoderna. Resultaten av densitetsbestämningar utförda med den automatiserade metoden, som bygger på principen för frekvensoscillatorn, är i fråga om noggrannhet, repeterbarhet och reproducerbarhet minst lika goda som de resultat som erhålls med de metoder som anges i punkt 1 i bilagan till denna förordning för bestämning av densitet eller specifik vikt. Enligt artikel 74.3. i förordning (EEG) nr 822/87 skall denna automatiserade metod sålunda anses vara likvärdig med de metoder som anges i bilagan till den här förordningen. Den metod som beskrivs i kapitel 25 punkt 2.2.3.3.2 i bilagan till denna förordning för analys av den totala svaveldioxidhalten i vin och vinmust med en förmodad halt under 50 mg/l ger en bättre extraktion av denna substans än de metoder som beskrivs i kapitel 13 punkt 13.4 i bilagan till förordning (EEG) nr 1108/82. Den förstnämnda metoden ger ett högre värde för den totala svaveldioxidhalten i de analyserade produkterna. Denna halt kan, särskilt i vissa druvsafter, vara högre än den högsta tillåtna halten. För att undvika problem med avsättning av druvsaft som redan har framställts vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande och till dess att produktionsprocesserna ändrats såatt bättre avsvavling uppnås av druvsaft vars jäsning avstannats genom tillsats av alkohol, bör det förfarande som beskrivs i den ovannämnda förordningen tillåtas under en övergångsperiod. De åtgärder som avses i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 1. Gemenskapsmetoderna för vinanalys, som i samband med handelstransaktioner och kontrollåtgärder skall göra det möjligt att — fastställa sammansättningen av de produkter som anges i artikel 1 i förordning (EEG) nr 822/87, och — kontrollera om dessa produkter har utsatts för någon behandling som strider mot godkänt enologiskt förfarande, skall vara de som anges i bilagan till denna förordning. 2. För ämnen för vilka referensmetoder och rutinmetoder finns angivna skall de resultat som erhålls med referensmetoderna ha företräde. I denna förordning avses med Artikel 2 a) repeterbarhet: det värde under vilket den absoluta skillnaden mellan två individuella resultat som har uppnåtts i prov på identiskt provmaterial som har genomförts under samma förhållanden (samma person, samma apparatur, samma laboratorium och ett kort tidsintervall) kan förväntas ligga inom en angiven sannolikhet, b) reproducerbarhet: det värde under vilket den absoluta skillnaden mellan två individuella resultat som har erhållits under olika förhållanden (olika personer, olika apparatur, olika laboratorier eller olika tidsintervall) kan förväntas ligga inom en angiven sannolikhet. Begreppet ”individuellt provresultat” avser det värde som erhålls när den standardiserade analysmetoden tillämpas fullständigt och en gång på ett enda prov. Om inte annat anges, skall sannolikheten vara 95 %. 1990R2676 — SV — 13.08.2005 — 011.001 — 3
- Page 1: 1990R2676 — SV — 13.08.2005 —
- Page 5 and 6: ▼B 1. DEFINITIONER BILAGA 1. DENS
- Page 7 and 8: ▼B Beräkning ( 1 ) Tarering av d
- Page 9 and 10: ▼B V 20 °C = 104,0275 ml Vattnet
- Page 11 and 12: ▼B 1990R2676 — SV — 13.08.200
- Page 13 and 14: ▼B TABELL 4 Temperaturkorrektione
- Page 15 and 16: ▼B TABELL 7 Temperaturkorrektione
- Page 17 and 18: ▼B 5.3 Sockerhalt i renad koncent
- Page 19 and 20: ▼B (Sackaros % m/ m) (Brytningsin
- Page 21 and 22: ▼B (Sackaros % m/ m) (Brytningsin
- Page 23 and 24: ▼B (Sackaros % m/ m) (Brytningsin
- Page 25 and 26: ▼B (Sackaros % m/ m) (Brytningsin
- Page 27 and 28: ▼B (Sackaros % m/ m) (Brytningsin
- Page 29 and 30: ▼B (Sackaros % m/ m) (Brytningsin
- Page 31 and 32: ▼B TABELL 3 Tabell som visar sock
- Page 33 and 34: ▼B Sackaros % m/m Brytningsindex
- Page 35 and 36: ▼B Sackaros % m/m Brytningsindex
- Page 37 and 38: ▼B ▼M12 ▼B gånger i följd.
- Page 39 and 40: ▼M11 1.6. Utförande Flottören o
- Page 41 and 42: ▼M11 1990R2676 — SV — 13.08.2
- Page 43 and 44: ▼M11 Tabell 2: Elektronisk densit
- Page 45 and 46: ▼M11 Medelvärde (HV) n Avvikande
- Page 47 and 48: ▼M12 1.4 Kalibreringsvätskor, re
- Page 49 and 50: ▼M12 ▼M8 ▼B ”Recueil intern
- Page 51 and 52: ▼B FORMEL FRÅN VILKA TABELLERNA
▼B<br />
att förbättra dessa laboratoriers effektivitet och lönsamhet, bör automatiserade<br />
analysmetoder tillåtas under vissa omständigheter. Det måste<br />
dock föreskrivas att dessa automatiserade metoder i händelse av tvist<br />
inte kan ersätta referensmetoderna eller de allmänt använda metoderna.<br />
Resultaten av densitetsbestämningar utförda med den automatiserade<br />
metoden, som bygger på principen för frekvensoscillatorn, är i fråga<br />
om noggrannhet, repeterbarhet och reproducerbarhet minst lika goda<br />
som de resultat som erhålls med de metoder som anges i punkt 1 i<br />
bilagan till denna förordning för bestämning av densitet eller specifik<br />
vikt. Enligt artikel 74.3. i förordning (EEG) nr 822/87 skall denna automatiserade<br />
metod sålunda anses vara likvärdig med de metoder som<br />
anges i bilagan till den här förordningen.<br />
Den metod som beskrivs i kapitel 25 punkt 2.2.3.3.2 i bilagan till denna<br />
förordning för analys av den totala svaveldioxidhalten i vin och vinmust<br />
med en förmodad halt under 50 mg/l ger en bättre extraktion av denna<br />
substans än de metoder som beskrivs i kapitel <strong>13</strong> punkt <strong>13</strong>.4 i bilagan<br />
till förordning (EEG) nr 11<strong>08</strong>/82. Den förstnämnda metoden ger ett<br />
högre värde för den totala svaveldioxidhalten i de analyserade<br />
produkterna. Denna halt kan, särskilt i vissa druvsafter, vara högre än<br />
den högsta tillåtna halten. För att undvika problem med avsättning av<br />
druvsaft som redan har framställts vid tidpunkten för denna förordnings<br />
ikraftträdande och till dess att produktionsprocesserna ändrats såatt<br />
bättre avsvavling uppnås av druvsaft vars jäsning avstannats genom<br />
tillsats av alkohol, bör det förfarande som beskrivs i den ovannämnda<br />
förordningen tillåtas under en övergångsperiod.<br />
De åtgärder som avses i denna förordning är förenliga med yttrandet<br />
från Förvaltningskommittén för vin.<br />
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.<br />
Artikel 1<br />
1. Gemenskapsmetoderna för vinanalys, som i samband med handelstransaktioner<br />
och kontrollåtgärder skall göra det möjligt att<br />
— fastställa sammansättningen av de produkter som anges i artikel 1 i<br />
förordning (EEG) nr 822/87, och<br />
— kontrollera om dessa produkter har utsatts för någon behandling som<br />
strider mot godkänt enologiskt förfarande,<br />
skall vara de som anges i bilagan till denna förordning.<br />
2. För ämnen för vilka referensmetoder och rutinmetoder finns<br />
angivna skall de resultat som erhålls med referensmetoderna ha<br />
företräde.<br />
I denna förordning avses med<br />
Artikel 2<br />
a) repeterbarhet: det värde under vilket den absoluta skillnaden mellan<br />
två individuella resultat som har uppnåtts i prov på identiskt provmaterial<br />
som har genomförts under samma förhållanden (samma person,<br />
samma apparatur, samma laboratorium och ett kort tidsintervall) kan<br />
förväntas ligga inom en angiven sannolikhet,<br />
b) reproducerbarhet: det värde under vilket den absoluta skillnaden<br />
mellan två individuella resultat som har erhållits under olika förhållanden<br />
(olika personer, olika apparatur, olika laboratorier eller olika<br />
tidsintervall) kan förväntas ligga inom en angiven sannolikhet.<br />
Begreppet ”individuellt provresultat” avser det värde som erhålls när<br />
den standardiserade analysmetoden tillämpas fullständigt och en gång<br />
på ett enda prov.<br />
Om inte annat anges, skall sannolikheten vara 95 %.<br />
1990R2676 — SV — <strong>13</strong>.<strong>08</strong>.<strong>2005</strong> — 011.001 — 3
Change language