2005-08-13 - EUR-Lex
2005-08-13 - EUR-Lex 2005-08-13 - EUR-Lex
▼B 1. VIN OCH MUST 1.1 Definitioner 40. FÄRGEGENSKAPER Vinets färgegenskaper är dess luminositet och dess kromaticitet. Luminositeten svarar mot transmittansen och varierar omvänt proportionellt mot vinets färgintensitet. Kromaticiteten svarar mot den dominerande våglängden (som karakteriserar nyansen) och färgens renhet. Traditionellt och av bekvämlighetsskäl anges röda viners och roséviners färgegenskaper som färgintensiteten och nyansen enligt ett förfarande som har antagits som rutinmetod. 1.2 Principer för metoderna 1.2.1 Referensmetod Detta är en spektrofotometrisk metod som möjliggör bestämning av de tristimulusvärden och de tre kromaticitetskoordinater som krävs för specifikation av färgen enligt internationella belysningskommissionen (CIE). 1.2.2 Rutinmetod (för rödvin och rosévin) Spektrofotometrisk metod, enligt vilken färgegenskaperna traditionellt uttrycks på följande sätt: Färgintensiteten anges som summan av absorbanserna vid våglängderna 420, 520 och 620 nm för den strålning som genomkorsar 1 cm optisk våglängd i provet. Nyansen uttrycks som förhållandet mellan absorbansen vid 420 nm och vid 520 nm. 1.3 Referensmetod 1.3.1 Apparatur 1.3.1.1. Spektrofotometer för bestämning mellan 300 och 700 nm. 1.3.1.2. Parvisa glaskuvetter med optisk väglängd b = 0,1 - 0,2 - 0,5 - 1 - 2 och 4 cm. 1.3.2 Metod 1.3.2.1. Beredning av provet Grumligt vin skall klaras med centrifugering. Större delen av koldioxiden i unga och mousserande viner måste avlägsnas genom omskakning under vakuum. 1.3.2.2. Bestämning Den optiska väglängden b i glaskuvetten skall väljas så att den uppmätta absorbansen ligger mellan 0,3 och 0,7. Följande riktlinjer anges för att underlätta valet av lämplig optisk väglängd: använd kuvetter med 2 (eller 4) cm optisk väglängd för vitvin, 1 cm för rosévin och 0,1 cm (eller 0,2 cm) för rödvin. De spektrofotometriska bestämningarna skall utföras med destillerat vatten i en kuvett med samma optiska våglängd b som referensvätskan för att nollställa absorbansskalan vid våglängderna 445, 495, 550 och 625 nm. De fyra motsvarande absorbanserna för vinet bestäms därefter med tre decimaler för den optiska väglängden b. Beteckna dessa A 445 ,A 495 ,A 550 och A 625 . 1990R2676 — SV — 13.08.2005 — 011.001 — 158
▼B ▼M8 1.3.3 Beräkning Med ledning av dessa värden avläses vid en optisk väglängd = b cm motsvarande transmittansvärden (T%) i tabell 1. Beteckna dessa T , 445 T ,T och T . 495 550 625 — Beräkna tristimulusvärdena X, Y och Z, uttryckta som decimalbråk, med hjälp av följande formler: X = 0,42 × T + 0,35 × T + 0,21 × T 625 550 445 Y = 0,20 × T + 0,63 × T + 0,17 × T 625 550 495 Z = 0,24 × T + 0,94 × T 495 445 — Beräkna kromaticitetskoordinaterna x och y med X x ¼ X þ Y þ Z Y y ¼ X þ Y þ Z 1.3.4 Redovisning av resultaten 1.3.4.1. Den relativa luminositeten erhålls med värdet för Y uttryckt i procent. (För svart är Y = 0 %, för färglösa vätskor är Y = 100 %.) 1.3.4.2. Kromaticiteten uttrycks av den dominerande våglängden och renheten. Bestämning av dessa båda storheter görs utifrån kromaticitetsdiagrammet, begränsat av ”spectrum locus”, se figur 1. Punkten O som är inritad i diagrammet representerar den vita ljuskälla som används och har tilldelats koordinaterna för en standardljuskälla, C, x = 0,3101 och o y = 0,3163, dvs. dagsljus med normal ljusstyrka. o — Dominerande våglängd Rita in punkten C med koordinaterna x och y på kromaticitetsdiagrammet. Om C ligger utanför triangeln AOB ritas en rak linje som förbinder O med C och dras ut så att den skär igenom ”spectrum locus” vid punkten S, som motsvarar den dominerande våglängden. Om C ligger innanför triangeln AOB ritas en rak linje från C till O och dras ut så att den skär igenom ”spectum locus” vid en punkt som motsvarar våglängden för vinets komplementfärg. Denna våglängd anges med sitt värde åtföljt av bokstaven C. — Renhet. Om punkten C ligger utanför triangeln AOB anges renheten i procent med förhållandet: avståndet från C till O 100 avståndet från O till S Om punkten C ligger innanför triangeln AOB anges renheten i procent med förhållandet: avståndet från C : till O : hon 100 ( avståndet från O : till P 1 ) där P är den punkt där den raka linjen OC skär igenom linjen för purpur (linje AB). Renheten anges också direkt med hjälp av kromaticitetsdiagram utifrån de kända värdena för x och y (fig. 2, 3, 4, 5 och 6). 1.3.4.3. Resultat Vinets färg definieras helt av dess luminositet, dess kromaticitet (den dominerade våglängden) och dess renhet. Dessa skall anges i analysrapporten tillsammans med den optiska våglängd som användes för bestämningen. ( 1 ) Detta avstånd måste anges i riktning från O till C. 1990R2676 — SV — 13.08.2005 — 011.001 — 159
- Page 107 and 108: ▼M7 20. BESTÄMNING AV D-ÄPPELSY
- Page 109 and 110: ▼M7 ▼M10 7. NOGGRANNHET Resulta
- Page 111 and 112: ▼M7 Tillägg A Beaktande av inter
- Page 113 and 114: ▼B RUTINMETOD 21. TOTAL HALT AV
- Page 115 and 116: ▼B 22. SORBINSYRA 1. PRINCIP FÖR
- Page 117 and 118: ▼B Skriv ut kromatogrammen. Kontr
- Page 119 and 120: ▼B 23. L-ASKORBINSYRA 1. PRINCIP
- Page 121 and 122: ▼B 1. PRINCIP 24. pH Potentialski
- Page 123 and 124: ▼B 1. DEFINITIONER 25. SVAVELDIOX
- Page 125 and 126: ▼B med 0,01 M natriumhydroxidlös
- Page 127 and 128: ▼B TABELL 1 Värden för den term
- Page 129 and 130: ▼B 26. NATRIUM 1. PRINCIPER FÖR
- Page 131 and 132: ▼B 27. KALIUM 1. PRINCIPER FÖR M
- Page 133 and 134: ▼B 28. MAGNESIUM 1. PRINCIP FÖR
- Page 135 and 136: ▼B Anteckna medelvärdet för den
- Page 137 and 138: ▼B 31. KOPPAR 1. PRINCIP FÖR MET
- Page 139 and 140: ▼B 32. KADMIUM 1. PRINCIP Kadmium
- Page 141 and 142: ▼B 1. PRINCIP FÖR METODEN 33. SI
- Page 143 and 144: ▼B 34. ZINK 1. PRINCIP FÖR METOD
- Page 145 and 146: ▼B 5. REDOVISNING AV RESULTATEN 5
- Page 147 and 148: ▼B 4.2 Metod med kända tillsatse
- Page 149 and 150: ▼B Mängden CO i g/l vin erhålls
- Page 151 and 152: ▼M13 37a. MÄTNING AV ÖVERTRYCKE
- Page 153 and 154: ▼M13 Om temperaturen vid mätning
- Page 155 and 156: ▼M7 1 ml silvernitratlösning med
- Page 157: ▼B Apparat för destillation med
- Page 161 and 162: ▼B FIGUR 1 Kromaticitetsdiagram s
- Page 163 and 164: ▼B FIGUR 3 Kromaticitetsdiagram f
- Page 165 and 166: ▼B FIGUR 5 Kromaticitetsdiagram f
- Page 167 and 168: ▼B 2. RENAD KONCENTRERAD MUST 2.1
- Page 169 and 170: ▼B 5.3 Renad koncentrerad must 5.
- Page 171 and 172: ▼B b) KONDUKTIVITET 1. PRINCIP F
- Page 173 and 174: ▼B 2.3.2 Kolorimetrisk bestämnin
- Page 175 and 176: ▼B 2.1.4 Buffertlösning, ph 3,5.
- Page 177 and 178: ▼B 3.4 Spädd svavelsyra, 1:2 (v/
- Page 179 and 180: ▼B Figur: Gaskromatogram för mes
- Page 181 and 182: ▼M6 Därefter stängs ventilerna,
- Page 183 and 184: ▼M7 (d) Standardlösningar av ety
- Page 185 and 186: ▼M7 Utvärdering av metoden för
- Page 187 and 188: ▼M10 17 16 13 12 O, O, C och C, b
- Page 189 and 190: ▼M10 När det gäller druvmust, k
- Page 191 and 192: ▼M10 Provkod Alkohol från vin Al
▼B<br />
1. VIN OCH MUST<br />
1.1 Definitioner<br />
40. FÄRGEGENSKAPER<br />
Vinets färgegenskaper är dess luminositet och dess kromaticitet.<br />
Luminositeten svarar mot transmittansen och varierar omvänt proportionellt<br />
mot vinets färgintensitet.<br />
Kromaticiteten svarar mot den dominerande våglängden (som karakteriserar<br />
nyansen) och färgens renhet.<br />
Traditionellt och av bekvämlighetsskäl anges röda viners och<br />
roséviners färgegenskaper som färgintensiteten och nyansen enligt ett<br />
förfarande som har antagits som rutinmetod.<br />
1.2 Principer för metoderna<br />
1.2.1 Referensmetod<br />
Detta är en spektrofotometrisk metod som möjliggör bestämning av de<br />
tristimulusvärden och de tre kromaticitetskoordinater som krävs för<br />
specifikation av färgen enligt internationella belysningskommissionen<br />
(CIE).<br />
1.2.2 Rutinmetod (för rödvin och rosévin)<br />
Spektrofotometrisk metod, enligt vilken färgegenskaperna traditionellt<br />
uttrycks på följande sätt:<br />
Färgintensiteten anges som summan av absorbanserna vid våglängderna<br />
420, 520 och 620 nm för den strålning som genomkorsar 1 cm<br />
optisk våglängd i provet.<br />
Nyansen uttrycks som förhållandet mellan absorbansen vid 420 nm<br />
och vid 520 nm.<br />
1.3 Referensmetod<br />
1.3.1 Apparatur<br />
1.3.1.1. Spektrofotometer för bestämning mellan 300 och 700 nm.<br />
1.3.1.2. Parvisa glaskuvetter med optisk väglängd b = 0,1 - 0,2 - 0,5 - 1 - 2<br />
och 4 cm.<br />
1.3.2 Metod<br />
1.3.2.1. Beredning av provet<br />
Grumligt vin skall klaras med centrifugering.<br />
Större delen av koldioxiden i unga och mousserande viner måste<br />
avlägsnas genom omskakning under vakuum.<br />
1.3.2.2. Bestämning<br />
Den optiska väglängden b i glaskuvetten skall väljas så att den<br />
uppmätta absorbansen ligger mellan 0,3 och 0,7.<br />
Följande riktlinjer anges för att underlätta valet av lämplig optisk<br />
väglängd: använd kuvetter med 2 (eller 4) cm optisk väglängd för<br />
vitvin, 1 cm för rosévin och 0,1 cm (eller 0,2 cm) för rödvin.<br />
De spektrofotometriska bestämningarna skall utföras med destillerat<br />
vatten i en kuvett med samma optiska våglängd b som referensvätskan<br />
för att nollställa absorbansskalan vid våglängderna 445, 495, 550 och<br />
625 nm.<br />
De fyra motsvarande absorbanserna för vinet bestäms därefter med tre<br />
decimaler för den optiska väglängden b. Beteckna dessa A 445 ,A 495 ,A 550<br />
och A 625 .<br />
1990R2676 — SV — <strong>13</strong>.<strong>08</strong>.<strong>2005</strong> — 011.001 — 158