2005-08-13 - EUR-Lex

▼B
4.2 Metod med kända tillsatser
Tillsätt under kontinuerlig omrörning en känd volym standardfluoridlösning
till analysprovet med hjälp av en precisionspipett. Läs av
potentialvärdet i mV när visaren är stabil.
Koncentrationen i den standardlösning som skall tillsättas väljs enligt
följande:
a) Fluoridkoncentrationen i analysmediet fördubblas två eller tre
gånger.
b) Analysmediets volym skall hållas i stort sett konstant (volymökning
om 1 % eller mindre).
Alternativ b underlättar beräkningarna (se 5.)
Analysmediets ungefärliga koncentration läses av på en kalibreringslinje
som ritas på en semilogaritmisk skala med
standardfluoridlösningar med en koncentration av 0,1; 0,2; 0,5; 1,0
resp 2,0 mg/l.
Anmärkning:
Om analysmediets ungefärliga koncentration ligger utanför standardlösningarnas
koncentration skall provet spädas.
Exempel:
Om analysmediets ungefärliga fluoridkoncentration (volym 20 ml) är
0,25 mg/l F − skall koncentrationen ökas med 0,25 mg/l. För att
åstadkomma detta används en lämplig pipett för att tillsätta 0,20 ml
= 1 %) av en standardlösning innehållande 25 mg/l F − eller 0,050 ml
av en standardlösning med 100 mg/l F − .
5. BERÄKNINGAR
Fluoridhalten i analysmediet i mg/l erhålls med följande formel:
CF ¼ Va Ca
Vo
1
ðantilog ΔE/SÞ
1
CF = Koncentrationen av fluorid i analysmediet i mg/l
Ca = Koncentrationen av fluorid (mg/l) som har tillsatts analysmediet
(V ) a
Vo = Analysmediets initialvolym före tillsats (ml)
Va = Lösningens volym i ml efter tillsats
Δ E = Differensen mellan potentialerna E och E som erhållits i 4.1
1 2
och 4.2 (mV)
S = Spänningsfältet över elektroden i provlösningen
Om V a ligger mycket nära V o (se 4.2) används följande förenklade
formel:
CF ¼ Ca
1
ðantilog ΔE/SÞ
1
Värdet skall multipliceras med den spädningsfaktor som erhålls genom
tillsats av buffertlösningen.
1990R2676 — SV — 13.08.2005 — 011.001 — 147