2005-08-13 - EUR-Lex

▼B
23. L-ASKORBINSYRA
1. PRINCIP FÖR METODERNA
De här föreslagna metoderna möjliggör bestämning av L-askorbinsyra
och dehydroaskorbinsyra i vin eller must.
1.1. Referensmetod (fluorimetri)
L-askorbinsyran oxideras med aktivt kol till dehydroaskorbinsyra. Den
senare bildar en fluorescerande förening genom reaktion med ortofenylendiamin
(OPDA). Med hjälp av ett referensprov i närvaro av borsyra
kan eventuell falsk fluorescens bestämmas (genom att borsyra/dehydroaskorbinsyrakomplex
bildas). Den fluorimetriska bestämningen kan
göras utifrån föregående bestämning.
1.2 Rutinmetod (kolorimetri)
L-askorbinsyra oxideras med jod till dehydroaskorbinsyra som därefter
fälls ut med 2,4-dinitrofenylhydrazin som ger bis-(2,4-dinitrofenylhydrazon).
Efter separering med tunnskiktskromatografi och lösning i
ättiksyra medium bestäms det rödfärgade derivatet med spektrofotometri
vid 500 nm.
2. REFERENSMETOD (fluorimetrisk metod)
2.1. Reagenser
2.1.1. Ortofenylendiamin-dihydrokloridlösning (C 6 H 10 Cl 2 N 2 ), 0,02 g per
100 ml, som bereds omedelbart före användning.
2.1.2. Natriumacetat-tri-hydratlösning (CH 3 COONa. 3H 2 O), 500 g/l.
2.1.3. Blandad lösning av borsyra och natriumacetat:
Lös 3 g borsyra, H 3 BO 3 , i 100 ml natriumacetatlösning (2.1.2). Denna
lösning ska beredas omedelbart före användning.
2.1.4. Lösning av isättika, CH 3 COOH (ρ 20 = 1,05 g/ml), spädd till 56 % (v/v)
med pH nära 1,2.
2.1.5. Referenslösning av L-askorbinsyra, 1 g/l:
Omedelbart före användningen löses 50 mg L-askorbinsyra, C 6 H 8 O 6 ,
efter att ha torkats i en exsickator som är skyddad mot ljus, i 50 ml
ättiksyralösning (2.1.4).
2.1.6. Aktivt kol p. a. ( 1 )
Häll 100 g aktivt kol i en 2 l konisk kolv och tillsätt 500 ml 10 % (v/
v) saltsyra (HCl) (ρ 20 = 1,19 g/ml). Låt koka upp och filtrera genom ett
filter av sintrat glas med porositet 3. Samla upp det behandlade kolet i
en 2 l konisk kolv, tillsätt 1 liter vatten, skaka om och filtrera genom
ett filter av sintrat glas med porositet 3. Upprepa detta förfarande
ytterligare två gånger. Placera återstoden i ett torkskåp som ställts in
på 115 ± 5 °C i 12 timmar (över natten).
2.2 Apparatur
2.2.1. Fluorimeter. Använd en spektrofluorimeter med en lampa som ger ett
kontinuerligt spektrum genom att den används på lägsta effekt.
Optimala excitations- och emissionsvåglängder för provet bestäms i
förväg och beror på vilken utrustning som används. Som vägledning
skall excitationsvåglängden vara ca 350 nm och emissionsvåglängden
ca 430 nm.
Kuvetter med 1 cm optisk väglängd.
2.2.2. Filter av sintrat glas, porositet 3.
2.2.3. Provrör (diameter ca 10 mm).
2.2.4. Stavar för omrörning i provrören.
( 1 ) Ett varumärke är ”norite”.
1990R2676 — SV — 13.08.2005 — 011.001 — 119