Älskar rastlösheten - V-Tab

Chefen 

Journalistförbundets tidning juni 2011 

#2 

i 

fokus 

Älskar 

rastlösheten 

Karin Magnusson om att vara chef på kvällstidning s. 4 

En chef 

– flera 

uppdrag s.12 

rollbyte 

Återvände 

– som 

reporter s.8 

reflektion 

Så chefar 

du bäst på 

distans s.14

intro 

Vardag 

på olika sätt 

Du har varit borta en dag. När 

du är tillbaka väntar hundra 

mejl i inkorgen, som du inte 

hunnit kolla av i mobilen. Telefonsvararen 

blinkar ilsket och i 

almanackan finns flera mötestider 

inplanerade. 

Så ser det ut för många av oss. 

Frida Boisen, som blivit chefredaktör 

för två tidningar, berättar 

i det här numret om hur hon 

organiserar vardagen. 

Vi har också tittat närmare på 

några andra varianter av chefskap. 

Ingrid Thörnqvist är chefen 

som leder medarbetare på 

distans. Lena Styren sätter ihop 

en tillfällig redaktion som hon 

sedan lämnar. Karin Magnusson 

gick från public service till 

chefsjobb i kvällstidningsvärlden. 

Och hur resonerade Niclas 

Brunell? Han är chefen som 

kom på kollisionskurs med sin 

redaktion och slutade, för att 

senare återvända till samma redaktion 

som reporter. Läs hans 

råd till chefer som växlar roll. 

PS: Tipsa gärna om vad du vill läsa i 

Chefen i Journalisten. Mejladressen 

är: chefen@journalisten.se. 

chefen 

i Journalisten 

Redaktör 

Qia Rindevall, 

08-613 75 16, qr@journalisten.se 

Layout 

Julia Nilsson 

08-613 75 22, jn@journalisten.se 

Ansvarig utgivare 

Helena Giertta 

08-613 75 15, hg@journalisten.se 

Medverkande i detta nummer: 

Johan Bergmark, Claes Blom, Anna de 

Lima Fagerlind, Hanna Lundquist, Börge 

Nilsson, Tomas Ohlsson. 

Postadress: Box 1116, 111 81 Stockholm 

Tryckeri: V-tab, 2011 

Utgivning: 4 nr/år 

Annonser: Ad4You Media, 

Filippa Widman, 08-556 950 44 

Omslagsfoto: Tomas Ohlsson 

2 chefen i Journalisten ■ juni 2011 

Fler kvinnor i toppen 

■ Andelen kvinnor bland toppcheferna 

i Sveriges största medier har på elva år 

ökat från 23 till 38 procent, visade en 

undersökning i Journalisten (3/11). Att 

fler mediechefer är kvinnor tycks dock 

inte ha satt avtryck i medieinnehållet. 

Enligt den världsomspännande studien 

Global Media Monitoring Project 

har andelen kvinnor i svenska medier de 

senaste tio åren bara ökat med en procentenhet 

(till 32 procent), medan den 

globalt har ökat med sju procentenheter 

(till 24 procent). 

”Chefredaktörsåren lärde mig hur viktigt det är att 

medarbetare får nya uppgifter: det ger dem själva 

en stöt, det ger en stöt åt den krets dit de kommer, 

nya magnetmönster uppstår.” 

Bo Strömstedt i boken Löpsedeln och insidan - en bok om tidningen och livet. 

Fråga coachen 

■ Coachen Ulrica Ambjörn svarar på frågor om 

ledarskap. Har du en fråga? Mejla till: chefen@journalisten 

? Jag har hållit 

utvecklingssamtal 

med mina sex medarbetare. 

Då framförde några av 

dem kritik mot mitt sätt att 

leda redaktionen. Det 

handlade bland annat om 

att jag var odemokratisk 

och ”styrde med hela 

handen” men det var svårt 

att få dem att ge några 

konkreta exempel. Jag 

blev ganska överraskad 

eftersom ingen sagt något 

till mig tidigare (jag har 

varit chef här i tre år). Vad 

ska jag göra? i svåra 

stunder funderar jag på att 

hoppa av som chef. 

! Jag tycker att det var 

klokt av dig att be dina 

medarbetare om konkreta exempel. 

Utan exemplifiering 

blir den feedback du fått otydlig 

och svår att agera konstruktivt 

på. 

Du bör alltså upprepa din 

48år. 

Vid den åldern står du på toppen av din 

karriär om du är chef, enligt Sveriges 

största arbetslivspanel, Manpower Life. 

Enligt samma panel toppar chefers karriär 

fyra år senare än anställdas. 

önskan samtidigt som du 

förklarar att det är nödvändigt 

om ni ska komma vidare. 

Om dina medarbetare inte 

kan ge dig historiska exempel 

så be dem att ge dig feedback 

på direkten nästa gång de 

tycker att du agerar odemokratiskt. 

Ge dig tid att lyssna 

uppmärksamt på de exempel 

du får och fråga också om 

hur medarbetaren upplevde 

situationen. Försäkra dig om 

att du förstått genom att åter-

KvaliTeT påverKar inTe lön 

n Kopplingen mellan resultat, prestation och lön 

är svag tycker 48 procent av tillfrågade chefer i en 

undersökning som chefsorganisationen Ledarna 

gjort. Nästan hälften, 47 procent, av de tillfrågade 

cheferna uppgav att kvaliteten i ledarskapet har liten 

eller ingen betydelse för löneutvecklingen. 

Två mediechefer 

på TopplisTa 

n Två mediekvinnor finns med i 

listan över de 30 högst rankade 

i Framtidens kvinnliga ledare 

2011, korade av Ledarna och 

Shortcut. På 28e plats återfinns 

Karin Pettersson, politisk chefredaktör 

för Aftonbladet och på 

29e plats nisha besara, chef för 

Arena medier och chefredaktör 

för Dagens arena. 

vill jobba Till 69 

n Chefer är mer positiva, än allmänheten 

generellt, till regeringens 

förslag att ge anställda 

rätt att arbeta fram till 69 års 

ålder, visar en undersökning från 

AMF och Novus. 43 procent av 

cheferna är mycket positiva eller 

positiva. Men bara 28 procent av 

allmänheten vill ha möjlighet att 

jobba till 69 års ålder. 

koppla det du hört: ”Om jag 

hört rätt så…”. Försök undvika 

att omedelbart värdera och gå i 

försvar, utan be istället om att 

få återkomma när du hunnit 

smälta informationen. 

Som medarbetare behöver 

vi förstå vilket sammanhang 

vi verkar i. Chefens uppgift 

är att leda och fördela arbetet. 

Var därför tydlig med vad organisationens 

övergripande 

uppdrag och mål är och vad de 

innebär för redaktionen som 

NR 28 

NR 29 Foton tomas oHlsson 

helhet, men också vilka krav 

du ställer på enskilda medarbetare. 

Berätta hur ramarna 

för inflytande ser ut – skapa 

klarhet i vad som är förhandlingsbart 

och vad som inte är 

det. I de fall du eller ledningen 

fattar beslut som till sin natur 

är odemokratiska kan du välja 

att inhämta gruppens synpunkter. 

Du kan från början 

klargöra att beslutet är fattat 

(oavsett om du själv fattat det 

eller om du är ledningens för- 

2 tips för chefen 

ny bok 

KoKboK för chefer & 

vanligt folK 

astrid boisen 

(Hoi Förlag) 

n Det här är 

en liten kulinarisk 

bok 

med 47 recept 

för att 

utvecklas 

som ledare. 

Konsulten 

Astrid Boisen 

delar med sig av erfarenheter 

från sin egen chefskarriär 

inom bland annat Volvo 

och Previa. Sammanfattningsvis 

handlar det om självinsikt, 

reflektion och kommunikation. 

Astrid Boisen anser bland annat 

att man för att leda andra 

måste förstå sig själv och 

att kommunikation inte bara 

handlar om att prata själv utan 

minst lika mycket om att 

lyssna på andra. Mycket av 

kunskaperna finns att hämta i 

andra ledarskapsböcker, men 

för den som har ont om tid och 

bara vill läsa lättsamt skrivna, 

korta kapitel fungerar Astrid 

Boisens kokbok bra. 

Qia rindevall 

”Utan exemplifiering blir den 

feedback du fått otydlig och 

svår att agera konstruktivt på.” 

längda arm), men att du är öppen 

för dialog kring eventuella 

konsekvenser och hur de kan 

hanteras. 

Att oönskade beslut väcker 

motstånd behöver du som 

chef vara förberedd på så att du 

kan stå kvar och möta medarbetarnas 

reaktioner. Vid svåra 

beslut och förändringar är det 

viktigt att du själv får stöd och 

kan hämta kraft och få råd från 

någon i din omgivning. 

ulrica ambJörn 

på webben 

www.motivation.se 

n Nya ledarskapssajten Motivation.se 

vill motivera och 

inspirera chefer genom att ge 

verktyg inom olika nyckelområden 

som planering, kommunikation 

och coachning. 

Motivation.se har också engagerat 

en rad skribenter och 

experter som ska bidra med 

artiklar och svara på läsarnas 

frågor. 

Surfar man på sajten hittar 

man artiklar av bland andra 

före detta journalisten, numera 

PRkonsulten Peter Karaszi 

och Carin Fredlund, marknadsekonom 

och journalist. 

Många av texterna på sajten 

är dock osignerade. Jag hade 

gärna velat veta vilka som står 

bakom dem. 

Qia rindevall 

juni 2011 n chefen i Journalisten 2


”Kvällstidningarna har en 

utpräglad prestationskultur 

medan public service är 

mer av en reflektionskultur.”

Humor, värme, höga förväntningar. Det är viktiga 

delar i Karin Magnussons ledarskap. Själv hade 

hon aldrig strävat efter att bli chef – men var mer 

än redo när frågan kom. 

Karin Magnusson var egentligen på väg 

bort från kulturjournalistiken när Jan 

Helin en vinterdag 2008 ringde och frågade 

om hon ville bli Aftonbladets nya 

kulturchef. Hon hade då programlett 

och producerat kulturprogram på Sveriges 

Radio och Sveriges Television i närmare 

15 år, och ville nu röra sig mot samhällsfrågor 

och nyheter. Och chef hade 

hon varken varit eller funderat på att bli. 

Ändå var svaret självklart. 

– Det är inte ett jobb man kan tacka 

nej till. Det skulle jag inte ha gjort, aldrig, 

konstaterar hon när vi ses i ett anonymt 

konferensrum i Schibstedhuset 

vid Kungsbron i Stockholm. 

Karin Magnusson, däremot, är allt 

annat än omärklig. Under skolgången 

i småländska Västervik var hon en okej 

elev men en populär kamrat och gruppmänniska, 

och i yrkeslivet har hon lätt 

fått rollen som informell ledare. Hon säger 

att det nog är bra att personer av hennes 

sort också får formellt ansvar. 

Men även om hon kände sig redo inne- 

TexT hanna lundquist FoTo tomas ohlsson 

bar chefskapet förstås en stor förändring. 

– Det var nytt och jävligt spännande. 

Jag har alltid jobbat i situationer som har 

krävt mycket eget ansvar, som har krävt 

att man levererar och är pålitlig. Men att 

få budgetansvar och att leda och fördela 

arbetet också för andra var nytt. 

Som chef, numera för debattredaktionen, 

får hon odla sitt människointresse. 

Men framför allt lockar det större inflytandet 

över den journalistiska produkten. 

Karin Magnusson är idédriven och 

gillar att sträckan från tanke till genomförande 

nu är så mycket kortare. Hon är 

rastlös också, typen som alltid springer 

i rulltrappor. Det gör att hon känner sig 

hemma på Aftonbladet. 

– Det finns ett temperament här som 

passar mig väldigt bra, en rastlöshet och 

en framåtrörelse. Jag tror att mina gamla 

kolleger på radion kanske inte blev så 

förvånade över att det var just jag som 

hamnade här. 

Mötet med kvällstidningen efter 15 

intervjun 

”Vi utvärderar 

hela tiden, lägger ner 

och gör om” 

år på public service blev starkt – och en 

större resa än den att få arbetsledaransvar. 

– Kvällstidningarna har en utpräglad 

prestationskultur medan public service 

är mer av en reflektionskultur. Det är 

den stora skillnaden. Jag hade aldrig jobbat 

i en kultur där man mäts – och här 

mäts allt, hela tiden. 

Ledarskapsstilarna skiljer sig också 

åt. Karin Magnusson beskriver kvällstidningen 

som mer hierarkisk och med 

chefer som är mer engagerade i vardagsprocesserna, 

i kontrast till radions gördet-själv-kultur. 

– I public service kunde man puttra på, 

och utvärdering och feedback var inte 

särskilt prioriterat. Här utvärderar man 

hela tiden, lägger ner och börjar om. 

Måste man som chef driva medarbetarna 

hårdare i den kommersiella miljön? 

– Det som är bra med en prestationskultur 

är att man inte vill misslyckas. 

Kvällstidningarna lockar till sig ess; folk 

här är oerhört kompetenta, oerhört skickliga 

yrkesmänniskor. Man är beredd att 

begå små stordåd i vardagen, det gäller på 

alla nivåer. Det finns en förväntan om att 

människor ska jobba hårt, som självklart 

kommer från oss chefer också. 

Även på det sättet går Aftonbladet och 

Karin Magnusson hand i hand. Hon har 

själv alltid jobbat hårt – eller trott att hon 

juni 2011 n chefen i JournalisTen 5

gjort det, tills hon kom till Aftonbladet – 

och anser att människor mår bra av att ha 

förväntningar på sig. 

– Jag väntar mig att folk gör sitt bästa. 

Men jag är också mån om att ha ett 

bra klimat. Som en idérik person förväntar 

jag mig att människor runt omkring 

mig är delaktiga i den kreativa processen. 

Den kan bara uppstå om det på riktigt 

är en tillåtande miljö. Humor och 

värme är oerhört viktigt i grupper som 

jobbar kreativt. 

Karin Magnusson beskriver sig som 

en problemlösande chef som får saker 

gjorda. Hon är otålig – ibland en svaghet 

– och gillar förändringsprocesser. 

Därför var det med stor entusiasm som 

hon våren 2008 tog sig an uppdraget att 

göra om Aftonbladets kultursidor. Det är 

också så hon förklarar att hon redan efter 

ett år på kulturchefsposten hoppade av 

och blev debattchef: Aftonbladet behövde 

banta med uppemot 100 anställda, 

nya nyckelpersoner behövdes på olika 

platser på redaktionen, och debattmaterialet 

hade inte gjorts om på länge. 

– Jag hade precis gjort ett framgångsrikt 

förändringsarbete med kulturmaterialet 

och fick frågan om jag kunde tänka 

mig att göra samma sak med debattmaterialet. 

Jag kunde inte säga nej till det 

heller. Det hängde också ihop med min 

tidigare rörelse, att jag var på väg bort 

från kulturen, säger hon. 

ÓJobbet Šr ett av mina 

absolut starkaste intressen, 

jag vill kunna fortsŠtta 

lŠnge. Man mŒste lŠra 

sig sŠga nej.Ó 

Ommöbleringen – biträdande kulturchefen 

Åsa Linderborg tog Magnussons 

plats – gav upphov till spekulationer om 

en konflikt mellan dem. 

– Åsa Linderborg är en person som jag 

verkligen uppskattar. Vi jobbar mycket 

ihop och hon är en otroligt stark och bra 

och viktig person för Aftonbladet. Sedan 

kan man tycka att konstruktionen med två 

chefer på en så liten avdelning som kulturen 

kanske inte var helt rätt prioriterat. 

Både Åsa och jag är personer med starka 

talanger. Dem ska man sätta på rätt ställe. 

Både professionellt och privat har de 

senaste åren inneburit stora förändringar 

i Karin Magnussons liv. Som en följd 

av det har hon jobbat aktivt med sig själv, 

6 chefen i JournAlisten n Juni 2011 

Karin Magnusson om... 

... tidigare erfarenheter av chefer: Jag 

har alltid haft lätt för att samarbeta, även 

med chefer, och har haft en positiv syn på 

chefskap. De bra cheferna har varit inspirerande, 

tillåtande, stadiga. Människor man 

har kunnat lita på och med bra omdöme. 

... avskräckande exempel: Chefer som 

inte är mottagliga för kritik. Jag är inte så 

förtjust i koleriska personer, människor som 

skapar rädda organisationer. Eller chefer 

som inte backar upp en. Men det där är ju 

människor som inte fått så mycket stöd 

själva och inte kunnat växa och utvecklas. 

... att det aldrig varit ett mål att bli 

mellanchef på AB: Det är väldigt få saker 

i mitt liv som jag har planerat. Jag har nått 

brytpunkter hela tiden då jag varit tvungen 

att ta beslut, då har jag gått på känsla, jag 

har en stark intuitiv magkänsla. 

och bland annat insett att hon måste lära 

sig sortera i sysslorna, säga nej till sidouppdrag 

och avsätta tid för reflektion om 

hon ska hålla. För det vill hon göra. 

– Jobbet är ett av mina absolut starkaste 

intressen, jag vill kunna fortsätta 

länge. Men här är det på riktigt så att 

man måste lära sig säga nej, för det finns 

ingen bortre gräns för hur mycket nytt 

vi kan göra, hur mycket bra idéer vi kan 

få och genomföra. Det är en trevlig och 

omättlig best. 

Som chef har hon inte bara ansvar för att 

själv behålla ”sans och balans”, utan också 

för medarbetarnas arbetsbörda. Men 

den är enklare att hålla koll på, menar hon. 

– Det är alltid lättare att se problem hos 

andra: ”Vet du, det där med att läsa mejl 

halv fyra på morgonen, det är ingen bra 

idé”. 

Hon tror på systematiska medarbetarsamtal 

och håller månatliga ”check ups” 

med de tre anställda på debattredaktionen, 

där de går igenom arbetssituationen 

och vilka förväntningar de har på varandra. 

Privat umgås hon inte med kollegerna, 

men hon är tacksam varje dag hon går till 

jobbet: 

– De jag jobbar med är Sveriges smartaste 

och roligaste människor, jag har oerhört 

stor respekt för dem. Vi skulle kunna 

flippa hamburgare ihop och ändå få en 

toppendag på jobbet. Det är en starkt energigivande 

miljö. Det är jag stolt över att 

jag bidrar till, för det kommer inte av sig 

självt. n 

...sin arbetsdisciplin 

och 

jobbglädje: 

Jag gillar verkligen 

att jobba. 

Det mest osannolika 

i mitt liv 

skulle förmodligen 

vara att jag 

växlade ner, flyttade 

till Gotland 

och började 

dreja. 

KOMMER INTE ATT HÄNDA 

... att lära sig säga nej: Man blir lätt ett 

självspelande piano om man är en person 

som säger ja hela tiden. Jag har blivit 

bättre på att skala bort och hitta kärnpunkterna 

som jag måste vårda för att 

fungera som människa, mamma, medarbetare 

och chef. 

FOtO SCAnpix 

ÓJag vŠntar mig att folk 

gšr sitt bŠsta. Men jag Šr 

ocksŒ mŒn om att ha ett 

bra klimat.Ó 

På jobbet & utanför 

styrkor som chef: 

idérik, får saker gjorda, inte rädd för förändringar, 

problemlösare. 

svAgheter: 

Otålig. Kan gå för snabbt på lösningarna 

och vara dålig på att hålla i och jobba igenom 

idéer. Dokumentation finns det nog 

människor som är bättre på än vad jag är. 

DrivkrAft: 

Få andra att tycka det är lika roligt att jobba 

som jag tycker. Lyfta och förädla idéer 

och andra människors potential. 

hämtAr krAft: 

Familjen, träning, vänner, musik. Rider en 

gång i veckan, det håller jag hårt på. 

chef JAg BeunDrAr: 

ingen speciell. ingemar Stenmark sa i 

Mästarnas mästare att man aldrig ska kopiera 

någon rakt av utan ta det bästa från 

flera. Klokt. Vi har ett väldigt bra chefskollektiv 

på Aftonbladet och alla har sina specifika 

talanger att lära sig och inspireras av.

FAKTA KARIN MAGNUSSON 

Ålder: 39 år 

Karriär: Debattchef på Aftonbladet 

sedan juni 2009. Kulturchef AB maj 

2008-maj 2009. Sveriges Radio 1992- 

2008, bland annat som redaktör på 

Kulturnytt och programledare i Kulturfredag 

och programledare i P3s 

kulturprogram Flipper. Hon har också 

varit programledare i Sveriges Television, 

bland annat för Kulturnyheterna 

och Gomorron Sverige, och frilansat för 

tidningar och tidskrifter. 

”De jag jobbar med är Sveriges 

smartaste och roligaste människor. 

Vi skulle kunna flippa 

hamburgare ihop och ändå få 

en toppendag på jobbet.”

ollbyte 

Tvättade 

av sig 

chefsrollen 

Som chef bad han om ursäkt för ett 

inslag när kommunledningen klagade 

och hamnade på kollisionskurs 

med sin redaktion. Nu är Niclas Brunell 

tillbaka på SVTs Värmlandsnytt 

i Karlstad — som reporter och programledare. 

Tittarna har inte kunnat undgå att lägga 

märke till den nye, ambitiöse reportern 

och programledaren. 

Vad de kanske inte vet är att de ser stationens 

omstridda före detta chef som 

kommit tillbaka till sin gamla arbetsplats 

där han nu stortrivs. Och att kollegerna 

stortrivs med honom. 

Den här dagen är Niclas Brunell programledare 

för morgonsändningarna. 

Han sänder tre och en halv minut tio över 

sju, tio över åtta och tio över nio. Sedan 

gör han ett inhopp i Gomorron Sverige. 

Sändningsproducenten Sven Olsson 

tycker det går bra att arbeta ihop med sin 

gamla chef. 

– Han nollställde allt och blev bara en 

arbetskamrat. Det var nog förutsättningen 

för att det skulle fungera, säger Sven. 

Fast det var många som lyfte på ögonbrynen 

och undrade hur det här skulle 

sluta när Niclas Brunell kom tillbaka till 

Värmlandsnytt i januari 2010. 

I Journalistens artikel om konflikten 

kring den omstridda ursäkten 2007 citeras 

redaktören Cathrine Magnusson som 

var mycket kritisk till stationschefens beslut. 

Nu kommer hon förbi i korridoren när 

Niclas Brunell är klar med en sändning. 

Cathrine Magnusson är gruppchef för 

programledarna. 


Niclas 3 råd 

till chefer som återväNder 

i blåställ 

1Visa ödmjukhet inför vad du själv och 

andra presterar. Inse att du är plötsligt 

inte bäst på någonting och att dina 

gamla chefskunskaper inte är mycket 

värda. 

Visa tydligt att du inte är chef längre. 

2 Fokusera på vad du själv gör, på kärnan 

i ditt nya jobb. 

3 Försök att få en period där du gör något 

helt annat så du slipper komma 

direkt från chefskapet. Ett litet glapp ska 

man inte underskatta. 

– Vi bytte roller. Han var min chef och 

nu är jag hans, säger hon. 

Finns det inget gammalt som spökar? 

– Absolut inte. Han är en positiv injektion, 

en positiv kraft som vill utveckla jobbet, 

säger Cathrine Magnusson. 

Niclas Brunell berättar hur han tappade 

lusten några månader efter konflikten 

med sin redaktion. 

– Jag mådde inte bra i jobbet, kände inte 

att det var kul längre, och tog ett ganska 

förutsättningslöst prat med min chef Janne 

Hermansson. I februari blev det officiellt 

att jag skulle sluta och rekryteringen 

inleddes. 

Men den gick inte så snabbt. 

– Jag fick vara kvar i nio månader till 

och göra ytterligare en omgång uppsägningar. 

Ångrar du ursäkten? 

Foto börge nilsson 

”Det var bra för mig att 

få en tid utanför huset 

och det var bra för huset 

att få en tid utan mig.” 

avsminkad chef. 

För att kunna börja 

om på sitt gamla 

jobb har niclas 

Brunell fått skrapa 

av sig all gammal 

chefshistoria. 

Kvar finns de rena 

yrkeskunskaperna 

och att varje dag 

försöka göra så bra 

jobb som möjligt 

tillsammans med 

sina gamla medarbetare. 

NYA CHEFEN: 

”Han är en positiv injektion, 

en positiv kraft som 

vill utveckla jobbet.” 

Cathrine Magnusson, 

som tidigare hade Niclas Brunell 

som chef och nu är hans chef. 

– Nej, det vet jag inte. Man gör så gott 

man kan i varje situation och man gör det 

i en roll, som en karaktär. En del beslut 

blir bra, en del blir mindre bra. 

Niclas Brunell blev utredare och pro-

jektledare för Sverigedesken vars mål 

var att knyta ihop alla lokala redaktioner 

inom Sveriges Television. 

Han hade arbetsplatsen i Stockholm. 

Det lade grunden till den lyckade återkomsten. 

– Det var bra för mig att få en tid utanför 

huset och det var bra för huset att få 

en tid utan mig. 

Projektledarjobbet tog slut, veckopendlandet 

slet på Niclas Brunell och familjen 

och att flytta var inget alternativ. 

Kvar hade han sin tjänst på Värmlandsnytt. 

Efter hand triggade han igång sig för att 

med liv och lust gå in i det nya jobbet på 

sin gamla arbetsplats. 

”Uxxxxxxxxxxxxx 

xxxxxxxxxxxxxxx 

xxxt.” 

De gamla erfarenheterna var plötsligt 

inget värda, det visste han. 

Det hade gått mer än ett decennium sedan 

han var ute med en reportermikrofon. 

Programledare hade han aldrig varit. 

Han var inte bäst på någonting. 

Så han satsade på att utvecklas genom 

att suga åt sig så mycket han kunde av 

sina gamla medarbetares kunskaper. 

– Det är helt fantastiskt. Jag har fått tillbaka 

glädjen i att berätta en historia och 

jag har själv blivit lite överraskad av hur 

roligt det varit. 

Han satte upp två mål för sig själv. 

– För det första ska det vara roligt att se 

på det jag gör, det ska vara kvalitet i ny- 

KOLLEGAN: 

”Han nollställde allt och 

blev bara en arbetskamrat. 

Det var nog förutsättningen 

för att det 

skulle fungera.” Sven Olsson, 

sändningsproducent, 

Värmlandsnytt 

hetsarbetet. För det andra ska det vara roligt 

att arbeta med mig. 

Samtidigt förklarade han tydligt redan 

från början för sin nya chef och sina ar- 


”Folk som ser mig i dag ser 

en ny och gladare människa 

som har mycket roligare på 

jobbet än han hade förr.” 

betskamrater att han nu helt skulle koncentrera 

sig på sin egen prestation. Han 

skulle göra sitt jobb så bra som möjligt 

men inte ta något gammalt chefsansvar. 

Frank Stenström, den reporter som 

gjorde inslaget som Niclas Brunell bad 

om ursäkt för, är intake i dag och planerar 

morgondagens sändning. 

Så snart Niclas Brunell är klar och avsminkad 

är Frank Stenström och rycker 

i honom. Nu vill han ha en match! Det 

står ett löjligt litet pingisbord i hallen en 

trappa upp och det brukar bli två, tre omgångar 

pingis per dag när de jobbar ihop. 

Efteråt säger Frank Stenström: 

– Det har fungerat jättebra från första 

stund. Jag trodde inte det skulle bli så 

oproblematiskt att ha honom som jämställd 

kollega. 

Redaktionen har skiljt på sak och person 

och tagit emot Niclas Brunell på ett 

bra sätt. Det är viktigt. 

– Men grunden är att han själv gått in i 

det nya jobbet så ambitiöst och förutsättningslöst. 

Det finns ingenting av att försöka 

leva på gamla meriter för att han varit 

chef, säger Frank Stenström. 

Sådant inger respekt. 

– Och folk som ser mig i dag ser en ny 

och gladare människa som har mycket roligare 

på jobbet än han hade förr, säger 

Niclas Brunell. 

BÖrGe nilsson 


ny niclas. Här är 

den nya niclas 

Brunell som inte är 

chef på Värmlandsnytt 

utan reporter 

och programledare. 

Han är mycket 

gladare än gamla 

Chefsniclas. 

två raka segrar. ett par, tre matcher om dagen kan 

det bli nu när de är arbetskamrater. Den här gången 

vinner niclas (till höger) i två raka set. när han som 

chef tagit avstånd från Franks inslag hade det inte 

känts lika bra med en match. 

FAKTA NICLAS BRUNELL 


Karriär: Praktiserade på SVTs Striptease 

när han gick Journalisthögskolan i Göteborg 

och fick sommarjobb på Uppdrag granskning 

1997. Vikarierade på Aktuellt och TVsporten 

vid OS i Nagano. Var researcher och 

projektledare på TV4 Nyheterna 1998-2002. 

Redaktionschef på Värmlandsnytt från april 

2002 till oktober 2008. När han bett att få 

sluta blev han utredare och projektledare för 

Sverigedesken 2008-2009. Tillbaka på Värmlandsnytt 

som reporter och programledare 

från januari 2010. 

Foto börge nilsson

Gästchefen 

claes blom 

Vad skiljer Sköna hem 

från Hus & hem? 

Alla som jobbar som journalist 

vet att det är ett typiskt 

tyck-yrke. 

Inom andra verksamheter 

handlar det mer ofta om rätt 

eller fel. Det finns till exempel fel, och 

rätt sätt att sätta ihop en Volvobil, eller 

blanda till ett patenterat läkemedel. 

Men det finns mer än 100 olika sätt att 

vinkla en artikel. Och tusen olika sätt att 

skriva den på. 

Inom magasinsvärlden, där jag är 

verksam, är tyck-aspekten troligen ännu 

viktigare än inom dagspress/traditionell 

nyhetsjournalistik. 

Magasinsjournalistiken drivs ju i 

mind re utsträckning av att spegla ett 

händelseförlopp, till exempel i samhället, 

politiken eller ekonomin. I stället 

handlar det om det ganska luddiga begreppet 

”livsstil”. Det kan vara mode, 

inredning, relationer, psykologi eller 

hälsa. Det är ”mjuka värden”, och det 

redaktionella innehållet styrs av läsarnas 

(förmodade) behov och önskningar. Eller 

i alla fall en teori om dessa. 

Om man bortser från rena faktafel, 

och uppenbara övertramp när det gäller 

pressetik, så är att jobba med magasin 

en fråga om åsikter. Många olika åsikter. 

Medarbetarnas olika åsikter, och chefens. 

Åsikterna kan gälla rubriker, bilder, 

artiklar, layout… I stort sett allt. Och 

åsikter saknas sällan. 

Och hur bedömer man vad som är 

”bra”? I min värld finns egentligen bara 

en adekvat mätare: säljer tidningen? Är 

upplagan hög/stigande? Vill läsarna ha 

det vi producerar? 

Min uppgift som chef är att göra en 

tidning som blir köpt och läst. Givetvis 

”Tonläget är helt avgörande. 

Därför måste jag som chef vara 

väldigt duktig, och aktiv, när det 

gäller att kommunicera ut bilden 

av läsarna, och magasinets ’röst’ 

till medarbetarna.” 

ska den vara intressant, inspirerande, 

tänkvärd, rolig etc. Men alla de bedömningarna 

är ju synnerligen subjektiva. 

Så hur ska man vara en bra och tydlig, 

entusiasmerande chef för alla sina medarbetare 

i en situation där det inte finns 

något rätt eller fel, men hundra olika alternativa 

sätt att utföra en uppgift? 

Om jag tar exempel från den tidning 

där jag är chef nu, Sköna hem. Är den 

här inredningsbilden snygg? Är det här 

hemreportaget inspirerande? Är det för 

trendigt? För smalt? För avancerat? Är 

det tråkigt? Intetsägande? Mossigt? 

Har vi för mycket vita, ljusa, typiskt 

skandinaviska inredningar? Eller för få? 

Är shabby chic-trenden över? Eller har 

den snarare nu nått ut till den breda allmänheten? 

Vill läsarna se ännu mer tapeter? Eller 

är det målade väggar som gäller nu? 

Ja, inga av de här frågorna finns det något 

vetenskapligt svar på. Utan man får 

förlita sig på att chefen/cheferna har bildat 

sig en adekvat och uppdaterad uppfattning 

om läsarna, och deras förhållande 

till olika ämnen och teman. 

För att inte de stackars medarbetarna 

ska bli alldels vilsna i detta tyck-träsk, så 

tror jag att man som chef måste vara extremt 

tydlig i sin vision om tidningens 

koncept: dessa är våra läsare. Detta är de 

behov vi ska fylla. 

Och framför allt: så här ska det se ut – 

så här ska det formuleras, för att det ska 

vara den exakta tonträffen för just det 

här magasinet. 

För vad skiljer egentligen Elle från 

Damernas värld? Eller Sköna hem från 

Hus & hem? Eller Café från King? De 

har ju i princip samma innehåll, kan 

man tycka vid ett ytligt betraktande. Så 

det är därför tilltalet, tonläget är helt avgörande. 

Därför måste jag som chef också vara 

väldigt duktig, och aktiv, när det gäller 

att kommunicera ut bilden av läsarna, 

och magasinets ”röst” till medarbetarna. 

För det är först då de har en riktig möjlighet 

att vara med och förverkliga chefens 

vision. Och de som eventuellt inte 

delar mina teorier och tankar, kan ta 

ställning, och kanske söka sig till någon 

annan tidning som passar bättre ihop 

med ens egna uppfattningar. Och förverkliga 

sin egen vision där. Kanske bli 

chef själv. Och visa den mossiga ex-chefen 

att man får en högre upplaga. Och 

faktiskt hade rätt – hela tiden. 

Claes Blom är chefredaktör för inredningstidningen 

Sköna hem. 


fokus 

Flera uppdrag – samma chef 

Två chefer med splittrade uppdrag berättar hur de jobbar. 

Frida Boisen tvekade inte att ta ytterligare ett chefredaktörsjobb. Men hon gjorde en ordentlig analys av riskerna och möjligheterna. 

Frida Boisen: 

”Jag sitter inte alltid på min stol” 

Man kan brinna för flera projekt samtidigt 

hävdar Frida Boisen som sedan 

april sitter på två stolar, som chefredaktör 

för både Topphälsa och Allt om 

resor. 

Hon är känd som en entusiasmerande och 

entusiastisk chef. Men även för sådana 

brukar dygnet bara ha 24 timmar. Så Frida 

Boisen har lärt sig en sak – att delegera. 

– Redaktionen på Topphälsa har inte varit 

bortskämd med att jag alltid sitter på min 

stol. Redaktionschefen och ADn är viktiga 

spelare för att det ska fungera. De kör på 

och uppstår några problem så räknar jag 

med att de hojtar till så vi kan lösa det tillsammans. 

Det innebär inte att Frida Boisen lämnar 

tidningen vind för våg. Hon är med på 

12 chefen i Journalisten ■ JUni 2011 

de flesta redaktionsmöten och diskuterar 

innehåll och omslag. Men hon petar inte 

så mycket i detaljer. 

– Min uppgift är att förmedla tidningens 

värderingar och lägga grundstenarna. Redaktionen 

blir inte nervös för att jag inte är 

på plats jämt. 

Frida Boisen har varit chefredaktör för 

Topphälsa sedan i maj 2009. Nu när hon 

också leder Allt om resor har det blivit en 

del förändringar av både hennes och kollegernas 

arbetssituation. 

– Det är ju alltid så att en ny bebis tar 

mycket tid i början, säger Frida Boisen 

som har två egna barn som är 3 och 6 år. 

Man älskar båda två lika mycket och vill ge 

dem allt. 

Hon har insett att det inte blir lika myck- 

et tid för att delta i alla möten eller till eget 

skrivande i Topphälsa i fortsättningen. Nu 

får hon ägna sig åt att enbart skriva ledare i 

de båda tidningarna. 

Tidningarna får också en ny super-AD 

som ska ha en strategisk roll och tänka 

långsiktigt för båda magasinen. Frida Boisen 

har också fått en egen assistent som ska 

stötta henne så ”jag slipper ringa alla telefonsamtal 

själv”. 

tvekade du aldrig när du fick erbjudandet 

att också bli chefredaktör för allt om 

resor? 

– Nej, men man måste ställa sig frågan 

om man tror på det och om det kommer att 

fungera. Hur ser det ut, vilka resurser får 

jag? Jag gjorde en analys över styrkor, svagheter, 

risker och möjligheter. Det är viktigt 

att få upp allt på bordet. 

Foto tomas ohlsson

Frida Boisens huvuduppgift är att 

utveckla tidningarnas varumärken. 

Hon har bland annat, tillsammans 

med marknadschefen, erbjudit Topphälsas 

läsare möjlighet att resa till Portugal, 

New York och till de svenska 

fjällen på olika temaresor. Tidningen 

arrangerar också Topploppet, en 

löpartävling i Stockholm som lockat 

omkring 3 000 deltagare. 

– Jag reser i jobbet ungefär en månad 

per år. Det är ett mervärde för läsarna 

att tidningens chefredaktör är 

med och deltar i aktiviteterna, tror 

hon. 

Arbetsdagarna kan bli långa i 

bland, särskilt nu när den nya organisationen 

ska sätta sig. 

– Jag går oftast hem i tid men jobbar 

mycket hemifrån. När barnen har 

somnat kan det bli ett jobbpass mellan 

21 och 01. Det är inte så bra, men 

det fungerar nu, i en övergångsperiod. 

Hon är noga med att medarbetarna 

inte ska bli stressade om de får ett 

mejl som är daterat klockan 00:30. 

– Jag har sagt åt dem att de inte får 

känna någon press. Jag måste skicka 

iväg mejlen direkt när jag kommer på 

något för att jag inte ska glömma det. 

Än så länge är hon lite förtegen om 

vad hon vill göra med Allt om resor. 

– Men jag har många idéer. Även 

om tidningarna har helt olika målgrupper 

så är de ganska lika på det 

sättet att de vill inspirera. 

Därför tycker hon inte att det är så 

stor skillnad på att vara chefredaktör 

för till exempel Expressen och att vara 

det för de två Bonniertidningarna. 

Även kvällstidningen består av 

många olika avdelningar och bilagor 

och det är ingen som tycker att det är 

konstigt att samma chefredaktör har 

ansvaret. 

Qia rinDeVall 

FAKTA FRIDA BOISEN 


Karriär: Journalisthögskolan i Göteborg, 

Göteborgs-Posten 1997, reporter, redaktör 

för fredagsbilagan Aveny, 1999-2000, 

krönikör, inrikesreporter, grävreporter, 

tog friår och flyttade till Stockholm, 

2001, expert/tyckare/krönikör/redaktör 

för SVT, TV4, TV3, Expressen, Stockholm 

City, Glamour med flera, chefredaktör 

Plaza Kvinna 2006-2009. Chefredaktör 

ToppHälsa 2009, Chefredaktör Allt om 

Resor + ToppHälsa 2011. 

Lena Styren: 

”Visst kan det vara sorgligt” 

TV-producenten Lena Styren på Meter 

Television är chefen som kan välja medarbetarna 

i sin redaktion, för att sedan 

lämna dem och gå vidare till nästa projekt. 

Lena Styrens senaste produktion var Sveriges 

Mästerkock i TV4. I hennes meritlista finns 

också program som Så ska det låta, Let’s dance, 

Stjärnor på is och Körslaget. 

Nyligen utsågs hon till Årets TV-producent 

av Film & TV-producenterna. I motiveringen 

framhölls hennes goda ledaregenskaper. 

Vi träffar henne på jobbet på produktionsbolaget 

Meter Television i Frihamnen i Stockholm. 

Hon är stolt och glad över priset men 

framhåller att varje produktion är ett lagarbete 

och ingen soloprestation. 

– Det viktigaste för mig är att alla känner 

sig delaktiga. 

Lena Styren har möjlighet att som chef 

själv välja sina medarbetare, de som delar 

hennes ambition och som passar för produktionen. 

Men hon skulle aldrig välja personer 

som har samma egenskaper som hon 

själv. 

Då är det nog inte positiv och social hon 

tänker på, utan kanske mer hennes otålighet. 

– Jag är lösningsorienterad och ser möjligheter 

i stället för problem. Men det kan också 

vara en nackdel när man leder ett team. 

Jag vill gå direkt på lösningen, medan många 

behöver få prata om problemen innan de är 

mogna att fundera på hur det ska lösas. 

FAKTA lENA STyREN 

Karriär: Civilekonom, pluggat på IHR, 

jobbat med reklamfilm i egen firma, anställd 

på Wegelius Television 1992, värvades 

till Meter Television för tre år sedan 

från Mastiff. 

när en intensiv tV-produktion är över kan det vara 

både sorgligt att skiljas från teamet och skönt att få 

gå vidare, berättar lena styren, tV-producent. 

Hon tror att hon uppfattas som en tydlig 

chef. 

– Med chefskapet följer ett ansvar att också 

berätta om jag inte är nöjd med en medarbetares 

prestation. Alla måste få en ny chans att 

visa vad de kan åstadkomma. 

Det roligaste hon vet är den kreativa processen, 

att skapa ett program från start. 

Det gör också att hon, när processen väl är 

i gång, har en tydlig vision om vad hon vill 

uppnå. 

– Men samtidigt hoppas jag att jag uppfattas 

som prestigelös. Jag kan lyssna och ändra 

mig om någon har en bättre idé. 

Hon ser det som en stor förmån att få jobba 

med det hon tycker är kul och hela tiden 

möta nya utmaningar. Men det gör också 

att hon tar på sig mycket jobb. 

– Arbetet är min livsstil. Men eftersom jag 

kan påverka min situation och jobbet är omväxlande, 

så upplever jag inte att det ger negativ 

stress. 

Under en produktion svetsas teamet samman 

för att sedan skingras när inspelningen 

är över. 

– Det är nog jobbigare för frilansarna än 

för mig. Jag kan gå vidare till nästa produktion. 

Men visst är det sorgligt att behöva 

skiljas från dem som jag haft kul ihop 

med. 

Samtidigt kan hon ibland tycka att det är 

skönt att lägga en produktion bakom sig. 

– När jag jobbade med Let’s dance var tolv 

helger inbokade för direktsändning. 

Qia rinDeVall 

juni 2011 n chefen i Journalisten 13 

Foto johan bergmark

eflektion 

Personalen 

finns över 

hela världen 

Att vara chef på distans är både annorlunda 

och krävande. SVTs utrikeschef 

Ingrid Thörnqvist håller nästan 

daglig kontakt med alla SVTs korrespondenter 

och vet alltid var de befinner 

sig. Tillgänglighet är viktigt, menar 

hon, men det är svårt att få tiden 

att räcka till. 

Som utrikeschef måste man alltid vara nåbar, 

enligt Ingrid Thörnqvist. Bara under 

vårt samtal ringer hennes telefon fyra gånger, 

och hon får flera sms. 

– Ursäkta, jag måste ta det här samtalet. 

Vi har skickat en reporter och en fotograf 

till Libyen, de kom precis till Misrata med 

en flyktingbåt, säger hon. 

När korrespondenterna skickas ut på 

jobb i Libyen eller andra farliga platser håller 

de tät kontakt med Ingrid Thörnqvist. 

De två utsända i Misrata ringer henne innan 

de går i land och kommer också att ringa 

så fort de är tillbaka på båten. Det är viktigt 

att Ingrid Thörnqvist hela tiden vet var de 

befinner sig och hur säkerhetsläget ser ut. 

Innan reportrarna skickas på uppdrag 

till konflikt- eller katastrofområden gör hon 

en bedömning av säkerheten utifrån den 

information som går att få från experter, 

hjälporganisationer och andra. Hon ser 

också till att korrespondenterna har med 

sig rätt utrustning, som skyddsvästar och 

GPS. Och det är viktigt att reportrarna lämnar 

sin resplan till Ingrid Thörnqvist innan 

de åker. 

– Jag vill hela tiden vara med dem, veta 

var de är. De får inte fatta egna beslut om 

att till exempel stanna kvar i Misrata, sådana 

beslut fattar jag tillsammans med mina 

chefer, säger hon. 

Det händer att hon får säga ifrån på skarpen 

till medarbetare när de vill stanna kvar 

på farliga platser. Men när hon väl gör det 

brukar det inte bli någon diskussion. 

– Det är sällan någon bråkar om det. De 

kan nog tycka att det är ganska skönt att det 

inte är deras beslut. 

Det är alltid en avvägning, om hon ska 

skicka folk eller inte. Å ena sidan vill hon 


inte utsätta medarbetarna för risker, å andra 

sidan vill hon ha folk på plats där det händer 

saker. 

– Allra svårast är naturkatastrofer, där all 

infrastruktur slås ut. Då är det svårt att bedöma 

hur stor nyheten är, hur många som 

har dött, vilka risker som finns innan man 

skickar ned folk och hur man praktiskt kan 

få hem material när det inte finns el eller 

internet. 

Det värsta hon kan tänka sig är att en 

medarbetare dör eller blir svårt skadad 

och får men för livet. Attacken mot Bert 

Sundström i Egypten blev ett trauma för 

honom och hans familj men även för 

hela redaktionen och SVT i stort, berättar 

Ingrid Thörnqvist. 

– Det var en väldigt jobbig situation för 

alla, när vi inte visste hur skadad han var 

och om han skulle överleva. I sådana lägen 

får man ägna sig bara åt det, allt annat får 

vänta. 

Sedan några år tillbaka har hon drivit igenom 

att alla korrespondenter får en säkerhetsutbildning. 

I utbildningen ingår både 

praktiska bitar, som sjukvård, och psykologisk 

träning i hur man reagerar i svåra 

situationer. 

Att skicka ut reportrar till krig och katastrofer 

är trots allt inte huvuddelen av 

Ingrid Thörnqvists jobb. SVT Utrikes har 

nio reportrar på redaktionen i Stockholm 

och fem korrespondenter och fem stringers 

utstationerade på olika platser i världen. 

Ingrid Thörnqvist håller nästan dag-

lig kontakt med alla medarbetare om 

vilka jobb som ska göras och vart de 

ska åka. 

– Vi pratar om jobb, om hur de har 

det och vad som händer här på redaktionen. 

Korrespondenterna har ett behov 

av att hålla kontakt och prata om 

lite allt möjligt, på grund av tidsskillnader 

även på kvällar och helger, men jag 

känner inte alltid att jag hinner. Det är 

det svåraste, att ge så mycket tid som 

de behöver. 

Något annat som tar tid är visumansökningar, 

och alla andra dokument 

som ska fyllas i när en reporter åker 

iväg på ett jobb. I genomsnitt reser utrikesredaktionen 

till sammanlagt 70 

Även om jag är 

chef på distans 

känner jag mig 

som mittpunkten.” 

Vet vad det handlar om. ingrid thörnqvist har 

själv jobbat som utrikeskorrespondent för sVt. 

På 90-talet blev hon biträdande utrikeschef, 

2009 utrikeschef. 

så jobbar jag: 

1Jag försöker lita på mig 

själv och vara trygg i min 

roll som ledare. Jag tror 

att det är viktigt att utstråla 

trygghet. 

Det är viktigt att vara 

2 tydlig i sina budskap. 

Jag skickar till exempel 

aldrig iväg ett mejl eller ett 

sms utan att ha läst igenom 

det ordentligt för att se att 

det inte kan missuppfattas. 

Jag försöker ta den svå- 

3 raste frågan på skrivbordet 

först, då blir det lättare 

att handskas med resten av 

dagens uppgifter. 

4Det är viktigt att se till 

att alla hålls informerade. 

Jag försöker vara så rak 

som möjligt, men samtidigt 

empatisk och engagerad. 

länder per år, så det blir en hel del pappersarbete. 

Dessutom sköter Ingrid Thörnqvist 

den långsiktiga planeringen och budgeten. 

Det är också hon som beslutar 

var de fasta korrespondenterna ska finnas. 

I augusti flyttades Amman-kontoret 

till Istanbul för att Ingrid Thörnqvist 

ville ha en bredare bevakning av arabvärlden. 

Att inte kunna träffa alla medarbetare 

öga mot öga gör inte att Ingrid Thörnqvist 

känner sig mindre som en chef. 

– Även om jag är chef på distans känner 

jag mig som mittpunkten. Det är 

mig de ringer, och det är jag som fattar 

besluten, säger hon. 

anna de lima Fagerlind 

Foto tomas ohlsson 

Hur är det att vara 

cHef på distans? 

Cathrine Gustavsson 

länschef, 

Nerikes Allehanda 

– Utmaningen är att kunna coacha på 

avstånd, via telefon, mejl och träffar då och 

då. Lokalredaktörerna på NA är en väldigt 

självständig grupp som tar stort eget ansvar, 

samtidigt har de lika stort behov som alla 

andra medarbetare att få feedback. Då kan 

avståndet vara problematiskt. Det är lättare 

att bara sticka in huvudet på en persons rum 

och prata om hur det går än att göra det via 

telefon och mejl. Det man säger får lätt en 

större tyngd, bara på grund av avståndet. Det 

är viktigt att tänka på. 

Mats Åmvall 

ansvarig utgivare, 

Hälsingetidningar 

– Det gäller att organisera sig rätt och 

skaffa en bra redaktionsledning som jag 

har förtroende för, och som har förtroende 

för mig. Vi har lokala nyhetschefer på varje 

tidning, de har ett något större ansvar än 

vad nyhetschefer brukar ha. Det går inte att 

vara den gamla sortens chef, med regler och 

instruktioner. Man får jobba mer indirekt, via 

andra personer, och delegera mycket. Därför 

måste jag också vara tydlig med vad det är 

för typ av tidningar vi ska göra. 

Josefin Ziegler 

redaktionschef, 

TV4 Sverige 

– Att vara chef på distans är en utmaning på 

flera sätt. Det tar längre tid att bygga relationer 

och att upptäcka om något inte funkar eller 

är fel, och det är svårare att ge feedback. 

Men det finns också fördelar. Medarbetarna 

blir mer självständiga eftersom de inte kan 

fråga om precis allt, utan tar per automatik 

fler egna initiativ. Informationsspridning 

kan också underlättas när det sker via mejl. 

Alla får samma info vid samma tillfälle och 

riskerna för olika tolkningar minskar. 

Juni 2011 n chefen i Journalisten 15

Posttidning B-post 

Chefeni 

■ Postadress Chefen i Journalisten, Box 1116, 111 81 Stockholm ■ Tel 08-613 75 20 ■ E-post redaktionen@journalisten.se 

Journalistförbundet 

företräder alla journalister, 

även arbetsledare! 

• Vi ger information, råd och förhandlingshjälp vid behov. 

• Vi kan de journalistiska yrkesfrågorna, och driver dem. 

• Vi är både ett fackförbund och ett yrkesförbund. 

• Vi har bäst koll i branschen på lönestatistik för arbetsledare. 

• Vi har en av marknadens bästa inkomstförsäkringar med ett tak på 60.000 kr. 

• Vi har kollektivavtal som är anpassade för oss journalister. 

• Vi slår vakt om yttrandefriheten, öppenheten och den viktiga medieetiken. 

• Vi verkar aktivt för att påverka politiker och myndigheter. 

• Vi är det enda fackförbund som kan företräda och tala för alla journalister. 

Hjälp oss bli ännu bättre på att företräda journalister som är 

arbetsledare. Hör av dig till oss med förslag och synpunkter på 

arbetsledare@sjf.se. 

Läs mer på www.sjf.se

Älskar rastlösheten - V-Tab

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?