Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

More documents

Recommendations

Info

”Det är så mycket jag behöver veta!” Om att ta steget från familjehem eller HVB-hem till ett självständigt liv. Hur går det för de ungdomar som lämnar familjehem eller HVB-hem? Vilket stöd får de då de skall starta sitt självständiga liv? Vad säger ungdomar själva om vad de behöver för att klara av att stå på egna ben? De här frågorna har under de senaste åren varit i fokus för vårt intresse som forskare. I den här artikeln ämnar vi ta upp en del av resultaten från två av våra forskningsprojekt där vi har intervjuat ungdomar om deras erfarenheter av att lämna en placering i familjehem eller HVB-hem. Först kan vi konstatera att den period i livet som vi kallar för ”ungdomstid” alltmera har förlängts. Att lämna ungdomstiden och ta klivet in i vuxenvärlden är numera en lång process. En förlängd ungdomstid medför ett ökat beroende av det stöd som föräldrar kan ge. Därmed blir familjen en allt viktigare stödjande faktor, både känslomässigt och materiellt, i övergången från ungdomsliv till vuxenliv. Familjen 6 Familjehemmet 4-2012 Övergången från ung till vuxen är en omvälvande fas för de flesta ungdomar. förväntas ge både ett utsträckt materiellt och emotionellt stöd när exempelvis ungdomar bor kvar längre i barndomshemmet och etablerar sig senare och senare på arbetsmarknaden (Settersten et al. 2005). Även om unga från de nordiska länderna i ett internationellt perspektiv flyttar hemifrån relativt tidigt (Vogel 2003), visar både svensk och norsk forskning (Espvall & Dellgran 2006, Hellevik 2005) att föräldrars ekonomiska, praktiska och sociala stöd till utflyttade barn var betydande. Hellevik (ibid.) fann även att stödet från föräldrar under de ungas etableringsfas har ökat sedan andra världskriget parallellt med välfärdsstatens utbyggnad. Övergången från ung till vuxen är en omvälvande fas för de flesta ungdomar. Att flytta hemifrån innebar att många viktiga beslut skall fattas- vilken utbildning skall man välja, hur skall man hitta ett bra arbete – och inte minst – var skall man bo någonstans? De beslut som fattas Alpklyftan söker nya och erfarna familjehem! Alpklyftan bedriver sedan 1995 vård och behandling av ungdomar. Alpklyftan består av HVB-hem, öppenvård och familjehemsvård. Alpklyftans familjehemsvård arbetar med barn och ungdomar. Vi söker familjehem i Göteborg och Västra Götalandsregionen. Vi söker också familjehem som vill ta emot ensamkommande flyktingbarn/ungdomar. Vi erbjuder • Engagerade familjehemskonsulenter, regelbunden handledning och jour dygnet runt. • Ungdomsbehandlare för placerad ungdom som ingår i teamet runt ungdomen. • Ersättning som möjliggör att arbeta deltid. • Gemensamma utbildningsdagar för familjehemmen. Vill du veta mer? Ring eller skicka e-post till våra familjehemskonsulenter så berättar de mer! Se gärna vår hemsida www.alpklyftan.se Linda Dalenius, 073-519 03 35 linda.dalenius@alpklyftan.com Kerstin Henriksson, 073- 519 03 36 kerstin.henriksson@alpklyftan.com under den här tiden kan få stor betydelse för hur livet kommer att gestalta sig. För de ungdomar som varit placerade i familjehem eller i institutionsvård kan övergången till ett självständigt vuxenliv vara mera problematisk än för andra jämnåriga. Internationell forskning visar att placerade ungdomars övergångsfas oftare inträffar tidigare och görs på kortare tid (Stein, 2006; Wade 1999, Stein 2012). Det innebär att den grupp ungdomar som i många fall kan ha ett begränsat stöd från familj och från sitt sociala nätverk också har de snävaste ramarna för att ta sig igenom den här övergångsfasen (Bakketeig 2008) – ett förhållande som är alltför lite uppmärksammat inom den svenska socialtjänsten (Höjer & Sjöblom 2011). Många unga människor som lämnar vården måste ensamma ta ansvar för att forma sina liv mycket tidigare och på betydligt kortare tid än vad andra ungdomar behöver göra. Hur eftervården är organiserad, och hur ungdomar som går ut i ett självständigt liv efter en placering ska få sina behov tillgodosedda, har länge varit en förbisedd fråga i Sverige. I motsats till länder som Storbritannien och Norge har inga strukturerade eftervårdsprogram byggts upp i Sve rige. Först 2008 kompletterades socialtjänstlagen med en paragraf som närmare behandlar eftervården. Där står att socialtjänsten ”ska tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört” (5 kap. 1§ SoL). Vad denna lagförändring får för konsekvenser i praktiken saknas det hittills kunskap om. Två studier om ungdomar som lämnar familjehem och HVB-hem Här följer en kort beskrivning av de två studier som vi har genomfört: Den första, ”Från vård till vuxenliv”, finansierade av Stiftelsen Allmänna Barnhuset. I denna studie intervjuade vi 16 ungdomar mellan 18 och 22 år, vid två tillfällen med ca 1½ - 2 års mellanrum. Tio av ungdomarna var placerade på grund av deras föräldrars alkoholmissbruk och/eller psykiska sjukdom. Tre
ungdomar var placerade på grund av eget beteende och tre på grund av allvarliga konflikter i familjen. 10 av ungdomarna var födda i Sverige av svenska föräldrar, två hade föräldrar födda i Norden, och fyra var födda i, och hade föräldrar från, ett utomeuropeiskt land. Vid den första intervjun hade åtta ungdomar lämnat, eller stod i begrepp att lämna, vård i familjehem, och åtta vård i HVB-hem. Sex flickor och tio pojkar intervjuades. För att få en uppfattning om vilket stöd som erbjöds i ungdomarnas professionella och privata nätverk genomfördes också strukturerade telefonintervjuer med 8 fosterföräldrar, 8 personal från HVB-hem, 15 socialsekreterare och 5 familjehemssekreterare (Se Höjer & Sjöblom 2011). Den andra studien, ”Livet efter vården” som finansierades av Forsk ningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS), var en mera omfattande studie. Där intervjuades först 111 enhetschefer för barn- och ungdomsgrupper i 75 svenska kommuner: 26 i Stockholms län och 49 i Västra Götaland län. Vi använde ett strukturerat frågeformulär, och intervjuerna genomfördes per telefon. Vi har också intervjuat 65 ungdomar som lämnat placeringar i familjehem och HVB-hem – 51 unga kvinnor och 14 unga män. Dessa intervjuer genomfördes också per telefon, med både öppna och slutna frågor. Alla ungdomsintervjuerna spelades in och trans kriberades. I den här artikeln berättar vi om resultaten från den sistnämnda studien 1 . Det finns inte utrymme att i denna artikel redogöra för all kunskap som de ungdomar vi intervjuat så generöst delat med sig av. Denna gång koncentrerar vi oss på att i huvudsak beskriva vilket stöd ungdomarna fått, och vilket stöd de önskat få. Utflyttningen bestäms av socialtjäns tens regler och inte av de ungas behov Ett flertal av ungdomarna som vi har intervjuat nämnde att socialtjänstens administrativa regler, som att vården ska avslutas då man fyller 18 år, eller efter att man avslutat gymnasiet, utgjorde hinder för dem att kunna 1 Resultat från första studien finns beskrivna i Höjer & Sjöblom 2011. flytta ut och avsluta placeringen i en takt som stämde överens med deras egna behov. Några unga uttryckte att om de hade fått välja själva hade de bott kvar längre i familjehemmet eller på HVB-hemmet. Många unga berättade också om att vårdens avslutande ofta skedde hastigt och utan planering. De kunde hända att den unge fick reda på att han/ hon skulle flytta med kort varsel och att placeringen skulle avslutas på kort tid. Detta var något som de unga tyckte var problematiskt - de tyckte att socialtjänsten borde hanterat avslutningarna på ett bättre sätt. Viktiga relationer med fosterföräldrar och kontaktpersoner på HVB-hem kunde avbrytas på grund av sådana forcerade avslutningar av placeringar och ersattes oftast inte av annat stöd. En annan aspekt av socialtjänst ens organisering som påverkade de ungas möjlighet till stöd var att de vid 18 års ålder blev tvungna att vända sig till vuxengruppen för att t.ex. söka försörjningsstöd. Det innebar att unga som hade haft en väl fungerande relation med sin tidigare socialsekreterare från barn- och ungdomsgruppen, ibland under hela placeringen, var tvungna att bryta den kontakten för att kunna få hjälp av socialtjänsten. Dessutom varierade ofta reglerna för att få tillgång till olika typer av stöd från barn- och ungdomsgruppen till vuxengruppen. De unga kunde beskriva att detta var ett hinder som ibland innebar att kontakten med socialtjänsten avslutades på grund av att de inte kände sig trygga med att träffa nya och okända socialsekreterare, och ibland också kände sig avvisad och misstänkliggjord på olika sätt. Att enbart behöva stöd för att kunna planera sin budget eller för att hantera vardagen var inte tillräckligt som motiv för insatser från socialtjänsten när de unga kategoriserades som vuxna. Att ha någonstans att bo ”Efter att ha flyttat runt så mycket och aldrig känt mig trygg någonstans, aldrig haft en fast plats så var jag väldigt ivrig att få mitt eget där jag vet att den enda som kan skicka ut mig härifrån är jag själv”. Att ha en trygg plats att flytta till är centralt och viktigt för de unga som lämnar vården. Av de 65 unga vi intervjuat var det 21 som hade ordnat ett boende på egen hand. Det behövde inte innebära att de inte hade blivit erbjudna boende från socialtjänsten eller HVB-hemmen, men många av dem hade varit aktiva i sitt sökande av boende genom internet och olika annonsforum. 13 av de unga hade fått sin lägenhet genom socialtjänstens försorg, och 12 hade fått sitt boende ordnat med hjälp av fosterfamiljen. Några fosterföräldrar hade gått i borgen för de unga när de skulle köpa en bostadsrättslägenhet. Sju unga fick hjälp av HVB-hemmet i att ordna ett boende. Fem av de unga fick hjälp av sina kontaktpersoner och sex av dem fick hjälp av andra som syskon, vänner eller släktingar i att hitta en bostad. Endast en av våra intervjupersoner fick hjälp av sin biologiska familj att hitta ett boende. Sammantaget var det 37 av de unga som fick hjälp av det professionella nätverket (med ”det professionella nätverket menar vi här socialtjänsten, familjehem, HVB-hem, kontaktperson) med att hitta en bostad. Råd och stöd i ekonomiska frågor Det var 19 av de unga som svarade att de inte hade haft någon hjälp med ekonomiskt stöd eller rådgivning i samband med att vården avslutas. De hade hittat sätt att försörja sig Familjehemmet 4-2012 7
Page 1 and 2: Familjehemmet En tidning för och o
Page 3 and 4: Ordföranden har ordet! Varje årst
Page 5: Symptom är inte alltid lika med di
Page 9 and 10: en skulle be sin kontaktperson om h
Page 11 and 12: det passar in i deras planering av
Page 13 and 14: Från SKL:s Cirkulär 08-81, 2008-1
Page 15 and 16: Ersättning till kontrakterade jour
Page 17 and 18: Massmedia, vart fjärde barns place
Page 19 and 20: Jag blev frisk av kärlek! Jag kom
Page 21 and 22: Rådgivarkonferens i Södertälje d
Page 23 and 24: Familjehemmens Unga Röster (FUR) U
Page 25 and 26: första gången i Dublin på IFCO-k
Page 27 and 28: Familjehemmens Riksförbund Länsf

Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?