Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

Symptom är inte alltid lika med diagnos
Jag har personligen erfarenhet av att
en flicka med AST var placerad hos
oss. Vi skulle avlasta ett jourhem i
två veckor, flickan blev kvar hos oss
i åtta månader. Så lång tid tog det att
hitta ett lämpligt hem åt henne. Det
var en väldigt lärorik tid för hela vår
familj.
I mitt arbete har jag kontakt med
en kvinna som fick sin diagnos
(Asperger) i 45-års ålder. Hon är 53
år idag. Hon har själv två döttrar som
har samma diagnos. Hon har lärt mig
så mycket om hur det är att leva med
den diagnosen. Hon kan beskriva
det med distans till sig själv. Hon är
en helt fantastisk kvinna. Jag lär mig
massor om mig själv genom att träffa
henne regelbundet.
Jag har kollegor som inte klarar av
henne överhuvudtaget, de upplever
henne som en besserwisser och rättshaverist.
Hon ställer frågor för att vara
säker på att hon har förstått och blir
förstådd och dessa frågor anses, av
Har du ...
◦ engagemang
◦ tid och rum
◦ ordnade förhållande
Tillsammans med oss kan du göra en insats
Vi söker ...
Stabila familjer som kan tänka sig bli familjehem
för barn- ungdomar eller vuxna för längre eller
kortare tid.
Vi erbjuder dig ...
Regelbunden utbildning och handledning. Våra
konsulenter besöker dig varannan vecka och du
når oss dygnet runt om du behöver råd och stöd
i ditt uppdrag.
Ring oss så berättar vi mer
de, vara medvetet kränkande. När jag
beskriver för kollegorna vad jag upplever
i möten med kvinnan säger dem
att det beror på att hon manipulerar
mig. För mig får de gärna tro det.
Idag tycker jag att det är för mycket
fokus på alla diagnoser och framförallt
diagnosers negativa sidor.
Resurserna är kopplade till diagnosers
negativa sidor. Vi ska åtgärda de
negativa sidorna.
Tänk om vi skulle vända på det. Vi
skulle ha fokus på alla de extra förmågor
de speciella personerna äger.
Resurser skulle vara kopplade till att
ytterligare öka och uppmärksamma
de speciella förmågorna. Vi skulle
uppmuntra de positiva sidorna.
Jag känner en man som hade svårt
att hitta sin plats i livet. Han misslyckades
i skolans pedagogik, men
gick ut med mycket större kunskaper
än de som hade enbart MVG i betygen.
Han kom inte in på gymnasiet
0224 – 773 83
www.fimab.nu
och det individuella programmet
var för luddigt och gav för lite utmaningar.
Till slut i 22 års ålder fick han
börja praktisera i Systembolaget. Han
fick börja plocka flaskor i hyllorna.
Han lärde sig snabbt och kunde snart
alla artikelnummer. Han studerade
kataloger och lärde sig snabbt vilket
vin passade till de olika maträtterna.
Han ville inte ha direkt kontakt
med kunderna, men delade med sig
av sina kunskaper till de latare kollegorna.
Han hittade sin plats. Han
blev anställd och jobbar sedan 11 år
i samma butik.
I vårt hem har vi alltid försökt ”klä
av” alla diagnoser. Jag själv är uppvuxen
i en liten by där alla bybor
fyllde en funktion. Alla fick finnas
och behövdes i byn. Vi hade bland
annat en läkare, präst, lärare, alkoholist,
krigsveteran, som levde ut
sina trauman med jämna mellanrum
och en kvinna som hade flera
speciella förmågor. Hon kunde hela
almanackan utantill och visste vilket
datum alla hade sin namnsdag.
Hon kunde sticka två strumpor samtidigt
och hon kunde massera. Hon
fick mycket positiv uppmärksamhet.
Alla tyckte att det var helt fantastiskt
att kunna memorera alla namnsdagar.
Det kunde ingen annan i hela
byn, inte ens läkaren, prästen eller
läraren. Alltså måste hon vara något
mycket bättre. Hon kunde känna sig
stolt och nöjd trots att hon inte klarade
av många andra saker som till
och med den gravt alkoholiserade
mannen klarade av.
Tydlighet, rutiner, tålamod och acceptans
är bra redskap som vi familjehem
kan använda oss av i vardagslivet
mot symptom oavsett om det beror
t ex på diagnoser eller en dysfunktionell
barndom.
Telle Söderberg
Familjehemmet 4-2012 5