Hela tidningen - Familjehemmens Riksförbund

IFCO:s europeiska konferens
i Sofia, Bulgarien 21-24/10 2012
Jag fick åka på IFCO:s europeiska
konferens i Sofia, Bulgarien på egen
hand denna höst då min tilltänkta
resekamrat Britta Schölin krossat
armbågen olyckligt veckan före
avresan. Som vanligt representerade
jag Forum för Familjevård, FfF,
och Familjehemmens Riksförbund,
FR. (IFCO är den internationella
organisationen för familjevård/
familjehemsvård.)
Den här konferensen betonade
mer än vanligt vikten
av att barn (och framför allt
små barn) INTE ska bo på
institutioner. Extra tryck blev
det genom det stora antalet
östeuropeiska del tagare
som tydligt visade på vilken
himmelsvid skillnad det är
inom familjehems bran schen
bara inom Europa. Att sedan
konferensen hela tiden växlade
mellan engelska, bulgariska
och ryska med hjälp av
både professionella tolkar via
headset och genom flerspråkiga
hjälptolkar som cirkulerade
bland oss deltagare på
raster och kvällsaktiviteter,
för att överbrygga språkproblem,
var en hjärngympa som
hette duga!
Vikten av ekonomiskt stöd till biologfamiljer
betonades men glädjande
nog så var det en glasklar åsikt att
det inte räckte - utan att fokus också
måste sättas på konkret hjälp för att
biologfamiljerna skulle kunna klara
sina olika svåra situationer.
Konferensens största syfte, som jag
uppfattade det, var att slå ett slag
för familjehemsvård och stärka de
östeuropeiska deltagarna i sitt jobb.
Men... flera talare betonade att man
aldrig ska ta en metod eller ett sätt
och applicera det utan eftertanke i
sitt eget land. Forskning från olika
delar av världen visade tydligt att stor
möda måste läggas på förberedelser
för att önskade mål ska kunna nås.
Föreläsningarna och workshoparna
var som vanligt av hög kvalitet
men (som alltid) så är det de informella
samtalen som ger mest. Vi i
Sverige har ju för vana att snegla åt
24 Familjehemmet 4-2012
de anglo saxiska länderna men jag
hoppas att otyget som de har på
bl a Irland att husdjur inomhus är
förbjudna och att man blir anmäld
som pedofil om man tillåter ett
familjehems placerat barn att sova i
den vuxnes säng, även om de bara
är pyttesmå 1-åringar, aldrig når
oss svenska familjehem. Dessutom
får ingen mor- eller farförälder vara
barnvakt åt sina barnbarn för då mister
de sina placeringar! (Hårresande
är bara förnamnet tycker jag.)
Spännande (men hemskt!) var att få
höra om hur korruptionen fungerar i
vår närhet i Europa. Flera påtryckarorganisationer
inom EU hade representanter
med på konferensen och de
berättade den ena historien efter den
andra. Den värsta tyckte jag var hur
Italien agerade när de hade ordförandeskapet
i EU. Då påstod de att presidenten
sagt att om inte 110 spädbarn
lämnades till adoption i Italien så
skulle inte ett stort EU-projekt, som
skulle hjälpa tusentals barn, komma
till stånd i Rumänien. En annan på -
tryckarorganisation talade om hur de
stängde ner en hel nationell förvaltning
för att komma till rätta med korruptionen
i en f d rysk provins. Att
sedan människohandel var på tapeten
med detaljerade beskrivningar om
hur adoptivföräldrar i vissa västländer
beställer sina spädbarn via internet
och betalar för att barnet ska komma
till dörren tror jag ni redan misstänker.
Med stöd av Barnens rättigheter
så håller familjerna sig undan ett år,
ger sig till känna, döms till böter (som
är lägre än normal adoptionskostnad
tydligen) men sedan får vårdnaden
om barnet för att det är barnets bästa
man tänker på! Hmm... vad ska man
säga?
Ni vet ju att man gärna pratar
om det professionella
teamet, som vi familjehemsföräldrar
ska vara del av, här
i Sverige. Men talande nog så
var det många familjehemsföräldrar
från olika länder
som enstämmigt sade att går
allt bra så platsar vi familjehemsföräldrar
i detta MEN
när placeringen (eller det runt
placeringen) strular så är vi
plötsligt INTE med!
Alltså inte bara här i Sverige
som man säger en sak medan
verkligheten visar något
annat. Och all administration
som socialsekreterarna
sysslar med: forskningen från
England visar att det främjar
inte barnet eller familjehemsföräldrarna.
Tvärt om! Inte
mer administration än nödvändigt,
var budskapet!
Dessutom påtalades att man i flera
europeiska länder inte skickar de
placerade barnen/tonåringarna till
psykolog, utan i stället skickar familjehemsföräldrarna.
För då anser man
att man vinner två saker: Dels att
familjehemsföräldrarna inte känner
sig utanför (utan hela tiden delaktiga)
och dels att terapin då bedrivs
mycket oftare med bättre resultat.
Det skulle jag vilja ha här i Sverige!
Vi i FR och FfF har ju i många år för -
sökt få statliga medel till ett kansli
utan att lyckas. Nu finns det
EU-pengar om vi kan samla fler länder,
exv Skandinavien, till ett gemensamt
projekt enligt Myrna McNitt. Det
vill jag skicka med till styrelserna i
båda organisationerna att forska vidare
i. Vilken styrka om vi lyckades!
Extra kul var det att socialsekreterarna
från Landskrona, som jag mötte