Stenungsunds Sportfiskeklubb - Medlemstidningen Vaket

Årgång 29
Nummer 2, 2006
Sidan två
Ordföranden har ordet
Säveån
Ett vatten i förändring
Fiskevårdsgruppen
Stenungsund och havsöringen
Havsöringsfiske
Strandön på västkusten
Debatt
Inlägg om etik och dragrodd
Tio frågor
Ingmar Gabrielsson
VAKET
M e d l e m s t i d n i n g f ö r
S t e n u n g s u n d s S p o r t f i s k e k l u b b
Extra salt
Stormfåglar, pilkar och
vrakfiske på 70 distans

2 sidan
För sex år sedan när jag tog på
mig ordförandeskapet i SSFK var
klubben organiserad i sektioner.
Vi konstaterade att sektionerna,
framför allt i brist på ledare, inte
fungerade. Styrelsen beslöt då
att formellt lägga ned dessa tillsvidare.
Man beslöt också att
klubben åtminstone kortsiktigt
skulle drivas av styrelsen. För att
klara detta utvidgades styrelsen
till 10 ordinarie ledamöter och två
suppleanter. Genom denna åtgärd
centraliserades verksamheten. Med
facit i handen kan man konstatera
att detta sätt att sköta klubben
misslyckades. Vi hamnade i ett läge
där ingenting föreslogs, hände eller
gjordes utan styrelsens initiativ
och/eller medverkan.
Problemet är inte att få medlemmarna
att ställa upp och arbeta.
Det är mycket enkelt att samla
ihop tio man för att göra ett jobb.
Problemet är att få några som är
villiga att engagera sig, ansvara för,
planera och genomföra aktiviteter
och verksamheter. Det borde vara så
att ingen funktionär i klubben skall
ha mer än en funktion/aktivitet att
sköta per år. Tänkt om vi kunde
få trettio fyrtio av våra trehundra
medlemmar att ta ansvar för ett
enda litet klubbprojekt per år. Då
skulle alla problem vara lösta. Min
åsikt är också att styrelsen främsta
uppgifter skall vara att ansvara för
ekonomi/administration, policyfrågor,
generella föreningsfrågor
samt externa kontakter. Resten av
verksamheten skall komma från
medlemmarna.
Styrelsen har konstaterat att om
klubben skall överleva på sikt finns
det bara ett sätt att arbeta. Klubb­
arbetet måste framgent initieras,
drivas och genomföras av medlemmarna
inte av styrelsen. Uppgifter
måste delegeras och spridas
ut på så många som möjligt. Vi
måste åter igen dela in oss i sektioner
och arbets/intresse grupper.
Dessa grupper kan vara såväl
permanenta som tillfälliga. I år har
följande embryon till sektioner
och grupper bildats; Fiskevård,
Ungdomssektion, Fisketillsyn,
Klubbintendenter och Vaket/
Hemsida redaktion. En arrangörsgrupp
borde snarast bildas som tar
tag i klubbmöten och fiskeresor.
Själv skulle jag gärna vara med i
en opinionsgrupp som sysslar med
fiskeripolitik och fiskeetiska frågor.
Om vi inte engagerar oss snarast
i dessa frågor lär det inte finnas
något sportfiske i framtiden. Om
du har idéer om ytterligare grupper
eller vill aktivt delta i någon av de
befintliga kontakta gruppledarna
eller någon i styrelsen.
Klubben står inför ett vägval skall
den engagera sig i en mängd olika
aktiviteter som den gjort hittills,
skall den endast tillhandahålla
fiskevatten för sina medlemmar
eller skall vi sakta låta den dö. För
att inte det tredje alternativet skall
bli verklighet måste vi satsa mycket
mer på ungdomsverksamheten än
vi gör i dag och för att kunna göra
det måste vi ha ledare.
Det är du som bestämmer hur
klubben skall se ut i framtiden. Hör
av dig med idéer. Själv kommer jag
att fortsätta engagera mig i klubbarbetet
men kommer att avgå
som ordförande i och med nästa
årsmöte.
Ha en bra dag, Gösta
Ordförande & ansvarig utgivare
Gösta Bring
0303-81857
bring.gosta@telia.com
Besöksadress
Göteborgsvägen 2
Postadress
Box 272
444 24 STENUNGSUND
Postgiro
23 17 71 - 7
Hemsida
http://www.ssfk.info
Vaket
Årgång 29
Nummer 2 2006
Redaktion
Johan Borgström
Gösta Bring
Mikael Båth
Svante Hultengren
Adress för Vaket
Mikael Båth
Pontus Wiknersgatan 1
411 32 GÖTEBORG
vaket@ssfk.info
Text: Gösta Bring

Omslagsbild
Dan Skogberg
fiskar vid Gule
rev 2005.
Foto
Krister Olausson
Tore Ottosson
Vår vän, redaktör, styrelseledamot
och mångåriga klubbmedlem
Tore Ottosson avled
lördagen den 9 september
vid en ålder av 57 år. Tore låg
medvetslös fram till sin död
efter den trafikolycka han var
inblandad i den 22 augusti.
Tore kommer att saknas av
många då han var mycket aktiv
inom sportfisket och utan
tvekan en av de kunnigaste
inom området.
Svante Hultengren
Under hösten har Svante,
som äger Naturcentrum
i Stenungsund, blivit ny
redaktionsmedlem. Svante
kommer inledningsvis främst
att fungera som teknisk backup
för att säkerställa att vår
tidning kan komma ut även i
framtiden.
Utgivningsdatum
Vaket har fått nya utgivningsdatum
för att ge redaktionen
bättre pressläggningsperioder.
Det första numret kommer på
vårkanten och det andra ett
tag före jul. Du skickar ditt
material som vanligt enligt
adressen till vänster.
Vaket, Nummer 006
2
4
6
8
10
12
20
22
24
26
27
28
Ledare Gösta Bring
Ordföranden har ordet
Notiser och program Redaktionen
Information och händelser i klubben
Fiskevårdsgruppen Richard Torkar
vandring och lek
Strandön Joakim Olsson
Havsöringsfiske på västkusten
Magnus fiske Magnus Örberg
Magnus skriver om sommarens fiskeäventyr
Säveån Johan Borgström och Mikael Båth
Öringfiske i ett riktigt vackert strömvatten
Havsfiske Krister Olausson
Gule rev och stormfåglar
Debatt Anders Blom
Svar på tal om dragrodd
Debatt Mikael Båth
Ett skämt fiske
Tio frågor Robert Etander
Denna gång intervjuas Ingmar Gabrielsson
Klubbfunktionärer 2006 Redaktionen
Dom som har hand ôm èt
Galleriet Magnus Örberg
Funäsdalen
index

notiser
och program
Lördagen den 4 november
Familjedag vid Lysevatten klockan
10:00 med avelsfiske, poängpromenad,
korvgrillning och upptagning
av båtarna. Detta är utan
tvekan en av de trevligare träffarna
vi har inom föreningen och vi
rekommenderar verkligen alla som
inte varit med tidigare att boka in
denna dag i kalendern. (De som har
varit med tidigare har också redan
bokat in dagen i kalendern.)
Lördagen den 11 novembar
Avelsfiske i Krokevatten. Samling
vid parkeringen klockan 10:00.
Har du inte besökt Krokevatten
tidigare är detta ett utmärkt tillfälle
för att lära sig vägen och få bra tips
från dem som kan vattnet sedan
tidigare.
Torsdagen den 8 februari
Årsmöte i klubblokalen. Mötet
börjar klockan 19:00 som vanligt
och alla medlemmar som vill vara
med och bestämma om föreningens
framtid är hjärtligt välkomna.
Kallelse skickas ut i god tid före
årsmötet till alla medlemmar.
Lördagen den 10 februari
Familjepimpel på Ålevatten i samarrangemang
med Anråseåns FVO
och ST­tidningen. Mer detaljer om
denna dag kommer senare på vår
hemsida.
Torsdagen den 29 mars
Klubbmöte klockan 19:00 i klubblokalen.
Det kompletta programmet
presenteras på vår hemsida så
fort detta är fastställt.
Lördagen den 14 april
Havsöringsfiske för juniorerna.
Alla samlas vid klubblokalen
klockan 10:00 för vidare transport
ut till fiskeplatsen. Vi fiskar sedan
fram till klockan 14:00. För att
delta krävs föranmälan till Krister
Olausson på telefon 0300­776 048
så tidigt som möjligt.
Tisdagen den 1 maj
Familjedag vid Lysevatten med utsättning
av yngel från avelsfisket i
november. Båtisättning, korvgrillning
och poängpromenad. Samling
på stranden klockan 10:00.
Som vanligt finns det helt aktuella
programmet på vår hemsida och på
anslagstavlan hos Björns i Stenungsund.
FISKE - FISKEKORT - VAPEN - AMMUNITION
BÅTUTHYRNING - FRITIDSKLÄDER
Medlemmar i SSFK har
15% RABATT!
-SSFK’s Anslagstavla!
-Vi har SSFK-gästfiskekort hos oss!
-Det senaste skvallret!
-Heta tips!
-Fiskeprylarna Du bara måste ha!
-Båturhyrning med hemliga kartor!
-Alla sorters beten, vad Du än fiskar
med!
-Storfiskregistrering gör Du hos oss!
-Kläderna som håller Dig varm och torr!
-Glöm inte medlemskortet!
Text: Redaktionen

Gösta Bring, Stenungsund,
tilldelas Sportfiskarna Västs högsta
förtjänsttecken i silver.
Gösta Bring gjorde, genom sitt
arbete inom petrokemin, många
tjänsteresor till Island där han tidigt
kom i kontakt med laxfisket.
Gösta är en inbiten sportfiskare som,
tillsammans med fiskeprofessorn
Hultberg, fiskar mycket i våra
sjöar, i Västerhavet och i Norge.
Bl a så har Gösta tagit en 6 kilos lax
på lättspinn i Anråseån i Stenungsunds
kommun.
Gösta kom med i Stenungsunds
SFK 1979 och var under åren
1980­84 ledare för klubbens havsfiskesektion,
därefter har han varit
fritidsgruppledare, studieledare och
från 2001 ordförande i klubben.
Gösta är en lugn och eftertänksam
person med ett mycket starkt
engagemang i miljö­ och fiskevårdsfrågor.
Han har alltid värnat om
Hakefjorden och det var naturligt
för honom att engagera sig i åtta
fjordar­projektet, där han är en av
de drivande krafterna.
Gösta har genom sitt utåtriktade
arbete för sportfisket i Stenungsunds
kommun skapat mycket goda
kontakter med kommunledningen
vilket många gånger har gynnat
sportfisket i kommunen. Gösta
har också mycket goda kontakter
med olika miljö­ och fiskevårdssammanslutningar
bl.a. då Svenska
Naturskyddsföreningen.
Gösta är en av dem som deltar i och
sköter den fiskodlingsverksamhet
som Stenungsunds SFK bedriver.
Gösta är ett föredöme för en klubbsportfiskefunktionär
då han med
liv och lust ger sig in i debatten
om sportfiskets framtid, inte bara i
klubben utan också i distriktet och
framför allt i förbundet genom att
medverka vid årsmöten, kongresser
och andra sammankomster.
Det är sportfiskare som Gösta som
gör att vi kan fortsätta att tro på
sportfisket i det här landet och
framförallt då i det här distriktet.
Det är med stor glädje vi idag
tilldelar dig, Gösta, distriktets högsta
utmärkelse, förtjänsttecknet i
silver.
2006­04­26
Owe Ohlsson, Ordförande
Sportfiskarna Väst
Kallelse till årsmötet
2007 skickas ut till alla
medlemmar separat.
Vaket, Nummer 006
Välkommen
till
Ammarnäs!
Flugfiskarens paradis är kanske att ta i,
men ett av Sveriges absolut bästa
fiskeområden kan vi erbjuda.
Kombinationen av STF-vandrarhem,
Wärdshus och Fiskecentrum, på ett och
samma ställe, ger dig en bekväm tillvaro i
Ammarnäs, om du så önskar.
Hos oss finns möjlighet att laga mat,
tvätta, duscha, äta på Wärdshuset, köpa
fiskekort och en massa andra saker som
gör livet gôtt att leva.
Vill du inte bo på vandrarhemmet ordnar
vi gärna en stuga åt dig och dina vänner
eller varför inte ta med hela familjen?
Vi erbjuder förstklassigt fiske efter öring,
harr och röding. Sjöar och strömvatten i
mängd ger dig massor med alternativ.
Vandra ut över fjällvidderna eller parkera
en bit från vattnet, det är du som väljer.
Ring oss på telefon 0952-60200
Ulf och Bodil
5

6
vandring och lek
Under våren och sommaren har undertecknad,
tillsammans med Kenneth Henriksson, varit
på några turer längs våra åar i Stenungsunds
kommun. Att få följa med Kenneth har varit
mycket intressant tack vare hans otroliga
kunskaper om havsöringens ekologi. Samtidigt
har han visat mig platser som jag trodde var
helt omöjliga för havsöringen att överleva på,
men som likväl visade sig hysa stora mängder
årsyngel. Under sommaren började en plan
utformas för hur vi ska kunna utveckla
biotoperna för havsöring i vår kommun.
Märkligt nog är det mycket små åtgärder som
behövs för att på kort sikt kunna ge havsöringen
en betydligt större chans att leka.
Åtgärderna har vi diskuterat främst med Niclas
Åberg (Svenska Naturskyddsföreningen), som
nyligen tillsammans med ett antal partners
(bland andra SSFK) fått sig tilldelat en större
pott pengar för att förbättra havsöringens
möjligheter att nå åarnas lekområden i
Stenungsund kommun. I augusti var vi, Niclas,
Kenneth och jag, och tittade
på flera åar för att prioritera
behoven av åtgärder. Det mesta
av arbetet för SSFK:s räkning
kommer att ske under 2007. I år
har Niclas haft gott om händer
till sin hjälp, främst från personal
på Mariagården i Stenungsund.
Givetvis så finns det alltid, för
den intresserade, möjligheter
att bistå Fiskevårdsgruppen och
Niclas (mer information nedan).
I korthet har följande saker
utkristalliserat sig under våra
diskussioner och turer längs åarna
i Stenungsund.
Den raserade gångbron vid Mariagården är ett effektivt vandringshinder idag.
fiskevårdsgruppen
Först och främst finns det ett
mycket allvarligt vandringshinder i Stenunge
å vid Mariagården (nära industrirakan).
Vandringhindret består av en enkel
promenadbro som rasat över ån och som
tillsammans med diverse skräp effektivt satt
Text & foto: Richard Torkar

stopp för havsöringens lekvandring (se foto).
Tidigare har havsöringen kunnat ta sig vidare
upp i åsystemet, men det är tveksamt om den
klarat det i år. Detta prioriterades som viktigast
att åtgärda under augusti­september.
Likaså behöver fisksteget vid industrirakan
(nära OK bensinstation) förstärkas så att det
håller permanent. Om så inte sker finns det på
sikt risk för att havsöringen får problem att ta
sig förbi till åns övre delar och lekplatser.
Ovanstående uppgifter har ansetts vara
viktigast i år. Utöver dem fanns ytterligare
några saker som bedömdes kunna genomföras
under 2006. För det första borde lekgrus
och sten placeras ut i de övre delarna av
Munkerödsbäcken, som får anses ha idealiska
förhållanden för havsöringsreproduktion (se
foto). Dessutom kommer förhoppningsvis flera
galler i vägtrummor att tas bort i Nösnäsbäcken
och Solrosbäcken (för det krävs emellertid
tillstånd).
Munkerödsbäcken med sina lekbottnar.
Vaket, Nummer 006
Täta galler stoppar fiskens möjlighet att vandra tilll lekbottnarna.
De två små bäckarna är en onyttjad potential
för havsöringens reproduktion. Båda har vatten
hela året enligt de boende i området, men
havsöringen hindras att gå upp i bäckarna och
leka av några märkliga konstruktioner i början
och slutet av flera vägtrummor (se foto). Gallren
samlar upp smågrenar och annat skräp, som
täpper till trumman och effektivt hindrar en
havsöring att ta sig igenom. Genom att minska
antalet stänger i gallren, alternativt ta bort dem
helt, så kommer vi att öppna bäckarna för
havsöring igen.
I korthet är ovanstående ungefär vad som bör
ha hunnits med i år. Under 2007 kommer en
satsning att genomföras på att lägga ut sten och
lekgrus i flertalet åar och bäckar i kommunen.
Då kommer medlemmarnas hjälp att behövas!
Intresserade får gärna anmäla sig till Niclas eller
mig (se telefonnummer nedan) så vi kan starta
upp verksamheten direkt utan att behöva jaga
folk. Ett flertal har lovande nog redan hört av
sig!
Richard 0706 ­ 840 845
richard.torkar@gmail.com
Niclas 0304 ­ 678 308
laxakungen@spray.se
Richard

havsöring
vid strandön
Det var på långfredagen i våras, som jag och
Lucas tog oss iväg för att möta upp Krister
Olausson, hans fru och deras barn, Liv och
Karl. Krister skulle visa oss hur man fiskar
havsöring.
Krister är veteran på havsöringsfisket kring
Stenungsund och vi hade stora förhoppningar
om ett lyckat fiske. Med Krister följde Jonas
Sandahl, en kille från Orust, som också var
sugen på att fånga sin första havsöring. Krister
tog hjälp av sin kompis, Henrik, som kände
till området där vi skulle fiska. Destinationen
var Strandön vid Ljungskile. Vi hämtade upp
Henrik vid Laxens hus och han visade oss
vägen till Strandön där vi tog på oss vadare och
riggade spöna.
Första kontakten med fisk får Kristers son Karl.
Trodde han, för det visade sig att det var en
tångruska. Ingenting händer på en halvtimma
och vädret blir bara sämre så vi flyttar oss till
den bästa viken på där Henrik redan har stått
en stund. Jag och Lucas går försiktigt ut i viken.
Krister varnar oss för att inte börja där det är
djupare, eftersom fisken kan stå väldigt grunt
och långt inne. Men han pratar för döva öron
Joakim drillar havsöring och resultatet kan ses på nästa sida.
och jag och Lucas ställer oss mitt
i viken nästan intill varandra.
Och på något konstigt sätt fastnar
linorna som vanligt i varandra
när vi fiskar och jag får reda ut
trasslet. Samtidigt börjar himlen
att klarna och vinden avtar.
När jag äntligen är klar så flyttar vi
långt ifrån varandra och jag börjar
mata kast. Efter ett tag går allting
som på räls och jag drömmer mig
bort. Och självklart kommer hugget
just då! Först känner jag bara
att det tar stopp vid intagningen,
men jag reagerar inte. När linan
börjar dras ut fattar jag. Jag ropar:
”Fisk!”, och klipper till med ett mothugg.
Från andra sidan viken skriker Lucas:
– Härligt Jocke, härligt!
ungdomsgruppen
Öringen drar inte särskilt mycket utan rullar
precis under ytan. Jag försöker hitta någonting
att stå på då jag har vatten upp till bröstfickan
på vadarna. Jag hittar en sten att ställa
mig på och känner mig lite bekvämare. När
fisken börjar tröttna går jag mot Krister, som
Text: Joakim Olsson Foto: Benny Larsson

står vid stranden för att landa
den. Öringen har fortfarande
mycket krafter kvar och varje
gång jag får in den mot land
drar den ut igen. På tredje försöket
får Krister tag i den, drar
upp den på stranden och tar
loss flugan. Han uppskattar
den till 1,3­1,4 kilo.
Efter en kort posering inför
kameran låter jag den långsmala
besan gå tillbaka och
den simmar majestätiskt ut på
djupet. Lucas, som ännu inte
fått någon havsöring, är lite
sur då jag redan har fått fem
och han säger lite skämtsamt:
– Får du en till så slår jag dig!
Jag skrattar och sätter mig för
att fika och prata med Krister
och de andra. Här och där ser
vi vak, men alla är utom kasthåll.
Efter fikat och en översyn
av tafsen efter fajten går jag
tillbaka ut i viken. Nu är det
nästan klart på himlen och
sporadiska pålandsvindar.
Vattnet är emellanåt spegelblankt
och det är nästan
svettigt i vadarna. Jag fortsätter
att kasta inåt land enligt
Kristers uppmaning. Och
strax efter jag gått ut kommer
nästa havsöring. Smack!
Fisken hoppar i hugget och jag
ser den innan jag känner den.
Mothugg! Den här öringen
är lite mindre men kämpar
nästan mer.
Jag ropar till Lucas att jag har
fisk och han ser verkligen ut
att vilja slå mig. Han ändrar
sig tydligen och kommer ut
i vattnet för att hjälpa mig.
Vaket, Nummer 006
Öringen är lätt att håva och
vi går iland med fisken för en
snabb fotografering. Fisken är
så fin att jag inte vill släppa
den. Jag vill hålla den för alltid,
men en stund senare simmar
även denna besa iväg med en
rejäl snärt med stjärtfenan. Jag
följer den med blicken tills den
försvinner och går sedan upp
och sätter mig, medan Lucas
gör allt han kan för att få en
öring. Sedan den här dagen
har Lucas kallat mig ”besan”.
För första gången under dagen
greppar Krister spöet och visar
sina ”superflugor”, som han
har fått så mycket fisk på att
dom är slitna ­ man ser knappt
mönstret. Han säger:
– Såhär ser äkta havsöringsflugor
ut!
Han knyter en på tafsen och
går ut i vattnet. Jag tänker
tillbaka på öringarna och de
sköna fajterna. Efter en halvtimma
kommer Krister tillbaka
och säger att vi nog skall
tänka på att flytta på oss. Sagt
och gjort, vi tog vårt pick och
pack och gick till nästa vik.
Där blåste det nästan kuling
och det var stört omöjligt att
kasta.
Till slut skulle Krister ”bara
testa den sista viken”, som
han sa var bra, men han fick
ingenting där heller. Så vi gav
upp, packade ihop och gick
tillbaka till bilarna. Det var en
skön dag med trevligt sällskap,
fin natur och havsöringar.
Skitfiske på er!
Joakim

från kenya till sörfors
Efter en lång vinter och svår längtan att få
komma ut på riktigt fiske kom jag äntligen i
väg på säsongens första fiskeresa. Tillsammans
med ett gäng jobbarkompisar begav jag mig av
upp till Funäsdalen.
Vi hade tajmat in resan med sommarens första
riktiga värme. Efter att ha suttit instängd på ett
kontor i ett år kändes det befriande att befinna
sig i lugnet som bara fjäll och strömmande
vatten kan erbjuda. Mest tid tillbringade vi vid
Funäsån där ett antal mindre öringar fångades,
men inte någon av de där baddarna som simmar
omkring i mina drömmar. Som flugfiskare får
jag skylla på att vattentemperaturen kanske inte
var rätt, kläckningarna hade inte kommit igång
eller något annat. Bara jag slipper erkänna att
jag helt enkelt inte är tillräckligt bra. En dag tog
vi oss upp på fjället för att prova lyckan i några
av alla hundratals tjärnar som finns där.
I ett tjärn, som var lika stor som en halv fotbollsplan,
fångade Jörgen resans största öring. Det
var en fantastisk öring på knappt ett kilo.
På hemvägen vandrade vi över en ås där vi
stannade till för att på avstånd betrakta ett litet
tjärn. Hittills hade vi knappt sett ett vak på hela
resan men i detta lilla tjärn plaskade det som i
värsta gäddvassen. I denna lilla göl upplevde jag
ett riktigt drömfiske, som man annars bara läser
om i fisketidningar.
Knubbiga öringar i Kenya?
När den efterlängtade semestern
äntligen började styrde jag och
min sambo kosan mot mitt hemland,
Norrland. Vi tog omvägen
via Afrika och åkte ut på savannen
för att titta på alla konstiga djur
som finns där. Efter vistelsen i
Kenya kunde jag konstatera att
den gemene fiskaren i Kenya står
inför helt andra problem än vad vi
är vana vid i våra svenska vatten.
magnus fiske
Två veckor senare stod vi på Arlanda igen med
bubblande magar och kunde fortsätta våran
färd mot Norrland. Vi gjorde ett stopp i Hälsingland
där mina föräldrar har en sommarstuga.
Där kunde jag bara konstatera att jag föredrar
den svenska grillmaten framför afrikansk husmanskost.
Fisket i Hälsingland hör nog inte till det riksbekanta.
Nästan överallt finns bäckar och åar
som är fulla med fisk. Och som överallt annars
i Norrland köper man fiskekortet till dessa
bäckar/åar på Statoil eller hos en gammal gubbe
bredvid ån. Priset ligger oftast kring den hutlösa
summan av femtio kronor.
I två dagar var vi vid det lilla samhället Bergsjö
och fiskade. Eftersom det inte hade regnat
på hela sommaren var det knappt att det rann
något vatten alls i ån och jag var lite skeptisk till
om där fanns någon fisk. Men visst fanns det
fisk. Och gott om det som det verkade. Man
behövde bara lägga ut flugan och så small det
på en harr direkt.
10 Text: Magnus Örberg Foto: 1.Stefan Whålander, 2-3 Magnus Örberg

Tre världar hemma
Resan gick sedan vidare upp till byn Sörfors
utanför Umeå där jag vuxit upp. I dessa trakter
finns mer fiskeställen än det finns sandkorn i
Sahara, det var bara att välja. Vi valde Öreälven.
Vi samlade ihop ett kompisgäng och satte oss i
bilen för att köra upp till samhället Bjurholm.
Bjurholmarna har alltid gått mot strömmen så
här sålde man fiskekorten på Uno­X och tog
sextiofem kronor. Öreälven bjöd på ett semesterfiske
av världsklass. Det blev lika mycket korvgrillning
och bad som fiske – det bästa från tre
världar. Även här var vattenföringen ovanligt
låg, men precis som i Bergsjö högg harren hela
tiden.
Sista veckan av semestern satte vi oss i bilen och
åkte upp till det mycket mer kända Ammarnäs.
Ammarnäs behöver ingen närmare presentation
här och alla vet att man åker dit för den extremt
grova öringen. Vi hade hyrt en stuga i stugbyn.
För min sambo var det en resa in i det okända
i dubbel bemärkelse. Dels för att Norrlands inland
på dessa bredgrader kan få en att känna av
Vaket, Nummer 006
lappsjukan som ingen annan plats jag besökt.
Dels för att vi hade med det klassiska spelet
Drakborgen som uppmanar deltagarna att bege
sig in i en borg för att söka efter en skatt som
vaktas av en drake. Utfallet blev som väntat ­
ingen storöring för mig och Eva stötte på några
illmariga troll och gick ett dramatiskt öde till
mötes innan hon ens hittat skattkammaren.
Även i Ammarnäs var vattenföringen extremt
låg och jag skyller på att öringarna gått och
gömt sig i någon djuphåla. Men vi hade ändå
några underbara dagar där uppe. Även om inte
öringen ville hugga så var inte harren sen att ta
flugan när den blöttes i strömmen.
Är det något jag har lärt mig i sommar så är
det att harren alltid ställer upp även om vattenföring
och väder inte stämmer.
Slutligen vill jag passa på att tacka min sambo
Eva för att hon följt med på alla fisketurer under
semestern.
Magnus
11

1
säveån
Måste man gå över ån efter vatten? I vilket fall
behöver man inte åka längre än till Lerums
kommun och Säveån för att nå en bedårande
ström med en egen, stationär öringstam. Men
hurdana är förhållandena där och hur ser
framtiden ut? En regnig höstdag gav sig Vakets
redaktion till platsen för ett samtal med två
representanter för åns förvaltning. Det visade
sig var långt ifrån självklart att fisket efter
Säveåns brunöring kommer att överleva!
Prognosen siade om uppehåll till kvällen, men
när vi träffar Michael Bergström och Roland
Eriksson vräker regnet ned. Vi spänner upp
ett regnskydd och häller upp kaffet. Skogen
och grönskan kring ån är imponerande
kraftfull och vildheten ackompanjeras av
ljudet från de brusande strömmarna. Ändå
är det bara ett par­tre utsparkar bort till den
lokala fotbollföreningen Floda IF:s anläggning,
och ytterligare någon till E20. Sparkar man
bollen åt andra hållet landar den på Banverkets
dubbelspåriga järnväg!
Michael är sekreterare i Floda sportfiskeförening
sedan 1999, engagerad i klubbens fiskevårds­
öringfiske och laxtrappa
Ovan ses en fin öring som precis skall återutsättas vid Floda.
reportaget
grupp och fiskevakt enligt
ett rullande schema. Liksom
undertecknad gjort, träffar man
honom ofta på Tullängsbron
vilken också är platsen för vårt
möte. Roland är också medlem
i föreningen och dess fiskevårdsgrupp.
Därtill utgör han del av
fiskevårdsgruppen för Säveåns övre fiskevårdsområde.
Båda bor i kommunen och har stor
kännedom om vattnet och förhållandena kring
det.
För att redogöra för de insatser som gjorts för
att förbättra fisket och miljön vid Säveån erinrar
de sig hur fisket förvaltades på sträckan mellan
Floda och Hedefors, innan det nuvarande fiskevårdsområdet
tog över.
– Sträckan disponerades av SSG fram till
1976, berättar de. Därefter sålde kommunen
fiskekort och man hade ingen egentlig kontroll
på fisket. Man kan nog i princip säga att
sträckan var utfiskad. Det bedrevs en annan
typ av fiske då och man tog inte hänsyn till hur
mycket fisk ett vatten tålde att lämna ifrån sig.
Text: Johan Borgström Foto: Mikael Båth (s15,16,19), Johan Borgström (s13) och Roland Eriksson (s12)

Strömvatten som Säveån bjuder ofta på magiska stunder i svinottan.
I vilket fall hade det skett en
kraftig nedgång av fisket. Så
kontaktade Kristian Pedersen
vår förenings nuvarande
ordförande, Staffan Gustrin,
och man arbetade fram de
nuvarande formerna för
förvaltningen. 1976 bildades
Floda sportfiskeförening.
1987 och i regi av Säveåns övre
fiskevårdsområde övertog man
ansvaret för fisket på sträckan
tillsammans med Stenkullens
sportfiskeförening.
Gradvisa förändringar
Några akuta åtgärder vidtogs
inte, men en gradvis förändring
till det bättre skedde i och
med en tilltagande uppmärksamhet
för miljöfrågor och
ett långsiktigt arbete. De
ansvariga föreningarna har
tillsammans 15 kort per dygn
(fem till Flodaföreningen och
Vaket, Nummer 006
tio till Stenkullens) för sina
cirka 150 medlemmar. Båda
föreningarna har väntelistor för
nya medlemmar och prioriterar
boende i kommunen. Flodaföreningen
har ungefär 50
medlemmar och Stenkullens
sportfiskeförening cirka 100.
Till allmänheten säljs tolv
kort till den övre sträckan
och åtta kort till den nedre
fram till första juli. Därefter
är antalet kort inte begränsat
och korten gäller då för hela
fiskesträckan.
– 87/88 var inget vidare fiske,
erinrar sig Michael, men
därefter har det varit helt OK.
Danicakläckningarna under
de tre första åren av nittiotalet
var bra till exempel.
Med det illustrerar han hur
svårt det är att egentligen
veta hur mycket fisk och som
finns eller funnits i ån liksom
hur god tillgången på insekter
varit. Man har saknat undersökningsmaterial
att referera
till. Föränderliga förhållanden
som vattentillgång och cykler
för kläckande insekter kan
plötsligt ge intrycket av godår
även om både Roland och
Michael verkar överens om att
förhållandena var dåliga under
åttiotalet.
– I början av nittiotalet gjordes
stödutsättningar av öring,
berättar Roland. Vi har fisk
gående i odlingar så vi har en
genbank om något skulle gå på
tok Vi har haft hjälp av Johan
Höjesjö, som är ”fiskvetare”
vid zoologen på Göteborgs
universitet och medlem i vår
förening. Han har hjälpt till
vid fiskvårdsarbetet och bland
1

annat gjort en inventering av nattsländearterna
vid Floda reningsverk. Man måste dokumentera
det som finns för att sedan kunna gå tillbaka
och jämföra, så att man inte famlar i blindo.
– Vid Floda centrum har vi skapat en
referensyta på kanske 10 gånger tio meter där
vi tog bort all växtlighet för att därefter notera
förändringar, fyller Michael i och nämner en av
ett otal mindre insatser som föreningarna ligger
bakom.
Skötseln av vattnet har inneburit restaurering av
lekplatser genom att bära ut grus och strömsätta
vattenpartier genom att lägga ut större stenar.
Vidare att rensa ån från växtlighet och undersöka
faunan i form av el­ och ”sparkfisken”
(botten rörs upp för att fånga upp insekter och
larver). Man har även fiskat ut en hel del gädda
med hjälp av ryssjor. 2003 fångades en gädda
på 12,1 kilo!
– Nu sätter vi ut ryssjor vartannat år, berättar
Roland. Att ta bort gäddorna helt är inte
önskvärt, då beståndet av vitfisk förmodligen
skulle öka istället.
Intresset för fisket har konstant varit stort, men
förhållandena har ändå krävt återhållsamhet.
– Fiskare och klubbmedlemmar blev fler
samtidigt som det blev svårare att få fiskekort.
Vi har varit bakbundna, säger Michael och
syftar förmodligen på att begränsningarna för
att nå ett fiske av bättre kvalitet har gjort det
mindre tillgängligt.
– Vi begränsade antalet fiskare och mängden
fisk som får tas upp. Inte så att all fisk ska gå
tillbaks och att vi praktiserar ”No­kill” men
nästan, förklarar Roland. Nu fungerar det bra.
Exklusivt fiske för alla
Fisket skulle kunna uppfattas som en
sysselsättning för en liten utvald skara, som vill
reportaget
ha det för sig själv och som helst
ser att inga öringar lämnar ån.
Det sägs till exempel att öringen
inte smakar särskilt bra om
någon till äventyrs skulle få för
sig att ta hem och laga till den
eller om man tvingas avliva en
skadad fisk. Ryktet verkar vara
Michaels åsikt även om han ler lite urskuldande
när vi ifrågasätter hans uppriktighet:
– Öringen som fångas på sträckorna här uppe
vid Tullängsbron smakar inte bra. Jag tycker
inte det!
Roland fyller i och förtydligar deras ståndpunkt
för att undanröja alla tvivel:
– Fisket ska vara tillgängligt för allmänheten,
annars fyller det ingen funktion.
Deras uppfattning om dagens fiske återger ett
småskaligt, men rikt fiske i första hand med
fluga. Som ett illustrerande exempel på de
omväxlande förhållandena ån erbjuder erinrar
sig Roland ett oåterkalleligt minne:
– Vattennivån 1993, var rekordlåg. Fisken
började inta sina sommarståndplatser och i
kombination med kläckningen tog det fart. I
höljan nedanför Tullängsbron vakade stor fisk
överallt. Jag var som ett litet barn, visste inte
vilken fisk jag skulle fiska på, fastnade med
flugan i träden och gjorde alla möjliga misstag.
Och fick inte nå’n!
Båda förespråkar fiske med torrfluga.
– Det är därför vi fiskar här, säger Roland med
emfas.
– De flesta platserna som är utmärkta på kartan
är bra fiskeplatser även om vi förstås ofta har
olika favoritställen, säger Michael.
1 Säveån - ett vatten i förändring

Många besökare har under de
senare åren vittnat om fångster
av liten fisk och både Michael
och Roland håller med om att
det finns gott om liten öring
i ån.
– Dagar finns då man bara har
sett stor fisk, säger Michael.
Så de större finns där. Jag har
till exempel tagit en på 60
centimeter och ungefär två
kilo, men normalfisken ligger
mellan 30 och 37 centimeter.
Den största fisken jag har tagit
i år vägde 7 hekto – och det
var en id!
– Det finns mycket ung fisk
i ån, men den växer, fortsätter
Roland. Storöringen har vi här,
men det krävs rejält med mat
på ytan för att de ska lockas
att stiga. Och konditionen på
fisken här är i snitt bättre än i
andra vatten som jag fiskar i.
Enstaka öringar kring tre kilo
har fångats.
Just för att ta hänsyn till åns
och öringens föränderliga
förhållanden är fiskesäsongen
i Säveån kort. Den börjar
först 15:e maj och slutar 31:a
augusti.
– Vi är väldigt måna om våra
yngel, förklarar Roland. Vi vill
ge dem en chans innan folk
vadar ut i lekplatserna. Att
fisket stänger i slutet av augusti
beror på att du då kan plocka
allt för mycket fisk allt för
enkelt samtidigt som vattnet
oftast är alldeles för lågt.
Vaket, Nummer 006
Lång remisstid
Fiskevårdsarbetet är förstås
långsiktigt och sker med försiktighet.
Michael förtydligar hur han
ser på fiskevårdsområdets
uppdrag:
– Vi har sett det som vår uppgift
att underlätta för öringen.
Roland fortsätter:
– Vi ska se till att det inte blir
sämre.
– Att behålla nivån …, fyller
Michael i och verkar med det
finna ord för ett av engagemangens
viktigare syften.
– 1995 skrevs ett första utkast
till en fiskevårdsplan, berättar
Michael. Den godkändes förra
året.
Det tog med andra ord tio
år innan reglerande instanser
som Svenska Naturskyddsföreningen
och Länsstyrelsen
granskat, kommenterat och
Ett par fiskare nedströms Tullängsbron en fin junidag 2006.
15

godkänt planen. Man anar hur de organiserade
flugfiskeintresserade uppfattar sig som en liten
marginell grupp, som måste träda varsamt men
samtidigt enträget fram för att tillvarata sina
intressen.
– Det tog tid innan man till exempel hos
SNF förstod att vi hade ett naturintresse. De
såg kanske framför sig oförsiktiga arbeten
med grävmaskiner, oljespill och sådant, säger
Michael och ger intryck av att vara en smula
luttrad.
– Floda reningsverk släpper ut näring som
nattsländorna drar nytta av medan de mer
känsliga dagsländorna kläcker längre ned i ån.
Nattsländorna tycks ha ökat utan åtgärd av den
anledningen. Vi är kanske snart av med denna
skillnad helt då det finns planer på att dra en
tunnel ned till Ryaverken, men då riskerar vi bli
av med vattnet också!
– Mjörn och Sävelången tar upp mycket av
andra eventuella föroreningar, fyller Michael i.
Roland Eriksson, Johan Borgström och Michael Bergström i samspråk.
Ingen av dem tycker att utsläppen
från Floda reningsverk har inneburit
några större problem.
reportaget
– En större risk är väl egentligen
om det sker någon olycka
under någon transport med
långtradare eller tåg och det
till exempel rinner ut diesel eller något annat
giftigt i ån, menar Roland. Nu vill Banverket
dessutom utöka antalet tågspår från två till fyra
på sträckan mellan Floda och Lerum.
Fiskevårdsplanens huvudsakliga syfte är att
förbättra biotoperna i fyra olika områden vid
ån. Vad gäller insektsproduktionen tvingas
man förhålla sig till åns reglering i kraftverksdammarna.
På sträckan mellan Floda och
Hedefors finns två kraftverk, som påverkar
flödena på fiskesträckan, Floda Centrum och
Hillefors. Båda ägs av Lerum Energi.
– De producerar inte ens 1 % av Lerums energiförbrukning,
säger Roland.
16 Säveån - ett vatten i förändring

Uppströms fiskesträckan
påverkas flödena av ytterligare
två kraftverk, Torskabotten
vid Näs och Solveden mellan
Mjörn och Sävelången.
– De som jobbar för bolaget
förstår ju inte det här,
säger Michael, och syftar
förstås på de grannlaga
vattenförhållanden som skapar
de bästa förutsättningarna för
öringen och fisket efter den.
– I slutet av nittiotalet kom
automatreglering av kraftverkens
dammluckor. I och
med att de inte längre sköts
manuellt har det inneburit
ett mer ojämnt vattenflöde,
vilket fisket är väldigt
utsatt för, förklarar Roland.
Regleringarna stör fisken och
emellanåt sopar flödena till
exempel bort insekterna eller
också torrläggs larverna. Ser
man frågan ur Naturskyddsföreningens
synvinkel
intresserar de sig gärna för
småskalig vattenkraft, som
alternativ energiförsörjning
och då vinner öringfisket inte
riktigt gehör. Det är förstås en
fråga om att vi har olika synsätt
och prioriteringsordningar.
Kolahalvön i Säveån?
Roland torgför en tanke som
han egentligen inte ser som
genomförbar i nuläget, men
som på sikt kanske skulle vara
av godo för fisket:
– Om man tittar på hur
de sköter öringfisket på till
Vaket, Nummer 006
exempel Kolahalvön, så har de
viloperioder på sträckorna där
man fiskat under ett par veckor.
Fisken störs av en veckas fiske.
Här skulle man kunna tänka
sig att man fiskar exempelvis
varannan dag, men så har det
inte varit någon annanstans i
Sverige.
– Vi är inte mogna för det än,
konstaterar Michael.
– Genom historien har här
byggts kvarnar och genomförts
andra byggen som förändrat
och påverkat miljön vid ån,
säger Roland.
Michael illustrerar också
hur omständigheter man
inte rår över påverkar
förvaltningsuppdraget:
– Ån är ju föränderlig.
Stormen Gudrun förstörde ju
en del fiskeplatser samtidigt
som det bildades nya.
Gradvis närmar vi oss frågan
kring åns och strömmarnas
framtid. Det i Västsverige unika
fisket på en lokal öringstam i
strömmande vatten riskerar
att förändras. Ånyo har planerna
på att bygga en laxtrappa
vid det för laxen definitiva
vandringshindret, Hedefors
damm, och kraftstationen där
väckts. Det har aktualiserats i
projektet Natura 2000, som
skapats för att tillvarata, bevara
och utveckla särskilda
och intressanta naturlokaler
i EU­länderna och via EU:s
administration. Både Roland
och Michael förefaller inta
en förhållandevis avvaktande
attityd till planerna, kanske
för att undvika en onödig och
fullkomlig konfrontation med
förespråkarna för byggandet
av laxtrappan. Likväl är de
pålästa och deras ståndpunkt
tydlig.
– Jag är ganska kluven till den
här frågan, men jag fiskar inte
lax längre – det är dö’tråkigt!,
säger Michael som om han
helst skulle vilja skjuta hela
frågan från sig.
En i sammanhanget debatterad
fråga är huruvida laxen, innan
fallet i Hedefors började nyttjas
i mänsklighetens tjänst, kunde
ta sig längre upp i ån. Frågan
har möjligen fått överdriven
betydelse, men skulle kunna
vara ett argument för dem som
vill utveckla miljön så som den
varit tidigare i historien.
– Man har gjort vissa
antaganden om att det har
gått upp lax uppströms
Hedefors tidigare, men det
finns inga dokumenterade
tvistemål kring laxfiske som
bekräftar det, säger Roland
och hans utsaga bekräftas av
Länsstyrelsens rapport i ärendet
(2005:60). Jag tror inte
laxen kunde passera Hedefors
innan kraftverket byggdes.
– Vi var på ett symposium
om atlantlaxen där smoltens
överlevnad i havet beskrevs
1

som det stora problemet, fortsätter Roland. För
mig känns det som man angriper problemet i
fel ände, när man då förespråkar att riva alla
vandringshinder allt längre upp i åarna.
Michael fyller i och beskriver hur deras intresse
bemötts en smula irrelevant:
– Vi har varit på flera möten om det här och
fått frågan: ”Är ni motståndare till laxen?” Och
det är vi ju inte…!
– Undersökningar visar vad man har beställt,
säger Roland. Om det kommer upp lax här
blir det lite mindre plats för öringen, men det
stora problemet är vad som händer med den
stationära öringen.
En rimlig gissning är att den havsvandrande
öringen i hög grad påverkar – exempelvis
genom befruktning – den stationära, som
i stor utsträckning och på sikt också blir
havsvandrande. Precis som i det övriga fiskevårdsarbetet
förefaller inga precisa svar finnas
på vad som är att förvänta om bygget av
laxtrappan realiseras.
– Hur många sådana här öringvatten finns
det?, undrar Roland. Man gör beräkningar
på lekplatser för laxen i hektar. Men varje sjö,
dammanläggning eller kraftstation nedströms
är vandringshinder som kan förenklas. Det
man kan förbättra skall och bör man göra
nedströms Aspen. Dessutom har jag väldigt
svårt att föreställa mig något laxfiske på den
här sträckan, då laxen skulle nå den så sent att
säsongen huvudsakligen skulle vara förbi. Fiske
på lax här är en ren utopi för laxen hinner aldrig
upp.
Insatsen i projekten är med andra ord risken att
det stationära öringbeståndet i stor utsträckning
går förlorat.
– Det man vill vinna är inte
värt den skada man riskerar att
tillföra, förtydligar Roland och
fortsätter:
– Förra gången frågan var
aktuell, gjorde vi klart att fiskevårdsområdet
inte ville ha
någon laxtrappa. Då var vi i den positionen att
fiskevårdsområdet bestämde.
Michael uttrycker deras avvaktande och
undrande hållning:
– Natura 2000 är ju vad som gäller.
reportaget
Att frågan långt ifrån är avgjord och att man inte
vet vad som kommer att ske, beskriver Michael
med en i sammanhanget väl vald metafor som
avslutar vår diskussion:
– Det kommer att rinna mycket vatten under
broarna innan det händer något.
Johan
Vi ringde till Niklas Egriell, biolog och projektledare
på Länsstyrelsen som verkar för Säveålaxens
bevarande och att lekplatser uppströms
Hedefors ska göras tillgängliga.
Är du motståndare till den stationära
brunöringen?
– Absolut inte! I mitt arbete drivs jag av
att värna naturmiljön och en rik biologisk
mångfald. Fiske är ett ypperligt sätt att uppleva
naturen. Jag är snarare ”ja­sägare” till både
öring och lax i så fall.
Ur Länsstyrelsens synvinkel handlar projektet
med en eventuell laxtrappa vid Hedefors om
att rädda Säveålaxen för framtiden i ett större
1 Säveån - ett vatten i förändring

naturvårdsperspektiv. Fiskvägen
skulle tillgängligöra reproduktionsområden
för laxen
på sträckan mellan Floda och
Hedefors. Reproduktionen
skulle åtminstone fördubblas
enligt uppgift. Niklas tror inte
att öringfisket riskerar att gå
förlorat om laxtrappan byggs.
– Det sker förstås en påverkan
av proportionerna av lax och
öring och en strävan mot
en ekologisk jämvikt. Man
talar om ”migration cost” då
öringen beroende på näringstillgång
stannar eller blir havsvandrande,
men en viss andel
öringar kommer att gynnas
av att vara kvar. Jag tror inte
på att stänga in fisk utan vi
strävar efter att återställa vattenmiljöer
och ta bort vandringshinder
och skapa fria ytor för
den biologiska mångfaldens
skull.
– Jag tycker det vore intressant
från naturvårdssynpunkt att
få uppleva skådespelet och se
både öring och lax leka i de
strömmar som finns i Säveån.
Laxtrappan kanske inte blir
verklighet förrän om ett partre
års tid, men jag skulle vilja
uppmana de som arbetar i
fiskevårdsområdet att komma
samman och ta ställning till
hur man vill göra och förvalta
ett eventuellt fiske efter lax på
sträckan. Vi har en fiskräknare
i Jonsered och den visar att det
stiger fisk redan i maj.
Johan
I nästa nummer av Vaket har
Mikael Båth för avsikt att
skriva en artikel om praktiskt
fiske i strömvatten. Artikeln
kommer att fokusera på fiske
efter brunöring, med Säveån
som exempelvatten.
Naturen kring Säveån är storslagen och det är lätt konstaterat att detta är ett helt unikt område för brunöring.
Vaket, Nummer 006
1

gule rev och stormfåglar
Det var på pingstaftons morgon
häromåret. Klockan 04:45 stod
vi, tolv stycken handplockade,
förväntansfulla och yrvakna
havsfiskare, på bryggan vid Mossholmen och
väntade på Tuna Clipper med skeppare Arne
Olsson vid rodret. Han var punktlig som vanligt
och hojtade ur styrhytten:
– Go’morgon pojkar! Hoppas ni har gott om
pilkar med er för nu åker vi till Gule rev och
känner på vraken.
Tre ”killar” från SSFK med spetskompetens
på vrakfiske var med och bordade skutan,
Dan ”Måsen” Skoglund, Torsten ”Torsken”
Olsdotter samt undertecknad. Vi var rustade
värre än någonsin med cirka 40 kilo pilk och
krok, tackel på 0,80­lina samt två spön per
gubbe och en massa mat då fisketuren var
beräknad till 15 timmar.
Resan ut var gudomlig. Att det tog 2,5 timmar
att forcera de 70 distansen märktes knappt ty
Dan med fisk och fågel vid Gule rev.
extra salt
havet låg som en spegel och akter
om oss gick solen så sakta upp
och värmde gôtt. Vi hade sällskap
av ett par valar på utvägen
och även tumlare bröt den spegelblanka
ytan ­ en extra krydda
som man sällan får uppleva. När
Arne stoppade båten och ekolodsskärmen
visade ett spöklikt vrak nere på 110
meters djup stod vi alla vid relingen, snudd på
överladdade att få släppa ner pilkarna.
– Jaaaa, kom igen!, skriker Arne, och bara
bubblorna från tolv stycken pilkar syns på ytan.
Precis när pilkarna nått vraket kommer nästa
skrik. Det var från lillebror Robert som krokat
något stort och upp från vraket bändes en torsk
på åtta kilo. Under dagen kom det upp massor
av goa’ torskar mellan fyra och tretton kilo
och fina gråsejar upp till dryga nio kilo. Även
några långor och blekor bet på, men tyvärr inga
giganter.
0 Text & foto: Krister Olausson

Vi provade en mängd olika vrak och ibland va’
det dött men oftast fick vi fisk. Vad vi garanterat
fick var bottennapp.
– Vraken äter fanimej pilkar!, vrålade Dan när
han satt sin femtonde pilk.
Sedan fick han för sig att fiska på något nytt
sätt och jag har aldrig under mina 25 år som
havsfiskare sett något liknande. Förmodligen
kan det bara hända med denne gubbe ombord.
Han släpper ner en pilk och tre upphängare.
Upp kommer en torsk på nio kilo samt tre
rättkrokade STORMFÅGLAR !!!!!! Skeppar’n
kommer med huggkroken, men han har svårt
att träffa torsken med kroken för han skrattar
så tårarna rinner och stormfåglarna flyger runt
som små reaplan. Allt kommer in i båten där
torsken förpassas till de sälla jaktmarkerna och
stormfåglarna släpps fria. Jag hann föreviga det
hela på kort innan han fick rett upp härvan. Det
måste vara årets, om inte millenniets kvartett
han fick.
Har man bara fiskat utanför Bohuskusten
tidigare kan det på en sån här värstingvrakfisketur
finnas chans att slår personbästa för
torsk och gråsej. Det hände flera av deltagarna,
men Torsten hade nog bäst flyt för han höjde
det med var och varannan torsk han fick. Vad
det slutade på vet jag ej, men smilet på bilderna
får tala sitt tydliga språk.
Vi var alla möra och bra trötta när Arne styrde
mot hemmahamnen. Hemresan ägnades åt att
rensa och filea all den fina fisken, räta ut krökta
ryggar och räkna hur många pilkar som gått
förlorade.
Att det blev en hellyckad fisketur beror mycket
på det fina vädret. Det får inte blåsa för mycket
då vi som längst var utanför Hirtshals i Danmark
och stark ström spolierar fisket totalt. Vi hade
sinkadus med de båda faktorerna samt sist men
inte minst skötte Arne Olsson navigeringen
över vraken med beröm.
Vaket, Nummer 006
Krister och Torsten med fin fångst.
Jag tror att det kommer att stå tolv förväntansfulla
havsfiskare på bryggan igen och vänta på
det stora vrakäventyret.
Sharp hooks!
Krister
1

flugrodd
Med anledning av debattartikel i Vaket nr 2,
2005 har jag satt ihop följande inlägg och
funderingar. I artikeln står det att skadad fisk
bör sättas tillbaka för att bli näring åt andra
fiskar och insekter. I informationsmaterialet
från klubben som jag som nybliven medlem fick
för något år sedan stod det tydligt att det inte
är någon idé att återutsätta fisk som är skadad
och blöder. Detsamma har jag hört från en
styrelsemedlem som även förklarade att skadad/
blödande fisk skall tas upp eftersom sådan fisk
lättare angrips av sjukdomar som sedan kan
sprida sig till den friska fisken. Vad gäller och
hur skall vi göra?
I artikeln anges förslag på nya fångstmått, 40
cm för regnbåge och 45 för öring. Detta skall
jämföras med dagens rekommenderade mått
på 40 cm (tidigare 35 cm) för fångstfärdig
fisk. Ökar man måttet för ”fångstfärdig” fisk så
kommer också snittvikten på fisken i sjön att
öka. Så länge man inte tillför mat till en sjö så
kan den naturligt producerade mängden fiskmat
(larver, sländor etc) i sjön bara föda en
Emil Blom vid Lysevattnet.
debatt
viss biomassa fisk, dvs höjer man
fiskens vikt kommer antalet fiskar
att minska och vice versa. En höjning
av minimimåttet enligt förslag
i artikeln kommer således att medföra färre
antal fiskar i Lysevattnet, färre men större fiskar
kommer att fångas. Det blir således en fråga för
klubbens medlemmar vilken typ av fiske vi vill
ha, napp ofta av lite mindre fiskar eller färre
napp men av större fisk. Klubben kanske skall
dela upp sjöarna så att man i två sjöar satsar
på större men färre fiskar och att man i de två
andra har lite mindre men fler fiskar. Jag har
många gånger funderat vad som får medlemmarna
att fiska i klubbens respektive vatten, få
eller många napp, små eller stora fiskar, eller
fiskar de möjligen av helt andra orsaker. Själv
brukar jag fiska i klubbens sjöar för att det är så
fantastiskt vacker natur runt dem! Detta leder
ofelbart in på nästa del av artikeln – trolling.
Trolling, vad är det? När jag var liten kallades
det ”ro drag”, nu skulle jag vilja säga ”ro med
fluga”, det jag sysslar med. Trolling är för mig
något som bedrivs med många spön samtidigt,
paravaner och djupriggar. I artikeln anges att en
mycket stor del av fisken fångas genom ”trolling”,
och att detta därigenom skulle vara ett
problem för fiskbeståndet. Jag vill hävda att det
är antalet upptagna fiskar som reglerar beståndet,
och inte sättet de fångas på! Själv sitter jag
i princip enbart och bedriver ”trolling”. Detta
har fram för allt två orsaker:
­ Den ena är att jag ofta har barnen med, som
jag försöker få upp ett fiskeintresse hos. Trots
sin ålder, 8 och 10, binder de flugor som i kvalitet
och finish i vissa fall överstiger de som går
att köpa i affärer. Det är inte rimligt att släppa
lösa barn i egen båt med flugfiskespön och det
är inte heller roligt att vara i samma båt som
dem när de vispar med flugspöna. ”Trollingfisket”
är således deras möjlighet att fiska med
fluga. Dessutom gör det ju att vi kan sitta och
prata och filosofera samtidigt som vi fiskar
Text & foto: Anders Blom

tillsammans, ibland upp till sex personer i en
båt, ofta med två spön ute.
– Den andra orsaken till att jag huvudsakligen
bedriver trollingfiske är att det är bland det mest
avkopplande som finns, att sakta glida fram över
en sjö i roddbåt, stressa av, njuta av naturen,
vänta på ett napp … … vilket åtminstone jag
brukar få göra ganska ofta och länge. I artikeln
talas det om fisket som en sport och trolling
som något annat. Förvisso heter det sportfiske,
men mitt fiske bedriver jag för att koppla av
och må bra, oavsett om jag metar, flugfiskar
eller ”trollar”. Enligt mina egna iakttagelser vid
sjön och i fångstjournalen är det ofta några få
mycket skickliga fiskare som står för huvuddelen
av fångsten. Ofta ser man att dessa tar
upp någon fisk och sätter tillbaka resten, men
ibland häpnar man när man ser att någon av
dessa ”mästare” plockat upp fler fiskar på ett
par turer än vad jag gör på ett år med min ”trolling”,
eller ”ro med fluga” som jag själv brukar
säga.
Jag tycker att föreslagna minimimått för
fisk att ta upp, 40 cm för regnbågen och 45
cm för öringen, låter som en rimlig nivå för
Lysevattnet, fast vi måste nog fundera vad vi
vill med våra fiskesjöar. Jag tycker att en fångstkvot
på max två upptagna fiskar per dag och
kort skall införas (dagens vädjan om naturmedvetande
och kamratanda verkar inte fungera).
Någon restriktion på ”trolling” skall inte finnas,
med motiv enligt ovan.
Och några andra funderingar inför kommande
vintersäsong, när jag ändå är i farten …
I fiskereglerna står inget om mete med andra
beten än mask … vad gäller?
Vad gäller vid pimpelfiske, mask, maggot, räka
etc? Jag har vid fråga till styrelsen tidigare fått
svaret ”att lyckas du bara fånga fisk så är det
bra”. Jag tror det är bra att skriva ner lite regler,
eller rekommendationer även för pimpelfisket.
Hur gör man förresten med återsättning vid
Vaket, Nummer 006
pimpelfiske? Klarar fiskens ögon kylan om man
sätter tillbaka dem?
Och några förmaningar, från en vanlig klubbmedlem…
När jag lånar någon båt tittar jag även till de
andra, öser dem, förtöjer dem rätt etc. Jag
brukar också ta med en plastpåse hemifrån för
att samla ihop det skräp jag hittar i båtarna
och vid båtplatserna. Det vore trevligt om fler
gjorde detsamma. Som det varit i år så har det
varit lite si och så med medlemmarnas vilja att
frivilligt hjälpa till.
Vi ses på isen!
Anders
Under hösten kommer en avdelning att sättas
upp på vår webbplats där debattinlägg kan publiceras
lite mer löpande. Vill du få din text publicerad
på webbplatsen behöver du bara skicka
den till Vakets redaktion. Skicka helst dina texter
med E-post till vaket@ssfk.info.
Rasmus Blom vårvintern 2005.

ett skämt sportfiske
En sport är en verksamhet med syfte att träna
och anstränga kroppen. Det står ingenstans i
mina ordböcker att sport innebär att man skall
fånga och misshandla levande varelser.
Att dörja makrill eller meta abborre måste vara
ytterligheterna då det kommer till graden av
ansträngning. De är så att säga lättviktsgrenarna
inom sportfisket.
Man kan också kasta plåtbitar eller små
krokar med garntussar i vattnet för att lura
fiskarna till misstag. Detta är det vi får kalla
för mediumgrenarna och naturligtvis det som
de flesta lite mer aktiva sportfiskarna håller på
med.
De tuffa grabbarna fiskar lax och nu talar vi
om tungviktarna som aldrig sover, äter eller
uppträder på ett socialt normalt vis. Tänk dig
själv att dra på dig en svart plastsäck, trava rakt
ut i en älv med strömmande vatten, hållandes i
en fem meter lång stång som du sedan står och
viftar med utan paus i flera dagar. Det är tufft
tycker jag, knäppt som tusan, men tufft.
Vilken gren du än väljer att tillhöra så kommer
du mycket snart att råka ut för etiska problem.
Att fånga fisk för sitt höga nöjes skull, ofta med
syftet att släppa tillbaka dem i plurret är, minst
sagt, tvivelaktigt i ett modernt upplyst samhälle.
Att utövarna sedan har mage att gå så långt som
att kalla det för sport är nästan absurt. Tillbaka
till forntiden med ett bromslöst och vältrimmat
X­2000 i nedförsbacke.
Som ni förstår har jag gjort en djupare studie av
de individer som utövar denna sport och hur det
hela går till, i verkligheten. Jag har gått så långt
att jag själv har lärt mig alla hemligheter och
knep. Dessutom har jag praktiserat sportfiske
under många år, det gäller ju att veta vad man
talar om, för att vara väl förberedd inför den
kommande etiska debatten.
debatt
Att fånga fisk, slå ihjäl den och äta
upp densamma är okej om man
behöver födan och föda behöver
vi. Metoden de flesta sportfikare
använder är dessutom bra mycket humanare än
de som de kommersiella farbröderna använder.
Dessa sportutövare har roligt medan de gör
nytta för sin överlevnad.
Att fånga fisk och sedan släppa lös den igen
är ju däremot intressantare ur ett rent etiskt
hänseende. Får jag, som högt stående varelse i
näringskedjan, leka med andra levande varelser
för mitt höga nöjes skull? Tja, katten leker ju
med råttan skulle man kunna säga. Men katten
skriver inte spaltmeter med funderingar och
deltar heller inte aktivt och medvetet i det
moderna samhället.
Låt oss titta på jägarna ett ögonblick. Det kallas
inte för sport för det är inte sport att gå ut i
skogen och skjuta en älg. Samtidigt skjuter ju
inte jägaren årskalvarna i svansen för att se om
de kan träffa samtidigt som de låter de små
djuren växa till sig.
Vad är det då som gör att det är okej att lura
en fisk till att fastna på en krok, stressa den så
till den grad att mängden adrenalin i musklerna
når en näst intill dödlig nivå, dra loss kroken
med blodvite som följd och släppa tillbaka den
igen för att kunna upprepa proceduren ett antal
gånger under individens leverne?
Svaret är ganska enkelt. Det finns inget som helst
skäl för att vi skall tillåta detta i vårt samhälle.
Som enskild person kan jag etiskt klara mig
genom att säga att jag vid dessa tillfällen ställer
mig utanför samhället och nyttjar min rätt som
högre stående varelse.
Samhället däremot kan ju inte medvetet
uppmuntra oss till att misshandla andra djur.
det är helt otidsenligt och rent av förkastligt,
sett ur ett samhällsperspektiv.
Text: Mikael Båth

Vad skall vi då göra?
Lösningen är lika enkel som
förödande. All fisk som fångas
måste skyndsamt plockas
upp och avlivas. Så nu har
vi löst det etiska och de nya
sportfiskarna kan fortsätta
som de alltid har gjort, ett litet
tag. Det förödande i det hela
är att fisken mycket snabbt
kommer att ta slut och därmed
sportfiskarna och de som lever
av det hela.
Nu har vi kommit till det roliga
i det hela, eller tragikomiska för
sportfiskarna, eftersom vi inte
längre kan tillåta sportfiske i
större utsträckning än vad våra
vatten klarar av att avkasta.
Sportfisket kommer dö ut och
endast vattenrättsinnehavare
kommer kunna bedriva fiske.
Turismen som håller på att
byggas upp kring sportfisket
och alla de goa pengarna
rinner ut i havet i takt med att
vårfloden rinner undan.
Finns det då inget sätt att
utnyttja våra fina svenska
vatten i fortsättningen?
Vi kan inte hålla på att ta
upp fisken eftersom den då
mycket snabbt skulle ta slut,
eller i det närmaste slut. Vi
kan av samhällsetiska skäl
inte bedriva fritidsfiske med
C&R (Catch and Release,
släppa tillbaka firren) eftersom
vi har bredband istället för
träklubbor idag. Däremot
skulle man kunna tänka sig
Vaket, Nummer 006
en typ av sportfiske som idag
knappt bedrivs över huvud
taget. Detta kallas på engelska
lite missvisande för C&T,
Catch and Touch. Vad det
hela går ut på är att man fiskar,
företrädesvis med flugspö,
som vanligt men inte längre
har någon krok. Istället har
man ett bete där fisken inte
kan fastna. Nipprigt, javisst,
men det är ju hela sportfisket
redan idag så det är det inte så
mycket att orda om.
Framtiden jag ser med denna
typ av fiske riktar sig mot de
som fiskar med fluga. Genom
fiskarens goda kunskap luras
fisken, precis som tidigare, att
försöka äta upp garntussen
men med den stora skillnaden
att den inte längre fastnar.
Kontaktfiske kallar vi detta på
svenska.
Det finns många fördelar med
kontaktfisket då man helt
slipper de etiska debatterna
och konflikten med samhället
i övrigt. Det går med rätt
marknadsföring att skapa
en mycket god turism runt
det hela eftersom det enbart
gäller att ge sportfiskarna
förståelse för vad det handlar
om. Några kanske slutar att
fiska medan andra tillkommer.
Sportfiskarna skulle till och
med kunna börja säga att de
utövar en sport.
Jag är medveten om att de
tuffa laxfiskarna inte kommer
gilla detta eftersom det är
ganska få ställen som medger
torrflugefiske efter lax och
att det vid detta fiske är en
riktigt kamp, nästan som
sport, mellan fisk och fiskare
vid själva drillningen. Men nu
är det ju så att vi inte längre
kan bedriva denna typ av
fiske. Åtminstone inte på det
traditionella sättet.
Vad vi skulle kunna göra är
att man efter nogranna studier
bestämmer hur stort uttag
man kan ha ur ett vatten
under en säsong. Sedan sätter
man en gemensam fångstkvot
för samtliga fiskare vid aktuellt
vatten och när dagens kvot
är fylld avbryter man fisket
helt och hållet, precis som
yrkesfiskarna skall göra när
kvoten är fylld. Voilà, fisket
finns kvar, C&R är borta och
bestånden kan leva vidare
samtidigt som turism och
sportfiskare slipper gråta blod.
Ny typ av fångstkvot
Inför gemensamma fångstkvoter
för alla fiskare på ett
vatten.
Stoppa C&R
Stoppa all form av C&R,
Catch and Release, för alla
svenska vatten. Detta var fel
från första början och fel skall
rättas till så fort man kommer
till insikt om dem.
Småfisken?
Nått får ni andra klura ut.
Mikael
Avsikten med detta inlägg är
att väcka tankar runt vår hobby
och hur det hela uppfattas
av samhället runt omkring
oss. Kanske har vi snart en
etikdebatt kring sportfisket i
sverige och då vore det bra om
vi är förberedda på denna. Icke
att förväxlas med förra vinterns
upprop kring C&R.
Mikael
5

6
Namn?
Ingmar Gabrielsson, Tuve
Hur länge har du varit med i
klubben?
Jag tror det är två år sedan jag gick
med i klubben.
Har du någon särskild uppgift
i klubben eller skulle du kunna
tänka dig en uppgift?
Jag blev invald i valberedningen
förra året. Vill du vara med i
styrelsen och påverka vad klubben
skall syssla med så hör gärna av dig
till mig.
Vilken är din favoritfisk?
Det är havsöring. Harr är väldigt
roligt att fiska men än så länge har
jag bara provat på det en gång.
Vilken är din favoritfiskemetod?
Flugfisket är det klart roligaste.
Har du någon favoritklubbsjö?
Favoritsjö vet jag inte om jag har,
men jag tycker Krokevatten är den
vackraste sjön.
Hur stor är den största fisk du har
fått?
Det är en havskatt på ca tre kg,
tagen uppe i Nordnorge.
tio
frågor
När fiskade du senast?
Det var i slutet av juni och då fick
jag en havsöring på 1,3 kg vid
Galtarön.
Finns det någon aktivitet i klubben
som du saknar?
Skulle gärna se lite mer resor i
klubbens regi.
Finns det något vi kan bli bättre
på i klubben?
Fler gemensamma aktiviter liknande
familjedagarna skulle vara
roligt.
Ingmar intervjuades den 24/8
Text: Robert Etander Foto: från Ingmars bildarkiv

funktionärer 006
STYRELSEN
Ordföranden Gösta Bring 0303­818 57 bring.gosta@telia.com
Vice ordförande Krister Olausson 0303­77 60 48 krister@lkb.se
Kassör Bengt Rönnefors 0303­839 14 bengtr@telia.com
Sekreterare Gunnar Dahlquist 0303­77 79 14 dahlquist@tele2.se
Vice sekreterare Johan Borgström 031­25 53 84 johan.borgstrom1@comhem.se
Styrelseledamöter Kalle Lockner 0520­65 24 00 kalle_lockner@hotmail.com
Fisketillsyn Anders Ekman 070­584 14 93 anders.ekman@dataek.com
Klubbmöten Dan Skogberg 031­57 23 17 dan.skogberg@volvo.com
Resor Kåre Trengereid 0303­77 13 46 xnb889u@tninet.se
VALBEREDNING Ingmar Gabrielsson 031­55 55 23
Robert Etander 0303­812 94 robert.etander@swipnet.se
INTENDENTER
Klubblokalen Eva Widh 0522­646140 eva.widh@polisen.se
L:a Holmevatten Dan Skogberg 031­51 57 00 dan.skogberg@volvo.com
Krokvatten Martin Ekelund 031­51 07 81 martin.ekelund@comhem.se
Kronsjön Anders Rydqvist 0303­22 29 60
Lysevatten Kalle Lockner 0520­65 24 00 kalle_lockner@hotmail.com
REVISION
Revisorer Sylve Ström 0303­826 72
Robert Etander 0303­812 94 robert.etander@swipnet.se
Revisorsuppleanter Per­Erik Gassander 0304­66 38 40
Kjell Kaspersen 0303­822 84
FISKEVÅRD Richard Torkar 070­784 08 45 richard.torkar@htu.se
FISKETILLSYN Anders Ekman 070­584 14 93 anders.ekman@dataek.com
Johan Borgström 073­802 42 68 johan.borgstrom1@comhem.se
Mikael Båth 070­249 65 92 mikael.bath@ixnix.co.uk
Gunnar Dahlquist 070­277 12 18 dahlquist@tele2.se
Kalle Lockner 076­806 10 66 kalle_lockner@hotmail.com
Dan Skogberg 070­475 80 94 dan.skogberg@volvo.com
Richard Torkar 070­784 08 45 richard.torkar@htu.se
Eva Widh 0522­646140 eva.widh@polisen.se
REDAKTIONEN Gösta Bring 0303­818 57 bring.gosta@telia.com
Johan Borgström 031­25 53 84 johan.borgstrom1@comhem.se
Mikael Båth 031­18 02 79 mikael.bath@ixnix.co.uk
Svante Hultengren 070­538 4 524 svante.hultengren@naturcentrum.se
E­POST Information Tidningen Hemsidan
info@ssfk.info vaket@ssfk.info webmaster@ssfk.info
Vaket, Nummer 006

funäsdalen
En fin kvällsbild tagen i Funäsdalen.
Utloppet i den lilla gölen som bjöd på ett riktigt drömfiske i Funäsdalen.
Foto: Magnus Örberg