Slutrapport strandängsvadarseminarium i Kristianstad 14-15 april ...

Slutrapport strandängsvadarseminarium
i Kristianstad 14-15 april 2011.
Ulf Lundwall (red.)
september 2011

Förord
Första tankarna på att arrangera ett seminarium om strandängsvadare väcktes i maj 2008 av
Hans Cronert när vi träffades på det sandmarksseminarium som jag var med och arrangerade
i Åhus.
Idén fick sedan växa fram och på sensommaren 2010 var det dags att starta skrivandet av en
ansökan till Region Skånes Miljövårdsfond. I gruppen som träffades på Länsstyrelsen i Malmö
ingick då Måns Bruun, Hans Cronert, Peter Olsson, Maria Sandell och undertecknad. I
slutet av november samma år kom klartecken från fonden att vår ansökan blivit beviljad och
arbetet med programmet kunde sätta igång på allvar. Biosfärområde Kristianstads Vattenrike
var positiva till att avhålla seminariet i det nybyggda naturumet och resten är historia.
Intresset för ämnet visade sig var mycket stort och då storleken på konferenslokalen begränsade
antalet deltagare var vi tvungna att säga nej till många som ville vara med. Jag vill passa
på tillfället och tacka alla medverkande och deltagare för två mycket inspirerande och lärorika
dagar i Kristianstad!
I föreliggande rapport presenteras alla powerpoint redovisningar från seminariet tillsammans
med minnesanteckningar förda av Maria Sandell. Dessutom finner du deltagarlistor och en
utvärderingsrapport.
Några personliga reflektioner från dagarna var att acceptansen för predatorkontroll och
skyddsjakt var oväntat hög bland seminariedeltagarna, samt att ornitologernas framgångsrika
arbete med att sätta upp rovfågelsholkar i framtiden kommer att orsaka stora problem för
skyddet av våra strandängsvadare!
Lund i september 2011
Ulf Lundwall
projektledare
Omslag: Rödspov på Håslövs ängar. Foto Hans Cronert.

Innehållsförteckning
Våtmarkshistoria i Sydskandinavien 7
Strandängsvadarnas sistuation i NV Europa - populationstrender og orsaker til
nedgångar 23
Svenska vadartrender 37
Stöd och ersättningar för skötsel av strandängar 45
Våtmarkerna och miljömålen 51
Diskussion med förmiddagens föredragshållare 68
Handlingsplan för hotade ängsfåglar i Danmark 70
Strandängsvadarnas situation i Vattenriket - varför går det så dåligt? 80
Ett praktiskt försök att påverka predationen på häckande vadare
i SV Skåne 2010 92
Tipperne - engfugle hotspot og feltlaboratorium for erfaringsbaseret
naturforvaltning 98
En strandängsbondes syn på sitt naturvårdsarbete i Vattenriket 110
Utökad jakt på predatorer - Öland 111
Kan vi kontrollera gässens expansion? 129
Nya våtmarkers betydelse för vadare 141
Våtmarksfonden och strandängar 152
Reflektioner av moderator Johan Elmberg 172
Naturvårdsåtgärder. Hur får vi mest ut av satsade medel? 174
Deltagarlista 186
Utvärderingsrapport 188

Inledning.
Sven-Erik Magnusson, koordinator för Biosfärområde Kristianstad Vattenrike, hälsade
välkommen till seminariet.
Johan Elmberg, dagens moderator, presenterade sig.
Tyvärr var Urban Emanuelsson sjuk så hans presentation gjordes av Sven-Erik Magnusson.

”Sydskandinaviska våtmarkens betydelse för strandängsvadare i
historiskt perspektiv”. Urbans föredrag tas över av Sven-Erik Magnusson.
Problemet med översvämningar i stora åar som Kävlingeån beror främst
på de åtgärder som gjort högre upp i vattensystemet (utdikning, rensning).
Översvämningsmarker är viktiga för den biologiska mångfalden.
Ett exempel är Klingavälsåns fuktiga områden – förändringar där är omräknade
av Urban som visar att förändringen inte var så dramatisk som
tidigare beräknats.

Introduktion av konstgödning gjorde att behovet av översilning och
fuktiga slåtterängar och strandängar försvann. I Vattenriket har behovet
av vattning av de sandiga markerna gjort att markerna finns kvar med
levande bruk. Sista (?) ängavattnaren Karl Jöhnsson i Vomb, Ersätta
GROT med gröda på fuktängar i skogarna för biogas.
Frågor:
Hur länge har strandängarna i Vattenriket utnyttjats?
Sedan mycket lång tid, största slåttermarkerna fanns på 1800-talet, vid
1930-talet övergavs de mest svårjobbade, nu mest bete.
Oregelbunden vattenregim pga. inga utbyggnader – detta kanske gör att
det varit så stora variationer att människans påverkan inte behövs för att
få strandängsmiljöer?
Nej, de stora skogsområden som fanns hade troligen större magasinerande
effekt än dämningarna uppströms Helge å – vattenståndsvariationerna
var troligen mindre på medeltiden än idag (data från Lillö).

Ole Thorup, Danmark. Strandsängsvadarna situation i NV Europa
– populationstrender och orsaker till nedgångar.
Visar data på hur olika strandängsfåglarnas populationer i Holland, England,
Tyskland under de sista 30-60 åren. Största tätheten av ängsfåglar
(strandängsfåglar) finns i Danmark, Holland och UK (o södra Sverige,
nordvästra Tyskland). Det finns en minskning från 60-talet och fram till
slutet av 70-talet då många områden försvann, men den största och mest
dramatiska minskningen sker 1990-talet och framöver.
Frågor och kommentarer
Är ökningen i norr en effekt av klimatförändringarna?
Ev. kan klimatet påverka, det kan också bero på god kläckningsframgång
och andra orsaker.
Vad är norr när det gäller att vadarfåglar klarar sig relativt bra i norr?
Norr=norrland… Man ska kanske titta på data med andra uppdelningar
av landet – exempelvis högsta kustlinjen.
Kommentar: Spridningsbiologin är viktig men trots att arterna har olika
spridningsmönster och övervintringsplatser har de alla påverkas.
Hur långt upp går sydlig kärrsnäppa?
Finns häckande i Oulu/Uleborg (Finland), har funnits enstaka par
i Uppland och i Estland. Nu finns huvudpopulationen på Öland.

Svenska vadartrender

Karl-Gunnar, Kontrollenheten, Jordbruksverket
”Stöd och ersättningar för skötsel av strandängar, räcker de till och duger
de för skötsel av våra strandängar?”
Karl-Gunnar går igenom miljöersättningar – femåriga åtagandeplaner
samt gårdstöd.
Olika regelverk för miljöersättningar och gårdstöd – försöker samordna
men går inte alltid. Grunddefinition; marken ska användas till bete eller
som slåtteräng som då ska slå hela ytan, marken ska inte vara lämplig
att plöja, här ska finnas gräs, örter och ris om är dugligt för djuren som
foder, marken får inte vara skog.
Sammanfattningsvis; Gårdsstöd – bete möjligt 9 av 10 år, ej permanent
vattenspegel, Miljöersättning – bete fyra år av fem, individuella krav på
avbetning (dock hårdare än gårdsstödet), kan ge utrymme för betesfria
år.
Nytt jordbruksprogram 2013 - . Förenkla stöden, ta bort vissa stöd istället
för att göra fler stöd, men kanske ändå ge utrymme för stöd mot
strandängar, trädbärande marker.
England och Frankrike vill gärna ha gårdsstöd, stöd utan direkta krav på
åtagande – nu kanske kommer det att bli tas hänsyn till ”förgröning” –
mer pengar till vissa områden (men utan specifika krav)…..
Jordbruksverket vill ha enkla regler, lätt att kontrollera.

Michael Löfroth, Miljödepartementet
Miljömålsarbetet och våtmarkerna
TEEB, rapporten om ekosystemtjänster visar att 50 % av alla våtmarker
i världen har försvunnit de senaste 100 åren. Rikkärr och strandängar är
bland de miljöer inom våtmarker som är mest hotade.
Miljömålet Myllrande våtmarker
Delmålen från 2001 – våtmarksstrategin framtågen och ÅGP – de flesta
klara men vi har inte klarat delmålen; skydd av myrar, skogsbilvägar
och våtmarker i odlingslandskapet.
Förändringar i miljömålssystemet från 2010
• Ny målstruktur i miljöarbetet. Förändrad bedömningsgrund – målen
bör inte formuleras på ett sätt som gör dem omöjliga att nå, man
kan göra åtgärder som ger en bit på väg (cynisk sagt – göra en åtgärdsplan….)
• Delmål ersätts med etappmål
• Förändrad organisation – uppföljning och utveckling av strategier
skiljs åt

• Parlamentariskt arbete med miljömål – ger större chans för långsiktiga
beslut
• Michael berättar om COP10 i Nagoya 2010
• Miljömålsberedningen vill utveckla nya etappmål mot bakgrund av
Nagoya-avtalet. Införliva dessa i strategier för långsiktig hållbar markanvändning
med landskapsfokus och en sammanhållen vattenpolitik
• Etappmål om hotade arter och naturtyper, senast 2014 program för
att uppnå bevarandestatus
• Etappmål om invasiva främmande arter
• Etappmål om värdet om ekosystemtjänster
• Vad händer inom EU?
• 25 % av Europas djurarter är hotade, pekar på brist på lämpliga
livsmiljöer utanför skyddade området
• Ny strategi för biologisk mångfald 2011-2020 – ska komma i vår
• Innehåller troligen förslag till förändring av CAP och utveckling av
grön infrastruktur
• Greening the CAP!

Diskussion med samtliga föredragshållare från förmiddagen
Mängden livsmiljöer för strandängsfåglar minskar. Vad finns det för
styrmedel för brukare att samverka och se till att de få miljöer vi har
kvar ligger samlade för att göra mest nytta?
Karl-Gunnar: finns andra pengar som delas ut via Länsstyrelsen som
kan ges till områden eller företeelser. Exempel är pengar till våtmarker i
Skåne.
Ole T: Det är viktigt att våga fokusera på miljöer/organismer inom vissa
områden. Ett exempel kan vara att fokusera på strandängarna och deras
arter i Vattenriket och då får satsningar på pilgrimsfalkar ske någon annanstans.
Hans Cronert: Det räcker inte med att bara jobba med brukarna – för att
rädda strandängsfåglarna måste jobbas med predation mm. – erfarenheter
som Hans tog med sig från sin resa i Holland.
Per-Magnus Åhren, Naturskyddenheten, Länsstyrelsen – Vi har hot från
nya predatorer (ex. mårdhunden), finns det studier från dess effekt i
Danmark.
Ole T: Danmark har inte direkt arbetat med mårdhundsproblematiken
ännu, det finns anekdotiska data men saknar bra data.
Fråga till Michael Löfroth:
Pågår det diskussioner om vilka mål man ska ha på artnivå när man jobbar
med miljömålen. ML: inte från regeringsnivå.
Fråga till Michael Löfroth. När det gäller ÅGP (åtgärdsprogram för hotade
arter, Naturvårdsverket) – som ej hade krav på uppföljning. Hur
kommer det att se ut i framtiden?
Michael L: vet inte direkt.
Jakt, hur ser det ut med rödspoven – hur påverkar jakt i Europa rödspovspopulationern?
Ole T: Man har inte direkta data på jakten i Frankrike eftersom det inte
är helt uppdelat på arter (storspov, myrspov, rödspov) – Men det är dock
sedan 2008 inte längre tillåtet att jaga rödspov. I Holland har man dock
sett att överlevnaden för adulta rödspov är 90-92 % vilket indikerar att
jakten inte är så allvarlig på adulta men däremot kan det påverka juvenila.
Strandängar skötselintensiva – miljöersättningarna täcker inte hela kostnaderna
och det är svårt att nå upp till kraven. När nu också skötselme-

del till skyddade områden minskar och ÅGP (åtgärdsprogram för hotade
arter) kanske inte fortsätta – Hur ska vi ha råd att arbeta med de hotade
arterna på strandängarna?
ML: Det viktigaste är att detta kommer fram. EU:s kontroll av att Natura
2000-områden sköts för gynnsam bevarandestatus, kan ev. hjälpa till
med förändringar. KG: Det måste ske på politisk nivå. Ex. vid halvtidsöversyn
eller framtagande av nya program.
Jordbrukspolitiken – hur ser miljödepartementet på hur miljöersättning
ska fördelas – exempelvis enligt europeiska synsättet med generella
gårdsstöd?
ML: Sverige vill dra ned miljöersättningar överlag. Sverige ej positiva
till gårdsstöd – bättre med skäl till stöd (naturvård, kulturmiljö). Svårt
för Sverige att driva egen linje – man måste agera inom kompromisser.
KG: Sverige är nettobetalare (eftersom vi får mindre än vi betalar) –
drivkrafterna är ofta olika hos nettobetalare/mottagare.

Ole Thorup – Tipperne
Beskriver arbetet på Tipperne. Här har pågått häckfågeltaxering sedan
1928 med bland annat detaljerad beskrivning av skötsel av området och
övervakning av strandängsfåglarnas boöverlevnad. Här finns 600 ha välbetade
strandängar med
0,6 – 3,2 vadare per hektar. På området häckar 25-70 % av dansmarks
strandängsfåglar och de flesta arter har en ökande trend på Tipperne.
1940-1970 – minskad slåtter och betning av strandängarna – fick effekter
på kärrsnäppa och brushane
1979 – ökat bete – mkt liten förändring
1984 – slåttercykel i hela området – alla områden får slåtter var tredje
år, vissa oftare – positiv effekt på kärrsnäppa och brushane och rödspov
Finns en ”management plan” för olika arter med råd om vatten, bete,
konstgödsel, slåtter, salthalt, vegetationshöjd etc.
MEN efter några år (1993-1997) har populationerna minskat igen, ev.
påverkan av ökad salthalt i ängarna och hög predation
Det finns inget samband mellan bopredation och populationsstorlek.

Lennart Waldemarsson, markägare vid Håslövs ängar
Lennart har varit aktiv i 36 år som lantbrukare vid Håslövs ängar, numera
är han mentor åt nästa generation brukare på stället. Håslövs ängar
har varit naturreservat sedan 1967. På 1970-talet började Naturvårdsverket
köpa upp mark och äger nu 95 % av marken. Lennarts gård var den
sista gården som hade mjölkkor. Hans minnesbild av hur det såg ut på
1950-talet liknar den bild av Håslövs ängar som finns idag. På 1960-talet
börjar vide och vass ta över i strandregionen. Betet minskade, tuvtåtel
tog över.
På 1970-talet började olika bidragsformer kunna utnyttjas. Fick bidrag
för stängsling och korna fick beta i strandkanterna medan mitten av ängen
sparades till slåtter. Slåtter sker 1 juli (efter kläckning). Efter slåtter
tas stängslet bort – djuren har tillträde till hela området. Numera finns
endast två brukare på området. Bete under fem månader (jämfört med
”vanligt” sju månader på fastlandet) pga. översvämning mm. Lennart
har sett en stor påverkan av gässen – Förr i tiden kunde betespåsläpp ske
i tiden runt 15 maj, numera så sent som 25-27 maj.
Säven i Hammarsjön har försvunnit liksom andfåglarna. Vattnet är numera
brunt. 2007 var nästan hela området under vatten (i juni). Högvattenstånden
de sista åren har haft samma effekt med ansamling av brun
gegga på växtligheten.
Hur är det med predation?
Lennart tror att räven är ett av de viktigaste rovdjuren på vadarna. Kan
minskningen av vadarfåglar de senaste åren bero på rävpredation (jämför
med perioden med rävskabb)? Han har sett även samma effekt på rådjur.
Miljöersättningarna är mycket viktiga för att lantbrukarna ska vilja
fortsätta arbeta på det sätt som nu görs på ängarna.

Rikard Ottvall, LU. Utökad jakt på predatorer – Öland (med länsstyrelsen
i Kalmar län)
2006/2007 rävskabben gjorde att räven försvann på Öland, grävlingen
blev då den största predatorn på vadarfåglar. En referensgrupp bildades
av länsstyrelsen, jaktvårdskrets i Mörbylånga, markägare, Ölands ornitologiska
förening, Ölands naturskyddsförening, LRF, SOF mm för att
komma åt problemet med predatorer på vadarfåglar. Det finns en rapport
på länsstyrelsens hemsida att ladda ned för resultaten från de tre första
åren.
• Kostnad ungefär 1,5 miljoner kronor varav 90 % till utvärdering
(utvärdering via inventeringar) och 10 % till jägarnas milersättning, fällor
och elstängsel.
• Minst 2,5 månader fältarbete/år för uppföljning
• Utökad jakt för två månaders heltidsarbete
• Har varit svårt att fånga grävling
• Inventering av kråka och korp i ett jaktområde (45 par kråka, 5 korpar)
– här sköts det 187 kråkor

• Däggdjur – skjutna inom projektet, räv, grävling, mård, mink (räv
mest första året, mård ökat under sista åren)
Sammanfattningsvis kan man säga att den utökade skyddsjakten varit
effektiv på kråkfåglar, men inte på däggdjur. Det går bättre för vadarna
men är detta en effekt av rävskabb?
Det finns ingen signifikant skillnad i kläckningsframgång mellan områden
med/utan skyddsjakt (om man slår ihop alla områden).
Elstängsel – 600 m, inga spår av grävling innanför stängsel – 75 %
kläckningsframgång innanför stängsel och 25 % utanför.
Är det lönt att skjuta kråkor? Cirka 10 % av bon prederas av kråkor (40
% av däggdjur och resten kläcks). Men exempelvis i Ottenby där kråkpredation
är stor kan detta ha betydelse. Däggdjurspredation viktigast
men svår att kontrollera. Nya jaktmetoder och elstängsel måste användas.

Fredrik Widemo, naturvårdsstrateg, & Niklas Holmqvist, forskarfrågor,
Jägarförbundet. Kan vi kontrollera gässens expansion?
Stor ökning av gässen de senaste 25 åren. Varför? Orsaker är minskad
jakt (i Spanien etc.) tillsammans med förbättrade födotillgångar på vinter
och vår. Även klimatfaktorer kan ha gynnat gässen. Förändrad jordbrukspolitik
ger också större födotillgång.
Naturvårdspolitik ger ökad hävd – gynnar gässen. På Gotland har man
aktivt sett till att vissa strandängar ska utnyttjas av vitkindade gäss (för
att inte nyttja jordbruksmark) och nu har detta gjort att strandängarna
överutnyttjas av gässen.
Kan vi påverka tillväxt och expansion?
• Ändring i val av grödor och brukningsmetoder (färre vintergröna
fält)
• Påverka ungfågelproduktion på lokala planet (pricka eller olja ägg,
lokal skala)
• Påverka överlevnad med riktade åtgärder - skyddsjakt (jakt utöver
allmän jakttid) – skyddsjakt är en åtgärd för att minska skador – ej för
att decimera population. Länsstyrelsen är myndigheten som beslutar om
skyddsjakt
Kan vi använda jakt för att minska populationen?
Höstjakt på 25-30 % av populationen krävs för att få effekt. I Skåne
finns det ungefär 62 000 höstgäss (8 000 bofasta plus inflygande). Idag
skjuts 4 500 men för att stabilisera populationen måste antalet skjutna
gäss fyrdubbla. Den skånska jägaren jagar gås 1,9 dar/år – varför jagar
vi inte mer gås? Tid, pengar…..

Johan Hammar, Ekologgruppen. Nya våtmarkers betydelse för vadarna
Ekologgruppen har deltagit i arbetet med Höje å-projektet (1992-2010),
Kävlingeån (1996-2010, nio kommuner) och Segeån (sju kommuner,
2000-2010).
Projekten hade till en början endast närsaltsreduktion som mål men de
senaste åren har även biologisk mångfald och rekreation/friluftsliv varit
viktiga mål. Projektet bygger på frivillighet från markägaren, all finansiering
sker via bidrag & kommun, och projektet sköter allt från tillstånd
till själva grävandet.
Våtmarksprojekten varierar från 0,2 ha till 60 ha (genomsnitt 1,5-2 ha).
Men oftast gäller det små dammar som inte är speciellt djupa (0-2 m).
Markägare vill gärna ha en damm, och inte bara våtmarker.
Fågelinventeringar har gjort på rastande och häckande våtmarksfåglar
1994-2005 (50 dammar). Sju häckande vadararter hittades – strandskata,
tofsvipa, storspov, större och mindre strandpipare, rödbena, och skärfläcka.
Mindre strandpipare och strandskata är de första arterna vid nygrävda
dammar.
35 av 36 dammar innehöll rödlistade evertebrater.
90 % av dammar som är 0-2 år hyser vadare, endast 30 % av 7-8 åriga
dammar har vadare.
Ekologgruppen har också gjort en historisk analys av Kävlinge ås avrinningsområde
– här fanns på 1800-talet början över 200 våtmarksområden
(15 800 ha). Man identifierade nio områden på 1400 hektar på
dagens karta som man skulle kunna göra något åt – ännu har inget hänt,
ofta pga. att det är många markägare. För att kunna göra storskaliga restaureringar
av våtmarksområden måste man ha regional planering, långsiktighet,
uthållighet, markköp och markbyte och man från början har en
plan för området och dess skötsel.

Carl von Essen, Svensk våtmarksfond
Fond som bildades 1995-1996 som stöder arbetet kring våtmarker (SOF,
Jägarförbundet och WWF). Syfte är att återskapa våtmarker, främst för
fåglar
En våtmarkskonferens kommer att ske i maj 2012 i Örebro. Våtmarksfonden
ger bidrag till projekt som kan gynna våtmarker och dess fågelliv.
Carl ger en rad exempel på hur våtmarksmiljöer har återskapats från
Skåne till nordligaste delen av Sverige.
Reflektioner av moderator Johan Elmberg
• Vadare har kort generationstid – det gör att vadarpopulationen svarar
snabbt på miljöförändringar.
• Vadare är opportunister
• Forskningen kring orsakerna till vadarfåglarnas nedgång har hittills
varit ganska biotopfokuserad. Vi måste veta mer om sjukdomar, predatorer
mm.
Den korta generationstiden och deras opportunism kan göra att vadare
kan snabbt svara på våra åtgärder – de kan hitta till nya lokaler. Det lönar
sig att göra åtgärder och man kan utläsa resultat i trender ganska
snabbt.
Det är många olika saker som påverkar därför måste vi bredda vårt letande
efter orsaker och åtgärder.
• Har de svenska populationerna av exempelvis rödspov någonsin
varit något annat än en sink-population (som ”lever” av påfyllning via
överskottet från andra populationer i exempelvis Holland)?
• Hur stor del av populationen häckar på strandängar – är det värt
besväret/pengarna att försöka bevara arterna just på strandängarna eller
just i Sverige?
• Vi måste studera vadarna under hela året – dvs. veta vad som händer
på rast- och övervintringsplatser. Brushanen är ett intressant exempel
– en art som det går dåligt för på både strandängar, fjäll och myrar
– beror det på något annat? Försök hitta de generella mönstren.

Fredag 15 april 2011
På förmiddagen gjordes besök på Håslövs ängar. Gruppen delades upp
i två delar där den ena gruppen följde med Nils Kjellén över ängar. Nils
K har inventerat vadare på Håslövs ängar de (tre) senaste åren. Den
andra gruppen leddes av Pyret och Hans C som berättade om miljöersättningarna
på området och de eventuella problem som kan uppstå
på markerna. Väl nere vid fågeltornet bytte grupperna ledare och gick
långsamt tillbaka över ängarna.
Vi fick en härlig förmiddag i soligt väder med poserande rödspovar.
Lennart Waldemarsson och Ole Thorup på Håslövs ängar.

Naturvårdsåtgärder – hur får vi mest ut av satsade medel?
Måns Bruun och Peter Olsson
Workshop
Tre sätt att öka vadarpopulationerna
1. Öka de gamla fåglarnas överlevnad.
Detta har stor effekt på populationsstorlek men kan vara svårt att göra
eftersom de endast är här en kort tid av året. Rödspovar har samma mortalitet
nu som förr (30-40 år sedan). Kärrsnäpporna i SV Skåne har ev.
något högre mortalitet nu än under 1980-talet. Ole menar dock att i Tipperne
har kärrsnäppor lägre dödlighet (10 %) än i SV Skåne (20 %) vilket
kan tyda på att det faktiskt är så att dödligheten i SV Skåne beror på
mer än bara övervintring/rastning.
2. Öka kläckningsfrekvensen
3. Öka andelen av ungar som blir flygga
Rovfåglar är ett hot mot adulta individer.
En potentiell åtgärd är att minska uppsättning av tornfalksholkar och
andra boplatser för rovfåglar. Plocka bort vassar i området för att ta bort
kärrhökar och träd/buskar för kråkfåglar. Kan vi göra detta i Kristianstadstrakten?
Svårt att åstadkomma i områden med tätorter, tätortsnära
natur.

Fredrik W. påpekar att trut är nog också en viktig predator på ungar. Vad
gäller gåsjakt så ska denna ske innan häckning för att vara effektiv.
I vilken miljö hittar vi ungarna?
De lever ofta i lite högre vegetation (här finns både skydd och mer mat).
Exempelvis hittar man kärrsnäppor med ungar i saltgräs (5-8 cm).
Hans C: Erfarenheter från Holland i somras vad gäller tofsvipeungarnas
födosök. På ängar med kort gräs finns föda men här är mindre evertebrater
än i diken mm.
Ole T: Vadarfåglar föredrar medelhävd men denna hävd är svår att få
till. Ljus, öppen vegetation men inte för hög vegetation. Kärrsnäppa,
brushane föredrar näringsfattiga områden (vill inte ha tät vegetation).
Rödspov bryr sig inte lika mycket.
Hur många ungar/par behövs för att bibehålla en population?
Vadarpopulationer behöver knappt en unge per par och år för att ha en
stabil population.
Ole T: Vadarfåglar kan lägga flera kullar och ju blötare det är desto fler
chanser får paren att lägga om eftersom de slutar lägga om när området
når en viss torrhet.
Rikard O: Beräkningar av adult mortalitet kan underskatta överlevnad
eftersom den inte tar hänsyn till spridning. Det är sällan vi når tillräckligt
stort antal ungar per par och år. Rävskabben på Öland och Gotland
verkar ha fått positiv inverkan på ungöverlevnad.
Måns B: finns det populationer där ungproduktionen är tillräcklig?
Ole T: Eftersom populationer i Danmark och Tyskland är stabila tyder
det på att ungöverlevnaden är nog.
Rikard O: På Öland är kläckningsframgång tillräcklig stor nu när rävskabben
har decimerat räven, när räven kommer tillbaka vet vi inte vad
som händer.
Hans C: Vi vet inte alls hur ungproduktionen ser ut i Vattenriket.
Hur tar man reda på vem som prederar bon?
Per Angelstam: Man kan använda plattor med konsistensfett och lägga
ut ett antal ägg på plattorna – det gör det möjligt att se vem som prederas.

Jeanette, Länsstyrelsen Halland: Det är mycket nattpredation och troligen
räv
Krabbe, Naturstyrelsen, Danmark: De fyrbenta predatorerna är viktigast
(räv).
Peter Olsson visar opublicerade data från RSPB. 141 filmade predationstillfällen
av bon från 15 reservat 2003-2009 (Kennerley ska submitteras
2010). Av dessa var 70 % räv, grävling 13 %, kråka 9 %, igelkott 7
%, hermelin 2 5, övrigt 6 %.
Fredrik W: Fågel är viktig predator på ungar.
Vem äter vadarkycklingar? – 70 % av fåglar (ormvråk, tornfalk, brun
kärrhök, gråhäger, kråka, 20 % av däggdjur och 10 % övrigt, ej predatorrelaterade
orsaker. (Bolton 1997, Langgemach 2005, Schenkerman
2008).
Rikard O: Man kan nog lägga till glada, trana, kaja etc. Förmodligen
varierar det mycket mellan lokaler. Kan vara viktigt att undersöka i ett
område innan man sätter igång med predatorförebyggande åtgärder.
Hur gör man för att inventera?
Använda sig av temperaturmätare i bon, ev. kameror vid bon.
Fredrik W: Vi vet redan vilka predatorerna är på ägg. Inte ödsla resurser
på detta. Däremot vet vi inte så mycket om ungpredation.
Thomas: Det är nog vissa individer av tornfalk och andra rovfåglar som
specialiserade sig.
Christer Neideman: Man har nog gjort så mycket man kan när det gäller
att förhindra fågelpredation på Håslövs ängar
Finns det studier hur habitatets utseende påverkar predation?
Hans C: I Holland var små diken viktiga för ungöverlevnad av tofsvipa
Rikard O: En studie från yttre Hebriderna visar att vid höga tätheter av
predatorer är det bättre med högre vegetation (20 cm)
Hur ska vi göra när predation från pilgrimsfalk och tornfalk redan är
konstaterad? Ska vi ta tag i problemet och våga ta bort glada eller andra
predatorer på viktiga lokaler?
Det är inte fullt så enkelt, finns kanske vissa enstaka exempel där det är
lätt att se vad som ska göras. Gå på det som är minst kontroversiellt –

exempelvis rävjakten.
Diskussion kring det svåra att acceptera skyddsjakt på rovfåglar. Det
danska exemplet beskrevs där den danska ornitologiska föreningen tog
beslut om skyddsjakt på duvhök (som skydd för orrar). Men i Danmark
har rovfåglar varit så hotade att det är en fråga som berör många människor
och som blir kontroversiell när man får lov att bekämpa rovfåglar.
Det kan vara en farlig väg att börja skjuta rovfåglar, däremot kan det
vara en väg att gå genom att förhindra häckning, klippa vass etc. Predatortrycket
från kråkfåglar kan bli högre om man tar bort det revirhävdade
paret eftersom många icke-häckare kom in – är det så att det fungerar
lika för rovfåglar.
Måns B: Som Länsstyrelse-representant har han svårt att se hur man ska
kunna sköta reservat och åtgärdsprogram som ska skydda vadare utan
att ta itu med de hot som finns mot vadarna, även om det inkluderar rovfåglar.
Stängsel som skydd mot predatorer (däggdjur)
Peter O. visar upp opublicerade data (Kennerley ska submitteras 2010)
med en sammanställning av tester med olika stängsel.
Elstängsel med nio trådar, grindar med överhäng, kombination av galler
och el. Har lyckats öka kläckningsframgången med el eller kombinationsstängsel.
Även ungarnas överlevnad påverkas framgångsrikt av
stängsel.
Skötsel av elstängsel – i England används Roundup under trådarna, på
Eskilstorps ängar fick gräset klippas två gånger.
Rikard O: Berättar om stängsel på Öland som var 600 m, parallellt med
stranden. Kostnaden samma som i England (?) men tänk på att inkludera
arbete med att dispenser mm
Kan man använda sig av denna metod på Håslövs ängar?
Ska man på Håslövs ängar börja med predationshantering av räv.
Krabbe, Danmark: I Danmark används konstgryt och de har varit myck-

et effektiva. Om man ska göra ett avtal med lokala jägare så vill de endast
ha jakt om det finns konstgryt (de vill inte släppa in sina hundar i
normala gryt). I Danmark finns en lång tradition av att använda sig av
konstgjorda gryt. Kostnader är 4-6 000 kr.
Fredrik W: Om man ska vara riktigt effektiv ska man ta bort naturliga
gryt och även inkludera fällor. Lockjakt på räv med lockpipa under vårvinter
(brunst). Grävlingen är också lätt att fånga i konstgjorda gryt.
Hur stort område måste man göra rävfritt?
Om man gör det på ett relativt litet område måste jakten ske regelbundet.
Man kan använda åtelkamera för att kontrollera om nya rävar dyker
upp.
I Halland har man skapat skötselråd för att skapa ett forum där olika organisationer
kan samlas och diskutera hur man ska möta alla nya hot.
Peter O: På Eskiltorps ängar är markägarna/brukarna negativa till rävjakt
eftersom räven ska hjälpa till att hålla undan änder på vintergrödan.
Måns B: om man fokuserar på de stora predationshoten som räv kan hoten
från andra rovdjur öka (mink, hermelin etc.).
Fredrik W: Ett sätt man kanske kan använda här i Skåne är att ge yngre
jägare möjlighet att jaga räv, gäss på statlig mark, använd skyddsjakt på
gäss på våren för att minska gässens påverkan.
Peter O: Skyddsburar över bon. Detta kräver att man hittar bon och att
man kontrollerar dagligen, kostnaden 900 – 1500 kr styck, 60 burar tog
250 arbetstimmar under 6-8 veckor. Fungerar inte på rödbena, dåligt på
kärrsnäppa
Har vi tillräckligt med bra habitat för vadarfåglar?
Donald Blomqvist har räknat ut att mängden tillgängligt habitat i Sydsverige
bör räcka till. Men är det tillräckligt bra kvalitet? Skötsel av habitat
finansieras av miljöersättningar (betesmarksstöd, våtmarksanläggning)
och skötselanslag (stängsling) och ÅGP-medel (specialinsatser).
Skulle det kunna ingå biologiska värden i kontrollen av miljöersättningar
i framtiden? I Holland har man börjat förändra hur man ger ut ersättning,
flera brukare får gå ihop för att få större arealer, ett belöningssys-

tem där förekomst av vadare är en del och häckningsframgång är en annan.
– dvs. kan man kontrollera att man får ut kvalitet?
I Halland arbetar man med Mikael Larsson för biotopoptimering – göra
projekt med planer. Man kan även använda sig av medel från landsbygdspengar,
specialinsatser.
SLUTSATS: Mer gräs, mindre räv, mer pengar och bättre entreprenörer
– bättre regler för miljöersättningar.

Deltagarlista strandängsvadare i Kristianstad 14-15 april 2011.
Fredrik Ahlström, Länsstyrelsen i Skåne län, fredrik.ahlstrom@lansstyrelsen.se
Hans Alexandersson, Länsstyrelsen V Götalands län, hans.alexandersson@lansstyrelsen.se
Lena Almqvist, Länsstyrelsen i Gotlands län, 621 85 Visby, lena.almqvist@lansstyrelsen.se
Martin Amcoff, Upplandsstiftelsen, Box 26074, 750 26 Uppsala, martin.amcoff@upplandsstiftelsen.se
Per Angelstam, SLU, Box 43, 739 21 Skinnskatteberg, per.angelstam@slu.se
Magnus Billqvist, Naturskyddsföreningen i Skåne, Box 1013, 221 04 Lund,
magnus.billqvist@naturskyddsforeningen.se
Hans Bjuringer, Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmstad, hans.bjuringer@lansstyrelsen.se
Per Carlsson, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, per.carlsson@lansstyrelsen.se
Per-Ola Carlsson, Skogsstyrelsen, Box 6, 243 21 Höör, per-ola.carlsson@skogsstyrelsen.se
Michael Clausen, V Vedstedvej 30D, DK 6760 Ribe, malene.michael@stofanet.dk
Jonas Dahl, Biosfärkontoret Kristianstad Vattenrike, 291 80 Kristianstad, jonas.dahl@kristianstad.se
Gunilla Davidsson Lundh, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, gunilla.lundh@lansstyrelsen.se
Henri Engström, Populationsbiologiska avd., Uppsala Universitet, 752 36 Uppsala,
henri.engstrom@ebc.uu.se
Jeanette Erlandsson, Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmstad, jeanette.erlandsson@lansstyrelsen.se
Sören Ferdinand Hansen, Fuglevernsfonden, Vesterbrogade 138-140, DK 1620 Kbh V, soren.hansen@dof.dk
Gösta Friberg, Svalgården, Kvinsgröta 214, 386 64 Degerhamn, svalgården.oland@telia.com
John Frikke, Östertoften 81, St Darum, DK 6740 Bramming, john.frikke@mail.dk
Jessica Gunnarsson, Länsstyrelsen i Hallands län, jessica.gunnarsson@lansstyrelsen.se
Anna Grönlund, Bromölla kommun, Box 18, 295 21 Bromölla, anna.gronlund@bromolla.se
Dan Hjort, Fejögade 1, DK 4800 Nyköbing Falster, dahjo@nst.dk
Peder Hedberg Fält, Länsstyrelsen V Götalands län, Hornborgasjön, 521 98 Broddetorp,
peder.hedberg.falt@lansstyrelsen.se
Inger Holst, Länsstyrelsen i Örebro län, inger.holst@lansstyrelsen.se
Iben Hove Sörensen, Bjerggårdslycken 6 st th, DK 5240 Odense NÖ, ibenhs@yahoo.com
Anja Härle Eberhardt, Hylstrupvej 8, DK 4173 Fjenneslev, ahe@dof.dk
Tomas Johansson, Länsstyrelsen i Gotlands län, 621 85 Visby, tomas.i.johansson@lansstyrelsen.se
Ingemar Jönsson, Högskolan Kristianstad, ingemar.jonsson@hkr.se
Paul Eric Jönsson, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, paul.eric.jonsson@lansstyrelsen.se
Birgitta Karlsson, Eslövs kommun, Gröna Torg 2, 241 80 Eslöv, birgitta.karlsson@eslov.se
Thomas Lindblad, Sockenv 474, 297 95 Degeberga, thomas.lindblad@utb.kristianstad.se
Anna-Carin Linusson, Miljö och samhällsbyggnad, Gröna torg 2, 241 80 Eslöv,
anna-carin.linusson@eslov.se
Patrik Lund, Kävlinge kommun, 244 80 Kävlinge, patrik.lund@kavlinge.se
Carina Lundqvist, Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmstad, carina.lundqvist@lansstyrelsen.se
Karin Magntorn, naturum Vattenriken, 291 80 Kristianstad, karin.magntorn@kristianstad.se
Christer Neideman, Hammarpyntsv. 63, 291 50 Kristianstad, christer.neideman@naturskyddsforeningen.se
Kristian Nilsson, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, kristian.nilsson@lansstyrelsen.se
Eva Ohlsson, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, eva.ohlsson@lansstyrelsen.se
Magnus Sjöbeck, Burlövs kommun, Box 53, 232 21 Arlöv, magnus.sjobeck@burlov.se
Kaj Svahn, Bodekullsgången 19C, 214 40 Malmö, kajsvahn@gmail.com
Josefine Svensson, naturum Vattenriket, 291 80 Kristianstad, josefin.svensson@kristianstad.se
EvertValfridsson, Ilnetorpsv. 255, 298 91 Tollarp, evert.valfridsson@naturskyddsforeningen.se
Thomas Vikström, DOF, Vesterbrogade 140, DK 1620 Köpenhamn V, thomas.vikstroem@dof.dk
Carina Wettemark, Biosfärkontoret, 291 80 Kristianstad, carina.wettemark@kristianstad.se
Per-Magnus Åhrén, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, per-magnus.ahren@lansstyrelsen.se

Medverkande
Måns Bruun, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, mans.bruun@lansstyrelsen.se
Hans Cronert, Biosfärkontoret, 291 80 Kristianstad, hans.cronert@kristianstad.se och
Länsstyrelsen i Skåne län, hans.cronert@lansstyrelsen.se
Johan Elmberg, Högskolan Kristianstad, johan.elmberg@hkr.se
Urban Emanuelsson, CBM/Högskolan Kristianstad, urban.emanuelsson@cbm.slu.se (sjuk)
Carl von Essen, Svenska Våtmarksfonden, cve@swipnet.se
Karl Gunnar, Jordbruksverket, karl.gunnar@jordbruksverket.se
Johan Hammar, Ekologgruppen, Järnvägsg. 19B, 261 32 Landskrona, johan.hammar@ekologgruppen.com
Niklas Holmqvist, Svenska Jägareförbundet, niklas.holmqvist@jagareforbundet.se
Nils Kjellén, Lunds Universitet, Ekologihuset, nils.kjellen@zooekol.lu.se
Erling Krabbe, Naturstyrelsen, Haraldsgade 53, DK 2100 Köpenhamn, ekr@nst.dk
Ulf Lundwall, Studiefrämjandet, ulf.lundwall@studieframjandet.se
Michael Löfroth, Miljödepartementet, michael.lofroth@environment.ministry.se
Sven-Erik Magnusson, Biosfärkontoret Kristianstad Vattenrike, 291 80 Kristianstad,
sven-erik.magnusson@kristianstad.se
Peter Olsson, Bunkeflostrand, peter.bander@gmail.com
Richard Ottvall, Lunds Universitet, Ekologihuset, richard.ottvall@zooekol.lu.se
Pyret Oveson, Länsstyrelsen i Skåne län, Ö Boulevarden 62A, 291 86 Kristianstad,
pyret.oveson@lansstyrelsen.se
Maria Sandell, Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 Malmö, maria.sandell@lansstyrelsen.se
Ole Thorup, Amphi Consult, olethorup.fugleliv@gmail.com
Lennart Waldemarsson, strandängsbonde, Håslöv
Fredrik Widemo, Svenska Jägareförbundet, fredrik.widemo@jagareforbundet.se