Socialistisk skåpmat - Ergo

More documents

Recommendations

Info

12 / PORTRÄTTET Ergo #7 / 2007 Uppsalastudenten Frida leder LUF: »Jag trivs otroligt bra« I december bytte Frida Johansson Metso psykologstudierna i Uppsala mot ordförandeskapet i Liberala ungdomsförbundet. Ergo har träffat henne och pratat politik och dataintrång. Uppsala centralstation, 1 maj klockan tio. Utmattade valborgsfi rare kliver på tåget hem samtidigt som stadens renhållningsarbetare röjer bort de sista resterna av gårdagens sjöslag. Frida Johansson Metso, 22-årig ordförande för Liberala ungdomsförbundet, ser piggare ut än hon påstår sig vara, och konstaterar att hennes förbundssekreterare som bokat intervjutiden inte kan ha insett hur stort sista april är i Uppsala. Det är vid sådana här tillfällen, eller när hon måste stiga upp klockan fyra för att bli hämtad med taxi till en morgon-tvsoffa i Stockholm, som hennes icke-politiska kompisar kan tycka att hon har ett galet jobb. Själv har hon svårt att se att hon kunde göra något roligare. Luf må med sina 1 800 medlemmar vara Sveriges minsta politiska ungdomsförbund, Frida Johansson Metso får ändå resa Sverige och världen runt. När vi ses är hon på väg till Umeå, efter det ska hon till Rwanda. Hon skriver debattartiklar, träffar människor, pratar i skolklasser och äter frukost med folkpartiledningen. Kort sagt får hon ägna sig åt den del av politiken hon tycker bäst om: opinionsbildning, principer och problemlösning. Hon har provat de torrare bitarna också, i stadsdelsnämnden i uppväxtstaden Göteborg. – Det är det absolut tråkigaste jag har varit med om! Man sitter och bestämmer vilken färg det ska vara på gungorna i lekparken. Den där hands-on-politiken blir otroligt pragmatisk och är inte vad jag vill göra, säger hon. DET HAR STORMAT kring folkpartiet det senaste året, och Frida Johansson Metso har synts fl itigt i medierna. Efter Lars Leijonborgs avgångsbeslut kritiserade hon i en debattartikel personfi xeringen och drevbeteendet hon menar fi nns NAMN: Frida Johansson Metso ÅLDER: Fyller 23 i höst. UPPVÄXT: Göteborg, vill så småningom fl ytta tillbaka dit FAMILJ: Föräldrar, en lillasyster. BOR: I bostadsrätt i Fålhagen. GÖR PÅ FRITIDEN: Försöker hinna träffa kompisar. Biofantast och i grunden en hästtjej. både inom de politiska partierna och i medierna. – Det är ett ganska hårt klimat inom politiken. Det är svårt för mig att säga åt unga människor att engagera sig när politiken sedan handlar så mycket om makt, och när man är så taskiga mot varandra. Lars Leijonborg har lagt 43 år av sitt liv på folkpartiet. Ska man då jaga bort honom innan han ens har fått presentera sin vision? Att Leijonborg avgick har hon dock inga problem med i sig. Han är ingen dålig ledare, anser hon, men en för svag sådan, som har gett fritt spelrum till de folkpartister som de senaste åren har släppt upp olika ”testballonger”. Som Nyamko Sabunis förslag om obligatoriska gynkontroller för högstadiefl ickor eller Mauricio Rojas hårdföra linje i integrationsfrågor. Men hon skriver inte under på att partiet har rört sig åt höger. – DET HAR INTE MED höger-vänsterskalan att göra, mer med hårdhetsskalan. Jag skulle vilja säga att det har med dumhetsskalan att göra. Jag tycker att många av förslagen är korkade, jag har svårt att känna igen mig i dem och de är väldigt dåligt förankrade i partiet. Men den överhängande frågan för Liberala ungdomsförbundet den senaste tiden har varit en annan. Mitt under valspurten i höstas avslöjades att Lufs presssekreterare Per Jodenius vid ett fl ertal tillfällen hade loggat in på socialdemokraternas intranät och spritt information därifrån vidare inom folkpartiet. Vad säger det om Luf som organisation att det kunde hända? – Det säger väl väldigt mycket om Per som person. Per är ju en god vän till mig, jag är otroligt besviken över att han kan ha så dåligt omdöme. Men det säger också mycket om klimatet i organisationen. Det här valet utmålades som den sista UTBILDNING: Har studieuppehåll från psykologprogrammet i Uppsala. JOBB: Ordförande för Liberala ungdomsförbundet. DRIVKRAFT I POLITIKEN: – Det är lite tråkigt att säga, men det är ilska. Jag blir så arg när folk tar sig rätten att bestämma över andra människor, och inte gör det för andra människors bästa. Frida Johansson Metso njuter av solen på fjortisbryggan. striden, det var nu eller aldrig, och det fanns en hel del som tyckte att ändamålen helgar medlen. Sedan hon tillträdde har hon ägnat mycket tid åt att åka runt bland de lokala förbunden och prata etik, apropå det inträffade. – Om man tror på en idé, särskilt som politiker, så måste man leva efter den. I folkpartiet pratar vi om att vi avskyr buggning och tycker att det är helt rättsvidrigt, och så har vi en medarbetare som gör på det här sättet. Då har man helt underkänt sina egna idéer. Hur mycket har det här skadat Luf? – Det gav en väldigt besviken och chockad stämning i organisationen, många kände Per och mådde dåligt över det som hänt. Men vi hanterade det med en gång och idag skulle jag säga att Luf mår ganska bra. Hur mycket det har skadat Frida Johansson Metso om... ... att sju procent röstade i senaste kårvalet: – Jag skulle tycka att det var jättejobbigt att vara kårpolitiker och känna att man inte har något demokratiskt mandat. Samtidigt är jag ordförande för det minsta ungdomsförbundet, så jag kan inte säga så mycket. ... att fem av tolv personer i Lufs förbundsstyrelse är från Uppsala: – Jag tror inte att en enda är född i Uppsala. Uppsala är en sådan stad dit människor tar sig, där man träffas, sitter och diskuterar och funderar tillsammans och gör varandra lite smartare. ... Jan Björklund som partiledare för folkpartiet: Foto: Petter Johansson förtroendet för oss vet jag inte – jag möts inte av det på skolor eller så. Jag tror att folk glömmer snabbare än man tror. När Frida Johansson Metso valdes till ordförande hade hon hunnit läsa fem terminer på psykologprogrammet, och hon är fast besluten om att fortsätta när hon lämnar sin post. Så nej, hon har inte för avsikt att bli politiker på heltid. Och hon menar det, säger hon. – Jag är 22 år och har varit aktiv i Luf sedan jag var 14. Det här är ett skitroligt jobb och jag trivs otroligt bra. Men det fi nns andra saker i livet som man känner att man missar. Och det skulle vara skönt att kunna öppna morgontidningen och inte bli störtupprörd och känna att jag måste skriva sju debattartiklar, utan bara konstatera: det här var inte bra. HANNA LUNDQUIST/red@ergo.us.uu.se – Björklund är en helt annan typ av ledare än Leijonborg. Framför allt är han mycket rakare, han kan peka med hela handen. Det tror jag att folkpartiet behöver. Jag tror att han kan inge partiet lite självförtroende. ... skillnaderna mellan en socialliberal och en socialdemokrat: – De är stora. Jag har inget emot fördelningspolitik och tycker att vi ska ha en generell välfärd. Men socialdemokraterna har fel när de säger att människor är lika: att människor har lika värde betyder inte att de är lika. Man har samma grundläggande rättigheter, som rätten till utbildning, och ingen har rätt att sätta upp hinder för någon annan. Men sen får man banne mig klara sig själv.
Ergo #7 / 2007 Fyra röster om forskningens villkor: På lördag 26 maj promoveras ett femtiotal doktorer inom humaniora och samhällsvetenskap i universitetsaulan. Men vilka möjligheter har de att fortsätta forska? Ergo har pratat med fyra Uppsalaforskare om villkoren för den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen – och om vad som måste göras för att förbättra situationen. Dålig ekonomi och dystra framtidsutsikter. Missnöjet med villkoren för dagens humanistiska och samhällsvetenskapliga forskning är utbrett, samtidigt som den riktigt stora debatten verkar saknas. Ergo sökte upp några forskare vid Uppsala universitet för att ta del av deras perspektiv, och fann att missnöjet med de ekonomiska förutsättningarna var en gemensam nämnare. Åsikterna om hur situationen kan förbättras skiljer sig däremot åt; vissa menar att vägen till legitimitet går via att hävda humaniorans och samhällsvetenskapernas förmåga att skilja “sant” från “falskt”, andra att akademin bör söka sig utåt i samarbete med samhällets aktörer för att återfå sin ställning. Sharon Rider är amerikansk fi losof anställd vid Uppsala universitet, och hennes intryck är att de fl esta kollegor här är överens om att forskningsvillkoren är långtifrån optimala. – I alla fall lektorerna är överens, för det är de som drabbas hårdast. Men det gäller Per Löwdin HSV-chefens testamente en väl inlindad kritik av utbildningspolitiken även professorerna nuförtiden. Sharon menar att en doktorandtjänst idag är något av en återvändsgränd, eftersom det fi nns så få forskarassistenttjänster. Och lektoraten, den naturliga fortsättningen för disputerade i humaniora, anses av många inte längre särskilt lockande då de erbjuder så lite utrymme för egen forskning. YLVA HASSELBERG, ekonomisk historiker, anser att forskare idag tänker mer och mer på sin egen meritering och karriär, och mindre på de större ramarna för verksamheten. Två starka trender hon ser inom universitetsvärlden är ekonomisering och standardisering. – Jag ser ett ekonomiskt motiverat tryck, som syftar till en effektivisering. Det tar sig uttryck i det här företagsekonomiska tänkandet och handlar väldigt mycket om styrbarhet; hur ska vi styra de här organisationerna? Det är mycket betoning på ledarskap, på att man ska utbilda den översta nivån; rektorer, prefekter, dekaner osv, så att de ska inte identifi era sig som forskare utan som chefer och Det är dags för byte av universitetskansler. Ämbetet har en lång tradition. Universitetskanslern är den högste av upphöjda inom universitetsväsendet. Uppsala fi ck sin första universitetskansler 1622, riksrådet Johan Skytte. Under 1700- och 1800-talet var det vanligt att den dåvarande kronprinsen valdes till kansler. Universitetskanslern valdes av de akademiska församlingarna och utnämndes därefter av Kunglig Majestät. Uppsala och Lund hade varsin kansler. 1859 började Uppsala och Lunds universitet att välja en gemensam kansler. 1964 inrättades en central förvaltningsmyndighet för universiteten, därefter utsågs kanslern av Kunglig Majestät tills den nya författningen kom på 70-talet, varefter regeringen istället utsett kanslern. Uppgifterna har gradvis förändrats, i takt med att det centrala ämbetsverket har fått nytt namn, och till och med lagts ned och återuppstått under namnet Högskoleverket. Numer är de främsta uppgifterna kvalitetssäkring och tillsynsverksamhet. Den nya borgerliga regeringen har på sitt program att minska antalet politiska utnämningar. Generaldirektörsposter och andra höga befattningar ska lysas ut. De ska tillsättas efter visad förtjänst och skicklighet (och inte med politisk adel). Det har även talats om offentliga ämbetsdisputationer, om ”hearings” i riksdagen. Det ska gå att nå toppjobben även utan partibok. Kanslerposten lystes således härförleden ut eftersom den nuvarande kanslern Sigbrit Franke fundera på sina styrningsmedel, och sitt chefskap. Samtidigt fi nns en tydlig trend mot standardisering. Idéhistorikern Edda Manga är även hon bekymrad över humaniorans och samhällsvetenskapens forskningsvillkor. – Genom reformerna av studiemedelssystemet och forskarutbildningen har vi sett till att student- och doktorandunderlaget har minskat, vilket har effekter på mångfalden och livligheten i seminariekulturen. Det har också introducerats ekonomiska incitament att bedriva forskning som snabbt går att få färdig, och även att ta emot eller aktivt söka uppdragsforskning från externa fi nansiärer som har intresse att belysa en specifi k fråga, och som även har önskemål om vilka slags resultat man vill komma fram till. Det är problematiskt från ett kritiskt perspektiv. EDDA MANGA MENAR vidare att forskningstjänster har försvunnit, samtidigt som man lägger ner forskningscentra eller omvandlar dem till ”undervisningsanstalter”. Och även om forskningsråden ofta utför sitt arbete väl, står deras budget går i pension. En rad mycket kompetenta personer sökte. Regeringen valde att utse Anders Flodström, rektor på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). En ämbetsdisputation, eller hearing i riksdagen, hade sannerligen varit på sin plats. Inte minst mot bakgrund av att Flodström gjort sig känd för att ha uträttat så mycket bra saker för forskarutbildningen vid KTH. Frågor som kunde ha ställts är t ex: varför ska en kinesisk doktorand vid KTH ha ett stipendium på 6 000 kronor i månaden medan den svenska doktoranden i rummet bredvid har doktorandtjänst och 20 000 kronor? Varför antar KTH systematiskt doktorander i två steg, först som licentiander, därefter som doktorander, trots att statsmakterna uttryckligen har sagt att dylik tvåstegsantagning inte ska få förekomma? Samtidigt avslutar Sigbrit Franke sin tid som universitetskansler med en slutrapport, ”Hur har det gått”, från de senaste sex årens kvalitetsgranskningar. Det faktum att var tionde svensk utbildning har underkänts har föranlett avsevärt medialt intresse. Flest ifrågasatta utbildningar har Uppsala universitet! 20 stycken! Av dessa är 17 s k ”småspråk” om man nu kan kalla hindi som talas av en miljard eller kinesiska som talas av ännu fl er för ”småspråk”. Övriga som har ifrågasatts i Uppsala är sjuksköterskeutbildningarna och psykoterapeutexamen. Det ska sägas, att svårigheterna för språken i hög grad är en produkt av anslags- NYHETER /13 »Doktorandtjänst en återvändsgränd« Varje år promoveras ett stort antal humanister och samhällsvetare – men vad händer sedan? Foto: Tommy Westberg inte i relation till antalet välmeriterade ansökningar som kommer in, vilket gör ansökningsprocessen till ett lotteri. En otrolig mängd forskningstid från mångårigt utbildade forskare går enligt henne åt till att förbereda ansökningar som inte blir beviljade. Så långt om de ekonomiska förhållandena; vad kan då göras för att förbättra situationen på längre sikt? Sverker Gustavsson, professor i statskunskap, menar att för att resursbristen ska hävas måste humanister och samhällsvetare hävda sina ämnen som vetenskaper. – De behöver vara minst lika inriktade på att skilja mellan sant och falskt som tekniker, naturvetare och medicinare. Postmodernism, kulturell resignation och intellektuell slapphet undergräver tilltron. Om vi inte gör anspråk på att kunna skilja mellan sant och falskt, återstår i det långa loppet bara att förlita sig på underhållningsindustrin. GUSTAVSSONS SYNSÄTT SKILJER sig därigenom från Edda Mangas; enligt henne är forskningsvillkoren för humaniora och samhällsvetenskap beroende av vilket utrymme som fi nns för kritik och förhandling i samhället i stort, och hon kopplar försämringarna till ett minskat sådant utrymme i samband med kalla krigets slut och ett ideologiskt läge där “kritisk forskning” tycks mindre angelägen. Vägen till en förbättring av villkoren fi nns därför, menar Manga, i samarbete mellan forskare och alla de grupper som har intresse av att öka utrymmet för kritik och förhandling i samhället. ANNA SANDELIN systemet, vilket prioriterar studenternas val snarare än vetenskapliga prioriteringar eller behovet av att upprätthålla hög kompetens inom vissa områden. Rapporten innehåller en väl inlindad kritik av utbildningspolitiken. I vad som närmast framstår som Sigbrit Frankes politiska testamente vänder sig verket ”till regeringen” i ett särskilt kapitel. Verket konstaterar att utvärderingarna har visat väsentliga brister i forskningsanknytningen. Tillgången till kvalifi cerade lärare är alltför knapp, samtidigt som det saknas resurser och tid. Vidare väcker verket frågan om inte universitet och högskolor borde införa en arbetsfördelning. Nyckelorden är profi lering, samverkan och koncentration. Vissa lärosäten skulle kunna vara mer forskningsinriktade, medan andra fokuserar på yrkesutbildning. Anslagssystemet får svidande kritik. Det sägs ha ett ”fl ertal effekter som negativt påverkar verksamhetens kvalitet.” Verket förordar ett anslagssystem som prioriterar kvalitet. Den tillträdande kanslern Anders Flodström är kanske mest intressant för sin kritik av Akademiska hus hyressättning. De s k ”marknadshyrorna” har slagit hårt mot KTH. I Uppsala har man trängt ihop sig på BMC, till den grad att lokaler står tomma, humanister och samhällsvetare har nödgats säga upp större delen av Carolina. I dag hotas det paleontologiska museet. Lokalhyrorna framstår i någon mening som ett systemfel. Frågan inställer sig: Kan och vill Anders Flodström göra något åt saken?
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: Ergo #7 / 2007 DAGS ATT SUMMERA Lä
Page 5 and 6: Ergo #7 / 2007 Håkan Svennbeck var
Page 7 and 8: Ergo #7 / 2007 Trots fl itigt affi
Page 9 and 10: Ergo #7 / 2007 NYHETER / 09 Eftersa
Page 11: Ergo #7 / 2007 Sedan 1999 har Uppsa
Page 15 and 16: ProVoice erbjuder helhetskoncept f
Page 17 and 18: Studentstaden ägs av AP Fastighete
Page 19 and 20: På jakt efter en studentlägenhet
Page 21 and 22: 22 / KULTUR Ergo #7 / 2007 Moder Jo
Page 23 and 24: 24 / RECENSIONER Ergo #7 / 2007 Erg
Page 25 and 26: Ergo #7 / 2007 KALENDARIUM / 27 VÄ
Page 27 and 28: KÅRSIDORNA Kårvalsresultat
Page 29: Det här är en lite annorlunda rek

Socialistisk skåpmat - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?