religiösa friheten - Murberget CollectiveAccess System

DEN
RELIGIÖSA FRIHETEN
EDOUARD LABOULAYE,
STOCKHOLM,
T" J. IIIl:ltTAB FÖlILAO.
16,0.
•

INNEHÅLL.
"id.
Företal .. l
Samveblfrihet

yÖRETAL. 7
skola lära känna h>arandra, tAgar fmmll.t utan att hejdas
al nKgol Denna svällande ,-Ag rycker allt med sig. Mot
henne stranda dOll mCllskligll. vishoten och statsmiiullons
finhet Mall forleder snillet, man köper egoismen, maD
skrAmmer \inningslrstnaden. men man h\'arkcn fOrleder
eller köper eller skrämmer tron; det sker henne som hon
vill, och s1Iundll blir det möjligt, att obemärkte ad>etal'e
fullborda dessa underbara verk, h'dlka väcka vår fÖl'tviflall.
Roms Cesar gäckas med en Catos dJgd och eu Ciceros vlU·
talighet, mon all Cesarcrncs makt dukar nnder för tolf
fiskare, utgAngno från Galilecll för att omskapa verldf'n, i
det de kalla till sig don goda \'iljans måu.
Allt det der är blott allt för sant, skall man säga;
det fills ingen tAnkande mennisklh som icke inser orsaken
till vlr 'svaghet; Dlon beror vill U:On på ens fria vilja? När
man förlorat honne, kan mILn dll ll.tervillna benne endast
derigenom, ntt mILn saknILr honno OCJl att mau inser hennes
nyUa? Eller r1l.dcr ni oss att q\-äfva \.1l.rt förnuft, är er
politik. densamma som Montaignes i ett aJ bans infall?
Tanker ocks& ni, att ffi m3,u bli/m dumml för aU bli/ro
fI;U och glira ou blitida fl'r flU .t,mna t:iigleda ou l,sl - Nej;
jag vet att man icke ll.tervinner bondens tro, lika litet som
barna1Iderns oskuld, och uppriktigt sagdt, si. är dellna nain,
okunnighet blott för dem af \'lLrdc; hl-all åter hctrMfar
vll.rt förstånds frivilliga förblillllelsc, sll. tror jag icke derpll.;
mn.n dödnr icke sitt medvetande. MOll det atersth en vag,
eburu allt fOr litet banad, ncmligeu att på nytt studera
evangelium och att der söka, om man icke genom förnuftet
kan återkomma till tron.
Detta fLr, sasom man skalJ fl\. se i denna bok, hvnd
Cbanning och Bunsen baJva försökt; det är II.t detta arbete,
• Eutm. Ii". U. eho Xll,

FÖRETAL. 9
dogmen ocb som llvarken tro på s)'mboJa. ('ller k)'Tkomöten.
De hafva brutit med traditionen, de tala aldrig bvarkell om
treenigheten eller om ll.terlösningcn eller om Kristi försoningsoffer.
Del kunde tyckas, att tic nedsätta. FtiUsaroll, dl
de beröfvo. bonom hans sekelgamla gloria. Ingnlunda. I
det dc till oss närma mrmniskones son, bonom som burit
vira lidanden och vha sorger, göra dc )Jonom sannare och
större. Denna bild af den korsfllste., &Om rli.ckcr oss sina
b1ödando armar, har aldrig varit mera ljof eller mera tillbedjansvärd.
Kristi gudom väcker vår htLllnad, hans mellskligbet
drager oss till sig ocli fängslar oss; Olll "i ock voro
hedningar såsom höfviLsmanncn, måste vi. med honom utropa;
Denne mnn är sannerligen Gnds son!
81l.dana forskningar öppna ett nytt tidehvnrf. Dessa
undersÖKningar, fullföljda från alla h1l.1l med dc 'gest olika
syftemlI, uppröra redan själarncs djnp; måhll.nda skall det
som ännu endast ar ett försuk af några lårda snart blifva
kristenbetens gemensamma arbete. Det är icke en s[\rskild
kyrka som tager siu början, det är icke on ny reformation
som ror på sig, det li.r ID)·clwt m"era, det är en ny
anSlringning för att kommll till sanningen. Den dag lir
innt:', dl!. kritiken gör UPI) sin räkning med evangelium, det
är en rörelse som mall icke skall kunna hejda. Dör mao
frukta benne? Nej, om man tror på sanningen, om man
är öfl,crtygad, att Iw /jtutt. fader mgm rorrmuJling är,
elkr /jNl odi ",iir/ar, ()m,kijtdu I. l religionen framför allt
gäcka revolutionocna i ideerua alla mCllskliga beräkningar;
sanningen är till den grad menniskalls lif, aU llIan icko
kan nalkas henDe utan gagn; bOD fr.lIsar till och med dem
som bekämlla henne. En cnda sak fir 'iss, och del år, att
hvarje gAng, S()m man genomforskat evangelium för alt der
, Jakobs tpi.tel kap. 1••• 11.

FÖRETAL. IS
ingificr oss alla våra handlingar. För en sann kristen fin·
Des religionen i allt Bon fir ett renare och mera strA·
lando ljus, som npplysor alla ,·ara tankar. Konsten, litteraturen,
filosofien, allt som rör don inro mennisknn f1I.r ett
annat utseendo under detta inflytande, som sjeUva. politiken
icke kan undandraga sig. Inom tankarncs och k!Lnslornas
hierarki intager religionen frlI.msta rummet; det är hon
10m ger ton åt allt det ömga.. I a1Ia tider, i alla liinder
lider ett nära samband mellan ett folks regering och dess
tro. Det är koran som !Jettrar Österlandet; och hvad som
gör Indiens svaghet lir, att det aldrig fönitått att frigöra sig
frin den panteism, som h1llcr det i triUdom.
Om det gilics n&got land, der den religiösa friheten
Ar nödvändig, sA lir det Frankrike. Huru kommer det till,
att alla. vära försök med politisk frihet misslyckas ·och att
vi det oaktadt euppbörligt återkomma. till detta ideal utan
att IAta. ncdslA oss af dra. motgangar? Det Ar derför, att
en olycklig disblU'IIloni rnder inlCllan v5ra hohof och vha
seder. Vi bchöfva fria institutioner. men vi förstå linnu
icke att begagna oss ar dem. Vi snkna sedlig bilililing,
aktning för det rätta, kitrlek till vära likar, allt saker som
religionen \liena. kan gifva oss. "i harva friheten i för·
st1l.ndet, men vi harva henne icke i hjertat; hon har icke
slagit rot i djupet al ,-årt, moo'l'ctande, och det lir derför,
som hon, i sUUJet för att '1lI1L en vålgmuing för alla, allt
för ofta endast lir ott w!rl.--tyg för uppror och förstörelsc.
Dot oaktadt må man icko föreställa sig, att dou kristnn.
politiken nödvändigt för med sig en viss styrelseform; evangelium
lir ingen grundlag, det lir något vida bliUre, det Ar
en lifgifvande ande., frihetens egen ande. Fnin Aristoteles
inda till Mont.csqnien, och Crån Montc8

•
16 FÖRETAL.
IAngt ifrin ett ideal, som man. aldrig skall hinna, det med·
gifycr jag; Ulcn hrnd jag vidh!'lllcr, det är, att ett samhlillo,
som !ir grundadt på aktningen för individen, är ett i botten
kristet snmhällo. ett folk som lcfvcr och hvilkct framtidon
tillhör.
H\'artill ljonar det aU anföra det romcrs.kr& vlildct, skall
man knnskc tilnka; tinnes det någonting gemensamt mellan
en utsliten vorld och dessa stora moderna. mOllilrkior, Ostet.
rike, Ryssland, Frankrike, for ll\'ilka. oolltrnlisatiouCII Ur cn
llixh'l1ndighct? Liknar \'li1 admil!istratiOllell i dessa stator
den romerska annat än till utseendet? Jn, jag erkänner
det, det. finnes mer än en olikhet. Industrien spelar en ny
roi i "åra samMllcn; om ock dc kristna idOOrnll. lirO min·
dre Jifliga än pli. Konstantins tid, så lire do åtminstone mera
spridda och hafva djupare inträngt i själm'no; i vara sooor
och "ara institutioner finnes en frisinnrW mildhet, som man
icke kllnde till i forntideIl; slutligen lir Europas delning i
si\rsl..ilda stater ett stort hinder för despotismen. Icke blott
att don botade sanningen alltid finner ell tillfly),:t, utan genom
omstAndighetcrnas tvång lIPIlstår mellan alla folk cn
viss id60fllD.S jelllllvigt, en viss europeisk opinion, som icko
tål n&gon öfvcrtra.dcl!io. Detta är fördelar, hvitko. jag lir
lÄngt irrnn att förneka, och jag mcdgifver gcTna, att furstarna
i dra dagar ll.ro lif'I"adc llf de bäsla afsigtcr. Det
är till exempel ett ädelt skådespel, denne Rrsslands uoge
kejsare som kallnr trillarno till frihet. Icke desto mindro
skall det alltid vara godt att harva för sina ögon oxcmplot
af ett rikc, som det hvarken felades nl.raktighet eller rikedom
eller snille, ett rike, som hade stora furstar och som
Iil...ål Il! ett ömkligt si\tt gick under, när administrationen,
den enda leh'nude, steg för steg och omärkbart i1ulUlit derhän,
n1t ilon q\·rrfde sjclfva det folk, som 11.011. trodde sig
beskyddn. Kristendomcn sjelf, man glömmer det alltid, for-

FÖRETAL. 17
midde icke alt rädda verlden frin denna olycksbringande
omfamning; det styrclseslut, som uppfunnits af Augustus
och ut,·ecldats af Hadrianus, krossade under sina ruiner ett
kristet samMllc. Nu för tiden lutar man mer An nJigonsin
it detta h!UJ; det är till administrationen som mnn vädjar;
det är således en pligt att vii.cka uppmil.rksamllet Il1l. detta
itervändande till de hedniska förestllllningarna, att bekfimpa
iItt så väl för individen som för staten lika farligt system.
Den olyckligaste gåfvll, som man kan gifva DlClloiskan,
ar att hos henne fOrnaga känslan af hennes kraft och hen·
net ansnrighet. l religionen liksom i politiken, i industrien
liksom i ,'e1enskaperna uppnII. vi intet utom genom viljan;
men viljan har bebof af en sporre; af alla vår själs krafter
Ar det hOll, som hastigast rostar, om man icke begagnar
honne. Ett folk, som mall styr för mycket, af"llnjer sig
frlI.n sjelfverksamhet; det räknar icke längre på sig sjelf,
atan faller i en dödlig vanmakt. Jemför Europas natio­
Der; deras tro, derns industri, deras liUerattll', deras makt,
deras rikedom h1lla. jemua steg med deras politiska frihet;
bvarför? Det lir icke endast dcrför, att lagen kallar mcdborgarnc
att deltaga i styrelsen; styrclscn är endast ett
modeloch ett värn för friheten; det !ir dorför, aU fria
institutioner öppna ett fält utan grllnser för mannens och
medborgarens verksamhet.
När ett folk åt administrationen öl\·erl!l.ter omsorgen
om sina egna angelägenheter, är dl detta öfverdrifna för·
troende lhminstonc för staten en onak till storhet och vllgång?
Nej, dc faderliga styrelserna Aro de svagaste af alla,
och skälet dertill är bclt enkelt. Man talar ständigt 001
staten, sllsom hnde han cn tillvaro i och för sig, man gör
honom till cn person, do svages beskyddare, de okunniges
ledare; staten är intet af allt detta; han är ingen person,
han är föreningen af ett visst antal tjcnstemlln, som for-
,

24 DEN RELIGIÖSA fRIIII:Tf.S.
giska konstitutionen och att det 1nda dittills' visat undseende
för friheten, af hvilkcn det vetat nU draga. synnerlig
fördel. Då lG &ciiU liltlrtli,., i GeDl, som IU,'eolooes blifvit
anklngadt af biskoparne, med anledning dera! villt vidja
till allma.nna opinionen, blof det mr Jnlcs Simon, som det
utslg till sin mMsman. Det ,-ar cn rlUvis hyllning lt. en
man, hvilkcD fastheten i hans åsigter och lldclhctcn i bans
karakter hade ställ högt i allmAnheoons aktning. Mr Si·
mon mots,-arade sina vänners förtroende genom att med
\'l1rmc förfäkta den skönaste bland saker; hans anföranden
llll.fva vl1.ckt lifl.iga sympatier hos våra graunnr. I Frank·
rike skola dc icke hlifv{l, mindre väl emottagmI., Såsom varo.ndo
främling i .Belgien har mr Simon fattat de pligtcr
som gästfriheten ålägger; han bar nekat sig all llersonlig
polemik för att ondast hålla sig inom principernas klara
rt'gion. Jag vet icke, om ballS ord lIerigenom förlorat i lifligbet,
mc.n dc harva "unnit i lugn och i inflytande; del Ar
icke endast till belgierna han ,'änder sig, utan till alla fri·
hetens vAnner; mllindll. Aro dessa ord af den beskaffenhet,
att do kunna. bringa dem till eftertanke, bvilka icke skilja
mellan frilictcn och c\'angelium och som ,'iljo. undvika cn
bry'tning, hvars första offer religionen skullc blir"a.
Det är till historiell, som mr Simon vänder sig Rlr att
visa "nidets vanmakt, dA det riktar sina anfllll mot sam·
vetet; det är filosofien, som han åberopar för att ådagalägga
fÖI'fOljolsolls orättvisa; det !tr i liberala Inga!', som han 50ker
ott botemcrlel mot denna ofördragsMl.hotcns sjukdom,
bVDraf kristenheten i olika grad lidit sedan mor An femtonhundra
llr. Historia, filosofi, lagstiCtning äro de tro auktaritelcr,
pK b,i1ka talaren stödjer sig; lyssnorn med honom
till erfarenhetens och förnuftets röst
Hvaraf kommer oRlrdragsamhctcn? Hon är icke cn
uppfinning af n!gra Irogiriga sinnen, ty man ser henne

28 UJo:N RELIGIÖSA l'RIIIETEN.
•
som den allmänna rOsten angaf sisom ateister. Skall man
kanske sAga, aU fanatismen vilseleddo judarna? HYad hjcJ..
J}U det? De hade Ingen på sin sida; sjcU,'a deras villfarelse
r1ttfllrdigar deras ul,pfOrnnde. Vill man säga, att.
hedniDgarne icke längre trodde p1 sina gudar? Detta il
mindre sant än man f'örestållcr sig, för att döma efter fOrfliljclscrnas
popularitet. och hedendomens långvariga mot·
stånd pl landsbygden. MOll om ock fi]oso(crllcs åsigt varit
mängdens, så är lihäl cn sak viss., den Ilcmligell, att romarllo
förknill!)ll(\c kejsardömets sjclfva l>cstAnd med den
gudomliga karaktor som dc tillade kejsaren. Denna helgd,
som vi knappt kUli u(\, fattn, val' hos uc galIIla l'iLltsgrulldcn
för don enda makt, som hindrade samhället från upplösning.
När de förste kristne \'ägradc att tända rökoffer för
kejsaren, hvad gjorde do "JU då annat lln öppet uppreste
sig mot en religiös och borgerlig log? Att dc hade sklI
alt göra det, att de bade rätt alt förklara, att det Ar bAttre
att lyda Gud än mcnniskor, det erkiinner jag, och det lir derför
jag beundrar dem; men om man s1ledcs mcdgifl'er, aU
dc hade rätt all göra motstånd, så må man ock erkAuua, att
denna rlltt tillkommer alla mcnniskor, nAr trOll Ar förtryckt
Om do kristnes blod har "arit fruktbärande, sa är det derför,
att det offrats för dOll heligasto och rllttvisaste bland
saker; det Ar emedan martyrerno dött for sitt samvetes fri­
Ilet, 80m do gjort mellniskosjälcll fri. Det är dc som hafva
störtat don religiösa despotismon ; dem ilnfva "i att tacka
för hvad vi firo i dag.
S! långe Iolwljclscn varade, ser mall icko att dc kristne
begärt annat ån friheten; men väl komne i besittning af
makten och i sin ordning vordne förföljare haha de skiljt
mellan sanningens rittigbctcr och villfarolsens rättigheter.
Enligt deras 1sigt hade de förste martyrerncs motstå.Dd ,..
rit berättigadt, cmcda.n de befunno sig inom k}Tkan, IDel

• 2 DEN RELJGIÖSA PRIIIETf,N.
knappt s.locknade aska mild fara att mot honom uppkalla
män, hvilkas rittsinthet man lika litet kan misskänna SOII
deras ttllang? Ser man då icke., att man IUssIllpper el
storm, för h\ilken man skall förskrlckas, nllr det lir flir
sent? Fördömen det fOrflutna, (]gillen dessa 6l'ckful1a odI
grymma. lagar, som behandlade eaJ.vinisterna slsom stateal
fiender, orkänucll i denna dag friheten för alla, si. baren I Ii
lAngre ansvaret hl'arken Rlr edra. fMcrs fel eller för deru
l'illfarclser; genom att kasta öl....cr bord denna olycksbringande
last förblir katolicismen cvnngelii religion. Men Ol)ll lher·
börden detta blodiga arf, om r förlåten Katarina af Mcdicis'
förräderi, om I frikallcll Ludvig den 14:do från lIans ed,
,om J med Bossuct uppropen, att kättarncs utrotande llr ett
en stor konung värdigt verk" så liten på, att allmänna
opinionen öfvergif,'cr er, och sagen di till or Sjc1fVR, att om
religionen lider af detta öh'orgif,'andc, så Ilr det I, som genom
aU. göra henne till medbrottsling i våldet och oriUtvisaa
blottstält och af'"äpnat benne.
1 denna ofördragsamhetens länga historia, htilken II"
vcrldens, sisom mr Simon riktigt. sliger, finnes ett CörtrAfligt
och nytt kapitel, som jag ej kan nog m)'eket berömma.
För att fördöma inqvisitionen fordras i vm dagar ingen
stor ::mstMingning af rättskänslan, men man föreställer sig
gerna, att sedan 1789 samvetsfriheten vunnit en fullstll.ndig
seger och att vi i detta afseende hunnit civilisationens böjdpunkt,
Det är mot denna fördom författaren protesterar;
att hdva sönderslitit dOll slöja, bakom hvilken vår makligbot
6Ökq ett skydd, är ieko den minsta tjenst, som han
gjort dt den sak han fl:Irsvarar. Den religiösa frihet, som
den konstituerande församlingen beviljade protestanterna, var
icke samvetsfrihet; hnd katolikerna bctrifar, si utgjorde

JUU;S SIMON, 37
mr de Donald; efter denna definition tillade han, att det
vore lika orimligt att fordra frihet att t!lnka som att fordra
frihet för blodet att kringlöpa. ,Det är klart, att dellna..
definition icke uttömmer tiumet och att sa.mvetsfrihetens ,'Un­
Der (Inska någonting mera; men, jag ber mr Bon3ld om
Dl'8äkt derför, det är icko sant, att sam"etsfrihcten till och
med inom dessa gränser alltid varit erkänd enDr ens att ____
bon Ir det öfvDrallt i närvarande stund.
Hado dc frillet att tro oc1} att täuka, desso judar,
hvilka den spanska inqvisitionon, i slutet af sjuttonde århundradet
och i konungens närvaro, skickade på g31ererna
eller bålet, emedan dc i djupet af sitt hjcrta tillbådo sina
flders Gud? I
Hade de frihot att tro och att tänka, desse fr:l.nske
protestanter, efter hvilka mr de Basville höll skall, desse
flder, hvilka man frånryckte deras barn, desse kristne,
hvilka man genom hotet med fUIlgelse dref i kyrkans sköte,
desse doondc, hvilka man påtrugade saknllneutcll OCll hvilkas
motsträfvighet man straffade genom att utarma deras
familjer, brännmUrka deras minne och strö derns aska för
l'inden?2
Halva de friiJet att tro och att tänka, desse polske
katoliker 80m med möda undgått förföljelsen, desse italienare
80Dl man förjagar från Florens, emedan dc i bibelu söka rättesnöret
för sin tro, desse svenskar som Jllan straffar såsom
brottslingar, om de tänka på att lelllllU st.'l.tskyrkan? Är själen
sin egen herre, då man böjer honne under fruktan?
l Se Relacio" M&/oric" del A../o fJeneral de re 1"< le a!eb,'& ""
J/ll4lrid elle a.. O de 1680, con ".ilt,nd" del,"!! Car/Ol Il, "lnc1rid,
1860.
I De B...,viHes promemorin finncs blaml Bos.uet. brd, efter bref­
'fet CCXXXV. Oellore. de Bon..el, Cdit. Ldcnc, t. XI, ]l. 213.
JlIlu 8''''0'', I'. 32.

33 DEl' ItELIGliiSA I'lmn;TJi:N.
Således finnos icke ens i våra dag:u' och i dc !tinder,
som kalla sig civiliserade, den inre flihctCll, Irosfrillctclli
och dc som fÖl'kusla llCllllC äro starlmrc j sin lugik och
konscqvcntare i sin politik än nu' dc Bonaid. Dc känna
nr instinkt) att medgifvandct af denna frihet yore att störta
]lC!a s)'stomct, och dc hafva rAtt deri. För att åstadkomma
enhet i religion är det icke Jlog med att Illgga kaflc i mun­
Ilon på dem som tala, utan IIlUIl måste tränga linda till
djupet af mClllliskans sjlll OC]I der lJ\'äfvl\ tanken.
Låtolll oss se till, hvart trosfriheten i sjclh'u verket
leder, och undersöka, om det är möjligt att stanna, då
man en gållg beträdt denna viig. Det ilr ett alll'arligt
studium, mon nllr det gUller mensklighctens högsta interesse,
iiI' det då for mycket att räkna llå en stunds uppmärksamhet?
McnniSkan hal' ,ett kall att uppfylla häl' nerc; tor
henne inskränker sig icke allt till det sinliga \ifvet. En
oöfvervinnelig instinkt drifvcl' hennc att i allt söka det
sauna, det sköna, (Jet goda, det rätta, I sUlten liksom i
familjen, i kOllsten liksom i litteraturcn och vetenskaperna
skönja vi en hemlighetsfull lag som reglerar allt; det finnos
ett ideal, som vi söka utan att veta det och ofta till
och med mot vår vilja, .Mer iln en gång hejdar utan tvif­
.el passionen individen i detta ädla sökande; då hänför han
allt till sig sjeJf och gÖl' sig till mrldens medelllUnkt; Jnen
i samhället slutar alltid det allmlinna, det oegennyttiga sträfvandet
med att vinna segel' ofver h\'U!'s och ens egoism,
och det är sålunda som en osynlig Iland, utan att våldföra
de enskilda viljonIU, drifvcl' generationerna mot ett mål
som för dem är en hemlighet. '
Denna sannitIg, dellua rättvisa, donna skönhet, efter
hvilka vi törsta, måste vi stödja på någonting fast för att
dcri se naget :lI111at än en hägring ur vår egell själ. Yi

42 DEl< IlE"'OIÖSA PRlIIETEl'1.
dem i strid med hmralldra sedan trehundra fu: tillbaka,
utan att dc kUllnat Jl\'llrkcn behinga eller 'lnoa u5gon
fördel öher IJvarandrn.. Och ,i kunna icke bct\ifla, aU
det i Imuje religionssamfund finnes stora snillen, frolllIlla
hjcrtall, som redligt söka ljusel Kardinal dc la Luzcme,
Neander, Vinet, Ch.o.nning, se der för ,-i.sso fartr-Jtrliga sjä.
lar, som utgöra en !lm lUr l'år tid, men bland dessa brinnande
och Ullplysta kristna finnas dock icke två som tillhÖI'a
sunUlla kyrka. Hmr skall man likl'lLl linna mera förstånd,
mera redbarhet, ml!rtl. kärlek till sanningen?
:Munne detta vill stiga, att harjn kyrka innehåller en
bllllllillillg af villfarelse och sanning, och att i sjclfva verket
Jworjc religion, sÄsom icke ,'aronde uunal än en produkt
nr den religiösa känslan, Ur lika god eller lika dålig? Kl'j,
sådan iii- icke mh: tanke. Det fir icke relib,;ollCn, det är
icke kyrkan, utan det är IDCnuifikosjiiJen, &Om lir en blandning
af ljus och &kugga, oclJ det !'ir dcrfijr &Om den re1igiÖSa
sanningen icke undgår alla moraliska sanningars öda
l religionen liksom i filosofien, liksom i .politiken, finnes
icke sanningen till för indh'iden anllat än i mån af bans
CörstAnd och bans andliga förmögenheter, En själ, som
misstror sig sjelf, känner bchoh"ct af en synlig auktoritet,
som !'It henne bo"31-ar tmtlitionclis anförtrodda gods, "men
ell djerfnue själ vill icke mellan sig och Gud \"eta af n!'lgon
annan lILe

46 DEN RELIGIÖSA FRTIIETEN.
skall hon gro, till båtnad till och med för dem som nu
förkasta henne.
TIct finncs intet föremål för betraktelse, som går UJlP emot
historien om en ide. Att. gifva akt på en sanning, då hon
först börjar 1,,'1'0, att följa hennes mödosamma tillväxt midt
under hinder af alla slag, hvillm omständigheterna och mClIniskOl'Illl.
uppresa mot henne, ilr ett skådespel, som genom
att visa oss Försynens ocmot'ståndliga ledning gifyer oss på
samma gång tålamod och mod. McnskligllCtcll tågar liksom
isrllclitcrnc i öknen. I spetsen glI don kfvande .Gudens
tjollar(', sanningens "11nnol', någon gl'mg äfwHl de tillspillogiflle
stridsmännen; i eftcltruppon befinna sig do rlidda
själarua, dn som b.'i.fva för det okända och som framför alla
framtidens löften fÖl'cdruga tråldomen ocll grifterna i Egypten.
I midten ar härens hufvudst.yrko., delad mellan do
förres ifW)r och do senares räddhåga. Truppen rycker
framåt, men långsamt, allt.id fardig ntt stanna, så framt
icke djerfva röster uppmuntra och nödga honom att taga
ett steg till mot det förlofvade landet. Detta är de sköna
sjfilarnas 1'01, en OtMkSlUIl 1'01 för dell som icke finner sin
belölling i samvetets fröjder, ty för dem, som hängifva sig
der/h, illbJingar den vanligh'is icke annat än hopens likgiltighet
och dc vC'rldsklokes förakt. Folket lyssnar ondast
till dell närvarande stundens passioner och interesscn, och
verldens \iso kasta sig i armarna på opinionen; hvad be·
tyder det, om bon styr hän mot villfarelsen eller sanuingen,
endast bOll, till och mod i sina omkastningar, leder till
lyckan?
Samvetsfriheten befinner sig hos oss på sitt första rast.stlille,
och redan ser man sig tillbaka 001 förskräckes för
deu väg man tillryggalagt. Man talar med en stolt mod·
ömkan om Hysslalld, Italien, Spanien 8..lisom efterblcfllll. lliuller,
llVilka ällUU icke kommit sig i gång, hvilka förkasta

VEI' ltELlOlÖSA I'IUIJET!:S,
riCI' till förem/i1 och som, grundade på det gudomliga ordet,
Ofvergå vårt förstånd. Dessa nplK!nbarc.lscr om Guds
person och egenskaper, om de förbindelser, som dcn himmelske
fadenl underhAUer med dc troende, An> för du
trogne det som Ar mest. Icf\'ande i religionen; dct 11' geD()fII
dem, som han nalkas skaparen, som han beundrar det gudomliga
majestätets och den gudomliga godhetens hemligheter;
men dct är &.\'årt att inse, huru trosläran skulle kunn.
röra staten, som icke Ar en person, icke har nlgon själ att
frl1lsa och som, inrfiltad för jorden, icke har n§gon direkt
domsriltt öfvcr annal Un gerningarna. Man säger väl att
tl'OS\ilI'llll iiI' sedelllrans vilkor och stadfustelsc; dotta är sant
i don mening, alt vÄrn moraliska öfvertygclscr kräfva ett
stöd, som finnes i Gud; eljest skulle vi vara vb egen lag,
ocll IlassiOllen skulle "ara lagstiftaren; men moralen beror
icke på en särskild lroslfira, ty sedan trehundra Kr tillbab
haffa dc kristna religionssamfnnden skilt sig Kt i oändlig.
het, utall att \'cxlingarna i tron hafva Cördndrat Jesu Kristi
sodclll.ra, Greker, anglikalICI", lutheraner, r.ah'illistcr, tiB
ocl1 med arialler liro ense med katolikerna om aU i öf·
\'eronsstllmmelse med evangelium bestämma medborgarens
förbindelser till öf"erhetell, menniskornas pligter sinsimellan.
Staten Ilt1r således h\"arkcn n§gon rätt eller någon flir·
del förbunden med trosUiran, och himmelen gifvc, att de
kristno furslarne uPIIfatlat den lärdom, som en hedning
gifvel' dem i biboln! ])11. jndarnc i Korint sllLpade don
hclige Paulus inför IJrokousulu Gallion, anklagande aposteln
för Ilvarjc rcfonnators brott: _DenliC manncn gil"el' menniskorna
in att dyrka Gud emot lagen_, s\'aradc dem böf·
dingen: .Vore någon orätt skedd, eller någon stor ogcrning.
vore ,.Al tillbörligt, att jag hörde eder, I judar; men ar nlgot
spOrjsnm.1 om on! och namn och om eder lag, der migen
I sje1f\-e se eder om; ly denif,'er \ill jag ingen do-

JlJl.ES SU1CJN. '7
eofien och historien han,ll. Yisa.t oss dldets or:ltl.lllltighct
och vanmakt, frihetens r!l.ttmätighet och kraft. Lll.tom oss
DU jemföra priucipcl'nil mod vAra Ing::lr; l:1tom oss tillse, om
de mots,"ara Rirnuftcts fordringar och tideh\-arf'fCts bchof.
Bar påtriiffa "i nra fönlomil.r; konkordatet så "il! som Code
ein"l är CIl IICIf::cdom, som mall fruktar att rubba; do 1.10·
kasta mlln och mr Simon sjeJf s1iga oss, att intet llr att
göra i detta. afsccllde och att. det lin till och med skulle
urs vådligt att rörn lid denna. Arofullll. traktat, som bestämt
lämpliga b""llnSCI" mellan kJ'rkan och staten.
Jag lir af en anllaD tanke; icke dcrwr att jag miss·
kinner \isbeteu i konkordatet, byarifrån jag kke skiljer
de organiska artiklarna; mell det synes mig, att man går
för långt, då mall drömmel' om oförllllderliga lagar för men­
Riskorna, h\ilka hnrje dag fOIilndlll s.ig. En traktat, som
l"3.l1lt fcmtioSCJ: Ar, Ar utan tvihel ett förtriftligt dokumeDt,
mOll det är möjligt, att 11011 eftt!r ett halfi Il.rhundrades förlopp
förlorat all sin kraft. Om kyrkoordningen för'dndrats,
om det religiösa uppvaknandet framkallat nra behof, om å
andra sidan friheten inträngt i sederna och om man bättre
insett hennes IlOdviindighot, s1l. kan dot Itända, att konkol'datet,
så "öl det lln mottagits vid sin tillkomst, dock nu
för tiden bvarkcn t.illfrcdsstlller kyrkan eller staten; då är
det tilllltligt att undersöka, hvilken lag som skall blifva
framtidens. FrRgan 111' af til1rncklig vigt för att pdkalla
uppmärksamhcl
Innan vi framställa deD regim, som dc organiska artikIarne
hafva infört, så låtom oss kasta en blick på de
olika lligen, i in"ilka kyrkan och staten befunnit sig; det är
rAlta medlet att förvissa. oss om, att inl.ct i dessa förhAllan·
den lir ofOrJ.ndcrligt. Kyrkan har haft mer ellor mindre
privilegier, staten har haft mer eller mindre makt, allt efi

JULES SDION. 79
_ har ett bestämdI. ändamål, men det är icke att med­
MIa ett privilegium, cmedan det ickc finnes någon mcdborpre,
110m icke är eller kan blifva medlem af en kyrka.
Au: nppskjllta dc särskilda friheterna ända till det ögon­
Mick, då man skall skänka den allmiLnnn. friheten att göra
• och att säga allt., är deremot just misstaget hos en
Ikola. som, oaktadt sina redliga afsigtcr, aldrig bragt. oss
lIlDat än revolutionen. Ett folk, åt bvilket man på ell g-:tng
kkAnker friheten, tål icke gerna vid denna plötsliga berus­
Bing, under det att de särskilda friheterna uppfostra ett
land genom att småningom gifva detsamma vana vid och
llIllIk för sina egna angc1ägenheter. I detta hänseende går
iqentiug upp emot den religiösa friheten. En oberoende
kyrka är den bästa skola för bildande af medborgare. Det
Il' j reformationens k)Tkor, som detta politiska sinne, hvilkct
IltgOr amerilmnernes och engelsmännens st.yrka, grott Oell
YUit UPI).
Jag går ännn längre. Till och med om kyrkans frihet
skulle vara ett monollol, borde lllan ändock mottaga
densamma, ty friheten är smittsam till sin natur; OUllpbörligt
ser man i historien, huru privilegiet slutar med att
htifva on allmän rättighet. För att dettn. monopol skulle
blifva orättvist och farligt måste det i sig gömma ett ingrepp
i andras rättigheter, och i sådant fall ställor jag mig
pi. mr Simons sida. 1\1ell om livad man beviljar åt kyrkan
endast Ur frihetcns utöfning, på hmd grund skullo jag dll.
bestrida denna förmån? Utan tvifvel kan jag känna mig
bedröfvad öfver, att lagen förbjuder mig Iwad han tillåter
en bättre lottad korporation; men så länge jag icko år förorittad,
synes det mig att det fir en gagnlös nfundsjuka att
missunna kyrkan en fördel, som icko gör mig något men
och som till och med en dag kan lända mig till båtnad.
Lilm litet kan jag medgifva, att dc,t icke finnes någon

JULES SI"MON. 85
IImt i trots af våra gnmla fri- och rättigheter och do af
Perialisl fOrfil.ktade sntserna. Har staten trott, att han
icke hade något direkt intcresse i denna fråga? Jag ,'et
4et icke; men nU uuder Ludvig den 14;do införa. i Frankrike
Gregorii den 7:des kyrkoceremolliel skulle llafva betraktats
såsom ett ingroPll i kronans rättigheter, och parlamentet
skulle måhända deri hafva sett ett majestätsbrott.
Hvad fäster man för afseen«e vid den ryktbara förklaringen
af år 1682 och den förbindelse att undervisa. i
denaamma, som den tjugondefjerde af dc organiska artiklarna
ålägger professorerna vid dc högre scmina.rierna?
Detta påbud har icke blifvit vCl'ksUlldt af det enkla. skälet,
au. det Ar en omöjlig sak. 1682 års biskopar proklamerade
fil opinion, men icke en dogm. llossuct förfaktade alltid,
au denna. opinion, frln urminnes tider omfattad i Prankrike,
ntgjordo en del af våra fri- och rättigheter, men aldrig
hade han för afsigt att deraf göra. en trosartikel. Huru
Ikall man då kunna tvinga en prest att uteslutande under·
1isa i en fri opinion, som dertill för närl'al'aude är föga.
omhuldad inom kyrkan?
I sjclfva verket Imr staten icke mycket att skaffa med
förklaringen af år 1682. Den enda artikel, som skulle
kunna röra honom, är den som proklamel'al' konungarnes
oberoende, men lIlUll inser nog, utt lIlun i det afseendot
klw längre hal' något att frukta af Rom. Det "[Il' den
111mäDna opinionen, som i medeltiden förHl.nade en förfarlig
makt åt kyrkans viggar; i vll.ra. dagar låter pUfval'llos ldokhet
ett onyttigt vallon lIvila. De äro nu slöa, dessa viggar, och
halva för långe sedan förlorat all sill luaft. Pius den 9:do
bar förklarat för ogiltiga de PicmOllts oclt Spaniens lagar,
80m upphäfde klostren och påbjödo kyrkogodsclls förSälj •
I Di,courl, raPlJorls, p. 265. •

Jt>LI!S SIMON.
93
har vexclvis ,-arit fri och förföljd, herrskande och
arItIjande, bcherrsknd och styrd af konungarna; det AterlIIr
henna ntt försöka on llIera evangelisk och mera säker
ftI8im, nemligcn den ostörda och fullständiga frihetens.
Staten skulle vinna 11& afstll.ondct af mera skenbara än
tatiiga företrildesrättighetcr. Detta besk}'ddarekall, hvarp:1
Ila gW ansprlk, utsat.ter honom för fordringar och ldagG­
.... som icke lAngro tillliörn vårt tideh,'arf. Det sker icke
• framsteg i undervisningen, utan alt man bestrider ,-c­
IilDakapens och sanningens rättigheter; det öppnas icko en
protestantisk skola eller ett 111"otestantiskt kallell, utan att
.an skriker Mver f1atllet och orättvisa. Om ·staten icko
1DIe vara annat än \'orldslig, skulle ban göra sig q,'itt alla.
..... obehag; utan au fOrlors något af det stöd, som alla
Qrkor gll\'a åt styrelsen, skulle ban med ens göra. ett sInt.
pl dessa ständiga yttringar af afundsjuka, hvilka alltid lemna
.. sig en bitter jäsning i sinnena.
Frankrike skulle dorigcnom komma i en klar ställning,
Dilket alltid varit i dess smak; det finnes ingen natioll, som
II' men ömt&lig i frAga om den borgerliga. friheten_ I
_piet lyssnar hnr och en '-ördnadsfulll till ordets tjenarn,
... det Ar alltid med misstroende och ledsnad man ser
)IftlJten blanda sig i politiken, och dctla har man mer än
eD gång lidn.galagt. Denna sjelfständigJlet är ett nrf från
loma tider, hon är en dol af viir nationalkaraktl.'r, och so
der orsaken, hvarför det icke finnes n&got folk, som Ar 51
111 förbered l för skilsmossan mellan kyrkan och staten. Om
del gifves nlgot laud i Elltopa., som kan inviga denna nya
odI fruktbringande politik, 51 llr det just Frankrike.
Jag har icke gjort annat nn antydt alla dessn frAgor,
It bvilka hvar och en skulle kräfva en l1lng undersökning;
Jas har ondast velat piikallll läsarens uppmärksamhet för
ett lmne, hvars betydenhet ökas med hvarje dag; jag skall

•
STAlIL oell BUNUS. 99
Inftfp. arve n!gon gång hllmmas och icke längre går att
... lif i den minsta qnst, så förtvinar allt och dör allt.
".. beböhcr intl'(. llnllat cxcm)C\ dOll)!\. ån den romerska
_.Men

100
DEN 'RELIGIÖSA FRIHETEN.
1\1an ser således huru ,'iglig frågan Ur, och man' lir
icke frukta att skärsk&la henno. Om det religiösa upp­
"akllundo, hvartill vi äro ,'jUllen, är alh'afsa1nt mcnadt, om
det icke är ett mod, hitfördt af söderns vindar och som
skall förflyga för första fläkt från norden, så måste man
med all den aktning, mOll också med all dOll frimodighet,
som ett sådant ämne kräfvcr, gå don religiösa frågan pi
lifvct.
Mot slutet af den romerska rClJUblikcll, då skepticismen
gnagde själarna, ville Varra, att filosoferne och statsmännen
skulle beM.lIa sin 00:0 för sig, men att man skulle ,ara.
mån om att visa aktning för dOll officiella religionen för att
bevara den onda tygel, som IlölIe folket i styr. Under det
senaste århundradet räsOllllcrade mor än en fritänkare pi
samma sätt som Varre, men j våra dagar vill mall, Glid
vare tack, ickc mor veta af denna hycklande försigtighet,
som icke lir annat än en ateism med inställsamt skick. Om
Bunsen å nyo inlåter sig i striden, om hnn oförskrlkkt trotsar
de förolämpande och falska beskyllningar, hvilka en si
grannlaga undersökning vanligh'is har i sitt följe, så lir dit
derför att hnn tror, att religionen är sann och att hon behöfver
friheten. Låtom oss icke hafva mindre mod. Nar
det gäller kristendomen, så bruka i Frankrike allt för många
med förskräckelse rygga tillbaka för en stunds betrakto1ge
och föreställa sig, att ett uppskof med frågan är detsamma
som att lösa henne. Om den religiösa friheten är en rättvis
och nödvändig sak, så tåtom oss påyrka henne såsom
en helig r'.tttighet; om deremot fördragsamheten endast Ar
en politisk efwrgjft, som man gör åt villfarelsen, om fri·
heten är religionens förderf, så l1itom oss försvara ofördrag.
samheten och bekämpa frihetelI. Yårt valspråk är i detta
hänseende detsamma som Goethes. Hvarje villfarelse lI.r ett
ondt som växer till med tiden, och vi säga i likhet mod
•

IU DES Rt:LI(lIÖS.\ rKIllf.Tr.S.
gång meddela henne åt hela jorden. Till \'årdande af deltl
gudomliga depositum har .Jesus Kristus, enligt den romersktkatolska
Iäl'nu, inl'lltt3t on hierarki, hl'ars öfvcrhufvud Ar
påf'"CIl. Kyrkan ilr ett IlCligt samfund, som omfattar hcI&
\"crldell, bon har sina cm!>ctsmllll, sin furste och sina lagar,
lagar som icke aro något annat nn don af cn ofelbar auk·
toritet bestiimtia sanningen. Det lir Ilimlls clIllct som gifvor
k)'rkslI hennes karnktcl', alt ullllriitthlilla denna euhet är
hennes pligt och hennes knUclsc.
Hos katolicismen har således den roligiös.'l sanningen
eu karnktcl', som icke ar dCIlS:lUUlla SOUl do Illcnsklign san·
lLillgarUD.s. Dessa tillhöra OBS endast (l1\. det sätt vi uppfatta
dem. l det allmänna linet fordrar man icke, att \1
skola tro b,'ad \"ärt förstlnd förkastar, eller att vi skola. ritts
våm halldlingflr efter. öfvcrt.ygclscf som vi icke hysa. Det
iir 11lgtJl1 allcna, som befaller lydnad utall att bekymra sig
om vart samt,rcke; det är han CllSIUll, som utan vårt med·
gif\"3nde åliiSb"CI' oss Ior'}Jligtclscr. Men denna. ätskiluad
mellan Sllllllillgtm och l((gell förefinnes icke inom den katolska
k)'rkan; den sanning hon I:Ir, ell ofelbar och evigt
bcstllondo sanning, llr en lag, som IIllLlI med ott barDS lydnad
måste underkasta-sig. -Att vara sinnad att tro hvad
k}Tkan tror - säger BosSlICl I - lir att uttryckligt afsäga
sig sina egna åsister, Olll dc iiro stridande mot kyrkans.­
0011 som fOl'cdl'agcl' sitt omdömo [!'[Imför kyrkans är en
högmodig och brottslig lllcnniska, som genom att bryta trons
enbet uPllfcscr sig mot det heliga samfundets lag; han lir
en S3mhliUets fiend(', som förderfvar sjltlarna och som mAste
straffas, Kyrkan försvarar sig }lå samma slUt som staten,
1\:\ han qväf"cr ett uppror; att fördraga anarkielI vore att
afsäga sig sill makt.

ST.\HL OCH DIiKSEX. 135
bättrad genom en mnugsidigaro och Sllkraro uIJIlfattning,
haft ädla representanter i den lärda Gicscler och den snillrika
HaSc.
Det ,'ar icke från cn kritisk skola och en negatif teologi,
som det religii:isa UIII"·o.knandet kunde ntgl; s1 dJ i
Tyskland som i Frankrike och England mr dct icke vetenskapen,
utan händelserna, som föranledde detsamma.
Det l\r bekant, hvilka lidnndell som for ''yskI3nd bleh'o
en följd aJ dess underkufvande. Det "al' just dessa olyckor,
som llteruppviickw dell rC'ligiösa kllnslan. He\'olutioncr
och krig framkalla en djup uedröfvelsc, SOlll tvingar mCIluiskan
att gå iu i sig sjelf, och hOIl kan icke se sig Olllkring
i sill själ utl1U att tler fiuna Gud. Vllldets triumf,
hAndelscrnas hån, kl1mpcn llIot olyckan äro llröfningar, som
ncdt}'uga s\'aga sinnen; men dc kraftfulla sinllcna räta ullll
sig under lidandet, och dA do på jorden icke finna rattvisan,
haka dc sig anda in i döden fast ,id dellna gudomliga
hantl, som till sluts alltid !l.terstlUler ordllingcll i tingen
och i sinnellB. Framgångarna under åreu 1813 och 1815
stegrade denna fromma entusiasm, och nlir mmt !lr 1817
firade ro(onnation

150 DEN IU:LJOlÖSA FRIUETF.:>:.
thct'illlcrna, och sedan ar 1815 utgöra kalolikcrnc tredjedelen
af befolkningen. Att Magalilgga att dessa trenne
kyr\;:or liro "ön\nadS\'ärtla fil' ett o.rbctc, som Stahl, så lutheran
h:m än !lr, fullgjort pIl tlet för tic bcggc bekännel·
se)', SOIll lian icke tillilOl', mest hedrande slUt; men att be­
"is.'l, att dessa trellllC kJrkor liro do enda \'Ördnads"lI.rda
och att, oaktadt deras uppcnoora. motsågclscr, h,-ar och CD
af dem iuncllwlcr den kristn:. sanningen, är någonting omöj·
ligt; all "orldeus skicklighet skulle misslyckas dcrllti. Af
dessa trenne k)Tkor är det en, Olll icke Lvå, som fördömer
dc öfrib'a, deras )lrincipcr tlro oförenliga. Om dell religifisa
sanningen lir n!gouting absolut, såsom katolik('rnc påstå,
lir det uppenbart, att det blott finnes en entla kyrka som
kan mra sann, tlell ncmligcn, SOUl har detta heliga deposi­
'tum i sitt filn'ar. Om tvärtOUl, enligt rcfonnationcns lån,
hmr och cn har rätt att i bibeln söka Guds oro, om med
andra oro sanningen endast i olika. grad blif\it nppenbanul.
för h\-arje troende, h,'cm skall d& \'åga säga, att två eller
tre tros1x'kAnnelS(lr nttömma menniskO:Ul(leus oräkneliga kombinationer?
Genom omständigheternas l,'äug finner sig såloocs Stahl
strax i början nppfororad att "älja mellan katolicismen oc8
protestantismen, mellan den objektiva, yttre, af traditionen
berocndc, af auktoritcten upprätthållna sanningen och den
snbjckth-a, inre, genom tankens fria. \'erksamhet fön'ärfvade
sanningen" Mellan dCSSl'l. bcggc gellom en aIgrund åtskilda
syst

STAlIL OCH BUSSEN. 153
Detla stycke kan gifva en föreställning om den spetsludiga
dialektik, hvari Stabl är oöfvortrMflig och som 00.reder
honom hans framgångar i Berlin. Hans teori bar
IkeDet mr sig, nwn i sjelfva l'orket kan intet mra mera
iWJjgt. Denna definition pli. auktoriteten kunna alla kristna.
Ilebunclscr antaglL Dell som kallar sig kristen erkänner
• an.ktoritet, som ban förlägger i kJTkan eller i bibeln;
6l&ta erkannande Ar det kännetecken, som åtskiljer den
kriet.ne frin dcisten. Men denna auktoritet kan icke ql'arl&IDna
inom idöcrnas verld; för att kuuna tala till IOOnnilIltna
mbte hon antaga en kroppslig gestalt, u&tc hon
bila sig p31\'e, furste eller synod. Se der tre former för
IUtoritctcn; bvilkcn är den rätta? Sprider Stahl n!got
.,u ljus Mver denna fråga., som sedan lro tlrbundradcn
tillbaka söndrar kristenheten? Har han funnit den lösning,
lODl skall lugna själarna? Nej, och tvärtom slutar ({otta
idealiska systom mod något del mest jordiska, med förbulIdet.
mellan do tro erkända kyrkorna eller, rättare sagdt,
med statOIIS allmakt. Det fir herrskn.rell, som vl1Jjer do
kyrkor iJan skall beskydda; det lir mod andra ord herr­
Ikaron, som bostl:lmmcr iJvad som !1r sanning; det lir han,
IOID fördrager eller landsfOrvisar villfarelscJl. HUr lmfva vi
tlIedes !l.tcrfallit i do hedniska lärorna, i den teori som
Bobbes och Thomasius togo undor sitt beskydd, en teori
... g(ir föga beder åt kristna och lit filosofer. Stahls .al­
IIp'ik lir det sjuttonde lrbundradcts lutheraners; OujIU tå
,..:o tjtu ut rti,fio.
Då man en gång kommit ut på t1ettll lutande plan,
m maD icko stanna; fr!I.n den stund man gör fnrsten till
.. religiösa sanningens väktare, gor man lillfarclsen till
• brott eller en politisk förbrytelse, går man raka \·ä.gen
tiR förföljelsen. StahI liksom Gladstone protesterar mot en
dJtik tanke. Att anklaga honom för oförtlrngsamhet, honom

164 DES RELIGiÖSA I'kIHETltS.
Dunsen ingenting allDat ön den religiösa demagogiens chef;
han är en man som vill utrota kristendomen, han ör cn
panteist I. Alla dessa stora ord äro det vanliga kännetecknet
på. den sjukdom, som man kallar det teologiska ha·
tet och med hvilken man måste han'a örrcrseendc. Men·
niskaD bar ett slidant hellol af den gudomligo. sanningen,
hon är så lycklig när bon tror sig ega heDno, att hon lätt
betraktar dem som icke tAnka lika med henne såsom blinda
eller missfoster. Bland alla de flirbrytol5cr, som Stahl till·
vitar sin fiende, är det ondast on enda som synes mig uppenbar,
ncmligcn att Bunsen prodikar en ytUrlig 001, hädm
fOrdraglamkt 2, Han, ett utmll.rkt bufvud ocll som
grånat under de vigtigaste diplomatiska V'J.rf, tror pA. san·
ningen liksom ett barn; han Ar nog flirmlLten att p&yrka
den religiösa friheten, och dock är ban icke okunnig om,
nej livad säger jag, han erkänner, att själen är ett sammanhängande
lJclt och att den religiösa friheten alltid slutar
med att framkalla. den politiska.. Stabl har rll.tt; sA framt
man har sitt förnuft i bch!ll, förfilktar man icko år 1856
dylika lltror, när man vill giira sig hörd i Berlin.
Lcmnom nu dessa polemikens ömkligheter; UllUSCllS
och Stabls tvist är ingenting egendomligt för Prcnsscn, och
dOll förre bar ganska ritt, då han den ser ett af u'iktu
tuktn; denna. tvist återfinner mall jjf,'orallt undol' olika
namn. Sedan det religiösa uppvaknandet åtcrgifvit do kristna
k}Tkorna känslan af deras styrka och medvetandet af deras
kallelse, fOrsöka do öf..erallt, i ÖSterriko liksom i England,
i Belgien liksom i Tyskland, aU återtaga ett oinskrinkl
vlllde öfvcl' själarna. Dertill bchöfva. do framfUr am under·
visningen, vetenskapon, allmänna 0llinionen, De bcliöfva
lI'id" B.. , }l. 4, 10, 50, 154,
lVidf" B"",", I'. 91.

S'l'AIIL OCII BUKSEK, 167
åt oss eröfrade den religiösa friheten, Vi återvlluda till
evangelium på grund af samma. princip, som aflägsnude dom
från de stillastående kyrkorna, dessa framåtskridundets förklarade
fiender, I hatet till det komentionellu, i don brinnande
kärleken till sanningen låg just förtjellsten hos I..cssing,
GootllO och ulla dessa stora män, h"ilka af Stahl behandlas
med on utomordentlig högdragenhet. Goethes sista
ord äro i våra dagar "orIdens valspråk; Gl! mig, sade han
döende till sina vänner, gi! 'IIIig mera ljus. Mera ljus! lir
monniskosjälens rop, oell detta rop skall ingen kunna nedtysta,
ty ljuset är för sjlllen mer än ett behof och en rättighet,
det är lih'et,
Rvad som öfverraskar mig hos Dunsen, hvad som utgör
det egendomliga i hans hok, det är just att han af det
förra århundradets otro lånar denna kärlek till sanningen,
som är en till sitt "åsende kristlig dygd, Allt för ofta är
det for att hafva rätt att icke tro, som man fordrar friheten,
också lider friheten af sina försvarares passioner; häl'
åter är det i evangelii namn, som en bcpröfvad kristen
lterbördal' denna samvetots suveränetet, som utgjorde apostlames
och martyrernes styrka,
För min del tror jag med BUllsen, att ell kYJ:kas lJögsta
lnt6resso och hennes första. pligt är att försvara dCIl rcligiösa
frihcten. Att bära aktning för nästans rätt, till och
med när hon misstager sig, iiI' det enda medlet att be·
trygga sanningens rättigheter,
Så snart kyrkan afviker från denna aktning, försvagas
hon, ty hon bryter mot sin princip, Evangelium har all:
deles icke förQSkrifyit förföljelsen; don helige Paulus kilnue
eodast GudfJ harm härliga jt'f7ut I. Religionen har grundligts
genom fyra århundradens martyrskap, det "ili säga.
I PBnli cp. till de rGJllare, kap, 8, I", 21.

DEN Oar.l'l.ÄCK.\I)E .H'I.EI.!ltN. 175
mAnhet drager otill&tliga slutsntser, Har icke ootraktandct
af naturell, har icke natun'etclIskapernas studium förändrat
menniskoandens ,'anor och inskränkt slutledningen inom
dess rätta grilnscr? Jag vet dock icke, huru det kommer
till, mcn den af fader ])erTQne följda metoden liknar allt
fOr mycket medeltidens skolastik för att kunna godkAnnas
al vlr tid. I ,.&ra dagar I'llSOnncrar man icke mera bort
ett faktum, man kan icke mtt genom en hYI)()tes slingra
låg ifrnn ett afgörandc intyg, man fOruts."ttcr icke längre
mlIjlighctcr och annu mindre hnrleder man lir dem en ,"isshet;
detta är missbruk nf logikoII, hvilka skulle blottställa
den bästa sak, och i h\'arjo aUlIan vetenskap skulle ett dylikt
slUt att gå till vllgll, langt ifrån att bringa motstålldame
att vackla., komma lill ocll med om saken öf\'ertygade
penoner att tviOa. Det 11.1' icke Ilå det sli.ltet man Ixwisar
IlDaingen,
Utom oss nu g1 till sakelI; läsan'n ar förbcrctld, han
• att vi komma. att tala teologi. Om han har en oöf"cr­
't'iDnclig "ooenilja för dellu3 underliga 'l'"etcnskap, sa gånge
... icke langre; vi "ilja icke öf,·crtala honom att på en
Mlf timme inbcmta. had han blir tro i hela sitt lif. Om
Illa bar on smula mod, så följe Imn oss; både i historien
och i politiken finnas mll.ngn kapitel, SOUl äro mindre lärorib
och mindre vigtigo. ltn dotta. Frllgan lir temligon kinkig
lit framstlUla., men tC

176 DEN RELIOIÖSl\ I'RIiIETEN.
melscDs 1ll)'St.er; det är en kristendomens huf,'uddogm, att
Jesus Kristus genom dcn Helige Audcfi ,'crkan blifvit aflad
af en jungfru och utBn synd. Det Ar slledcs icke om
denDB undcrbam och obeflllckade afielse, som det DU lir
frIga.
Innan ,'i gA alt afbandla jllllbofru Marias aflelse i den
SOnare bemlirkelsen, kan det harva sin nytta mod sig att
SlI.ga ll[gra ord om hellncs födelsofest, som mun firar dell
8 september !I,'arje är. Jungfru Marias födelscfest är sedan
längt tillbaka en högtid inom den katolska kyrkan;
man firar den;d icke blott Kristi moders lyckliga födelse,
utan man prisar iLf\'eu Marias renhet och syndfrihet. K:rrkan
bAller för sant, att jungfru Maria var helgad allt itråD
moderlil\'et, liksom den helige Johannes Dö)W'Cn ,'ar, och
hon tror bll följd (lumf, att Maria aldrig S)'Udat. .om. hOD
blott llegll.tt sä mycket som en s\'nghctssYlld - sliger den
hcligc Thomas - så. skulle llon icke "ant värdig att vara
Guds moder, ty moderns skam skulle bafva återfallit pi
sonelI.» Det hal' \'tU funnits några kYl'kofrtder, som betviflat
detta privilegium, såsom TCl'tulliDnus, den helige Hasillu!,
den helige Johannes Chrysostomus, men do åra slI.lIsynta
undantag, traditionen talar till fönnån för den motsatta
meningen, Kyrkomötet i Trident har dessutom bestämt
dogmen i detta hänseende, sa. att (och jag JIgger ,igt
,Kl. denna anmärkning) i alla katoliken tanko jungfru Marit.
aldrig felat och att bOll i denna mening är okjliitl;ad" Det
lir en allmän och obestridd tro,
H\'f1d är det.'d1l. som hindrar att lJrokllllllOrtL dOll obef1l1.ckado
aflolsclI, och iJval'på skall den romOl'Skll. bcstlimmelscn
gå ut? Jo p1l. att få ,"eta, om jungfru Maria biet'
bevarad för dou llrftliga f111c.1wll i SaJlllila ögonblick hou b1eC
aflad eller OUl hOll endast blif"it rellad från densamma i
sill moders !if. Det Ar hela frågan. Om dl't galler att fira

193
dOll obefläckado nllclscn ocJ_ som dOll scmliskc läl'al"cn för·
kastar henne, hvilkct gör det tillåtligt att tro, au dotta sätt
att göra slutsnlscr lll' Qiga tillföl'IHligt.
hnclJortid iir det p! denua så bräckliga &'l"Ulldnal, som
den moderna skolan h)"gt största delen af sin bmisnillg,
och detla gir'"Cr i dpllna frlga ät den nJn toologicn CIl
m)"Stisk filrg, som bC'lt och hållet skiljer henne rr5.n den
gamla skolastiken. Den helige Thomas tUg\)r icke ett steg
fram§t utan att å ('Ila sidan stödja sig Illi Aristoteles, som
för honom ro)lrescutcrar det mCllskliga förnuftet, ociJ å andra
sidan pi Skriften eller traditionell, i hvilka ban ser
Guds ord fön-arndt; men i ,-åra dagar lir man dristigare.
H,'ar enda af dc ärofulla benämningar, med hvilka kyrkan
öfverhollor jungfru lITaria, hmr euda af de titlar, byar ('mIa
af do jemförclscr, hvilka kyrkans lUrare och fndcr i sin
kärlek till henne hafra ullPtänkt, blil' gellom sannolikhets·
II'gumentCl'ingoll ett formligt be\'is för dOll oboflilclmde afle1scn.
Kulins Murin ollglarnes drottning, sa förklarar man,
att drottuingen icke kUll vRl:n mindre rOll Ull sina lllldereltar,
och det'af slutcr mall, att det är en orimlighet att
ens för ctt onda ögonblick ställa hOllllo und(lr djefvuleus
tIldc. ()(:h likväl, livad \'eta vi om meningen med oell \'i1mrcn
för en dylik titel? Det förnämsta lIamn som jungfru
lIaria bÅr, det som i sig inbcgripcl' alla dc öfriga, llalllllet
Oads moder, hnr icke hindrat krrkofUdernn att förkasta den
o1le8&ckade nfleisell. Räsollllernde dc mindre riktigt .!in nyare
IideDs Lärare, nllr do r-Jsonner::u:le annorlundA li.1l dessa?
Den ledsammaste följden af donua metod är, alt man
.-om denS3lJllnlL efter sitt tycke omstöper alla IIX"ningar.
Dea helige Augustinus, den helige Bcmhard, don helige
'ftomas, den 11Cligo Bona,-entum Iulf,'a 111 Guds moder slö·
lit alla de beull.mningar, hvilka en brinnande tillgih·cllhct
iIpf dem; men genom detta bcvisningssil.t1 gör llIall dem
"

Ilf.S OBEl'LÄCKADE .HU:I.SRS. 203
8Mo ban, att man d:'idallcfier icke mer skulle p n5got
liftande Sllll1k fil sk1if"(l om deuna granulaga f1ilga och
.. man ickc hellcr skulle ffi "idlilra henne i lllwikningar
oda vid Sllmmllnkelllstel'. Diskussion tIOl'om, ,'al'C sig i dell
.. eller andra s)'ftnillgcn, tilläts dercftcl' cudnst "id offellt·
... disputationer 'id akadcmier och domklll)itel; dCll hk.f
.. andra on! en toolog('I' ex professo ffirbcb!.llcn sak.
Denna så förståndiga bulla ha.do olyckligtvis föga verbD.
I början af sjuttonde årllUndradet fl:JIlllnadc elden
..... npp i Spanicn till följd af en miuoritcrlllunks Ill'odik.
-,ar. Domilliksllorue, alltid fiirdib'O :!tl )111. nytt inlåta
__ i striden, fUllllo der doulla gången t"eIlIlC nya 1ll0tSUllI­
M, b'-ilka icke kunde göra segern Q\-iss; de ,-oro jt'5ui.
lImo ocb Spaniens kOlluugllr.
Jesuiterno harva, sasom lilan \'ot, alltid sagt sig I'ara
... orden, som företrädesvis vore juugfrLl Maria tilJgif\"Cll;
I lI1a tider har dell obefläckade afldscn för d{'1II \"llrit h\"lld
ftIIeDkransen varit fOr predikarebrödem3, eller Imfvudmedlel
.. OID'I'Alldclso och framgång. Att fOrs\'ara dcnna lära \"ar
1Medl!fl att UPllfyllu. deros förnämsta ordellslöfte, och det
.... ocksll att pi on "fil ,'ntd mar1r bekämpa dominikanerna,
iDq\isitiollens hennr, rom icke gel'na förlåto sina mcdtliflaro
• teologi och en moral, I.\"ilka den helib'O Thomas icke
.-e godkänt Understödde af det spanska folket, för h,-ilbl
tron på deu obcfll1ckade afle!scn allt sedan \'arit eu
trosartikel och en uationel hcdcrs5ak, funno jcsuitcruo ett
Icte mindre kraftigt stöd IlaS konuugamaktell. Från slutet
al •
det fjorlonde Il.rhulldradC't hadt\ Aragollicns kOllungm'
_ landsflJkt hotat hnr och 011 som djcl'fdes Ilrcdika mot.
.. obcfl!dmdo afIclscn; dcn stora drottning Isabella, Carl
.. 5:00 och Filip dell 2m'c hade icke IJcUcr ådagalagt en
ådro Iiflig tillsifwuhet eller "isnt ett mindre brinnande
DIt. Filip den 3:dje, som I,Hnde sig bekJlllrad öfnw ocuig-

206 Des RELIGiÖSA FIUUilTI:X.
rom icke Huit tron på den ollefl:i.ckade aflclsen 00\så
kan man lika litet bland dem finna någon enda,
tänkt på att upphöja honue till dogm ellor som ens lilltrolt
sig rllttigbeten alt förldUra 011 mening, fOr hvilkcn kl_
mötet i Trident ,isat nJ..1Iling. Kände dc trnditionen mindre
\":'11, lln man känner Ilelllle i vara dagar, och kRlI mall anföra
något nytt skäl fUl' att hryta mot sådana llrejudiknt?
lmelIertid får mIm icke tro, att det fattades bo\'ekande
skäl fOr att bestämma. ll:1f\-amc an följa sin bOjeiso. Far
:ltt ickc tala cm Spaniens politiska infl}'1andc, dref\'Os cIll
:'it detta håll af on nIltid väldig makt, d(m allmiilIna opinionell.
Nl\st:\ll alla andliga ordnar, största delen af unh-ersilCtcn,
ett oändligt antal skriCtställare uttalade sig till förmån
för dell obcllllckade aflelsen. För Mrigt ilade toologils
icke försummat nllgot fOr att genom dessa omskrnfningar,
:tf hvitka lion allena eger hemligheten, gifva ou anllall betydelse
åt den helige Bcl'llhart.ls och den helige Thoma'
\-igtiga invllndningar. För dett:l ändamål hade man uppfunnit
en klori, som dct ll.r bra att känna., ty i våra dagar
riider llOn ell\'il.ldigt, dQll 1cori Ilcmligeu, som sätter kyr.
kans IlIrare i stI\nd att fönåna I

l'E!' OHEPI,ÄCKAOY. AFLEI,SKN. 211
MItorien, såsom cn station ll& mCllniskoandcllS "lIg, har man
Jtart ett idl'al icke blott lör civilisationen, ulan li.fnln lör
ftl«ktncn, Då man IIl.sCr ,issa mera kll.nslovarma än upplJIla
skrifLstll.1lare, ser det ut som om kristendomcn cndast
antrcf"e Eig från Gregorius don 7:de och lunoccntills den
... Demf dessa teorier om påfvarncs "crldslign makt
.. ofelbarhet, hvilka man lör oss framstaller sllsom de der
lIItid utgjort en dcl af den kristna tron; dernf den förelIIIlning
som man gör sig om cn alltid omfaUad tro på
.. obefllLCkade a,flelson, onktaJt hon icke ens 111 dOll he­
)fp Ludvigs tid var dOll helTskande meningon, Del lir en
1IlIlig villfarcise att tänka, att "(lrldCll alltid har varit bvad
_ Ar i dag, och att tnga tidchvarfvcts opinion för d(ln
erip sanningen; hvad likall det då icke vara, när lilan
tIOdjer sig p.t gru.llder som räkna siua fem- eller sexblIudra
.., Kär man ser våta. förfaders vördnad för Maria, ror­
-sar man icke, att det n!l.gonsin inom kyrkan funnits en
lDaIl. tanke om hvad man betraktar såsom Guds moders
tMaute prerogativ_ Denna villfarelse lir fOrl!l.Uig i Frank4
.., der v&ra katedraler ,isa oss religionen i medeltidens
......; men är hon det också. i Rom, och är det icke till­
JIå1i«t att der öllpna ögonen, för att ljuset genast skall
..... fOr dem? Dessa thermer, dessa basilikor och dessa
"'peI som bliflit kristna helgedomar, denua Trnj311i ko­
IoDn som lyfter mot skyn eu apostels StfLty, c1cssa kata­
_bet som öfverallt tala om martyrornes dcrVlll'O och blod,
je tro der för att Lära vittne om cn kristendom, som ål'
lIdre In medeltidens och SOlD llfvcn strålar mera klar och
... ren, Det lir af denna kristna forntid, det lir af dessa
lian lirare, hvilka triwnfera. Ofver ett skeptiskt, förfinadt
.. otroget samhålle, SOlD man måste bcgll.ra den rena
ldIbaa Iron och lärdomar f()r "lUt tidehvarf. Det är der
_ &lIDer sanningen i sjelfva bonnes kAlla och traditionen

212 DEN RELIGIÖSA FRUlETES.
i benDcs vagga. ?lIen denna forntid kll.nner ingenting om
den obetläclmdo aflolsen; b1do dess begrepp och dess namn
lI.ro honom lika frll.mmande. Kyrkofäderna veta icke mer än
en sak, som de harva af den Ilelige Paulus, nemligeD att Jesus
Kristus bar dött för alla menniskor ocll att han allena
är utan s)'ud. Vore det icko klokt att smnna dcnid?
Den andra orsaken till In'ad vi nu se, den lära som
i hög grad fOrlndrat teologien och inledt henoe på en oy ocll
fOga säker viig, är hvad mao kallar utveckliugsteorien. För
Vincent dc Urins, h,'llrS mening gäldo s1som lag för den
gnmln skolan, är dell katolska sanningen någonting lika
absolut och oföränderligt som den matematiska sanningen.
Hon är öfverallt 0c11 alltid densamma för alla. Redan tio
digt insåg man hvilken öfmn:lrift. som låg i framsUl.llningen
af denna !nemng, och, för att tala med Hossuet, tillät maD
ett visst framskridande inom den religiösa sanningen, i den
bcmllrkelsen att hon 111' mera känd pi\. don ena tiden li.D.
pi den amIra, att hon lir det mera klart, mera bcstämdt,
room allm!lnt. HOIl förtludras icke, mon hon klarnar, mall.
SOl' heDno blLttre och Im lällgre nfstånd. Af delma riktiga
anmärkning har doktor Ncwman i "åra dagar skapat ett
system, som mottagits med en utomordentlig ,'lI.lvilja; hu
bar i dc religiösa angelägenheterna erkänt cn fortgleDde
uh'eckling, som just lI.r k)Tkans lif, och ban har framsdlt
päf,"en s&som ledaren af denna ut,'eckling. Grunden filr
denM teOl; lir icke ny för filosoferna; do igenkänna i deusalllma
sjelf\'D. principen för historiens filosofi; men öfyerflyttad
Ilä katolicismen är den en Illra, som, för att de
vilseleda, krä!"er mer än eu jemkning,
Filosofcn, som studerar rnensklighetcns gdng och lila
vet, att döden är vilkorot för lif\'et, förltlras icke, dl hII.
SOl' gamla trossatser falla och nya ideer fOdas; lian vet alC
i sanningoll för i dag det finnes en del, som i morgon skall

214 OEN MI':LIO'ÖS.\ FRIUETl.:'i.
samma traditionell och styrkan i den motsatta under
langa mellantiden från det nionde ti!1 det fjortonde 3rh
dradet lire fruktallsvltnla motskäl, In'ilka man be
med skicklighet, men som man l'oligt ,-är åsigt alldeles .
rubbat. I1ncllertid kan mIlli icke, utan att hnh'a slfte
bevis, kungöra" eu dogm, ty kyrkan mcdgiIvcr ingen D
uppenbareL"(l; hon tror icke DUllal ån h'l1d Kristi Hlrjun
trodde., alla nu lcfl'lllldo katolikers bifall skulle icke v
tillräckligt för att UPIlstlllla en ny h·OSlll'til'cL Det lir i
dc kristna tillåtet att pllågga sina barn ett ok, som dc it.b
sjelf,'o lim af sina fäder; tron Ar ett gudomligt dcpositull,
som åt oss (l{"crlcmuats af apostlarna och som, gående fril
mall till mUll genom tidc.ll\'arfvcll, bör i s:unma skick herfinnas
bos den sista generation, som skall upptrJda pi j0rdens
)'ta•
.Dessa vigtiga invliudningar tlro icke dc cuda, för hvlla
fader Pcrronc råkat ut. .Det. gili"(>S teologer, bvilka det
förefaller h3.rdt, nU m:'l.n nu, "id straff Msom för Utter!.
ocil under IlOtc1se med bannlysning, pabjuder att tro hvad
som under så mlinga ärbundraden och under 51 många meningsstrider
varit tillåtet att icke erkAnna, DcUa är otal
exempel, det kan icke jemföras med Irrad som försiggltt
inom kyrkan hvarjo gång en dogm blifvit proklamerad.
Utan h'if"cl har del, linda tills kyrkan meddelat sitt beslut.
rådt någon oslkel'bet i de trognes tro, någon ebcsUi.mdbet
i deras sutt att uttrycka sig; men kyrkan sjclf bar aldrii
nekat, aldrig bar hon, så \;dt jng vet, tillåtit ('n dubbel
mening om hvad iJon scdenucra crkAnt för en trosartikel
Fore k)Tkomötct i Nic:ea hade k)Tkan icke tillåtit att draga
Jesu Kristi gudom i hif\'elsmål, före kyrkomötet i TridoDt
skall man icke finna. ulgon enda påf,'c som förklarat, att
mall bade frihet att lro eller icke tro på Kristi lekamens
och blods verkliga nån'n.t'o i u:lUVUrdoll. Här dCr

226 DE:.' nUlGlOSA I'RIIlF.TEI',
sida; ocil mig synes, att jag, efter ett 51 besUl.mdt yttra"
"ä! hade nagon rlltt att ställa. honom bland dem, som, mt
all sin ,·önlil3d lur jungfru Marin, icke }ul,h·o. gillat lärall
om den obe-fHlckado nfle1S('u, emedan de betraktade henn
sdsom en nyhet.
Dcnno. brist ]lå tl'adilion, ndagalagd af fader Petau i
fråga om dc första nrhundradell" SfImt llt'visad af dOll il
lige Bernhard föl' det tolfte och af den helige Thomas
den helige Bona\·entura. fUr del trettonde seklet, följer
s.l\.ledes ända till DUlls 8cotus, och "i "unna vidhålla el
mening, som fader Gagnrin icke CIIS fl,yktigt vidröl1, n
ligcu att, om man äh'en omkring det nionde !l.rhnn
finner ungl'a sp.l\.r af trOll på don obdlackade nflclscll, d
likviiI ioke \'111" fön' lin IIudoI' deL fjortonde, SQlIl hon inom
kyrkan omfattades med en \'iilvilja, som sedan dess, dd
måste mcdgih'as, icke gjort annat lin ökats. Bchöf\'er jas
tillägga, att delta icke 51' en min pcrsolliiS'''' mening? Mil
sinnrike motståndare går ifrdn llmnet och döljer frågaDS
betydenhet, när han med en tillgjonlhet, som icke ,ift.
nar om god smak, ända. liJI leda gycklar med teologen i
JrJIINutl du dihau, Han vet allt föl' \'ål, att dominikanerDe
ltllda till ({fln S{'nastll tiden !lafm förlliktllt dellnll 11Ira ock
att dc derl'id icke stOt1fl Ollsnlllmc inom kFkllll, Man insJ,
så \'ål alt traditionen sakuaues, ntt nu i h"ållllndl'lI. :il' aIJI
påfmr ryggat tillbaka för dogmens I)roklamerandc; hnuir.r
gifyer oss icke fader Gagnrin CD sinnrik fUrklaring ön'er dou&
t,-ekan, som enligt ,-år llsigt h'ärt afklippcr frågan?
Bctriilfllllde dell fonn, som m.ll.n ämnar iakttaga. di
dogmens bestlimmandc, liar jag sllf,'l, nU p§.f"cll skulle Cllo
sam besluta ocli att detta. vore det \'igtigastc steg, SOUl mil
sedan langt tillbaka tagit i Bom. Fa{lrr Gagllrill, SOII
finner allting naturligt och som kko studsar fOr något, fattar
icke "ar fördning,

,
230
ClLAN i'iIKG OCIT II AliS LÄRA.
Chollniug lir nästan obekallt i Frnl1krikc, mcn i FÖN'DtI
Staterna, bans flidemesl::md, lItlljlltl'r hall stor ryktbarhet,
ocb dter hnus död, för tio tir sedan, Itnfva hans namn

246 DES" IlZLIOlÖSA r.mElE".
llingell, som !l'lll icko fullstAndigt skall llira känna förr än
i en bättre "orId, och det lir dnnör hon mtt ett förstånd,
som ingenting kan hejda och ingenting kan trötta. Men
dessutom bar Gud gjort mcnniskan till en sIllskaplig \"lrclsc;
och dl ban "cla!, att alla menniskor, genom att stOdja
sig den ena Ilå den andra, skulle ömsesidigt tjcma hvarandra
till Btöd, s1l. har han i våra själar nrolagt deDnll
sympatiens makt, som håller tillhopa samhället i trots af
lsigter,nB.S olikhet, interessenas. stridiglJct och lidelsernas
egoism. Denna det menskliga samhällets )lriocip, kirlcken,
(tr också principen för k)Tkllll, 80m icke är Rnllat All ett
fullkomligare samhälle, i hvilket v!'lm naturliga känslor finoa
on fllllst!i.ndigarc tmrmlsställclsc. Det som förenar i d{'S51
tK-ggc samhiillCll år icke enigheten i lära., cn omöjlig enighet
(i IlOlitikcn åtminstone, dera! bafva vi gjort en bitu>r
orfarenhet), utau symll:lticn, dcn inbördes kärleken. Såle·
des bör IUlln lika litet i religionen som i allt annat fordra,
att man s:kaJ1 tAnka och rAsonnlT.l. på samma sitt, t)' olik·
heten iförstAndskrafter liggC'r utan tYih'el i försynens af·
sigter; men af alla mennisker mllste man begära, att de
lUska Gud och sina likar, emedan en gudomlig hand ned·
lagt. deuna böjelse i alla hjertan. Deri, och allenast deri,
ligger den endrtlgt:ens princip. som man så. fifingt 5ÖklI"
på aDllllt hlll. Med ett ord, tankens oillSkrllnkta frihet
ocll dell outtömliga kärleken liro meuniskans och den kristnes
bcgge rurnä.msta bebor. Fullkomligheten består i .u
gifva fritt lopp åt d.rt lOnlUft och att Ilska Gud och lira
br6

CKASSISG_ 247
han fDrflIJ.'1adcj i honom finnes intet af sektanMngan>u,
intet hOgmod, ingen bitterhet, intet af detta stolta IOrakl,
som, när skäloel. kwis tryta, förbannar och fOrdömor sina
motståndare; om han icke fallar alla meningar, så ursäktar
han åtmiustonc dem alla, och han Ar kristen ända till den
grad, att han lUskar till och med dem som icke tänka lika
med honom. Nagollting sällsamt ar, att det i synnerhet :lr
för katolikerna som hallS sympati gifvor sig tillkänna. .Medan
de evangeliska trossamfuuden under alla sina misshäl·
ligheter stAdso lLro ense i atl såsom en gemensam fu:>:llde
bemöta denna kyrka, hl"llM; fortfarande best1nd förefaller
slsom ett underkännande af rcfonlllltiouen och sasom en
It densamma ständigt slungad utmaning, liar (''iJaIming icke
tillräckligt med lofor

CIIA1':s'ING. 261
tir att endast tänka Ilå sin Iljcltc. Han beundrar, han
lIIbr Channing och ås'yftur blott att bibringa andra sin
t.Ddran. Det !il' for öfrigt IllL (let sättct som goda böc­
Dr lllcrif\'as; &lana åro nemlib'Cn dc, i hvilka vi inlägga
lIeIa lir sjl1l, och i bvilka dcn tjusUl allmänhcten finner,
Icb en lekando stil, men en kraftig Of\·crtygelsc. Denna
Wterncsbeskrifning öf\'cr Cbanlling är ett \'Crk af fromhet,
I Hilket man icke tänkt Il! annal än att förs\llra stora
.. belign id6er, :ow dl't llr just denna enkelhet som skall
lereda dess frmngilng.
Jag tror icke att det i ,'1rt tidch\'arf funnits någon
MJipro eller \'örtinadsviirdare pcrsonlighet nn Cbanning.
Bana lefnad är ett sanunanhällgandc helt, dcn llr en kri·
ae. bvnrs fOrstånd ltr verksamt, lIvars tro är brinnande,
MIn hjerto. är ädelt; Chanlling leder sig genom förnuftet
dU llin tro och rättar sitt Icf\"cl'llo efter hvad han tror.
Det finnes mycket kristna llll fOr tiden, mCIl få som äro
det pi. detta sillt. Man är kristen på sinn Lcst1\mda timmar,
i kyrkall, nnllcr pt'Cdikan, hvilJ{()t icko hindrar att
lIIn pil. nudrn tider lir vcrldsmnn, bilrsvinglarc, äregirig,
fIOlst; Challuiug är kristen öfrcraJlt och alltid. Liksom
tRDgelium för honom är förnuftets fullkollluing, så lir det
.. denna gudomliga bok Ilan hemtar rättesnöret för hela
lIItt lif, sil. dr det der han gill' alt söka lösningen af alla
.. problem, som i v.!lra d:lgar uppröra staterna och sam-
-.. Se der hvad som utgör originalitctcn och fUrtriiffligbotill
bos dCDua förtrlUfliga moralist. Nar man vill göra
Dom till CD teolog, så förundrar man sig öC\'cr att icke
... honom finna dessa präktiga och länta s}"stcm, som roa
.... tidch\'llIf uUln att. lära detsamma nligot; men Cbanning
lQr sig fOga om toologieD; han döljer b\'ad hau ,-et med
Ib mycken omsorg, som andra a1U'ällda fOr att Illgga det

BUNSEN OCH IIIPPOL\"TUS. 273
Midt under' dess& sysselsättningar, som skuUo \'ara till­
JIckliga fOr att helt och bAllet upptaga en vanlig mCllniskas
If. finner man BuuS('u inblandad i alla do religiösa frågor,
Milb nu i trettio ll.rs tid haf\'a upprört Prousscn. Han
.... haft sin andel i dcn lndlosa frågan om -:lgeHJa: det är
• man kallar det liturgiska fonnulär, medclst h\ilket man
ledan I1ngt tillbaka söker förena de begge stora protcstan­
Ma ookännelserna. Sll.som ambassadör i Rom var det han,
lllIII, vid tiden fOr tvisten meUan erkebiskopcn nr Köln och
deIl preussiska regel"ingen, har hela bördan af en kinkig
lDderhandling, som slutado med en diplomatisk brytning,
Ban har naturligtvis haft mern lycka mod sig i England,
pi en mindre svår och mera bekant terriing. Hans toolo­
..... skrifter, bans protosUlnliskn iv..cr, bvilka i Rom betedde
honom hinder, hnl\'a gif\'it honom en fast stllllning
I London; inolIV kort tid har han der ut\'erkat o-enDe l'(}lIItat,
som Iiro bet)-dando fOr den som vet, horn exklnsif
.. ridande l ..yrkans anda Ilr och b\ilket politisl.-t inftytIDde
religionen eger i England. Det är Bunsen som bi­
....t till att tyske missionärer blifvit antagne af ClrvrtA
..:..Mary locitl!l; det lir lian som uh'crkat Ullprilttandet
If det protestantiska biskopscmbctet i Jerusalem, IniIket
Uottningcn nr England och konungen af Proussen vexehis
UJJsAtta. Man har icke sparat Im gyckel öhcr biskop Aleunder,
som landstiger i Orienten med Sill hustru; det iir
lme1lertid ett betydande vm'k att för ett gemensamt och der·
Ull religiöst interesse Imfva förenat de begge länder och do
bege kyrkor, som st!\. i sJletsen för protestantismen.
Man inser nu \igWu af do religiösa IlirQr som Unnsen
1IrfIktar. Dessa. ideer kUllna icke ,-ara likgiltiga fOr andra
.. dem, som, Icfvando i det adertonde &rhundradets tradi·
doa, lunu betraJ.:ta roligionen slsom en förlldrad ndskopeIge,
en fOr samhället frl1mmande sak, och som icke göra

•
,
nU:SSEI' 0011 1II1'POLYTUS. 275
llll11an roligionen och filosofien, mellan fOrnuftct och tron
qncs varn oöfvcfvinuclig och till följd dom! naturlig för
llbtJt. upplysta sinnell. Tmcllmiid bur det icke alltid varit
.a; denna higt, in'urmcd llreslcrskujlct väpnar sig för att
Jih'a filosofien ett hugg, utan Mt se att det pil. samma gång
War rclif,rioncu, timma u.sigt förkastas i Tyskland, Englind,
Förenta Statcl'llu. Der cl'kliuucr mall icke dessa begge
Ihg af sanningar, som motsäga hWIl'l:mdra eller som åtmilllIIone
föga tillfredsstillla det lllcllskliga förnuftet, ty det fråpr
hvarfor det skall vara två slags undervisning och två
lI1ags lärosystem i fråga om en Ocll samma sanning. Man
liJlar lika litet det föraktliga undseende, bakom hvilket filoden
förskansar sig. Liksom man är öfvcrtygad, att den
religiösa sanningen icke skiljer sig från den sannillg, som
vetenskapen afslöjar ocll historien bekräftar, så fordrar man,
att bvarje allvarligt sinnad monniska mr, studera religionen
och dess minnesmärken för att slutligen utröna, hvaruti hon
Mverensst.tlmmer eller icko öf\'erensstilmmer med filosofien.
Om kristendomen är sann, säger man, bör lilan erkiinnll.
honom och efter hOllom rätta sitt lehel"lle; om iJall är falsk,
al bekåmpen öppet villfal'elsen som alltid fil' skadlig, daglingen
icko med llcllne geJlom att- åt hcnlle öfyerlåta folket,
pl det att hon i st.iillet må visa aktning för de upplysta.
andarna. Se der utan tvifvel ett ovederläggligt rllsonllCmang,
mOll om det är lätt att angifva ]lroulcmcts u!ljJgift,
bYar finna lösningen?
Det III' detta hellOf att förlika religionen och filosofien,
80JD föriiiIlar så mycket interessc åt nutidens strafl'anden,
tf fr1gan är den vij:,'tigaste man någonsin företagit sig. Det
JIIler att skänka lugn åt menniskans hjerta och förstånd,
att gifva 08S detta rättcsnöre för tanke och handling, Itvaraf
'Ii baf\'ll. så stort hehof på en tid, da hvarje samvete är
8lnatt i oro( då man börjar att tveka om hvad som är

HUXSEX OCH lIJPPOLYTliS. 279
Den tyska. skolan lorkastar med if,'cr dcn 11I.ra, som
ear religionen, fjetlrad j sakramentcrliga fomller, till något
JUre och för mcnniskan främmande, till ctt slags matematiIk
sanning,.till något lbsOlut; ilon betraktar tvärtom relilianen
såsom "llscndtligcn subjcktif och skapad for indhi·
... Religionen finnes i oss och fOr hnr och en al oss
.... af \'5rt försdl,nd, enkel hos de andeligt svaga, sublim
.. do starka; och liksolll Illeuniskoanden befinDer sig i ott
ItIndigt framåtskridandc, så lämpar ock hOll sig cfter alla
tider. Den helige Paulus anbefallcr siltfvoll att lyda sin
Mrre; i nittonde lI.rhundl1l.det förkastar kristendomen slafwiet;
religionon har icke förändrat sina princiJMlr, mon
Ilon fordrar Illora af menniskor, som hOIl under aderton
Irbundradcn ammat och uppfostrat. YiII dll. detta &lga,
att den oviga salIningen cller Gud sjeJ( fir ungat för­
IDdcrligt och tillfälligt? Nej, Gud och sanningen förändras
icko; mcn hlir nCJ'O ser D1Clllliskan dcm aldrig allsigto
.:lt ansigtc, hOllDes insJ..T!nb.-ta förstånd skulle icke l.""lUlna
fatta dem i deras fullkomlighet; dct ar steg för steg som
Ilon nalkas det eviga Ijusct g

BUNSEN OCH IIIPPOLYTUS. 281
111 Dunsen nu i dem påvisa frihetens princip; man skulle
IlaD att göra sig skyldig till en paradox kunna säga, att
... som interesserar honom i de gamla liturgierna och i
.. gamla kanoniska rAtten Ilr lida mindre hvad som fin­
.., In hvad som icke finnes i dem.
Man kan nn fatta det intercsse, som Ar förknippadt
... dessa undersökningar rörande den lUdstll k}Tkans 11ror
.. bruk. Den nAmda skolan går icke aU, sASOIII man for­
.... gjorde, i dem söka vapen för en trostvisl, skll.1 för att
1ppBWla mot en motståndares skäl; tvärtom vill hOIl ur
.. hemta en princip, som dödar trastvistens ande Oell ge­
10m frihoten leder till endrugt. Under det att Calvin och
de allt för talrika arftngarllo till hans läror drifvit sektlidl!llerna
till ytterlighet och mångdubblat trosformultlrcn och
1IJlldringarna, vill den nya kyrkan, långt ifrln II.1t förhanna
.. fördöma dem som lAnka annorlunda An laon, icke i
.... mcningsolikhet sc annat lin sjelfva bruket af den
fIihet som Gud lemnat oss, det begagnande af förnuftet som
'Dr leda oss ti!l tron. Sålunda förberedes ett stort tros­
-'u.nd, som omfattar n1la dem som bekänna sig l'ara
etaDgelli lllrjnngar och erkihma Jesu Kristi gudom, det lill
lip alla protestantiska kyrkosnmbll.1len, med undantag af
IDitaricrnaj en kyrka, för ilv(U"8 tilll'aro skll.1et icke längre
Jr f'ömekandet af do katolska lärosatserna, en protest mot
livad hon anser for villfarelse, utan erkännandet af do
kristna principerna; en kyrka som grundar sig, icke på ell­
118& i fonner som är en likgiltig sak, utan på lllluens enbet
llID Ar den sanna kristliga enheten.
Men för att komma till denna kyrkornas förening
eller, för att tala mindre anspr!ksful1t, till denna deras inlI6rdes
fördragsamhet finnes det ett hufvudsakligt, ett oefter­
Pliet l'ilkor att uppfylla. Kyrkan får icke längre st!\. under
lIMens lydnad. Åh'en här g&r Dunsen tillbaka. till den äldsta

RUl'SEN OCll "UIPPOLYTUS.
285
basilikor af mycket högre ålder, uppförda öfver dessa
btakomber, i hvilka de tdrsw martyrerne slumra, han ser
lIDellertid, efter ett ögonblicks lläpllad, uPllgå. för sig on lIc!
IIbnd tidsålder, en hel religiös konst, som till sina fonner
Ir IJdrc ;.n vår, ·enklaro, mora storartad och som just ge­
_ sin enkelhet ligger oss närmare.
Ni vål, om man skall tala rent ut, så lir det med
kistendomen alldeles pil. samma sätt som med hans arkitIlttur.
Jag lemnar å sido trosläran, on brännande fråga
llID det icke tillkommer mig att beröra; men allt som UIlpeobarar
den kristna tanken och jemkar sig clter generationerna:
lagar, tukt, ceremonier, böner, allt detta stÄr högre
i de första århundradenas kyrka oeh ligger oss närmare.
Kan det väl vara annorlunda för den som vill tänka sig
iD l saken? Hvad vi kalla kyrkan lir icko on a.bstraktion,
aIgonting oföränderligt, utan hon är det religiösa. samWille,
10m ärar Kristus ilär på jorden; men detta religiösa samllIne
är också det borgerliga samhället; det består af samma.
IDeDniakor, det nittonde årlmndradets kyrka är vi. En re.
IilJion, buru oförlinderlig hennes trosbekännelse än m1\. ,·ara,
t:IIer alltid intryck af den tid och dc menniskor som be.
bnna benne; katolicismen var barbarisk under de franti&ka
konungllrna och monarkisk under Ludvig den 14:de,
Ilbom han är republikansk i Förenta Staterna. Det är
JIIedes helt naturligt, att hvad som i vara seder och i våra.
ld6et närmar oss till eller afIägsnar oss ifrån en förfluten
tida samhälle likaledes närmar oss till eller aflligsnar oss
Ifrln dess kyrka. Huru skulle vi knnna känna oss stå
dra medeltidens religiösa former och egendomliga bruk,
ltllIan feodalväldet blifvit krossadt under våra fäders rätt­
... förbannelse? Är dct icke att blott-ställa roligionen att
lIaom ett idcal för oss framhålla denna tid, då friheten var
ID främling, om icke en fiende? Det 111' ieke på samma

BUNUS OCH lIIPPOLYTliS•
289
• egyptiska mysterierna imigd. Denna riktiga och djupa
... i do gamla kätteriernas filosofiska. karnkter ör all·
... icke nAgot för den helige Hippolytus egendomligt; mer
ID. en kyrkofnder har delat hOllne. MCllniskoanden lofl"cr
af ett l'isst antn.l idecr, som i h\'urjc tidehvarf åtcl'ujlpträd:1
oder cn drligt, som gifvcr dcm ctt annat utseende och allt
lir ofta gör, att man tager en gumlllal \'illfarolsc för en nr
IIIUlingo Om Viros system !lr riktigt i nAgot fall, så är
.. i friga om filosofien och teologien, hå stndier i Il\ilkfl
tlUen med nödVändighet g§.r i salllma kretsgång. Det ,ar
II1cdcs helt naturligt, att kJislelldomcn uttömde fOl'ntidcns
tIosofiska systom, Iwilkn. 1mll Lel'önle i alla do punkter,
der de äro sanna. Men hvad som för oss är mlirkligt i
det Sitt, h\'arp& den helige Hippolytus ix'trakt::lr klHlCrierna,
II' alt han, i stallct för att göra alla dem, som icke tllnka
lika med honom, till fånar eller ursinniga dårar, gör sig
den mödan att ärligt framställa sina motstundares teorier
och icke anscr under sin l'1ll'dig1lCt att l'äSOllllCrn, med dem,
Ett vackert föredöme, ehuru sexton firlllludradells kristeudom
borde hafva gjort oss förlrogna med hofsamhetcll, och
10m Dl:! förskaffar oss en fullständigare kännedom om liss:l
pukt.cr i forntidens filosofi..
För lifrigt lir hvad den helige Hippol)otus meddelar oss
om tidpunkten för och ordningsföljden imelIan de lIldst(&
kAttcrierna af icke mindl'o intcrcsse fÖr menniskoandens
b1atoria, lin livad lIan förtäljer oss om deras karaktcl" och
deras uppkomst. Han visar oss j det kristna smnhiillet,
or:b det redan från den första dagen, denna oro, denna
ftrksamhct bos tanken, som på samma goIng utgör mennilbDs
förtviflan ocb storhet. Det lir i apostlarnes isyn,
och sannolikt till och med före Johannis c\'angelium, som
Simon Magus och do förste gnostikerna uppstlilla sitt lärolystern,
en blandning af judiska och österländska id&:-r, och

IldDna en smula rökclse Rlr hOIIom. Tag dig till ram ,'ar
det förstn. ord, som domarcn yttrade tiU martyrcl'lll\: co//­
.. tihi. De följde icke detta råd, som tiUförs!Lkrade dem
ett lugnt och aktadt lif med ,·ilkor att de {1,·Mde sitt samtele;
de dogo, i det dc mot konungar och fnrstar IOrs,'a·
rada frihoten att tro, l1i.nka och handla, icke viljande vika
.. någon annan äu Gud, emedan dc icke berodde af nll.­
JOD annan 4n honom ullena. Det "'af Il5. detta siltt SOUl
dessc darar, dessa menniskor utan klokhet och bertlkuiug
ODIliWrtAde don gamla ,'oriden och grundladc det moderna
lImballet, gif,'ande detsamma till grundval aktningen för
individen, rlittvisan, friheten, mcnniskoklrlckcll: ett fidelt
art, som tillhör oss endast med det villwret, att vi försvara
det med lika ID)'cket mod, som man ållagalagt för alt fördrfTa
oss detsamma! Fattar lIlall nu hvad som, under
alla d

316 DEN RELIGIÖSA PRIIIETRN.
öfvcrtriUfnr PInto, det ensamt !ärmAr trösta oroliga hj
Mell man kan icke se, ntt uppenbarelsen lofmr att I
dell sJöja som döljer naturen, biocID lI.r icke en cuc)'klo
Nu tor tiden gör man lih!U "åldiga nnstränguillgnr för
indraga toologien inom nntun:clenskllpcmns kTCts, i sntt
!l.dagalllgga, att de fysiska DJ)ptJ:lckterllll öf...ercnss
med do tilldragelser, om hl'ilka. man läser i den heliga skriA.
En berömd teolog, en uI1lllyst ande, kardinal Wiseman .bir
gifvit ett prof p.l\ dessa undersökningar i siua. Föredrag _
,nmomll!et m4/1an teknu:apm. och dm uppm/Ktrade rtligioMtl.
Det gilTes få Il}'aro skrifter, i hvilka man finner mera Sill'"
rika lisigtcr, mera skarpsinlliga betraktcls

.cIl.EUZER_ 329
DIg och officiella låros)'stem, är det staten som "lI.ljer och
tIIeltter professorn, när ett IorvärfYadt namn och gjorda
tjeDstcr framhålla honom till offentligt erkännande_ Man
Ur sil.lunda mognn., 11lrda, ansedda män, men man har icke
lIkid professorer, och allt för oflll befinner sig uudcnisniuleD
eftcr '-ctenskapen_ I 1')-skland deremot, der h,-arjc lära
.... rAtt att frilt framirAda, slI. framt hon h\'D.rken är upp·
rorisk eller omoralisk, kan hvar och en nppstiga i en ko.·
teder och försöka sina krafter inför allmänheten, ntan att
lltaIcn tror sig hotad af revolutionerna inom filologien. Det
lir deUa Crcuzer gjorde; han ,'ar ung, cldig, rik på talang
och mod, han lyckades, och lir 1800 blcf ban utnamd till
sira ordinarie professor i grckiskn spräket och litteraturen
i Marburg. Dct var ingen rikedom, men frän den stunden
ftl" ban skyddad fOr bchof"ct, och hnns framtid beroddc
ickC mer af n!gon annan lln honom sjelf.
I denna undervisning fu:lagaladc Crenzcr en djup lårdom
och CD taukcns grundlighet, som är temligc.n ovanlig
i Ty!ikland, II.tminstonc hos uoga personer. Det var just
pl den tiden, då WoHs l'rolCf/ollleluI- drogo Homeri tillnlfo
i ttif ..olsmål och man begynt ett korstAg mot forntidens
Itora författare, ett korst!g som i ,-Ara dagar snarare om·
bytt namn nu föromlil genom att öf\'crgå till teologien, sedan
den litterära kritikens fält blifvit utlömdt. Ehuru Wolfs
bok m!ktigt im-crkade pl Crcuwr, föll icke dell unge Inra·
ren in i dc )'Uerlighcter, som mo,n mll.hll.nda ,'!tntade af ilonom
och som säkerligen skulle hafm, gjort hOllom pojlUlllr.
•Ju mem jag 11illte Wolf - s.'iger ban - desto mera insåg
jag, hvillro siiliEynta egellsl.:v.pcr och hvilkell liirdoln det fordrades
f'6r att idka kritik pli. detta öfverligmla sätt, och desto mera af·
1igsnade jag mig rdn den Migt 110m i våra dapr rått öf,-crhand.
nr närvarande tror en nng filolog, att det icke är något vardt
med honom, illuBJI han fOrklarat att cn ijtor f'6rfattare är inter·

342 DEN ltELIGIÖSA fUIlIETE'!>.
en ih'cr och on kärlek som af intet lfito sig förtröttas. AU
studera och sl'årma tillsammans (1.'ufllfld.o),nrI11lJ l(ai QUjJt1/tJnulIla!;I1!!J)
"Ul' llllllS valspr.1k, och han bröt icke en enda
dag deremot.
Frukter af denna lållga lärurovorksamhct voro märk·
liga llrbotcn, framför :1I1t goda upplagor af Plotin och Cicero.
När Creuzer ulgaf den aiexuncilinska filosofen, som då var
föga: känd och missaktad, emedan han icke tillhörde den
klnssislm tiden, ursäktade han sig för siu dristighet, i det
han till sitt försvar åberopade föredömet af sin l'än Bois·
sonade, en stor utgifvaro af små böcker. Detta var en allt
för stor blygsamhet. Piotiu Ul' en för mycket utmärkt tän·
kare, för att utgifyarC'll af hallS arbeten skulle hafva behof
af öfversccudc, OeJl de lärde mottogo med stOl' välvilja den
Yllpel'1iga hok som lemnat pressen i Oxford. För öfrigt
måste nyplatollikerno behaga Creuzel', ty dc hade varit de
mest mystiske bland filosofer, öfverallt sökande symboler och
aIlegol'ier. Utun tvifvel hade dc illa nPllfattat sin tids anda,
när dc satte sig på hären mot kristendomen och försökte
återuppväcka mångguderiet; men i detta fört viftade bemÖo
dalide lian man icke misskänna en viss storhet, och kyrkofful.erne
hafva mel' tln en gång riktat sig med bytet från
dem som de besegrat.
Bland Ciceros arbeten hade Cl'euzer, för utgifvandct af
.,en kritisk upplaga, valt ])(J divilUUWnc, som innehåller sA.
märhärdiga och så föga kända saker om cn del af den
romersiw och etruskiska kulten; lihell har han tillsammans,
med Mosel' utgifvit ])(J legihM och De repuhlica. Meu detta
var mindre i hallS fack. Allt hvad Cicero skrifvit har en
formalist,isk och juridisk karaktcr, och ehuru Creuzcr i sin
ungdom studerat den romerska rättC'n under ledning af den
bästa bland lärare, VOll Savign)', "ar han det oaktadt icke
nog hemmastadd i dessa forskningar för att i deull:l del

I'''-BIOL''-.
FABlOL! '.
347
So Mr en anonym bok, ror Il\'ilkon cn sYllllcrlig rekommendation
ligger i författarons namn; t)' om man får
&ro pli. nlLgra "änners oförsigtiga ntlJl.tnlscr och det a11mli.nna
ryktet, skUlle dC'lIne rorfattaro nra ingen mindre lln den
btolska kyrkans i England förnämste prelat, kanlillal WisemaD.
Att on Jll'est 1 livars Itlrdolll lir lika bekant som
h&Ds fromllet, lliggt'r ett nytt arbete till dc religiösa afllandliogar
eller polMlliska skrifter, som fllrvllmat honom
ett bcriittigadt anseende, innebär intet som kan fön'åna
hans talrika beundrare; men }nb/ollt llr icke helt och Mllet
en teologisk afhaudling, Fabif.lla Öl' - skall jng "åga säga
If. ordet - en roman. Utan t,"if\"el en 'Sådan roman, som
el! kyrkans furste kan skrif\"ll, det ,iII Sliga en bok med
en from pl'llgl1l, cn bertltt('lse, ItmrifrJl.n den jordiska kärleken
l1r utesluten och som hemtar sinn ingih'elser från
katakomberna, martyrcrncs gcrningar och dc kristna legenderna,
men till sist ocb med alla dessa fllrbehåll är den
dock cn dikt, ett verk af inbillningskraften, en roman,
Det är icke vi som skola klandra författaren för att
han s1lnnda amllllder sina lediga stunder; romanen, som
de vise missakta, synes oss mera salln lin historien, tl' lian
Ir mera sedelfirandc. l olikhet mcU historien, som endast
kanner ylan af h!lllddscl'll3., afslöjar rOlllllnen för oss det

855
kli på roMa, och man skall nästan i h,":ujc kapitel 6nna
ea episod, som cndast svagt sammanhanger med det som
SIregå.r och det som kOllllller dter; det fir en följd af sccler,
i hvilka man gifw'r oss CII mllning af det. kristna
lih'ct, och, såsom jag tror, !l.r det p5. det slutet man, för
lit "ara rit:t\'is, bör uppfatta boken. Man ftr der icke
l6ka nagon intrig, utan taftor och kdnslor. Om man ser
takemIl pli. sådant sl.itt, så är Fa!n

366 nt::s RELIGIÖS." FRIHBTEX.
tar sådana man som Chrysosto.mus och Augustinns, det
kommer sig deraf, att ban öst ur samma källa som 00k)'rkotldcr
och aU ban, liksom de, haft Dcmosthenes cd.
Virgilius till 111.rare? Det!l.r dm; dessa ,'iUra studiers företräde
ligger; lika nödvll.ndiga, som de äro för iittcratön:lll,
!tro de för den llrcst som UPIIIl'lWer såsom talare eUer
skriftställaro; de lära icke blott konsten att tala ett vacken
språk, utan de girrB finhet i smak och grannlagenhet. i
känsla, ocb det är sllunda som de, genom ntt iorhindra
ott blindt och uppbrusande nits förlöpningar, pi. ett "ed..
samt sätt gagna moralen och religionen.
f
Deecmbcr 1855.

MAJHlIF. DE GASP.\RIS.
llADAllE DE GASI'AJUN
Ii:Wi;TIlRS.UlfUNDE:S I PnoTESTANTIS1UlNS SKÖTlI.
367
När det adertonde !lrhtludradet. bröt med k-nslendomen
orh it filosofien UI)pdrog hOgsta ledningen af menskligheten,
st1Idc det religionen utom vetenskapen, och för ntLr\'arandc
'ser dot ut, som om det som röl' dcita monniskans högsta
iDteresse endast vore en skolfrllga och blott aUbringe toologer
l'.I professo. En gammal fördom, som Ar egendomlig för
O&S., har oofr!mjat denna likgiltighet. Att. tala om religiösa
-.ker har under alla tider i }''rankriko betraktats såsom en
förmäten yttring af d3lig smak. Man har lor att tro eller
,ara otrogen, mell icke att bringa å bane problem, som
skulle .nödga till cftcrsinnallue. Denna fördom, h\'uri ingår
mera ltLttsinnc än vördnad för dot heliga, är icko stort
mindre bcdröflig än filosofcrncs förakt Det tjenar till intet
att vi tillsluta ögonen för att. icke se, ty religionen intager
de desto mindre frnmsta rumDillt i menniskans hjcrta. Så
YI1 i det offentliga som det enskilda lin'ct är hon ett element,
som blandar sig i aJla. våra ideer 001 alla ,-ära handlingar.
Det finnes mer än cn lag1itiftare och fritänkare,
som, utal\ att ana del, endast tror pli. sanningarna i sin
katekes; det finnes knappt någon social, okonomisk, ja. till
ocb med Jittcr'Jr frål,,'ll, som man icke UPI)fauar il! olil\a.
dtt bos protestanterna och lIos katolikerna. Det lir slIedes

368 DBN lIELlGIÖSA fIUHETEI

370 DES RELIGIÖSA FRIIIETEX.
Iinie, som ltskiljer dc lx-gge bekännelst'rna, ganska SlDIIi
det lyckes att dc Aro mest logiske, som taga ut steget odi
gå linda fram till den romerska kyrkan, såsom Gfrörer ocIl
l:Iurtcr i Tyskland, såsom Newman och brildenle Wil.
foroo i England. Ifnga sjAlar skolo. nldrig q\'arstanna pi
denna )lUnkt mellan tvenne brfu.hljup, Ilå hvilken doktor
Pnsey hll.llcr sig.
Bland alla de Ilio, som dc moderne Pl"Ote8tante
gjort från katolicismen, finnes intet, som faller mCl1l. i
IK'D, lln det af diakonissorna eller bannhertighe-tss.""",,"'l
I Tyskland, England, Schweiz, Frankrike har man fon .
att reformationCll g&tt för 11lngt, dl\. hOll npphäfdc alla antiliga
ordnar, utan att ens skona dem som ogunde sig il
barmhcrtighctcns utilfning; ju känsligare man "arit för de
förcbraclser, som karolikernc rikta mot den !Jrotestantisb
kallsinnigheten, desto mindre har man wlat lemnn Roll
äran af att allena haf,'a sina bannhcrtigbctssystrar, siDa
S;t-JosefsbrOdtt och sina lazarister. Det Ar mer än trettio
år sedan mall bOrjado inratta dessa milda stiftelser, n.det
österländska kriget riktaiie plötsligt den allmänna IIpPmnrks..'Ullheten
at detta hilL :Man p..llminner sig do klag0rop,
i hvilka dc cngelska tidningarna ntbrusto, när, vid lJöp
jan af fiLlttAgct på Krim, eländet och koleran grymt hemsökte
don brittiska hlirc:n; man har icke glömt, med bvilkea
ifwr Londons press framhöll motsatsen mellan den engclsb
administrationens vårdslöshet och vira barmbcrtigbetssystrvl
beundransvärda OlIl5Orger. England ville täfla med Frank·
rike; en ung ocll rik Q\'inn3, som egnat sig lit de olyfk..
ligas hugsvalande, miss F1oTCnoo Nightingale fick i llPpdnf
att i Österlandet organisera en sjukvårdspersonal, som i några
hänseenden p1l.minucr om dc katolska. s)'8trarllll; hon gjorde
det moo ett sant kristligt mod, och understödd af uppoffrande
(lvinnor lyckades hon i sin heliga sändning.

386 DEN RELIGIÖSA FRIHETEN.
religionen anbefaller, en enda sak iir nödvlindig, en enda
sak lir helig och gudomlig; det är harken drligten eller
celibatet eller lydnaden eller löftena, utan en mycket högre
sak, fordrad af alla och möjlig för alla, nemiigen kärleken,
barmhertigheten.
Augusti 1855.

398 DE." RELtGlÖS,\ fIUJlETt::-.
bredd med Salomos hög:l lisa. man måste ställa Uppstigaq.
det p1 berget Carmcl (&Willa dd fIIOtlU DrrmtltJ) och dialogen
mellan SjllJcn och Kristus hennes brudgum. Att 1cfT1
utom sig och i Gud, att blif\'a ett moo Jesus Kristus genom
ou m}'stisk förening, att sucka efter döden silsom oftor en
ollndlig lycka, det der äl' llelt visst nagot förvli.nnndc för
tviRarc. Sådant har imcllertid lifvct varit fÖl' tuscntals men­
IIiskor, hilka i denna kArlek funnit en kraft som aldrig
förnekat sig, on trost som aldrig bar svikit dem.
Skall man kanske sAga., att det endast ilr i Spanien,
i eu land der alla känslor !.iro eld och laga, som man
finner en sMan öfvcNJpanning? Men Italien, Tyskland,
Flandern vis.'l. oss mårkvlirdiga ID}'stikcl'; det finnes knappt
nagot land mcl' iin F'rankrike, der en dylik känsloglöd Ar
okänd. Yi

LUIS DE LEOX. 401
förl..-uunade stolt, att religionen är öf\"erflödig för den som
bar sinne för vetenskapen ellor konston ; men kärloken till
det sanna och det sköna leder till Gud, men ersätter bonarn
icke. Kommer det icke för öfligt, enligt ell skön tanke af
Goethe i en stund af båttre ingifw-lsc, kommer det icke ett
ögonblick, dl\. Illonlliskan iusor, att det gifl'os en sista lycka,
liksom det gifves on sislll dag, och 1It' icko kOnstoll oförmögen
att trösta dcm som ickc lilja veta af någon tröst?
Byron bragte Tor någon tid cn stolt fört\i8an Il! modet,
men mennisknn tröttnar snart alt trotsa himmelen; stoltbeten
lir eU uselt stöd, ett Sl"ngt ror, som, dl\. det brister,
5Öndcrrin-cr den hand som förlitar sig derpå. Nej, meooiskosjillell,
danad till att tro och att l\lska, protesterar mot
dylika h1.ldclser; hon bcllö!l'ot' något att fasta sig vid, hOIl
bobölvcr något Iwanid hOll kan tl'rgga sig, framför allt i
en tid, da häudc1sel'ua skalrat henne sll. hårdt, att sanningen
sjelf synes sl'ika henno. UOII är, det är än-on Goethe som
sagt detta, hon år såsom murgrönan: ensam, kryper hon i
litoftct och d)'ll, der hvar och en trampar henne under löttema;
det llr ett behof för henne att fllsta sig vid och att
med sin kärlek och sitt Ii! betäcka det stöd som hon omfaltar.
Och lycklig framlöl' alla den sjUI, som kunnat \'lilja
det enda stöd, som In'urkcn tiden cHm' dOden krossur I
Febrnari 1853.

404 DEN IlELIQIÖSA FRIITETRN.
gendor, som uppfunnits af lättrogenheten, och från de under·
vork, som ullPdiktats för att behaga eller booraga folket?
Jo, en enkel Jtlra, som talur till förståndet och hjcrtllt, cn
kult lika eukel som läran. Det finnes föga dogmer och
ceremonier i buddhismen, t.y han är en reformation af en
religion, som företrädesvis missbrulmt dem, lIomligcll Br::unas
religion. Framför allt får man icke der söka hvarken någon
treenighet eller någon monuiskoblifven Gud eller nagon
gruudvasondtlig likhet moo katolicismen; Rumanf har brutit
slafven öfvcr alla dessa drömmerier, hvilka smekte det se-
århundradets otro, och det är icke den minsta tjrmst
han gjort. lluddhismCIl är en rent hinduisk religion, en
protest mot bramanismen och des's tröstlösa lära, mon ingen·
ting vidare.
Man vet hurudant detta senam system är, sem ännu
råder i Indien; det är en själavandring utan ända, en be­
Stiilldig tillvaro under olika former. Än mellniska och än
djur fön-andlas individen oupphörligt utan skäl och utan
ändamål; don goda menniskall befinller sig utan h'ifvel i en
bättre belägenhet och den onda i en s!1mre, mell, goda eller
onda, 111'0 alla dömda att evigt framsläpa ett lif utan ll\ila.
Sakja-lIfuni förkastar denna religion, som icke tillfredsställer
hjcrtat. Enligt honom iiI' mcmtiskan herre öfver det till·
kommande; det goda som hon gjort, den odling som hon
gifvit sitt förstånd, gagna henne under alla de fönandlingar
som hon måste genomgå; hon höjer sig oupphörligt genom
sin sedliga wrkofran och sin tankes verksamhet; renllrC än
de gudomligheter, mod hvilka det hinduiska Panthcon Ar
befolkadt, är Ilon också större; hvarje steg på sanningens
och dygdens "äg !löjer henne en grad, till dess hon Silltligen,
vorden ett rent förnuft (namnet IJuddha betyder ingen.
ting annat), försjunker i det oändliga och ingår inirealIa
eller den eviga h\'jlan.
o naste

ES BUOOIIIST, 405
H"ad fontras för att hinna. detta högsta m&!.? Ett
fullkomligt lösslitande frln ,"erIden och sig sjelf, Det for·
dras att man icke fäster sig mera \'id menskliga 3ngclägClIlhetcr,
nu vattendroppen P.1stcr sig vid lotushladot. Förståndet
lössliter sig genom passiollfri forskning, betraktelse
och hänryckning; hjertat lössliter sig gellom försakelse. Det
Ar icke nog med 3tt harva. bortlagt allt hÖb'llllXl, all mund
och all fruktan; det Ar icke nog med att ,'3ra kysk, fattig,
tÅlig; man måsto drifnl. sjelfllllpoffriugcll ända till dArskap,
Buddha har nnder sina SUCCC6sh'a. tillvarelseformer bortskänkt
sin jord, sina clnfanter, sinn slafvar, sina hustrnr, sina. barn,
sina Mnller, siua ögon, sin tunga, sitt lif. Med ett ord,
att förinta. jaget ellor snarare att bringa det i elt tillstånd
af andlig hänryckning och Ulta allt annat fam, alt genom
lidandet komma till en försakelse af allt och aU offra sig
fOr andras lycka, ja till och med för en nyck af dem, detta
lir hela buddhismOIl. När sista fläkt af lidelse lagt sig, lIur
den sista askllJl glimmat ut, llilr det som vi kalla lif försvunnit,
lemIlar menlliskall, vorden buddha, slutligen denna
verlden, som icke !l.r annat äll en sinnevilla, tagande med
sig till llJldra stcnoden dc trogna sjalar som följt henno.
•Efter att hafva. fullständigt befriat nrelserna fr.\n ålder·
dom, död, sjukdom, frestelse, Iortviflan, ol)"ckor, bekymmer
001 oro, efter att hafva fört dem urver ut\'andrarelifvets
ocean, skall han införa dem i on region, som ilr oförgänglig,
lycklig och utan fruktan, fri från cUlndo och lidande, lugn,
utan passion och utan död... så uttrycka sig gudul'llcs
hundra tusen söner i den bcs)"unerliga legend, som mr
Fouc&u.:J: Of,·crsatt Mn tibetanskan och som innehåller Sakja­
Munis sista inkarnation och lära I.
I Roy" Ilwhu ''o/ I"', 011 d':I'eJoppclncnt dCI jcux, contennnt 1'hi­
Iloire du Buuddha Sak)'ao)h>UDl. Paria, 1&18. 2 \'01. in 4:0.

408 DEN RELIGIÖU FRUn;'fEN.
cn annan dröm, i h,"ilkcn Hiucn-Ths311g sett cn lotusblomma
af ston MUa. honom uppe midt ibland v!gornn, stadgade
hans bc51ut. Han reste onktadt kejsarens förbud, oaktadt
"ligcns faror, utan att 101' ett enda ögOnblick f:Ula modet
under CD så lång pilgrimsl'l1rd. ilans sjAl, säga hans biografer,
var såsom en klar bllck, h\3rS böljor man kan upp.
rUm ulan att någonsin grumla dom.
lians resa bade ett dub1H:.lt mål: utt tillbedja Buddhas
relikrr och att besöka dc berömdaste klosll'Cll för att studera
l!tran och sronJa dc JlCliga urkunderna. I fråga om
relikerna slittor RiDen-Tltsans en blind tro till allt som man
visar JlOllom; samme man, som intages af medlidande för
dessn stackars otrogna, hvilkn tro sig aftv/\ själens fläckar
genom att dOPIla sin kropjl i Gangcs' vatten, tillbcdjcr utan
bcl41lkalldc Buddllas hnfvudskål, qvast, tandpetare och kroka.
Han 11)'SCr framför allt en synnerligt andaJ..1sful! kn.nsla för
en viss tand af Buuuha, cn och cn bal! tum I&ng ocb s16roudc
i gult, cn relik af obestridlig äkthet, ly det är en
elefant, som skänkt den, filrvarad i ett litet skrin af galc4
at en fattig munk som förbundit bans slr. ?lIen den säll­
S3mmnsle vallfarten är besöket i den grotta, der Bnddba,
bcs

410 DEN REI.IGIÖS.-I. FUIIJETF.l'.
minen begaf sig verkligen åstad i denna afsigt och träffade
konungen, som just for ut, sittande på sin elefant. Porten
sade för sig sjdf: l-hilkcll nr dom bogge skall jag prisa,
konungen eller hans elefant? Sedan tillade lian: Denne
elefant är kår och behaglig för folket; låtom kungen ,'ara.,
jag skall besjunga elefanten». Oeh han gjorde rätt. ty koullugen,
belåten, skänkte honom cgalldcriitlClI till fem byar.
Genom att prisa fursten sjclf i stället för en favorit skulle
han ]{anhällda harva gjort en mindre god marknad.
Men om de huddhistiske munkarnc hl'arken äro hofpoeter
eller taskspelare eller astrologer, så liro do dorernat
dc omedgörligaste och envisaste grälmakare. Ben lilla fellluhl8
slwla ligger i beständig fejd mod dm !Mm wkiJ.:tlm
skola., och når man utmanar sina motståndare, g& man så
djerft till väga, utt mun Mtter sitt lif på sIlel. Hiuen·
Thsang träffar en af dessa ursinniga viIl'cIser, hvilken öfvcr
porten till sitt kloster uppslagit ett sammandrag af sin lära
i fyratio llUnkter med tillägg af följande förklaring: nThlrcst
någon kun vederlägga nllgo11 euda af dessa punktcr, så till·
låter jag honom, silsom ett erkännande af hans seger, att
afbugga mitt hufvud". Vår kines, som har det felet att
alltid vara oöfvcl"Vinllelig, men som lyckligtvis icke llals·
hugger dem som han bringar till tystnad, :lntager den er·
bjudna striden och börjar med en \'ederHiggning af "issa
religiösa tokerier, som visar, llvilko. upphöjda ideer och hvi]·
ken riktig känsla för religionen han hal' oaktadt sin lättrogenhet
i fraga om relikerna.
•1'Il·t(J'g ingnida 6in kropp Illed aska, inbillande sig att derigenom
göra en fil,reket fortjenstfull gel1ling. Deras hud är öf·
vcrallt af en smrtbli\. hvithet liksom skinnet på en katt, som legat
en spisel. Li-hi's tro, att de utmärka sig genom att stä naknn,
och räkna for en dygd att afslita sitt hår. Deras hud är sprucken
öfvcrallt, och deras fotter äro fulla med valkar oeh renlIlor;

EN BUDDHIST_ 411
man skulle kunna likna dem \-id murkna träd som st;;' im-id stränderna_
Leu-man's gura sig perlbaud af lIleuuiskobeIl och dödskallar,
pryda mcd delll sitt llllfvud och hiinga dcm kring sin
hals; de hG i berg-sh&lGr och lilmn dc ouda andar SI)JIl hafva sitt
tillhäll i grifterlla. Dct finnes aIHlra, som hnfva sina kläder
sölnde med träck och sluko. mUen ma.t och skiimdt kött. Dc ärG
lika stiukande och vämjeliga. som ctt svin i en gödBclgroll. Oell
det oaktndt bctraktell I detta. såsom f
Hiu(,JI-Thsang tir icke alltid lil,a förståndig; äfvcn han
betalar sin g'Ard åt dell menskliga svaglIeten och utmanar
kättarno mcd en djerfhet, vfil'dig Lulher. "Om llågon iläl-i
flum'r ett enda irrigt ord och visar sig i stånd att vcderlllgga
det, sil. skall jag låta honom aflmgga mitt hnfvud såsom
ett bevis på mitt erkännandCJ>. Om man lår tro biograferna,
vågade ingen alltnga. en sådan utmaning, Detta
synes dock osannolikt. I:lvillwn fallatilwr, religiös eller politisk,
skulle icke Y:1ga sitt huhud tio gånger heIII'o -tl.n att
tiga? Det är blott vildar och barbarer som mottaga SllUningen;
de civiliserade follu!ll l,lInna endast till diskussionen_
Det är icke möjligt att följa Hiuen.Thsang på alla hans
rese1l.fventyr, icke heller att göra IJQllOm sällskap vid hans
besök hos do rlddyrkande turkarne eller hos m(lhrattel'llU,
hvilka föl' tolfuundru ar scdan \'oro IIVM de äro ännu i
dag; Ilog sagdt, att hall, efter ell lang bOltovaro, i triumf
återvände till sitt land, förande med sig de dp'b3rasto reliker
oeh sjuhuudra. böcker, lastade Ill\ tjugotvå hästar. Han
mottogs med utbrott af gHldjc, OCII Iwjsal'en ville göra honom
till minister; mOll Hillon-Thsangs iirel}"stnad var icke
riktad på det jordisl\a; ban kände icke och villo icke klillna
till nägot af hvad som angick statsfOrvaltningell. Att öfyergifvu
lagens hemlighetsfulla llrinciper föl' att följa vOl'ldens
ideer vore, sade llall, att likna ett handelsfartyg för fulla

412 DF,N RELIGiÖSA "IUHF.TEN.
segel, som sImllo !cmlla hnfvcts böljor för att segla på fasta
landet; icke nog med att dct icke skulle lyckas dcri, utan
det skulle idm kunna undgå, att l,rossas och gå förloradt?
Hans cnda önskan var att sluta sina dagar i kloster för att
egna sig åt UfvcrslLttllingcn af dc böcker, som han Illedfört
från Vcster1:mdct, och fÖf att utbreda lluddhas lära.
Han lemllade icke vidare sitt kloster och tillbragte återstoden
af sitt lif fllltillgon i bön eller med dct fromma vär!·
vet att öfverslitta dc indiska böclwrna. Det val' imellertid
då, som ban skrof skildriub'Cll ni sin rosa, i on enkel och
okonstlatl sm, icke vågande, sade han, att utsira och blomstersmycka
sina berättelser. Kojsan:m hyste mindre betänk·
ligheter; ombedd af Hiucn-'l'iJsullg att mod cn inledning,
fluten ur lmns gudomliga pensel, pryda fem öfversättnillgar,
ilvilka munken nyss nfslutat, skref !Jan med sjubundra atta·
tiOCll skrift{'ekell ett till alla delar utsiradt och blomster·
smyckadt företal, i hvilket han med en blygsamhet, livars
nttryckssätt vi kiinna till, förklarade, »att han fruktade att
hafm vanhedrat resandens guldblad gonom att strö grus i
eu skog af jlCrlor». Det tål viii vid att vara k('jsare af
Kina för att få sådallfL under af stil godkända.
Hiuen-'l'hsangs död omtalas af hnns biografer med all
den vördnad, som år oskiljaktig fran ett helgons sista stunder.
Efter en dröm, som lät honom hoppas, att han icke
förgäfves efterföljt Dllddhas lära, och då han kände sig skola
dö, sammanräknade lUunken alla de goda gerningar, som
han gjort, för att sålunda upp!ifm sin tro och drömma om
(Jtt bättre lir.
.Han befaldc skrifvarell att uppteckna. titlame på de heliga
IJöeker ooh dc aflJandlingar, hvilka. han öfversatt, utgörande till·
salnmans sjullundra fyratio arbeten oeh ett tusen trehundra trettio·
fem Löder, Ban Ul)pskref äfven dc tio millioner taffor, fOrestiiJlande
Buddha, äf,"ensom de tusen på siden målade bilder, bvilka

DE:< Rt:I,TGlÖSA FlllllETP.:".
ännu "ar ljum. HaM an&4,ote nu rOdblommigt, och alla. hans
drag utb)'ekte i högsta grad glädje lXh sillhet.:>
Snlunda sintade denne mlln, som var sitt tidchvam
afgud, ocll mig s,rucs alt denna bild, s& "äl tecknad i mr
Juliens ypperliga arbet.c, icke iiI' blottad på intcrcssc. Mer
fin on kristelI skulle kUlInn. afundas den buddhistiska. mnnken
uppriktiglieten i hans tro, kraften i hans vilja, det
vackra. föredOmet af ett lir, som lIolt och hållet var helgadt
åt h,'oo han ansig fOr sanning. ImelIertid, man Br vll
lof alt erkilnna det, år Uillen-Thsangs personlighet af min·
dre vigt :ln berJ.ttclscll om hans resor, och det llr mera
ror alt rikta goograficll än för att gifnl. oss cn mAlning af
ett kinesiskt helgou, som mr Julien företagit sig elt o.rooto
fullt af svlbighetel',
Vi kännQ. nästan ingenting om Indien på den tid, då
Fa-hien och Riucn.'l'hs.ll.ng genomreste det; dc sellare borllttelscr,
mr b"ilka ,; hafva araberna att tacka, lIoro ganska
ofullstiindiga i frnga om dessa afillogslla tider, IJvad Massudi
i tionde lrhundradet meddelar oss i sina GtildittgtJr
llh'ensom den skildring, som blif"it Mversatt af mr Rcinaud
ocll som i hög grad Clinrar om l\1assudi, äro bOCker utan
kritik, llVilkn mycket liklll'l. sjömallMell Sinbads resor, med
in'i1ka man roatle oss i var ungdom. Man ser att arabcrnc
icke forr 9.n ganska sent inträngt i landets inre och att de
under lang tid tagit dc löjligaste SIlgOl' fOr sanning. Det
lir icke på samma. sätt med kineserna; de hafva sett med
egna Ogon och de haf"a l'arit öf,·erailt. Ulan tvif"e1 Are
jcke missionlirer, som llro helt ocll hållet npptagne af siit
religiÖSa "nrf, alltid fulländade obscrvatörer, mell icke dcsto
mindre kan ingenting uPP,'[Iga berättelsen af en man, som
lloggrannt uppgih"Cr orternas namn och dc tillryggalagda
vllgliLngderna samt kan SIlga: Jag rar der, 00h dd och dd
hiiud, mig,

E. J,JlGO UYli..
QvlN'X.UiS lIJSTOltlA.
417
Det lir alltid betänkligt att taln om q\in.nan, mCII faran
är ytterlig, nll.r man för henne fordrar cn b!lttre stAllning
i familjen och samhället, nllt' man i moralens och rält­
-risaDS namn br)'tcr staf\'en ön'or sin tids idoor och lagar.
Huru skall man, 1111. samma gäng man bckälnllllr åtlöjet och
fördomen, kuona undvika plattheten cell utopien? För att
taga ihop med, jag vill nu icke sUga lösa, dylika problem, fu'
det icke nog med att hafva ett ullphöjdt först!LUd, ulan man
miste också för qvinnan hysa denna blandning af kärlel; och
aktn,ing, som lir sll.llsyut hos männen, emedan den l'Orulsatter
ett nUtid rcnt lir och \'Illartade böjelser. .Dessutom ,-et jag
icke, om någon annan än cn fader är i stånd atl faUa
hl-ad som bör hållas i }lcJgd hos dessa så veka sj!l.lar och
den rllttigbet som do barm att \"lll"fl vålmade lllol dc prof­
Dingar, med Il\'ilka verlden och lifvet hota dC!Ul, Hvarken
sollens kärlek eller JlIl1.kens ktl.rlck egor denua klnrsynthet.
För sina barn llr en moder på summa gång både mel' och
mindre än on" qvinlln., och hvad Illannen hetrllft'ar, så är
hallS Wlgifvenbet allt för ofta ondast ett slags egoism, I
det ban fogar sig efter sin följeslagerskas minsta. önskningar,
R\rstår nog don mest undergifne man att wrhlifva

422 DE:S TlELIOIÖSA YRIIlETEN.
Mon ser att det finnes ingenting cbimcriskt i mr Le-goU\'Cs
ideer; sJitcmMct i hans bok inskrJnkcr sig till följande:
att ålerfon1ca (I"innans frihet Il1l. grund af samma
principer som denna frihets motståndare åberop.'l.; aU bol'isa,
att olikheten, långt ifrån att utesluta. jl.'rnlikh('tcn,
förutsätter henne och att trndilionCIl åtlagalägger framåt,..
skridallJct.
Sedan dessa huf\'utlJJruuder blif,it Ulllistäida, undersöker
(öl,rallaren med historiens tillhjclp do fyra förhåUanden,
som tillsammans bilda C}\'illnnns hela lir; han visar oss
IICllllC såsom flicka, SilSDllI maka, såsom model', 5:15am mcd­
Lorgariullo. Derefter, och sedan han i fdga om hv:ut och
ett nr dessa förhållanden lI.dagalagt idcC'rnas ut\'ccklingsg.iug
i det ftlrlluluo, rordl'ar lian cU IIJ' föl'lmUring och Imyrkar
lian fil ("('fonn i sederna eller i lagarna, Denna fördelning
är naturlig ocb lampligj om \i icko kunna fOlja fOrfattaren
st

LEGOuvIt, 423
skapad blott ocb bart för nöjet eller :lit tjena andra och
att, dl hon liar ell sjiU sådan som vår, hon, liksom vi, har
rättighet till sanningen ocll alt hOIl, liksom l;, har n1ttighet
ntt odla. sitt fOrst3.m.l. Men fÖl' att cmIast tala om familjen,
st.!\. vi ilnnu {Ivnr vid den hOOCl'Sll1UlIncn CIIr)'salo's
grundsatser, eller att tlet icke finncs nAgat Ullllb}'ggligare
samtalsämne fOr qvinnan än hellncs husMIl? Nej, allt har
gatt framåt sedan lllolil'rcs tid; fUr Ilnrje dag kOmmer en
ny upptäckt för alt &t industrien öf\'erlemlla dc husliga bestyren.
Skottspolen, slllndan, sllinnrockell, bykk3ret, b.,k·
ugncn Imfvo. tjcllat ut; i Vnl'a daga!' Hr ([vinnan icko lfingI'O
busets första tjenarinna, utan dess föresl&1H.larinnn; hOll
Ilar fått ledighet, och med ledighetcn tankar. I;'ragall är
icke l1ingro om aU söha hennes själ, utan alt leda den·
samma.
Hvem s.kall leda henne? 1I1ållne flldern, m!mne man·
nen? Den sist.llumde, som kommer scnt, är för öfrigt (!II
foga. pålitlig v!lgledare. Huru mangn åkta mäu finIlus icke,
SOIll, i stnllet för att uppfostra sina hustrur, göra 1\C'1ll först
till sina herrskarinnol' och kort dercfier till sina tjellarinnor,
fOrderf\'allde dem lika mycket genom sin kärlek som
genom sin missaktning. på llfst!nd scdt ligger det utan
hifvcl något llOCtiskt i den naim okunnighetcn hos cn nng
q\'inna, h\'ilken liksom en annan Psyche öfverlemnur sig åt
sin mnka och tror, emedan hOIl älskar. Men unr lifvets
pröfuillgar komma, ]n'nr skall Ilon Ilil. finna denna moraliska
kraft, deUa inre stöd, som intet kan ers.lllla? Deraf komma,
hos dc rika q\;nnorna, ledsnaden, fiiIangan, koketteriet, böjelsen
för lyx och nöjen, alla dessa sjukdomar hos ('n syss·
10lOs själ. Ingen tanko för storheten af det namn som de
böra, ingen Olllsorg 01\1 &in egen lyftning! Slafvar uf sin
okuunighet hllmllll de sig, såsom alla slafvar, genom att ned·
draga siua herrar till Sill egen st.-\ndpunkt, och det första

Ll::oouvil. 429
förlli.ggCr deu kontroll, iuför Jl\'ilken den äkta mannell skall
bOja sig. S}ftningcu lir god och tanken sinnrik, mell jag
tror icke att den h!llm' prof\'et vid tillll.rnpningen_ Fört
!altaren, som skrifver q\'icka komedier, \'et hvilken roi S\'!irmodern
\'anligtvis spclar på scenen, och ute i \'erlden har
h3D kunnat se mer än en äktenskaplig förening, inom hvilken
oenighet uppvl\.ckts just genom öf\-erdriften af den m0derliga
kärleken och, vlUviljan, Nllr mun med svärmodern
förenat onklar och kusincr, och nlir man &t dotta rM gifvit
en verklig myndighet Oh'er manucns person och egendom,
skall mUll väl då hafvo, gjort något [lUllat l1n organiserat
ett inbördcs krig illom familjon? Mn](o,rucs förcning
är allt för innerlig för att fördraga en främmo,udo IljoJPi
en maka., som iilskar sin man, skall lida ut3n alt beklaga
sig eller skall åtminstone behålla för sig allena ruttigheten
att fllrebrl ocli förlåta; hvad ll.ter beträffar den hustru, som
icke ser annat än en fiende i sin make, så är det klokast
att hon vlinder sig till domstolarne_ I detta gemensamma
lif, i denna innerliga och beständiga förening mellan h'enne
personer lir det alldeles nödvi\lltligt, att det lir en af dem
som befaller, och det är blott denna allena som bör befalla;
det mOjliga missbrnket beror va. sjclha naturen af kontraktet;
jag tror icke p5. ett rcprcscntatift äktenskap,
1\11' Lcgouyc har visst icke orJ.tt i dct vil.scndtliga af
saken; hvar oclI en SOl' do olfigenbeter som lmn angifverj
hans enda fel är, att Imn bcgfir af institutionerna livad
endnst sederna kunna ht..\Ilkomma. Lagen - roformatorerne
glömma det allt fUr ofta - lagen är icke detsamma
som moralen; han ur ett ullt med vida maskor, som endast
dnger till alt fiinga brottet och oordningen, mc.n som 1l.tcr
mer lin elt missbruk slilipa igenOIJL Att af lionom begära.
en kraftigare \-erksambet, eU stnlngare h,lng llr aU på
samma. gång lägga band på friheten och att ofta. göra mera

B.4.RCIIOV DE PESIIOES.
ll!RCIIOU DE PENIIOEN.
rÖRSöI TII,L Ul HISTORIBNS FILOSOFI.
435
Att i våra dagar skrifva en historieIls filosofi fOnlt.
sätter eu stark tro och ett föga vanligt mod, Af filosofien
fil' redan vamnet forlmtligt, och In'ad historien bctrlltrar, så
h"cm ser längre i henne en vetenskap? Bon Ilr pl sin
böjd en dram, som sätter den menskliga. nsfikenheten i tillfAlla
att fUlja styrkans och slampens spel; b\'OO kan man
hemta ur allt det der, om icke Machiavellis förträffliga lär·
domar? V!l.r tid nr praktisk, lIvar och en tror endast på
In'ad som gagnnr bonom; och slledcs, bvnrtil1 tjena dessa
chimi.Ter, som ljusado Tllrgot vid 1789 års gryning och
som längre fram kommo Condorcct att glömma proskript.io.
nen och scha,'ottcn? Dessa ofruktbara drömmerier haf,'a
aldrig skltnkt hml'ken makt eller rikedom. Sålunda anse
vi oss ,'al'(I, mycket \ise, emedan vi firo mycket sjelfviske;
vi forcstll.lIa oss neppeligco, att denna ,'ctenskap, som vi
missakta, för l1i.ngc sedan skildrat dessa ideer, ö!Ycr h\illra
vi !lrO så stolte, slsom en sjukdom, h\'atS orsak, varaktighet
och aftagande han klLnnef. Ett af revolutioner bestormadt
samlJtille tir ingenting nytt; hvar och en, som befunnit
sig på hoJvet under en storm, har Ilä en timmes tid och
inom cn trl'mg ram sett dCll taOa, som historien sa mAnga
gAnger visat oss. Så saart faran öppnat alla hjertan, ser
mao, 51 \'Al bland passagerarne som besättningeo, personer
som äro utom sig af förskräckelse och som pi knä anropa
Gud, hvilken dc sodan långt tillbaka icke brytt sig om, un-

436 DES RELIGIÖSA F1UH.ETEX.
der det alt andra döf"a sig gcuom ett djurisk"" rus och
glömma. sig sjclha föt' att kuuna glömma morgondngoll.
Somlige, u)lpcMJlne af 11ögmodct, betrakta med fOrokt do
hotande ,"!gorua och .trotsa den blinda kraft som bringar
dem döden; ensam, utan att förlora fattningen, stIl' ,"id
rodret någon bcpröt"ad sjöman och söker, med etollen fåsta
på kompassen, att ]lIl11a fal'tygct i rätta kosan. Äfvou hall
lir icke okunnig om 3tt bans liC ligger i en mäktigares
hand, och dCrIor kampar lian modigt mot storm och baf,
6liker, icke om sin rMdning, mon om vagen, u)lpfyllando sin
pligt och lCffillando det öfrigo. a.t Gud.
DenIle St}TI1l31l är 011 bild [Jf dOll man, för h\'ilkCll
forskningen uppdagat historiens hemligheter. Midt under
en revolutions fl)rllrliga pröfningar skoll filosofen beslut·
samt gl i honnes spets, utan att förslm1ckas af det bedröf·
liga sk3.dcspcl som omgifver hOIIom. Ensam hållande sig
uppnllt midt under mllngdens Iledslagenhet och rus skall
ban ,-ara full af !lopp och kraft, i förbidan p1. att himmelen
slutligen skall blicka fram mellan de skingrade molnen
och ntt de oviga lagar, som styra mcnslcligheten, skola varda
uppenbara för allas ÖgOll.
Jcmförclsen skulle mra bra, skall man tlinka, om det
,-oro p1. samma sAtt med menskligheten som med naturen,
om orubbliga lasar inncslöte·så väl den eM som dOll andra
inom en oföl'tlllderlig krets; eljest skulle denne förmente
,ise icke vara annat än en narr af ett egendomligt slag;
han skulle göra bättre i att uppropa mll.ngdens rop och att
tillbedja ekot, sisom do gamle, bvilka voro lika mycket
vana vitl revolutionor som vi, tillrll.ddo. Sjömannen känner
bestämmelseorten sa. vill som afgfingsortcn; nordpolen ömsar
icke plats, och det 6uIles ingen erig storm; men mcnskligheten,
h\11rifrån kommer hon och hnrt gir hon? Kastas
hon ieke hit och dit af alla "iudar, ryckes bOll icke med

B.-\RCIlOU DE PEl\ITOEN, 437
af alla läror? Girvcr g5.rdagens dårskall lIagon sakel'he\
fOr aU morgondagen skall bringa vishet i stll.llet för en ny
och motsatt d!rskap? livad llr för ärrigt mensklighctcn?
En abstraktion, eU ord, HAr på jortlen finnas endast menniskor,
endast individen har ett mål. Ihar och en af oss
kommer ntt i sin tur på ,"crldsteatcrn spela icke en roI,
utao en hel pjes, h"lIri han fil' den ende skldespelaren;
när wrsöket är gjordt, fil' nllt slut. Att till of'örllndcrliga
lagar, till ell regelbunden utvcckling hänföra den ollndliga
om\'exlingcn i de menskliga idoorna, pnssiOllel'llll, villfarelserna,
det är ell ny dröm af denna chimcl'Cl'nas votellslmp
som mUll kallar filosofi,
Oal;tndt dess försvarares nnseende har delJna II.sigt alltid
synts mig fOga riktig. HOIl har två storn fel: bOll jåfmr
historien och hon ncdsa.ncr försynen. Hon lir utan
hif,'cl icko filosofisk, men IlOn llr :\nnu mindre religiös; cn
SMlLO prägel har icke sanningen.
Först och främst Ar denna. åsigt lika stridande mot
förnuftet &Om mot erfareuheten; det n.r ullpenbart att Gud
skallat menniskan förnuftig och sällskaplig; men uppfostran,
sli'igtCts un'cckling är fOr dc förnuftiga ,'arelscrna den nödtvungna
fOljden af samhtUlslif\'el Polidm «f lIletmiJ.:or, sade
Pascal, (och menskligheten är ingenting all1lllt,) k«ll ktrakll/8
8J8(JtJI tll ock 811t11t11ft tIIenni8l«t, lwilkm (/lltid skulle gå
i 81.:01(/. Vi taga icko facklnn ur våm filliers hand för
att stltta henne i våra barns; hvarje tideh\'arf ttinder ett
DJIt bloss ,'id det förfllltnllS c,'iga låga ocli sär framåt,
spridande öfnf naturen ett. klarare och vidslräcktnre ljus.
I afsccnde pli. det materiella lifvet !iro "i rike geuom våra.
förllidcrs alla uppllicktcr, genom alla af dem hopade kapital;
,; lIrbeta med tjogtals generationers kraft; det förhlller
lig p1 samma sätt iuom det intellektllella lif,'el Åf,'en der
bcsth "1r skatt af alla do sanningar, af alla de IArdomar,

440 DE); ll.EJ.IGIÖSA FRIllRTEN.
oafbrutna gång mot dcu oviga sauuingen, rättvisan och
skönheten samt visar oss sålunda, huru Gud drager menniskorua
till sig och jorden närmar sig till himmelen.
.lir det icke att befara, att man sålunda inskränker
mcnnislmns frihet och ansval'iglLCt? Visst icke. Det finnes
en historiens filosofi som är fatalistisk, den ncmligon, hvil·
kOll, i stället fÖl' att betrakta mcnsklighctcll såsom hela
följden af menuiskol', gör henne till ett slags Levinlban som
uppslulmr individen; men detta är icke den lära, som höjer
oss i våra egna ögon OCll fäster oss ,,-id Gud genom att
,-isa oss, att fl'ihetcll iugår i sl,apclscns plan Oell att det
står oss fritt att genom dct samvetsgranna bruket af vår
vilja ansluta oss till den gudomliga ordningen. MenlIisklln
lijla8, men G-I/d leder lmllle, sade Fenelon; ett uttryck af djup
och saun betydelse, om det vill såga, att individen icke
genom att missbruka flihelen kan motverka Guds afsigtor
och att han genom sina olyckor och försoningen af sina.
fel mot sin vilja befrämjar vcridsordningen; mon on farlig
sats, om man, genom att göra mennisk3Jl främmande för
den öfriga skapelsen, icke gifl'cr henne något annat intoresse
än honnes eget, vore det ock ett evigt illteressc, ty det
,·ore att föra heune raka vägen till en ofruktbar mysticism
eller en egoism utan gränser.
l\Ian ser nll, hvarpå llistoriells filosofi stödjer sig, när
man befriar henne från onyttiga formle,o. Menlliskan egor
just derför, att hOll är fri, förnuftig, sällskaplig, förmåga af
en obegransad utveckling, emedan h"arje generation begagnar
sig af don redan vunna. erfareJlheten, dertill lliggande
sina egna upptiicktel.'o DenM uh'cckling, som lir de förnuftiga.
"äsendellus lag och lif, utgör just derigenom den
andliga reridens ordning, och om den menskliga friheten
ingår i deu gudomliga planen, måsto äfvon framåtskridandet
ingå deri, ty de äro t"11 oskiljaktiga saker. Men om det

444 DEN REJ,IOIåSA YHIHETEN.
Jag skull icke heller följa författaren i hans hypoteser
om dc första mcnniskornns öfvorltlgtenhet och de äldsta
språkens rikedom; Bonnlds ideer hafva haft sin tid; men
jag skall såsom ett blund dc goda styckena i boken framhiiJla
kapitlet Ball/Milld. Der år det, som mr de PCllhoen
i on sant vetenskaplig anda., det "iII säga genom ntt taga
vara Illl fakta i stället fOr alt Ullpdikta dem, b(wisar mot
Rousscau och COlIdillae, att samhället, språket, tron äro
ursprungliga fukta ellor, med andra ord, att \'i knnna mon·
niskun ondast såsom sfillskaplig, talande och religiös; deri
ligga frön, hvilka mcnskligheten kan utveckla j oändlighet,
men som hon icke kan skapa. Då Jean Jacques skämtade
öfvcr dOll orimliga tanke, som låter språket uppstå genom
on öh'erenskommelse, liksom om det icke för att iIlgfi. aftal
först {ordrades att förstå hyarandra, ffiIde han det sinnrika
yttrandet; {';pråM lycke8 hafra varit bm nödvändigt fdr inrättnitIgen
af sprliket, Men med ell föga filosofisk inkonseqvcns
lät samme man samhället uppstå genom ctt kontrakt,
liksom om icke de individer, Iwilka öfverlagga om ett kontrakt,
redan utgjorde ett samiJfille, Det föll honom icke in,
såsom mr de Penhoen qvickt anmärker, att 8a1llllället lyckea
lmfva t'art"t bra nMvli'1Uligl far itlrli"ttningen af sam/klllel.
Efter att ltafya uppstält dessa fasta principer tecknar
författaren med raska drag, i en följd af Yäl sloifna kapitel,
urvcrlden, den österländska och den persiska vcrlden,
Grekland, nom, kristendomen och barbariet, feodalväsendet,
renaissanst)JJ, do nyare tiderna, framtidens VBrld, Det är
on ofantlig plan, Cell föl' ntt behandla ett dylikt ämne i tvll.
band måste man nödvändigt inskränka sig till ett raskt utkast,
med äfycntyr att förbigå karakteristiska drag. Men
två band äro tillräckliga för att skrämma ,'Ur likgiltighet,
och måhända var det klokt att icke gå längre.
Det fir ett vack!'rt ämne, denna urverld. Det är nyt-