Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

• Studenterna är nöjda med utlokaliseringen av undervisning till mindre
sjukhus och öppen vård.
• Ett vetenskapligt förhållningssätt kan utvecklas genom studenternas
träning i att tänka och arbeta vetenskapligt och inte nödvändigtvis genom
att lärarna är aktiva forskare.
• Läkarutbildningen saknar ett 10 poängs obligatoriskt fördjupningsarbete.
• Läkarstudenternas kunskaper om övriga yrkeskategorier i vårdlaget och
deras kompetens och kunskapsområden är svag.
• Samverkan med andra enheter för att utveckla läkarutbildningen är svag.
• Utbildningen i ledarskap, hälsoekonomi och administration inom läkarutbildningen
är svag.
2.9 Lärarna
Tillgång på lärare
Som lärare på läkarutbildningen finns såväl universitetsanställda professorer
och lektorer som ett stort antal landstingskommunalt anställda läkare.
Huvuddelen av lärarna är disputerade. De universitetsanställda lärarna
arbetar framförallt med forskning och/eller praktisk sjukvård, varför lärarrollen
inom den grundläggande utbildningen endast utgör en mindre del av
deras arbetsuppgifter.
Bland de landstingskommunala läkarna har en stor andel disputerat. Antalet
disputationer svarar mot cirka 59 procent av utbildningsvolymen.
Att forskare undervisar läkarstuderande är ingen garanti för att de studerande
utbildas till ett vetenskapligt förhållningssätt och ges den senaste
kunskapen om inte hela studieuppläggningen och studiemiljön gynnar de
målen.
Den kliniska undervisningen har problem genom konkurrensen med sjukvårdens
mer omedelbara krav. Detta förstärks genom den försämrade
ekonomin och nedskärningarna inom vården. Läkarna får svårt att prioritera
undervisningen när de samtidigt har sjuka patienter att sköta. Detta märks
speciellt i de fall de så kallade ALF-medlen inte är tydliggjorda.
94