Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

29.07.2013 Views

Den kliniska handledningen är ett problem för fakulteterna även om man från Umeå framhåller att man märker ett ökande engagemang bland landstingsanställda läkare för kandidatundervisningen. Karolinska Institutet tar upp som ett hot att klinikerna har otillräcklig tid för undervisning och Uppsala tar upp som en svaghet den inbyggda prioriteringskonflikten för landstingsanställda läkare vid handledning av studenter. Enligt studentenkäten är det ett problem att lärarna inte prioriterar utbildningen. Problemen är större på de stora kliniska kurserna (medicin och kirurgi) där endast 29 procent av studenterna är nöjda eller mycket nöjda med omfattningen av den kliniska undervisningen. På de mindre kurserna (termin nio till elva) är motsvarande siffror 36 procent. I bedömarrapporten påpekas att studenterna under begränsad tid har många handledare på korta placeringar. Problemet är komplext och har flera orsaker. • Handledning har låg status. • I allmänhet finns ingen klar koppling mellan en handledningsinsats och ekonomisk ersättning till läkaren, kliniken eller divisionen. • Sjukvården har under de senaste åren genomfört stora besparingar. Vårdavdelningar stängs och patienterna flyttas till äldreomsorgen eller öppenvården. Patienterna på sjukhus vårdas med kortare vårdtider. Detta leder till färre patienter och mer arbetsbelastade läkare som har svårt att hinna med handledningen. Förändringarna sker ofta snabbt och utifrån sjukvårdens perspektiv. De ansvariga för undervisningsplaneringen ges mindre ofta möjlighet att lägga undervisningssynpunkter. Fakulteten i Uppsala för fram som en möjlighet att använda ALF-medel för pedagogisk utveckling och utbildning av landstingsansställda läkare för att utveckla handledningen. Undervisningens uppläggning har inte i tillräcklig utsträckning anpassats till förändringarna i sjukvården som innebär att färre patienter vårdas inom slutenvården. Flera fakulteter har farhågor om att en utlokalisering av undervisningen till enheter utanför universitetssjukhuset skall leda till en sänkt undervisningskvalitet på grund av bristen på akademiska lärare. I Linköping har man dock anpassat utbildningen till dagens sjukvård genom att studenterna tre veckor per termin (från termin sex och framåt) tjänstgör på vårdcentraler. Dessutom görs flera kliniska placeringar på öppenvårdsmottagningar och mindre sjukhus utanför Linköping. Bedömargruppen 90

framhåller också i sin rapport att de anser att Linköping utnyttjar hela landstinget på ett effektivt sätt. Den kliniska undervisningen är, säger man, i stor utsträckning utlokaliserad, vilket medför mindre sårbarhet för reduktioner av verksamheten vid universitetssjukhuset. I Göteborg ser man enligt självvärderingen sina goda möjligheter att finna patienter för den kliniska utbildningen som en styrka I Lund däremot uppger man svårigheter att finna patienter för den kliniska utbildningen och ser detta som ett hot mot utbildningen. Karolinska Institutet pekar i sin självvärdering på att det breda patientunderlaget i regionen är en mycket stor tillgång. I Umeå genomförs 12 procent av den kliniska utbildningen som utlokalisering genom samarbetsavtal med andra sjukhus i den norra sjukvårdsregionen. De studenter som själva är på mindre sjukhus och inom den öppna vården är mycket nöjda med detta. De upplever att de uppmärksammas mer och slipper trängas på samma sätt som på universitetsjukhusen. Bedömargruppen anser att sjukvården utanför universitetssjukhusen bör användas i ökad omfattning för att anpassa läkarutbildningen till den moderna sjukvården. Vetenskapligt förhållningssätt Med ett vetenskapligt förhållningssätt avses här att använda sig av beprövade metoder för att så systematiskt och noggrant som möjligt undersöka, beskriva, förklara och förstå verkligheten. Läkarutbildningen skall dels ge studenterna en akademisk utbildning med ett vetenskapligt förhållningssätt, dels en yrkesutbildning. I den generella examensordningen krävs ett 10 poängs självständigt arbete för en kandidatexamen och 20 poäng för en magisterexamen för att studenten skall tränas i ett vetenskapligt förhållningssätt. Som en jämförelse kan nämnas att de medellånga vårdutbildningarna samtliga kräver 10 poängs examensarbete. I läkarutbildningen har Linköping krävt det under lång tid. Göteborg införde detta i och med utbildningsplanen från 1994. Övriga fakulteter kräver endast mindre omfattande egna arbeten, men ibland med möjlighet att utöka dem. 91

Den kliniska handledningen är ett problem för fakulteterna även om man<br />

från Umeå framhåller att man märker ett ökande engagemang bland<br />

landstingsanställda lä<strong>kar</strong>e för kandidatundervisningen. Karolinska Institutet<br />

tar upp som ett hot att klinikerna har otillräcklig tid för undervisning och<br />

Uppsala tar upp som en svaghet den inbyggda prioriteringskonflikten för<br />

landstingsanställda lä<strong>kar</strong>e vid handledning av studenter.<br />

Enligt studentenkäten är det ett problem att lärarna inte prioriterar utbildningen.<br />

Problemen är större på de stora kliniska kurserna (medicin och<br />

kirurgi) där endast <strong>29</strong> procent av studenterna är nöjda eller mycket nöjda<br />

med omfattningen av den kliniska undervisningen. På de mindre kurserna<br />

(termin nio till elva) är motsvarande siffror 36 procent. I bedömarrapporten<br />

påpekas att studenterna under begränsad tid har många handledare på korta<br />

placeringar. Problemet är komplext och har flera orsaker.<br />

• Handledning har låg status.<br />

• I allmänhet finns ingen klar koppling mellan en handledningsinsats och<br />

ekonomisk ersättning till lä<strong>kar</strong>en, kliniken eller divisionen.<br />

• Sjukvården har under de senaste åren genomfört stora besparingar.<br />

Vårdavdelningar stängs och patienterna flyttas till äldreomsorgen eller<br />

öppenvården. Patienterna på sjukhus vårdas med kortare vårdtider. Detta<br />

leder till färre patienter och mer arbetsbelastade lä<strong>kar</strong>e som har svårt att<br />

hinna med handledningen. Förändringarna sker ofta snabbt och utifrån<br />

sjukvårdens perspektiv. De ansvariga för undervisningsplaneringen ges<br />

mindre ofta möjlighet att lägga undervisningssynpunkter.<br />

Fakulteten i Uppsala för fram som en möjlighet att använda ALF-medel för<br />

pedagogisk utveckling och utbildning av landstingsansställda lä<strong>kar</strong>e för att<br />

utveckla handledningen.<br />

Undervisningens uppläggning har inte i tillräcklig utsträckning anpassats till<br />

förändringarna i sjukvården som innebär att färre patienter vårdas inom<br />

slutenvården. Flera fakulteter har farhågor om att en utlokalisering av<br />

undervisningen till enheter utanför universitetssjukhuset skall leda till en<br />

sänkt undervisningskvalitet på grund av bristen på akademiska lärare.<br />

I Linköping har man dock anpassat utbildningen till dagens sjukvård genom<br />

att studenterna tre veckor per termin (från termin sex och framåt) tjänstgör<br />

på vårdcentraler. Dessutom görs flera kliniska placeringar på öppenvårdsmottagningar<br />

och mindre sjukhus utanför Linköping. Bedömargruppen<br />

90

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!