Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

Vissa studenter har inte tillräcklig förmåga att självständigt lösa problem och
förmåga till självständig och kritisk bedömning. De har också otillräckliga
kunskaper för att kunna arbeta förebyggande. Alltför många studenter är
inte tillräckligt förberedda för det lagarbete och den samverkan med andra
yrkesgrupper inom sjukvården som läkaryrket många gånger innebär och
har även bristande förmåga till inlevelse och ett etiskt förhållningssätt i
relation till patienter och anhöriga.
Många lärare prioriterar forskning framför undervisning. Examinationsformerna
uppmuntrar i för hög grad till uppräknande av fakta snarare än
analys och förståelse, kursplanerna är för omfattande i förhållande till den
givna tiden och internationaliseringen av utbildningen kan utvecklas mycket
bättre.
För den kliniska delen av undervisningen gäller att undervisningens uppläggning
inte i tillräcklig utsträckning har anpassats till förändringarna i
sjukvården som innebär att färre patienter vårdas inom slutenvården.
Handledningen är inte tillräckligt bra och kan förbättras. Det är brist på
lokaler för patientnära undervisning.
För varje fakultet behöver både en strategi och genomförandeplan för ITskapas.
De medicinska fakulteterna anser att de har för lite inflytande över
de så kallade ALF-medlen. Alla fakulteter är överens om vikten av en
aktivitetsrelaterad budget.
Under allmäntjänstgöringen sker en god utveckling av den kliniska kompetensen.
De flesta AT-läkare har efter tjänstgöringens slut ett tillfredsställande
kliniskt omdöme. Vissa brister kvarstår dock.
Målen för allmäntjänstgöringen behöver ses över och inriktas mot
problemlösningsförmåga och kopplingen till grundutbildningen bör förstärkas.
Handledningen behöver förbättras och tjänstgöringsblocken göras
mer sammanhållna. Allmänmedicin är ett föredöme jämfört med övriga
huvudområden vad avser handledning av AT-läkare.
Examination inför legitimering som läkare är av samhällsintresse. Formerna
för examinationen behöver omprövas alltefter hur förutsättningarna ändras.
Ansvaret för allmäntjänstgöringen delas mellan olika huvudmän. Det saknas
dock samordning och ett naturligt diskussionsforum mellan dessa huvudmän.
9