Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

8
Sammanfattning
Den svenska grundutbildningen av läkare vid universiteten – fem och ett
halvt år – håller internationellt sett hög standard. Den har en välfungerande
och brett accepterad målsättning som endast behöver små tillägg. Den har
vidare en välmotiverad studentgrupp samt en lärargrupp med hög professionell
kompetens inom forskning och sjukvård.
Den kliniska delen av utbildningen karaktäriseras i en internationell jämförelse
av att studenterna kontinuerligt träffar patienter och deltar i den
kliniska verksamheten. Den karaktäriseras dessutom av en bra samverkan
mellan universitet och lokala sjukvårdsmyndigheter. Studenterna på samtliga
fakulteter är i huvudsak nöjda med sin utbildning. De känner sig också
väl förberedda inför allmäntjänstgöringen som omfattar 21 månader.
Studentrepresentationen i beslutande organ och studenternas möjlighet att
driva och påverka enskilda frågor är god. Det målstyrda och decentraliserade
utbildningssystemet har förmåga att lära av internationella och nationella
utvecklingstrender och initiera utvecklingsprocesser.
Studenterna har allmänt efter grundutbildningen god förmåga att följa
kunskapsutvecklingen samt god förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig
nivå. De har kunskaper och färdigheter som behövs för att fullgöra
allmäntjänstgöringen och som utgör grund för läkaryrket.
Även om utbildningen i stort är bra finns en del kritiska punkter. Vid alla de
medicinska fakulteterna har man lagt ned ett stort arbete de senaste åren på
att förbättra utbildnings- och kursplanerna för grundutbildningen. Förändringar
pågår på alla fakulteter med avsikt att minska de svagheter som idag
vidlåder utbildningen. Gamla passiva inlärningsformer ersätts alltmer av
moderna pedagogiska idéer.
Endast i Linköping genomsyrar emellertid en enhetlig pedagogik hela
utbildningen. Den genomtänkta idén för deras grundutbildning har gett
goda resultat.