Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

29.07.2013 Views

• Den teoretiska delen av utbildningen har för stor plats i läroplanen jämfört med den kliniska. Integreringen mellan teori och praktik brister. • Undervisningsformerna, särskilt under den teoretiska utbildningen, är inte tillräckligt studentaktiverande. • Antalet examina är för omfattande. Examensformerna svarar inte mot moderna pedagogiska rön. Examina främjar bara till liten del det man minns på lång sikt och integration mellan olika ämnen. Examinationen av den kliniska utbildningen är inte tillfredsställande. • Kopplingen mellan grundutbildningen och turnustjänstgöringen (allmäntjänstgöringen) är på flera områden otillräcklig. • Läroplanen är för omfattande och detaljerad. Detta gäller särskilt de naturvetenskapliga ämnena. Det behövs en kontinuerlig uppdatering för att anpassa innehållet i läkarutbildningen i relation till kunskapsmassans tillväxt. • Ansvarsfördelningen mellan studieledaren (ung. Nämndordföranden) och prefekten är oklar. Studieledaren måste kunna påverka institutionernas arbete med läkarutbildningen. • Oklarhet råder om hur de ekonomiska resurserna till läkarutbildningen används. Resurserna bör fördelas direkt till den enhet som utför en undervisningsinsats. • Inlärning gynnas av ett tydligt sammanhang mellan teori och praktik. Utbildningen bör därför under preklinik ske via en centrering av undervisningen kring en patient, patientbeskrivning, kliniska problem och liknande. • Allmänna vetenskapliga och akademiska kvalifikationer bör tränas genom ett större självständigt arbete. • Den kliniska undervisningen behöver prioriteras högre. Särskilda målsättningar skall utarbetas för samtliga kliniska tjänstgöringar. Handledningen bör förbättras genom tydligare ansvarsförhållanden – vem handleder vem och mot vilket mål? Studenterna bör också ges ett större eget ansvar för inlärningen både vad gäller teoretiska och praktiska kunskaper. • Kurs- och ämnesutvärderingar är ett viktigt redskap för utbildningsansvariga i den kontinuerliga kvalitetssäkringen. Kurs- och ämnesutvärderingar bör vara obligatoriska. 40

Kapitel 2 Grundutbildningen 2.1 Sammanfattning Den svenska grundutbildningen av läkare vid universiteten – fem och ett halvt år – håller internationellt sett hög standard. Den har en välfungerande och brett accepterad målsättning som endast behöver små tillägg. Den har vidare en välmotiverad studentgrupp samt en lärargrupp med hög professionell kompetens inom forskning och sjukvård. Den kliniska delen av utbildningen karaktäriseras i en internationell jämförelse av att studenterna kontinuerligt träffar patienter och deltar i den kliniska verksamheten. Den karaktäriseras dessutom av en bra samverkan mellan universitet och lokala sjukvårdsmyndigheter. Studenterna på samtliga fakulteter är i huvudsak nöjda med sin utbildning. De känner sig också väl förberedda inför allmäntjänstgöringen som omfattar 21 månader. För läkarutbildningen i Sverige föreskriver högskolelagen och högskoleförordningen nationella mål. Dessa mål har fakulteterna kompletterat och utvecklat och därmed har var och en skapat en egen ”profil”. Målen stämmer i stort med vad som sägs i avsnittet om internationella målsättningar i läkarutbildningen. Dessutom finns vissa intressanta förslag till komplettering av de nationella målen såsom ledarskap, internationalisering och informationshantering. Måluppfyllelsen har mätts utifrån hur studenterna, AT-läkarna, de externa bedömarna samt fakulteterna själva uppfattar den. Variationen är stor mellan olika delmål och mellan olika fakulteter, och flera delmål är inte tillräckligt väl uppfyllda. Det har emellertid kunnat konstateras att Linköpingsstudenterna så gott som genomgående bedömer att utbildningen uppfyller målen för utbildningen. Läkarutbildningen har enligt de genomförda självvärderingarna en stark ställning vid fakulteterna, men forskarrollen är för de flesta lärare mer attraktiv än lärarrollen. Det får till följd att studenterna anser att lärarna inte prioriterar utbildningen tillräckligt högt. 41

Kapitel 2<br />

Grundutbildningen<br />

2.1 Sammanfattning<br />

Den svenska grundutbildningen av lä<strong>kar</strong>e vid universiteten – fem och ett<br />

halvt år – håller internationellt sett hög standard. Den har en välfungerande<br />

och brett accepterad målsättning som endast behöver små tillägg. Den har<br />

vidare en välmotiverad studentgrupp samt en lärargrupp med hög professionell<br />

kompetens inom forskning och sjukvård.<br />

Den kliniska delen av utbildningen <strong>kar</strong>aktäriseras i en internationell jämförelse<br />

av att studenterna kontinuerligt träffar patienter och deltar i den<br />

kliniska verksamheten. Den <strong>kar</strong>aktäriseras dessutom av en bra samverkan<br />

mellan universitet och lokala sjukvårdsmyndigheter. Studenterna på samtliga<br />

fakulteter är i huvudsak nöjda med sin utbildning. De känner sig också<br />

väl förberedda inför allmäntjänstgöringen som omfattar 21 månader.<br />

För lä<strong>kar</strong>utbildningen i Sverige föreskriver högskolelagen och högskoleförordningen<br />

nationella mål. Dessa mål har fakulteterna kompletterat och<br />

utvecklat och därmed har var och en skapat en egen ”profil”. Målen stämmer<br />

i stort med vad som sägs i avsnittet om internationella målsättningar i<br />

lä<strong>kar</strong>utbildningen. Dessutom finns vissa intressanta förslag till komplettering<br />

av de nationella målen såsom ledarskap, internationalisering och<br />

informationshantering.<br />

Måluppfyllelsen har mätts utifrån hur studenterna, AT-lä<strong>kar</strong>na, de externa<br />

bedömarna samt fakulteterna själva uppfattar den. Variationen är stor<br />

mellan olika delmål och mellan olika fakulteter, och flera delmål är inte<br />

tillräckligt väl uppfyllda. Det har emellertid kunnat konstateras att<br />

Linköpingsstudenterna så gott som genomgående bedömer att utbildningen<br />

uppfyller målen för utbildningen.<br />

Lä<strong>kar</strong>utbildningen har enligt de genomförda självvärderingarna en stark<br />

ställning vid fakulteterna, men fors<strong>kar</strong>rollen är för de flesta lärare mer<br />

attraktiv än lärarrollen. Det får till följd att studenterna anser att lärarna inte<br />

prioriterar utbildningen tillräckligt högt.<br />

41

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!