Rapport 1997/29 R (L kar) - Högskoleverket

Familjer och vuxna i yrkesför ålder är sannolikt aktiva konsumenter som
önskar välja vårdalternativ och -givare ur ett mångsidigt utbud. Ansvaret för
hälsobefrämjande verksamheter övergår till informella nätverk, som dock
kan önska konsultstöd. Sjukvårdsupplysning och stöd för egendiagnostik
och monitorering sköts med hjälp av informationsteknik. Viktigt för dessa
läkare är att ha en gedigen medicinsk och geriatrisk allmänbildning samt goda
insikter i medicinsk teknik och informatik.
6. ”En skola för livet”
Principen om livslångt lärande har länge varit en självklarhet för den
medicinska professionen, även om dess förverkligande inte alltid svarat mot
målsättningen. Dess betydelse har förstärkts i skenet av nya forskningsbaserade
insikter om inlärning och utvecklandet av expertkunnande. ”Aktiverande
inlärningsmetoder” utnyttjande individuellt kunskapsinhämtande,
praktisk tillämpning och inlärning i grupp kan utnyttjas redan i en fas då
novisen söker grundläggande kunskap. Erfarenhetsbaserat lärande och
reflektion-i-praktik är lika viktiga inslag vid formell inlärning som vid
praktisk yrkesutövning. Även om ur patientsäkerhetens synpunkt en nödvändig
tröskel av kunskaper och färdigheter bör överskridas innan läkaren
erhåller legitimation, är det konstlat att eftersträva en utbildningsmässig
”slutprodukt” eller att betrakta sig som ”färdig läkare”. I detta synsätt bör
ligga att övergången till arbetslivet och ett självständigt ansvar sker gradvis,
med ansvarstagande och praktisk verksamhet införda så tidigt som möjligt.
Detta har också stor betydelse för motivation och inlärning.
Utbildningen inleds med att den biomedicinska grunden för det medicinska
expertkunnandet läggs. Tidiga patientkontakter skapar studiemotivation
och en brygga till den kommande yrkesrollen. Kommunikationsfärdighet
ägnas tidig uppmärksamhet.
Den kliniska utbildningen differentieras för att möjliggöra tidig specialisering.
Utbildningen är decentraliserad och utnyttjar hela den offentliga
sjukvårdsorganisationen. Läkarstudenterna får kompetent handledning och
utvärdering, men ges tidigt ett reellt självständigt ansvar för sina patienter.
Gränserna mellan studiemiljö och arbetsmiljö suddas ut: uppgiften som
handledare innebär också en ständig egen inlärningsprocess. Den egentliga
specialistutbildningen sker i växelverkan mellan den lokala sjukvården och
det högteknologiska centret.
157