Den Nya Världen inför 2000-talet

medförde den allt mer ökande fransk-engelska konflikten i norr att New Foundland, Hudson
Bay och Nova Scotia tillföll England. Trots detta forsatte striderna där de franska nybyggarna
mellan 1756-63 utkämpade en ojämn kamp med den engelska armén.
Klockan sex på morgonen den 13 september 1759 stod 4500 engelsmän uppradade på Plains
de Abraham, utanför Quebecs citadell. Klockan tio samma dag gav den franske befälhavaren
Louis Montcalm order till de 4000 män som fanns innanför stadsmurarna att marschera mot
engelsmännen. Ropande "leve kejsaren" så gick de i kolonner över fälten. Den engelske
befälhavaren James Wolf beordrade eld där 2000 musköter samtidigt avlossade sitt
dödsbringande innehåll. Både Wolf och Montecalm stupade tillsammans med över 1000
fransmän och engelsmän innan Quebec kapitulerade. 1763 fick England officiellt Kanada
som vid denna tidpunkt bara var befolkat av inhemska indianer och fransktalande nybyggare.
Inte förrän 1849 fick Kanada formellt självbestämmande men har än idag den engelska
drottningen som statsöverhuvud. Ända fram till 1869 ägde Hudson Bay Company nuvarande
Manitoba, Alberta och Saskatchewan som då köptes tillbaka av den kanadensiska staten. Den
Nya Världen där indianerna aldrig hade ägt något land efter som detta i deras världsbild inte
gick, hade nu blivit handelsvara och spekulationsobjekt i den vite mannens händer.
Citadellet och Plains de Abraham finns kvar idag som minnesmärken över detta krig
men i övrigt är Quebec idag en pittoresk fransk stad med stadsmurar, små hotell och
restauranter som ligger uppkrupna längs Saint Lawrens floden. Den symboliserar mer än
någon annan stad jag har besökt i Amerika denna första historia på civilisationens resa
västerut. Montreal här däremot vuxit till en stor kosmopolitisk stad som är lik de flesta
storstäder även om floden och den franska atmosfären även gör denna stad annorlunda än sina
grannar söderut.
Skillnadena mellan brittiskt och franskt är fortfarande levande i dagens samhälle även
om de är mindre våldsamma. Jag besökte Kanada första gången 1969 och bodde här vintern
70-71 då denna historiska konflikt resulterade i både terroraktioner och undantagstillstånd.
Det demokratiska Kanada blev på några dagar en polisstyrd diktatur där hundratals människor
utan åtal eller anklagelse sattes i fängelse. Det är lätt att ta ställning mot både terroristdåden
och polisvåldet men sedan blir det betydlig svårare. Jag tycker själv mycket om den franskkanadesiska
staden Quebec men också den engelsk-kanadensiska staden London i Ontario
som är mer brittiskt än England. Människorna är desamma även om språket är olika. Toronto
med sitt höga TV torn och pulserande motorvägar är i ännu högre grad än Montreal en modern
storstad där de centrala delarna är helt asfalterade utan ens några träd. Längre söderut längs de
stora sjöarna ligger det omtalade Niagara och gränsen till USA. Niagara fallen måste för de
ursprungliga innevånarna men även de första europeerna ha varit en mycket speciell
upplevelse. Idag strömmar fortfarande en del av vattnet över den breda klipphyllan med
skönheten har ersatts av hotell och neonljus.
Både Quebec och Ontario är mycket likt vårt Sverige men med fastlandsklimat där
snörika vintrar övergår i varma sommrar. I Monteral kan det bli både plus och minus 30
grader. Kring Niagara är klimatet sådant att det tillåter vinodling vilket har givit upphov till en
inhemsk vinindustri. Jag har bott i Ontario och där upplevt både en vit jul och sommarnattens
mörka värme under de stora lönnarna. Och jag känner mig fortfarande "hemma" dår jag
återkommer på besök. Kanada är ett mellanting av Europa och USA där kanadensarna
försöker hålla på sin egen identitet. Detta gäller både ett bättre socialt system än i USA och en
betydligt lägre brottsfrekvens. Den nya frihandelsavtalet med USA diskuteras därför mycket
livligare än vårt eget EG avtal då många kanadensare fruktar att bli del av USA samtidigt som
Quebec söker sitt oberoende. Kanada är ett mycket rikt land med en liten befolkning. Men
99