Den Nya Världen inför 2000-talet

Kanske finns ett väsentligt svar på frågan av Roms undergång just i Bertrand Russells
påstående att det inte fanns någon filosofi. Det fanns inte heller någon mening och mål i
tillvaron trots att Rom behärskade världen och makteliten kunde förlusta sig vid sina bad och
trädgårdar. det är också i denna meningslöshet och moraliska förfall vi måste se
kristendomens framgångar. Vi har mycket att lära från både det grekiska och det romerska
samhället inte minst för att vår nuvarande civilisation fortfarande är mycket påverkad av dessa
förfäder. De grekiska stadsstaterna stod för en differentierad och decentraliserad modell som
gav en unik kreativitet men ingen fred. Romarna stod för Europas enhet med fred men ingen
kreativitet. Ingen av dessa två modeller representerade någon ideal tillvaro eller ens en dräglig
tillvaro för de stora flertalet. Jag dristar mig till en egen reflextion. Det grekiska samhället
skapade nästan lika många idéer om världen och människan som antalet filosofer. Romarna
skapade inga. För mig så är Roms nedgång och fall en naturlig följd av att det inte fanns
någon vision eller högre ideal som människorna kunde sträva efter. Tillvaron blev trots sin
materiella rikedom till slut meningslös. Själv hade jag trots allt valt att leva i den grekiska
idévärlden.
Det var romarna som civiliserade Europa och det var "barbarerna" från norr som ersatte
denna mäktiga kultur. Vad bar då Civilisationens Kärna med sig från detta Rom?
Akvedukter och stenlagda gator finns kvar som minnesmärken av det gamla Rom över hela
Italien men dessa förekommer också över hela det gamla romarriket. Mitt i Tyskland kring
Frankfurt finns pelarrader och grunder från detta romerska rike liksom andra har hittats i
utgrävningar i England. Colonia Agrippa blev dagens Köln, Bonna är lika med Bonn och
Vindibuna blev Wien. De invaderande germanerna av vilka många hade varit del av detta
romerska samhälle kunde naturligtvis inte undgå att påverkas av mycket i denna civilisation.
Det var inte bara språket som levde kvar i Italien, Spanien och Frankrike. Både materiella
uppfinningar som kvarnar som lagar och förordningar annammades helt eller delvis. Det var
dock genom kristendomen som Rom pardoxalt nog kom att ge sitt största bidrag. I övrigt kom
civilisationens kärna för några århundraden att dra sig tillbaka till Byzans och Östrom samt i
den framväxande arabiska kulturen.
Det "nya" Italien var sedan det tysk-romerska kejsardömets uppkomst 962 till dess
insomnande 1806 splittrat i olika stater och konstellationer. Det var inte förrän 1861 som
dagens Italien skapades vilket 1866 inlemmade Venetien och kyrkostaten samt 1919 Trieste
som till dess hade tillhört Österike. Men trots detta var det Italien som var Civilisationens
Kärna under en lång tid. Rom kom att bli centrum för kristendomens fortsatta utbredning i
Europa, inte bara som en själslig utan även i högsta grad politisk och ekonomisk makt. Efter
romarrikets fall hade Europa brutits upp i ett bysamhälle som sedan utvecklades till feodal
samhällen. I "Essentials of world history" säger författarna: "Grunden i feodalism var
anarki". Baronerna hade allsmäktig makt medan stater och kungar var symboliska och
undersåtarna i princip slavar. 962 proklamerades det heliga romerska imperiet i ett försök att
återskapa romarriket. Detta var i realiteten delat mellan påven och kejsaren vilket också
förorsakade en ständig kamp om makten över "själarna". Det blev till slut påven som fick
överhanden och kyrkan nådde sin högsta makt från påve Gregory VII (1073-1085) till
Innocent III (1198-1216). Det var således kyrkan som på nytt enade Europa och som ett bevis
på detta samverkade engelsmän, fransmän, tyskar och italienare i en ny företeelse, korståget.
Det första 1095 blev en militär seger. 1099 hade Turkiet och Jerusalem erövrats. De följande
var mindre framgångsrika och de flesta resulterade i stora nederlag. Men för första gången
55