Den Nya Världen inför 2000-talet

mesopotamska världen både åt öster och väster. Men som senare i historien så utsattes detta
samhälle både för ett inre sönderfall och ett yttre tryck från omgivande "barbariska" folk.
Assyrien Sargon I betecknas som den förste som med krigsmakt försökte erövra världen kring
2300 före Kristus. Det första "världsimperiet" var därför det assyriska under Sargon II som
under början av årtusendet före Kristus växte fram till att omfatta hela den bördiga halvmånen
och den kända civilisationen från Nilen i väster till Persiska viken i öster.
Den sumeriska människan skapade den form och ingredienser med vilken alla senare kulturer
har tillagat sitt recept. Men andra människor tog hela tiden vid. När den sumeriska världen
gick under så överlevde ändå både dess kultur och språk som blev del av den semitiska värld
som fortsatte sin färd åt väster som assyrisk eller babylonsk. Idag så kan vi besöka de
framgrävda ruinerna av Babylon med Ishtar porten, studera de kryptiska lertavlorna med sina
dolda berättelser, klättra uppför gigantiska trappstegs pyramider och beundra världens första
och största valv konstruktion som under dessa tusentals år har burit civilisationens kärna
vidare. Grekerna tilldelade Babylon ett av världens sju underverk, de hängande trädgårdarna.
Men under sina olika epoker så byggdes många underverk från kanaler till biblotek vilka alla
så sent som för ett par hundra år sedan även i Europa skulle ansetts vara remarkabla.
Även om det idag endast finns spillror kvar så visar dessa på en imponerande
byggnadskonst. Babylons symmetriska tegelväggar med reliefutsmyckning, pyramidernas
mäktiga elegans och de enorma valv som en gång täckte världens största persiska matta ger en
inblick i den civilisation som senare blev "Tusen och en natt". I dagens Baghdad så finns
fortfarande kopparslagarna i souken eller där det går att äta Maskouf under dadelpalmerna och
månens sken vid Tigris strand på samma sätt som sumerer, assyrier, babyloner, perser,
kaldéer, greker, araber, turkar och engelsmän hade gjort genom historien beroende av vem
som var vid makten. Även om det kulturella arvet är väl synligt så finns det inte mycket kvar,
om något, av de sumeriska generna. Dagens irakiska människa är kanske i större utsträckning
än i något annat land en blandning av olika raser och kulturer som har skapat vår civilisation
under femtusen år.
Men det finns också en modern del av denna historiskt tyngda värld som jag kunde uppleva i
slutet på sjuttiotalet. Jag fick lära känna Irak och irakierna som ett mycket positivt land som
försökte modernisera landet men samtidigt behålla sin kulturella särart och bryta med den
gamla västerländska dominansen. Med hjälp av sina oljeinkomster satsade man på en
infrastruktur av elförsörjning, basindustrier, vägar och inte minst utbildning för båda könen.
Prydliga elever, både manliga och kvinnliga, studerade vår civilisations fortsatta färd åt väster
på universiteten och där taxibilar och bussar susade fram på gatorna som i vilken europeiskt
stad som helst. På trottoarerna gick unga kvinnor i blus och kjol på högklackade skor som i
Paris och männen kunde ha kommit från Italien. Åtmistone så var detta fallet innan det
förödande krig som så många gånger tidigare har lamslaget detta land. De irakier jag har
arbetat med var alla både mycket kunniga och vänliga. De representerade däremot helt
naturligt en annan kultur med andra värderingar även om stadsbefolkningen i Bagdhad allt
mer europeiserades. Ändå så förvånades jag över frånvaron av både brottslighet och poliser.
Kiosk ägarna lämnade sina varor på trottoaren olåsta över natten och risken för överfall annat
än från de lösdrivande vildhundrna var obefintligt.
Det är idag inte speciellt opportunt att säga något positivt om Irak. I västerländska ögon
så ser vi allt i svart och vitt, gott och ont. Under Iran kriget var Saddam Hussein västvärldens
hjälte som finansiellt och materiellt stödde av hela västvärlden inklusive USA. Iran var hotet
37