Den Nya Världen inför 2000-talet

inte bara i Tyskland. Den enligt min mening viktigaste frågan att
fundera över den 8 maj är nynazismens återkomst men ännu mer de
fascistiska tankar om "den starkes rätt" som nu tränger undan
omtanke och medmänsklighet.
Tyskland och Nazismen var inte på något sätt en parantes i vår
historia. Den germanska kultur som vi är del av och som inte bara
omfattar vår nordiska samt den engelska, den franska, den spanska
och tyska världarna utan hela vår västerländska värld har ett mycket
blodigt förflutet. Det var européerna som invaderade och utplånade
människor, kulturer och natur på de hela kontinenter i Nord och
Sydamerika samt Australien som de nu kallar för sina. Och det var
samma européer som förslavade och slog sönder mångtusenåriga
kulturer i Asien och Afrika. Och det vara samma européer som under
detta århundrade ledde oss in i två förrödande världskrig. Om vi inte
beaktar detta historiska faktum, att våldet har varit en integrerad del i
vår västerländska kultur, när vi ser vansinnigheterna i Ex-
Jugoslavien och i Afrika, så kan vi aldrig ta oss ur denna fälla och
skapa en bättre framtid. Om vi aldrig lär oss av historien så får vi
återuppleva den och återuppleva den. Tänk om någon kunde beröra
detta på denna fredsdag.
Så har min korta rundtur genom världen varit våren 1995 varit och nu
befinner jag mig som sagt bland snart en miljard indier på denna halvö med
olika folk som talar ett fyrtiotal olika språk. I dagens Hindu så kan jag läsa
om det fortsatta kriget i Bosnien och hur de serbiska ledarna spelar poker
med den övriga världen. Också här gäller idag den starkes rätt. Ledaren i
"The Hindu" behandlar emellertid ett mer närliggande problem, vatten. I en
annan artikel berättas om upplopp i huvudstaden Dehlis östra delar för att
inte bara vatten utan elekticitet och avlopp saknas. Frågan är åter hur kan de
snart 2 miljoner människor som bor i Indien och Kina någonsin komma upp
till samma konsumtionsnivå som den amerikanska modell de nu försöker
kopiera. Vad händer om allt fler människor tvingas kvar i missären? Och
vad händer om de lyckas? Vem är det egentligen som känner ansvar och
diskuterar detta idag när massmedia allt mer komersialiseras, globaliseras
och banaliseras.
På planet ned till Indien så läste jag en intressant artikel på ledarsidan i
Svenska Dagbladet (Som idag är den enda av rikstidningarna som
fortfarande gör anspråk på någon djupare tankeförmåga) om ledarkrisen i
Sverige. Där säger Eddie Tistelgren
"När beslutsområdet blir tillräckligt omfattande, när sakfrågorna och
styrteknikerna har en tillräckligt hög grad av komplexitet, blir egentligen
ledarskap i viss utsträckning omöjligt (liksom reeltt medborgarskap). Det får
då ersättas med förvaltning och teknik, ledarna med administratörer och
experter; två grupper vars välde saknar både det genuina ledarskapets
helhetsperspektiv och dess karaktär av ömsesidighet."
Detta är en beskrivning som enligt min mening ganska väl beskriver
både den politiska och ekonomiska ledarskapskrisen, ministrar och
direktörer, men även som Tistelgren säger egentligen tar ifrån oss vårt
26