Den Nya Världen inför 2000-talet

formalian och det som sägs som blir det viktiga, inte den inneboende
sanningen och inte de djupa reflektionerna.
Det enda som kunnat konkurrera med OJ Simpson är morgonens
bilbomb i Oklahama City där man ännu inte vet hur många som
dödads, 20, 80 eller 200. Det konstiga är att ingen verkar bry sig. Om
detta hade hänt i ett annat land skulle TV programmet ändrats med
extrasändningar. En verklig diskussion om terrorism men även våld
som ett ökande fenomen kunde vara tema. Men istället fortsätter O J
Simpson som en spegel av det amerikanska samhället. Och på de 48
TV kanalerna så fortsätter det allt råare underhållningsvåldet att
visas där män misshandlar, slår ihjäl, bombar och skjuter ihjäl andra
män. I dagens TV berättar man även om ett nytt terrordåd i Japan där
den amerikanska framtoningen är "Titta där inte ens Japan kan klara
sig utan våld". Men ingen disskuterar eller ifrågasätter längre den
våldsamma konsumism kultur "Made in USA" som nu tar över
världen. Om man kontinuerligt visar våld där dialogen huvudsakligen
består av "fuck-you asshole", såpoperor med manipulerande
människor, schitzofren reklam som bryter allt sammanhang i tid och
otid så påverkar detta naturligtvis människornas föreställningsvärld,
deras sätt att värdera och vara, kulturen som helhet. Detta är en
självklarhet men det diskuteras inte längre.
20 April 1995, Chicago USA
Tillbaka i Chicago dagen efter Oklahoma City bomben så har nu CNN
fått upp ångan och rapporterar ständigt om jakten på terroristerna.
Ett är säkert enligt alla amerikaner, det är arabiska terrorister som
slagit till mot The American heart land" och den ene efter den andra
"specialisten" på arabisk terrorism intervjuas. Det viktiga nu är att
hitta förövarna och straffa dem eller om det visar sig vara en
organisation denna och kanske ett helt land. Däremot så diskuteras ej
heller idag varför våldet och våldsideologin har tagit över både i TVunderhållningen,
i skolorna och i samhället som helhet.
25 April 1995, Sao Paulo Brasilien
Det är tisdag morgon den 25 April 1995. För ett par dagar sedan
befann jag mig på den Nord amerikanska västkusten. Igår upplevde
jag vårvärmen i Sverige och kvällen spenderade jag på Zürich
flygplats i Schweiz. Nu har jag just ätit frukost hos min svägerska i
Guarhulhos utanför Sao Paulo, vår civilisations största stad i
Brasilien. Jag har stängt in mig i sovummet därför huset är numera en
byggarbetsplats. För första gången ska de bara cementgolven kläs
med klinkers och det mögelangripna väggarna och taken målas vita
igen. I detta land känns det mycket fel att tala om det postindustriella
samhället eller informationssamhället. Behoven för majoriteten är
betydligt mer jordnära. Frågan är hur dessa behov kan tillfredställas
23