Den Nya Världen inför 2000-talet

mångsidighet är den största paradoxen för det finns egentligen inget
samhälle av denna storleksordning som är så totalt likriktat som det
amerikanska.
Amerikanarna är skapade av den amerikanska kulturen som är
transient och baserad på konsumtion av mängd och storlek inte
innehåll och kvalitet. För dem är detta deras naturliga liv och det som
för dem är "störst, bäst och vackrast". Denna nationella och kulturella
stolthet är en tillgång och egentligen positiv. Om USA vore en
oberoende ö så skulle därför amerikanarna vara i sin fulla rätt att
bestämma sitt egt öde och vad de själva tycker om det. Men nu är det
så att Amerika inte är en oberoende ö i världssamfundet. Det som
påverkar den övriga världen är dels den amerikanska världens slöseri
med naturresurser och utsläpp av gifter och avfall och dels att denna
kultur sprider sig likt en sjukdom till andra delar av världen.
Det som förvånar mig är att detta stora uttag av resurser inte
efterlämnar något synligt för framtiden utom avfall. I detta USA
utanför monumenten i storstädernas skyskrapor och motorvägarna så
finns ingenting bestående utan allt byggs och rivs för dagen. Det är
slit och släng landet där allt är del av denna kultur där stundens
tillfredställelse är det enda som räknas. Det finns ingen historia och
det finns inga framtidsvisioner.
19 April 1995, Seattle, USA
Det är kväll den 19 April och vi är tillbaka i Seattle för att påbörja
resan hem till den gamla världen. Denna sista dag har vi färdats längs
Colombia River och mil efter mil av äppelodlingar. Våren har klätt
träden i späd grönska och blommor, som tillsammans med floder och
bäckar, raviner och berg skapar en sagolikt vacker natur. Återigen så
blir därför intrycken av civilisationens inverkan mycket drastisk. Och
mycket ful. Hövding Seattles ord finns hela tiden i mitt medvetande.
Det verkar som om denna amerikanska kultur som nu tar över vår
värld inte har något annat mål än destruktion genom konsumtion.
Detta kan ses i samhället och på människorna själva. Som
människorna ser ut, feta och slarvigt klädda är en spegel hur deras
bostäder är byggda och hur samhället ser ut och vise versa. Ingen
bryr sig längre om något förutom att konsumera. Äta och se på TV,
helst på samma gång. Detta sker i ett land där TV programmen visar
upp sina välpumpade silicon kvinnor och lika välpumpade Anabola
steroider män. Själv har jag inte på dessa två veckor kunnat säga att
jag sett en enda vacker och slank kvinna eller en enda normalt
muskulös man. Samma reflektion gjorde jag vid mitt första besök här
1969.
Det nästan osannolika är att det enda som har fått denna kultur
att bry sig är O J Simpson rättegången som blivit till en evig
tvålopera. Men inte längre om O J Simpson utan om de olika
jurymedlemmarna, om de kan samsas i samma gym eller ej, om
domaren och om advokaterna, om åklagaren kan ta hand om sina
barn eller ej. Det hela är absurt men helt amerikanskt. Det är ytan,
22