Den Nya Världen inför 2000-talet

av invandrare från Europa och andra delar av världen sökt sin lycka.
Här har människan haft till synes obegränsade råvarotillgångar och
obegränsad mark. Detta Amerika har varit den obegränsade
tillväxtens casino och vår kollektiva dröm. Men idag när denna
materiellt rika värld som hövding Seattle också sa håller på att kvävas
i sitt eget avskräde där människorna sitter fast i långa bilköer och där
barnen uppfostras på söta donuts, fettspäckad snabbmat och
televisionens våld, reklam och spelprogram till oformigt feta
konsumtionsrobotar så börjar allt fler att ifrågasätta denna
amerikanska dröm. I Amerika. I Sverige och den övriga världen är det
förebilden för framtiden och kopieras den.
Det är morgon den 12 april. Vid sextiden så gick två av indian
reservatets fickebåtar till sjöss. Jag kom just tillbaka från en lång
promenad längs stranden som liknar en träskulptur utställning av sina
stora nakna trädstammar och rötter som kastats upp av vågorna. Hela
denna halvö genomkorsas av otaliga vattendrag som under våren drar
med sig de stora ceder och gran träd som sedan naturen ger tillbaka
som välpolerade skulpturer. De naturmänniskor som levde här i denna
storslagna natur formades naturligtvis till sitt väsen av denna. Idag
när denna natur är kalhuggen, förutom de nationalparker som finns
kvar, när skogens djurliv är bortträngt och inrutat av motorvägar och
när indianerna själva fråntagits all mark utom någon kvadrat
kilometer så kan i varje fall jag förstå deras vilsna apati. Nu är det
dock så och det går bara att önska att dessa människor kan hitta ut
från den återvändsgränd de nu befinner sig i, fångna i sitt eget land.
Skärtorsdag 1995, Brittish Columbia, Kanada
Det är skärtorsdag 1995 och jag befinner mig i Kadlops i Brittish
Colombia. Igår tog vi oss över från Victoria till Vancouver med färja
och sedan påbörjade vi vår resa genom västra Canada längs Trans
Canada Highway. Jag har varit i denna del av världen ett flertal
gånger och varje gång jag flugit över detta land så har jag imponerats
av dess storlek där ett par timmas flygtur över tundra och sjöar sedan
kunde avbrutas av ytterligare ett par timmar över bara sädesfält. Att
resa med bil genom Kanada innebär att avstånden och dimensionerna
blir ändå större och imponerande. Detsamma kan sägas om
skönhetsintrycken från de höga snöklädda bergen och de strida och
vindlande forsarna. Återigen måste jag göra reflextionen att de
indianer som strövade här för ett par hundra år sedan levde i ett
veritablet paradis.
Kanada är till skillnad från USA fortfarande mycket glest befolkat
eller snarare koncentrerat koloniserat längst den amerikanska
gränsen. Att åka den nybrutna motorvägen till Kadlops är att uppleva
4 timmar av bara skog och berg utan minsta tecken på civilisation
förutom vägen själv. När sedan staden dyker upp med sina många
18