Den Nya Världen inför 2000-talet

etablisimanget som enskilda människor som alla är hårt arbetande män och
några få kvinnor som alla anser sig både kompetenta och osjälviska, vilket
många också är. Självgodheten ligger naturligtvis i det enkla faktum att de
och bara de anses att ha rätt. Diktaturen ligger i att de har kontrollerat och
kontrollerar kapital, massmedia och organisationer. Inkompitensen ligger i
att de inte längre har någon kontakt med de människor de säger att de
representerar. De kan helt enkelt inte veta hur en arbetslös ensamstående
mamma lever, tänker och känner. De tillhör en egen värld med egna
värderingar och normer, egna villkor och egna bostadsområden och snart
egna skolor och egen sjukvård eller t.o.m. egna advokater och egna poliser
där de blir allt mer lika varandra.
De konkurerar naturligtvis som företagsledare eller som politiker om
makten, men egentligen så tänker de som varandra, de etablerade och "rätta"
tankarna och värderingarna. Denna likformighetens totala dominans kan vi
idag se över hela vår värld därför att de som har makten och utövar den lever
på samma sätt, formas på samma sätt, får likadana intryck. Det är därför som
vi i exempelvis USA har sett etablisimanget med sina lobbyister ersatt det
som tidigare varit världens största demokrati. Detta etablisimang har alltid
funnits. Förr rekryterades det ur adel och prästståndet, under 1800-talet
växte de rika industri och borgar familjerna fram, men under vårt
århundrade så kommer det allt mer från oss själva "opriviligierade", även
om det idag finns få arbetarsöner eller småbrukarsöner som blivit direktörer,
chefsredaktörer och miljonärer. Det är således inte "ledarna" det är "fel på"
lika lite som felet finns hos vandaliserande och sparkande unga män, felet
finns hos oss tillsammans i den gemensamma tidsanda som styr
utvecklingen eller kanske snarare har upphört att styra utvecklingen och
överlämnat denna uppgift till Marknaden.
Sundsvalls Tidning har den 3 december en ledare om de nya
klassklyftorna. ST säger att dessa är inte längre huvudsakligen ekonomiska
utan kulturella, där man ser den ny Informations Teknologin inte bara som
en möjlighet utan ett hot. Som alltid så är tekniken inget mål utan ett medel
att uppnå det som vi vill göra. tekniken kan ocksp missbrukas vilket vi sett
många exempel på. Faran är att den nya tekniken är så mäktig att om den
missbrukas så kan detta få oanade konsekvenser. Men används den på rätt
sätt så kan den ge oss en bättre värld för alla.
Vad som också visats genom historien är om en person eller en grupp
fått eller snarare tagit makten så har detta nästan alltid urartat i någon form.
Egentligen är detta en självklarhet som också är grunden i vårt demokratiska
system. De flesta människor inklusive mig själv hamnar då och då i
situationer när vi är helt övertygade att vi har rätt och den andre fel. Någon
gång så kanske vi så småningom inser att vi själva hade fel. Men i de flesta
fall så hade varken vi eller vår antagonist "rätt" eller "fel" utan bara olika
åsikter. det finns ingen människa som alltid vet bäst, i så fall är hon Gud.
Ändå så upphöjer vi många till denna position. En av de kurser som jag haft
föremånen att delta i gick ut på att visa gruppens och samarbetets styrka
över individualismens. Det var en mycket upplyftande övning som i någon
annan form finns som ett populärt TV-program. resultatet var att gruppen
kunde lösa teoretiska problem och åstadkomma saker som i varje fall jag
själv inte kunde drömma om.
157