Den Nya Världen inför 2000-talet

ätt och fel, som uppfostras iskallt och därför inte kan känna med andra
människor."
I Aftonbladet säger Lena Anderfelt.
"Men det har hänt något i samhället. Det är inte bara att brottsstaistiken
visar att våldet blir grövre. Det är en omänsklighet i våldet, en likgiltighet
inför människolivet som skrämmer nästan mer än våldet i sig." Angående
"vårt frossande i allt mer utstuderat och detaljerade skildringar av våld och
död i filmer, TV, barnprogram, video, böcker." så säger hon: "Vad är det för
rättighet att slå vakt om, att våra småungar ska kunna titta på filmer där
människor dödar, lemlästar och plågar varandra?
För mig är detta en mycket självklar slutsats som jag vill återupprepa.
Det är inte bara fel och ansvarslöst att visa detta underhållningsvåld,
det är kriminellt och sjukt. Vad vi också kanske skulle fråga oss om denna
"undehållning" inte bara är olämplig för barn utan också för vuxna, oss
själva. Och vad vi borde fråga oss är hur detta våld hänger ihop med
attitydförändringarna i samhället som sådant. Våldet är idag en handelsvara
som allt annat där många tjänar stora pengar på detta. Våldet är också ett sätt
att för dom som inte kan skaffa sig pengar på ett hederligt sätt kan ta det.
Men detta är inte för att få mat för dagen utan för att få möjlighet till lyxbilar
och krogbesök. Och i alla våra massmedia så är det idag konsumismens och
materialismens evangelium som ensidigt predikas. Att vara rik är att vara
god och lycklig oberoende av hur rikedomen införskaffas. Att ha inte att ge,
att konsumera inte att sjkapa är dagens omvända Gudsord. Samtidigt så
frågar vi oss yrvakna varför etik och moral verkar vara i upplösning.
Den nya modell som ska "rädda vårt välfärdssamhälle" ifrågasätter ju i
själva verket alla de högre värden som detta står för. Ändå kanske vi inte i
första hand borde titta på detta som media visar utan vad som det inte visar
och på samma sätt inte på vad reklamen visar utan vad den inte visar. Vår
dyrbara tid på vår jord ägnas allt mer år tidsfördriv och oväsentligheter
medan vi ägnar allt mindre tid åt att fundera över vad som är mål och
mening. Vi ägnar allt mer tid åt att tillfredställa oss själva och allt mindre att
ta hand om andra. Det har gått så långt i denna nya inställning och syn på
vad samhället, solidaritet och omtanke innebär att vi nu även i Sverige på
fullt allvar säger att utbildning av våra barn, vård av våra sjuka och omsorg
för våra äldre är en affärsverksamhet som allt annat. Idag är det inte många
som ens reagerar över denna radikala förändring i vår livssyn.
Sverige och Norge har nu valt väg när det gäller EU. Det som etablisimanget
talar om för oss är att Sverige och svenskarna har valt rätt och därför är
kloka och förståndiga, men naturligtvis bara de som röstade ja. Samtidigt så
säger etablisimanget att Norge har valt fel och de endera är dumma eller har
för mycket olja. Nu är detta i sig självt inte en ödesfråga och det finns
naturligtvis ingen självklart rätt eller fel, dumma eller kloka oberoende av
om man bor i Sverige eller i Norge. Men det som är anmärkningsvärt och
mycket oroande är det som allt mer kommit fram under EU debatten. Och
detta är etablisimangets självgodhet, diktatur och inkompetens. Inte
156