Den Nya Världen inför 2000-talet

med många. Jag vågar påstå att jag delar det med halva Sveriges befolkning
- kvinnorna. Antagligen - ja säkert - delar jag den också med många män."
Sedan gör professor Leijonhuvud ett utalande som hon själv finner
provokativt mot den del av mänskligheten som jag själv tillhör, men som
hon visar att vi alla glömmer bort trots att det är ett absolut faktum.
" Ingenstans konstaterade jag attdet är män - och pojkar - som utför våldet.
Att det är män - och pojkar som konsumerar underhållningsvåldet. Att det är
män som producerar våldspornografin och män - och pojkar som
konsumerar den. Att det är män som dödar i Rwanda. Att den s.k.
ungdomsbrottsligeheten är brott av pojkar respektive unga män."
Hon konstaterar sedan att detta inte är femenism utan den nakna
sanningen. "Och det är dags att den beskrivs utan omsvep. Det är män som
står för våldet."
Och visst har Madeleine Leijonhuvud rätt både i sak och att vi av
någon konstig anledning tycks glömma bort detta självklara faktum. Kanske
beror det på att vår värld så totalt styrs av just män. formas av män för män.
Hon avslutar sin artikel med:
"Vi kvinnor föder inte barn till världen för att de ska bli offer för meningslöst
våld. Vi föder dem att bli människor. Ansvarsfulla människor."
Agneta Stark skrev detta i Svenska Dagbladet redan den 22 maj 1991:
"1989 togs 15 467 människor in på kriminalvårdsanstalt. 95 procent
av dem var män. Är kriminalvården ett mansproblem ? Mäns våld kallas för
"ungdomsvåld" fastän mycket få unga kvinnor deltar eller "gatuvåld" och
"lägenhetsbråk" efter de platser där våldet äger rum. Ytterst sällan kallas det
mansvåld".....
....."Kvinnor i internationella församlingar och kvinnor i små
arbetsgrupper säger alla detsamma: det är aldrig rätt tid att ta upp kvinnors
villkor, kvinnors krav, exempelvis kvinnors löner. Kvinnors frågor kommer
alltid olägligt och omotiverat."
Detta skrev Agneta Stark 1991 samtidigt som en internationell
undersökning hade placerat den svenska kvinnan högst i livskvalitet av alla
länder.
På kultursidan 25 november så skriver den danske författaren Carsten
Jensen en artikel under titeln "När makten vacklar inbjuder den till våld".
(Det är betecknande att detta betecknas som som kultur och inte politik,
även om det är en välskriven och tänkvärd artikel så är detta i högsta grad
vår verklighet och inte dikt) Arne Ruth säger som inledning efter att ha
konstaterat att den nya tideräkning som inleddes med Berlinmurens fall inte
var historiens slut utan istället dess återfödelse, "med klanger från
mellankrigstid och medeltid":
"Det skenbart stabila Västeuropa har drabbats av insikten att ingenting
längre tycks förutsägbart. Det gäller inte minst storstilade projekt som
drömmen om en europeisk union. "
149