Den Nya Världen inför 2000-talet

många exempel av bara under de senaste två århundradena. Men ändå så är
det förvånande att vi så relativt lätt dragits med i denna yra.
Jag har kritiserat och kommer att kritisera våra massmedia för att de inte tar
sitt ansvar när det gäller att beskriva och analysera det som nu sker i vår
värld. Det är en flathet som vi tyvärr upplevt förr som under trettiotalet om
jag får tro historieböckerna, när vi borde ha lärt mer av dessa. Det som är
ännu värre idag är att dessa massmedia har sådan genomslagskraft och total
dominans över våra tankar. Vi är självständiga som individer och vi kan
tänka själva men det är mycket "blåögt" och ansvarslöst att tro att detta
massiva flöde som varje dag passerar genom oss inte skulle forma våra
åsikter. Det som därför då blir allt mer oroande är att dessa media idag styrs
av starka kommersiella intressen som inte har någon anledning att
ifrågasätta det etablisimang och värderingar som det själv är del av och
skapar. Det är alltid fel att generalisera. Visst finns det ljuspukter med
ifrågasättande journalistik men det finns ingen analyserande journalistik som
ser till helheten. Nyheterna har så att säga blivit allt kortare i tanke och ord. I
Sverige så finns det fortfarande genom folkrörelser och statligt stöd
möjlighet att få ut viss alternativ information. I USA är denna helt borta om
den inte är kommersiellt gångbar eller då den självfinansieras når ett fåtal.
Amerikansk TV:s 98 kanaler diskuterar inte och ifrågasätter ej den
etablerade "sanningen". Den mångfaldighet och frihet som denna
reklamfinansierade media massa skulle ge är en upprepning av samma
budskap.
Det som jag redovisat i främst DN är ändå upplysande om vår värld
av idag och kanske även motsäger min kritik. Men det intressanta är vad DN
inte skrev. Den fanns inga analyser om ovanstående fenomen eller försök att
se ett sammanhang. Det fanns inga geomträngande artiklar om
arbetslösheten eller det ekologiska haveri vi är på väg mot. Det fanns
egentligen ingenting alls som försökt se helheten utom i två mycket
insiktsfulla artiklar, en dansk och en insändare. Så kanske det ändå finns
hopp om ett uppvaknande.
Madeleine Leijonhuvud som är professor i straffrätt skiver under
rubriken "Männens våld gör mig vansinnig" i DN 24 november 1994. (
Ironiskt nog skriver Ebba Witt-Brattström i en artkel 25 november att endast
6% av Sveriges professorer är kvinnor och där de kvinnliga akademiker som
finns tvingas sitta tysta och underdåniga, men här finns undantaget som
bekräftar regeln). Hennes artikel rekomenderas som helhet, men några citat
är speciellt viktiga. Hon börjar med: "Våld har alltid förekommit:
I alla samhällen, i alla tider. Våldet präglar vår tid. Människor skadas,
dödas. Enligt officiell statistik begås varje år minst 2000 våldtäkter i
Sverige. I krigets Jugoslavien våldtas tusentals kvinnor. I England och Norge
så dödar barn barn. I Sverige så slår tonåringar ihjäl en kamrat. Varje dag
innehåller TV-programmen våld. Vi ser hur människor skadas och dödas. Vi
ser och hör människor skjuta ihjäl människor. Pornografiska bilder och
filmer visar våld mot kvinnor och barn. Nakna barn piskas och nålar sticks
genom deras blygdläppar. Kvinnor får knytnävar instuckna i vagina....Jag
känner ett tilltagande raseri över denna verklighet. Det raseriet delar jag
148