Den Nya Världen inför 2000-talet

Så vilken gemensam framtid håller vi just nu på att bygga? Många
människor har framställt Berlinmurens fall 1989 som ett epokskifte som
förändrade världen, och visst kan de flesta instämma med detta, frågan är till
vad? Amerikanen Fukiyama och många andra hävdade som sagt att detta var
historiens slut då kapitalismen i sin amerikanska form stod som slutsegrare
och vårt nya ideala Utopia i en värld av evig fred och välstånd. Men under
början av nittiotalet med spekulations ekonomi, allt mer ökande arbetslöshet
och våld så blev verkligheten en helt annan. Den modell som personfierades
av Reagan och Thatcher visade sig vara "kejsarens nya kläder", dvs
ingenting där allt större inkomstklyftor mellan de fattiga och rika byggdes
upp i samma takt som budgetunderskotten ökade. Men trots detta så är vi
idag av någon obändlig kraft ändå på väg in i denna gamla värld även om
den marknadsföres som något nytt. Det är en tidsanda som också lika
obändligt omfattar stora delar av vår civilisation från Sverige till Brasilien,
Kalifornien till Kina. Är det kanske så att Fukiyama trots allt hade rätt, att vi
funnit vårt paradis så långt det är möjligt? Är vi "den sista" och fullkomnade
människan som till slut funnit "den enda vägen"?
Jag tror inte det, för det dels finns för mycket som motsäger detta och
dels för att jag inte tror på Utopia även om detta är vårt
marknadsekonomiska dröm samhälle. Men det som förvånar mig är att
väldigt många fortfarande förespråkar detta trots 80-talets ansvarslösa
spekulationsekonomi och trots att också de säger att de inte tror på
Utopia.Vad som också förvånar mig är att ekonomi både fått sitt Nobelpris
och framföres i alla våra massmedier och av alla våra makthavare som något
nytt, märkvärdigt och övermäktigt när det i själva verket är det motsatta.
Som jag redan sagt är jag född och uppvuxen i en affär och har sedan som
ingenjör sysslat mycket med internationella affärer efter detta. I båda fallen
så har det varit en självklarhet att inkomsterna måste vara större än
utgifterna för att det ska gå ihop. Samma slutsats har nog varje
ensamstående mor kommit fram till. Den grundläggande lagen i all ekonomi
är att inkomster och utgifter måste vara i balans. Detta gäller för personer,
företag och länder. Detta gäller också för jorden som helhet. Ekonomiskt
tänkande är således det bästa sättet vi har idag att värdera effekterna av våra
aktiviteter.
Ekonomi är resultatet av en handling men varken orsak eller mål. Mål
kan vara levnadsstandard, livskvalitet, arbetstillfredställelse,
gemenskap, familjeliv, hälsa och fred, men inte ekonomi. När vi som
idag talar om bank industrin och försäkringsindustrin som
producerande näringar samt börsspekulation och valutatransaktioner
som det som styr världen så har det skett en radikal förändring i vårt
orsakssammanhang. När ekonomin och pengarna som idag har blivit
det enda samtalsämnet och det övergripande målet så har vi hamnat på
fel sida i vår verklighet. Om detta kan vi läsa om redan i vår Bibel.
Det är också förvånande att de människor som då och nu stödde
Reagans Hocus-pocus ekonomi är de som under 80-talets spekulations
ekonomi körde samma ekonomi i sank med bank konkurser och enorma
underskott. men det mest förvånande är att de som gjorde dessa mycket
138