Den Nya Världen inför 2000-talet

övergripande process och det vi kallar tidsandan. Och inte som en förment
objektiv studie av något som vi tror kan förklara allt. Jag försöker istället
göra detta som en kritisk och annorlunda granskning utan att därför sätta
mig i något politiskt läger och framförallt inte falla in i de etablerade åsikter
som vi hör så ofta. Min egen nya värld är subjektiv som jag med min
bakgrund och erfarenheter uppfattar verkligheten liksom varje människa
själv måste skapa sin egen bild. Det finns ingen enda objektiv och "rätt"
värld även om etablisimanget i alla tider försökt göra detta gällande. För en
huvudanledning till serien som sådan och denna metod är att jag själv saknar
denna kritiska total syn i de massmedia och makthavare som istället blivit
allt mer enkelriktade och kommersialiserade.
Litet elakt sagt så har det skett en fördumning av opinionsbildningen
och därmed en stor risk till fördumning av oss själva. Det framträder
inte längre någon alternativ och djupare syn på vår värld utan vi matas
allt mer av ytlighetens och enkelhetens svart-vita icke idéologi utan
någon helhet och långsiktighet. Vi har börjat leva och tänka som om det
inte fanns någon framtid, bara omdelbar tillfredställelse.
Under de senaste årtiondet har vi sett en upplösning av våra tradionella
politiska åsiktsriktningar där varken den ursprungliga liberalismen eller
socialismen längre finns kvar som politiska rörelser. Alla de idéologier som
styrt vårt århundrade utvecklades under industrialismens barndom på 1800talet
och är därför inte direkt lämpade att ge vägledning för en annan värld.
Däremot så innehöll liberalismen och socialismen i likhet med kristendomen
och humanismen båda högre grundläggande värden för en mänskligare och
rättvisare värld som är värda att bevara. Idéologiernas död har skapat en
frihet att skapa något nytt och bättre, men också givit ett vaccum som idag
verkligen känns tomt och tanklöst. Dessutom så verkar den nya
världsordningen med sina nya ledare ganska lik den gamla och har inte
lyckats presentera någon ny övergripande och meningsfull vision över vår
framtid.
Den Nya Världsordningen liknar allt mer Den Nya Världs-O-ordningen
där vi saknar både visioner och ledarskap för framtiden. Istället har vi
fått en återgång till en gammal och mer brutal värld baserad på egoism,
makt, segregation, våld och penningdyrkan.
Men samtidigt som vi ser en återgång till gamla åsikter så ser vi allt
mer tecken på att vi behöver ett helt nytt angreppssätt för att förstå vår
verklighet. Allt fler människor frågar efter en ny och djupare dimension i
tilvaron. Den så framgångsrika linjära världsbild av orsak och verkan som
inleddes av Newton och Descartes formler är idag inte tillräckliga för att
beskriva helheten, än mindre förstå den. För i den värld som rullar frammåt
allt snabbare mot ett nytt årtusende och blivit allt mer komplex så har vi
också blivit allt mer fartblinda. Vi har förlorat helhetssynen, mål och
visioner där vi allt mer kortsiktigt stirrar på detaljer, eller försvinner in i
MTV-videons snabba bidväxxlingar och inte längre ser varken var vi är eller
vart vi är på väg. Att försöka hitta ett större sammanhang är svårt därför
134