Den Nya Världen inför 2000-talet

det verkliga hotet. Hur kan vi lära oss att leva i harmoni med den natur vi är del av? Är vår
tids civilisation bättre eller sämre lämpad att skapa en hel värld med en gemensam framtid
jämfört med tidigare epoker? Vad har vi egentligen lärt oss av vår historia?
Naturmänniskorna i dessa fyra delar på vår jord hade olika förutsättningar men många
likheter. Hon föredrog vegitabilisk föda där hon som för de nordamerikanska stammarna hade
ett rikt förråd av hundratals olika arter. Vid hav och floder kompletterades detta med fiske och
skaldjur medan jakt på storvilt bara förekom där annan föda saknades. Den moderna
människan har mycket att lära från naturmänniskans värld, både när det gäller hennes sätt att
leva och hennes världsbild där allt levande är i harmoni med en ännu större helhet. På
samma sätt så har mäniskan mycket att lära från Naturen själv och det kontinuerliga samspel
som har format och formar vår värld. När vi har gjort detta så kanske vi också kan hitta
tillbaka till Edens Lustgård. Frågan är då hur lång tid vi har på oss att återfinna vårt försvunna
paradis?
Vid ingången till nittiotalet så hade de tre stora amerikanska tidskrifterna Scientific American,
Time Magazine och National Geographic temanummer om vår hotande ekologiska katastrof.
Edward Wilson skrev i Scientific American i september 1989:
"Den mänskliga rasen tillkom vid tiden för den största biologiska artrikedomen i
jordens historia. Idag när den mänskliga rasen expanderar och föändrar naturen så
reduceras denna biologiska diverficiering till den lägsta nivån sedan Mesozolic tidsålder 65
miljoner år sedan."
Thomas Sanction skrev i Time Magazine 2 januari 1989:
"När människan nu går in i det sista decenniet av det 20 århundradet så befinner hon
sig i en kritisk vändpunkt: Det är handlingarna av de nu levande som bestämmer vår framtid
och möjligen den mänskliga rasens överlevnad."
Paul Erlich på Stanford University skrev i National Geografic i december 88:
"Vi lever på en begränsad planet och ändå så lever vi som om resurserna var
obegränsade.... Eko systemen förser civilisationen med tjänster som är både gratis och
oersättliga. De inkluderar reglering av klimatet och sammansättningen av atmosfären,
bildandet och underhållet av jordana, kontroll av sjukdomar, pollinering av gröda och föda
från havet."
Den civiliserade människan utplånar just nu i rasande fart växter och djur med nästan samma
effektivitet som en ny syndaflod skulle ha gjort. Vi förstör därmed även förutsättningarna för
oss själva. Samtidigt så utplånar vi de kvarvarande rester av den ursprungliga naturmänniskan
som finns kvar bl.a. i Brasilien och därmed försvinner tusentals år av ackumulerad kunskap
om vår natur. I TIME Magazine september 1991 skriver Eugene Linden om denna
kulturutarmning under rubriken "Försvunna stammar- försvunnen kunskap":
"Idag , utan att det märks, så förspills våra stora arkiv av kunskap och expertis vilket
riskerar att förstöra vårt förflutna men som kanske också hotar vår framtid".
130