Den Nya Världen inför 2000-talet

Colombia är det sista landet på rundresan i Latinamerika och det land som är rikast på
både tillgångar och natur. Det är också en värld med många raser däribland världens vackraste
kvinnor i Cali även om jag själv nog även inkluderar Brasilien i detta omdöme. Var världens
vackraste män finns , vet jag inte. Bogota ligger på 2600 meters höjd över havet där det svala
klimatet skapar en annan sorts människa jämfört med t.ex det tropiska Cali. Med hjälp av en
kabinbana så går det att nå ännu högre och från toppen av detta berg beskåda den stad som
idag med sina höghus påminner om andra storstäder. I Medellin finns ett varmare samhälle
där även Kokain kartellen har ett av sina huvudkvarter och bidrar till hettan. När jag i jeep
reste runt här i början av åttitalet så kunde dödssiffran varje natt uppgå till tiotals människor
bara i Medellin i striderna mellan polis och organiserad brottslighet, politiska uppgörelser ,
interna fejder eller vanlig brottslighet. Då var Medellin en risktagning från den hissnande
landningen på flygplatsen i den smala dalgången till nattliga äventyr på gatorna. Från den nya
flygplatsen bland bergen så erbjuds nu en spektakulär färd på slingrande vägar ned i den
varma dalen. I Cali är människorna mörkare och varmare. Här finns många industrier men
även centrum för den konkurrerande Cali-kartellen som nu verkar vara mäktigare än sina
kollegor i Medellin. Men de verkliga narkotika hajarna sitter någon annanstans. En av mina
colombianska vänner sade;
"Fransmännen levererar vapnen, tyskarna kemikalierna, amerikanarna köper knarket
och de schweiziska bankerna pengarna, men vad får vi ?"
När jag senast var i Colombia i oktober 1993 så fanns detta våld visserligen kvar men
knarkkungarna hade slutet en tillfällig fred med myndigherna. Fortfarande är dock Colombia
det enda land som jag har besökt där den svarta kursen på dollar är lägre än den oficiell vilket
är ett resultat av dollarinflödet från narkotika handeln.
I Bogota så finns både världens största guldmuseum med otroliga konstverk såväl som
Simon Bolivars välbevarade hus som båda berättar om olika epoker av historien. Under
fälttågen 1819 till 1822 så tog sig "Latinamerikas befriare", Simon Bolivar från Caracas
genom Colombia till Quito och Guayaquil där konfrensen 1822 bekräftade Bolivars seger över
de spanska trupperna. Latinamerika gjorde sig fritt, Paraguay 1811, Argentina 1816, Chile
1818, Colombia 1819 0ch Peru 1824. Detta var dock en sanning med modifikation då alla
Sydamerikas stater 1976 styrdes av militär diktaturer utom Colombia och Venezuela. Idag har
de flesta av dessa upplöst och ersatts av en bräcklig demokrati men med begränsad frihet där
korruption och skuldbörda går hand i hand.
Utan att räkna förstäder så ligger världens största koncentrerade stadsriken i Latinamerika,
nämligen Mexico City och Sao Paulo som båda överskrider 10 miljoner innevånare. Med
förstäder är de närmare 20 miljoner. Soeul i Korea och Bombay i Indien är nummer tre och
fyra som även de har fler än 10 miljoner. Jag har varit flera gånger i alla dessa städer men jag
kan inte utnämna någon av dessa till en mönsterstad för tredjevärlden trots att de alla
representerar det industriella centrat i respektive land. Både Mexico City och Bombay var
även centrum för två gamla kulturer när europeerna anlände. Även idag är de centrum men för
en ny kultur, om de går att kalla så. Tvärtom så utgör dessa förväxta städer ett skrämmande
perspektiv för framtiden.Om jag jämför dagens situation i dessa två länder med den bild vi har
av historien så är jag inte säkert vi kan kalla detta för utveckling. Den västerländska
civilisationen har i den tredje världen hamnat i en obarmhärtig återvändsgränd men egentligen
är denna densamma som de industrialiserade länderna sedan länge har upplevt.. Vi kan ännu
inte uppfatta den så klart som i Mexicos smogg, Bombays fattigdom, Soeuls trafik och Sao
120