Den Nya Världen inför 2000-talet

Alla som har varit i Amerika chockeras av hur stora och oformligt feta
många av dessa människor är. Det var också i Kalifornien som modet med
gym och body-building anläggningar startade, då det myckna bilresandet
och den ohälsosamma snabb-mats kulturen krävde fysisk träning för att
hålla fetman "stången". Och även om den amerikanska maten är mycket fet
och söt så finns det idag ett ofantligt utbud av mat som på deklarationen gör
sitt bästa att beskriva att den innehåller absolut ingenting. Detta ger
naturligtvis en mycket högre BNP tillväxt en att paddla kanot i Mälaren,
plocka bär eller åka skidor längs det kommunala skidspåret. Den privata
och dyrare sjukvården samt den fria försäljningen av läkemedel i alla dess
former ökar också tillväxten speciellt ju sjukare människorna blir.
Detsamma gäller alla advokater, försäkringsbolag och privata sjukhus som
stämmer varandra oberoende av om det är för "no-treatment" eller "maltreatment"
vilket ökar BNP väsentligt. En svensk strålande sommar, som
denna har varit, är således rena katstrofen för ekonomin då människorna
t.o.m. campar i egna tält, simmar i sjöarna och äter egenodlade jordgubbar
eller egenhändigt plockade smultron och fil och mår bra. Speciellt den
svenska allemansrätten är ur BNP synpunkt ekonomiskt vansinne jämfört
med möjligheten att ta ut avgifter för parker och bad som i Kalifornien.
Exemplen kan göras många fler. Vad jag vill visa är att det
amerikanska och det europeiska, speciellt det svenska, samhället har helt
skilda strukturer och målsättningar, varför det inte går att direkt överföra
patentlösningar mellan dem. Det hela mynnar i ett val av prioriteter och
mål. Vad har vi samhället för. Är en ökad BNP-tillväxt huvudmålet eller är
det människornas väl? Och vilka är dessa människor? En växande och ung
befolkning som I Kalifornien och Latinamerika, eller en stagnerande och
allt äldre människoskara i Europa? Är fler, större och snabbare materiella
prylar som fler ölsorter, större bilar, snabbare mat den högsta prioriteten
eller är det en sund och balanserad livsföring för alla?
Den sanne liberalen säger då att allt detta är den enskildes fria val på
samma sätt att han inte behöver se på reklamen på TV eller använda knark.
Detta är naturligtvist sant ur en synvinkel, men är det önskvärt? Vad går
egentligen gränsen mellan det som är tillåtet och inte. Och vem är
rättesnöre och förebild? Det är lätt att fördöma bankrånare, kanske också
ungdomar som vandaliserar kyrkogårdar, svårare med bankdirektörer med
höga löner och fallskärmsavtal, ännu svårare med de tidskrifter och TVkanaler
som nu fritt visar hårdpornografi, och handlar de 95% av de
svenska bilförarna som varje dag kör över den lagstadgade fartgränsen
moraliskt och etiskt riktigt? Om vi inte har några gemensamma
värderingar och mål så har vi egentligen inget samhälle utan istället vad
som genom historien kallats för degenerering och moralisk upplösning.
I denna nya värld som också är så mycket större och komplexare så
måste vi ställa oss samma gamla frågor som förr när det gäller individen
kontra gruppen och samhället samt de relationer som finns mellan dessa. I
samband med neddragningarna av den sociala sektorn så talas det numera
allt mer om frivilliga, organisationer och lokala samfund som alternativ till
12