Den Nya Världen inför 2000-talet

Men landets nutidshistoria är omväxlande och tidvis mycket brutal med peronisterna
och militären omväxlande vid makten. Jag tillbringade lång tid här i början av åttiotalet när
militärjuntan styrde och "de galna mödrarna" framförde sin tysta sorg över sina försvunna
barn. Idag råder demokrati men spåren och såren efter diktauren finns fortfarande kvar. Jag
var även i landet under Malvina kriget eller det som engelsmännen kallar Falklands öarna. Det
var ett sista försök av den döende militärjuntan att försöka skaffa sig popularitet. För faktum
är att varje argentinare fortfarande anser att öarna tillhör Sydamerika och inte en gammal
europeiska kolonialmakt. Men kriget var ändå en paradox. Är det något land som den
argentinska överklassen alltid försökt att efterlika så är det England. Idag när det har blivit
officiellt att havet kring Falklandsöarna har stora oljetillgångar så kommer också orsaken till
kriget i en något annan dager.
Efter varje besök i detta ,ett av mina favorit länder så har jag naturligtvis ställt frågan
hur detta rika land har så många fattiga. Liksom de flesta andra utvecklingsländer så är
Argentina en före detta koloni som under alla tider har fungerat som råvaruexportör till den
rika världen. I Argentinas fall har råvarorna varit kött, vete och äpplen. Tillbaka fick landet
konsumtionsvaror och västerländsk teknik. Råvarupriserna minskade och importen av
konsumtionsvaror ökade vilken finansierades allt mer av krediter. Inflationen rusade iväg
okontrollerat. Likt Mexico ovch Venezuela så har korruptionen alltid varit en väsentlig del av
livet i Argentina. Hur mycket pengar som de styrande militäreren förde över till bankkonton i
Schweiz kommer aldrig någon att få veta. Men medan det lika skuldtyngda Brasilien har
kunnat visa upp resultat för sina investeringar så verkar alla miljarder i Argentina ha
försvunnit. Det skapades också en ny industri för de som redan hade pengar,"bicycletas", som
betyder cykel. Då valuta kurserna var olika för export och import så bildade de nya "industri"
männen bolag med utländska dotterbolag som cirkulerade luftfakturor till varandra där varje
nytt varv genererade pengar. Råvaran och produkten var "plata", pengar. Berg-och-dal-bana"
ekonomi har varit den Argentinska modellen under många år. Idag är den tillfälligt uppe och
argentinare åker för att handla till Brasilien. Igår var det tvärtom. Och idag går hälften av
Argentinas exportinkomster åt för att betala av lånen.
Oberoende av vem som suttit vid makten så har de senaste åren präglats av världens
högsta inflation och en av världens största utlandsskulder. Från pesos, blev det nya pesos,
australes och återigen pesos där varje devalvering strök sex nollor. Nu ligger peson sedan en
tid låst till den amerikanska dollaren efter samma ekonomiska teorier som i princip styr hela
västvärlden. Privatisering och fri kapitalism är dagens lösning. Detta har inneburit att den
argentinska industrin som byggdes upp under Peron nu håller på att säljas ut till utländska
investerare som flygbolag och kraftstationer medan övrig industri tvingas slå igen. Den nya
växelkursen har öppnat dörren för fri import av praktiskt taget allt. I Buenos Aires hamn
ligger container transporterna och vänta på redden för att lossa sin last från japan, USA och
Europa. Varuhusen och affärerna längs gågatan Florida är fulla av ny elektronik och
människorna handlar som i trans. Allt mer varor importeras inkludernade fukt och grönsaker
som från 1990 till 1992 ökade hundrafalt. I princip r¨ådde samma situation 1980 innan botten
så att säga gick ur landet. Men samtidigt som den lilla del av befolkningen som har kan njuta
av detta överflödssamhälle så har misären blnd den fattiga huvuddelen blivit allt större.
Slummen växer kring Buenos Aires som nu har 14 miljoner innevånare. Även i de fascionabla
stadsdelarna sitter kvinnor med spädbarn och krymplingar på gatan och tigger medan de något
äldre 7 åringarna skickas in på restauranterna för att be om nåd. Detta fanns inte 1980. Klyftan
mellan de som har och inte har är lika stor och kanske större här än i andra latinamerikanska
länder.
Ända tillhör Buenos Aires en av mina hemstäder. Värmen och vänligheten hos
människorna är genuin och italiensk. T.o.m. spanskan låter som italienska liksom närheten
118