Den Nya Världen inför 2000-talet

nationliserades oljetillgångarna. Några år av "olje bonanza" följde till dess landet 1983 fick
inställa betalningarna. Stats skulden var då ofattbara 37 miljarder dollar. Huvudstaden Caracas
som ligger någon timme upp i bergen från havet är en blandning av Los Angeles motorvägar
och Brasilens slumstäder som ständigt byggs upp längs bergsidorna för att sedan regelbundet
störta samman vid ett häftigt regn. Som i alla segregerade länder i Latin amerika så stänger
den övre medelklassen in sig bakom galler med beväpnade portvakter och hundar i garaget.
Men som i alla dessa länder så blir fattigdom, ökade inkomsts klyftor, högre brottslighet, fler
poliser en ond cirkel som rullar allt snabbare. Vid protest kravallerna 1989 tros mer än ett
tusen personer ha dödats av polisen även on oficiella siffror säger 246.
Venezuela är utvecklingsvärldens mest urbaniserade land där Caracas växer allt
snabbare inkämd mellan de höga bergen. Oljeinkomsteerna gjorde att landet i början av
åttiotalet hade en relativt stabil ekonomi som var knuten till den amerikanska dollarn.
Venezuela blev Latin amerikas rikaste land, vilket det fortfarande är. Oljan gjorde det möjligt
för regeringen att sumventionera bensinpriserna och Caracas blev snabbt med sina freeways
och stora merikanska bilar en sydlig kopia av USA. Den rika delen åkte på weekendturer till
Miami för att handla eller till de karbiska öarna på semester. Den fattiga delen hade ändå en
relativt hög standard då mat och bensin fanns och temperaturen i Caracas alltid låg mellan 20
och 30 grader. I början på åtiotalet så fanns dessutom ofta tillräckligt med service yrken för de
som ville arbeta. Alla ville inte. Venezuela var också en av Latin amerikas få demokratier,
men samtidigt en av de mest korrumperade. Storstadens "välstånd" lockade så småningom allt
fler från landsbyggden och situationen förvärrades snabbt. Idag har staden en av Latin
amerikas största slum områden och vägarna står stilla av bilkaoset. Jag har även här många
gånger frågat mig om detta är Latinamerikas och vår civilisations mål. Caracas är ett annat
mycket dåligt exempel på vad som händer när vår västerländska civilisation exporteras utan
anpassning till ett tropiskt land.
Brasilien har ett eget kapitel i denna jorden runt resa men ändå vill jag göra ett snabbstopp i
detta fascinerande land som dessutom är ett av mina "hem" på vår jord. Brasilien var det första
land som upptäcktes i söder efter Columbus resor. Den 22 April 1500 nådde den portugisiske
kaptenen Pedro Alvares Cabral den brasilianska kusten, likt Columbus av misstag. Cabral
skulle tillsammans med Bartolomeus Dias, 15 fartyg och 1200 man upprepa Vasco Da Gamas
resa till Indien. Redan 1994 hade påven delat världen i en spansk och en portugisksik
intressesfär. Brasilien blev portugisernas enda tilldelning i väster och med sitt tropiska klimat
en grogrund för socker och kaffeplantage. Landet delades upp i ett antal förläningar där de
flesta ägarna var bosatta i Portugal. Inte bara Brasilien utan det övriga Latin amerika
importerade en feodal samhällsstruktur som har överlevt ända in i våra dagar. Det var också
hit de flesta slavskeppen från Afrika anlände. Samhället byggdes upp kring stora egendomar
som ägdes av portugisernas ättlingar och där de svarta slavarna arbetade.
Som i andra latinamerikanska länder så växte det också fram en grupp meztiser, barn
med europeisk far och indiansk mor, vilka fick en slags mellan ställning. I Brasilien så skedde
också en blandning mellan europeiska män och svarta kvinnor som gav mulatter av varierande
färg. Denna färg var också avgörande för placeringen i samhället. Det Brasilien som skapades
under kolonialtiden men också efter frigörelsen från Portugal var ett mycket segregerat land.
När immegrationen tilltog från övriga Europa efter slaveriets avskaffande 1888 så bildades
ytterligare enklaver i detta mycket stora land. Östra Brasilien blev afrikanskt däe sudaneser
befolkade Bahia och Bantu Rio Grande. Den södra delen blev tysk. Japaner byggde järnvägar i
väster och odlade frukter i norr. Svenskar och italienare arbetade på plantage och på sågverk.
114