Sirenen Nr 1 2001 - Tjugofyra7

Foto: BÖRJE FÖRSÄTER De 

Räddningsverkets tidning • Nr 1 • Feb 2001 

övar för det 

som inte får hända 

sid 10-13 

Leksand kräver 

brandsläckare 

sid 8 

9 av 10 döda 

saknade 

fungerande 

brandvarnare 

sid 4

2 Sirenen Nr 1 ● 2001 

inledaren 

EUs förmåga kan höjas 

under svensk ledning 

Svensk räddningstjänst har i många år haft 

gott internationellt anseende. Den utbildning 

som bedrivs vid Räddningsverkets skolor 

har vunnit respekt också utanför landets 

gränser. De insatser Sverige gjort vid internationella 

katastrofer av olika slag har under åren hållit 

god kvalitet och fått världssamfundets uppmärksamhet. 

Sedan järnridåns fall för cirka tio år sedan har 

Sverige varit starkt engagerat i forna östblocksstater 

för att bidra med uppbyggnaden av en civil 

räddningstjänst, till stor del efter svenskt 

mönster. 

Sveriges arbete i de baltiska staterna under det 

senaste decenniet har varit ett påtagligt bidrag 

till att Estland, Lettland och Litauen är på mycket 

god väg att få en räddningstjänst som både 

taktiskt och tekniskt närmar sig västeuropeisk 

standard. Oändligt mycket mer finns att göra 

både i Baltikum och i andra forna sovjetiska 

randstater. 

När nu Sverige tagit hand om ordförandeskapet 

i den Europeiska Unionen finns det goda förutsättningar 

att påverka eu-arbetet på räddningstjänstområdet 

i en riktning som vi själva vill. Det 

är samtidigt viktigt att konstatera att sex månaders 

ordförandeskap självklart inte kan leda till 

några dramatiska förändringar i den utveckling, 

vars inriktning lagts under flera år. 

I olika sammanhang – till exempel vid jordbävningarna 

i Turkiet hösten 1999 – har konstaterats 

svårigheter med bland annat 

samordningen av internationella 

hjälpstyrkor. Det har inte bara handlat 

om olikheter i utrustning och teknik 

utan också om brister i ledningen av 

insatser. 

Ett intensivt halvår 

Sverige stöder därför kommissionens 

förslag att försöka skapa en 

gemensam mekanism för att samordna 

internationella räddningsoch 

katastrofinsatser. Viktiga beståndsdelar 

i detta förslag är att 

inrätta ett operativt center, att 

skapa ett pålitligt gemensamt 

kommunikations- och informationssystem, 

att samordna 

information om medicinska 

resurser och att främja utvecklingen 

och användningen 

av den nya teknologin inom 

räddningstjänsten. Rådsarbetsgruppen 

för räddningstjänst, som nu behandlar 

detta förslag, kan räkna med 

ett intensivt halvår under det svenska 

ordförandeskapet. Dess ordförande är Ulf 

Bjurman, som i flera år varit placerad i 

Sirenen 

Räddningsverkets tidning 

Sirenens uppgift är att beskriva utvecklingen 

inom Räddningsverkets 

ansvarsområden och stimulera till 

debatt i dessa frågor. Enbart Inledaren 

på sidan 2 är att betrakta 

som Räddningsverkets officiella 

linje. 

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. 

Adress: Sirenen, L 257, 651 80 

Karlstad. 

Telefax: 054–13 56 40 

e-post: sirenen@kd.srv.se 

Prenumeration är gratis. Beställes 

skriftligt genom att skicka in prenumerationstalongen 

som finns i slutet 

av varje nummer. 

Upplaga: 38 000 exemplar. 

Bryssel vid eu-kommissionens miljögeneraldirektorat, 

enheten för räddningstjänst. Svenska 

representanter i gruppen utses från försvarsdepartementet 

och Räddningsverket. 

Rådsarbetsgruppen kommer också att bidra till 

att utveckla formerna för att utnyttja räddningstjänsten 

inom ramen för eus gemensamma krishantering 

i den nya utrikes- och säkerhetspolitiken. 

Under det svenska ordförandeskapet är siktet 

inställt på att rådsarbetsgruppen ska ha behandlat 

färdigt kommissionens förslag så att rådet 

kan fatta beslut i slutet av maj. 

Rådsarbetsgruppen har en viktig uppgift och 

för Räddningsverkets del betyder det att vi måste 

stödja de svenska ansträngningarna att åstadkomma 

enighet inom eu om samordningsmekanismen. 

Klokt utformad och pragmatiskt utnyttjad 

kan den säkert bidra till att höja effektiviteten 

i de internationella insatserna. 

Konkreta mål för civila krishanteringen 

Ett annat viktigt område, som rådsarbetsgruppen 

också ska ägna uppmärksamhet åt, är att 

lämna rekommendationer till konkreta mål för 

den civila krishanteringen inom räddningstjänstens 

område. En gemensam modell även på 

detta område skulle betraktas som en styrka 

för eus generella förmåga inom den civila 

krishanteringen. Rådsarbetsgruppen 

kommer att lämna sina rekommendationer 

till den så kallade civilkommittén. 

Rådarbetsgruppen avser under Sveriges 

ordförandeskap också studera 

hur samverkan vid internationella 

insatser kan ske med militära styrkor, 

framförallt när det gäller transport- 

och logistikstöd. Gruppen 

hoppas att Sverige ska kunna utveckla 

de praktiska formerna för 

användningen av militära resurser 

vid rent civila insatser. 

Gruppen tänker också belysa möjligheterna 

att utveckla samarbetet 

mellan olika fn-organ och frivilligorganisationer 

vid både humanitära 

insatser och räddningsinsatser. 

Vi ska naturligtvis inte ha för stora förhoppningar 

på snabba och tydliga resultat, 

men med Sveriges stöd finns det goda 

förutsättningar att eus förmåga på räddningstjänstområdet 

ska kunna höjas betydligt. 

Christina Salomonson, 

Generaldirektör, Räddningsverket 

Stig Dahlén 

Chefredaktör och ansvarig 

utgivare 

054–13 51 04, e-post: 

stig.dahlen@kd.srv.se 

Adressändring görs genom att 

fylla i talongen som finns i slutet 

av varje nummer. Talongen faxas 

på nr: 054-13 56 40 eller skickas 

innehåll 

nyheter 

87 procent omkomna saknade brandvarnare 4 

Räddningsverket renar vatten i El Salvador …5 

Säkrare vägar kan hindra utryckningen ……6 

Brandmän en viktig resurs vid hjärtstopp …7 

Delade övningsfält för miljöns skull …………8 

Leksand kräver brandsläckare i bostaden ……8 

Malmös räddningstjänst miljöcertifierad ……9 

intervju 

Räddningsverkets nya chef om framtiden 18-19 

aktuellt 

Hot en ny verklighet för räddningstjänsten 14 

Regional ledningsresurs på gång …………15 

Många i räddningstjänsten byter jobb ……16 

reportage/KÄRNENERGIBEREDSKAP: 

De samordnar 75 myndigheter ……………10 

Brister i beredskapsplaner ………………11 

Maneter oroar mer än haveri………………12 

utbildning 

Skövdeskolan en tummelplats ……………17 

Bilar som klippt och skurna för skolan ……20 

Bredband till varje elevrum ………………21 

erfarenheter 

Bränder i värmedynor vanliga …………22-23 

ordet fritt 

Rök utan eld lurar räddningstjänsten ………25 

Ställ högre krav på innehavarna …………25 

Pulver olämpligt i hemmiljö ………………26 

Det är målen vi borde diskutera……………28 

Larmklockor som utrymningslarm …………29 

Koldioxid släcker genom kylning …………30 

sista sidan 

Ett helt liv på brandstationen ……………36 

Foto: BÖRJE FÖRSÄTER 

OMSLAGSBILDEN: 

Ringhals kärnkraftverk är en komplex anläggning 

som har sin egen räddningsstyrka. Den rycker 

ut till 100 larm om året. Och om det inte äventyrar 

insatstiden hjälper Ringhalsstyrkan även 

kommunala räddningstjänsten utanför grindarna. 

Per Larsson 

Reporter 

054–13 51 02 

e-post: 

per.larsson@kd.srv.se 

till: Prenumeration, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad. 

Kom ihåg att uppge gamla adressen 

vid adressändring! 

Gunno Ivansson 

Layoutare, reporter 

054–13 51 06 

e-post: gunno.ivansson@kd.srv.se 

Tryck: VLT Press, Västerås 

Tryckt på miljövänligt papper. 

Nästa nummer, 2/01, utkommer 

den 17 mars.

Sirenen Nr 1 ● 2001 

Välkommen att delta i ”Debatt”! 

Inläggen på denna sida måste vara undertecknade 

med namn. Kontakta redaktionen innan 

du skriver. Textlängd cirka 50-60 maskinskrivna 

Hösten 2000 blev regnig. 

Nederbördsområdena 

gav med god precision 

extremt stora nederbördsmängder 

i Dalsland och södra Värmland. 

Bara i oktober föll en fjärdedel 

av årsnederbörden. 

Upperudsälven 

31 oktober meddelade räddningschefen 

i Bengtsfors att Birka 

Kraft ab ökar tappningen från 

Stora Le vid Lennartsfors kraftstation. 

Han bedömde att detta 

kunde ge omfattande skador på 

sluss- och dammanläggningar 

längs hela Upperudsälven och i 

Dalslands kanal. 

Räddningschefen krävde att 

länsstyrelsen skulle ålägga kraftföretaget 

att hålla igen tappningen 

så att nödvändiga skadeförebyggande 

åtgärder skulle hinna 

vidtas för att skydda de mest utsatta 

anläggningarna. Bengtsfors 

ligger i Västra Götalands län, Birkas 

kraftstation i Värmlands län. 

Länsstyrelsen uppmanade Birka 

Kraft, efter samråd med bland 

andra länsstyrelsen i Värmland, 

att avstå från att tappa den 

mängd vatten som vattendomen 

föreskriver. Enligt länsstyrelsen 

skulle en ökad tappning förorsaka 

avsevärt större skador nedströms 

än de som kommer att 

uppstå till följd av översvämningar 

i Stora Le. Länsstyrelsen 

erinrade företaget om rätten enligt 

miljöbalken att göra avsteg 

från domen om värdefull egendom 

därigenom kan räddas. 

Efter förhandlingar tillmötesgick 

företaget länsstyrelsens krav 

rader, eller omkring 4 500 tecken (inklusive 

debatt 

blanksteg). Adress: ”Debatt”, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad. E-post: sirenen@kd.srv.se 

Att förebygga och hantera översvämningar: 

Det krävs ett tydligare ansvar 

Foto: MARIA RYGAARD, NWT 

Vattnet forsar fram i Upperudsälven och räddningsledaren besiktigar situationen. Lennart Olofsson skriver här om spelet bakom beslutskulisserna och ger en del förslag. 

och avstod under en vecka från 

att öka tappningen. Det orsakade 

vissa översvämningsskador 

utmed Stora Le. Under tiden vidtogs 

en rad skadeförebyggande 

åtgärder nedströms av enskilda, 

företag och kommunen. Den 7 

november tvingades Birka öka 

tappningen för att inte äventyra 

dammsäkerheten vid Lennartsfors. 

Detta ledde till att räddningschefen 

i Bengtsfors fattade 

beslut om att räddningstjänst råder. 

Beslutet ledde till en omfattande 

räddningsinsats i såväl 

Bengtsfors som Melleruds kommuner. 

I Bengtsfors avslutades 

insatsen först den 4 januari. Enligt 

länsstyrelsen underlättade de 

skadeförebyggande åtgärder som 

vidtogs före räddningstjänstingripandet 

väsentligt senare räddningsinsatser 

och bidrog till att 

skadorna begränsades. 

Noteras bör att varken länsstyrelsen 

eller kommunen har befogenheter 

att ålägga dammägaren 

att hålla igen eller öka tappningen, 

såvida inte räddningstjänst 

pågår. Dammägares rätt att göra 

avsteg från domen innebär inte 

skyldighet att göra det. 

Vänern 

Någon vecka senare steg den redan 

höga Vänern oroväckande 

snabbt. Länsstyrelsen uppmanade 

Vattenfall att frångå vattendomen 

och att öka tappningen för 

att undvika en översvämningar. 

Vattenfall var inte berett att frångå 

domens bestämmelser såvida 

inte länsstyrelsen ålade företaget 

detta med stöd av räddningstjänstlagen. 

Någon räddningstjänstsituation 

förelåg inte vid 

detta tillfälle. Länsstyrelsen kunde 

därför inte heller ålägga företaget 

att frångå domens bestämmelser 

(moment 22). 

Två veckor senare ansåg länsstyrelsen 

att man inte längre 

kunde avvakta den högre vattennivå 

där tappningen från Vänern 

ska ökas enligt domen. Bland annat 

uttrycktes starka önskemål 

från länsstyrelsen i Värmland att 

förhållandena där kräver ökad 

avtappning från Vänern. 

Länsstyrelsen såg i detta läge 

ingen annan utväg än att överta 

ansvaret för räddningstjänsten i 

Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund 

för att med stöd av 

räddningstjänstlagen ålägga 

Vattenfall att öka tappningen 

från Vänern. Syftet med beslutet 

var enbart att åstadkomma en 

högre tappning för att förhindra 

omfattande översvämningsskador. 

I samma beslut uppdrog 

länsstyrelsen åt räddningschefen 

att svara för den kommunala 

räddningstjänsten i övrigt. 

Måste ta ansvar 

Detta är exempel på extrema 

händelser som hittills inträffat 

sällan. Man kan konstatera att 

lagstiftaren inte förutsett att sådana 

situationer över huvud taget 

ska inträffa. Vattendomar 

och bestämmelser om tappning 

fungerar i allmänhet väl under 

normala förhållanden. Regler 

och ansvar är kopplade till detta. 

En översvämning kan beteck- 

Namn: Lennart 

Olofsson 

Ålder: 54 

Hemort: Trollhättan 

Yrke: Försvarsdirektör 

Yrkeskarriär: Länsstyrelsen 

i Älvsborgs 

län från 1968, från 

1998 länsstyrelsen i 

Västra Götalands län. 

Hobby: Sommarställe, 

båt och lånehunden 

Zimba. 

3 

nas som ett relativt långsamt förlopp 

som successivt leder till förutsebara 

skador – men det är 

ingen olyckshändelse enligt 

räddningstjänstlagens mening. 

Är det inte rimligt att samhället 

måste ta ett ansvar och ingripa 

för att så långt möjligt förebygga 

och begränsa skador också vid 

en sådan situation? 

Kännetecknande för samhällsstörningar 

är att de påverkar 

många samhällsintresssen och 

kräver sektorsövergripande samordning. 

Erfarenheterna hittills 

visar att länsstyrelsen har goda 

förutsättningar att hantera en 

sådan situation. 

Viktiga utredningar 

Länsstyrelsen representerar bred 

tvärsektoriell kompetens med 

väl etablerade nätverk av lokala 

och regionala aktörer och har 

därmed möjligheter att åstadkomma 

en effektiv samordning 

vid sådana händelser. Men att 

förebygga och hantera sådana 

händelser kräver ett tydligt ansvar 

och befogenheter. Tillägget i 

länsstyrelsens instruktion från 

årsskiftet är ett litet steg på vägen 

i rätt riktning. 

Avslutningsvis har jag två förhoppningar: 

– att Åke Pettersson och Harald 

Dryselius i sina viktiga utredningar 

löser frågan om ansvar 

och befogenheter och 

– att vädrets makter låter Vänern 

kulminera snarast möjligt. 

Lennart Olofsson


nyheter 

Många dog i bostadsbränder 

87% 

utan fungerande 

brandvarnare 

Förra året dog 98 personer 

i samband med 92 bränder 

i bostäder. 

Från 70 bränder finns 

alla uppgifter och där konstateras 

att 87 procent 

saknade fungerande 

brandvarnare. 

Räknas även alla bränder 

där uppgift saknas så är 

ändå minst 66 procent 

utan en fungerande brandvarnare. 

Ulf Erlandsson, som jobbar 

med Räddningsverkets brandutredarprojekt, 

har sagt det 

förut och säger det igen: 

– Lagstifta om att alla ska ha 

minst en fungerande brandvarnare 

i bostaden. 

Totalt dog 106 människor i 

bränder år 2000, en obetydlig 

minskning jämfört med året 

innan då 110 omkom. De allra 

flesta dödsbränder inträffar i 

bostaden. Där dog 98 av 106, 

eller 92 procent. 

Och Räddningsverkets uppföljning 

av dödsbränder, tillsammans 

med Brandförsvarsföreningen, 

visar att det vid 

mycket få av totalt 92 dödsbränder 

i bostäder där 98 personer 

dog förra året funnits 

fungerande brandvarnare. 

Vid 52 bränder (56 procent) 

fanns varken brandvarnare eller 

annat larm. 


fanns brandvarnare, men den 

fungerade inte. 


fanns fungerande brandvarnare. 

– Anledningen till att människor 

i nio fall dog trots fungerande 

larm är främst att de 

drabbade var ensamma och 

på grund av sjukdom eller 

handikapp inte kunde värja 

sig mot en hastigt uppflam- 

mande brand. 

Från 22 bränder (24 procent) 

saknas uppgift. 

– Det är en allvarlig brist i 

kartläggningsarbetet, tycker 

Erlandsson. 

87 procent utan varnare 

Men man kan ändå konstatera 

att vid minst 66 procent av 

bränderna, sannolikt avsevärt 

fler, saknades fungerande 

brandvarnare. 

Räknar vi enbart de 70 bränder 

där det finns uppgift, så 

saknas fungerande brandvarnare 

i 61 av 70 fall, eller 87 procent. 

Rökning är som vanligt en 

stor bov. 31 av 92 dödsbränder 

i bostad orsakades av rökning. 

– I många av de fallen har rökaren 

också varit alkoholpåverkad. 

Det gäller främst män i 

åldern 50-69 år. 

Män i den åldern dominerar 

statistiken. Närmare studier 

av deras sociala förhållanden 

visar att nästan alla saknade 

familj och en majoritet var 

missbrukare. 

Bland kvinnor dominerar de 

över 80 år statistiken. Många 

av de omkomna hade sjukdomar 

eller handikapp. 

Meterved i spisen... 

Notabelt i övrigt från statistiken: 

● Elektriska brandorsaker 

vållar många dödsbränder. 

Orsaken är ofta glappkontakt i 

äldre eller hemmagjorda installationer. 

● Misstag i samband med 

vedeldning är en relativt vanlig 

orsak bland äldre på landsbygden. 

Ofta på grund av felaktigt 

beteende, exempelvis 

att man använt brandfarlig 

vätska för att tända eller eldat 

med meterved i köksspis. 

● Glömd spis eller av miss- 

tag påslagen platta är vanligt 

återkommande dödsbrandsorsak 

framförallt bland äldre 

kvinnor. 

● I gruppen annan orsak i 

statistiken finns flera självmord. 

Ge gamla bättre skydd 

För att minska antalet dödsbränder 

föreslår Ulf Erlandsson 

lagstiftning om fungerande 

brandvarnare i alla bostäder. 

Andra förslag är: 

■ Ställ krav på speciell 

brandövervakning av gamlas 

och sjukas boende. Larmet 

bör inte i första hand gå till 

räddningstjänsten utan till anhörig 

eller granne. 

■ Utveckla teknisk övervakning 

typ spisvakter, tekniska 

skydd på lampor, bäddvärmare 

och andra apparater. 

■ Bättre brandskyddsutbildning 

för alla. 

■ Krav på årliga brandövningar 

för vårdpersonal och 

liknande grupper som förväntas 

ingripa när fara hotar. 

PER LARSSON 

Foto: MICKE SÖRENSEN 

Män dör avsevärt oftare än 

kvinnor i bostadsbränder. Ofta 

är de ensamstående och har 

missbruksproblem. Sängrökningen 

är en vanlig orsak och 

rökning överhuvudtaget var 

den största enskilda brandorsaken. 

31 procent av alla dödsbränder 

orsakades av rökning. 

(Bilden är arrangerad.) 

Dödsbränder 2000 1999 

bostäder bränder döda bränder döda 

villa, radhus 44 48 30 31 

lägenhet 37 37 33 33 

särskilt boende för äldre 6 6 15 15 

fritidshus, husvagn, etc 5 7 7 7 

bostäder totalt 92 98 85 86 

övriga platser 

arbetsplats 1 1 2 2 

trafiken 5 5 7 16 

ute 2 2 6 6 

övrigt totalt 8 8 15 24 

bränder/döda totalt 100 106 100 110 

Åldersfördelning 

Döda år 2000 

Ålder män kvinnor 

0 - 9 3 - 

10-19 1 4 

20-29 5 - 

30-39 4 - 

40-49 6 6 

50-59 14 5 

60-69 15 4 

70-79 10 6 

80-89 5 13 

90- 3 - 

okänd 1 1 

totalt 67 39 

Brandorsak 

2000 1999 

rökning 31 30 

elektriskt fel 6 4 

levande ljus 6 8 

vedeldning 8 9 

glömd spis 10 6 

trafikolycka 5 7 

het lampa 5 5 

annan orsak 10 7 

okänd orsak 19 24 

totalt 100 100


Första hotet om 

böter för saknad 

brandvarnare 

Två fastighetsägare i Malmö har 

fått hot om böter eftersom 

brandvarnare saknas. Sannolikt är 

det första gången som dylika förelägganden 

delats ut. 

– Vi har fler på gång, säger 

Tommy Skeppland, brandinspektör 

i Malmö. 

Tydligt är att kampanjen i Malmö 

nått ut. Kravet på brandvarnare 

trädde i kraft 1 januari. 

– Då började folk ringa och 

meddela att det saknas brandvarnare 

i deras bostäder. 

Räddninstjänsten har gjort 

kontroll. Än så länge har två fastighetsägare 

fått föreläggande 

om krav på brandvarnare i sju lägenheter 

vardera. 

Räddningstjänsten hoppas att 

fastighetsägarna ska överklaga 

för att få lagen prövad. 

– Men det verkar inte som de 

vill göra det. 

93 miljoner satsade 

– nu läggs Elvira ned? 

93 miljoner har hittills satsats 

på ÖCB:s ledningssystem 

Elvira. 

Men nu föreslår Statskontoret 

att införandet av 

systemet tills vidare stoppas, 

bland annat på grund 

av bristande intresse från 

användarna. 

ÖCB svarar att påståenden 

i utredningen är dåligt 

underbyggda. 

Statskontoret är regeringens 

stabsorgan med uppdrag att 

utvärdera regeringens uppdrag. 

Det har nu skett med 

Räddningsverkets och öcb:s 

it-utveckling av ledningsstöd 

och riskhantering. 

Mot Räddningsverkets system 

Riskera och Lupp riktas i 

stort sett ingen kritik. Statskontoret 

konstaterar att de utgår 

från användarnas behov 

Med 

vatten 

som 

insats 

Med tre reningsverk och 

fem stora vattentankar 

hjälper Räddningsverket 

till med vattenförsörjningen 

i det jordbävningsdrabbade 

El Salvador. 

– Vissa områden är väldigt 

drabbade, andra inte 

alls, säger insatschefen 

Thomas Göransson. 

Det var i mitten av januari som 

jordbävningen drabade El Salvador. 

200 000 bostadshus 

förstördes. Officiella siffror säger 

att 700 människor omkommit, 

därtill saknas fortfarande 

flera hundra. 

Uppgiften att hjälpa till med 

vattenförsörjning fick Räddningsverket 

av fn:s barnfond 

Unicef. Sida finansierar insatsen 

som är budgeterad till 3 

miljoner kronor. 

Insatschefen Thomas Göransson, 

Räddningsverkets 

Lars Johansson och representant 

från Sida rekognoscerade 

behovet innan styrkan anlände 

söndag 21 januari. 

Med Herculesplan skickades 

tre reningsverk med kapacitet 

på vardera 4 000 liter i tim- 

och har utvecklats under kort 

tid för billig penning. 

Till Elvira (Effektiv ledning 

från vision till realitet) är man 

inte lika positiv och ifrågasätter 

helt enkelt om staten utvecklar 

något som användarna 

inte vill ha. 

Elvira är avsett för områdesledning 

vid svåra påfrestningar 

både i fred och krig. Ett användningsområde 

är exempelviskärnenergiberedskapen. 

Dyrt och länge 

Utvecklingen av Elvira kostade 

93 miljoner kronor fram till 

1999 och den fortsatta utvecklingen 

fram till 2003 beräknas 

kosta ytterligare 35 miljoner. 

Elvira har utvecklats under 

lång tid till höga kostnader, 

tycker Statskontoret och skriver 

även i rapporten: 

– De nuvarande planerna för 

men, två vattenreservoarer på 

70 kubikmeter och tre på 40 

kubikmeter. 

– Därtill fylldes planet upp 

med 1 000 vattendunkar för 

husbehov och 24 tält avsedda 

för skolundervisning, säger 

Thomas Göransson. 

Färdiga på en månad 

Transporten och materielen 

kostade 1,5 miljoner. För lika 

mycket pengar ska Räddningsverket 

på en månad klara 

få igång vattenförsörjningen. 

– Vi räknar med att ha alla 

reningsverken igång inom tio 

dagar, inom en månad ska anställda 

vid El Salvadors statliga 

införande av Elvira bör snarast 

omprövas. 

Statskontoret föreslår provverksamhet 

i ett län och att 

inga beslut om utveckling och 

införande av Elvira tas under 

tiden. 

öcb:s generaldirektör Sture 

Ericson ifrågasätter rapportens 

trovärdighet: 

– Påståenden att införandet 

är föga realistiskt och att det 

föreligger bristande intresse 

för Elvira bygger på ett fåtal intervjuer. 

Antagandena beträffande 

kommunernas intresse 

bygger på intervjuer med 

handläggare i fyra kommuner. 

Enligt Sture Ericson skulle 

ett stopp i införandet få allvarliga 

konsekvenser för den civila 

beredskapen i hela landet 

och dessutom att öcb:s etablering 

i Sollefteå måste omprövas. 

21 av 24 länsstyrelser har sys- 

vattenverk förhoppningsvis ha 

tagit över arbetet, säger Göransson. 

Första reningsverket och 

tanken sattes upp i byn Comasagua, 

en förort till huvudstaden 

San Salvador. Där samarbetar 

svenskarna med Venezuleas 

militär som ska rehabilitera 

människor i byn. Övriga 

två reningsverk placeras på 

andra ställen. 

Med tre reningsverk i gång 

kan optimalt 240 kubikmeter 

vatten renas varje dygn. Uppskattningsvis 

ska 12 000 människor 

kunna förses med 

vatten. 

– Vattenfrågan är inte akut 

5 

nyheter 

temet installerat. Upp mot 500 

användare finns registrerade, 

men hur många som tänker 

använda systemet finns inga 

säkra besked om. 

Fel i rapporten 

Det finns uppenbarligen de 

länsstyrelser som har sina 

egna system och inte är så intresserade 

av Elvira. Men också 

de som vill ha det. Programvaran 

är gratis. Jan Edenquist, 

systemsamordnare vid länsstyrelsen 

i Uppsala stöder 

Sune Ericson i hans kritik av 

Statskontorets rapport. 

– Jag tycker inte om skrivningen. 

Den finns felaktigheter 

i rapporten som visar att 

Statskontoret är dåligt påläst 

om vad Elvira är. Ge Elvira en 

chans, tycker han 

PER LARSSON 

Foto: LARS JOHANSSON 

Den första vattentanken på 70 kubikmeter färdigställs i Comasagua, en förort till San Salvador. Räddningsverkets 

styrka räknar med att kunna rena upp till 240 kubik vatten om dygnet. 

på det viset att folk ligger och 

dör. Men det är risk för epidemier 

om inte folk får bra 

vatten. 

El Salvador drabbas fortfarande 

av efterskalv. 

– Det gungar av och till. Men 

det är normalt här, folk reagerar 

inte. Vi hade ett skalv härom 

dagen som mätte 4,9 på 

richterskalan, men det sov jag 

över, säger Claes Bodin, tekniker 

från Räddningsverket. 

Förutom Göransson och Bodin 

ingår även vattenexperten 

Johan Pettersson, Trelleborg, 

och teknikern Torbjörn Norberg, 

Boden, i styrkan.


nyheter 

Färre olyckor med mitträcken 

– men utryckningsfordon har 

problem att ta sig fram 

Vägverkets prov med mitträcken 

på olycksdrabbade 

vägsträckor 

har gett positivt resultat 

och lett till 

en dramatisk 

minskning av trafikolyckorna. 

En nackdel är att 

mitträckena minskarframkomligheten 

för 

räddningsfordon. 

Räddningsverket 

har nu tagit fram rekommendationer 

på åtgärder 

som ska göra det lättare 

för utryckningsfordon att 

ta sig fram. 

Som ett led i Nollvisionen startade 

Vägverket 1998 ett prov 

med att bygga om ett antal 

olycksdrabbade vägsträckor så 

att de blir mötesfria. Syftet är 

att förhindra frontalkollisioner 

och det rör sig om motortrafikleder 

och landsvägar med 

en bredd av 13 meter. 

Vägsträckorna förses med 

mitträcken av stålvajer, linräcken 

som Vägverket kallar 

dem, och görs trefiliga så att 

med ett par kilometers mellanrum 

växlar vägen i båda 

körriktningarna mellan ett och 

två körfält. Är det ett körfält i 

ena körriktningen har den 

mötande trafiken två. 

Smalt singelfält 

En nackdel med trefältssystemet 

är att singelfältet blir ganska 

smalt, fem meter eller 

mindre. I de diskussioner som 

förgått ombyggnaderna har 

räddningstjänster uttryckt sin 

Regeringen har gett vägverket 

i uppdrag att ta 

fram en plan för enhetlig 

utbildning av utryckningsförare. 

Utbildningen av utryckningsförare 

har varit en långbänk. 

Redan 1996 föreslog Vägverket 

en enhetlig utbildning för att 

komma till rätta med den 

oro för 

möjligheterna att ta 

sig fram till en olycksplats om 

det bildas kö i ett singelfält. 

Ett exempel på att mitträckena 

får konsekvenser är 

sträckan Ljungby – Toftanäs 

där ombyggnaden tvingat 

räddningstjänsten att göra om 

sina insatsplaner. 

– Vi vill kunna rycka ut till en 

olycka där vi har dubbla körfält 

och därför larmar vi numer 

två stationer vid alla trafikolyckor 

på sträckan. Angriper 

de från var sitt håll ska i 

alla fall en enhet komma fram, 

säger Leon Lindskog, ställföreträdande 

räddningschef i 

Ljungby. 

Krav på framkomlighet 

Ett krav Ljungby ställde på 

Vägverket var att det bara får 

vara en körfältsväxling mellan 

två trafikplatser. Det garanterar 

att man tar sig fram till 

olycksplatsen på tvåfältsväg 

från någondera riktningen. 

– Vi har också fått igenom att 

det med hjälp av skyltar på 

stolparna skapas referenspunkter 

med 200 meters mel- 

bristfälliga utbildningen av utryckningsförare. 

Vägverket, som tagit fram sitt 

förslag i samarbete med Rikspolisstyrelsen,Räddningsverket 

och Socialstyrelsen, gick 

emellertid längre än så. Man 

föreslog också en särskild behörighet 

för utryckningsförare 

som anges i körkortsregistret. 

Uppkörning skulle ske för 

lanrum. Vid 

ett larm ska sos-operatören 

fråga efter en referenspunkt. 

Får vi en referenspunkt 

kan vi direkt se vilken angreppsväg 

som är snabbast. 

Bildas det köer på vissa avsnitt 

är enda möjligheten att 

köra gamla e4:an som löper 

parallellt och Vägverket har 

byggt två särskilda överfarter 

för att utryckningsfordonen 

ska komma åt från dubbla körfält. 

– Resultatet har blivit bra 

och Vägverket varit mycket 

tillmötesgående. Man måste 

se till helheten. Det tar lite 

längre tid för oss för att komma 

fram men det viktigaste är 

att olyckorna blir färre. 

Positivt i Gävle 

Den första sträckan som byggdes 

om var E4:an mellan Gävle 

och Axmartavlan. Räddningstjänsten 

i Gävle har bara positiva 

erfarenheter. 

– Värdet av mitträcken är 

odiskutabelt. Frontalkrockar- 

tjänstemän som Vägverket 

förordnat och behörigheten 

gälla i fem år. 

Sedan dess har inte mycket 

hänt förrän nu och det nya regeringsuppdraget 

innebär att 

det mesta av vad Vägverket då 

föreslog skippas. 

– Vägverkets modell innebar 

näst intill en separat körkortslagstiftning 

och det ansåg vi 

na har 

upphört och på två 

och ett halvt år har vi inte haft 

en enda svår olycka. Om vi 

jämför med hur det var tidigare 

borde vi under perioden 

statistiskt sett haft fem döda 

och ett 50-tal skadade, säger 

Erik Klingström, brandingenjör 

på Gästrike räddningstjänstförbund. 

Ser inga nackdelar 

Han ser inga nackdelar alls. 

Redan tidigare larmade man 

två styrkor vid trafikolyckor 

och det är inga problem att 

passera vajerräckena. 

– Det är lätt att haka av vajrarna 

och lyfta upp en stolpe. 

Det som skulle kunna bli ett 

problem är de vanliga sidoräckena. 

– Vi har en olyckligt lång 

sträcka, cirka 600 meter, som 

är en viadukt med vanliga avbärarräcken 

på sidorna. Där 

kan det svårt att ta sig fram om 

Nytt uppdrag om utryckningskörkort 

var att gå för långt. Det skulle 

också fört med sig stora kostnader, 

säger Lennart Renbjer, 

departementsråd på näringsdepartementet. 

Syftet med det uppdrag som 

Vägverket nu fått är att skapa 

en mer enhetlig kompetensnivå. 

Planen för utbildningen 

ska vara utformad som allmänna 

råd som syftar till att 

Illustration: VÄGVERKET 

Satsningen på mitträcken 

och ett trefilssystem där 

vägen växelvis har ett eller 

två körfält i respektive körriktning 

har slagit väl ut. Olyckorna 

har minskat kraftigt. Nackdelen 

är att det försvårar utryckningsfordonens 

möjlighet till en 

snabb insats. 

det bildas köer vid en olycka, 

säger Erik Klingström. 

Sammanlagt handlar det om 

26 vägavsnitt som ska byggas 

om. Räddningstjänsterna har 

lokalt krävt en rad olika förändringar 

och Vägverket ansåg 

att en del av dem var orimliga. 

I höstas vände man sig till 

Räddningsverket för att myndigheterna 

tillsammans skulle 

ta fram en lösning för hela landet. 

En sådan lösning i form av 

ett Aktuelltblad har Räddningsverket 

nu tagit fram. 

– Vi har fört diskussioner 

med sex räddningstjänster 

och enats om en nivå för 

grundkrav som kan tillämpas 

över hela landet. Förhoppningsvis 

kommer råden ut i februari, 

säger Ingvar Hansson, 

Räddningsverket. 

GUNNO IVANSSON 

utbildning ska kunna genomföras 

på ett nationellt likvärdigt 

sätt. 

Vägverket ska i uppdraget 

samverka med Rikspolisstyrelsen, 

Räddningsverket och Socialstyrelsen 

samt samråda 

med de fackliga organisationerna. 

Senast vid årsskiftet ska 

utbildningsplanen redovisas. 

GUNNO IVANSSON


Socialstyrelsen säger ja 

Brandmän bör få 

använda defibrillator 

Ett beslut i Socialstyrelsen 

skapar helt nya förutsättningar 

för brandmän att använda 

defibrillatorer. 

– Det här kommer att rädda 

många liv, säger Stig Holmberg, 

ordförande i Svenska 

Hjärtläkareföreningens arbetsgrupp. 

Holmberg är numera pensionerad, 

men jobbar vidare med lika 

stor passion som någonsin i syfte 

att öka överlevnaden hos personer 

som drabbats av hjärtstopp. 

Det är han som drivit igenom att 

en miljon svenskar, därav 100 000 

i Holmbergs hemstad Göteborg, 

senaste decennierna utbildats i 

hlr, Hjärt-Lung-Räddning. 

hlr går ut på att efter ett plötsligt 

hjärtstopp pumpa runt blodet i 

kroppen så att syretillförseln till 

hjärnan fortsätter tills professionell 

sjukvårdshjälp anländer. 

Det är först när ambulanssjukvårdarna 

dykt upp som det varit 

möjligt att få hjärtat att börja slå 

igen med hjälp av elektriska stötar. 

För detta används en så kallad 

defibrillator. Den kritiska faktorn 

är tiden. Redan efter fem-sex 

minuters hjärtstopp finns risk för 

hjärnskador. Rätt utförd hlr kan 

förlänga den tiden väsentligt. 

Större chans rädda liv 

Om brandbilar utrustas med defibrillatorer 

kan den viktiga tiden 

från larm till ankomst till den 

drabbade kortas väsentligt. Socialstyrelsens 

beslut och tekniska 

framsteg med moderna halvautomatiska 

defibrillatorer skapar 

ökade förutsättningar för brandmän 

att rädda liv. 

– I Norrland finns det tre gånger 

så många brandstationer som 

ambulansstationer. Men även i 

städer tycker jag att det är en 

självklarhet med defibrillatorer i 

brandbilarna, säger Stig Holmberg. 

De nya halvautomatiska defibrillatorerna 

analyserar patientens 

hjärtrytm och värderar behovet 

av en elektrochock efter 

hjärtstopp som beror på kammarflimmer. 

Snabbare än ambulansen 

– Flertalet av de som dör av hjärtsjukdom 

gör det utanför sjukhus, 

uppemot 10 000 svenskar varje år. 

Många skulle kunna räddas om 

de fick snabbare hjälp, hävdar 

Stig Holmberg. 

Försök har gjorts under tre år 

med defibrillatrorer på brandbilar 

i Uppsala län och Helsingborg. 

Tidsvinsten är mycket påtaglig, i 

snitt kom brandmännen i Uppsa- 

la län fram till patienten tio minuter 

tidigare än ambulansen, i Helsingborg 

sex minuter. 

Landstingen avgör 

Givetvis måste vissa förutsättningar 

uppfyllas för att brandmän 

över hela landet, hel- såväl 

som deltidare, som så önskar ska 

få använda defibrillatorer. 

Första villkoret är genomgången 

hlr-utbildning och därefter 

en påbyggnadsutbildning på defibrillatorn. 

Vidare godkännande 

från ordinarie arbetsledning samt 

tillstånd från ansvarig läkare, så 

kallad delegering. 

– Vi har öppnat möjligheten för 

nya kategorier, men det är landstingen 

som är suveräna när det 

gäller ansvaret för sjukvården, säger 

Louise Stensnäs på Socialstyrelsen. 

Där kan det finnas en hake. I 

några län finns det ett motstånd 

mot att defibrillatorer hamnar i 

händerna på icke landstingsanställd 

personal. 

Utbildningsförslag finns 

Förutom brandmän har poliser, 

väktare, flyg- och färjepersonal 

nämnts som yrkeskategorier som 

kan komma att utrustas med 

halvautomatiska defibrillatorer. 

I januari uppvaktade Stig 

Holmberg Räddningsverket med 

ett utbildningsprogram. Det 

handlar både om att specialutbilda 

nyckelpersonal på Räddningverkets 

skolor, exempelvis lärare 

som är utbildade sjuksköterskor, 

så att dessa i sin tur ska kunna utbilda 

räddningspersonal som går 

kurs på skolan. 

– Vi har föreslagit en endagsutbildning 

för de som har en färsk 

hlr-utbildning som grund, säger 

Holmberg. 

– Detta är mycket intressant. 

Den kommunala räddningstjänsten 

är en stor potential i detta 

sammanhang. Vi är positiva till 

att gå vidare med det utbildningsprogram 

vi fått oss presenterat, 

säger Claes Nicklasson och Jan 

Nilsson på Räddningsverket. 

Vem betalar? 

En halvautomatiskt defibrillator 

kostar cirka 25 000 kronor. Vem 

som ska betala återstår att klara 

ut, samma gäller utbildningsinsatserna 

och därefter beredskap 

och utryckningar. 

– Det måste gå att lösa. Genom 

att sprida ut defibrillatorerna får 

vi till en låg kostnad en sådan 

kraftig höjning av beredskapen 

att jag har svårt att se den politiker 

som har mage att säga nej, 

vare sig han företräder landstinget 

eller kommunen, säger Stig 

Holmberg. 

STIG DAHLÉN 

HLR-konferens i Göteborg 

I Göteborg arrangerar Cardiologföreningen 

18-20 maj den femte skandinaviska 

HLR-kongressen. För kongressprogram 

och mer information 

gå in på internet under denna adress: 

www.hlr.nu 

Större än så här är inte de nya, moderna halvautomatiska defibrillatorer 

som i framtiden kan komma att användas av brandmän. Bilden från Norge, 

där man kommit längre än i Sverige på området. 

Sörmlandskusten satsar 

på snabbare styrkor 

Sörmlandskustens räddningstjänst investerar för att jobba 

med skärsläckaren och övertrycksventilation. 

– Från kommande årsskifte ska det finnas i vår organisation, 

säger regionchefen Jan Kviby. 

I samband med en dödsbrand i Tystberga förra året följde 

räddningstjänsten inte Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. 

Man rökdykte med för få man. Yrkesinspektionen 

har krävt förslag på åtgärder. 

Svaret blev snabbare livräddningsenhet och Yrkesinspektionen 

låter räddningstjänsten göra en konsekvensanalys 

samt utvärdera metoden för att se om man med 

den kan leva upp till Yrkesinspektionens krav. 

I Nävekvarn (1+1) investeras i skärsläckare plus mindre 

fordon. Tystberga (1+2) samt Nyköpings heltid får skärsläckare 

monterad i basbilar. Räddningstjänsten ska utbilda 

sina instruktörer under våren och i höst personalen, 

innan investeringarna tas i drift. 

– När så skett ska den snabbare första styrkan kunna 

påbörja livräddande eller brandbegränsande insats i avvaktan 

på förstärkningsresurser, säger Kviby. 

Majoritet positiva till 

smällareförbudet 

En klar majoritet tycker att det var bra att det kom ett beslut 

om förbud av smällare. Det blev hur som helst resultatet 

av Sirenens omröstning på webben (sirenen.srv.se) . 

Vi ställde frågan: 

Är det bra att försäljningen av smällare förbjuds? 

1 127 röster registrerades, 660 svarade ja, 467 var motståndare. 

Frågan på nätet byts i regel i samband med att ett nytt 

nummer av tidningen kommer ut. Under oktober låg 

denna fråga ute: 

Ska heltidsbrandmän utbilda sig på egen hand 

under två år innan de anställs? 

Flertalet tycker att det föreslagna systemet för framtida 

brandmannautbildningen är rätt. 672 svarade ja, 459 sa 

nej. 

Frågan som legat ute sedan mitten av december är 

denna: 

Tycker du att brandmän bör jobba mer förebyggande? 

I skrivande stund (24 januari) har 701 röster avgivits. Av 

dem säger 596 ja, 105 nej. 

Gå in på webben och tyck till du också. 

Adressen är: sirenen.srv.se 

7 

nyheter 

Räddningstjänsten bör inte 

sälja larm och brandsläckare 

Räddningstjänsten ska inte ägna sig åt extern försäljning 

av larmtjänster och brandskyddsutrustning. Det anser 

Konkurrensrådet som nu lämnat ett betänkande till regeringen. 

Betänkandet är samlade erfarenheter och slutsatser av 

ärenden som inkommit sedan rådet inrättades 1998. 

Konkurrensrådets rekommendationer följs inte alltid 

och därför förslås lagändringar för att korrigera konkurrenssnedvridande 

beteenden från offentlig sektor. 

Ingen egen dykarkalender 

I decembernumret skrev vi att brandmännens dykklubb i 

Malmö ger ut en kalender och bidrar med 10 000 kronor 

till Brandmännens Skadefond. Det framstod som om 

dykklubben har en egen kalender, men så är inte fallet. 

Försäljningen gäller Skadefondens kalender. Inför senaste 

årsskiftet beställde dykklubben 150 kalendrar, som 

sålts för 50 kronor styck. Avkastningen går oavkortat till 

skadefonden. 

Men det har faktiskt sålts ytterligare en kalender bland 

brandmännen i Malmö och i mycket större omfattning. 

Upplagan för den är hela 12 000, priset är 20 kronor. I januari 

fanns bara 1 000 exemplar kvar. 

En begränsad del, 10 000 kronor, av vinsten skickas till 

skadefonden. Resten går, enligt brandmannen Attila Jensen, 

till brandmännens idrottsklubb och för att finansiera 

deltagande i brandmanna-VM.


nyheter 

För att spara miljö och pengar 

Räddningstjänster föreslås 

I framtiden kan det bli ett 

ökat regionalt och nationellt 

samarbete om övningsplatser. 

Av både ekonomi- och miljöskäl. 

Alla räddningstjänster har ett 

”basövningsfält”, men större 

övningar görs vid ett regionalt 

”utökat övningsfält”. 

Specialövningar förläggs vid 

Malmö började med att 

kräva brandvarnare i bostäder. 

Allt fler hänger nu på och i 

Leksand kräver kommunen 

inte bara brandvarnare 

utan även någon form 

av brandsläckare. Följer 

fastighetsägarna inte kraven 

finns i förlängningen 

risk för böter. 

– Vår plan säger att inom fem 

år ska alla 8 000 objekt i kommunen 

vara analyserade, säger 

Leksands räddningschef 

Krister Ejeros. 

Från årsskiftet räknar sotarna 

brandvarnare och släckningsutrustning 

i bostäderna. Det 

förs ner i sotningsprotokollen 

som räddningstjänsten kommer 

att ta del av. 

– I första skedet kommer vi att 

använda protokollen för att få 

fram i vilket bostadsområde 

det finns mest brister i brandskyddet. 

När vi vet det kommer 

vi att börja med sticksprovsvis 

brandsyn i just det 

området. 

Om det visar sig att en villaägare 

inte har en fungerande 

brandvarnare i sitt hus? 

– Då får denne ett föreläggande 

att inom tre månader 

skaffa det. Om det inte åtgärdas 

kan det medföra ny tidsfrist 

och vite. 

Risk för kritik? 

Räddningstjänsten har informerat 

allmänheten om vad 

som förestår och enligt Ejeros 

har reaktionerna varit positiva, 

räddningstjänsten har fått 

lyckönskningar och en del har 

sagt att det är på tiden. 

”avancerade övningsfält” som 

det finns ett fåtal i landet. 

Det föreslår en utredning 

från Räddningsverket. Utredningen, 

som heter Minimering 

av miljöpåverkan från räddningstjänsternas 

övningar och 

övningsplatser, är framsprungen 

ur projektet Grön 

räddningstjänst. 

Projektet startade 1998 och 

inleddes med en inventering 

Leksand kräver 

släckutrustning 

i alla bostäder 

Du tror inte det kan svänga 

när myndighetsutövningen 

kommer igång och fastighetsägare 

står inför kravet 

att bättra sitt brandskydd? 

– Jag tror nog att även det 

kommer att tas emot positivt. 

I Leksand gjordes tidigare 

en undersökning som visade 

att 50-55 procent av boende i 

tätorten och 60-70 procent på 

landsbygden hade brandvarnare. 

Men då hade fastighetsägare 

bara fått frågan om innehav, 

inte om brandvarnarna 

fungerade. 

Nu går Leksand avsevärt 

längre och ställer dessutom 

krav på att det finns någon 

form av brandsläckningsutrustning 

i huset. 

– Det kan vara slang eller 

brandsläckare. Eller pytsspruta 

som kan finnas i äldre hus. 

Kommer ni att ställa samma 

krav om brandsläckningsutrustning 

saknas som 

ni gör på brandvarnare? 

– Brandsynen och eventuellt 

föreläggande gäller både 

brandvarnare och ändamålsenligbrandsläckningsutrustning. 

Inom fem år ska alltså Leksand 

ha klarat av alla 8 000 

olika fastigheter i kommunen. 

Delvis för att gå i land med 

den ambitionen har kommunen 

anställt ytterligare tre heltidsbrandmän. 

Tre deltidare 

har blivit heltidare. 

Men det finns fler skäl till 

personalutökningen. 

– Vi gör också en satsning på 

förebyggande arbete. Brandmännen 

ska jobba med extern 

utbildning. Brandskyddsansvariga 

i företag ska ha två dagars 

utbildning i intern brand- 

hos ett urval av 15 representativa 

räddningstjänster. 

Projektet var ettårigt men 

gruppen har fortsatt träffas två 

gånger om året. 

Stort utvecklingsbehov 

– Vi får ett utmärkt underlag 

för behov som finns ute i landet 

och gruppen initierar olika 

projekt som vi driver, säger 

Karl-Erik Kulander på Rädd- 

skyddskontroll och vi har blivit 

ansvariga för den utbildningen 

i hela länet. Vi räknar 

med att utbilda 200 personer 

varje år och vår utbildningsplan 

sträcker sig till 2006. Vi 

kan dessutom utöka vårt arbete 

med ungdomar på glid 

tillsammans med socialen. 

Räknar vi in samhällsnyttan 

så kommer våra nettokostnader 

att bli lägre. 

Ejeros konstaterar dessutom 

att det är lättare att rekryterare 

heltidare än deltidare. 

ningsverkets risk- och miljöavdelning. 

Ett exempel där räddningstjänsterna 

vill ha stöd är utformning 

av övningsfält för att 

minska miljöpåverkan. 

– Det finns ett stort behov av 

att utveckla övningsplatser. 

Myndigheterna börjar ställa 

mer krav på reningsåtgärder 

vilket ökar kostnaderna för anläggningen. 

Det kanske inte är 

Med den senaste resursförstärkningen 

har nu lilla Leksand 

i bästa fall 1+4 heltid 

samt 1+5 deltid i utrycknings- 

möjligt för varje kommun att 

ha egna övningsanläggningar, 

kanske kan man gå samman 

om avancerade anläggningar. 

Räddningsverket gav vbb 

Viak i uppdrag att titta på 

räddningstjänstens övningar 

och övningsplatser samt att 

föreslå teknik för en miljöanpassning. 

Utredningen genomfördes 

som en enkätundersökning till 

Foto: CHRISTER KLOCKARÅS 

I Leksand ställs krav på både brandvarnare och brandsläckare i alla bostäder. Räddningschef Krister 

Ejeros hoppas alla bostäder ska vara analyserade inom fem år. 

Räddningsverket har uttalat sig 

positivt till att räddningstjänster 

kräver brandvarnare. 

Hur ställer man sig till Leksands 

krav på släckutrustning? 

– Räddningstjänstlagen säger 

att utrustning för släckning av 

brand och för livräddning behövs 

styrka på dagtid. På kvällar 

och helger är bemanningen 

1+6 deltid. 

PER LARSSON 

– Bedömning från fall till fall 

främst i de fall en räddningsstyrka 

inte kan anlända på mycket kort 

tid eller där en brand kan utveckla 

sig snabbt och få svåra följder. 

Härav följer att det måste göras 

en bedömning i varje enskilt fall, 

svarar Ulf Norgren, räddningstjänstavdelningen.


dela övningsfält 

25 räddningstjänster och fyra 

platsbesök. Utredarna föreslår en 

modell med tre typer av övningsfält, 

där räddningstjänsterna delar 

på övningsfält för avancerade 

övningar. 

Alla räddningstjänster ska ha 

ett basövningsfält för de vardagliga 

övningarna. Det består av en 

hårdgjord platta och oljeavskiljare 

för uppsamling av släckvatten. 

Inom regionen finns ett utökat 

Allt fler 

kräver 

brandvarnare 

Allt fler följer Malmös exempel 

att kräva brandvarnare i 

alla bostäder. 

Sirenen har tidigare berättat 

om Lindesberg, räddningstjänsten 

Dala-Mitt med kommunerna 

Falun, Borlänge och Säter. 

I Jämtland har kommunerna 

uppmanats att följa efter. 

Skånes räddningsfullmäktige 

har beslutat att länets samtliga 

33 kommuner ska medverka i 

brandvarnarprojekt, hur långt 

man vill gå i kraven är upp till 

kommunerna. 

Här finns ytterligare några färska 

exempel: 

■ Rättvik planerar totaltvång 

på brandvarnare i alla typer av 

bostadsfastigheter, även sommarstugor. 

■ Orsas räddningschef Håkan 

Bäcklund har bett kommunstyrelsen 

att tolka räddningstjänstlagen 

som man gjort i 

Malmö. 

■ Moras räddningschef Lars 

Nises går samma väg och får 

stöd av kommunstyrelsens arbetsutskott. 

■ Räddningstjänsten i Stockholm 

har gjort en analys av effekter 

inom kostnad och nytta i 

frågan om brandvarnare till alla 

hushåll. I rapporten konstateras 

att två stockholmares liv kan 

räddas varje år om alla hushåll 

har fungerande brandvarnare. 

Dessutom noteras att nyttofaktorn 

är hög och att vinsten för 

olika parter är betydligt högre 

än kostnaderna. Räddningsnämnden 

har uttalat sig positiv 

att gå vidare i frågan. 

■ Mjölby ser krav på brandvarnare 

som sista utväg och 

jobbar fortfarande för att lyckas 

på frivillig väg. På räddningstjänstens 

initiativ installerar det 

kommunala bostadsbolaget 

brandvarnare i 2 500 lägenheter. 

övningsfält med större platta och 

mer avancerad miljörening. Vid 

detta fält övar räddningstjänsterna 

någon eller några gånger per 

år. 

Slutligen föreslås ett fåtal övningsplatser 

i landet utrustas som 

avancerade övningsfält. På dessa 

rör det sig om övningar som görs 

med flera års mellanrum, till exempel 

kemikalie- eller farligt 

godsövningar. 

I dag finns ett antal övningsfält 

vid Räddningsverkets skolor och 

några räddningstjänster som 

motsvarar benämningen avancerade 

övningsfält. 

Utredningen ska mest ses som 

ett råd men Karl-Erik Kulander är 

positiv till grundtankarna. 

– Kanske Räddningsverkets 

skolor kan bli en del av sånt nätverk 

av övningsplatser. 


Foto: PER LARSSON 

Miljöaspekten i det vardagliga arbetet har varit grunden för Malmös arbete 

med att få räddningstjänsten miljöcertifierad. 

Malmö först att bli 

miljöcertifierat? 

Den 1 februari blev Malmö 

landets och sannolikt världens 

första miljöcertifierade 

räddningstjänst enligt EU-revisionsordningen 

EMAS. 

emas omfattar iso 14001 men 

ställer ytterligare krav. 

– Vi har via internet och på andra 

sätt försökt hitta en emas-registrerad 

räddningstjänst men har 

inte funnit någon, säger Ken 

Henningsson, projektledare för 

miljöcertifieringen vid räddningstjänsten 

i Malmö. 

Arbetet startade hösten 1999 

med att det bildades en projektgrupp. 

Gruppen började med att 

kartlägga miljöaspekterna och 

hittade som väntat avfallsproblematiken 

och liknande. 

– Men vi kom snabbt fram till 

att där vårt arbete får största effekten 

är genom indirekt påverkan; 

förebygga så att bränder och 

olyckor inte inträffar och genom 

utbildningen medvetandegöra 

miljöaspekterna inom vårt verksamhetsområde. 

– Grunden har varit att få med 

miljöaspekten i det vardagliga ar- 

betet eftersom det är en förutsättning 

för att det ska fungera på 

lång sikt. 

All personal har fått en sex timmar 

lång miljöutbildning som 

slagit väl ut. 

– Det är mycket glädjande att 

personalen varit så positiv. Vi har 

fått ett engagemang och det finns 

ett miljöombud på varje station. 

Vi har också ett miljöråd som fungerar 

som stöd för ledningen. 

Praktiskt har miljöarbetet bland 

annat lett till förbättrad kemikaliehantering, 

att man påbörjat 

upprustningen av övningsfältet 

och att allt avfall källsorteras. 

– Både vid brandsynekontroller 

och i vår insatsplanering har vi 

infört miljöpåverkan som en 

punkt och vid insatser tar vi numera 

tydligare hänsyn till miljökonsekvenser 

av olyckor än tidigare. 

Utöver iso 14001 kräver emas 

att en certifierad organisation 

fortlöpande offentligt ska informera 

om sitt miljöarbete. 

– Vi kommer att göra det så att 

vi samtidigt med årsredovisningen 

lämnar en miljöredovisning. 

9 

nyheter 

Internetsurfare i Stockholm 

larmade om brand i Åre 

Räddningstjänsten i Åre har haft sin första webb-brand. 

Det brann i ett lifthus vid Tegefjäll – konstaterade en 

kille i Stockholm som tittade på en väderkamera på Åres 

hemsida. 

Han ringde SOS. Stort larm, räddningstjänsten drog ut 

med 20 man och fem bilar. 

Men någon brand upptäcktes inte. När räddningstjänsten 

fick klart för sig att en surfare i Stockholm larmat så 

kikade man på väderkameran på hemsidan och kunde 

konstatera att en eldsgul låga syntes på lifthusets tak. 

– Det kan ha varit ett strålkastarljus som reflekterade, 

snörök eller en snökanon kan ha bidragit till att det såg 

ut som en brand, säger räddningschef Kurt Svensson. 

Kamerans vinkel är nu ändrad så att inte fler surfare ska 

luras av väderkameran. 

– Men killen som larmade gjorde rätt. Han trodde ju 

verkligen att det brann, säger Svensson. 

Utbildning gav 

lugn utrymning 

Musikgudtjänsten i Gagnefs kyrka en lördagskväll i december 

avbröts av en brand. 

250 personer fick omgående utrymma kyrkan och fortsatte 

sången på kyrkbacken. 

Utrymningen gick lugnt och stilla till väga. Notabelt är 

att all personal i kyrkan nyligen hade haft brandutbildning. 

– Mycket möjligt att det bidrog till att allt gick så lugnt 

till, säger räddningschef Krister Ejeros. 

Dock ville några nyfikna in tillbaka. De fick motas ut av 

vaktmästare och kyrkvärdar. Det var en dimmer i en elcentral 

som börjat brinna och rökutvecklingen gjorde utrymningen 

nödvändig. När räddningstjänsten kom till 

kyrkan var branden redan släckt. 

Ragunda får pengar 

Ragunda kommun får 211 000 kronor i statlig ersättning 

för räddningstjänstinsatser i samband med översvämningar 

i somras. 

Kommunen begärde 345 000, Räddningsverket godkände 

331 000 och när kommunens självrisk dragits av 

kvarstår 211 000 att betala ut. 

Skillnaderna i bruttosummorna beror enligt Räddningsverket 

på felaktig beräkning av lönekostnader för deltidspersonal, 

som kommunen senare bekräftat. 

Levande ljus största 

brandrisken under jul 

Levande ljus är tveklöst den stora brandrisken i hemmen 

under december månad. 

Brandförsvarsföreningens statistik berättar om 306 så 

kallade julbränder under tiden 2 december-7 januari. 238 

av dem orsakades av levande ljus. 

Övriga angivna orsaker är: fyrverkerier 30, tomtebloss 

22, övrigt 10, el 5, ljusstöpning 1. 

122 av bränderna inträffade i lägenheter, 61 i villor. 47 

larm, mest automatlarm, kom från vårdanläggningar. 

1999 var antalet julbränder 310. 

Ny kurs för brandutredare 

Med start 26 mars genomförs ännu en kurs för brandutredare 

på Räddningsverkets skola i Revinge. 

Statens kriminaltekniska laboratorium och Polishögskolan 

arrangerar utbildningen som främst vänder sig till blivande 

polistekniker. 

Kommunal räddningstjänst disponerar tio av de totalt 

30 platserna. 

Utbildningen pågår sammanlagt tre veckor, 26 mars-6 

april och 23-27 april och innehåller ämnen som brandorsaker, 

brandförlopp, anlagd brand, process- och civilrätt, 

laboratorieundersökningar, polisiära brandutredningar, 

uppträdande i rätten, arbetsmetodik, skriva protokoll och 

praktiska brandundersökningar. 

Behörighet har de som gått Räddningsverkets utbildning 

”förebyggande åtgärder mot brand för brandmästare” 

samt brandingenjörer.


statlig räddningstjänst/ 

kärnenergiberedskap 

Kjell-Arne Jonson och Anders 

Christiansson är två 

centrala personer för räddningsberedskapen 

om ett 

utsläpp skulle ske från 

Ringhals kärnkraftverk. 

Men de är inga experter. 

– Andra innehar uppgiften 

för att de är experter 

på området. Vi försöker 

samordna landets samlade 

resurser som kan användas 

om en olycka skulle inträffa, 

säger Anders Christiansson. 

På länsstyrelsen i Halmstad, 

cirka 8 mil från Ringhals kärnkraftverk, 

arbetar Kjell-Arne 

Jonson och Anders Christiansson 

med kärnenergiberedskapen. 

Kjell-Arne ansvarar för 

planering, Anders för övning 

och utbildning. 

Om larmet går på Ringhals 

ska de ”bara” se till att cirka 75 

olika myndigheter samarbetar 

som de ska, att organisationen 

är på plats, att det är förberett 

så att datanät och radionät 

mellan olika myndigheter fungerar. 

Och så vidare. 

– Samverkan är vår dagliga 

gärning, säger Anders Christiansson. 

Spindlarna i nätet 

Uppgiften är komplex. Experterna 

ska koncentrera sig på 

sitt område och kunna utgå 

från att även andra gör det. 

Herrar spindlarna i nätet på 

länsstyrelsen samordnar organisationen, 

övar och utbildar 

den. Allt i samverkan. 

– Vi har ju inte detaljkunskaperna 

som gäller på fältet. Vi 

kan inte skriva instruktioner 

själva, säger Kjell Arne Jonson. 

Vi står i ledningscentralen 

en trappa ner på länsstyrelsen 

i centrala Halmstad. Det är här 

som beredskapen gnuggas. 

Denna dag en motövning med 

beredskapen på Ringhals. Totalt 

genomförs cirka 80 utbildningar 

eller övningar om året. 

– Jag tycker det finns en stor 

förståelse för att alla ska sköta 

Kärnenergiberedskapen är komplex. 

Går larmet på en kärnkraftsanläggning är snart 75 myndigheter på något sätt involverade i 

räddningsarbetet. 

Det handlar om räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Ansvaret har länsstyrelsen. 

I den tredje delen om statlig räddningstjänst har Sirenen besökt länsstyrelsen i Halmstad och 

Ringhals kärnkraftsanläggning. 

Tidigare artiklar: nr 1/2000 Fjällräddning, nr 7/2000 Miljöräddningstjänst till sjöss. 

De ska samordna 75 

myndigheter vid en olycka 


Spindlarna i nätet på länsstyrelsen organiserar en övning. Kjell-Arne Jonsons och Anders Christianssons 

stora uppgift är att få alla myndigheter att samverka. 

sin uppgift, säger Kjell-Arne 

Jonson. Många i organisationen 

träffas inte mer än vartannat 

år. Då kan man inte gå in 

och peka med hela handen. Vi 

två ska helst bara fungera som 

olja i maskineriet. Det finns 

heller ingen i ledningscentralen 

som kan eller ska tala om 

vad de som jobbar på fältet ska 

göra i detalj. 

Stöd av experter 

Polis, räddningstjänst, kustbevakning 

med flera sköter det 

handgripliga jobbet ute på fältet. 

Länsstyrelsen leder insatsen 

från ledningscentralen 

med stöd av många experter. 

Landshövdingen är högste ansvarige. 

Räddningsledaren har 

det operativa ansvaret och fattar 

besluten i samråd med övriga 

staber. 

– Vem som får uppgiften 

som räddningsledare beror på 

vad det är för händelse. Vid ett 

haverilarm kan det bli länspolischefen, 

säger Kjell-Arne 

Jonson. 

Oroar hel kontinent 

En kärnkraftolycka skakar om 

inte bara i det aktuella landet, 

det skapar oro över en hel 

kontinent. Uppgifterna blir 

hur många som helst. Vilken 

annan räddningsledare behöver 

hjälp av en veterinär från 

djur- och livsmedelsfunktionen? 

– 1986 hade vi ett larm från 

Ringhals, kortslutning från en 

ventil orsakade ett snabbstopp 

som tolkades som ett rörbrott. 

Då var våra staber uppkopplade. 

Och medier från hela världen 

dök upp eller hörde av sig, 

säger Kjell-Arne Jonson. 

Inget oroväckande hade 

hänt. Men om olyckan är 

framme på riktigt, då räknar 

man med att många samhällsfunktioner 

slås ut. 

– Telefon och fax kommer 

kanske inte att fungera, nätet 

kan bli överbelastat. Därför 

använder vi det militära telenätet 

för kommunikation vid 

en olycka. Flera staber och 

myndigheter är anslutna till 

det. Telias nät i Varberg hade 

för övrigt ett driftstopp under 

22 timmar i somras. Det känns 

inte så säkert. Vi har även ett 

gemensamt ledningssystem i 

datanät för kärnkraftsindustrin, 

polisen, räddningstjänsten 

och länsstyrelsen. 

Nätverket är ett av de viktigaste 

instrumenten. Det har 

krävt en hel del jobb att sam- 

köra flera myndigheter som i 

grunden nyttjar olika datasystem. 

En timme samla staben 

Erfarenheter från övningar säger 

att det tar cirka en timme 

att ringa in hela staben, 75 personer 

vid ett larm. För en utomstående 

låter det långsamt, 

lite risk för panik. Men Kjell- 

Arne Jonson anser att beredskapen 

är god. 

– Larmet utlöses av läckage 

och det tar så pass lång tid innan 

ett läckage i Ringhals blir 

till ett utsläpp att vi hinner bemanna 

de flesta positionerna. 

Dessutom lovar Ringhals att 

99,99 procent av läckaget är 

renat innan det släpps ut, men 

det kan vi förstås inte dimensionera 

efter. Vi har också en 

vakthavande beslutsfattare i 

jour dygnet runt. 

Information viktigt 

Vilka är de största uppgifterna 

vid en olycka? 

– Information, utrymning 

och mätning av strålnivåer. Informationsbehovet 

är förmodligen 

oändligt. 

Hur säker kan vara på att utrymning 

kommer att fungera? 

– De som berörs av utrymning 

har generellt mer kunskap. 

Verksamhet är förberedd, 

jämfört med exempelvis 

järnvägsolyckor. Däremot kan 

vi inte vara säkra på att människor 

omgående tar utrymningen 

på allvar? 

Närboende utryms 

De som utryms är boende 

inom beredskapsområdet, det 

område där länsstyrelsen ansvarar 

för insatsen. Boende i 

område har fått information 

om hur man beter sig vid ett 

kärnkraftshaveri, de har larm i 

hushållet, RDS-apparater vars 

funktion det förvisso varit kritik 

mot. Hur de som bor närmast 

utanför beredskapsområdet 

reagerar sig vid ett larm 

är man mindre säker på. 

PER LARSSON

Foto: BÖRJE FÖRSÄTER/HALLANDSBILD 

Ringhals är en stor anläggning och räddningsstyrkan får ofta rycka ut, av olika skäl. Att snabbt nå ut med korrekt 

information om vad som hänt är viktigt, annars kan det lätt skapa oro. 

Allvarliga brister i beredskapsplanerna 

Före jul framkom att det 

fanns inaktuella uppgifter i 

kärnkraftslänens beredskapsplaner. 

– Det är inte bra med felaktiga 

nummer. Men det värsta är att en 

del av dem funnits länge. Det är 

allvarligt när brister funnits i över 

ett år, säger Sven Eric Berg, chef 

för miljö och kärnenergienheten 

på Räddningsverket. 

”Pinsamma brister” 

En granskning som journalister 

gjorde visade att det fanns felaktiga 

telefonnummer i bemannings- 

listor, jodtabletter hade inte delats 

ut till daghem. 

– Det var en mängd pinsamma 

brister. Vi uppmanar länsstyrelserna 

att se över sina planer, säger 

Berg. 

Oförskyllt i skottgluggen 

Räddningsverkets tillsynsenhet 

har besökt länsstyrelserna och 

tycker att länsstyrelsen i Skåne 

lite oförskyllt hamnade i skottgluggen. 

Samtidigt har man konstaterat 

att det i vissa delar behövs 

bättre rutiner för kvalitetssäkring 

och revidering. 

– Inom räddningstjänstområdet 

har länsstyrelsernas resurser generellt 

sett minskats kraftigt under 

senare år. Men det krävs att 

planeringen är aktuell, har den 

kvalitet som erfordras och att den 

egna organisationen är utbildad 

och övad. Detta kräver ett system 

som kontrollerar förändringar, 

säger Jan-Erik Gustavsson på tillsynsenheten. 

Räddningsverket gör tillsyn 

vartannat år. Det finns inga krav 

på hur ofta myndigheterna ska 

uppdatera sina beredskapslistor. 

I Räddningsverkets allmänna råd 

står det ”fortlöpande”. 

11 

Fakta kärnenergiberedskap 

Beredskapsområde Ringhals 

Den del där staten (länsstyrelsen) ansvarar för och organiserar 

insatsen vid larm. En radie på 12-15 kilometer 

från Ringhals ligger inom beredskapsområdet, det inbegriper 

delar av kommunerna Kungsbacka, Mark och 

Varberg. Här bor 15 000 människor året runt, 30 000 

sommartid. Utanför beredskapsområdet är respektive 

kommuner ansvariga för arbetet. 

Beredskap 

Vakthavande tjänsteman finns i ständig beredskap 

och har en timmes inställelsetid. Staben i övrigt rings 

upp manuellt, vilket tar cirka 20 minuter, och bemannas 

efterhand. 

Vid förhöjd beredskap 

Mätningar för indikering görs på fasta fasta mätinstrument 

som finns närmare Ringhals. Räddningstjänsterna 

i Kungsbacka och Falkenberg ansvarar för mätningarna. 

Samtidigt placeras mätinstrument ut vid tio brandstationer 

från Göteborg och söderut. 

Vid larm 

Mätningar för indikering sker omgående vid de tio 

brandstationerna. 

För utrymning finns sex samlingsplatser. 10 hemvärnsmän 

tar emot på varje plats och slussar folk vidare 

till någon av de tre mottagningsplatserna i Kungsbacka, 

Horred och Varberg. Polisen i Väröbacka är ansvarig för 

uppgiften. 

Utbildning 

Länsstyrelsen ansvarar för utbildning av 1 500-2 000 

personer i organisationen. Varje år genomförs 100 utbildningar 

eller övningar där totalt halva organisationen 

nås. Vart fjärde år genomförs en större övning med 

600 deltagare. Länsstyrelsen får 500 000 kronor om året 

av Räddningsverket för övningsverksamhet. 

Beredskapsorganisation Hallands län 

Består av 75 olika myndigheter. Polisen med 600 personer 

utgör största gruppen. Andra stora grupper är 

räddningstjänst, kommunen i övrigt, hemvärn, länsstyrelsen, 

radiofysiker, kustbevakning. Dessutom medverkar 

gästexperter från en rad myndigheter och organisationer. 

Staben styrs av en ledningsorganisation. Där finns 

räddningsledare (landshövding) stabschef, länsråd, och 

informationschef från länsstyrelsen, experter och representanter 

från kommunal räddningstjänst, polis, kustbevakning 

SKI, SSI, landstinget, lokalradion. 

Under dem ledningsavdelning, sambandsavdelning, 

informationsavdelning och servicefunktioner. Totalt 

150 personer, 75 i varje skift. 

Telefonlarmen ersätts 

med nya RDS-apparater 

13 500 hushåll i Barsebäcks beredskapsområde 

har fortfarande telefonlarm. 

Men nu ska de få den senaste modellen av 

RDS-apparater. 

Det har funnits kritik mot RDS-apparaternas mottagningsegenskaper 

och problem med batterier. Därför 

finns prototypen till en ny modell. Den nuvarande modellen 

fungerar bara som en larmapparat, den nya ska 

även kunna användas som vanlig radio och klocka. 

Önskemål finns att alla som bor i de fyra kärnkraftsanläggningarnas 

beredskapsområden ska få den nya modellen. 

Det handlar i så fall om 35 000 apparater. 

- Det totala behovet beror förstås på Barsebäcks framtid. 

Vi vet att det finns ett tryck för att få apparaterna, 

men vi är glada om länsstyrelserna informerar invånarna 

om att något beslut inte är taget av regeringen, säger Ingemar 

Malmström på Räddningsverkets miljö- och kärnenergienhet.




Maneter oroar mer än reaktor 

Kärnkraftverkets egen 

räddningsstyrka larmas 

drygt 100 gånger om året 

– Men det är inte för att 

vi är ett kärnkraftverk som 

vi har egen räddningsstyrka, 

utan för att Ringhals är 

en paragraf 43-anläggning, 

säger Bertil Lindskog, 

ansvarig för Ringhals 


Vetskapen om Ringhals 

verksamhet gör att det blir 

stora reaktioner för minsta 

händelse vid anläggningen. 

Det är en anledning till att 

snabb information är högprioriterat. 

I normalfallet för 

att inte sprida oro i onödan. 

– Vi måste vara beredda på 

ett stort tryck från allmänheten 

och medier. Om det så 

bara är ett litet larm ringer 

vakthavande ingenjör omgående 

till informationschefen, 

säger Alf Haraldsson, ansvarig 

för haveriberedskapen. 

Snabb information 

Brinner det i matsalen vill 

Ringhals snabbt få ut att det är 

den branden räddningstjänsten 

släcker och ingenting annat. 

Ju längre tid det tar innan 

informationen når ut, desto 

större oro och irritation. 

Reaktorhaveri är inget som 

ansvariga på Ringhals av säkerhetsskäl 

dagligen går och 

är nervösa för. Då är det värre 

med olja och maneter. 

Ringhals reaktorer 3 och 4 

tar in 80 kubikmeter vatten 

per sekund från havet för kylning. 

Ett oljeutsläpp till havs 

eller anstormning av maneter 

utgör en risk för att kylanläggningen 

klibbar igen och att reaktorerna 

inte får kylning. 

Det är med andra ord inte 

kärnkraftverket i sig man räds, 

utan yttre påverkan. 

Ringhals har 1 100 anställda 

och på en stor arbetsplats kan 

mycket hända. Det gör det 

också. Ibland går brandlarmet, 

ungefär lika ofta som i en 

kommun med 10 000 invånare. 

Kvalificerad styrka 

Därför har Ringhals en kvalificerad 

räddningsstyrka. 

– Lärarna på Räddningsverkets 

skolor brukar säga att 

kompetensen ligger någonstans 

mellan heltids- och deltidsbrandmän.Brandförmännen 

i beredskap är till vardags 

strålskyddsingenjörer, det 

tycker jag är en bra kombination, 

säger Bertil Lindskog. 

Men räddningsstyrkan har 

inte så mycket med en allvarlig 

kärnkraftsolycka att göra. 

Vinsten med att ha en egen 

räddningsstyrka är bland annat 

att man snabbt är på plats 

och kan påbörja en insats innan 

exempelvis en brand hunnit 

växa till sig. 

– Här gäller kärnkraftslagen, 

men räddningstjänstlagen har 

företräde. När inget annat 

sägs är det alltid kommunal 

räddningstjänst innanför våra 

grindar. Om det finns en hotbild 

att olyckan sprider sig 

utanför staketet, då kan det bli 

dags för länsstyrelsen att ta 

över, konstaterar Lindskog. 

Egen larmcentral 

Ringhals har en egen bevakningscentral, 

som ett minisos, 

dit larmen når först innan 

de går vidare utanför området. 

Det innebär bland annat att 

man klarar de flesta automatlarm 

på egen hand. 

Men om interna beredskapslarmet 

utlöses, då bemannas 

ledningscentralen 

med kraftverkschefen i spetsen. 

Informationspersonalen 

bevakar omgående vad som 

rapporteras på radio och tv. 

Vad krävs för att sätta personalen 

i beredskap? 

Inte haft höjd beredskap 

– Att vi kommer utanför det 

normala, en störning identifieras 

som kan hota den säkerhetsrelaterade 

utrustningen. 

Ringhals har haft intern beredskap 

en gång men aldrig 

höjd beredskap. I det senare 

läget bemannar haveriberedskapsorganisationenledningscentralen, 

länsstyrelsen 

sin stab. Länsstyrelse, polis 

och räddningstjänst placerar 

en framskjuten stab i närheten 

av olycksplatsen dit Ringhals 

brandingenjör ansluter 

sig. 

– För att påkalla höjd beredskap 

krävs exempelvis en 

okontrollerad brand som hotar 

ett eller flera säkerhetssystem. 

Imponerande samarbete 

Om det vid en olycka skulle 

finnas risk för radioaktiv strålning? 

– Det finns rutiner med avspärrningszoner, 

lokaler för 

ombyte av kläder. För att 

skydda sig som brandmän används 

rökdykarutrustning och 

kläder i flera lager samt larmande 

dosimetrar 

Ni är inte rädda att räddningspersonal 

skulle tveka inför 

en insats? 

– Inte det minsta. Skulle en 

katastrof inträffa får vi den 

hjälp vi behöver. Jag är imponerad 

av samarbetsklimatet, 

säger Alf Haraldsson. 

PER LARSSON 

Alf Haraldsson och Bertil Lindskog jobbar med säkerhet på Ringhals. Haraldsson är ansvarig för haveriberdskap 

görande för behovet av räddningsstyrka är inte att det är en kärnkraftsanläggning, utan för att det är en stor och ko 

Vattnet från Kattegatt fungerar som kylvattenväg för kärnkraftverket. Ett hot är oljeutsläpp till havs som kan få kyl 

räddningsstyrka har oljeläns att lägga ut.


haveri 


en, Lindskog för räddningstjänsten. Avmplicerad 

industri med 1 100 anställda. 

Foto: BERTIL LINDSKOG 

lanläggningen att klibba igen. Ringhals 

Fakta Ringhals 

Ringhals interna räddningsstyrka 

Huvuduppgifter: brandsläckning, oljeskadeskydd, 

sköta mobila pumpaggregat, 

räddning vid personolycksfall, externa insatser 

enlig avtal med kommunen. 

Beredskap: 1+4 dygnet runt. Anspänningstid 

5 minuter, insatstid 10 minuter. 

Personal: Skiftgående skyddsingenjörer 

fungerar som befäl, har utbildning motsvarande 

deltidsbefäl. 45 Säkerhetsvakter anställda 

av Falcks fungerar som brandmän. 

Samtliga är utbildade deltidsbrandman 

och har rökdykarkompetens. 

Fordon: 1 släckbil, typ basbil årsmodell 

2000. 1 befälsbil, 2 servicebilar, 2 mobila 

pumpaggregat, sex kärror för pulver, varav 

2 motorsprutor, en lättskum, ett lättskumsaggregat 

samt tung och mellanskum. 

Övning: beredskapsstyrka i tjänst har 

brandövning tisdag och torsdag förmiddag 

(totalt 54 timmar om året). Dessutom 

övning med mobila pumpaggregatet (8 

timmar), oljeskydd (4 timmar), insatsövningar 

(12 timmar), sjukvård (8 timmar). 

Insatsövning genomförs 12-14 gånger om 

året, därav med kommunal räddningstjänst 

två gånger. 

Larm: Räddningstjänsten på Ringhals larmas 

100-150 gånger per år. Vanligaste orsakerna 

till larm är: ånga/fukt, damm/rök, 

detektorfel. Brand eller olycksfall inträffar 

cirka tio gånger om året. Vid all konstaterad 

brand begärs förstärkning av kommunal 


Externa uppgifter: Ringhals styrka larmas 

vid behov för kommunal räddningstjänst, 

oftast till gräsbränder och trafikolyckor. 

Styrkan åker inte längre utanför 

grindarna än att man klarar insatstiden på 

Ringhals. 

Larmnivåer 

1 Information 

Vissa externa myndigheter och Ringhals 

ledning önskar omedelbar information om 

händelsen. Inga staber bemannas. 

2 Ringhals interna haveriberedskap 

Orsakas av händelser som kan medföra 

visst framtida hot mot reaktorsäkerheten. 

Haveriberedskapsorganisationen bemannar 

ledningscentralen och drabbat block. 

3 Höjd beredskap 

När omgivningens säkerhet hotas. Myndigheterna 

larmas och bemannar sina staber. 

Haveriberedskapsorganisationen på 

Ringhals bemannar ledningscentralen och 

drabbat block. 

4 Haverilarm 

Utsläpp pågår eller kan inte uteslutas 

inom 12 timmar. Skyddsåtgärder utanför 

kraftverket är nödvändiga. Tyfonalarmering 

utanför Ringhals. Myndigheterna larmas 

och bemannar sina staber. Haveriberedskapsorganisationen 

på Ringhals bemannar 

ledningscentralen och drabbat 

block. 



Samverkansavtal med 

samtliga kårer i länet 

– Vi vore inte annorlunda dimensionerade 

om inte Ringhals fanns. 

Det säger Leif-Inge Karlsson, ställföreträdande 

räddningschef i Varberg. 

Deltidskåren i Värö har förvisso större 

utryckningsstyrka (1+6) än övriga deltidskårer 

i kommunen. Men det beror 

inte på verksamheten vid Ringhals, utan 

på att två av kommunens största industrianläggningar, 

Ringhals och Värö pappersbruk, 

finns i området. 

Vid en brand på Ringhals larmas deltidskårerna 

i Värö, Veddige och Varberg, 

samt heltidsstyrkan från Varberg. 

– Det kan krävas större resurser än så 

och det löses främst genom det samverkansavtal 

vi har med samtliga kårer i 

länet. Förutom traditionell förstärkning 

ingår länsgemensam ledningsenhet. 

Specialkomptens viktig 

– En operativ insats bygger mycket på 

samverkan mellan Ringhals interna organisation 

och externa som räddningstjänst, 

polis, sjukvård och länsstyrelse, 

säger Leif-Inge Karlsson. 

För räddningstjänsten är tillgången till 

Ringhals specialkompetens viktig, exempelvis 

jourhavande strålskyddsingenjör. 

– Strålskyddskompetensen är en viktig 

del i arbetarskyddet för vår personal. Vi 

Exponering för joniserande strålning 

kan medföra bestående förändringar 

eller skador hos det som utsatts 

för strålning, till exempel hos 

arvsmassan i kroppens celler (DNA). 

Den strålning man pratar om i kärnkraftssammanhang 

är alfa-, beta- och 

gammastrålning. 

Alfastrålning (partikelstrålning) består 

av heliumkärnor. Den uppstår när vissa 

tunga atomkärnor sönderfaller. Alfastrålningen 

har räckvidd på några centimeter 

och tränger inte genom huden. 

Den är farlig bara om den hamnar i kroppen 

genom inandning eller dricksvatten. 

Betastrålning (partikelstrålning) består 

av elektroner som utsänds när vissa radioaktiva 

ämnen sönderfaller. Betastrål- 

Räddningsverket har tagit fram en 

ny bok för utbildning inom kärnenergiberedskap. 

Den heter just ”Kärnenergiberedskap” 

och ska finnas för beställning från Räddningsverkets 

publikationsservice i februari. 

Boken är främst tänkt att användas vid 

utbildning av dem som har speciella 

uppgifter i beredskapen i kärnkraftslän 

och ge dem en gemensam utgångspunkt 

i arbetet. 

Boken lämpar sig också för personal 

med motsvarande uppgifter i övriga län 

13 

har förstås egna rutiner. 

Men det 

Leif-Inge Karlsson 

handlar om en helt 

annan nivå när vi 

kommer till strålskydd. 

Har ni specialkläder? 

– Nej. Andningsskydd 

och larmställ 

är det viktigaste. Det 

bästa skydd vi kan få 

i övrigt är att vi har deras strålskyddsingenjör 

med oss. 

Har specialuppgifter 

Räddningstjänsten har en del specialuppgifter 

vid ett larm från kärnkraftverket, 

exempelvis samordning av indikeringsmätning. 

Det finns också specialkunskaper 

inom brandstationens väggar, 

tillgång till kärnkraftverkets radiosystem. 

– Vid polisiär händelse hjälper vår personal 

polisen att upprätta framskjuten 

ledningsplats på brandstationen i Värö. 

Större objekt kräver mer i form av utbildning 

och övning. För Ringhals innebär 

det ett fastställt övningsprogram 

som löper över tre år. I programmet ingår 

allt från stab och ledning till samverkansövningar. 

Svårt stoppa gammastrålning 

ning har räckvidd på upp till tio meter i 

luft. Tjocka kläder eller glasögon stoppar 

strålningen. Betastrålning kan vid kraftig 

exponering tränga in i kroppen genom 

huden och ge svåra lokala skador. Men 

största risken att få strålning i kroppen är 

genom inandning eller dricksvatten. 

Gammastrålning (elektromagnetisk 

strålning) bildas när radioaktiva atomkärnor 

sönderfaller. Gammastrålning 

har mycket lång räckvidd och stor genomträngningsförmåga. 

Det krävs ett 

blyskikt på flera centimeter, decimetertjock 

betong eller ett par meter vatten för 

att dämpa gammastrålning till en acceptabel 

nivå, men det finns inget skydd 

som helt stoppar den. 

Fakta: Statens strålskyddsinstitut. 

Ny kursbok för kärnenergiberedskap 

och andra berörda myndigheter och organisationer 

inom beredskapen. 

Räddningsverket har ett samordningsansvar 

för beredskapsplaneringen och 

har tagit fram boken i samråd med berörda 

myndigheter och organisationer. 

Räddningsverket är ansvarigt för att 

centrala utbildningar organiseras och 

genomförs inom beredskapen mot utsläpp 

av radioaktiva ämnen från kärntekniska 

anläggningar. 

Under 2001 genomförs fem utbildningar 

på Räddningsverkets skolor i Rosersberg 

och Revinge.

Foto: GUNNO IVANSSON 

Hur fungerar samverkan mellan polis, räddningstjänst och sjukvård en gisslansituation? Det var frågan vid de grupparbeten som utgjorde 

en viktig del av seminarierna om avsiktliga hot. – Jag tycker att vi genom den utbildning vi fått är väl förberedda för det mesta, förklarade Claes-Henrik 

Silfver på räddningstjänsten i Karlstad, för Marie Henriksson och övriga i gruppen. 

Stort intresse för seminarieserie 

Bombhot en angelägenhet 

även för räddningstjänsten 

Insatser vid bombhot, 

ockupationer och gisslantagning 

har blivit allt vanligare. 

Räddningstjänst och 

sjukvård har betraktat insatserna 

som rent polisiära 

och planerar inte för dem. 

En nyligen avslutad seminarieserie 

har gjort sitt 

för att sätta fart på samverkan 

mellan organisationerna. 

Räddningsverket, Rikspolisstyrelsen 

och Socialstyrelsen står 

gemensamt bakom seminarierna 

som inleddes i januari 

förra året. Efter 24 seminarier 

har man betat av samtliga län. 

Information för sent 

Samverkan mellan polis, sjukvård 

och räddningstjänst fungerar 

i regel bra vid ”vanliga” 

olyckor, men vid vad som kallas 

avsiktliga hot råder andra 

förhållanden. Polisen har huvudansvaret 

för samordningen 

och räddningstjänsten och 

sjukvården har hållit sig i bakgrunden. 

– Vi har sett insatser med 

gisslantagande, bombhot med 

mera att både räddningstjänsten 

och sjukvården fått information 

för sent. De måste få 

tid att bygga upp resurser som 

man kanske inte sitter på dag- 

ligen utan kräver samverkan 

med andra kommuner och 

eventuellt angränsande län, 

berättar Bo Johansson, Räddningsverket. 

Ett startskott 

Seminarieserien har lockat 

långt fler deltagare än väntat 

och på flera håll i landet har seminariet 

blivit vad arrangörerna 

hoppats på – ett startskott 

till bättre samverkan. 

– Tittar vi på de utvärderingar 

som deltagarna gjort har det 

varit väldigt lyckat. Det vi 

framförallt tycker varit värdefullt 

är att sjukvården, som varit 

lite utanför, kommit in i diskussionen. 

Seminarierna har 

även väckt intresse i Norge, 

Finland och usa. 

Hur ser planeringen för avsiktliga 

olyckor ut i dag? 

Vid seminarierna har deltagarna 

inledningsvis fått sätta 

betyg på sin egen organisation 

genom att placera små prickar 

utefter en skala från obefintlig 

till helt perfekt. I Karlstad, liksom 

på andra platser, var 

spridningen stor. 

I grova drag är polisen ganska 

nöjd, sjukvården ligger 

mitt emellan medan räddningstjänsten 

anser att planverket 

för avsiktliga olyckor är i 

det närmaste obefintligt. Det 

fanns dock en katt bland her- 

melinerna – en röd prick bland 

polisens gröna. Denne ”avvikare” 

fick naturligtvis motivera 

varför. 

– Jag tycker att vi genom den 

utbildning vi fått är väl förberedda 

för det mesta, förklarade 

Claes-Henrik Silfver på räddningstjänsten 

i Karlstad, som 

satt dit pricken. 

Ulf Jacobsson, ställföreträdande 

räddningschef i Torsby 

talade för de övriga prickarna. 

– Vi pratar sällan om detta i 

vår kommun och vi har inte 

haft några händelser som föranlett 

ett planverk mot oavsiktliga 

hot. 

Polis, räddningstjänst och 

sjukvård anser att samverkan 

fungerar ganska bra i Värmland. 

Förklaringen som gavs är 

de regionala samverkanskurser 

som körts och som gjort att 

ledningsförhållandena är kända 

vid en gemensam. 

– Ni snackar med varandra 

och verkar ha ett bra samarbetsklimat, 

konstaterade Tommy 

Hydfors från Rikspolisstyrelsen. 

Efter grupparbetena, där 

grupperna fick hantera ett 

gisslanscenario, lämnades en 

rad konkreta förslag på förbättringar. 

För att detta inte skulle bli ytterligare 

ett i raden av seminarier 

som rinner ut i sanden av- 

krävdes deltagarna svar på 

vem som ska ansvara för att åtgärderna 

vidtas. 

Öppnar puben 

Alla var överens om vikten av 

att det skapas personliga kontakter, 

gärna under informella 

förhållanden. 

– Det ligger ett oerhört värde 

i att vi lär känna varandra och 

vi ska öppna vår pub Skogsstjärna 

för sjukvården och 

räddningstjänsten, lovade 

Sten Persson vid Karlstadspolisen. 

Marie Henriksson från sjukvården 

i Karlstad var nöjd med 

seminariet. 

– Jättebra, det gör att man 

tvingas tänka i nya banor. 

Seminarierna ska utmynna i 

en rapport och eventuellt en 

handbok som föreslår åtgärder 

vid avsiktliga hot eller olyckor. 

Det ska också köras en övning i 

nåt län för att se om seminarierna 

gett effekt. 

– Nästa år kommer vi tillbaka 

och gör stickprov i form av övningar 

med ett bombhot för att 

kontrollera om det hänt något, 

”hotade” Tommy Hydfors avslutningsvis. 



Brandskydd i 

äldrevård tema 

på förebyggandekonferens 

Brandskydd i äldreboende, nyheter 

på brandsyneområdet 

och brandskyddsdokumentation 

är huvudämnena när 

Räddningsverket inbjuder till 

den traditionella förebyggandekonferensen 

(eller räddningstjänstkonferensen 

som 

den kallas i år). Tid: 25-26 

april. Plats Hotell Gustaf Fröding 

i Karlstad. Pris: Självkostnadspris. 

Ej fastställt ”men under 

2 000 kronor”. 

Bland programpunkterna 

märks redovisning av satsningar 

på brandskydd i äldreboende 

i Ludvika, Malmö, 

Umeå och Stockholm. För mer 

information, ring Margareta 

Nisser-Larsson tel 054-135357 

eller e-post: margareta.nisserlarsson@kd.srv.se 

Järnvägen 

i fokus på 

forskningsdagar 

Räddningsverket och Brandforsk 

arrangerar i mars varje år 

informationsdagar om aktuella 

forskningsprojekt. Två tillfällen 

ges, 20 mars i Stockholm, 

22 mars i Göteborg. 

Årets tema är järnvägssäkerhet. 

Syftet är att redovisa pågående 

och avslutade forskningsprojekt 

samt betona behovet 

av forsknings- och utvecklingsverksamhet 

av hög 

kvalitet för att kunna förstå, 

förebygga och agera vid 

olyckor. 

Järnvägen drabbas ganska 

sällan av olyckor, men de 

gånger det händer blir konsekvenserna 

ofta omfattande 

och det ställer särskilda krav 

på räddningsarbetet. Ett antal 

nationella och internationella 

tågolyckor de senaste åren 

understryker behovet av att 

fokusera på säkerhetsfrågor 

kring järnvägstransporter. 

Ur programmet: 

• Räddningstjänstens insats 

vid tågolyckan i Borlänge. 

• Räddningsinsatser vid 

bränder i tunnlar. 

• Brandspridning i tåg. 

• Haveriutredning – vilka lärdomar 

kan vi dra? 

• Var ska tåget gå – genom 

eller utanför stan? 

Pris: 800 kronor 

För komplett program, mer 

information och anmälan, 

kontakta Brandforsk: tel: 08- 

783 74 89, e-post: 

brandforsk@svbf.se 

Info finns också på dessa 

hemsidor: www.srv.se och 

www.svbf.se


Foto: ULF STRANDBERG 

Vid stora olyckor med utdraget tidsförlopp är det viktigt med tillgång till ledningsfordon, 

andra materiella ledningsresurser och inte minst välutbildad ledningspersonal. 

Diskussioner pågår om att bygga upp regionala förstärkningsresurser för ledning. 

Regional resurs 

för stab/ledning 

Regionala resurser för räddningsinsatser 

till sjöss, oljeskydd och 

kemikalieolyckor finns redan. 

Nästa samlade resurs som staten 

ställer till kommunernas förfogande 

kan bli personal och utrustning 

för stab- och ledning. 

Det är erfarenheterna från stora och 

framför allt långvariga insatser under 

senare år som fått Räddningsverket att 

utreda förutsättningarna för förstärkningsresurser 

på ledningssidan. 

– Urspårade järnvägsvagnar innehållande 

farligt gods i Kävlinge, Kälarne 

och Borlänge, skogsbranden i Tyresta, 

översvämningarna i Arvika och andra 

händelser pekar alla på behov av ledningsstöd, 

säger Enrico Lundin, chef 

för Räddningsverkets avdelning för 

ledning och teknik. 

Skolorna baser för fordon? 

Ledningsfrågorna har över huvud taget 

hamnat mer i fokus på Räddningsverket 

de senaste åren. Under vårvintern 

presenteras ett genomgripande handlingsprogram 

för ledning. 

– Vi märker ett stegrat intresse också 

hos räddningstjänsten. I Sirenen har 

jag kunnat läsa flera förslag om behovet 

av regionala ledningsresurser, 

bland annat från räddningschefen i 

DalaMitt Håkan Wolff, säger Lundin. 

Hur kan då förstärkningsresurserna 

organiseras? 

– Räddningsverket skulle kunna teckna 

avtal med ett antal större kommuner 

om personal. Dessa styrkor kan 

kompletteras med specialister både 

från Räddningsverket och externt beroende 

på händelsens karaktär. 

– Våra skolor kanske kan bli baser för 

ledningsfordon med bra sambandsutrustning 

och tekniskt ledningsstöd. 

Fordonen kan vid behov köras till större 

skadeplatser samtidigt som specialutbildad 

ledningspersonal ansluter. 

För att öka kostadseffektiviteten ser 

Lundin gärna att fordon och annan 

materiel används i den ordinarie be- 

fälsutbildningen på skolorna. 

– Detta skulle vara positivt i den högre 

befälsutbildningen, ge tillfällen att 

testa nyheter samt givetvis att specialutbilda 

den personal som ska ingå i 

förstärkningsresursen. 

Saknar resurser och erfarenhet 

I framtidens ordinarie yrkesutbildning 

av befäl får ledningsfrågorna ökat utrymme. 

Räddningsverket har tjuvstartat 

med utbildning enligt en så kallad 

stabstrappa. 

– De befäl som nyutbildas i framtiden 

får ett stort kompetenslyft jämfört med 

kollegor som utbildats tidigare. Detta 

skapar samtidigt ett angeläget behov 

av att befäl med äldre utbildning ges 

möjlighet att fortbilda sig i stab- och 

ledning, säger Lundin. 

Förstärkningsresursen blir aktuell att 

sätta in vid större händelser eller skeenden 

som riskerar att dra ut på tiden. 

– Räddningsledningen saknar oftast 

resurser och erfarenhet att klara alla 

ledningsfrågor vid stora eller komplicerade 

olyckor, till exempel att upprätta 

bakre stöd eller att veta var extern 

specialisthjälp snabbt kan inhämtas. 

Lundin tror det blir lätt att hitta kommuner 

som vill specialutbilda personalen 

och ingå i en förstärkningsresurs. 

– Det ger ju dessa räddningstjänster 

ett utmärkt tillfälle att hålla sig ajour 

med utvecklingen i ofta komplicerade 

frågor. 

Hittills ligger frågan på idéstadiet. 

Hans Berged på Lundins avdelning har 

fått i uppdrag att göra en förstudie i syfte 

att förankra frågan, pejla intresset, 

undersöka kapacitet och annat. 

– Studien blir styrande för vårt fortsatta 

agerande, men visar det sig att intresset 

är stort hos räddningstjänsterna 

så kan vi påbörja uppbyggnaden under 

år 2002. 

STIG DAHLÉN 

15 

Välkomna till ett nytt år med Sirenen! På räddningstjänstens 

och befolkningsskyddets område började 

det nya året som det förra slutade, med svenska ”katastrofer”. 

Före jul var det översvämningarna, sedan fyllde vinterns 

obligatoriska snökaos med åtföljande strömavbrott nyhetssändningar 

och tidningar. Som vanligt snyftade mjölkbönder 

och andra drabbade ut i media om samhällets dåliga 

beredskap. Väckarklockan ringer varje vinter och varje gång 

blir jag lika förvånad att så många fortfarande saknar reservaggregat. 

Ingen förolyckades i de svenska ”katastroferna”. Under samma 

period läste jag hur fler än 300 ungdomar dog på ett brinnande 

diskotek i Kina, hur nio unga omkom och 200 skadades i 

en brand i ett holländskt nöjescentrum, hur 29 människor och 

en halv miljon husdjur dukade 

under av sträng kyla i 

Vi måste ha råd 

att utbilda barn 

Mongoliet. Andra halvan av 

januari inträffade förödande 

jordskalv i El Salvador och Indien. 

Sistnämnda katastrof 

fick stort utrymme i svenska 

media, övriga blev notiser. 

Intresset avtar förvisso med avståndet, så är det bara, men jag 

tycker ändock att vi ska vara lite försiktiga att ta ordet ”katastrof” i 

munnen så snart det blåser omkull några träd eller fotbollslandslaget 

spelar oavgjort mot Slovakien i vm-kvalet. 

Då känns det mer ödesmättat att höra fn:s klimatforskare alltmer 

trovärdigt hävda att temperaturen på jorden kan höjas med femsex 

grader närmaste seklet. Skrämmande! 100 år är ju inte ens en 

blinkning i världshistorien. 

Alla sitter vi på samma glob i rymden och därför 

måste vi alla efter förmåga bidra till minskade miljöutsläpp. 

Inom vår sektor tycker jag vi ska lyfta på 

hjälmen för Malmö, som blir första räddningstjänsten 

som miljöcertifieras. 

Räddningsverket har också jobbat med miljöfrågorna 

– så länge att nya gdn Christina Salomonson 

gett uttrycklig order om att verket ska vara miljöcertifierat 

före årets slut. Bra med raka besked! 

Det skulle behövas ”deadlines” för fler projekt 

inom Räddningsverket. 

Självklart – eller hur? 

Läste nyligen i en länstidning hur en 

ställföreträdande räddningschef slog 

larm till kommunstyrelsen att skolbarnen 

inte längre får någon utbildning i 

brandkunskap. Orsaken sägs vara att skolförvaltningen 

inte har råd. Den 

måste nämligen betala för att 

brandmännen ska komma på besök. 

Jag som trodde att det ingick 

som en självklar uppgift för räddningstjänsten 

att arbeta förebyggande, 

att lära skolbarn brandvett – utan att ta betalt för det! Viktigare målgrupp 

för det förebyggande arbetet än våra barn finns väl ändå inte. Politikerna 

i de kommunala räddningsnämnderna uppmanas därför att omgående 

kontrollera så att interndebiteringar inte sätter stopp för utbildning i 

brandskydd i skolan. 

Hur räddar förresten en brandman flest liv under karriären? 

– Genom häftigare brandbilar, större brandstationer, mer fysträning och 

höjda krav för att få rökdyka? 

– Genom att se till att olyckorna inte inträffar (förebygga) och, när de ändå 

gör det, ha informerat och utbildat så att effekterna blir så små som möjligt? 

Exempelvis få de anställda i servicehuset att förstå att det är de – och inte 

rökdykarna – det hänger på när brandlarmet utlösts på rum 26. 

För mig är svaret självklart – mer krut ska satsas på det förebyggande. Det 

kan ske med utryckningspersonalen som en påtaglig faktor och utan att den 

nödvändiga beredskapen äventyras. 

Blir mer oumbärlig än någonsin 

När det gäller utryckning öppnar sig för övrigt ett nytt område för brandmän 

att rädda liv. Socialstyrelsen har beslutat att halvautomatiska defibrillatorer 

(apparater som med elchock kan få igång ett hjärta som stannat) kan få användas 

av andra yrkesgrupper än läkare och ambulanssjukvårdare. En stilla nåd att 

bedja om är att revirtänkande från sjukvårdens sida eller tjafs om ekonomin 

inte ska hindra en bredare användning av defibrillatorerna. 

Om alla goda viljor drar åt samma håll är jag övertygad om att svenska brandmän 

med denna nya uppgift, och mer förebyggande, kommer att rädda fler liv 

än någonsin. Om några år vässas insatstiden ytterligare när de livräddningsenheter 

som finns på försöksstadiet rimligen införs. Dessa enheter och användningen 

av defibrillatorer skapar nya möjligheter att rädda liv och den höjda beredskapen 

innebär att räddningstjänsten blir mer oumbärlig än någonsin – inte 

minst i glesbygd. Sådana kårer kan man bara inte lägga ner. 

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs i denna kolumn är raktigenom 

hans personliga och har inget med Räddningsverkets ståndpunkter att göra.


aktuellt 

RRV 

granskar 


effektivitet 

Är Räddningsverket effektivt? 

Den frågan ska Riksrevisionsverket 

(RRV) ge svar 

på. 

På regeringens uppdrag genomförs 

vad som kallas en 

hindersanalys. rrv ska redovisa 

vilka västentliga hinder 

för ett effektivt resursutnyttjande 

det finns inom Räddningsverket. 

Uppgiften gäller hela Räddningsverket 

och i mars ska revisionen 

redovisas. 

Utbildningen granskas 

Samtidigt som nuvarande 

verksamhet ses över får Räddningsverket 

i uppdrag att 

granska hur den tilltänkta nya 

räddningstjänstutbildningen 

kommer att fungera i praktiken. 

Peter Carlstedt, utbildningsdirektör 

i Sandö, ska leda arbetet 

med konsekvensanalysen 

och får Elisabeth Söderberg, 

på räddningstjänstavdelningen 

i Karlstad, som närmaste 

medhjälpare. 

De ska bryta ner utbildningsförslaget 

(Ruff) till kursplanenivå. 

Vilka volymer behövs? 

Vilken kompetensutveckling 

behöver lärarna? 

Analysen ska vara klar i januari 

nästa år. 

Försöksutbildning 

I regleringsbrevet från regeringen 

har Räddningsverket 

dessutom fått i uppdrag att 

genomföra en försöksutbildning 

för deltidsbrandmän enligt 

nya förslaget. 

– Det innebär åtta veckors 

utbildning. Fem veckor på 

skola och tre veckor på hemmaplan. 

Försökskurserna ska 

genomföras i Skövde och 

Sandö, säger tillförordnade 

utbildningschefen Lars Bjergestam. 

Ansvarig för försökskurserna 

blir Börje Reimertson, lärare 

i Skövde. 

Uppdrag ströks 

I regleringsbrevet fanns ursprungligen 

också uppdrag 

till Räddningsverket att se på 

hur verkets skolor kunde specialiseras 

och även effekten av 

en minskning av antalet skolor 

som i dag är fyra. Men 

uppdragen ströks. Sannolikt 

vill regeringen först läsa Riksrevisionsverkets 

rapport och 

kanske även granskningen av 

den framtida utbildningen, 

innan uppdraget eventuellt 

läggs ut. 

Docent i folkhälsovetenskap 

professor i riskhantering 

Rekryteringen har tagit 

drygt två år men nu är 

tjänsten tillsatt. Professor i 

riskhantering vid Karlstads 

universitet blir Ragnar 

Andersson, Stockholm. 

– Jag ser fram emot det med 

stor förväntan och tillförsikt. 

Det ska bli mycket spännande, 

säger Ragnar Andersson. 

Elva sökte och tre bedömdes 

kvalificerade för den nyinrättade 

professuren. Det som 

vägde över till Ragnar Anderssons 

fördel var hans erfarenheter 

inom arbetarskydd och 

folkhälsa. 

– De senaste tio åren har jag 

Gunnar Bergström, 

39, har lämnat Nerike 

Brandkår i Örebro 

och tjänsten 

som ställföreträdande 

räddningschef 

för att bli miljöskydds- 

och försvarsdirektör 

i Örebro 

län. 

Gunnar 

Bergström 

Anders Höög lämnar 

också posten som ställföreträdande 

chef i Örebro. Han går i pension. 

Nya ställföreträdande 

chefer blir Henrik 

Alling, 35, och 

Ulf Smedberg, 35. 

Alling kommer från 

Bergslagens räddningstjänst 

i Karlskoga, 

Smedberg 

har tagit ett kliv upp 

i huset. De båda tillträder 

1 april. 

Tor Billing, 55, har från årsskiftet tagit 

ett kliv upp och blivit räddningschef i 

Sjöbo kommun. Billing har varit tillförordnad 

sedan mars förra året då Rolf 

Nilsson gick i pension. 

Någon ny ställföreträdande chef efter 

Billing har ännu inte utsetts. 

Eva Granvik är ny ställföreträdande 

räddningschef i Sydöstra Skånes räddningstjänstförbund. 

Hon kommer från 

en tjänst som flygplatsbranchef på Arlanda. 

Granvik ersätter Henrik Eriksson 

som fått jobb på Sycon i Göteborg. 

Per Andersson, 48, räddningschef i Lerum 

flyttar i februari över till motsvarande 

tjänst i Alingsås. 

Thomas Ljunggren, 34, räddningschef 

i Uppvidinge sedan 1999, tillträder 1 

februari en tjänst som stabschef vid 

räddningstjänsten i Vetlanda. 

Fredrik Linusson, 35, är ny räddningschef 

i Lidköping/Vara sedan 29 januari. 

Han kommer närmast från Skövde 

och Räddningstjänsten Östra Skaraborg. 

Där har Linusson varit ställföreträdande 

räddningschef. I Lidköping 

jobbat med olycksförebyggande 

ur ett folkhälsovetenskapligt 

perspektiv. 

Han har en bakgrund inom 

arbetsmiljöområdet och arbetade 

först som yrkesinspektör 

innan han gick till Arbetarskyddsstyrelsen 

och där byggde 

upp ett nationellt arbetsskaderegister. 

Han blev också 

central samordnare för yrkesinspektionen. 

Docent på Karolinska 

1990 blev han chef för forskningsenheten 

Centrum för 

skadeprevention vid Stockholms 

landsting. Där har han 

sedan dess haft sin anställ- 

Ragnar 

Andersson 

efterträder han Torbjörn Götenstedt, 

som tillträder en annan tjänst i kommunen. 

Leif Larsson, 38, är ny räddningschef i 

Åmåls kommun. Han kommer från en 

tjänst som brandingenjör i Vänersborg. 

Vansbros ställföreträdande räddningschef 

Rolf Hellberg har flyttat 

till ny tjänst hos Västerbergslagens 

räddningstjänst i Ludvika. 

Bernt Eriksson, lärare 

på Räddningsverkets 

skola i 

Skövde, har anställts 

som ställföreträdanderäddningschef 

i Strömstad. 

Camilla Dahlén Bernt Eriksson 

blir ny räddningschef 

i Strängnäs efter Torbjörn Pettersson 

som går i pension till sommaren. 

Dahlén kommer från tjänst som 

brandingenjör i räddningstjänsten 

Dala-Mitt. 

Monica Svensson, 27, har anställts som 

brandingenjör vid räddningstjänsten 

Västra Blekinge. Monica är nyutexaminerad 

och ska jobba med kommunal 

riskhantering, utveckling av operativ 

ledningsstruktur och utbildning. 

Kim-Lena Ekvall Svedenblad, 36, är 

ny chef för sotningslinjen på Räddningsverkets 

skola i Rosersberg. Hon 

har tidigare jobbat med bland annat 

personalrekrytering och kompetensutveckling 

för personalen vid skolan. 

Östra Blekinge har fler nyanställningar. 

Johan Nordström, 24, är nyutexaminerad 

brandingenjör och började job- 

ning men 

genom ett 

samarbetsavtaltjänstgjort 

vid Karolinskainstitutet 

i 

Stockholm 

som docent 

i folkhälsovetenskap 

med inriktning på säkerhetsfrämjande 

arbete . 

Ragnar Andersson är 53 år 

gammal, född i Sundsvall och 

ser fram emot att få komma 

till Karlstad. 

– Det ska bli intressant att få 

träffa folk och höra vad det 

ytt om 

ba på förebyggandesidan i januari. 

Lennart Paulrud är ny ekonom och 

personaladministratör. Han börjar 5 

februari och kommer från Marinkommandot. 

Brand- och säkerhetschefen vid Umeå 

flygplats på Alvik, Bengt-Ove Lindgren, 

har utsetts till ny flygplatschef på 

Örnsköldsviks flygplats. Lindgren börjar 

15 februari och ersätter Mikael Nilsson 

som varit tillförordnad flygplatschef 

sedan maj 2000. 

Claes Nicklasson 

blir ställföreträdande 

räddningschef 

och chef för förebyggande 

avdelningen i 

räddningstjänsten 

Östra Blekinge, förbundet 

mellan 

finns för behov och förutsättningar 

för forskning inom 

området. 

Egna ideer har han bland 

annat om kommunernas riskhantering. 

– Hur kan de kommunala 

riskanalyserna utvecklas och 

samordnas med mer folkhälsovetenskapliga 

förtecken, säger 

Ragnar Andersson, som de 

senaste åren arbetat mycket 

med WHO:s modell för kommunbaserat 

säkerhetsarbete, 

”Safe Communities”. 

Han tillträder professuren 1 

februari. 

Karlskrona och Ron- 

Henrik Alling neby. Nicklasson är i Claes Nicklasson 

dag enhetschef på 


räddningstjänstavdelning. Nicklasson 

tillträder under våren och ersätter 

Tommy Törling,38, som blev kortvarig 

i Blekinge. Törling har fått tjänst som 

ställföreträdande räddningschef i 

Gästrike räddningstjänst. 

Ola Fischer, försvarsdirektör i Malmö 

senaste tioårsperioden, tillträder 1 februari 

tjänsten som samhällsbyggnadsdirektör 

vid länsstyrelsen i Skåne 

län. Det innebär övergripande ansvar 

för frågor om jämställdhet, integration, 

socialtjänst, planfrågor samt beredskap 

och räddningstjänst. Räddningsdirektör 

Christer Andersson går in som 

tjänsteförrättade försvarsdirektör i avvaktan 

på att nyrekrytering skett. 

Hör av er med 

Nytt om namn 

Rapportera på enklast möjliga sätt 

personalförändringar på ledande poster 

inom din organisation till Sirenen. 

Tack på förhand! 

E-post: sirenen@kd.srv.se 

Telefon eller fax, se längst ned på sidan 2


Lars Hillerström är utbildningsdirektör 


skola i Skövde 

och har sin vision klar: 

– Jag vill se skolan som 

en tummelplats för alla kårer 

i upptagningsområdet, 

det är ju de vi är till för. 

I 15 år har räddningsskolorna 

stått för den lagstiftade utbildningen 

av brandmän och befäl 

så det är inget nytt. Därutöver 

har skolorna haft ett mindre 

utbud av specialkurser. 

– Detta ska finnas även i 

framtiden, det nya här är att vi 

vill få alla kårer i upptagningsområdet 

att känna att Skövde 

är ”vår skola”, säger Hillerström. 

Upptagningsområdet är de 

fem länen Västra Götaland, 

Halland, Dalsland, Värmland 

och Närke. 

– Vi har tagit vara på slutsatserna 

i en utredning förra året 

som pekade ut skolorna som 

regionala utvecklings- och utbildningscentra 

i vidare mening. 

Skolan i Skövde har nu inlett 

Skövde/utbildning 

Utbildningsdirektörens vision: 

Skolan tummelplats för kårerna 

en charmoffensiv. Ett utbildningsråd 

med företrädare för 

de 83 kommunerna i de fem 

länen finns redan och skolan 

har anställt en informatör. 

Före sommaren kommer 

samtliga räddningstjänster i 

upptagningsområdet att ha 

haft personliga besök från skolan. 

– I år ska vi också bjuda in 

alla utbildningsansvariga på 

räddningstjänsterna till en 

tvådagarskonferens, bland annat 

i syfte att visa vilken resurs 

vi är och att etablera ett aktivt 

nätverk. Vi hoppas göra detta 

till en årligen återkommande 

träff. 

Bättre på att lyssna 

Seminarier i aktuella ämnen, 

teknikdagar och informationstillfällen 

om aktuella räddningstjänstfrågor 

är annat på 

Skövdes mer utåtriktade 

meny. 

Kundorientering är honnörsordet. 

– Vi måste bli bättre på att 

lyssna till kårernas behov. Det 

är ju de vi i första hand är till 

för. Jag tror inte att alla räddningstjänster 

är medvetna om 

vilka resurser som finns på 

den här skolan och som de kan 

dra nytta av, säger Lars Hillerström. 

– Hur många vet att kåren 

kan skicka ett eller två arbetslag 

till en heldag på skolan där 

de får genomföra insatser som 

specialdesignats till deras lokala 

förutsättningar. Vill de 

kan de låna fordon, andningsskydd 

och annat av oss. Vi kan 

betygsätta insatsen om de så 

önskar. 

– Vi kan snabbt rigga upp 

scenarier, exempelvis trafikolycksplatser, 

som enskilda 

kårer aldrig kommer i närheten 

av. Vi kan ställa speciallärare 

i miljö, kem, taktik, stab, 

räddningsmedicin, teknik, förebyggande 

och annat till förfogande. 

Ock jag törs påstå att 

vi har en hög nivå på vår kompetens. 

25 inhyrda lärare 

De personella resurserna på 

utbildningsenheten i Skövde 

består av 54 personer, därav 45 

lärartjänster plus fem extralärartjänster. 

De sistnämnda delas 

av cirka 25 inhyrda timlärare. 

Några räddningsskolor har 

haft och har svårigheter att rekrytera 

brandingenjörer och 

brandmästare. Men i Skövde 

Ett nytt Taktik och ledningscentrum 

(TLC) ger 

skolan den kapacitet som 

behövs för taktik, lednings- 

och stabsutbildning. 

– Tidigare hade vi en taktiksal i 

Ryd med spelbord och video 

men saknade förutsättningar 

för stabsspel, berättar Bernt 

Eriksson, som är nöjd med nybygget. 

Nu finns gott om utrymmen 

för staber och stabsövningarna 

kan övervakas med ”spionkameror”. 

– Det gör att vi kommer ifrån 

frågor om och när något skedde. 

I stället kan vi gå direkt på 

kärnfrågan: varför fattades det 

och det beslutet. Via ett internt 

tv-nät kan vi köra ut till 

exempel en presskonferens 

med räddningsledaren ute på 

fältet. 

Samtidigt kan man i högtalarsystemet 

ge eleverna återkoppling 

på tagna beslut genom 

att exempelvis spela upp 

viktigt meddelande. 

Gott om teknik 

I alla lokaler finns också 

storbildskanon där man 

kan visa digitala kartor 

17 

finns fem anställda brandingenjörer, 

två kemi- och miljöingenjörer 

och tolv brandmästare. 

Bland övriga lärare finns 

också specialkompetens, exempelvis 

fyra sjuksköterskor. 

STIG DAHLÉN 

Ny teknik – stabsutbildningen i ropet 


Från teknikrummet i det nya taktik- och ledningscentrumet har man via videokameror full kontroll över 

övningarna i de olika stabsrummen. – Vi har hållit oss på en så låg teknisk bas som möjligt. Det ska inte 

behöva sitta en tekniker och följa övningarna, säger Bernt Eriksson. 

Foto: STIG DAHLÉN 

Lars Hillerström går på charmoffensiv mot räddningstjänsterna. 

Skolan ska bli bättre på att lyssna till kårernas behov. 

Mer från 

Skövde på 

sid 20-21 

via dator, till exempel från lägesuppföljningsprogrammet 

Lupp så att alla får situationen 

klar för sig. 

Bilderna från ”spionkamerorna” 

i stabsutrymmena går 

till teknikrummet, där verksamheten 

kan följas på monitorer. 

Från teknikrummet 

skickas det också ut meddelanden. 

Vilken som helst av 

bilderna från stabsrummen 

kan spelas in på video. 

Ett mål har varit användarvänlighet. 

– Vi har tagit till oss erfarenheterna 

från pilotprojektet i 

Rosersberg och utvecklat ytterligare. 

Vi har hållit oss på en 

så låg teknisk bas som möjligt. 

Det ska inte behöva sitta en 

tekniker och följa övningarna. 

Stabsutbildning är i ropet 

och Skövde kör även externa 

utbildningar. 

– Förr var staber lite verklighetsfrämmande 

och lika med 

stora civilförsvarsstaber men 

nu har efterfrågan ökar. Vi kör 

utbildningar med sjukvård 

och polis och vi har även kört 

internationella utbildningar. 

GUNNO IVANSSON

18 

intervju 

Nya generaldirektören varm i kläderna 

Största förändringarna 

i Räddningsverkets 

historia väntar 

Tydligare mål, en offensivare framtoning och 

samordnande budskap utåt. 

Det är tre besked till Sirenens läsare från 

Räddningsverkets nya generaldirektör Christina 

Salomonson. 

I somras efterträdde hon Lennart Myhlback och 

hösten har hon använt till att lyssna mycket på 

medarbetarna. Salomonson känner förväntning- 

När du och nye överdirektören 

hade en gemensam programförklaring 

för personalen före 

jul sa du att ni vill förvalta det som 

blivit bra efter 15 års verksamhet och 

göra något åt sådant som är mindre 

bra. Vad tänker du då på i första 

hand? 

– Det mest positiva är att det finns 

väldigt mycket kunskap hos medarbetarna. 

Det är inte lika lätt att hitta sådant 

som är mindre bra, men ibland 

tänker man lite för snävt och glömmer 

bort att samarbeta och samordna med 

andra inom och utanför verket. 

Du lyfte vid samma tillfälle fram 

fyra egenskaper som du vill se mer av 

– engagemang, stolthet, idérikedom 

och handlingskraft. Kan du utveckla. 

– Engagemang är väldigt viktigt och 

det finns det gott om i verket. Stolthet 

innebär att man ska vara stolt över sitt 

arbete och det tror jag att de flesta i 

verket är. Samtidigt bör man vara ödmjuk 

och inse att det även finns andra 

aktörer, som är mycket kunniga 

på de frågor vi hanterar. I somras fick 

sig stoltheten hos ganska många en 

törn genom de så kallade affärerna 

och de svarta rubriker som följde. 

Men min absoluta känsla nu är att det 

har vänt. Vi i Räddningsverket har 

mycket att vara stolta över, men vi 

kanske måste bli bättre på att marknadsföra 

de bra saker vi gör. 

– Idérikedom för verksamheten 

framåt. Vi måste våga söka och pröva 

nya infallsvinklar och det ska ske genom 

samordning inom hela verket. 

Handlingskraft slutligen måste vi ha 

när det krävs snabba beslut, exempelvis 

vid internationella insatser eller 

när det inträffar något extraordinärt. 

Då kan man inte sitta och fundera i 

flera veckor. 

Du betonade vid samma tillfälle 

även ordet lojalitet. Är det något som 

verkets medarbetare saknar? 

– Det kan jag inte påstå. Men både 

Lars Hedström och jag ville passa på 

att poängtera att vi i vår ledningsfilosofi 

gärna öppet diskuterar frågor före 

beslut. När besluten väl är tagna måste 

det emellertid finnas en lojalitet 

som innebär att man gillar läget. Annars 

får vi en myndighet 

som spretar åt alla håll 

och där den nödvändiga 

samordningen äventyras. 

Jag vill att de övergripande 

och väsentliga frågorna 

ska diskuteras och förankras 

i direktionen innan 

jag i egenskap av generaldirektör 

fattar besluten. 

Direktionen är min trygghet. 

Du och nye överdirektören 

Lars Hedström blir 

väl närmast överfallna av synpunkter 

internt och från avdelningar och 

enheter som söker bevaka sina frågor 

och revir. Samtidigt är förväntningarna 

mycket höga, både internt 

och från branschen. Har klarar du att 

sortera allt detta och mer därtill? 

– Det är förstås inte så lätt och därför 

har jag valt att ligga lite lågt första 

tiden. Jag har lyssnat mycket och nu 

på allvar börjat sortera intrycken. Det 

känns skönt att nye överdirektören nu 

installerat sig. Lars Hedström och jag 

kommer att diskutera mycket tillsammans. 

Det gäller att hitta de övergripande 

viktiga frågorna, annars fastnar 

vi i detaljer. 

– Jag är också angelägen att frågor 

som det ska fattas beslut om har blivit 

genomdiskuterade i linjen, annars blir 

det en ohållbar arbetssituation. Där 

har avdelnings- och enhetscheferna 

ett stort ansvar och Lasse och jag måste 

få hjälp med att sortera väsentligheter. 

Har du och Lars Hedström klarat 

ut rollfördelningen? 

arna, både inifrån och från verkets samarbetspartnerns 

och målgrupper. 

Nu börjar hon bli varm i kläderna och till de 

som går och hoppas att det ska blåsa förändringens 

vindar hälsar hon: 

– Jag överdriver inte när jag säger att 2001 och 

2002 kommer att leda till de största förändringarna 

i Räddningsverkets historia. 

Vi i Räddningsverket 

har 

mycket att vara 

stolta över 

– I befattningarna ligger det självklara 

att jag är verkets högste chef, att 

överdirektören är underställd mig 

men samtidigt min ställföreträdare. Vi 

har bestämt oss för att vara mycket 

öppna mot varandra och noga med 

att hålla varandra informerade. 

– För att vi ska överleva 

får vi dock göra en viss 

uppdelning. På områden 

som är specifikt knutna 

till branschen kommer 

Lasse att få en mer framskjuten 

roll, exempelvis 

att representera verket i 

olika delegationer. Kontakterna 

med politikerna 

och regeringskansliet blir 

det mera naturligt för mig 

att ta hand om. Men vi 

ska jobba nära ihop och 

kunna gå in i varandras 

ställe i alla tänkbara sammanhang. 

Vill du ha synpunkter från medarbetarna 

genom personlig kontakt, 

telefon och eller e-post? 

– Min dörr står öppen för medarbetarna. 

Självklart är enskilda medarbetare 

välkomna att ta upp saker med 

mig och jag tycker dessutom att det är 

stimulerande att prata med folk. De 

som kan ha svårt att geografiskt besöka 

mig kan ringa eller skicka e-post. 

Men man kan nog inte förvänta sig att 

få direkta svar. Jag kommer i regel att 

bolla frågan till berörda chefer. 

Hur noga följer du debatten? Läser 

du exempelvis debattinläggen och 

insändarna i Sirenen och tar du intryck? 

– Jo, jag läser inte bara insändarna, 

utan faktiskt hela Sirenen, från början 

till slut. Debatten följde jag redan när 

jag jobbade på försvarsdepartementet, 

nu läser jag även artiklarna och reportagen. 

Det känns som ett måste för 

att kunskapsmässigt hänga med i vilka 

frågor som är aktuella. Insändare och 

– Jag tycker att Räddningsverket ska bli tydliga 

mätbara mål, säger Christina Salomonson. 

debattinlägg som innehåller konstruktiva 

förslag till verket tar jag intryck av 

och kanske kommer jag ibland att 

kommentera dem i min ledare i tidningen, 

alternativt låta någon medarbetare 

ge verkets syn. 

Är också du förvånad att det varit 

så tyst i debatten om samhällets 

brandskydd efter katastrofen i Göteborg? 

– Jag tycker nog att det skrivits en 

hel del om branden, men kanske är 

det mer om rättegången och mindre 

om brandsäkerhetsfrågorna? Jag har 

inget bra svar på varför det blivit så. Vi 

kanske ska vara självkritiska, vi i 

Räddningsverket kanske borde ha deltagit 

mer aktivt i debatten. Men det är 

väl inte för sent ännu! 

Du har sagt att du vill ha in fler 

kvinnor i räddningstjänsten, inte 

minst som brandmän. Hur ska det gå 

till?

Foto: CHRISTER HÖGLUND 

re när det gäller mål- och resultatstyrning och jag vill att vi blir mer specifika med att sätta upp 

– Om förslaget vi lämnat till regeringen 

går igenom om bland annat utbildning 

före anställning får man en 

större, bredare och bättre rekryteringsbas. 

Detta gäller inte 

enbart för rekryteringen 

av kvinnor, utan en annan 

kategori som är angelägen 

att få in, nämligen personer 

med invandrarbakgrund. 

– Det är jättetufft om du 

är ensam kvinna i en kurs 

på en skola. Kan man styra 

placeringen av elever så 

att det blir fler än en i 

samma kurs så tror jag att 

det underlättar mycket. 

– När vi får en ny utbildning blir det 

likvärdiga krav över hela landet för 

vad som krävs, inte bara när det gäller 

fysisk prestanda utan också för en rad 

andra kriterier. Min grundinställning 

är att alla arbetsplatser mår bra av en 

större blandning av kön och bakgrun- 

Politikerna bör 

engagera sig 

mer i räddningstjänsten 

der. Detta gäller även brandstationer. 

– Det finns många unga kvinnor 

som vill känna på yrket. Det vore synd 

om vi inte tog vara på det intresset. De 

prova-på-kurser Räddningsverket 

haft är ut- 

märkta. De vill vi gärna 

fortsätta med och kanske 

även utveckla. 

Sirenen gjorde en enkät 

bland ledande personer 

i branschen och flera 

ville se en offensivare 

och tydligare myndighet. 

Håller du med och 

hur ska det i så fall gå 

till? 

– Våren 2001 bedriver vi ett arbete 

där vi ska klara ut våra visioner. Det 

behövs en diskussion om detta och 

före sommaren hoppas jag att vi kan 

redovisa resultatet. 

– När det gäller offensiv respektive 

tydlighet tycker jag att vi ska synas i de 

sammanhang vi har något konkret att 

tillföra och jag tror att vi kan bli bättre. 

Tydlighet är förstås också viktigt, men 

i här styrs vi delvis av lagar, regleringsbrev 

och annat. I de sammanhangen 

tycker jag att verket varit ganska 

tydligt. 

– Däremot kan vi bli tydligare när 

det gäller mål- och resultatstyrning 

och hur vi omvandlar de övergripande 

mål som regeringen sätter upp. Jag vill 

exempelvis att vi ska bli mer specifika 

när det gäller att sätta upp mätbara 

mål. 

– Vi måste också bli 

tydligare i återrapporteringen 

till regeringen, 

helt enkelt bättre att beskriva 

vad vi gjort och 

inte gjort. 

Kritik har också funnits 

mot att Räddningsverket 

sysslar med alldeles 

för mycket och att 

man borde koncentrera 

sig på ett avgränsat antal 

kärnverksamheter i stället. 

Hur ser du på det? 

– Jag har också hört 

dessa synpunkter och detta är en av 

de viktiga övergripande frågor vi studerar 

under våren. Jag vill inte föregripa 

den diskussionen. Generellt tycker 

jag att vi ska vi ägna oss åt de frågor 

som är viktiga för oss. Det är för tidigt 

att säga om vi kommer att släppa ett 

antal områden, däremot är det viktigt 

att vi konsoliderar oss. 

Tycker du att kommunpolitikerna 

mer än hittills borde lägga sig i styrningen 

av räddningstjänsten? 

– Politikerna kan och bör engagera 

sig mer eftersom räddningstjänst och 

skydd mot olyckor är en kommunal 

angelägenhet precis som skola, omsorg 

och annat. Kanske kan vi bidra 

med några initiativ, exempelvis arrangera 

regionala seminarier för kommunalpolitiker. 

Vill du ha ökad eller minskad statlig 

detaljstyrning av den kommunala 

räddningstjänsten? 

– Mindre detaljstyrning, men tydligare 

mål. Men ska målstyrningen fungera 

måste det finnas ett engagemang 

hos både tjänstemän och politiker. 

Räddningstjänst på entreprenad? 

– Den frågan är nog inte aktuell för 

tillfället, räddningstjänsten är en samhällelig 

angelägenhet och ska nog så 

förbli. 

Det byggs numera få nya skyddsrum, 

men Räddningsverket förvaltar 

ett arv med 68 000 skyddsrum med 

ett nyproduktionsvärde på många 

miljarder och som kan vara en resurs 

i 50-100 år till om de underhålls. Hur 

ser du på det? 

– Min inställning är att vi ska bevara 

det vi byggt upp och då är det viktigt 

att samhället även fortsättningsvis 

vårdar dessa skydd så att de relativt 

snabbt kan ställas i ordning om det 

skulle behövas. Det vore ett stort re- 

Utfrågare: 

STIG DAHLÉN 

Vi ska miljöcertifieras 

före 

årets slut . Det 

är ingen vädjan 

till personalen, 

det är en order 

19 

intervju 

sursslöseri att släppa skyddsrummen 

vind får våg. 

Finns pliktubildningen kvar i 

Räddningsverkets regi om fem år? 

– Ja, i någon form, men det är svårt 

att sia om omfattningen. Det sker en 

minskning, men hur stor den blir vet 

ingen. Om vi tar räddningsmännen så 

har verkligheten redan visat att de behövs 

som förstärkning av den kommunala 

räddningstjänsten vid tidsmässigt 

utdragna skeden. 

– Behoven ökar i takt 

med att det kan bli svåra- 

re att rekrytera soldater 

och hemvärnsmän i framtiden. 

Dessutom har ju 

räddningsmännen, till 

skillnad från andra förstärkningsresurserspecialutbildats 

i räddningstjänst, 

exempelvis bekämpning 

av skogsbränder. 

Räddningsverket jobbar 

med att bli en certifierad 

miljömyndighet, 

men det hela ser ut att bli 

en långbänk. När är det dags? 

– Jobbet är oändligt mycket större 

än vi trodde från början, men nu måste 

vi komma till skott. Vi ska se till att 

certifieras före årets utgång och detta 

är inte bara en vädjan från min sida 

till personalen, det är en order. Så före 

årsskiftet kommer Räddningsverket 

att vara den första centrala myndigheten 

överhuvud taget som certifierats. 

Det verkar vara mycket på gång 

även i övrigt under de närmaste 

åren. 

– Jag tror inte jag överdriver när jag 

säger att 2001 och 2002 kommer att 

leda till de största förändringarna i 

Räddningsverkets femtonåriga historia. 

Det känns spännande och jag 

hoppas att också personalen tar vara 

på utmaningen och de möjligheter 

den skapar. 

Namn: Christina Salomonson 

Ålder: 55 

Bor: Karlstad, men har behållit lägenheten 

i Stockholms innerstad. 

Familj: Dottern Helena, 22 . 

Utbildning: Fil mag i historia och samhällsvetenskap. 

Karriär: Studierektor och adjunkt 

1969-89, generalsekreterare i Cykelfrämjandet 

1989-91, generalsekreterare 

i Folk och Försvar 1991-96, departementsråd 

och chef för enheten för civilt 

försvar på försvarsdepartementet 1996- 

2000, sedan 1 juni 2000 generaldirektör 


Fritidsintressen: Resa, läsa, gå på bio 

samt allehanda utomhusaktiviteter som 

att cykla, segla, golfa, åka långfärdsskridskor 

och skidor.Tränar för tillfället 

för Tjejvasan.


utbildning/Skövde 

Lärare om framtiden 

Mer förebyggande för alla 

Framtidens heltidsbrandmän 

kan bli lika välutbildade 

i förebyggande som dagens 

specialutbildade 

brandmästare. 

– Även bland deltidarna 

blir förebyggande en påtaglig 

del i utbildningen, 

säger Rune Eriksson, lärare 

i Skövde med förebyggande 

som specialitet. 

Rune Eriksson är en av fyra förebyggare 

i skolans lärarkår. 

Övriga är Ingrid Almgren, 

Martin Adolfsson och Thomas 

Andersson. 

Räddningsverket har länge 

propagerat för en ökad satsning 

på förebyggande och endast 

fyra lärare med den in- 

riktningen i Skövde kan synas 

lite. Men det mesta här i livet 

är relativt och i jämförelse 

med Räddningsverkets övriga 

skolor står Skövde i en klass 

för sig – i positiv bemärkelse. 

– Av Räddningsverkets totalt 

240 lärare är det bara nio som 

har de förebyggande frågorna 

som huvuduppgift, säger Rune 

Eriksson. 

Hur mycket inte klart 

Hur mycket tid som blir förebyggande 

i den föreslagna 

framtida tvååriga gymnasieutbildningen 

är det ännu ingen 

som vet. 

– För heltidarna kan det bli 

en grundnivå i storleksordningen 

20 veckor förebyggande. 

För deltidarna måste vi ut- 

Som klippt 

och skuret 

för skolan... 

– Wow! 

När Stefan Andreasson och 

Björn Fahlén drar undan 

skynket som delar klassrummet 

kommer ett imponerat 

utrop från eleverna. 

Genom ett samarbete med 

Volvo och Saab har skolan fått 

en Volvo S 80 och en Saab 95 

för utbildningssyften. 

Bilarna har blivit ett lyft för utbildningen 

i losstagning. 

– Nu är det lättare att åsskådliggöra 

det vi pratar om, 

säger Stefan Andreasson, lärare 

i brand och räddning. 

Det är inte bara bilarna som 

är nya. Stefan och hans kollegor 

Björn Fahlén och Dan 

Wargclou har fått en fräsch 

och ljus lektionssal sedan det 

gamla sökövningshuset byggts 

om. Den ena halvan av lokalen 

utgörs av en vanlig lektionssal 

med all nödvändig teknik och 

i den andra står bilarna. Båda 

bilarna har ”tvärsnittats” för 

att visa på kritiska detaljer i 

karossen. 

– Vi har mycket nytta av 

dem. Till exempel när vi visar 

sensorerna till sidokrockskyddet, 

eller visa exakt var bältes- 

sträckaren sitter och att där 

blir det problem med klippningen. 

Skövde kör blandade kurser, 

där eleverna kommer både 

från brand- och sjukvårdssidan. 

– Det är för att brandmännen 

och ambulanssjukvårdarna 

ska få öva sina roller. 

Många gånger är det också 

sjukvårdsfolket som styr 

klippningen, säger Björn Fahlén. 

Utöver bilarna har Autoliv 

ställt upp med material för att 

visa hur krockkuddar och säkerhetsbälten 

är konstruerade. 


Lärarna Stefan Andreasson 

och Björn Fahlén är mycket 

nöjda med de nya demonstrationsbilar 

från Volvo och Saab 

som skolan fått till sitt förfogande. 

– Nu är det lättare att åskådliggöra 

vad vi pratar om, säger 

Stefan Andreasson. 

veckla attraktiva utbildningspaket 

med distansutbildning, 

men vi lärare måste också vara 

beredda att i ökad grad åka ut 

till eleverna. 

Martin Adolfsson berättar 

om hur lärarna som jobbar förebyggande 

i Skövde sprider 

budskapet även till övriga lärare 

på skolan: 

– Vi kör en femdagarskurs i 

förebyggande för lärarkollegorna 

och dessutom är vi med 

i alla yrkesutbildningar och 

gör vad vi kan för att de förebyggande 

frågorna ska komma 

in på ett naturligt sätt i 

kurserna. 

Viktigt för bredden 

Rune Eriksson och hans kollegor 

är övertygade om att före- 

byggande måste få rejält genomslag 

i framtidens utbildning 

av just kategorin brandmän. 

Ett tungt vägande skäl är 

breddeffekten. Hittills har enbart 

högre befäl specialutbildats 

i förebyggande och de är 

försvinnande få jämfört med 

brandmännen. 

– Alltfler räddningstjänster 

vill satsa förebyggande och vidareutbilda 

sina brandmän. 

Tyvärr är nuvarande räddningstjänstlag 

en bromskloss i 

det avseendet och detta måste 

ändras så snart som möjligt. 

– Det är ju absurt att lagen 

ska hindra räddningstjänsten 

från att utbilda personalen för 

det förebyggande arbetet. 

Kommunerna själva måste få 

bestämma vad de ska använda 

sin personal till, det ska inga 

jurister göra, säger Rune Eriksson. 

Han och hans kollegor kommer 

att framföra sina synpunkter 

till lagutredaren Harald 

Dryselius. 

Förebyggande är mer 

Lärarna i Skövde ser stora 

möjligheter till att bredda begreppet 

förebyggande. Det 

finns mycket mer än traditionell 

brandsyn, tillsyn och information: 

– Den nya utbildningen ska 

även ta upp områden som 

riskhantering och intern 

brandskyddskontroll. Riskhanteringen 

spänner över alla 

kommunala förvaltningar, 

brandskyddskontrollen är en


brandmän 

angelägenhet för näringslivet, 

säger Martin Adolfsson och 

tillägger: 

– Vi på skolorna kan ju hjälpa 

till att öppna dörrar från 

räddningstjänsterna till olika 

företag och organisationer. 

Idealet är om vi kan få företrädare 

för olika verksamheter att 

gå samma förebyggandekurs. 

I det föreslagna nya utbildningssystemet 

försvinner nuvarande 

treveckorskursen Förebyggande 

1 för brandförmän. 

Den blir i stället en del av 

den utvecklade brandmannautbildningen. 

– Framtidens brandmän får 

en stabil förebyggande grund 

att stå på och kommunen kan 

beroende på lokala behov specialinrikta 

honom eller henne. 

Brandmannen ska givetvis ha 

kvar sina operativa uppgifter, 

men den nya utbildningen 

skapar ett guldläge för att göra 

brandmannen till en person 

som framför allt ser till att 

olyckor förhindras, menar 

Rune Eriksson. 

Nätverk bland lärare 

De lärare som arbetar förebyggande 

på de fyra räddningsskolorna 

har bildat ett nätverk, 

där även den förebyggande 

enheten på centrala förvaltningen 

ingår. 

– Vi kommer att träffas regelbundet 

för att delge varandra 

erfarenheter och snacka ihop 

oss så att vi drar åt samma 

håll, säger Martin Adolfsson. 

Han kan också berätta att ett 

nybyggt brandlaboratorium 

inom kort invigs på skolan i 

Skövde. 

– Där kan vi praktiskt visa 

sådant vi talat om i lektionssalen. 

Vi kan demonstrera hur 

brandlarm fungerar och testa 

hur olika byggnadskonstruk- 

Bredband 

på varje 

elevrum 

Bredbandet rullar fram i 

Skövde. 

Sedan årsskiftet har eleverna 

på skolan tillgång till 

snabbsurfning från sina 

rum. 

– Vi är med i det som blir 

framtiden, säger IT-ansvarige 

Claes Forsgren. 

Den promblembaserade inlärningen, 

där eleven själv söker 

kunskap, blir allt vanligare. 

Med den ställs krav på snabb 

tillgång till information, vilket 

i sig innebär en renässans för 

skolans bibliotek. 

Med datorer uppkopplade 

mot internet, med ritprogram, 

scanner och färgskrivare har 

biblioteket, eller infoteket, på 

Räddningsverkets skola i 

Skövde blivit välbesökt. 

– Vissa kvällar har vi 50-75 

besökare. I den här trånga lokalen 

är det mycket, säger bibliotekarien 

Marie Grumstedt. 

Och nu finns dessutom 

bredbandsanslutning på varje 

elevrum, med 256 kilobites 

hastighet kan gästerna surfa, 

till bibliotekets nätverk eller ut 

på det globala nätet. 

Möjligheten har givits därför 

att Skövdeskolan är belägen i 

ett bostadsområde, Räddningsverket 

hyr lokaler av 

Skövdebostäder. 

– De drar in bredband i alla 

bostäder, vi åker med i svängen 

och det blir väldigt billigt, 

säger Forsgren. 

tioner eller brandklassade 

dörrar står emot brand. Dessutom 

blir det möjligt att i en 

specialbyggd brandugn följa 

ett brandförlopp. 

STIG DAHLÉN 

En engångskostnad på 

60 000 kronor och månadshyra 

på 6 000 kronor är utgiften. 

Alla lägenheter kopplas samman 

till en skolserver. Där kan 

eleverna bland annat nå bibliotekets 

litteraturregister och 

Rib, det är möjligt för lärarna 

att lägga ut kursmaterial i ett 

elev-intranät. 

– Vi har infrastrukturen. Det 

här är bästa service vi kan ge 

till eleverna. 

Inga datorer på rummen 

Dock blir det inga datorer på 

elevrummen. Åtminstone inte 

i dagsläget. Kursdeltagarna får 

ta med sina egna maskiner 

och ansluta dem, eller boka 

någon av de bärbara maskiner 

per kurs som kan lånas. 

– Men vi bör ha en vision om 

en enkel dator på varje rum, 

kanske bara tangentbord och 

bildskärm med gemensam 

central hårddisk, säger Claes 

Forsgren. 

Mer än en vision är att utvecklas 

biblioteket och informationsdelen. 

Skövdeskolan 

21 

Skövde/utbildning 

Foto STIG DAHLÉN 

Framtiden betyder ökat förebyggande 

i utbildningen och 

här skissar tre Skövde-lärare på 

vilka ämnen som bör prioriteras, 

från vänster Rune Eriksson, 

Martin Adolfsson och Thomas 

Andersson. 


Marie Grumstedt tillsammans med IT-avdelningens Roy Wester, 

Svante Johansson och Claes Forsgren i det bibliotek som blir allt mer 

digitalt. 

vill bygga en tvilling till det 

som i dag är reception och cafeteria, 

ett informationscenter. 

– Inte bara för eleverna utan 

även för de anställdas skull. 

Det finns med i investeringsplanen 

för 2002. 

Även om alla elever skulle få 

tillgång till dator på rummet 

tror man inte behovet av 

biblioteket minskar. Det är 

ändå dit man går efter att ha i 

litteraturlistan hittat den bok 

man söker. 

– Snarare behöver eleverna 

mer hjälp. Jag har märkt att 

det finns en övertro till internet, 

att alla svar ska finns där. 

Det blir lättare att använda nätet 

än bibliotekskatalogen. Jag 

hjälper eleverna med källkritik, 

säger Marie Grumstedt. 

Hur mogna är eleverna att 

hämta kunskap från datorn? 

– Det finns allt från hackers 

till de som aldrig har använt 

datorn. 

PER LARSSON


erfarenheter 

Farliga sängvärmare 

Bränder i värmedynor och 

bäddvärmare är tyvärr 

ganska vanliga. 

Genom Räddningsverkets 

brandutredarprogram 

har vi hittills fått in sex 

rapporter där sådana uppvärmningsapparater 

har 

vållat bränder. 

Några av bränderna har vi tidigare 

redogjort för i Sirenen. 

På detta uppslag hittar du tre 

nya exempel. 

Värmedynor, bäddvärmare 

och värmefiltar finns av olika 

fabrikat i skilda storlekar. Gemensamt 

för dem är att de har 

elektriska motståndstrådar 

som är invävda i ett skyddande 

hölje av mjuk isolering och 

plast. 

Utförandet regleras av internationella 

elektriska och tekniska 

krav som kallas iec. 

Inte jordade 

Eftersom höljet inte är elektriskt 

ledande är värmarna 

inte skyddsjordade. De har 

heller ingen termostat, jordfelsbrytare 

eller annan inbyggd 

säkerhetsanordning. 

På många modeller regleras 

effekten genom en strömställare 

på sladden som har två 

steg; snabbuppvärmning och 

normal användning. 

Av bruksanvisningarna 

framgår att man inte bör använda 

det högre steget när 

man sover. Men också vid 

snabbuppvärmning är effekten 

låg. En värmedyna drar 

cirka 40 watt, en bäddvärmare 

på en kvadratmeter drar cirka 

60 watt. Eftersom värmen för- 

En 94-årig kvinna omkom 

när en elektrisk värmefilt 

startade brand i hennes 

säng i ett servicehus i norra 

Sverige. 

Vid femtiden på morgonen 

larmade ett automatiskt 

brandlarm från kvinnans lägenhet. 

Vårdpersonal som skyndade 

dit lyckades öppna lägenhetsdörren 

men kunde på grund 

av stark hetta och intensiv rök 

inte ta sig in i sovrummet där 

kvinnan befann sig. 

Hon påträffades senare svårt 

delas över en relativt stor yta 

kan det inte uppstå skadliga 

temperaturer även om värmaren 

bäddas in i ett isolerande 

lager av sängkläder. 

En värmedyna har ett skyddande 

skikt av mjuk plast som 

gör att den står emot normal 

kroppsfukt. Däremot bör den 

inte utsättas för kraftigare 

väta. Vissa filtar har löstagbar 

sladd och kan rengöras genom 

försiktig handtvätt. 

Onormalt hög effekt 

Samtliga de undersökta fallen 

av bränder i värmedynor, 

bäddvärmare eller värmefiltar 

visar att det uppkommit 

glappkontakt eller skador på 

värmeslingorna som gett en 

onormalt hög effektutveckling 

på en liten punkt medan 

resten av värmaren förblivit 

ouppvärmd. 

En sådan skada utlöser inte 

en jordfelsbrytare eller en 

vanlig belastningssäkring. Det 

är därför mycket svårt att hitta 

någon teknisk åtgärd som förhindrar 

att felet leder till ett 

brandtillbud. 

Ansträngningarna har därför 

hittills inriktats på att undvika 

skador på värmeslingorna. 

Enligt bruksanvisningar 

och varningstext direkt på 

produkterna framgår att värmarna 

absolut inte får vikas, 

skakas, torktumlas eller utsättas 

för liknande våld. Från nyåret 

2001 skärptes reglerna för 

märkningen ytterligare med 

krav på större och tydligare 

text. 

Ulf Erlandsson 

bränd på golvet framför den 

nästan helt uppbrända sängen. 

Kvinnan var inte rökare. 

Däremot uppgav personalen 

på servicehuset att hon flitigt 

använde en elektrisk värmefilt 

både när hon satt i sin rullstol 

och om natten när hon låg till 

sängs. 

Resterna av filten påträffades 

på golvet under ett sängbord. 

Den var fortfarande ansluten 

till ett vägguttag. 

Polisens tekniska utredning 

visar att värmefilten var av 

märke Carmen, fabrikat Beurer 

GmbH tm20. Filten var 

Bäddvärmaren orsakade branden. Den var påslagen på högsta effekt. 

Sannolikt hade barnen lekt i sängen. Bäddvärmaren, som inte får 

knycklas till, hade en skada. Räddningsverkets utredning visar att 

bränder i värmedynor och bäddvärmare tyvärr är ganska vanliga. 

helt förkolnad på ena sidan 

medan dess andra sida var relativt 

oskadd. Detta tyder på 

att branden inte har startat 

inne i själva filten. 

Glappkontakt 

Däremot pekar en undersökning 

som gjordes av elexperter 

vid Semko på att branden sannolikt 

har börjat på grund av 

mekanisk utmattning i nätsladden 

där denna ansluter till 

filten. 

Anslutningen saknade brytskydd 

och kabeln kan vid flitig 

användning ha bockats fram 

Ulf Erlandsson är anställd vid Räddningsverket 

med uppgift att bland annat 

leda ett stort brandutredningsprojekt. 

Erlandsson medverkar i Sirenen med 

och tillbaka så att trådarna 

försvagats och det uppstått 

glappkontakt. Den försvagade 

punkten blir då upphettad 

så att det kan uppstå 

brand. 

Av värmefiltens bruksanvisning 

framgår tydligt att 

den inte bör användas av 

handikappade personer 

och heller inte bör vara på- 

slagen medan man sover. 

Artikeln bygger på rapporter från 

polisen Västernorrlands län, Elsäkerhetsverket 

och Semko. 

sammanfattningar av rapporter. Han tar 

med glädje emot synpunkter och tips på 

tel 054-13 50 39, fax 0470-208 04, 

e-post: ulf.erlandsson@kd.srv.se 

Fler rapporter om bränder i 

Dödsbrand på servicehus 

Hoprullad dyna 

började brinna 

Vid ett allvarligt brandtillbud 

på ett servicehus hade 

de boende varit ute en 

stund. När det gamla paret 

kom hem upptäckte de att 

lägenheten var helt rökfylld. 

Räddningstjänsten larmades 

och situationen var 

snabbt under kontroll. 

Det visade sig att branden 

hade startat i en påslagen 

värmedyna som var hoprullad 

och instoppad mellan en 

sänggavel och en vägg. Några 

av värmeslingorna hade 

skadats med påföljd att delar 

av dynan blev överhettad 

medan resten av den förblev 

kall. Det uppstod en glödbrand 

och ungefär halva 

värmedynan var förkolnad 

när branden släcktes. 

Märkligt nog utlöstes inte 

det automatiska brandlarmet 

trots att det fanns en 

rökdetektor i lägenheten. 

Rapport: Kjell Haglund, räddningstjänsten 

i Gällivare.


värmedynor 

■ Bränder och brandtillbud i värmedynor, 

bäddvärmare och liknande 

produkter är relativt vanliga. 

Orsaken är oftast felanvändning 

som gör att det uppstår ett 

fel som ger farlig överhettning på 

en punkt eller mindre yta av värmaren. 

■ Däremot avger inte en felfri 

dyna eller madrass så mycket värme 

att den kan orsaka antändning 

ens om den blir övertäckt 

med flera lager av sängkläder eller 

annan isolering. 

■ Felet som uppstår kan vara av 

två slag: 

Glappkontakt eller skada på 

elektrisk ledare, som gör att motståndet 

ökar och det blir extra 

värmeutveckling på denna punkt. 

Avbrott eller överledning i värmeslingorna, 

som gör att en mindre 

del av slingorna belastas med 

hela den tillförda effekten. 

■ Värmedynor, bäddvärmare 

Erfarenheter 

och värmefiltar är normalt inte 

jordade. De har heller ingen termostat, 

jordfelsbrytare eller annan 

inbyggd säkerhetsanordning. 

Detta skulle heller inte skydda 

mot de ovan relaterade felen. 

■ Värmeanordningar av detta 

slag får inte vikas eller punktbelastas 

genom att man till exempel 

trampar på dem. De får heller inte 

utsättas för väta och bör inte vara 

påslagna medan man sover. 

■ Plast och gummi i isoleringen 

åldras med tiden. Metallen i värmeslingorna 

kan utmattas efter 

lång användning. Enligt en tillverkare 

bor värmedynor därför kasseras 

efter högst 10-15 år. 

■ Personalen på vårdanläggningar, 

servicehus och inom hemtjänsten 

bör uppmanas att vara 

observanta på bruket av dynor 

och bäddvärmare bland sina 

vårdtagare. 

Brand 

sedan 

barn lekt 

i sängen 

När mamman kom hem 

till den tillfälligt tomma 

lägenheten kände hon 

att det luktade rök från 

ett av barnens sovrum. 

När hon öppnade dörren 

såg hon att det var 

helt rökfyllt. Hon stängde 

genast dörren igen 

och ringde 112. 

Det var en en söndagseftermiddag 

som räddningstjänsten 

i Stockholm fick 

larm om brand i en lägenhet 

i ett flerfamiljshus. 

Räddningstjänsten var 

strax på plats och en rökdykargrupp 

gick in och 

släckte. Tack vare att 

rumsdörren hela tiden varit 

stängd begränsades 

brandskadorna till en säng 

med sotskador i resten av 

rummet. 

Startade i sängen 

Räddningstjänstens undersökning 

visar att branden 

startat i sängen och att 

brandstiftaren var en elektrisk 

bäddvärmare av märket 

Mirabelle. 

Enligt instruktionen ska 

bäddvärmaren ligga slät 

under lakanet och får ej vikas 

eller knycklas till. Vid 

undersökningstillfället var 

sängen obäddad och belamrad 

med kläder. 

Högsta effekt 

Underst låg bäddvärmaren 

som var påslagen på 

högsta effektsteget. En skada 

hade gjort att värmen 

hade koncentrerats till en 

mindre del av värmeslingorna, 

vilket i sin tur gjorde 

att sängkläderna och madrassen 

antändes. 

Mycket talar för att barnen 

lekt och hoppat i sängen 

innan de gick ut. 

Artikeln bygger på en rapport av 

Tommy Krantz vid räddningstjänsten 

i Stockholm. 

Ny gasolbrand 

– flaskan höll 

I förra numret av Sirenen 

berättade vi om gasolflaskor 

av kompositplast som 

rämnat. 

Här är ytterligare ett exempel 

på brand runt en likadan 

flaska. Den här 

gången blev det ingen 

flasksprängning, men tillbudet 

har många likheter 

med tidigare händelser. 

En familj i Malmö skulle en 

kväll i somras använda en gasolgrill 

på sin balkong. Vid 

tändningen öppnade mannen 

gasolflaskans ventil samtidigt 

som frun tände i grillen med 

en tändsticka. I samma ögonblick 

uppstod ”en explosionsartad 

brand under grillen i 

gasflaskan”. 

Paret uppgav efteråt att de 

inte känt någon gaslukt och 

att tiden från att ventilen öppnades 

till grillen tändes var 

mycket kort. Mannen blev 

brännskadad när han gjorde 

ett misslyckat försök att släcka 

branden med våta handdukar 

för att komma åt att stänga 

huvudventilen på gasolflaskan. 

Blev brännskadad 

Vid räddningstjänstens ankomst 

brann det fortfarande 

runt gasolflaskan och grillen 

som stod ute på en balkong. 

Branden släcktes med en pulversläckare. 

Mannen med 

brännskadan på handen och 

en annan person som andats 

in brandrök fördes båda i ambulans 

till sjukhus för vård. 

En grundlig undersökning 

visade att ovansidan av flaskan 

blivit svårt utsatt av branden 

samt att slangen från flaskan 

till grillen blivit avbränd 

vid infästningen till grillen. 

Slangen bar spår av brand från 

infästningen och cirka 50 centimeter 

ut från grillen mot 

■ Vid en liknande brand i en gasolgrill 

i Blekinge i somras (se Sirenen 

nr 8/00) använde man också 

en 10 kilos kompositflaska i en 

grill som egentligen var avsedd 

för den mindre flaskan. Även då 

verkade det ha uppstått en otäthet 

så att gasol kommit ut. En teori 

är att slangen kommit i kläm 

mellan flaskan och grillen. Kanske 

har slangen blivit försvagad av 

värmen från grillen vid tidigare 

tillfällen? 

■ Vid försäljning av gasolgrillar 

har försäljningspersonalen ett 

stort ansvar att rekommendera 

gasolflaskor av rätt storlek så att 

grill och gasflaska tillsammans ut- 

23 

erfarenheter 

Erfarenheter 

flaskan. Den var stämplad 

med årtalet 1998 och var troligen 

en ersättning till en äldre 

originalslang. 

Det blå plastskyddet på flaskans 

ovandel var nästan helt 

bortbränt. Hettan hade resulterat 

i en utbuktning på själva 

grillen. Branden hade även 

spridit sig till en blomkruka 

och en spaljé på balkongväggen 

samt till en matta på golvet 

bakom grillen. 

För stor flaska 

Grillen var av märket Sunbean 

e-3085-8 och tillverkad 1995. 

Den drevs med gas från en gasolflaska 

pk 10 av komposit, 

märkt Air Liquide. Flaskan är 

tillverkad av plast med armering 

av glasfiber och är delvis 

genomskinlig så att man kan 

se vätskenivån. Kompositflaskor 

är utrustade med dels en 

övertrycksventil som öppnar 

senast vid 26 bar och dels med 

en smältsäkring som löser vid 

cirka 120 grader. 

Gasolflaskor av komposit 

finns i två storlekar, för 6 respektive 

10 kilo gasol. En pk10flaska 

är för stor för att få rum 

på hyllan i denna grill och 

måste med ”milt våld” föras 

på plats under grillen. En pk6flaska 

är mera lämplig. 

Kontakt togs med Air Liquide 

vars personal tog hand om 

den brandskadade flaskan och 

skickade den vidare för undersökning 

vid företagets anläggning 

i Stenungsund. Där kunde 

man inte hitta några felaktigheter 

varken på flaskan eller 

dess ventil. Däremot konstaterade 

de att smältsäkringen 

delvis hade öppnat sig på 

grund av värmepåverkan från 

branden. 

Artikeln bygger på en rapport av Kent 

Gabrielsson vid räddningstjänsten i 

Malmö. 

gör en fungerande enhet. 

■ Vid några tidigare tillfällen har 

gasolflaskor av kompositplast 

rämnat så att delar slungats iväg 

och innehållet omgående tömts 

ut när flaskorna blivit utsatta för 

en yttre brand. I det här fallet blev 

det inte så. Men alla brandpåverkade 

gasflaskor bör undersökas 

noga så att vi får erfarenheter av 

vad som kan hända med dem. 

Det är en angelägen säkerhetsfråga 

för både brandpersonal och 

allmänheten. 

■ Räddningsverkets brandutredarprogram 

tar emot fler uppgifter 

eller rapporter från liknande 

tillbud.


Toppvinsten till 

Hultsfred 

Den här gången kom den först öppnade rätta lösningen 

från Hultsfred. Vi på Sirenen säger grattis till Roine 

Johansson och övriga vinnare. 

Rätt lösning av krypto nr 8/00 gav följande mening i 

de tonade rutorna: 

Tre grisar mer eller mindre märks inte 

Vi tar dem till julbordet 

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret etc): 

Roine Johansson, Hultsfred. 

2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, husvagnen, 

båten): Per Henriksson, Linköping. 

3–6:e pris (Kaare Brandsjös bok ”Katastrofer och räddningsinsatser”): 

Tomas Högström, Seskarö, Berndt Dahnson, Aneby, 

Sören Edlund, Malmö, Olof Pudas, Kiruna. 

7–10:e pris (brandvarnare): Anne-Marie Hållinder, Umeå, Owe 

Qvarnström, Gävle, Viktor Nagenius, Halmstad, Berit Karlsvärd, 

Stockholm. 

S T P J O L T E R T D I D A K T I K T O O L O G I T E G 

K R T O X E T L T F Y T T X T J T O N Å D T D E L T D U 

O T Å T B T A I S E T Ö T I T U T L T R T K L O A K T A 

G A L Ä R S L A V T T D T S I R L I G T K L A R T P A J 

S T T T I T T T E L L E R T L T T K R A N T T G E T T A 

K V I N N F O L K T O M H Ö L J E T O L Ä N D I G T Ö K 

L Ä T A G N A V T O 

Ö R E T A T L E T L 

V D T T T D A T A T 

E T B Ö N Å T O N D 

R Ä L T I R T T T E 

T R O A S R E E L L 

Ä T D T S E T D T I 

N B T K Ö P Ä R O N 

G R O G G E T A C K 

S O T T A T M T K V 

S T A V T T C T S E 

Y R S E L U T L Å N 

R T T V I K T U T T 

A T Ö T E B B T S T O S T S T S T E G E T S T Y R A T 

T U D D T U R T T Ö T A S P T F T Ä N T M E T A T T L O 

T R E T G R I S A R T M E R T E L L E R T M I N D R E T 

E T M Ä R K S T I N T E T Ö T Z T J T T S U G T T Ö R N 

J R T R Å T T U E T E T T D M T S A F T A T T J O T T Y 

P Ä R M T R A T T O G I N T O S T T Ö V L I G T K M T S 

T N Y T V I T T A R T D E M T T I L L T T S Å S T Å T Ö 

A N M Ä R K A T G T F E J A T U L V T A N T T K U R T R 

V A D T Å T X E N O N T D J U P T T T J U L B O R D E T 

Lösningen till kryptot 8/00 

Samma tal – 

samma bokstav 

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna. 

Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. Regeln är att 

samma siffror motsvaras av samma bokstav hela kryptot igenom. 

Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en mening som 

har koppling till bilden. 

1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet, kontoret, 

etc), 2:a pris: pulversläckare, typ ABE I (2 kg, för bilen, husvagnen, 

båten), 3–6:e pris: Kaare Brandsjös bok ”Katastrofer och 

räddningsinsatser”, 7–10:e pris: brandvarnare. 

Skicka lösningen senast den 1mars till: ”Kryptot”, Sirenen, 

L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad. 

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


Också Du kan tycka till på de här 

sidorna. Alla är lika välkomna att delta i 

debatten. Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 Karlstad 

Den 7 januari klockan 

14.50 inkommer ett automatisk 

brandlarm 

från en anläggning i centrala 

Göteborg. Enligt våra 

standardrutiner larmas 

två bilar med åtta 

man. Under framkörningen 

ringer man på 

112 och meddelar att 

det ryker från samma 

adress som det automatiska 

brandlarmet. 

Förstärkning larmas 

omgående och nu är 

17 man på väg till 

brand i fastighet. 

Första styrkan konstaterar 

vid framkomst kraftig röklukt i 

trapphuset och att butiken är 

rökfylld. Efter en första orientering 

bestämmer sig räddningsledaren 

att bryta sig in i 

en butik på gatuplanet eftersom 

den är rökfylld. 

Röken tilltar vid inträngningen, 

men rökdykarna hittar ingen 

brand. Det luktar bränd 

spånskiva. De använder till 

och med värmekamera, men 

det enda som rökdykarna hittar 

som är varmt är elementen. 

Angränsade lokaler och utrymmen 

söks igenom, men ingen 

brand hittas. 

Brandsynen, det vill säga 

tillsynen av brandskyddet 

är inte bra nog. Detta 

faktum påpekas i Brand& 

Räddnings decembernummer 

av avdelningschef Eva-Marie 

Abrahamsson, Malmö Brandkår 

och enhetschef Mette Lindahl-Olsson, 

Räddningsverket 

Påståenden som: ”I bästa fall 

fungerar den en gång om året 

gällande ettårsobjekt” och ”en 

gång vart fjärde år för 4-årsobjekt” 

låter sant – dock en aning 

tillspetsat. Mette Lindahl-Olsson 

tycker att paragraf 41 i 

räddningstjänstlagen verkar 

lite luddig, men bör inte strykas 

i det omarbete som för närvarande 

görs av Boverket. 

Vad dessa två chefer pekar 

på är sedan länge känt och förmodligen 

upplevts som en 

käpphäst av många brandsyneförrättare. 

Om jakt på våra vilda djur 

ska bedrivas med vapen fordras 

att vapenlicensen och jakträtten 

är i ordning samt att jä- 

Du kan även skicka på fax 054-13 56 40 

eller e-post stig.dahlen@kd.srv.se 

Max 40 rader (eller 3 500 tecken på 

datorn). Manusstopp nr 2/01: 20 februari 

Helt plötsligt uppdagas orsaken, 

efter 17 mantimmars arbete 

– att det är ett inbrottslarm 

som löst ut! Inbrottslarmets 

konstruktion går 

ut på att rökfylla lokalen. 

Röken har spridit sig 

till angränsande lokaler, 

inklusive utrymningstrapphus, 

som är 

skyddade med automatiskt 

brandlarm 

och den som ringer 112 

är övertygad om att 

det brinner då hela 

fastigheten är rökfylld. 

garen/vapeninnehavarenkänner till och rättar sig efter den 

lagstiftning som finns. Detsamma 

gäller i trafiklagstiftningen, 

krav på körkort, kunskap 

om i trafikregler etcetera. 

På miljöområdet har det också 

gjorts stora framsteg under senaste 

decenniet, kanske beroende 

på att miljölagstiftningen 

förtydligats och satts i fokus. 

Det går att räkna upp ett antal 

lagar och förordningar som 

har snabba konsekvensgivande 

effekter och som resulterat i 

medvetenhet hos aktörerna, 

för samhällets bästa. 

Tandlös paragraf 

Paragraf 41 i räddningstjänstlagen 

upplevs av många som 

tandlös. När detta påpekas vid 

seminarier och möten om förebyggande 

brandskydd blir 

inte allt för sällan svaret: ”att vi 

ska gå lugnt fram, lirka, förklara 

och motivera”. 

Ja, ja, men någon gång måste 

det väl bli slut på lirkandet, 

speciellt när det gäller nödutgångar, 

tydliga spridningsrisker 

och andra brister som kan 

ge upphov till svåra olyckor. 

Visst finns möjligheten att 

förelägga. Men hur snabbt blir 

då bristerna åtgärdade? 

Ställ högre krav på ägare och 

innehavare av byggnader och 

anläggningar! 

När exempelvis körkort eller 

vapenlicens ska anskaffas, gäller 

utbildning och prov. Dessutom 

kan dessa eftertraktade 

behörigheter med omedelbar 

verkan dras in. Indragning av 

körkort/licens belastas också i 

de flesta fall med ytterligare 

straff. Till exempel böter. 

Så vitt vi inom räddningstjänstens 

förebyggeri vet, kan 

vem som helst få tillstånd att 

anordna publika tillställningar, 

där flera hundra gäster har 

tillträde. Det enda som behövs 

är polisens tillstånd, som för 

beviljandet bland annat från 

räddningstjänsten inhämtar 

uppgift om maximalt antal 

25 

ordet fritt 

Inbrottslarm med teaterrök ger 

räddningstjänsten problem 

Åke Jacobsson 

Detta är helt orimligt 

Är detta vettigt? Vi har i många 

år dragits med det stora problemet 

med felaktiga automatiska 

brandlarm, där den nationella 

statistiken fortfarande 

visar att 98 procent är felaktiga. 

Detta är helt orimligt och vi 

behöver satsa stor kraft på att 

tillrättalägga missförhållandet 

så att förtroendet för automatiska 

brandlarm återupprättas. 

Nu får vi ett nytt problem på 

halsen där metoden är att rökfylla 

lokaler. Det kommer att 

resultera i 112-samtal och nya 

Rökdykare på väg in i en rökfylld byggnad. Men brinner det eller är 

det bara ett inbrottslarm som utlöst teaterrök? Åke Jacobsson, chef 

för räddningstjänsten i Storgöteborg, kräver att något görs för att 

komma till rätta med detta nya problem. 

felaktiga larm. Ansträngningar 

görs i vissa fall från anläggningsägaren 

att informera oss 

om att man har ett sådant 

larm, men hur ska vi kunna se 

från utsidan att det bara är teaterrök? 

Vad är det som säger att in- 

Dags att ställa högre krav på 

innehavare av anläggningar 

personer som får vistas i lokalen. 

Inget krav på arrangörens 

kunskap om brandsäkerhet 

ställs, ej heller att medvetenhet 

om innehållet och betydelsen 

av räddningstjänstlagens paragraf 

41 finns hos arrangören. 

Dags att ställa krav 

Kanske är det dags att ställa 

krav på att ägare eller innehavare 

av byggnader och anläggningar 

som bedöms brandsynspliktiga 

måste gå utbildning 

och kunna uppvisa något 

godkännandeintyg för att exempelvis 

få genomföra arrangemang 

i publik lokal, vara 

chef för servicehus eller hotellinnehavare. 

Sammanfattningsvis: Det 

tycks saknas ett snabbt, bra 

och effektivt verktyg som kompletterar 

paragraf 56. 

Lasse Johansson 

Brandmästare, Söderhamn 

brottstjuven inte har anlagt 

brand för att dölja sitt brott? 

Dessutom visar det sig i 

bland annat detta fall att röken 

sprider sig långt från det aktuella 

utrymmet, vilket innebär 

att oroliga ringer 112. 

En olycka kommer sällan ensam, 

brukar man säga. I det 

här fallet orsakades kostnader 

för 20 000 - 30 000 kronor för 

butiksinnehavaren när vi bröt 

oss in i butiken. 

Kräver av branschen 

Jag har stor respekt för behovet 

att skydda sig mot inbrott, 

men det är inte rimligt att konsekvensen 

blir att räddningstjänsten 

larmas felaktigt. 

Jag är mycket stark motståndare 

till denna typ av inbrottslarm 

och kräver av branschen 

antingen att larmen installeras 

på sådant sätt att räddningstjänsten 

inte larmas på felaktiga 

grunder eller att dessa larm 

tas bort. 

Åke Jacobsson 

Räddningschef 

Färgad 

gasol 

lösning? 

Gasol är bra att ha, gasol 

är även farlig att ha. 

Det är ju en ofärgad 

gas, tyngre än luft och luktar 

inte särskilt mycket. Eftersom 

vi använder gasol till uppvärmning 

i husvagnar, hemmen 

och båtar, till grillar och 

som drivmedel så finns gasen 

i de flesta miljöer. En läckande 

anslutning eller torkade 

slangar gör att gasen läcker ut 

och blir till ett hot. 

Här har jag en idé. Kan man 

inte tillsätta doftämnen till gasen, 

kanske rentav få den färgad. 

Om gasen hade en stark 

doft skulle man uppmärksammas 

på att ett läckage inträffat 

och kan vidta åtgärder. Om 

det är tekniskt möjligt att ge 

gasen färg när den är i vätskeform 

kan man se eventuella 

anhopningar. 

Thomas Klasson 

Sollentuna


ordet fritt 

SP:s och Räddningsverkets rekommendation måste ifrågasättas 

Pulver är olämpligt i hemm 

Ien artikel i Brandposten nr 

2/00, som ges ut av sp (Sveriges 

Provnings- och Forskningsinstitut) 

hävdas att pulver 

skulle vara bästa släckmedlet 

i hemmiljö. Enligt artikeln 

var avsikten med uppdraget 

från Brandforsk att “nollställa” 

enskilda personers erfarenhet 

och tyckande och ge ut gemensamma 

rekommendationer till 

ett stort antal organisationer. 

En vacker tanke, men när man 

närmare studerar sp:s rapport 

så är det mest fråga om tyckande 

baserat på ringa – om ens 

någon – praktisk erfarenhet 

från bränder i hemmiljö. 

Till yttermera visso har nu 

Räddningsverket “köpt” sp:s 

åsikter och sjunger tillsammans 

med andra organisationer 

och myndigheter i en nyutkommen 

publikation pulvrets 

lov. Jag återkommer i slutet av 

mitt inlägg till denna publikation. 

Jag och hundratals andra 

brandmän med decenniers erfarenhet 

av bränder, inte minst 

i hemmiljö, tillhör säkert den 

kategori personer som åsyftas 

ovan. Därför känner jag mig 

manad att gå i svaromål. 

Var finns en sådan miljö? 

Hur har försöken utförts? Av 

rapporten framgår inga detaljer, 

men vid ett brandforskseminarium 

i november 1999 

gavs en förhandsinformation 

om att rapporten snart var färdig. 

Frågorna då blev många, 

men svaren uteblev av tidsbrist. 

Dock framkom det att 

man i försöken i vardagsrumsmiljö 

hade placerat en bokhylla 

framför den soffgrupp där 

branden startades. 

Var finner man en sådan 

hemmiljö? Detta omöjliggjorde 

direkt släckning 

med vatten 

eller skum från 

den givna plats i 

dörröppningen 

där aktören befann 

sig. Endast 

med en pulversläckare 

kunde 

man genom indirekt 

släckning 

klara av att släcka. 

Men sedan måste operatören 

snabbt retirera – inträngning i 

rummet en andra gång var 

otänkbar. 

sp verkar inte särskilt kunnigt 

om den praktiska verklighet 

som präglar bränder hemma, 

hur de startar, upptäcks, 

utvecklas, begränsas och 

släcks och varför en del går vidare 

till totalbrand. 

Säkert mer än 95 procent av 

alla mindre bränder i hemmiljö, 

som upptäckts i tid har 

Hemmamiljön 

försämras 

avsevärt när 

pulver använts 

släckts med vatten – innehållet 

i en blomvas, en våt handduk 

eller en vatten/skumsläckare. 

Ännu enklare kan en mindre 

brand släckas genom kvävning 

med en kudde eller filt. 

En ”villarulle” med en halvtums 

slang placerad i ett våtutrymme 

är ett mycket bra alternativ. 

Lätthanterlig, billig, lätt 

att öva med, tillförlitlig och uthållig. 

Det finns inga statistiska 

bevis för att i hemmiljö gå ifrån 

väl beprövade metoder och 

byta ut billiga och bra släckmedel 

mot pulver. 

Ger skador i hela villan 

Ett mycket viktigt påpekande 

görs också av författaren av artikeln 

i sp-tidningen och om 

vilket hela diskussionen handlar: 

”Val av släckmedel tycks 

dock inte vara av avgörande 

betydelse när branden är liten 

och väl exponerad, det vill säga 

det finns inga hinder i vägen 

som gör att släckmedlet hindras 

från att nå brandhärden.” 

Den sanitära olägenhet och 

andra problem som pulversläckning 

innebär är definitivt 

inte försumbara. En enkel pulversläckning 

mot en brinnande 

soppåse i köksskåpet ger sanitära 

skador i hela villan eller 

lägenheten genom nedsmutsning, 

inte bara på golvet utan 

praktiskt taget överallt i takbeklädnader, 

tapeter, hålrum 

bakom lister, kring och i armaturer, 

tavlor, bokhyllor, skåp – 

ja, alla ”öppna” utrymmen i 

hemmet. 

All elektronik i tv, radio, 

bandspelare, högtalare och datorer 

måste tas om hand och 

saneras, elutrustningen likaså. 

Pulvret är under lång tid ständigt 

närvarande – går rätt igenom 

dammsugaren eller 

blockerar helt dess 

sugverkan, varpå 

motorn brinner. 

Med en specialdammsugare 

kan 

man i bästa fall 

suga rent de synliga 

ytorna i rummen 

med särskilt 

microfilter av 

samma typ som 

används vid asbestsanering. 

Ändå blir en del kvar som efterhand 

”dammar fram”. Men 

pulvret, som är hygroskopiskt, 

torkar också ut luften under 

lång tid så att de som bor och 

vistas i sitt hem klagar över 

problem med torra slemhinnor. 

Med andra ord hemmiljön 

försämras avsevärt. 

Erfarenheten säger mig att 

det är mycket svårt att efter en 

skadereglering av en mindre 

brand få en nöjd försäkringsta- 

gare om pulversläckning skett i 

känslig miljö. 

Effektivare, men... 

I bilar, båtar och där brännbara 

gaser och vätskor hanteras 

har pulvret sitt berättigande. 

Jag ifrågasätter heller inte att 

pulvret per kilo släckmedel är 

mer effektivt än vatten, men 

pulver är inte påkallat i hemmiljö. 

I slottsmiljöer, muséer och 

bibliotek är heller inte pulver 

lämpligt. Konsekvenserna blir 

lätt förödande när man vet hur 

konservatorerna under normala 

förhållanden arbetar för 

att bevara det oersättliga materialet. 

De standardbål som forskarna 

utgår ifrån vid sina tester av 

handbrandsläckare motsvarar 

allvarligare brandsituationer 

än de tillbud som förekommer 

i hemmiljö, där en ovan aktör 

kan tänkas agera. För en person 

som upptäcker en brand 

av provbålets omfattning och 

ingriper är det helt avgörande 

för resultatet att han eller hon 

förstår riskerna och kan bedöma 

sin förmåga att släcka med 

tillgänglig materiel och sedan 

ta sig ut. Att ta sig ut ur ett rum 

där branden till omfattning 

motsvarat standardbålet är 

inte så enkelt på grund av besvärande 

rök och hetta. 

Satsa mer på information 

Behövs forskning och provning 

när som i detta fall ytterst 

få anmärkningar mot misslyckade 

släckinsatser i hemmiljö 

finns inrapporterade? 

Tryggheten mot brand i 

hemmiljö skapas inte genom 

en pulversläckare, utan genom 

ökade kunskaper och förståelse 

för hur brand uppstår och 

därmed hur man kan förebygga 

och begränsa bränder. Det 

finns inga nya brandorsaker eller 

nytt material som gör pulversläckning 

nödvändig i hemmiljön. 

I stället borde Räddningsver- 

En enkel pulversläckning 

mot en brinnande 

soppåse i köksskåpet ger 

sanitära skador i hela 

villan eller lägenheten 

genom nedsmutsning, 

skriver Olle Johansson 

och illustrerar med dessa 

två bilder. 

Fotspåren i det intillliggande 

vardagsrummet 

är enligt Johanssin bara 

ett exempel på hur pulvret 

sprider sig till andra 

delen av bostaden. 

ket, Brandförsvarsföreningen 

och andra alltså satsa mycket 

mer på information till och utbildning 

av allmänheten och 

tipsa om enkla åtgärder för att 

förhindra och undvika tusentals 

tillbud till bränder. 

Brandvarnare och jordfelsbrytare 

måste bli obligatoriska 

så som vissa framsynta kommuner 

redan har på sitt program. 

Intresset för brand och räddningstjänst 

är mycket stort hos 

allmänheten och om utbudet 

med rätt information anpassas 

för tv-mediet lär det bli svårt 

att nekas sändningstider. Konkurrensen 

är hård mellan kanalerna 

i dag och det måste vi 

kunna utnyttja. 

Av resultatet att döma av sp:s 

redovisade försök och ”tyckande” 

om pulversläckning i hemmiljö 

är det inte möjligt att dra 

några avgörande slutsatser eller 

att ge rekommendationer 

för praktiskt bruk till organisationer 

av olika slag.


iljön 

Märkligt SRV-dokument 

Avslutningsvis några ord om 

det märkliga dokument som 

Räddningsverket gett ut baserat 

på sp-rapporten och som 

man även fått andra organisationer 

och försäkringsbolag att 

stå bakom. I den presenteras 

en enkät som inte tillför något 

nytt. Att ange procenttal utan 

att samtidigt notera hur 

många som tillfrågats inom de 

olika kategorierna ger ingenting. 

Referensgruppens sammansättning 

är klart överrepresenterad 

av säljsidans intressenter. 

Självklart ser man med 

detta dokument i sin hand en 

ny jättemarknad för att slå ut 

det som hittills varit bra. Även 

Länsförsäkringar (lf), som är 

enda deltagande försäkringsgivare 

i gruppen, har under åtskilliga 

år i flera län ”pulveriserat” 

sina kunder med gratis 

släckare – och vill självfallet 

inte ändra sin policy. Kommentarerna 

från lf:s representant 

är näst intill amatörmässiga 

och ger fel signaler 

om släckmedlets betydelse. 

Verkligheten är en annan. 

Övriga försäkringsgivares 

gemensamma yttrande kan 

jag väl fatta – man har accepterat 

lf:s föredragning utan 

närmare diskussion, insyn eller 

detaljkunskap i sakfrågan. 

Erfarenheten saknas 

I referensgruppen saknas 

märkligt nog erfaren släckpersonal 

ur räddningstjänsten 

med erfarenheter särskilt beträffande 

bränder i hemmiljö. 

De ytterligare ”fakta” om försöken 

som nu redovisas i 

Räddningsverkets rekommendation 

styrker mig än mer i 

min uppfattning att försöksrummet 

och bränderna där 

inte motsvarade hemmiljöns 

förhållanden. 

Men återigen, kärnfrågan är 

inte pulversläckarens användning 

utan intensifierad information 

i bland annat media 

om brandrisker, förebyggande 

åtgärder och bränders tidiga 

upptäckt. Först när denna information 

kommer till stånd 

kommer brandskadorna i 

hemmiljö att påtagligt minska. 

”Den gemensamma rekommendationen” 

i pulverfrågan 

fyller ingen uppgift. Alla ni 

som av egen erfarenhet delar 

min uppfattning, protestera – 

exempelvis genom en insändare 

i Sirenen! 

Olle Johansson 

Brandingenjör 

I Olle Johanssons intressanta insändare 

finns det inte mycket 

som undertecknad eller Räddningsverket 

vill gå i svaromål 

emot. Det bör i stället understrykas 

vikten av förebyggande arbete 

för att förhindra bränder i hemmet. 

Kärnfrågan Olle sätter i förgrunden 

är information och åter information 

för att på detta sätt öka 

förståelsen för vikten att förebygga 

och att skapa förutsättningar 

för tidig upptäckt av brand. 

Handlingsprogram 

På regeringens uppdrag tog 

Räddningsverket under 1997 fram 

ett handlingsprogram omfattande 

ett vidgat koncept med syftet 

att genom informations- och utbildningsaktiviteter 

ge enskilda 

människor de grundläggande 

kunskaper och färdigheter som de 

SP: 

Visst, jag tycker att Olle Johanssons 

inlägg är bra i flera avseenden, 

men att uppdraget från 

Brandforsk var att nollställa enskilda 

personer eller att SP inte 

skulle veta speciellt mycket om 

bränder eller bränders utveckling 

är rent nonsens och inte värt att 

närmare kommentera. 

Det är nog riktigt, som Johansson 

påstår, att mer än 95 procent 

av alla mindre bränder, som upptäcks 

i tid, har släckts med en 

skvätt vatten. 

Vad är ”i tid”? Hur vet man på 

förhand vilken brandsituation 

man kan bli utsatt för? 

Men hur är det med de bränder 

som inte upptäcks ”i tid”? 

Eftersom behovet av tillgång på 

släckmedel växer oerhört snabbt 

är det då inte försvarbart att ha en 

brandsläckare lätt tillgänglig. Företrädesvis 

väljer man då en 

släckare med det mest effektiva 

släckmedlet och då blir det pulver. 

Som Olle Johansson riktigt på- 

Räddningsverket om släckarna: 

De ska slå ner branden 

och skydda mig 

behöver för att ha insikt om och 

förmåga att hantera vardagens 

olycksrisker och som också stärker 

förmågan att agera på rätt sätt 

när olyckan är framme. 

Målet för programmet är att alla 

människor ska ges möjlighet att 

tillägna sig dessa kunskaper och 

färdigheter. Förslaget omfattar, 

förutom ett program för utbildning 

i skolan, i huvudsak de sakoch 

aktivitetsområden som för 

närvarande hanteras av Räddningsverket 

i samarbete med 

kommuner och frivilligorganisationer. 

För att utbilda allmänheten 

inom områdena säkerhet, första 

hjälpen, brandkunskap och 

vattensäkerhet erhåller frivilligorganisationerna 

cirka 40 miljoner 

kronor för år 2001. Till detta ska 

läggas det som exempelvis 

Brandförsvarsföreningen och 

står, pulver smutsar ner och det 

har heller aldrig förnekats. Har 

man använt en pulversläckare 

mot en liten brand får man räkna 

med att pulvret finns kvar under 

lång tid efter saneringen. Dock 

måste man väga en totalskada 

mot att sanera pulver. 

För att totalt få en bättre trygghet 

mot brand måste det till sådana 

åtgärder som Olle Johansson 

skriver om, utbildning till och information 

av allmänheten samt 

installation av brandvarnare och 

jordfelsbrytare, som är ett måste. 

Dessa åtgärder ökar tryggheten, 

men utan en effektiv brandsläcka- 

kommunala räddningstjänster 

själva gör för att öka medvetandet 

hos den enskilda människan 

inom området brandskydd. 

Detta räcker inte 

Men som du så riktigt påpekar 

Olle, detta räcker inte då det fortsätter 

att inträffa dödsbränder, 

bränder med svåra personskador 

och bränder med stora egendomsförluster 

som följd. 

Räddningsverket ger ut en stor 

mängd publikationer varje år som 

syftar till att stödja samhället i 

dess strävan till att öka brandsäkerheten 

och skyddet mot olyckor. 

Vi startar och driver projekt tillsammans 

med andra myndigheter, 

högskolor, räddningstjänster 

och andra experter med målet 

skydd mot brand. 

Genom projektet med brandutredare 

på räddningstjänsten får 

Hur är det med bränder 

som inte upptäcks “i tid”? 

re inom räckhåll skulle denna 

trygghet bli lite andefattig. 

Avslutningsvis måste också 

nämnas att naturligtvis hittar man 

ingen bokhylla framför soffor i något 

hem om man med framför 

menar längs med soffans framsida. 

”Bokhyllan” var placerad vid 

soffans kortsida vilket gjorde att 

brandhärden i vissa fall var dold. 

Branden kunde effektivt bekämpas 

med pulver så varför skulle 

man välja bort detta alternativ? 

Hans Wetterlund 

Brandteknik, skydd 

Sveriges Provnings- och 

Forskningsinstitut 

Vilket släckmedel tycker du är bäst? 

Pulver, skum, vatten eller något annat? 

Vilket släckmedel tycker du borde rekommenderas till allmänheten 

för insats i egna bostaden? Har du egna erfarenheter? 

Diskutera frågan på Sirenens debattforum på nätet: 

sirenen.srv.se 

Du kan givetvis också skriva till Sirenens Ordet fritt-sidor. Adress 

med mera hittar du överst på sidan 25. 

27 

ordet fritt 

Räddningsverket och därigenom 

räddningstjänsten mycket viktig 

information om vad som orsakar 

bränder och vilka åtgärder som 

ska vidtagas. 

Målsättningen är att kunskapen 

föder rätt handlande vid exempelvis 

ett brandtillbud. En tidig 

upptäckt innebär alltid en liten insats 

med små medel. Om branden 

vuxit till att exempelvis en soffa är 

övertänd, enligt SP:s provserie, 

kräver detta att den metod som 

jag använder både slår ner branden 

och skyddar mig som person 

när jag angriper situationen. 

Bo Andersson 

Räddningsverkets enhet 

för olycksförebyggande 

verksamhet 

Det måste 

gå att löpa 

linan ut 

Några synpunkter på 

räddningslinor och 

det Julle Schultz skrev i 

nr 2 och nr 6 av Sirenen förra 

året. Han har helt rätt. Jag har 

varit ut på övningar i nedtagning 

av skadad från stolpar 

sedan 1984 och då är det linan 

som gäller. Den ska alltid finnas 

i livbältet. 

Ulf Erlandsson skriver att 

det nog inte är särskilt många 

som är villiga att bekosta och 

underhålla en räddningslina. 

Då får vi väl försöka övertyga 

så många som möjligt att satsa 

på sin egen säkerhet. Fastighetsägare 

kan ju medverka 

med att sätta krokar på ett säkert 

sätt. En räddningslina 

kan ju tillhöra lägenheten. 

Brandvarnare är en självklarhet, 

men det räcker inte. 

Man kan hamna i situationer, 

där man bokstavligt talat måste 

kunna löpa linan ut. 

Linan måste givetvis vara 

anpassad till hur högt man 

bor. Detta är också något som 

måste övas. 

Sven Andersson 

Klippan


ordet fritt 

Det är målen vi 

borde diskutera 

Borde inte frågan om 

räddningstjänstens mål 

stå i centrum för debatten? 

Frågan om vilken strategi 

som ska forma framtidens 


Dagens debatt, om kvinnor 

som brandmän, om räddningstjänstens 

finansiering, 

om dygnstjänst eller delat 

dygn, om färger på larmställ 

och om brandkår kontra räddningstjänst 

är i stora drag en 

skendebatt. Dessa frågor, var 

för sig bagatellartade, blåses 

upp till löjeväckande proportioner 

och orsaken är densamma: 

Det övergripande målet 

med verksamheten saknas. Då 

man inte har en gemensam vision 

om målen, har man desto 

svårare att lösa detaljerna. 

Med målet klart för alla löser 

sig detaljerna. 

Otydligare med åren 

Sedan många år har den övergripande 

doktrinen varit att 

rädda liv. Eftersom de flesta 

som omkommer vid brand gör 

det i hemmet, är räddningstjänsten 

sedan länge dimensionerad 

utifrån bostadsbränder 

och liknande mindre 

olyckor. Med denna strategi är 

det också lätt att bestämma 

vem som ska betala. Eftersom 

de små olyckorna är väl spridda, 

så fördelas betalningsan- 

I förra numret av Sirenen hade vi 

en kort insändare under rubriken 

”Behåll era lögner, Terje”. Den var 

undertecknad med signaturen 

”Micke L, Burlöv”. 

Brandmannen Mikael Landgren 

har kontaktat redaktionen och 

bedyrat att han inte skrivit insändaren, 

utan att någon annan har 

svaret på kommuninnevånarna. 

Målsättningen har blivit 

otydligare med åren. Ibland 

finns tillägget "och egendom" 

med i målformuleringen. 

Luddigt och opreciserat 

Det finns många upprop mot 

att minska storskadorna, mot 

anlagda bränder etcetera, 

trots att relativt få omkommer 

i dessa typer av bränder. 

Målet är alltså luddigt och 

opreciserat. Dessutom gäller 

det bara under utryckning. 

Vi har inget mål för den förebyggande 

verksamheten! 

Vi har inget mål för den operativa 

verksamheten under tiden 

mellan larmen! 

Visst förekommer det lösryckta 

bitar, som till exempel 

att man måste ha fys-träning 

för att bli en bra brandman. 

Det kan stämma, men var 

kommer fortsättningen? Bra 

på vad? Hur bra? Och framförallt, 

hur hjälper det oss att förverkliga 

målet – att rädda fler 

liv? Om det nu är vårt mål. 

Mängder av mål 

Det finns vissa mål som borde 

vara självklara. Att förhindra 

olyckor. Att se till att olyckor 

får så små konsekvenser som 

möjligt. Att varje insats blir något 

bättre än den förra. 

Delmålen kan handla om 

skickat in texten i hans namn. 

– Eftersom det inte finns någon 

mer ”Micke L” på brandstationen i 

Burlöv har jag oförskyllt fått utstå 

ett antal kommentarer om något 

som folk tror att jag skrivit, säger 

Landgren till Sirenen. 

Normalt kollar jag upp insändare, 

där det finns anledning att 

riskanalyser, om brandsyner, 

om insatstider, om utbildning 

och så vidare. Det finns mängder 

av mål att välja mellan och 

det är denna målformulering 

som borde debatteras. 

Målen måste sedan preciseras 

till något begripligt. Det 

håller inte att säga att vi ska 

rädda liv. Säg i stället hur 

många! Då kan man också 

säga hur mycket det är värt. 

Säg också på vilket sätt de ska 

räddas. Då först kan man bedöma 

om någon grupp av 

människor är olämpliga som 

brandmän. 

Stefan Särdqvist 

Lund 

KOMMMENTAR: Tänkvärda synpunkter! 

Visst borde väl vi som 

jobbar inom området räddningstjänst 

och Skydd mot olyckor kunna 

debattera också frågor om mål 

och strategi. 

Så välkommen Stefan Särdqvist 

och alla andra att tycka till. Ordet 

fritt-sidorna blir vad ni läsare gör 

dem till. Sirenen håller spalterna 

öppna för alla som vill debattera 

såväl små som stora ämnen. Numera 

finns det även möjlighet att 

diskutera aktuella frågor på nätet 

(mer info om det på nästa sida). 

Stig Dahlén 

Redaktör Sirenen 

”Micke i Burlöv” oskyldig 

till insändare i förra numret 

Håkan Svensson skriver om angrepp 

mot hans kollegor, samtidigt 

som han själv är nere på en 

mycket låg debattnivå. Jag tänker inte 

tolerera att bli utpekad som någon som 

åkt snålskjuts in i kåren ”bara” för att 

jag råkar vara av ett motsatt kön. 

Visserligen är jag deltidare och vi kanske 

inte heller räknas som tillförlitliga i 

dina ögon, vad vet jag. Vi deltidare mås- 

te klara samma tester som heltidarna, 

vilket är helt okej. 

Att alla inte passar för yrket det är ju 

lika självklart som att alla inte passar för 

att jobba inom barnomsorgen inom IT 

eller vad som helst. Man kan inte dra 

alla över en kam, det är ju ett lagarbete 

som måste fungera och alla ska ju kunna 

bidra med sin roll. Man kan faktiskt 

fundera om du tror att alla män som 

misstänka att någon uppgett 

falskt namn eller liknande. Jag 

borde ha gjort det även i detta 

fall, men missade och så här i efterhand 

kan jag inget annat än att 

ärligt be Mikael om ursäkt. 

Stig Dahlén 

Ansvarig utgivare, Sirenen 

Vad döljer sig bakom masken, kvinna eller man? Har det egentligen 

någon betydelse undrar flera av insändarskribenterna och tycker att 

alla som klarar grundkraven ska kunna jobba som brandmän. 

Debattera hur vi kan 

minska olyckorna 

Kom igen och debattera 

med samma intensitet 

hur vi ska få ner olyckstillbuden 

och bränderna i stället! 

Jag läser med förfäran 

många brandmäns rädsla för 

att bli innebrända under tjänsteutövning, 

ja just ni som pläderar 

mest för tredje mans tillkortakommanden 

om man inför 

kvinnliga brandmän. 

Såvitt jag förstår finns det 

många brandmän som inte 

klarar att få ut sin parkamrat 

ensam. Jag inser att objekten 

har olika svårighetsgrad vid utrymning. 

Å andra sidan när ni är patienter 

på sjukhus, vilka ska då 

som vidta alla de åtgärder ni 

lärt ut i väntan på styrkan? Jo, 

dessa förhatliga kvinnor som 

behåller låg puls länge. 

jobbar inom barnomsorgen skulle vara 

pedofiler eller att alla kvinnor som söker 

tycker att det är självklart att åka 

”räkmacka” rakt in i kåren utan att behöva 

göra något ansträngande. 

Jag tror inte att det finns någon varken 

kille eller tjej som skulle vilja börja 

som brandman på de premisserna. 

Självklart ska alla genomföra samma 

tester, så gapa inte över oss som vill 

MANUSSTOPP FÖR INSÄNDARE TILL NUMMER 2/01 ÄR 20 FEBRUARI 

Låt oss höja debattens kvalitet 

och tala om behovet av 

brandmän som verkligen generöst 

bjuder ut sin kunskap 

till alla som har behov av era 

kunskaper för att skydda sig, 

hantera risker och fatta medvetna 

beslut i stället för att ideligen 

av okunskap och aningslöshet 

falla offer för omständigheter. 

Skadorna kostar samhället 

enorma belopp. För ett liten 

del av dessa pengar kan vi tillsammans 

förebygga dess uppkomst 

och lindra skadeverkningar. 

Ge alla kommuninnevånare 

något mer än producerad 

beredskap för pengarna! 

Ebba med inre glöd 

En mycket låg debattnivå, Håkan Svensson! 

hjälpa till, som vill se till att just vår 

räddningskår inte blir nedlagd på 

grund av att arbetsmarknaden ser ut 

som den gör även om vi råkar vara kvinnor. 

Jag tänker definitivt inte be om ursäkt 

för att jag finns till eller över att jag 

klarade av testerna, vilket ett flertal killar 

inte fixade. Kvinnor inom kåren är 

här för att stanna! 

Liselotte, deltidare


Foto: PETER LUNDGREN 

Stå på 

er tjejer! 

Jag är kvinnlig deltidsbrandman 

sedan 24 år i Föllinge i 

Krokoms kommun i Jämtland. 

Apropå debatten om 

kvinnliga brandmän vill jag 

bara säga: 

Stå på er tjejer! 

Vi kan inte bry oss om att några 

få personer tycker illa om 

kvinnor i det som en gång har 

varit ett mansdominerat yrke, 

de är bara rädda. Med dessa få 

rader vill jag uppmuntra alla 

tjejer som vill och tror att de 

passar för jobbet, sök! 

Vi tjejer kommer att arbeta 

som kvinnliga brandmän även 

i framtiden. Kom ihåg att de 

flesta tycker att vi gör ett bra 

jobb. 

Yvonne R Nordstrand 

Nu kan du debattera 

också på hemsidan 

Välkommen till Sirenens debattforum på nätet! Där 

kan du diskutera aktuella ämnen med kollegor och 

andra runtom i landet. Varje dag, dygnet runt! 

Möjligheten har funnits i ett halvår, men vi har fått 

klart för oss att detta debattforum inte varit särskilt 

känt bland folk i branschen. 

Adressen är http://sirenen.srv.se/ 

Du kan också nå dit via Räddningsverkets hemsida 

www.srv.se 

Upptill på verkets hemsida klickar du på ”Sirenen”. 

Satsa på larmklockor 

som utrymningslarm 

Iråtexten till Boverkets 

byggregler föreslås att utrymningslarm 

ska utgöras 

av signalen ”omedelbar fara”, 

som definieras i svensk standard 

ss031711. Och rus-reglerna 

för brandlarm (rus 110:5) 

hänvisar till denna standard. 

Även om jag tycker det är bra 

att en standardiserad signal för 

brand- och utrymningslarm 

förespråkas, ser jag ett problem: 

Vet någon hur den angivna 

signalen låter? 

I standarden beskriva några 

olika ljud- och ljussignaler. 

När jag läste din insändare 

Håkan Svensson 

kände jag att jag måste 

skriva några rader. Visst, kvinnor 

inte är lika fysiskt starka 

som männen, men klarar testerna 

på samma villkor som 

oss ska de givetvis få chansen. 

Om du inte visste det Håkan 

så kan jag meddela att det 

finns både tuffa och vältränade 

kvinnor. De klarar både 

rökdykning och vattendykning. 

Tänk om någon kvinna 

klarade det bättre än du! 

Du skriver att tjejerna inte 

skulle ha någon chans i bollsporter. 

Huvudsaken är väl att 

de klarar brandmannajobbet. 

Förresten, det finns säkert tjejer 

som kan dribbla av också 

dig med bollen. 

Vet inte om du skrev ditt inlägg 

för att väcka debatt i frågan 

om kvinnliga brandmän. 

Om inte tycker jag att det är 

oerhört klumpigt och krän- 

Den jag tror är mest känd utgörs 

av två växlande toner och 

blinkande blått ljus, signalen 

”utryckning”. Tyvärr är signalen 

för utrymningslarm, ”omedelbar 

fara”, nog inte lika välkänd. 

Tvärtom är den antagligen 

helt okänd för de allra flesta. 

Signalen utgörs av korta 

tut-ljud i snabb följd, inte helt 

helt olik telefonens upptagetton. 

Varför är den standardiserade 

signalen som förespråkas så 

anonym? Den uppfattning jag 

fått, utifrån egna besök, är att 

kande skrivet. Du verkar vara 

en mullig mansgris. 

Vore jag din chef skulle jag ta 

ett allvarligt snack med dig. 

Du verkar rädd för att kvinnor 

ska klara av saker lika bra som 

du gör. Kvinnliga brandmän 

tar hand om skadade personer 

på ett bättre sätt, de har en annan 

mentalitet. 

Håkan Svensson, du verkar 

rädd för kvinnors intåg i vårt 

mansdominerade yrke. Du 

har skämt ut räddningstjänsten 

med ditt fula angrepp. 

Du skriver att vi snart är ute 

på djupt vatten om det blir flera 

kvinnor i räddningskårerna. 

Du är själv redan ute på djupt, 

djupt vatten, Håkan! 

Brandman sedan 31 år 

många människor förknippar 

brandlarm med larmklockor, 

medan tut-ljud av olika slaghänförs 

till inbrottslarm eller 

annan apparatur. 

Antingen måste den standardiserade 

larmsignalen marknadsföras, 

så att gemene man 

känner till dess betydelse eller 

så bör standarden från 1980 ses 

över. 

Varför är inte larmklockor 

standard? 

Magnus Levein 

Brandingenjörsstuderande 

”Klumpigt och 

kränkande skrivet” ”Landa” 

Besök sidan du också – och delta gärna i debatten. 

Detta forum för meningsutbyte blir vad ni och 

andra inom sektorn räddningstjänst och skydd 

mot olyckor gör den till. 

Välkomna! 

Håkan! 

Angående insändaren 

”Brandmän ska vara 

män” i nr 7/00 av Sirenen 

måste jag säga att jag som 

brandman skäms över att det 

finns så många trångsynta 

brandmän inom räddningstjänsten 

som vägrar acceptera 

kvinnliga brandmän. 

Det finns faktiskt redan 

många kvinnliga deltidsbrandmän 

som rökdyker runt om i 

Sverige med exakt samma risker 

som heltidsbrandmän. 

Dock har vi deltidare färre tillfällen 

till träning än Håkan 

Svensson och andra heltidare. 

Håkan Svensson menar att 

de manliga deltidarna inte 

skulle kunna lita på sina kvinnliga 

rökdykare!? 

Ett råd till Håkan med flera – 

”landa”! 

Thomas Johansson 

Deltidsbrandman 

http://sirenen.srv.se/ 

29 

ordet fritt 

Koldioxid 

släcker 

genom 

kylning 

ISirenen nr 8 (sid 34) 

fanns ett inlägg om koldioxid 

som släckmedel. 

Där hävdas att kyleffekten 

från koldioxid är försumbar. 

I själva verket är det tvärt 

om. Kyleffekten är den klart 

dominerande släckeffekten 

hos koldioxid, liksom hos de 

flesta gasformiga släckmedel. 

Koldioxid släcker genom 

att flamman tillförs obrännbar 

barlast som måste värmas 

upp. I tillräcklig mängd 

kan inte temperaturen i 

flamman hållas över den 

kritiska nivån. 

Den kritiska nivån ligger 

beräkningsmässigt omkring 

1 300 grader och brukar kallas 

för den adiabatiska flamtemperaturen. 

Energimängden som går 

åt för att värma upp koldioxiden 

från rumstemperatur 

till den adiabatiska 

flamtemperaturen är känd. 

Därmed kan koncentrationen 

som behövs för släckning 

beräknas, beräkningar 

som stämmer överens med 

praktiskt uppmätta släckkoncentrationer. 

Resonemanget förklarar 

också varför koncentrationen 

av syre är olika vid 

släckning, beroende på vilket 

släckmedel som valts. 

Däremot är det en riktig 

iakttagelse att ytverkan hos 

gasformiga släckmedel är liten 

och att ytverkan hos 

vatten är desto större, men 

det är en annan historia. 

Stefan Särdqvist 

Brandingenjör, Tekn.Dr.

30 Sirenen Nr 1 ● Platsannonser 

2001 

Länsstyrelsen i Skåne län söker 

Försvarsdirektör 

till expertområdet civilt försvar och räddningstjänst 

Du är som försvarsdirektör och länsexpert ansvarig för beredskapsfunktionen som tillhör 

samhällsbyggnadsenheten, lokaliserad i Malmö. På funktionen arbetar idag sexton personer. 

Beredskapsfunktionen verkar för ett säkert och robust Skåne med god förmåga att 

hantera allvarliga olyckor genom att 

• verka för risk- och beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen 

• stödja och följa upp kommunernas beredskapsförberedelser 

• utöva tillsyn över den kommunala räddningstjänsten 

• medverka vid utvecklingen av räddningstjänsten i Skåne 

• vidmakthålla en hög beredskap för räddningstjänst vid kärntekniska olyckor 

• utveckla Länsstyrelsens förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på 

samhället i fred 

Du ska ha: 

• Goda ledaregenskaper 

• God samarbetsförmåga och vara utåtriktad samt kunna vidmakthålla och utveckla 

goda omvärldskontakter 

• Universitets-/Högskoleutbildning (motsvarande) 

Du bör ha goda kunskaper om räddningstjänst, samhället och totalförsvaret. Du bör vidare 

ha erfarenhet av hur kommunerna arbetar med räddningstjänst och beredskapsfrågor 

samt goda kunskaper i engelska och gärna ytterligare ett språk. Svenskt medborgarskap 

och körkort är grundläggande krav. Länsstyrelsen eftersträvar en jämn fördelning mellan 

kvinnor och män samt en etnisk och kulturell mångfald bland medarbetarna. 

Ytterligare upplysningar lämnas av samhällsbyggnadsdirektör Ola Fischer eller av vikarierande 

försvarsdirektör Christer Andersson. Fackliga företrädare är Ann Westerdahl, 

SACO samt Tage Winberg, ST. Samtliga når Du på telefon 040/044-25 20 00. 

Välkommen med Din ansökan tillsammans med styrkt meritförteckning och löneanspråk 

till Länsstyrelsen, administrativa enheten, 205 15 Malmö. Ansökan ska vara inkommen 

senast den 26 februari 2001. Ange ref.nr. 052-1678-01. 

Mer information om Länsstyrelsen finner Du på vår hemsida http://www.m.lst.se 

Förhandsboka din platsannons senast 20 februari 

Dax att ? 

byta jobb 

Vi behöver en Stf. räddningschef 

som ska 

ansvara för det förebyggande, 

ingå i ledningsgruppen 

samt ha chefsberedskap 

Info: www.brt.se 

Sök senast 01 02 19 

Alvesta kommun har ca 19 000 invånare 

och ligger mitt i Småland. Här finns trevliga 

tätorter och en vacker och levande 

landsbygd. Närheten till kust-till-kustbanan 

och södra stambanan, flygplatsen och de 

stora riksvägarna innebär attraktiva förutsättningar. 

Du kan läsa mer om kommunen 

på hemsidan www.alvesta.se 

Räddningstjänsten i Alvesta söker 

Brandingenjör/ 

Brandmästare 

Räddningstjänstens organisation omfattar 4 heltidsanställda, 

ca:60 deltidsanställda och 16 brandvärnsmän fördelat 

på 5 stationer. 

Du kommer att jobba med det mesta inom verksamheten 

med huvudansvar för förebyggande. Utbildning kommer 

också att bli en stor del av din verksamhet. 

Vi söker dig med lägst examen från LTH eller brandmästare 

med förebyggande 2. Tjänsten är på heltid med beredskap 

var fjärde vecka. 

Vi ser gärna kvinnliga sökande. 

Önskar du ytterligare upplysningar är du välkommen att 

kontakta: Bengt Bergh, räddningschef, tel 0472-15290, 

Johny Haraldsson Miljönämndsordförande 0470-752061, 

Rose-Marie Larsson SKTF 0472-15086. 

Välkommen med Din ansökan, senast 2001-03-15 till: 

Alvesta Kommun, Räddningstjänsten, 342 80 Alvesta. 

Eskilstuna kommun, Södermanlands största 

kommun, vackert belägen mellan Mälaren 

och Hjälmaren, har ca 90.000 invånare. 

Kommunen genomgår för närvarande 

en utvecklingsfas med satsning på högskola, 

motorväg och järnväg. Industrin 

domineras av metallindustri. Eskilstuna, 

en mångkulturell stad, en spännande utmaning 

för Räddningstjänsten. 

Vi söker 

BRANDINGENJÖR 

Räddningstjänsten är en egen förvaltning med en budget 

på drygt 32 Mkr. 

Huvudbrandstationen finns i Eskilstuna med en heltidsstyrka 

på 10 man. I kommunens ytterområden upprätthålles 

beredskapen av två deltidsavdelningar och två 

frivilliga brandkårer. 

Vi söker en medarbetare, man eller kvinna, som är intresserad 

av både skadeförebyggande och skadeavhjälpande 

arbete. Du kommer att ha egna ansvarsområden 

samt genomföra projekt riktade mot såväl utryckning 

som skadeförebyggande verksamhet. 

I tjänsten ingår även chefsberedskap som Du delar med 

fyra brandingenjörskollegor. 

Vi vill att du har kompetens som brandingenjör från 

Lunds tekniska högskola med påbyggnad för räddningsledare 

i kommunal tjänst. 

Närmare upplysningar lämnas av stf räddningschef 

Owe Thörn, tel 016-107460. 

Facklig företrädare Lars Lagebo tel 016-107470. 

Din ansökan, märkt A1/01 vill vi ha senast 2001-02-23. 

Ansökningshandlingarna skickar Du till: 

Räddningstjänsten, 631 86 Eskilstuna.


Tre nya 

böcker: 

Brandhistorik 

Här är deltidsbrandmannen som 

tagit greppet om hela den svenska 

räddningstjänsten – inte bara 

dagens räddningstjänst, utan under 

alla tider. 

Sven Harrysson är namnet, deltidare 

i Smålandsstenar sedan 

1970. Hans passionerade intresse 

för räddningstjänst och glädjen 

över att få dokumentera har resulterat 

i i en 180-sidig publikation 

i A4-format. Händelser och 

kårer i mängd redovisas, profiler i 

branschen intervjuas och så vidare 

och så vidare. 

Bokens layout håller tyvärr inte 

klassen, men för alla “brandfreaks” 

torde detta vara av underordnad 

betydelse – det är förstås 

innehållet som är det viktiga. 

Boken kostar 200 kronor inklusive 

frakt. Beställning sker direkt 

hos Sven Harrysson, telefon 

0371-309 97. 

Den 

nyttiga 

nosen 

Hundnosen är hittills oöverträffad 

när det gäller att utföra svårt 

sökarbete i olika miljöer. Boken 

handlar om min-, räddnings-, 

bomb-, narkotika- brandhundar 

och andra specialhundar och är 

skriven av journalisten Inger Jalakas 

(Bilda Förlag/Naturia). 

Kul och spännande läsning på 

cirka 120 sidor för hundvänner i 

allmänhet och för de som har 

specialtränade hundar i synnerhet. 

ISBN: 91-604-0288-1 

Cirkapris: 269 kronor. 

I katastrofens 

spår 

Denna bok på drygt 200 sidor 

handlar om Swedrelief och dess 

civila verksamhet inom Försvarsmakten. 

Swedrelief var under 20 

år en civil beredskapsstyrka för 

humanitär hjälpverksamhet i 

främst så kallade utvecklingsländer. 

Boken, som är rikligt illustrerad 

med kartor och bilder, har sammanställts 

av Ulf Ling-Vannerus, 

som var Swedreliefs chef 1990- 

96. 

Beställes hos Probus förlag, Valhallavägen 

108, 114 41 Stockholm. 

Pris: 282 kronor. 

Många 

amerikanska 

brandmän 

skadas på 

brandplatsen 

Amerikanska brandmän 

skadades 1999 i tjänsten 

inte mindre än 88 500 

gånger, hälften av dem i 

samband med arbete på 

brandplats, sämsta siffran 

sedan 1995 (94 500). 

Sirenen har tidigare berättat 

om att 112 brandmän omkom 

i usa 1999 (50 procent på 

brandplats, 29 procent under 

färd till/från nödläge). 

Sirenens amerikanska kollega 

nfpa Journal har nu även 

sammanställt skadestatistiken. 

De 88 500 skadorna fördelade 

sig så här: Brandplats 

45 550, Olycka/icke brand 13 

565, Utryckning 5 890, Träning 

7 705 och ”Övrig tjänst” 

15 790. 

Regionalt hade nordöstra 

usa en överrepresentation, i 

snitt fem skador per 100 bränder. 

Det är dubbelt så mycket 

som landet i övrigt. 

Platsannonser 

Ljusdal -en kommun med 

möjligheter!De som väljer att 

arbeta och bo i vår kommun 

får en enklare vardag; 

nära till det mesta och lättare 

att påverka sin omgivning. 

Både barn och vuxna får en 

tryggare miljö och 

berikande kultur-och friluftsliv.Ljusdals 

kommun är känd 

som föregångare inom ITområdet,med 

fler 

expanderande och nya företag.För 

att visa vad vår 

kommun har att erbjuda,är 

du välkommen att boka 

tid för ett besök hos oss. 

För mer information se: 

www.ljusdal.se 

Vi söker medarbetare som vill arbeta med 

Skydd mot olyckor/svåra 

påfrestningar och regionala 

riskanalyser Ref. nr 13667 

Länsstyrelsen är högsta totalförsvarsmyndighet i länet 

och har ett räddningstjänstansvar vid omfattande olyckor 

och katastrofer. Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet 

och har en rådgivande roll gentemot kommunerna. 

Vi samarbetar med många aktörer inom samhällets 


VI VILL ATT DU HAR 

högskoleutbildning med teknisk eller samhällsvetenskaplig 

inriktning, gärna med fördjupning inom fysisk planering 

och riskhantering. Du har kunskap om statlig och kommunal 

förvaltning och kan hantera geografiska informationssystem 

(GIS). Egenskaper vi lägger stor vikt vid är analytisk förmåga, 

förmåga att bygga nätverk, samarbeta och att självständigt 

driva frågor – stora som små. Du ska också ha god förmåga 

att uttrycka dig i tal och skrift. Då tjänsten är placerad i 

sk säkerhetsklass krävs för denna tjänst att Du är svensk 

medborgare. 

BRANDBEFÄL -HELTID 

Räddningstjänsten i Ljusdal består av 5 deltidskårer samt 

2 brandvärn,totalt 86 anställda.I vår organisation finns 

7 heltidsanställda brandbefäl samt 1 kanslist placerade på 

brandstationen i Ljusdal. 

Vi söker nu 1 brandförman som skall arbeta dagtid samt 

var 3:e vecka ingå som befäl i deltidsgrupp med 5 min 

anspänning. 

Arbetet innebär förutom utbildning -övning externt/internt 

att ta hand om våra fordon samt mtrl.Arbetet kräver 

självständighet samt initiativförmåga varför vi lägger stor 

vikt vid dessa egenskaper.Körkort lägst BC ett krav. 

Sökande som saknar formell utbildning som Brandförman 

heltid ska ha förutsättningar och intresse att genomgå denna. 

Din ansökan med meritförteckning samt betyg skall vara 

Räddningstjänsten 827 80 Ljusdal tillhanda 

senast 2001-02-19.Har du frågor om tjänsten? 

Välkommen att ringa: 

SFT Räddningschef Peter Nystedt 0651-180 21 eller 

Brandmästare Olle Björk 0651-180 25. 

Länsstyrelsen i Östergötland arbetar 

med planering och utveckling av 

länet inom många olika sektorer. 

Viktiga områden är näringslivsutveckling, 

sysselsättningsfrågor, miljövård 

i vid mening, kommunikationer, 

utbildning, bostäder, lantbruk, 

kulturmiljö, markanvändningsfrågor, 

social omvårdnad, jämställdhet, jakt 

och fiske samt frågor rörande civil 

beredskap och räddningstjänst. 

Länsstyrelsen hanterar vidare en rad 

rättsfrågor såsom överklagningar, 

körkortsregistret m.m. Länsstyrelsen 

i Östergötlands län verkar för att 

öka mångfalden och jämställdheten 

i länet och hos oss själva. Vi välkomnar 

därför ansökningar som 

kan bidra till detta. 

ANSTÄLLNINGEN ÄR 

en anställning tills vidare och på heltid. 

VILL DU VETA MERA, 

kontakta tf försvarsdirektör Eva Kihlkrans, 

tel. 013-19 60 66 eller samhällsbyggnadsdirektör Leif 

Jonsson, tel. 013-19 62 59. Fackliga företrädare är för 

SACO Carin Claréus, tel. 013-19 62 57 och för ST- 

Länsstyrelse Gunilla Pettersson, tel. 013-19 62 33. 

VÄLKOMMEN MED DIN ANSÖKAN 

inkl meritförteckning och löneanspråk till Länsstyrelsen 

Östergötland, 581 86 Linköping. Din ansökan ska ha 

inkommit senast den 26 februari 2001, ange ref.nr 13667. 

31



Korsnäs AB är ett av 

landets ledande 

skogsindustriföretag. 

Tillverkningen är 

huvudsakligen inriktad 

på högkvalitativa 

kartong- och 

pappersprodukter för 

förpackningsområdet, 

fluffmassa för 

hygienprodukter och 

trävaror för snickerier. 

Av Korsnäs slutprodukter 

exporteras ca 75%. 

Korsnäs är ett 

Kinnevikföretag. 

Läs gärna mer om 

Korsnäs AB på: 

www.korsnas.se 

BRANDINGENJÖR 

Korsnäs AB söker brandingenjör till anläggningen i Gävle. 

Korsnäs AB har en egen räddningstjänst med 14 

heltidsanställda och 25 deltidsanställda. Verksamheten är 

framåtsträvande och befinner sig i ständig utveckling och vi 

söker därför en ny kreativ medarbetare till en ny befattning. 

ARBETET 

Dina arbetsuppgifter kommer att vara mycket varierande. Som 

viktiga arbetsuppgifter ser vi dock olika former av analyser, 

beräkningar och utredningar samt andra förebyggande insatser. 

Du kommer att ha stora möjligheter att själv påverka arbetets 

innehåll. 

Rätt person kommer dessutom att på sikt kunna delta i Gästrike 

Räddningstjänsts beredskap som jourhavande brandingenjör. 

DIN BAKGRUND 

Du är brandingenjör med utbildning från LTH och SRV. Det är 

meriterande med några års erfarenhet från kommunal 

räddningstjänst eller inom näringslivet. 

Vill du veta mer om tjänsten är du välkommen att ring Fredrik 

Ekström, 026-140875 alt 070-5953751. 

Din ansökan skickar du till KFG Bemanning AB, Högbovägen 45, 

811 32 SANDVIKEN eller fredrik.ekstrom@kfg.se 

Vi vill ha din ansökan senast 13/2. 

KFG Bemanning är ett rekryteringsföretag som hjälper korsnäs AB med denna rekrytering. 

Stenungsunds Kommun, västkustkommun med 20 000 invånare, har en ung och välutbildad 

befolkning, boendemiljöer nära havet och goda möjligheter till friluftsliv och 

rekreation. Stenungsunds Räddningstjänst består av en deltidsanställd räddningsstyrka 

på 60 man och 8 heltidsanställda på dagtid. Stenungsunds Räddningstjänst har omfattande 

samarbetsavtal med den Petrokemiska industrin i Stenungsund och med Lilla 

Edets kommun. 

Två av våra Brandmästare provar nu under 6 månaders tjänstledighet tjänst i annan 

kommun. Under förutsättning att någon eller båda säger upp sig söker Stenungsunds 

räddningstjänst ersättare. 

Räddningstjänsten Stenungsund söker nu 

2 Brandmästare 

www.kfg.se 

Arbetsuppgifter 

I nuvarande organisation är en tjänst placerad inom den Förebyggande avdelningen och 

en inom Räddningsavdelningen. Den förebyggande avdelningen består av 2 Brandmästare 

och en Brandingenjör. Den huvudsakliga arbetsuppgiften är att svara för brandsyneverksamheten 

inom Stenungsunds och Lilla Edets kommuner. 

Den andra tjänsten är att som avdelningschef för Räddningsavdelningen ansvara för övnings- 

och utryckningsverksamheten inklusive materiel, fordon och fastighet. Avdelningen 

består av två Brandmästare och en brandman. 

I båda tjänsterna ingår viss övnings-och utbildningsverksamhet, även räddningschefsberedskap 

kan ingå. 

För båda tjänsterna gäller att du: 

• Är utbildad brandmästare. 

• Har lätt för att uttrycka dig i tal och skrift. 

• Har intresse och kunnande inom kemikalierisker. 

• Är beredd att ingå i chefsberedskap. 

Meriterande är erfarenhet som utbildare inom räddningsskolorna samt genomgången 

Förebyggande 2 kurs. 

Upplysningar lämnas av räddningschef Anders Larsson, tel 0303-68101, mobil 0706- 

568101, e-mail: anders.larsson@stenungsund.se 

Facklig företrädare SKTF Thoni Örtendahl, tel 0303-68032 

Ansökan skall vara Stenungsunds Räddningstjänst, Gesällgatan 6, 444 32 Stenungsund 

tillhanda senast 2001-02-28. 

Sirenen 

är Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingen inom 

räddningstjänsten och befolkningskyddet. Är du inte redan prenumerant 

– bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis! 

Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40 

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen 

Skicka tidningen till: 

Namn …………………………………………………………… 

Gatuadress ……………………………………………………… 

Postadress ……………………………………………………… 

Adressändring Sirenen 

Namn …………………………………………………………… 

Abonnemangsnr (står på adresseringen) ………………………… 

Gamla gatuadressen ……………………………………………… 

Gamla postadressen ……………………………………………… 

Nya gatuadressen ………………………………………………… 

Nya postadressen ………………………………………………… 

ÅRJÄNGS KOMMUN 

söker 

Stf räddningschef 

Ref nr 42/00 

Välkommen till Årjäng i sydvästra Värmland vid gränsen 

mot Norge. Kommunen är strategiskt belägen vid 

E18, huvudvägen mellan Stockholm och Oslo. Vi har 9 

mil till Oslo, 10 mil till Karlstad och 20 mil till Göteborg. 

Årjäng är under intressant utveckling med ett positivt 

näringslivsklimat, god service och en storslagen natur. 

Arbetstid, varaktighet 

Heltid. Tillsvidare. Tillträde enligt överenskommelse 

Kvalifikationer 

Brandingenjör kompletterad med räddningsverkets utbildning 

i räddningstjänst alt brandmästare med förebyggande- 

och förvaltningsutbildning. 

Arbetsuppgifter 

Sedvanliga uppgifter inom räddningstjänsten. Beredskapsplanläggning, 

brandsyn/tillsyn, utbildning internt 

och externt. I tjänsten ingår beredskap, varför du behöver 

bo inom kommunen. 

Vi ingår i räddningsregion med kommunerna Åmål, 

Säffle, Bengtsfors, Dals Ed samt delar befälsberedskap 

med kommunerna Bengtsfors och Dals Ed. 

Upplysningar 

lämnas av räddningschef Roger Jansson,tel 0573-14257. 

Facklig företrädare SKTF, Thomas Thorängen, tel 070- 

316 86 40. 

Ansökan med meritförteckning och löneanspråk skall 

vara Årjängs kommun, Box 906. 672 29 Årjäng, tillhanda 

senast 12 februari 2001. 

RÄDDNINGSNÄMNDEN


Annonsera 

i Sirenen – 

boka senast 

20 februari 

Sirenen är perfekt för dig som 

ska rekrytera personal inom 

sektorn befolkningsskydd och 


Ingen tidning inom branschen 

har sådan täckning som 

Sirenen. 

Nästa nummer trycks den 15 

mars. För att vi ska hinna få 

med din annons vill vi att du 

förhandsbokar utrymme senast 

den 20 februari samt 

lämnar färdig annons senast 

den 27 februari. 

Vi vill ha tryckfärdiga annonsoriginal 

anpassade för våra 

spaltbredder, som är: 

1 spalt 41 millimeter 

2 spalter 87 millimeter 




Priset är 14 kronor per spaltmillimeter 

(plus moms). 

Vad annonsen kostar räknar 

du lätt ut enligt följande exempel: 

En annons som är 134 millimeter 

bred (3 spalter) och 150 

millimeter hög kostar 6 300 

kronor (3 x 150 x 14). 

Ring eller e-posta om du har 

några frågor. Kontaktperson för 

annonser är i första hand Gunno 

Ivansson, tel 054-13 51 06. 

Är han inte inne kan du även 

tala med Per Larsson eller Stig 

Dahlén. 

Sandberg 

hedrad med 

finskt kors 

Räddningsverkets förre överdirektör 

Nils Olof Sandberg 

har tilldelats utmärkelsen 

Brandkorset av Finland inrikesminister 

Ville Itälä. 

Brandkorset är räddningsbranschens 

högsta hederstecken 

i Finland. Det inrättades 

1942 och hittills har 159 

personer erhållit det. 

Finska inrikesministeriet 

konstaterar bland annat att 

Sandberg varit Sveriges representant 

i många internationella 

organ och att han på ett 

betydelsefullt sätt upprätthållit 

och utvecklat samarbetet 

mellan Sverige och Finland 

inom räddningsväsendet. 

Samtidigt med Nils Olof 

Sandberg belönades även fem 

finska räddningschefer med 

brandkorset. Det var Pentti 

Kittelä, Villmanstrand, Hannu 

Koivuviita, Raumo, Kalervo 

Laaksonen, Björneborg, Reijo 

Rajala, Vanda, och Pekka Similä, 

Ylivieska. 

Stf Räddningschef 

Räddningstjänsten lyder under Miljö- och Räddningsnämnden. Personalstyrkan består av 66 anställda 

(24 heltidsanställda och 42 deltidsanställda) Vår nyanställda räddningschef Camilla Dahlén, som 

tidigare tjänstgjort i Räddningstjänsten Dala Mitt, är på plats från 5 mars 2001. 

Dina uppgifter 

Som stf Räddningschef är arbetsuppgifterna varierande inom hela räddningstjänstens arbetsområde och 

innefattar räddningsledarberedskap. 

Kompetenskrav 

Brandingenjörsexamen. 

Om Du har erfarenhet från flera års arbete inom administrativ -, förebyggande - och operativ verksamhet 

är det en merit. 

God förmåga att samarbeta med olika personalkategorier och externa kontakter. 

Tillträdesdag: enl ök 

Upplysningar lämnas av: 

Förvaltningschef Lars Johansson tfn 0152-293 01, Räddningschef Torbjörn Pettersson, tfn 0152-291 81 

och Assistent Anne-Grete Malm, receptionen, tfn 0152-291 80. 

Facklig företrädare: SKTF Stig Andersson, tfn 0152-291 91, SKAF Gunbritt Fransson tfn 0152-291 92, 

BRF Lars Lundin tfn 0152-182 26. 

Ansökan med meritförteckning och löneanspråk skickas till: 

Strängnäs kommun, Samhällsbyggnadskontoret, 645 80 STRÄNGNÄS. 

Sista ansökningsdag 2001-02-15. 

Platsannonser 

STRÄNGNÄS KOMMUN 

Strängnäs kommun är en expansiv idyll på 29.000 invånare med ett strategiskt 

läge vid Mälaren. Här möts E20 och Rv55 och med Svealandsbanan tar det 45 

minuter till Stockholm och 13 min. till Eskilstuna. Strängnäs kommun som är en 

av landets äldsta kulturbygder är i ett expansivt skede när det gäller inflyttning 

och företagsetablering. 

Vi har nära till naturen och goda möjligheter till rekreation. Räddningstjänsten 

flyttade till nybyggda lokaler våren 1999. 

Svenska Brandförsvarsföreningen (SBF) är en fristående ideell organisation vars vision är att brandskador inte ska uppstå 

på grund av människors beteende eller av tekniska orsaker. Vår verksamhetsidé är att genom påverkan förebygga bränder 

och begränsa brandskador.Via information, utbildning, förlagsprodukter och teknisk rådgivning arbetar vi för att påverka 

privatpersoner, företag, tillverkare, konsulter och entreprenörer samt regelsystem. 

Brandingenjörer/projektledare 

Vi avser att långsiktigt förstärka vår brandtekniska kompetens och söker 

därför ytterligare brandingenjörer. 

Hos oss kommer du att ingå i ett team av brandingenjörer som svarar för den genuina brandtekniska 

kompetens som genomsyrar all vår verksamhet. Du kommer att jobba med brandteknisk rådgivning inom 

ditt specifika kompetensområde, företrädesvis produktionstekniskt eller byggnadstekniskt brandskydd. 

Du kommer att leda såväl nationella som interna brandtekniska projekt. Du kommer att sprida din kunskap 

genom att föreläsa vid våra utbildningar eller att vara författare till våra förlagsprodukter. Du kommer att 

svara på förfrågningar och remisser från organisationer och myndigheter. 

Du har brandingenjörsexamen och har under några år arbetat med förebyggande brandskydd inom privat 

eller offentlig verksamhet. Du har lätt att uttrycka dig i tal och skrift både på svenska och engelska. Du 

besitter en stor portion social kompetens och trivs i umgänget med människor. 

Som du förstår erbjuder vi dig ett mycket stimulerade och omväxlande arbete med unik möjlighet att 

fortlöpande påverka människor och organisationer inom brandområdet. Låter det intressant? 

Kontakta Sven Andersson så berättar han gärna mera. Fackliga representanter är Barbro Ahlén, SACO 

och Bengt Johansson, FTF. Vår personalansvarige heter Agneta Lange-Jakobsson. Du når samtliga på 

tel 08-783 72 00. Vårt kontor är beläget på Tegeluddsvägen 100 vid Gärdet i Stockholm. 

Välkommen med din ansökan till Svenska Brandförsvarsföreningen, Att: Agneta Lange-Jakobsson, 

115 87 Stockholm. Vi vill att du snarast skickar in din ansökan. 

S e ä v e n v å r h e m s i d a w w w . s v b f . s e 

33



Räddningstjänsten Dala Mitt söker 

brandmästare, brandförman heltid och inspektör 

Räddningstjänsten Dala Mitt är ett kommunalförbund bestående 

av räddningstjänsterna i Borlänge, Falun och Säter. Tillsammans 

omfattar dessa kommuner ett invånarantal av ca 120 000. Näringslivet 

är mycket varierande med både tung industri, småindustrier, 

tjänstemannaföretag och högskoleverksamhet. Fritidslivet 

är har en variation som ger ett rikt utbud av aktiviteter både för 

aktiva idrottsutövare och för de som gillar att strosa i skog och 

mark eller för de som trivs vid eller på vatten. Kulturellt finns ett 

stort och varierat teater- och musikutbud inom och i närhet till 

förbundet. 

Vill du vara med att skapa en räddningstjänst, där gränsen mellan den förebyggande och skadeavhjälpande 

verksamheten är utsuddad, och där all verksamhet har sin utgångspunkt i väl kända 

och klargjorda risker? 

Vill du vara med att skapa en arbetsplats med god kamratanda, där all känner att arbetsuppgifterna 

är meningsfyllda och utvecklande och kompensationen för din insats är god? 

I sådana fall vill vi att du söker dig till oss för att delta i vår strävan att nå dessa mål. 

Brandinspektör 

Dina arbetsuppgifter kommer att vara varierande, 

men tonvikten kommer att ligga i tillsynsverksamhet 

och brandteknisk rådgivning. 

Du kommer också att delta i riskanalysarbete, 

arbeta som instruktör vid brandskyddsutbildningar 

samt delta i byggprocessen inom ramen 

för de samarbetsavtal som räddningstjänsten 

har med stadsbyggnadskontoren. 

Ditt arbetsområde är hela förbundet. 

Vi söker dig som har ”Förebyggande 2-utbildning” 

alternativt ”Förebyggande 1-utbildning” 

med viljan att vidareutbilda dig. Stor 

vikt kommer också att läggas vid samarbetsförmåga, 

pedagogisk kompetens och strukturell 

förmåga. 

Många glömde 

adventsljusen 

Räddningstjänsten Storgöteborg, 

Sveriges största räddningstjänst, 

redovisar rekordmånga bränder 

under år 2000 orsakade av bortglömda 

brinnande stearinljus. 

Dessa ledde till 43 utryckningar, 

en fördubbling jämfört med året 

innan. 

Trots en intensiv kampanj inför 

ljuständandet under årets slut inträffade 

25 bränder under december 

där orsaken var kvarglömda 

ljus. Å andra sidan, utan 

informationen hade säkerligen 

antalet bränder varit ännu fler. 

Inte mindre än 48 procent av de 

1 263 bränderna i bostadssektorn/övriga 

sektorn var anlagda. 

13 personer omkom i bränder, 

därav tio inom bostadssektorn. 

Trots en regnig vår och sommar 

nära nog fördubblades antalet 

utryckningar till gräs- och skogsbränder, 

från 287 till 535. 

Förhandsboka 

platsannonser 

senast 20 februari 

Brandmästare 

Brandförman, heltid 

Som brandmästare och brandförman kommer 

du att arbeta i skiftlag med placering på 

heltidsstationen i Falun eller Borlänge.Förutom 

utryckningstjänst kommer du aktivt att 

delta i det förebyggande och riskanalysarbete 

som bedrivs i förbundet.. 

Din förmåga att leda och utveckla grupper 

kommer att värderas högt. 

Vi söker dig som som genomgått Räddningsverkets 

utbildning till brandmästare respektive 

brandförman. 

Du är välkommen med dina frågor om tjänsterna eller andra praktiska funderingar till Marcus 

Sandvik, avd.chef förebyggandeavd. som nås på telefon 0243-665 10 eller 070-601 99 72 och 

avd.chef räddningsavd., Rune Arvidsson, tel 0243.66504 eller 070-676 65 04. CF Håkan 

Pettersson 0243-665 05, SKTF Thorsten Bladlund 0243-665 06, Kommunal Tomas 

Samuelsson 023-836 00. 

Din ansökan skickas, senast den 18 februari, till Räddningstjänsten Dala Mitt, 

Lugnetleden 3, 791 38 Falun 

Välkommen


Älmhults kommun ligger mitt i södra Småland och har cirka 15 

500 invånare. Ungefär hälften av dessa bor i centralorten Älmhult 

och övriga i mindre tätorter eller på landsbygden. Goda kommunikationer. 

Näringslivet är varierat med både stora och små företag. 

Flera av dem är inne i ett expansivt skede. Trakten är rik på 

sjöar och lövskog och har många intressanta kulturmiljöer. Detta 

skapar möjligheter för många fritidsaktiviteter. 

Räddningstjänsten i Älmhult 

kommun söker 

Brandmästare 

100 % heltid 

Östra Skaraborg – en del av landskapet mellan 

Vänern och Vättern. Skövde, Mariestad, Tibro, 

Töreboda, Hjo, Karlsborg och Gullspång har 

ett kommunalförbund med uppgift att svara för 

Räddningstjänsten inom kommunerna. Området 

har 115 000 invånare och en yta av 3 100 km2. 

RÄDDNINGSTJÄNSTEN 

ÖSTRA SKARABORG 

söker 

Brandingenjör 

Vi söker Dig, kvinna eller man, som vill vara med och 

utveckla räddningstjänsten inom vårt unga kommunalförbund. 

Du kommer att få arbeta både med förebyggande och 

operativ verksamhet, beredskapstjänst ingår. Din stationering 

blir i Skövde. Sista ansökningsdatum 15 februari 

2001. 

Läs mer om oss och tjänsten på vår hemsida 

www.skovde.se/rt 

Älmhults räddningstjänst är sedan 1999 en avdelning 

inom Miljö- och byggförvaltningen, som också består av 

miljö- och hälsoskydd, detaljplaner och bygglov samt 

mätningsverksamhet. Miljö- och byggnämnden är räddningsnämnd. 

Räddningstjänstens personal består av räddningschef, 

ställföreträdande räddningschef samt en brandmästare 

(den utlysta tjänsten) som är heltidsanställda. Dessutom 

finns 38 deltidsbrandmän fördelade på två stationer samt 

13 räddningsvärnsmän. 

Vi lägger stor vikt vid din kompetens och dina personliga 

egenskaper. Du skall ha förmåga att arbeta i grupp 

och nära vår deltidspersonal som utgör utryckningsstyrkor. 

Du skall vara flexibel och kunna skapa goda relationer 

med all personal inom förvaltningen. Du kommer att 

tjänstgöra som befäl i beredskap (BIB) var tredje vecka. 

Bland arbetsuppgifterna under dagtid märks huvudansvar 

för fordon, material och andningsskyddsverkstaden. 

Formella krav på tjänsten är lägst brandmästare med förebyggande 

2, körkort B* C*. 

Information om tjänsten lämnas av räddningschef Evert 

Johansson 070-320 37 97 och stf räddningschef Jan-Åke 

Andersson 070-320 37 98. 

Fackliga företrädare är Barbro Johansson (SKTF) 0476- 

551 25 och Christer Blomqvist (BRF) 0476-813 86. 

Välkommen med din ansökan senast 2001-03-12 till 

Älmhults kommun, Miljö- och byggförvaltningen, 

Box 500, 343 23 ÄLMHULT. 

Platsannonser 

Forum bildat för 

samverkan på IT-området 

Räddningsverket, Kommunförbundet, 

SOS 

Alarm AB och representanter 

för kommunal 

räddningstjänst har tagit 

initiativet till ett nytt 

forum på teknikområdet. 

Målsättningen är att under- 

lätta utveckling av gemensamma 

IT-system med inriktning 

på samverkan, 

samordning och standard. 

Arbetet ska bedrivas i projektform 

med flera ingående 

projekt och resultaten 

ska vara tillgängliga för alla 

intresserade. 

Ett seminarium med tema 

IT för kommunal rädd- 

ningstjänst kommer att hållas 


skola i Rosersberg den 3 

april. 

Mer information kan beställas 

via denna e-postadress: 

TRIS@srv.se 

35 

Räddningsverket arbetar för ett säkrare samhälle. Vi vill minska riskerna för 

olyckor. Vårt arbetssätt är präglat av närheten till räddningstjänsten och vårt 

internationella engagemang. Verksledningen finns i Karlstad. Vid våra skolor i 

Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö utbildas all personal för den kommunala 

räddningstjänsten och sotningsverksamheten. Vi utbildar också räddningsmän 

och civila beredskapsmän för kommunernas behov under höjd beredskap. Vi är 

omkring 880 anställda, varav cirka 560 finns på våra skolor. Mer information 

om Räddningsverket finner du på Internet www.srv.se 

Vill du påverka ledningsfrågorna inom räddningstjänsten? 

…då har vi jobbet för dig vid vår 

Lednings- och teknikavdelning 

Vi arbetar med ett brett spektrum av ledningsfrågor alltifrån ledarskap, 

ledningsorganisation och stabsmetodik till stöd åt kommunerna vid produktion 

av räddningscentraler, sambandssystem m.m. En stor del av 

arbetet är av utvecklingskaraktär och bedrivs i projektform i nära samverkan 

med den kommunala räddningstjänsten och andra intressenter. 

Vi söker nu två personer med erfarenhet av och intresse för ledningsfrågor 

inom räddningstjänsten. De skall medverka i avdelningens utvecklingsarbete 

med frågor som gäller räddningstjänstens ledning. 

Den ena tjänsten (dnr: 052-254-2001) är placerad vid utvecklingsgruppen 

för ledningsfrågor och omfattar bland annat arbete med utveckling 

av tekniskt ledningsstöd och frågor inom IT-området. 

Den andra tjänsten (dnr: 052-255-2001) är placerad vid enheten för ledningssystem 

och omfattar bland annat arbete med stöd åt kommunerna 

vid produktion av räddningscentraler, nytt kommunikationssystem, ledningssystem- 

och sambandsfrågor. 

Båda tjänsterna innebär många kontakter inom och utom 


Vem är du? 

Vi söker dig som är brandingenjör eller brandmästare och som har erfarenhet 

av ledningsfrågor inom den kommunala räddningstjänsten. Har du 

tidigare ägnat dig åt utvecklingsarbete inom området är det meriterande. 

Du har lätt för att uttrycka dig i tal och skrift på både svenska och engelska. 

Vi förutsätter att du har förmåga att organisera och driva utvecklingsprojekt 

och har lätt för att samarbeta. 

Intresserad? 

Kontakta gärna stf avdelningschef Tommy Wirén på telefon 054- 

13 52 45 eller enhetschef Hans Berged på telefon 054-13 53 08. Fackliga 

företrädare är Bo Gellerbring (SACO) och Susanne Håkansson (TCO- 

ST). De träffas på telefon 054-13 50 00 (växel). 

Din ansökan märkt med respektive dnr vill vi ha senast den 15 februari 

2001 till: 

Räddningsverket, 651 80 Karlstad

Posttidning B 

Returadress: 

L 257, 651 80 Karlstad 

En brandkårsunge har flyttat ut 


Brandstationen under sig, sundet bakom sig. Claes Thorell har gillat omgivningen kring sitt boende på alla vis. Men nu är det 

slut. Thorell, som bott på brandstation hela sitt liv, har flyttat ut och blivit civil på ledig tid de sista åren innan pension. 

Claes Thorell, 63, har bott hela sitt 

liv på brandstation. 

Han är född där, har lärt sig slåss 

och åka glidstång där. Han har 

kunnat höra larmhögtalaren i lägenheten 

varje julafton eller söndagsmiddag 

hela livet. 

Men inte nu längre. 

Räddningstjänsten behöver 

kontor, chefen har flyttat ut och 

blivit civil på ledig tid. 

Året är 1931. Björn Thorell har just fullgjort 

aspirantutbildningen vid brandkåren 

i Stockholm. Han blir inkallad 

till chefen. 

– Aspiranten har att söka om tjänst 

som vicechef i Sundsvall. Gratulerar! 

Det var inget förslag, det var ett besked 

om att packa trunken. Första fasta 

jobbet. 250 kronor i månaden i lön, 

ingen hyra samt fri tillgång till skokräm 

och toapapper. 

Björn Thorell stannade i fyra år. Sedan 

blev han vicechef i Jönköping. 

– Där föddes jag. Senare bodde vi 

även i Trollhättan och Eskilstuna. De 

tre brandstationerna är rivna nu, finns 

inte mer. 

Claes Thorell konstaterar det utan 

vemod. Tidens gång. När pappa gick i 

pension i Eskilstuna 1972 var sonen 

redan vicechef i Helsingborg, hade 

hunnit med Malmö, Stockholm och 

Västerås. 

Brandmannayrket går ofta i arv och 

historiskt är det inte så märkligt. Claes 

Thorell föddes in i miljön. Han och de 

andra glinen i huset var brandkårsungar 

och stolta över det. 

Slogs mot andra 

– Vi hängde ihop, vi slogs mot andra. 

Fruarna höll också ihop. Det blev en 

sammanhållning kring stationerna. 

Som barn var vi med på övningar, 

uppträdde som blindoffer. Skötte vi 

oss fick vi låna gympasalen. 

Personalen låg kasernerad på station 

alternativt bodde i lägenheter på 

brandstation eller i anslutning till densamma. 

Det var under unge Thorells 

uppväxt under 40-talet som arbetsti- 

der växte fram inom brandmannayrket. 

Tidigare existerade varken skift eller 

arbetstider. Personalen arbetade 

tre dygn, var ledig ett. 

Chefen tjänstgjorde alltid 

– Men jag minns att pappa sa att han 

alltid tjänstgjorde. Chefen gick utanför 

schemat och skulle alltid vara tillgänglig. 

Det var väl därför chefernas 

tjänstebostäder kom till. 

1965 flyttade Claes Thorell in på 

brandstationen i Helsingborg. Han 

hade moderna idéer om beredskapsschema 

för cheferna med sig från 

Malmö. I Helsingborg var chefen fortfarande 

alltid i tjänst. 

– Olle Arvidson, som var vicechef, 

och jag föreslog att vi skulle införa beredskap 

var tredje vecka för tre personer. 

Chefen tvekade, men gick till slut 

med på det. 

Tvungen att bo på stationen 

Ett år senare blev Claes Thorell vicechef, 

fick en mer ståndsmässig lägenhet 

samtidigt som Olle Arvidson tog 

chefslägenheten. Det är den som Claes 

Thorell nu lämnat. 

– När jag anställdes 1965 skrev jag på 

att jag var skyldig att bebo tjänstebostad. 

Men det är inte rimligt att det 

gäller än. Jag var beredd att flytta ut i 

mitten av 90-talet, men då sa man 

från kommunen att ”vi vill gärna att 

vår chef bor här”. 

Lägenheterna blir kontor 

1965 bodde inte längre utryckningsstyrkan 

på station, men det fanns sju 

lägenheter i huset. När Thorell nu 

själv tagit beslutet att flytta ut, för att 

ge plats åt växande administration, är 

det bara larmchefen Jan Friberg som 

bor kvar. Men även han ska ut. 

– Det behövs utrymmen för kontor 

sedan vi vunnit upphandlingen om 

ambulansverksamheten för hela 

nordvästra Skåne. 

Därmed går en epok i graven i Helsingborg. 

– Den ursprungliga idén med bostad 

på station var att hålla ett vakande 

öga. Den anledningen existerar inte 

längre. Stationer som byggdes fram 

till mitten av 60-talet har tjänstebostäder, 

men det skulle förvåna mig om 

det byggts någon senare. Jag vet att 

det finns tjänstebostäder i Stockholm, 

Uppsala och på Lundby i Göteborg, 

sen är det tveksamt om det är någon 

mer kvar. 

Förlorat ekonomiskt 

Thorell konstaterar att det rent ekonomiskt 

varit ett tokigt val. Hade han 

haft ett hus hade det varit betalt nu. 35 

år på brandstationen i Helsingborg 

går förstås inte spårlöst förbi. Kontoret 

en trappa under bostaden. Vad har 

det inneburit för privatlivet? 

– Jo, jag har larmhögtalare i lägenheten, 

den ena står alltid på. Jag hör 

selektivt. Tror jag skulle vara mer 

störd om jag inte hörde larmen. Men 

det är en vana, och jag kan ju stänga 

av om jag vill. Gentemot arbetet har 

jag kunnat säga i från, ”stör mig inte”. 

Friheten är att kunna förlägga arbetstiden 

lite efter eget behov. Det blir ett 

sätt att leva. 

Övriga familjen då? 

– Visst har det funnits synpunkter på 

nackdelar från gång till annan, exempelvis 

att det inte funnits utrymme för 

någon lekplats för barnen. Men ungarna 

har ändå uppskattat att bo här. 

Det har varit kul att ta med kompisar 

hit, åka glidstång och titta på brandbilar. 

Det bara blev så 

Sedan födseln i Jönköping har Thorell 

flyttat runt i halva södra Sverige. Till 

Trollhättan, Eskilstuna, Stockholm, 

Malmö, Västerås, Helsingborg. I husets 

garage har det alltid stått en antal 

skinande röda brandbilar. 

– Det blev att jag bodde på brandstationen 

hela livet. Men det var inget 

mål, det bara blev så. 

PER LARSSON

Sirenen Nr 1 2001 - Tjugofyra7

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?