apologetik - Kristoffersen

APOLOGETIK : 

============ 

A. VÄRLDSLIG, OCH 

B. KRISTEN. 

ETT MOMENT I DEN KRISTNA 

PASTORAL TEOLOGIEN. 

FÖRFATTAD AV 

ARNE-JACOB KRISTOFFERSEN 

DR. TEOL. / LEKTOR em./ O. P. © 

1

FÖRORD : 

======== 

Under sommaren 1960 inviterades jag av 

Sydsvenska Avdelningen av Sveriges Kristliga 

Gymnasist rörelse att leda en studiegrupp i kristen 

apologetik. Kursen varade från 12:te augusti till 22:dre 

augusti 1960. De aktuella studiedagarna hölls på 

Kronobergs Folkhögskola nära Växjö. 

Vid den tiden tjänstgjorde jag vid Kommunala 

Gymnasiet, Älmhult. Jag undervisade i 

kristendomskunskap och filosofi, som var 

ämneskombinationens namn på lektoratet i det gamla 

gymnasiets organisation. 

Till dessa studiedagar gjorde jag ett grundligt 

studium av apologetikens problem. Vidare fick jag tänka 

igenom apologetikens praktiska tillämpning bland 

tänkande ungdomar, som kämpar med trons problem i 

gymnasierna. Det var givande och stimulerande dagar 

tillsammans med intresserade ungdomar. 

Följande personer tillhörde gruppen, som jag fick 

arbeta med och tillsammans med: Gunnar Andersson, 

Kerstin Nivenius, Anna - Lena Olsson, Bo Lannerstad, 

Axel Ruhe, Eva Thomell och Fredrik Olsson. 

De resultat gruppen kom fram till lades fram i ett 

offentligt runda bords samtal under mottot : 

” K A G : medlemmar i blåsväder ” 

En livlig diskussion utvecklades med medverkande 

av medlemmar i auditoriet. 

Det visade sig att det fanns stor brist på kunskap i 

apologetik ute i skolorna. Detta förstår vi då problemen, 

som gymnasisterna sysslar med, är så levande och 

2

aktuella ibland människorna både i gymnasierna och ute i 

samhällslivet. Vår tids människor har många frågor av 

existentiell natur att brottas med i dagens samhälle. 

Jag har arbetat vidare med problemen i apologetiken 

i mer vetenskaplig form. Några av de resultat, som jag 

har kommit fram till, föreligger i detta arbetet. 

Arne – Jacob Kristoffersen 

Dr. Teol. / Lektor. em./ O. P. 

3

I. APOLOGETIKEN I HISTORISK BELYSNING : 

§ 1. APOLOGETIK. 

Apologetik finner vi både bland filosofer och 

teologer genom historien. Det finns många olika 

kombinationer av det grekiska ordet apologeomai, 

απολογεοµαι, som ger ordet ett stort 

användningsområde. Ordet betyder att försvara sig själv 

mot en anklagelse. Det kan också betyda att hålla ett 

försvarstal: 

”Men när man drager eder fram inför synagogor och 

överheten och myndigheter, så gör eder icke 

bekymmer för huru eller varmed I skall försvara 

eder, eller vad I skall säga: ty den helige Ande skall 

i samma stund lära eder vad I skall säga”. 

(Luk.12:11-12.Se Luk.21:14). 

Apologia, απολογια, betyder ett ord för ord försvar. På 

detta sättet har det använts av Paulus i 

Apostlagärningarna: 

”Bröder och fäder, hören vad jag inför eder vill 

tala till mitt försvar.” (Acta 22: 1. Se också 

25:16. I båda fallen står det απολογιας). 

Apologia kan vara en sammansättning av orden apo 

och logos, απο & λογος. Prepositionen apo betyder att 

frambringa. Det kan också ange riktningen bort ifrån. 

Ordet ” logos ” kommer av ordet lego, λογος, ou, ” ´o 

av lego” som betyder ett ord eller ett profetiskt påstående 

eller en lära: 

” Då sade Jesus till de judar som hade satt tro 

till honom: ” Om I förbliven i mitt ord, så är I, 

i sanning mina lärjungar; och I skal då förstå 

sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” 

4

(Joh. 8: 31- 32). ”Jag vet att I är Abrahams 

säd; men I står efter att döda mig, eftersom mitt 

ord inte får någon ingång i eder.” (Joh.8:32). 

Ordet logos kan också betyda FÖRNUFT. I denna 

betydelse har det använts i Apostlagärningarna : 

” När då Paulus ville öppna sin mun och tala, 

sade Gallio till judarna : ”Vore något brott eller 

något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde 

väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, 

I judar”. ( Acta 18: 14). 

Logos kan också betyda att frambringa ett 

gudomligt ord, genom att predika på ett speciellt sätt. 

Exemplet kan vara att vi predikar : 

1) profetiskt, 

2) undervisande enligt läran, eller 

3) förnuftigt. 

Det finns också en annan sammansättning av ordet 

logos. Vi finner denna sammansättning i ordet logion, 

λογιον , som betyder ett orakel, ett gudomligt samtal 

eller en uppenbarelse. Av detta ord kan vi också få 

sammanställningen logia, λογια , som betyder en 

samling, t.ex. samlingen av materialet i en bok. 

Så kan vi ta det grekiska ordet logos, ′ο λογος , i 

bestämd form. Detta ord står för Guds ord, och används i 

Johannes evangeliets prolog. Låt oss citera 

inledningsversen i logos prologen: 

” I begynnelsen var Ordet, och Ordet var Gud. 

Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det 

har allt blivit till, och utan det har intet blivit 

till, som är till. I det var liv, och livet var 

människornas ljus”. ( Joh.1:1-4). 

Hela prologen kan du läsa i de 18 första verserna i 

Johannes evangeliet. 

5

APOLOGETIK INGÅR I SYSTEMATISK TEOLOGI 

------------------------------------------------------------------ 

Apologia och apologetik har kommit att utvecklas 

mer och mer som en integrerad del av den kristna 

systematiska teologin. I detta sammanhang kan vi säga 

att läran är både ett försvar för den kristna läran eller 

teologin, men också en presentation av det kristna 

evangeliska budskapet i den aktuella missionssituationen. 

Apologetiken är inte enbart en presentation och ett 

försvar för det Gudomliga Ordets uppenbarelse i tiden, 

utan också ett försök till en intelligent presentation av 

hela det kristna budskapet. 

Apologetiken vill ge en så klar och enhetlig, 

sammanhängande och giltig framställning av det kristna 

budskapet, som det är möjligt. Vidare vill den försöka 

komma så nära verkligheten som vi kan komma. Läran 

vill försöka ge en intelligent presentation av vad som 

händer, när den gudomliga verkligheten möter 

människan i en värld där det materiella och andliga har 

ingått en funktionell enhet i den mänskliga 

personligheten.1) 

§2. FILOSOFI OCH APOLOGETIK 

=========================== 

Här skall vi presentera Sokrates och hans 

apologetik, eller försvarstal, som han höll inför 

domstolen i Aten. Platon var påverkat av Sokrates´ 

vädjan till förnuftet, som vägledare i den individuella 

religionen, när Platon säger att det är bättre att lida ont än 

att göra det onda. 2) 

6

Den grekiska filosofin, sådan den representerades 

av Sokrates, Platon och Aristoteles, kämpade mot den 

traditionella religionen och tron genom att underkasta 

den förnuftets test. 3) 

Det är Platon som har skrivit boken om Sokrates´ 

apologia och därigenom bevarat Sokrates´ minne till 

eftervärlden. 4) 

Sokrates hade anklagats för flera olika saker. Det 

var en beskyllning bl.a. för att han undervisade felaktigt i 

naturvetenskap 5), och att han tog betalning för sin 

undervisning 6). Vidare gällde beskyllningen att han 

förvillade ungdomen i Aten 7), och att han var ateist. 

SOKRATES SYSSLAR MED ETIK OCH LOGIK 

--------------------------------------------------------------- 

Mot Aristophanes´ anklagelser, visar Sokrates 

åhörarna att fysiska spekulationer är inte en del av hans 

filosofi 9). Sokrates var mest intresserad av etik och 

logik, och speciellt i det goda. På dessa områden 

appellerar han till sina elever och till alla antingen de är 

unga eller gamla. Lyssna inte enbart på lösa rykten, men 

gör ett studium av sakförhållanden, och därefter kan ni 

döma. Detta var hans uppmaning till atenarna. Sokrates 

menar att han ej kan räknas bland Atens lärare. Orsaken 

till sitt påstående är det faktum att han ej tar betalt för sin 

undervisning, som sofisterna och de andra filosoferna 

gör. Han undervisar gratis i Aten, medan de andra 

filosoferna tar betalt för sin undervisning. 10) 

7

ORAKLET I DELFOI FINNER ATT SOKRATES 

ÄR DEN VISASTE MÄNNISKAN I ATEN. 

-------------------------------------------------------------- 

Oraklet i Delfoi hade förklarat Sokrates för att vara 

den visaste människan i Aten, 11). Sokrates var 

bättre än de andra atenarna, därför att de vet 

ingenting, men tror sig veta något; medan Sokrates 

varken vet eller tänker om sig själv att han vet något 

12). 

Sokrates är den verkliga filosofen därför att 

han söker och älskar visdomen medan sofisterna 

menar sig redan vara visa, och de tror sig ha funnit 

sanningen. Sokrates var för sanning och rätt, och 

mot lögn och förtal. Han berättade sanningen för 

folket, och han fick därigenom fiender. Genom detta 

upplevde han att ovetande styrde världen. Många 

atenare, som var dugliga yrkesmän, trodde att de 

kunde allt. Sokrates bevisar följande med hjälp av 

sin logik, inför sina åhörare: Att vara en duktig 

hantverkare, är ej det samma som att vara en 

mästare i de högre intellektuella disciplinerna 13). 

Sokrates undervisar sina åhörare. Han säger: 

Visdomens begynnelse är att lyda Gud. 14) På 

grund av att Sokrates talar sanningen, och folket 

inte är av sanningen; så framkallar sanningen hat 

hos dom. Här ligger orsaken till att Sokrates har fått 

opponenter bland poeter, hantverkare, politiker, 

retoriker och nationalister 15). 

Sokrates anklagades för att han förvillade 

ungdomen. Till sitt försvar hävdar han att de goda 

människorna gör gott, och de onda människorna gör 

det som är ont. Om Sokrates är den enda vilse - 

8

ledaren bland de goda innevånarna i Aten, vad kan 

han då göra mot så många goda människor? Skulle 

inte de många goda människorna i Aten kunna 

påverka ungdomen? Men kanske han själv var den 

enda goda människan som undervisade ungdomen 

om det godas väg? Skulle det kanske vara så att de 

övriga innevånarna i Aten påverkade ungdomen i 

riktning mot det onda? Om detta var fallet, varför 

skulle medborgarna då förvåna sig över resultatet? 

SOKRATES TROR PÅ GUDARNA 

--------------------------------------------- 

Ateismen, som de anklagar Sokrates för, har 

ingen grund i verkligheten! Tror inte Sokrates på 

gudarna? 17) De som tror på existensen av 

mänskliga saker, tror de inte på att mänskliga 

varelser är till? Sokrates som tror på det som 

Skaparen har framkallat och på gudomliga ting, 

skulle han då inte tro på Skaparen och den som 

Frambringar? 18) Sokrates går här in på 

motståndarens område och tillintetgör hans 

argument och anklagelser 19). Sokrates fullgör 

filosofens mission. Han har fått sin missions kallelse 

från Gud. Han utför sitt uppdrag med mod och utan 

fruktan. 20) 

Atenarna har skrämd Sokrates med döden. 

Men han tar fruktan bort från döden. Tänk om 

döden är det största goda istället för det största 

Onda? Om nu atenarna berövar honom livet, så har 

de ju gjort honom den största tjänsten istället för att 

straffa honom. 

9

Sokrates är villig att lyda Gud mera än han är 

villig att lyda människorna. Sokrates lyssnar på den 

inre rösten, och lyder den. Rösten, som han lyssnar 

till, är Gud i honom. 21) Aposteln Petrus och de 

övriga apostlarna är i linje med Sokrates, när Petrus 

och apostlarna sade: 

”Men Petrus, och de andra apostlarna 

svarade, och sade: ”Man måste lyda Gud 

mera än människor” (Acta 5: 29). 

Orden i Apostlagärningarna är ekot från profeten 

Daniel : 

” Om vår Gud, den som vi dyrka, förmår 

rädda oss, så skall han och rädda oss ur 

den brinnande ugnen och ur din hand, O 

Konung. Men om han inte vill det, så må 

du veta, O Konung, att vi ändå inte dyrka 

dina gudar, och att vi inte vilja be till den 

gyllene bildstod som du har låtit ställa 

upp.” ( Dan.3:18). 

Under reformationstiden återupplivades denna 

starka guds trohet av dr. Martin Luther genom de 

berömda orden: 

”Här står jag och kan icke annat, Gud vara 

min hjälpare!” 

SOKRATES APOLOGETISKA METOD 

--------------------------------------------------- 

Sokrates metod i apologetiken var att övertala. 

Metoden att övertala är också kyrkans metod i predikan, 

som står i apologetikens tjänst. Sokrates uppmanar 

folket, gamla och unga, till att först och främst sörja för 

10

själens förbättring och därefter att förbättra dygden. Efter 

detta kommer arbetet för personens förbättring , och sist 

kommer arbetet med egendomens förbättring och 

pengarnas utökning. 

Sokrates lära om dygden kan ju inte förstöra 

ungdomen. Om någon ber Sokrates om att han skall 

förändra sin undervisning och därigenom svika det 

högsta goda, så skall han inte svika det högsta, om han så 

skall lida döden flera gånger om. Dr. Martin Luther 

påminner om Sokrates, när han säger : 

” Tron är en övertygelse så stark att jag kunde 

dö för den, om så tusen gånger !” 

Sokrates påpekar att det är dumt av atenarna att 

döda en god människa. Denna synpunkt hävdar han 

därför att atenarna gör sig själva illa, inte Sokrates. 22) 

Här ser vi Sokrates metod i verksamhet genom att han 

gör sin egen sak till sina motståndares problem. Detta ser 

vi tydligt, när Sokrates säger: 

” Jag skall inte argumentera för min egen 

sak, utan för deras, så att ni inte skall 

synda mot Gud genom att döma mig som 

är en Guds gåva till er ” 23). 

Här ser vi att Sokrates hade ett profetiskt eller 

filosofiskt självmedvetande, om att Gud hade sänt honom 

på hans mission i världen. Beviset på denna hans mission 

var hans fattigdom. 24) 

SOKRATES SÖKER INTE POLITISK MAKT 

---------------------------------------------------------- 

Politikerna behövde heller inte vara rädda för 

honom; ty han var mest intresserad av den individuella 

människan eller personen. På grund av att Sokrates 

11

lyssnade på och följde den inre rösten, som tog sin början 

i honom redan som barn, är han säker på sin sak och har 

harmoni i sin själ. Denna rösten säger alltid till honom 

vad han inte skall göra, men aldrig vad han skall göra. 

Av denna orsak har han hållit sig borta från politiken. 

Han har ju sett att när vi säger sanningen, så blir 

resultatet att vi förlorar livet 25). 

Av denna orsak kan vi inte låta oss skrämmas, så att 

vi avhåller oss från att tala sanningen och därmed svika 

vår kallelse. Sokrates kallelse att undervisa folket har 

givits honom av Gud 26). 

SOKRATES kan därför inte göra som atenarna vill, 

utan han måste följa Guds röst. Hans tunga måste tala 

Guds lära, och han kan inte binda sin tunga. Här möter vi 

likheter med profeten Jeremia, som levde ungefär 100 år 

innan Sokrates; och som säger : 

” Men när jag sade: ” Jag vill icke tänka 

på honom eller vidare tala i hans namn”, 

då blev det i mitt hjärta såsom brunne där 

en eld, innestängd i mitt innersta; jag 

mödade mig med att uthärda den, men jag 

kunde det icke” (Jer.20:9). 

Sokrates måste tänka över livsproblemen ; ty ett liv 

som inte blir utsatt för granskning eller självprövning är 

inte värd att leva 27). 

SOKRATES LYSSNAR PÅ DEN INRE RÖSTEN 

-------------------------------------------------------------- 

Sokrates lyssnade till den inre röstens orakel. 28) 

Han är redo att ta konsekvensen av sitt handlande. Han 

fruktar inte döden; ty den kan liknas med sömnen eller 

med en resa till en annan ort. Om verkligheten är, som 

12

han säger, då är döden en vinning. 29). På den nya orten 

skall han få ställa frågor och samtala med män och 

kvinnor, och få svar på många olösta problem. Inget ont 

kan vederfaras en god människa i detta livet, i döden 

eller hädanefter. Av denna orsak är Sokrates inte rädd. 

Han är inte arg på sina domare eller sina åklagare. Hans 

sinne påminner om Jesu sinne, då Jesus bad : 

” Men Jesus sade: ” Fader, förlåt dem: ty 

de veta icke vad de göra” (Luk.23: 34). 

Sokrates har en tröst, och det är i förvissningen om att 

den Gud älskar den tuktar han. Atenarna lever vidare. 

Sokrates dör, och vad som är bäst vet endast Gud 30). 

Men i det ögonblicket Sokrates tömde giftbägaren 

blev han odödlig. Han dog för sanning och rätt, och för 

det högsta goda som hade fått tillstånd att inkarneras i 

honom. Sokrates är den person bland filosoferna, som 

påminner oss mest om Jesus Kristus. 

VAD KAN DEN KRISTNA 

APOLOGETIKEN LÄRA AV SOKRATES ? 

------------------------------------------------------- 

Den kristna apologetiken kan lära av Sokrates att 

söka sanningen med en intellektuell ärlighet och en 

hängivenhet till det allra högsta, som har uppenbarats för 

oss människor. Sokrates kan också lära oss att tänka 

klart, och att undersöka förutsättningarna för vår 

kunskap. 

Sokrates kan också ge oss en föreläsning i mod. 

Vidare kan han peka på ett hopp, som ligger utanför det 

nuvarande livet. Hoppet om DET EVIGA LIVET är 

större än fruktan för döden. Han kan mycket väl vara ett 

exempel för vår tids människor. Exemplet går ut på att 

13

vara villig att låta godheten, sanningen, det sköna, det 

heliga och det rätta få ha en plats i människans själ. 

Vägleds människan enligt de sokratiska normerna 

och det inneboende Ordet, så vill apologetikens metoder 

ge sig själv i den stunden det behövs. Det är Faderns 

Ande, som skall tala i eder enligt Matteus evangeliet 

(Matt.10:16-20). Apologetikens uppgifter åligger alla 

kristna, som skall vara villiga att ge skäl till alla, som 

begär det, för det hopp som de kristna har i Kristus Jesus 

( 1 Pet.1: 3-5; 1 Pet.3: 15-16). 

§ 3 JESU APOLOGETIK 

==================== 

Jesus Kristus är det gudomliga Ordet ( ′ο λογος), 

som har uppenbarats i tiden (Joh.1: 1). Han är 

kontaktpunkten mellan Gud och människorna. 

(Joh.1: 14) Han är Ordet, som blev kött. I Honom ser vi 

hurudan Gud vill att människorna skall vara. Han är 

människornas rättfärdighet, och i Honom möter 

människorna Gud, och får av nåd delaktighet i det 

gudomliga livets alla välsignelser. 

Jesus Kristus behöver ingen apologetik för sig själv, 

eftersom Han är det gudomliga Ordet. Han är den som är 

bäraren av det hemlighetsfulla namnet. Han är den 

kommande. Guds namn, som ingen vet hur det skall 

uttalas, ⎤⎤ ⎤⎤ ⎤ ∼, och som i Septuaginta. LXX, skrivs 

⎤⎤ ⎤ ⎤⎤ ≈. Ordet har översats med Kyrios, ΚΥΡΙΟς , i NT, 

och detta namn Kristus har Han blivit bärare av. Han är 

den kommande, ′ο ϖν και ′ο ην , som det har 

uppenbarats i Johannes apokalypsen, där Jesus säger: 

”Jag, jag är alfa och omega; ′Εγω ειµι το αλφα και 

το ϖ ” (Joh. Upp. 1:8 ). 

14

JESUS ÄR HERRE 

-------------------------- 

Jesus Kristus är Herren. Han behöver därför inte att 

vittna om sig själv eller försvara sig; ty han är vad han är 

i kraft av sin egen gudomliga existens. Det är en annan 

som vittnar om Honom, och dennes vittnesbörd är sant. 

Det är också de kristnas glädje att genom sina 

vittnesbörd peka på Kristus. Det är också all apologetiks 

uppgift att visa på Honom, som är Ordet, det gudomliga 

Ordet (Joh.5: 31-47). 

Jesus Kristus är det sanna vittnet från Gud : 

”Nåd vare med er, och frid från honom som är, 

och som var, och som skall komma. Så också 

från de sju andar, som stå inför hans tron, och 

från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den 

förstfödde bland de döda, den som är härkaren 

över konungarna på jorden. Honom som älskar 

oss, och som har löst oss från våra synder med 

sitt blod” (Uppenb.1: 4b-5). 

Den, som tror på Guds Son, har vittnesbördet inom 

sig själv: 

” Den som tror på Guds Son, han har 

vittnesbördet inom sig själv: den som icke tror 

Gud, han har gjort honom till en ljugare, 

eftersom han icke har trott på Guds vittnesbörd 

om sin Son. Och detta är vittnesbördet: att Gud 

har givit oss evigt liv; och det livet är i hans 

Son. Den som har Sonen, han har evigt liv; den 

som icke har Guds Son, han har icke livet” 

(1 Joh.5: 10-12). 

15

Den troende behöver därför ingen annan apologetik. 

Jesu goda gärningar vittnar också om vad som bor i 

Honom. Dessa är också ett försvar eller en Kristi 

apologetik för Honom själv. Drivkraften till hans goda 

gärningar kommer inifrån hans gudomliga kärlek, 

αγαπη. 

Kristi gärningar vittnar om Honom ( Joh.5: 30-38). 

Han är Kungen i Andens rike: 

” Men Jesus ställdes fram inför 

landshövdingen. Och landshövdingen frågade 

honom och sade: ”Är du judarnas konung?” 

Jesus svarade honom: ” Du säger det själv” 

(Matt.27:11). 

”Och på sin mantel, över sin länd, har han detta 

namn skrivet: ”Konungarnas konung, och 

herrarnas herre”. (Uppenb. 19: 16). 

Jesus är bäraren av det underbara namnet, och han 

är Gud i Kristus: 

” Ty det var Gud som i Kristus försonade 

världen med sig själv; han tillräknar icke 

människorna deras synder, och han har betrott 

oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro 

vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar 

genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten 

försona eder med Gud ( 2 Kor.5:19-20). 

Jesus Kristus har den gudomliga auktoriteten i sig 

själv. Han är identisk med namnet. Han är Gud. 

Kristus motsade rabbinernas tolkning 31); ty 

Skriften måste förstås i Kristus annars går inte Guds sol 

upp över den som läser Skriften. Paulus förklarar det på 

följande sätt: 

” Ty den Gud som sade: ” Ljus skall lysa fram 

ur mörkret”, han är den som har låtit ljus gå 

16

upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds 

härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, 

skall kunna sprida sitt sken” (2 Kor.4: 6). 

Kristus är givaren av den nya lagen, som är i 

verksamhet i det nya förbundet ( Matt.5: 1-12; 

Matt.7: 6-13). 

I Bergspredikan sätter Jesus sin auktoritet över de 

gamlas tradition och traditionella skrifttolkning: 

” Men jag säger eder”, 

sa Jesus enligt evangelierna (Matt.5: 22,25, Se också 

Matt 5-7). Jesus satte sig över kommentarerna som hade 

utarbetats till Skrifterna; ty Han är själv Skriftens 

innehåll. 

Jesus Kristus är Ordet från Gud. Han är orsaken till 

att Jesus inte behöver någon apologetik för sig själv. Han 

är sitt eget försvar. 

Eftersom Jesus Kristus är Ordet från Gud, ′ο λογος, 

så är han vår apologia. Han är vårt försvar och vår 

advokat inför Gud. Han är den som talar gott för oss hos 

Fadern, och den som beder för oss ( Joh.16:9-26). 

KÄRLEKEN FRAMKALLAR 

KRISTUSLIKHET I VÅRA LIV 

---------------------------------------- 

Kristi kraft, som är kärlekens Ande, framkallar 

Kristuslikhet i våra liv. Denna Ande är i verksamhet i 

världen i dag. Denna kärlekens Ande kallas också för den 

Helige Ande. Han är den gudomliga närvaron i våra liv i 

dag. 

Hans uppgift är också av apologetisk karaktär 

( Hebr.10: 15), eftersom han skall övertyga oss om synd 

och död samt om rättfärdighet och liv. Han skall leda 

17

människorna till Kristus som är klippan som 

människorna skall bygga sina liv på. Det är en klippa 

som skall bestå i liv och död (Matt.16: 13-28). Den 

Helige Andes vittnesbörd och apologetiska uppgift får vi 

kunskap om i Johannes evangelium. Hela historien kan 

vi läsa i kapitlen 14 till och med 16 hos Johannes. 

Men också du människa, som har mött Kristus, som 

din Frälsare skall vara hans vittne i denna världen enligt 

Skrifterna ( Acta 1: 8; 22:15; Matt.28: 16-20). Både dina 

ord och ditt liv och leverne skall vara ett försvar för att 

Kristus och Hans livsväg är den bästa. Går du på denna 

Livsväg, så mottar den mänskliga personen det högsta 

hopp för tid och evighet. En bättre apologetik än det 

kristna troslivet i tankar, ord och gärningar ges inte. 

Det är de kristnas hopp att den dag skall komma då 

apologetiken inte skall behövas mera. Orsaken till detta 

hopp ligger i förvissningen att tron, som vi här har levd 

av, skall i tidens fullbordan bytas ut mot åskådning: 

” Nu ser vi på ett dunkelt sätt, såsom i en 

spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. 

Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall 

jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit 

till fullo känd. Så bliva de då bestående, tron, 

hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland 

dem är kärleken ” ( 1 Kor.13: 12-13). 

När den nya tidsåldern, som tron vittnar om här, har 

fullbordats, då har apologetiken gjort sin tjänst; men inte 

förr. 

18

§4. PAULUS APOLOGETIK 

===================== 

Apologetiken ligger som ett frö i evangeliet, när det 

aktualiseras i förkunnelsen, i läran eller den systematiska 

teologin, i det kristna troslivet och i den kristna 

missionen. Genom proklamationen av det kristna 

kerygma eller Kristus ordet växer apologetiken fram som 

ett naturligt hjälpmedel i kommunikationen för att få 

evangeliets sanning över till de som icke är troende. 

Apologetiken blir en bro vi bygger mellan de 

troendes rike och de icke- troendes värld. Över denna 

bron kan det kristna budskapet förmedlas. 

När vi har fått kontakt med de människor, som är 

utanför Guds rike, så blir det Den Helige Andes uppgift 

att övertyga människans själ om hennes förtvivlade 

situation skild från Gud. Vidare att människor kan bli 

medvetna om synd och död; men också om rättfärdighet, 

nåd och frälsning genom Guds kärlek i Kristus Jesus. I 

mötet med människorna i världen blir det också 

nödvändigt att apologetiken kan presenteras och försvara 

kristendomen på ett sådant sätt att den blir så attraktiv 

som möjligt. Vi kan därför säga att apologetiken är 

kyrkans egentliga kampteologi och missionsteologi för 

evangeliets utbredande i denna världen. 

PAULUS MÖTER NYA KULTURER 

OCH ICKE JUDISK FILOSOFI 

----------------------------------------------- 

Då Paulus tog evangeliet på dess mission från 

Jerusalem på vägen intill jordens ändar, ( Acta 1: 8) så 

mötte han många olika filosofiska system, kulturer och 

19

eligioner. När han presenterade evangeliet i de nya 

miljöerna, så upplevde han att den kristna religionen fick 

motståndare. 

Det finns alltid en viss tröghet i accepterandet av 

något radikalt nytt. Evangeliet kom med ett radikalt nytt 

budskap och fick uppleva trögheten i mottagandet. 

Motståndet mot evangeliet kom från flera håll. Det var 

dels ett motstånd, som kom inifrån Paulus egen 

kulturmiljö, judendomen; och dels ett yttre motstånd från 

de människor som hade en annan andlig och kulturell 

tradition. Paulus måste ta upp en andlig kamp på båda 

dessa frontavsnitt, och kampen utfördes med 

apologetikens medel. Detta innebar att han måste känna 

till motståndarnas filosofi. Genom sin kunskap kunde 

han påvisa deras åsikters svagheter samt påpeka att de 

filosofiska systemen inte duger som vägledare på 

livsvägen eftersom de är ofullkomliga och endast 

mänskliga konstruktioner. På den andra sidan måste 

Paulus ha ingående kännedom om evangeliets 

hemligheter. 

Evangeliet måste också kunna presenteras på ett 

sådant sätt att lyssnarna kunde höra och se att den nya 

läran gav dem en bättre och fullkomligare livsväg än den 

de hade valt. Den nya läran måste kunna hålla i liv och 

död. Paulus måste visa att de kristna hade något, som var 

från Gud, och som leder fram mot evigheten. Det eviga 

livet varar från eon till eon, som har översatts med orden 

från evighet till evighet.. 

Fyra av de system Paulus mötte på sin väg med 

evangeliet, skall vi helt kort presentera här. Det är 

judendomen, agnosticismen, epikureismen och 

stoicismen, som vi tar upp till en kort diskussion. Vi skall 

20

vidare se hur Paulus försvarar kristendomen i relation till 

dessa filosofiska system. 

JUDARNA HÅLLER MOSES LAG 

--------------------------------------------- 

JUDARNA presenterade sin frälsningsväg som 

byggde på kravet att medlemmarna måste hålla lagen, 

som var identisk med Moses lag: 

”Men från Judèen kom några män dit ned och 

lärde bröderna så: ” Om I icke låten omskära 

eder, såsom Moses har stadgat, så kan I icke 

bliven frälsta ” (Acta 15: 1,24). 

Det var i Galatia att judarna framträdde och försökte 

riva ner Paulus andliga byggverk: 

” Alla de som eftersträva ett gott anseende här i 

köttet, de vilja nödga eder till omskärelse, detta 

endast för att de själva skola undgå att bli 

förföljda för Kristi kors skull. Ty inte ens dessa 

omskurna själva hålla lagen. Nej, det är för att 

kunna berömma sig av edert kött som de vilja 

att I skall låta omskära eder” ( Gal.6: 12-13). 

Nedbrytningen startade de genom att sprida tvivel i 

galaternas hjärtan. Tvivlet gick ut på att tron på Kristus 

skulle inte vara tillräckligt för att uppnå frälsning 32). 

Judarna menade att Gud hade utvalt Israel, och givit 

Israels folk löfte genom Abraham. De människor, som 

föddes utanför Israel, måste komma in i Israel genom att 

ympas in i Abrahams ätt. Endast genom denna handling 

kunde de få del i löftet, nåden och välsignelsen, som kom 

med Kristus 33). 

Judarna var, som vi uppfattar det, konservativa 

kristna med judisk bakgrund. De höll fast på en sträng 

21

judisk religionsuppfattning. För att få del i frälsningen, 

som utlovades Abraham, krävde de lydnad mot Moses 

lag. Symbolen för att människan underordnade sig och 

visade lydnad mot denna lag, var att människan lät sig 

omskäras, höll de religiösa festdagarna och speciellt att 

anhängarna firade sabbaten. 34) 

AGNOSTISK RELIGIONSFILOSOFI 

----------------------------------------------- 

AGNOSTICISMEN är en attityd till verkligheten 

och dess natur som är spridd vida omkring. Den 

agnostiska realismen, som filosofisk lära, är ganska ung 

och går tillbaks till Herbert Spencers (1820-1903) bok 

”First Principles”, som utkom 1862. Författaren hävdar 

här att Gud är den okända källan till all existens. Denna 

sofistikerade agnostiska synpunkt är mycket ung som 

filosofi, men som attityd är den agnostiska inställningen 

mycket gammal. Den agnostiska positionen är en bra väg 

att ta, om människan vill komma ut ur en svår situation. 

Denna attityd är speciellt praktisk, om vi inte vill ta 

ställning till en filosofisk eller religiös position. 

Paulus hade mött den agnostiska andan i Aten. Det 

är tillräckligt att påminna om hans upplevelse, då han 

gick runt i staden och fann inskriften på en altare till en 

okänd Gud : 

” Ty medan jag har gått omkring och betraktad 

edra helgedomar, har jag funnit ett altare. På 

det var inskrivit: ”Åt en okänd Gud”. Om just 

detta väsendet, som I sålunda dyrkar utan att 

känna det, är det jag nu kommer med budskap 

till eder ” (Acta 17: 23). 

22

Ordet agnosticism kommer av det grekiska ordet 

agnoeo, αγνοεο, som betyder att vara ovetande eller att 

inte förstå. Det är ju en lättvindig väg att bli av med det 

religiösa problemet genom att säga att vi inte förstår 

Gud. Men, som religiös position är agnosticismen 

ohållbar, om vi inte kan veta om Gud är god eller ond, 

vis eller dum, andlig eller materiell. 

Denna position är en utmaning till forskning för att 

ta reda på hur den Gud är, som vi väljer att tro på. 35) 

EPIKURÉERNAS NJUTNINGSFILOSOFI 

------------------------------------------------------ 

EPIKURÉERNA, som Paulus mötte i Aten, räknar 

sin lära tillbaks till Epikurus (342-270 f. Kr.): 

” Också några filosofer, dels av epikuréernas 

skola, dels av stoikernas, gav sig i ordskifte 

med honom. Några sade: ” Vad är det för 

visdomskorn den där har snappat upp? Vart 

vill han komma? ” Och andra: ”Han är tydligen 

en som vill införa främmande gudar.” Paulus 

predikade ju budskapet om Jesus och 

uppståndelsen. ( Acta 17: 18). 

Epikurus var från ön Samos utanför Mindre Asiens 

kust. Han var grundaren av en av de tre berömda filosof 

skolorna i Aten. 

Den första filosof skolan var Platons Akademi, den 

andra var Aristoteles Lyceum och den tredje var 

Epikurus´ trädgård 36). 

Epikurus var en grekisk hedonist. Hedonismen var 

en etisk lära, som sökte uppnå njutning och hålla sig 

23

orta från smärta. Dessa två saker borde vara målet för 

all mänsklig aktivitet enligt denna filosofi. 37) 

Epikurus begränsade njutningen genom att påpeka 

att tankens njutning är en högre och bättre form än 

kroppens njutningar 38). 

Den epikuréiska filosofin, sådan den 

representerades både av Epikurus samt den latinska 

poeten Lucretius (99-55 f. Kr.) i hans bok ” De Rerum 

Natura”, om tingens eller universums natur; är en 

ersättning för religionen. Vi kan därför räkna 

epikurismen som en frälsningsfilosofi. Människans mål 

är enligt denna filosofi NJUTNING. 

Lärans filosofiska njutning är i huvudsak befrielse 

från smärta. Epikurus definierar njutningen som befrielse 

från begärelse, befrielse från fysiska obehag och befrielse 

från mentala skador. Njutningen ger han namnet 

ATARAXIA. 39) 

Både Epikurus och Lucretius menade att religionen 

hade sin rot i FRUKTAN. Av denna orsak var religionen 

ovärdig människan. Båda filosoferna var, trots den 

nämnda synpunkten, villiga att erkänna att där fanns 

gudar, men dessa levde ett liv fullt av glädje i det 

interstellara rummet. De var därför ur stånd att gripa in i 

händelsernas förlopp i historien 40). 

Lucretius förnekade läran om odödlighet. Han 

avvisade det gudomliga styret av världen. 41) I sin 

materialism, som Epikurus hade mottagit från 

Demokritos, fanns det ingen användning för gudar. 

Människorna hade inget att hoppas på och heller inget att 

frukta från gudarna. På den andra sidan förnekade han 

inte deras existens; ty drömmar och visioner, där de 

förekom, var bevis nog för deras existens. 

24

Det är inte gudarna utan människan själv, som 

bemästrar sin egen framtid och sitt eget öde. Lucretius 

avvisar därför läran om den absoluta nödvändigheten och 

determinismen som rådande i personvärlden. På denna 

punkt är han en motståndare till Leukippus och 

Demokritos filosofi som postulerar nödvändigheten och 

determinismen som filosofisk princip. Denna princip 

hade de två filosoferna infört i sina atom läror 42). 

Den epikureiska etiken kom att bli en klosteretik 

eftersom den är giltig skilt från allt som är obehagligt och 

upprörande i den mänskliga existensen. Detta var ingen 

filosofi för det politiska livet, men snarare för den 

epikureiska gemenskapen och brödraskapet där 

medlemmarna visar kärlek för varandra. 43) 

DEN STOISKA DYGDEFILOSOFIN 

---------------------------------------------- 

STOICISMEN, som lära, kom Paulus i kontakt med 

mycket tidigt. Mötet med stoicismen aktualiserades, då 

Paulus kom ut, som missionär, i den grekisk romerska 

världen. 

Zeno ( 350- 258 f. Kr.) från Cypern, räknas som 

stoicismens fader. Det är emellertid många tänkare, som 

har tagit del i utformningen av den stoiska filosofin, och 

varit med att sprida den till länderna runt Medelhavet. 

Stoicismens läroutveckling indelas i tre perioder: 

1. Den gamla stoa, med de grekiska grundarna. 

Denna perioden går fram till ca. år 150 f.Kr.. 

2. Den mellersta perioden, som kallas medel 

Stoa, börjar där föregående period slutar. 

3. Den tredje perioden är sen stoa, eller den 

romerska stoicismen, som kejsaren Marcus 

25

Aurelius tillhörde. 

Stoicismen fick sitt namn från den dekorerade 

pelarhallen där Zeno höll sina föreläsningar. 44) 

Zeno efterträddes av Cleanthes från Assos i Troas, 

som blev efterträdd av sin egen elev Chrysippus ( f. 280 

f.Kr.), som kom från Kilikien. 

Zeno föddes inte långt från Tarsus. Paulus var själv 

från Tarsus, så det är trolig att Saulus från Tarsus, som 

Paulus hette som icke- kristen; fick kännedom om den 

lärde och inflytelserika stoikern, Chrysippus tankar, då 

han gick i skolorna i Tarsus. I Tarsus skolor hade nog 

Paulus också fått lära känna tankarna till Epimenides från 

Kreta ( ca: 600 f. Kr.). Att jag menar att denna filosof 

tillhörde Paulus klassiker grundar jag på det faktum att 

han citeras i brevet till Titus (Tit.1: 12). Det samma 

gäller diktaren Arátos (310-240 f. Kr.) från Kilikien, ett 

distrikt nära Tarsus. Det är denna diktaren Paulus citerar 

i sitt tal i Aten ( Acta 17:28) 45). 

Stoicismen var liksom epikureismen, först och 

främst en livsväg. I moralen representerade stoicismen 

också en typ av hedonism. Stoikerna kommer fram till en 

annan lösning på hedonismen än epikuréerna. 

För stoikerna är moralisk godhet det samma som att 

vara lycklig, och att vara lycklig är att vara moralisk god. 

Däremot har stoikerna en annan inställning till det onda 

och till smärta än vad vi finner i epikuréernas filosofi. 

Medan epikuréerna gör vad de kan för att undvika det 

obehagliga, så möter stoikerna det obehagliga med en 

absolut indifferent, likgiltig, attityd. Attityden till de 

mänskliga livsproblemen kallar stoikerna för APATIA. 

All mänsklig aktivitet är riktad mot denna livsinställning. 

APATIA är livets mål. Denna attityd är inte ett medel för 

att uppnå något efter livet på jorden, utan den är ett mål i 

26

sig själv. Stoikerna visar en vilja till liv oavsedd hur livet 

här i tiden behandlar människan. 

Antingen styrs människan av förnuftet, och då är det 

moraliskt gott, eller så är det inte förnuftet som styr, och 

då är resultatet moraliskt ont. I stoicismens system kunde 

det inte förekomma någon plötslig omvändelse från 

ondska och dumheter till rättfärdighet och vishet. Den 

mänskliga rasen var, enligt deras filosofi, fullständigt 

förlorat tillstånd. Motivet för denna läran fann de i 

människans eget liv, som karakteriseras av fullständig 

dumhet och olyckliga förhållanden. 

Frälsningen reserverades de stoiska vismännen. 

Cleanthes hävdade att när en människa en gång var frälst, 

så kunde hon inte åter falla från nåden. Denna läran 

förekom i protestantismen, speciellt i vissa 

calvinistiska kretsar. Chrysippus däremot hävdade att de 

visa männen kunde falla från frälsningen, och de kunde 

aldrig vara helt säkra på att de inte kunde bli avfällingar. 

Dessa två antika positioner påminner oss om vår tids 

kalvinistiska predestinations lära. I dag är det läran om 

människans förut bestämmelse på den ena sidan, och på 

den andra sidan metodismens lära om Guds fria nåd i 

Kristus, som är tillgänglig för alla som tror. Metodismen 

är den enda religionen som har en klar lära om att 

människan kan bli en avfälling; men att hon åter kan 

införlivas i Kristi försoningsrike. 

Stoikerna utvecklade en panteism och en logos lära. 

Den stoiska filosofin övertog ordet ” LOGOS” från 

Heraclitus och gjorde logos till en förnuftig styrande 

princip i sin filosofi. 

Logos, Λογος , som stoikerna tolkade som en 

kosmisk själ eller tanke, var immanent, inneboende, i den 

alltid levande elden. Dessa två realiteter var blandad till 

27

ett enkelt, levande och tänkande världsstoff. 

Världsstoffet kallade de GUD, eter, eld, natur eller 

universum. Världsprocessen kallades förnuft, tanke, själ, 

försyn eller öde. 

Allt, som händer i livet, dikteras av ett kosmiskt 

förnuft. Det dirigeras av gudomligt försyn, som bestäms 

av en viss mening. Eftersom universums natur är 

förnuftig, så är allt som sker i universum till det bästa. 

Gud är universum, och universum är Gud. 

Panteismen uppfattar sålunda Gud, som hela 

verkligheten, där naturen och människan ingår som delar 

i helheten. Det onda tycks existera därför att vi 

människor har en ofullständig kunskap om det helas 

natur. Det religiösa värdet ligger, för panteisten, i det 

helas natur. 46) 

Stoikernas attityd till religionen var skeptisk och 

likgiltig precis som epikuréernas. Den verkliga guds 

tjänst bestod för stoikerna i att leva ett liv i förnuftig 

överensstämmelse med världens förnuftiga uppbyggnad. 

Tar vi för oss stoikernas odödlighetstro, så lär Zeno 

frågan om själens odödlighet stå öppen. Chrysippus 

begränsade odödligheten till endast att gälla de stoiska 

vismännen. Cleanthes däremot, lät överlevnaden, gälla 

alla människor. 47) 

Den stoiska livsvägen byggde upp ett universellt 

brödraskap av alla som sökte vägledning av förnuftet på 

vägen mot APATIA. 

Problemet om kristendomens lära i relation till 

judarna, tar Paulus upp i Galaterbrevet under temat : 

”Lag och Nåd”. Brevet har kallats: Den kristna frihetens 

”MAGNA CHARTA”. 

Mot judarnas stränga efterlevnad av Moses lag som 

frälsningsväg, påvisar Paulus att den kristna och 

28

hedningen ( 1 Kor.15: 3 fl.), är inte bunden av 

ceremonilagarna ( Gal.2: 3; Col.2: 16) . Den kristna har 

frihet från lagens slaveri ( Gal.6: 12). Den kristne har fått 

en ny frihet, som innebär att han är bunden till Kristus, 

som hans slav ( Gal.2: 4). Den kristne behöver inte den 

yttre omskärelsen ( Gal.5: 6). Den kristne är på den andra 

sidan inte löst ifrån lagen i betydelsen av den mosaiska 

uppenbarelsen av Guds vilja eller av Israels livsordning, 

som Paulus uttrycker med orden lag eller lagen, ′ο νοµος 

eller bara νοµος. 48) 

Denna Guds lag har fått sin fullbordan i Jesus 

Kristus. I tron på Kristus får människan del i lagens 

utlovade rättfärdighet, nåd och välsignelse. Paulus 

kommer med en ny tolkning av lagen. Han ser den i 

ljuset av Kristus. Kristus blir den nya Skrift principen för 

honom. Jesus är Gudamänniskan, som har uppfylld 

lagens krav. När människan genom tron är i Kristus, så 

får hon av Guds fria nåd, del i alla de välsignelser som 

flödar ut från Guds kärlek. 

Det gamla testamentet får sin fullbordan i Jesus 

Kristus, som binder G T och NT samman. Kristus är 

förbindelselänken mellan de två. I gemenskap går G T 

och NT fram mot den slutliga fullbordan i Guds rike där 

alla löften uppfylls ( Hebr. 7: 18; 8: 13). 

I Kristus har vi nyckeln till förståelsen av 

Skrifterna; ty Jesus är den nya TORAN. Jesus Kristus är 

Guds sol, som lyser fram i mörkret ( 2 Kor.4: 6), och i 

Honom finner vi den frälsande nåden, som GT har 

förberett genom sin förberedande nåd. Enligt denna 

filosofi kan vi säga att Kristus är lagens slutpunkt, ϑελος 

( 2 Kor.1:20). 

Genom tron, eller rättare sagt, KRISTUSTRON, får 

den kristna av nåd, rättfärdighet och inte genom 

29

omskärelse eller andra laggärningar ( Gal.3: 9-14). 

Abraham är för de kristna alla troendes fader ( Gal.3:16). 

Det är sålunda KRISTUSTRON och inte Moses lag, 

som är det centrala i Guds löfte till Abraham. 49) 

PÅ AREOPAGEN PROKLAMERAR 

PAULUS DEN LEVANDE GUDEN 

--------------------------------------------- 

I Paulus tal på Areopagen ( Acta 17: 22-34) eller 

Marskullen får vi veta något om hur Paulus möter de 

olika filosofiska riktningarnas Guds bild, religion och 

praktiska levnadssätt. Paulus tar sin utgångspunkt i den 

gudsuppfattning som var rådande i Aten. Hieronymus 

( + 420 e. Kr.) säger. Att det fanns en inskrift i Aten med 

följande ordalydelse : 

” För gudar i Asien, Europa och Afrika; 

okända och främmande gudar” 50). 

Paulus kommer inte med panteism, polyteism eller 

agnosticism utan med en personlig teism. Gud har 

skapat, ποιησαι av ποιεω , format och konstruerat 

kosmos, Κοσµον. Här möter vi den aktiva Guden, som 

är Herre både i himlen och på jorden. 

I detta sammanhang använder Paulus ordet Kyrios, 

Κυριος , och knyter därmed an till ⎤⎤ ⎤ ⎤⎤`, Jahùe. Dessa 

namn är identiska med Jahve i GT. Det är den samma 

kraftfulla Guden i GT som i NT (v.24). Det är Han som 

ger liv, ξωην , och ande , πνοην , till alla människor 

(v.25). 

På grund av enheten i Skapelsen presenterar Paulus 

ett broderskap grundad på Guds skapelse och inte på ett 

exklusivt filosofiskt sällskap eller en mystisk gemenskap. 

30

Eftersom Gud är vår Fader, så är vi alla bröder. Gud är 

inte endast Skaparen, utan Han har också den gudomliga 

kontrollen över universum. Gud är aktiv och griper in i 

kosmos, men Han har också intresse av människornas 

liv. Detta personliga intresset framkommer i Guds 

FÖRSYN för människorna i motsats till filosofins 

ödestro (v26). 

Gud är, det är sant, dold för våra mänskliga ögon, 

men han är nära alla människor, ja, han är närvarande 

över allt (v.27). I Gud lever vi, och rör oss och är till. Det 

är HAN som ger oss förutsättningarna för livet. Han 

uppehåller livet och kämpar för att bevara det. Han ger 

oss sin gudomliga hjälp för att vi skall kunna leva våra 

liv här på jorden (v.28). Gud är en ANDE, och eftersom 

människan är skapat i Guds avbild, så är människan 

också andlig. Det är en verklighet att ANDE KAN 

MÖTA ANDE och ANDAR KAN KOMMUNICERA 

MED VARANDRA. Av denna orsak kan inte falska 

gudar hjälpa människan (v.29). Det finns en omvändelse 

från hedningarnas gudar till den levande Guden, och 

vägen till denna omvändelsen går genom ånger, bättring 

och tro (v.30). 

Det finns en universell dom. Domen förutsätter att 

det finns ett personligt ansvar hos människan för hennes 

egna handlingar. Människan har ansvar inför en 

personlig moralisk Gud, och inte inför sitt förnuft. I sitt 

sökande efter lyckan, kan människan icke klara sig utan 

Gud. 

Mot materialismen sätter Paulus upp Guds 

dynamiska handlande. Vidare hävdar han att 

människorna är personligt ansvariga för sina gärningar 

inför en personlig Gud, som människorna kränker genom 

31

sitt icke moraliska beteende; men som de gläder genom 

sina kristna liv och leverne (v.31). 

Den universella domen skall ske genom Kristus, 

som Gud har utsedd till domare över hela den 

ekumeniska eller bebodda världen. Detta finner Paulus 

styrkt genom att Gud uppväckte Jesus från de döda 

(v.32) 

UPPSTÅNDELSEN finns i kristendomen, som en 

möjlighet, därför att de kristna tror på en levande Gud. 

Hans kärlek och godhet är de starkaste bevis på att HAN 

menar allvar med att ge människorna en livsform, som 

det är värd att leva i under eon efter eon. Den evighet, 

som detta eviga liv skall levas i, blir ett eoniskt liv i tid. 

Det blir också ett liv med kvalitet. Gud vill göra trons 

hopp till verklighet i Kristus 51). 

§ 5 DE APOLOGETISKA FÄDERNA 

============================ 

ALL MISSIONSTEOLOGI är till sin natur 

apologetik. Den teologiska apologetiken har betonats 

olika i kyrkans historiska epoker. Här skall vi ta för oss 

de apologetiska fäderna och betrakta deras teologi. Först 

presenterar vi dem helt kort, och därefter kommer en kort 

framställning av deras problematik. 

JUSTINUS MARTYREN 

-------------------------------- 

JUSTINUS MARTYREN, föddes år 100 eller 165 

efter Kristus. Han var en lärare i filosofi från Samaria i 

Palestina. Han konverterade till kristendomen. Han led 

32

martyrdöden i Rom år 165 efter Kristus. Justinus 

Martyren var en av de tidigaste och betydelsefullaste 

kristna apologeterna. 52) Han provade övertyga 

hedningarna om kristendomens sanningar. Genom sina 

böcker ville han få bort de feltolkningar av kristendomen 

som han menade var orsaken till förföljelserna av de 

kristna. Han försökte övertyga hedningarna om den 

kristna religionens och filosofins överlägsenhet över den 

filosofi som den hedniska världen kunde erbjuda. 

Kristendomen hade också en bättre kunskap, γνωσις , än 

den hedniska filosofin. Hemligheten till detta faktum låg 

i inkarnationens uppenbarelse. 53) Hans apologetiska 

arbeten tillägnades Antonius Pius. I tillägg till Justinus 

Martyrens apologetiska arbeten finns en dialog mot 

judendomen. Denna skrift finns i tysk översättning 54). 

ATHANAGORAS 

----------------------- 

ATHANAGORAS var en kristen platonsk filosof 

som levde under den senare hälften av det andra 

århundradet efter Kristus. Han var en av lärarna vid 

Kateket skolan i Alexandria. Genom sina skrifter kom 

han att betyda mycket för den kristna apologetiken. Han 

skrev en försvarsskrift för kristendomen och en skrift om 

uppståndelsen. 55) 

TATIANUS 

---------------- 

TATIANUS var en syrisk teolog från den senare 

delen av det andra århundradet efter Kristus. Han besökte 

Rom år 160. Han bearbetade den grekiska boken 

33

evangelieharmonin eller diatessáron. Här framställdes de 

fyra evangelieberättelserna som en sammanhängande 

helhet. Omkring år 70 efter Kristus översattes boken till 

syriska och användes där till dess att biskop Rabula av 

Edessas översättning av de fyra evangelieberättelserna 

var färdig utarbetade. De grekiska och syriska texterna 

av diatessáron har förlorats, men genom kommentarer på 

arameiska samt en arabisk översättning kan vi få en god 

förståelse av denna skrift. Tatianus förklarades som 

kättare, och hans evangelieharmoni förstördes 56). 

TERTULLIANUS 

----------------------- 

QUINTUS SEPTIMUS FLORENS TERTILLIANUS 

Levde mellan åren 160- 220 efter Kristus. Han 

utvecklades till att bli en av den gamla kyrkans främste 

och betydelsefullaste skriftställare. Han föddes i Kartago, 

som son till en romersk centurion, befälhavare, i den 

romerska legionen. 

Han var utbildad jurist och livnärde sig som 

kringvandrande filosof innan han omvändes till 

kristendomen. Han kämpade mot den hellenistiska 

synkretismen, religionsblandningen, som försökte tränga 

in i kyrkan genom gnosticismen, hävdar dualism mellan 

ande och materia. Det var han som formade slagordet: 

” Vad har Aten med Jerusalem att göra; 

akademin med kyrkan och heretikerna 

med de kristna att skaffa ?” 

Han försvarade den kristna trosläran, och han fann 

att läran kunde uttryckas i de tre kristna lärosatserna : 

1. Gud är himlens och jordens skapare. 

2. I inkarnationen blir Gud människa i Jesus 

Kristus. 

34

3. Tron på köttets uppståndelse 57). 

Tertullianus fick betydelse för kristologin med 

Formuleringen om Kristi två naturer, substanser, och för 

treenighetsläran, som handlar om tre ”personer”, i en 

Gudom. 58) 

Tertullianus fick också betydelse för den romersk 

katolska kyrkans lära om askesen och förtjänstläran. 

Vidare gav han sitt bidrag till läran om arvsynden och 

botens sakrament. Runt år 200 e. Kr. bröt han med den 

romersk katolska kyrkan och anslöt sig till Montanus lära 

och blev denna rörelsens ledare. 59) Montanismen hade 

ett stort inflytande, som en spirituell eller karismatisk 

rörelse inom kyrkan, och den kom att konkurera med 

kyrkan om popularitet bland folket 60). 

ARISTIDES 

---------------- 

ARISTIDES tillhör också apologetikens fäder. Hans 

författarskap härrör också från tiden kring mitten av det 

andra århundradet efter Kristus. Aristides sammanfattar 

apologeternas grundtankar, när han säger : 

” De kristna har funnit sanningen; ty de 

erkänner Gud som Skaparen och alla tings 

verkmästare, och de dyrkar ingen annan Gud. 

De har Jesu Kristi bud skrivna i sina hjärtan, 

och de följer dessa bud medan de väntar på de 

dödas uppståndelse och livet i den kommande 

världen”. 

De apologetiska fädernas förkunnelse samlades 

kring tron på Gud, det etiska livet och odödlighetstron. 

På detta område speglade de något av det karakteristiska 

i den tidens intellektuella och andliga klimat. 61) 

35

§ 6 DE APOLOGETISKA FÄDERNAS APOLOGETIK 

======================================== 

Apologetiken har sin historia, som all annan 

vetenskap. Den kristna apologetikens fäder är Aristides, 

Justinus Martyren, Tatianus, Tertullianus och 

Athanagoras. Dessa teologer har fått en kort presentation 

i det föregående avsnittet. 

Apologetiken räknas som en gren av teologin. 

Disciplinen definieras olika av de teologiska 

skolbildningarna. Några teologer anser att apologetikens 

uppgift är att försvara och bevisa sanningen i den kristna 

läran 62). 

Det riktades många angrepp på den kristna tron i det 

andra århundradet efter Kristus. Det var inte endast den 

kristna trosläran som angreps utan också de kristna 

personligheterna. Dessa angrepp kom i form av skrifter 

som smädade de kristna. Några arbeten var mer 

avancerade och filosofiskt genomtänkta och 

genomarbetade skriftliga alster. Ett intressant angrepp 

kom omkring år 170 och var författat av Celsus. De 

kristna apologeternas arbeten framkallar den kristna 

dogmatiken eller den systematiska teologin, som i dag 

går under namnet tros- och livsåskådning vid vissa 

universitet. 

TEOLOGINS TVÅ SÄTT ATT MÖTA 

FRÄMMANDE TANKERIKTNINGAR 

------------------------------------------------- 

När den kristna läran proklamerades, kom den i 

kontakt med olika religionstyper och filosofiska system, 

36

De kristna teologerna måste ta ställning till dessa 

riktningarnas trosinnehåll. 

Bland apologetikerna kan vi skilja mellan två olika 

riktningar. Den ena riktningen hade en positiv inställning 

till filosofin medan den andra riktningen hade en negativ 

inställning till hedningarnas tankearbete. 

Justinus Martyren hade en positiv inställning till 

filosofin eftersom han framställde kristendomen som den 

fullkomliga och högsta filosofin. Han såg på filosofin 

som en förberedelse för kristendomen eller som en 

stödvetenskap för teologin. 

Helt annorlunda var det med Tatianus och 

Tertulianus, som betraktade kristendomen som brottet 

med filosofin. Vi kan kanske säga att redan här möter vi 

prototypen på de två moderna riktningarna inom 

religionsfilosofin. 

På den ena sidan har vi den av Barth påverkade 

dialektiska teologin, som uppfattar kristendomen som 

brottet med den etiska idealismen. 

På den andra sidan har vi den mer positiva liberalt 

orienterade teologin, som ser kristendomen som den 

etiska idealismens fortsättning. 63) 

Justinus Martyren kan betraktas som föregångaren 

till de moderna rationalisterna inom teologin, medan 

Tatianus och Tertullianus påminner om de så kallade 

objektiva teologerna eller irrationalisterna inom mellan 

krigstidens teologi. 

37

§7 DE APOLOGETISKA 

FÄDERNAS PROBLEMATIK 

======================= 

Även om det var olika nyanseringar i uppfattningen 

av relationen mellan kristendomen och filosofin bland 

fäderna inom apologetiken, så var grundsynen den 

samma. Deras grundsyn gick ut på att kristendomen var 

den fullkomliga filosofin, som byggde på den 

fullkomliga uppenbarelsen i Jesus Kristus. Det är 

speciellt fyra grundtankar, som upptar apologetiken, i det 

andra århundradet efter Kristus. Dessa är: 

1. Sanningsfrågan. 

2. Gudsbegreppet. 

3. Logos kristologin. 

4. Kristus och det kristna livet. 

Kring dessa fyra huvudpunkter kretsar de apologetiska 

tankarna. 

SANNINGSFRÅGAN 

--------------------------- 

SANNINGSFRÅGANS HUVUDTANKE uttrycks 

av Aristides i förra avsnittet. Här kan vi understryka att 

sanningen fann apologetiken i Gud och i kunskapen, 

γνωσις, som handlar om Honom som Skapare och den 

som uppehåller alla ting. Denna kosmiska verklighets 

sanning har de kristna tillgång till i inkarnationen i Jesus 

Kristus. Sanningen bor i de kristna genom Jesu bud som 

är skrivna i deras hjärtan. Sanningen inkarneras i de 

kristna och demonstreras i deras leverne. De kristna lever 

ett bättre liv än de ickekristna. Orsaken till detta faktum 

är att de kristna har en bättre kunskap och en större del 

38

av sanningen än de ickekristna. De kristna har också ett 

bättre hopp än de icke kristna, och detta hoppet uttrycks i 

tron på de dödas uppståndelse och livet i den kommande 

världen. 

GUDSBEGREPPET 

------------------------- 

GUDSBEGREPPET provar apologetiken få klarhet 

i genom en filosofisk, kosmologisk och teleologisk 

argumentering. Gud är den upphöjda, den osynliga, den 

eviga, den oföränderliga och den absoluta existensen i 

överensstämmelse med den platonska stoiska filosofin. 

Den kristna kappan, som slängs över denna filosofiska 

grundsynen, är den kraftfulla betoningen av den kristna 

traditionen som räknar med Gud som den all mäktiga 

Skaparen av världen. 

LOGOS KRISTOLOGIN 

------------------------------- 

LOGOS KRISTOLOGIN har fått sitt klassiska 

uttryck i den fjärde evangelieberättelsen. Genom 

apologetiken får läran sin fasta plats i den gammal 

kyrkliga teologin. Tatianus säger: 

” Vid den tiden, då skapelsen ännu inte hade 

börjat, var Gud allena. Logos vilade ännu som 

förnuftskraft i Gud.” 

Vi kan inte här gå in på den långa rad av kristologiska 

strider, som blåste genom kyrkans första 

39

århundraden; men vi skall ta fram några fakta om logos 

kristologin: 

a) Genom LOGOS, Λογος , fick kristendomen 

kontakt med den värld, som var före 

kristendomen och utanför dess råmärken. Det 

gudomliga förnuftet, det samma logos, som 

tidigare hade låtit några av sina strålar lysa fram 

hos den grekiska filosofins stormän och i 

stoicismen; lyste nu med klart och fullt ljus i 

Kristus. Det är enligt denna kunskap, vi kan säga 

att: ”de människor som hade levd enligt Logos” 

innan Kristus, hade i verkligheten varit kristna. 

Detta gäller personer som Sokrates, Platon, 

Abraham och profeten Elias med flera personer. 

b) KRISTENDOMEN var på trots av den nämnda 

övertygelsen om Logos närvaro innan Kristi 

uppenbarelse, av högre karaktär och absolut i 

relation till de filosofiska systemen och de andra 

religionerna. 

Varför kan vi ha denna synpunkt? Orsaken är att 

Guds Logos hade blivit kött och blod i Kristus. 

Härigenom var det fullkomliga på kristendomens sida. 

Inkarnationen och det i samtiden väl kända logos 

filosofien var nyckeln som öppnade dörrarna för 

kristendomen in till den grekisk – romerska kultur 

världen 64). 

Johannes evangeliet underordnade idén om Logos 

till idén om Guds Son. Apologetiken däremot vände upp 

och ner på faktorernas ordning. Härmed tog de, vad 

Harnack har kallat för: 

” Det viktigaste steget, som någonsin har tagits 

i den kristna dogmatikens rike” 65). 

40

Genom att apologetiken med de apologetiska 

fäderna identifiera Kristus med Logos, gav de Honom en 

rationell status, som den inte hade haft tidigare. Härmed 

lyfte de den pre- existerande och upphöjde Kristus ut ur 

det judiska fantasiriket. De omformade Kristus – Logos 

från att vara en halv – mytisk ärkeängels varelse till en ” 

rationell kraft ”, en kraft eller en varelse som hade sin 

givna plats i den filosofiska världsbilden i samtiden. 

Några av apologetikens fäder hävdade att Logos 

hade en absolut utgångspunkt. Justinus Martyren gjorde 

denna synpunkten tydlig genom att säga : 

” Potentiellt var Logos evigt i Gud ”. 

Det faktum att han var Guds förnuft, och att Gud 

aldrig var utan förnuft, tycks peka i denna riktning. 66) 

RELATIONEN mellan KRISTUS och DET 

KRISTNA LIVET, genomtänktes också av apologetikens 

fäder. Kristus sätts i relation till människolivet i dessa 

kristnas filosofi. 

Den till människa blivna Logos främsta uppgift blir, 

enligt apologetikens fäder, att ge människorna 

information om Gud och Hans vilja. 

I överensstämmelse med anti – stoisk filosofi 

hävdade apologetikens fäder den mänskliga viljans 

valfrihet i motsats till religiös determinism och grekisk 

fatalistisk ödestro. 

Tron på att de kristna har givits förvissning om 

odödlighet genom Jesus Kristus betonas mycket starkt av 

de apologetiska fäder. 

Tron på kroppens uppståndelse understryks enligt 

den kristna traditionen och i opposition till gnosticismen, 

som var en stark motståndare till denna kristna läran 67). 

41

§ 8. ANSELMS APOLOGETIK 

======================== 

Ärkebiskop Anselm av Canterbury (1033 – 1109) 

föddes i Piemonte i Italien. Han valdes till Abbot i ett 

Benediktin kloster i Normandie 1078. Han utsågs till 

ärkebiskop i Canterbury 1093. Anselm har fått 

hedersnamnet ” Skolastikens Fader”. 

På teologiens område kom han att påverka 

utvecklingen genom sitt gudsbevis , det ontologiska 

gudsbeviset, och sin försonings lära, satisfaktions lära , 

som han presenterade i en liten bok, som hade titeln : 

” Cur Deus homo”, ”varför blev Gud människa ?” 

Sitt gudsbevis, som är känt under namnet: Det 

ontologiska guds bevis, tog han sin utgångspunkt i det 

faktum att Gud är den fullkomligaste varelsen. En 

fullkomlig varelse måste också ha existens 68). 

Anselm utnämndes till ärkebiskop av Canterbury 

under William II: s eller William Rufus: s regeringstid. 

Under Henry I: s regering, Henry var Williams bror, 

tvingades Anselm gå i landsflykt. Anselm var ingen 

politiker, men däremot en stor teolog. Kungen och 

ärkebiskopen försonades 1107. Anselm 

helgonförklarades 1494, och 1720 fick han värdigheten 

genom titeln: ”Doctor Ecclesiae” eller kyrkans lärare. 

Han slår fast i sin bok att det är omöjligt för en 

människa att frälsas utan genom Kristus. Han säger 

vidare att den mänskliga naturen skapades för 

odödlighet, men att denna inte kan uppnås utan Kristi 

försoning; ty Kristus är Gud – Människan. 

Anselm söker efter en gemensam grund för 

samtalen mellan den troende och den icke- troende. Han 

finner denna grunden i det mänskliga förnuftet, som blir 

42

on där kommunikationen mellan de två trosformerna, 

kan passera fram och åter. 

Anselm presenterar en teologi för de enkla 

människorna. I denna sin apologetik eller evangeliska 

filosofi prövar han övertyga människorna genom deras 

eget förnuft, att de är i behov av Guds hjälp i Jesus 

Kristus. På den andra sidan försöker han ge de teologiskt 

oskolade troende en förnuftig förklaring och förståelse 

för den tro som finns både i den skolade och oskolade 

människan. 

Genom sin satisfaktions teori vill han översätta 

teologin till ett språk som hans samtids människor kunde 

förstå. Hans idé var att påvisa för människorna att 

försoningen var en naturlig följd och konsekvens av 

Guds egen natur och vilja. Hemligheten med och 

grunden för försoningen finner Anselm ligga i 

inkarnationen och jungfrufödelsen. Här finner vi nyckeln 

till förståelsen av försoningen, som Gud - Människan har 

kommit med till människorna. Försoningen är den punkt 

i den kristna uppenbarelsen där Guds handlande möter 

människans behov. I sin försoningslära gör han 

NATTVARDEN till det centrala sakrame7nt i den 

Medeltida kyrkan istället för DOPET, som kyrkofäderna 

hade hävdat. 69) 

§ 9. MODERN TEOLOGISK APOLOGETIK 

================================= 

Apologetiken, som modern teologisk vetenskap, 

utformades först av Schleiermacher ( 1768 - 1834). Vi 

upptäcker, när vi studerar apologetikens historia, att det 

finns ett märkbart skilje mellan apologetiken före och 

efter Immanuel Kant (1724- 1804). Detta beror på Kants 

43

verklighetsuppfattning och rationalism. Vi skall diskutera 

detta längre fram i denna presentation av apologetiken. 

Det är emellertid en sak, som både Kant och 

Schleiermacher är eniga i, och det är att det enda sättet på 

vilket vi kan genomtänka den religiösa visshetens 

giltighet på; är att ge en klar framställning av vad 

religionen är. Den tankeutveckling, som framställer 

religionens väsen, är också den tankeutveckling som tar 

ställning till religionens sanning. Dessa två linjer för 

tankeutveckling förs samman i Kants postulat teori, samt 

i Schleiermachers teori om den absoluta 

beroendekänslan. 70) Schleiermachers tankar på detta 

område kommer att tas upp till förnyat genomtänkande 

längre fram i detta arbete. 

§ 10 LUNDATEOLOGINS APOLOGETIK – 

EKOT FRÅN IMMANUEL KANT. 

========================== 

Kant påstod att den enda apologetiken, som har 

berättigande, är den som ger en klar framställning av vad 

religion är för något. 

Ekot från Kants teori kan vi höra och se i Lund 

teologin. Sanningen i denna tes förstår vi när vi 

uppmärksammar att den främste representanten för Lund 

teologin på det systematisk - teologiska området, 

professor Gustaf Aulén, inte har något utrymme för 

apologetiken i sin framställning av den kristna trosläran. 

Han säger: 

” Den systematiska teologin vet inte av något 

annat ”kristendomsförsvar" än det som finns i 

klarläggandet av den kristna trons karaktär och 

44

innebörd; den äger icke någon uppgift, som 

icke skulle kunna inordnas under uppgiften att 

– så verklighetstroget som möjligt – utreda den 

kristna trons mening”. 71) 

Medan Schleiermacher lät det systematisk – 

teologiska arbetet stå i ”kyrko- regementets tjänst”, så 

försöker Aulén att göra objektiviteten och sakligheten till 

ledstjärna i den systematiska teologin. Han lägger 

därmed den rena forskningssynpunkten på det teologiska 

läroarbetet. Det enda, som det religiösa livet och kyrkan 

skulle kunna begära av teologin, är att teologin inriktar 

sig på att förstå tron, hävdar Aulén. 72) 

LUND TEOLOGIN ÄR NEGATIV 

TILL APOLOGETIKEN 

--------------------------------------------- 

Lund teologins egendomliga och negativa 

inställning till apologetiken, är karakteristisk för den 

Skandinaviska negativa och kritiska inställningen. Denna 

attityd gäller både teologin, filosofin, metafysiken och 

andra axiologiska frågor, samt till livsproblemen. Detta 

teologiska beteende är inte naturligt för den skandinavisk 

födda andan, utan den är en importvara. Den negativa 

inställningen till livsproblemen har fötts i Tyskland och 

har importerats till Fenno- Skandia. Aulén säger: 

” Teologins historia överflödar av s.k. apologetiska 

försök, vilka företer lika bristande blick för trons art 

och livsvillkor, som de från teologisk vetenskaplig 

synpunkt sett äro suspekta”. 73) 

45

Denna negativa inställning till apologetiken från de 

systematiska teologernas sida är oförståelig, när vi tänker 

på att Aulén säger i sin ” Dogmhistoria ” att apologetiken 

driver fram dogmatiken 74). 

DOGMATIKEN- ETT BARN AV APOLOGETIKEN 

------------------------------------------------------------------- 

Detta innebär att dogmatiken eller den systematiska 

teologin har växt fram ur apologetiken; men så snart 

dogmatiken har blivit en självständig vetenskapsgren vill 

den inte kännas vid sin mor, apologetiken. Detta 

påminner om ett barn som växer upp och som inte vill 

kännas vid sin mor; när det har blivit vuxet. 

Det rent passivt och objektivt ” Beskådande ” av 

tron och dess innehåll är kanske förståeligt om vi tar den 

som en teologins välfärdsfilosofi, som i sitt intellektuella 

” beskådande ” av den ” Allmänna kristna tron ” anar 

fred och ingen fara. Men sanningen är att medan denna 

”beskådande” inställningen fortgår, så utvisas tron från 

det ena livsområdet efter det andra av fiender till den 

”Allmänneliga kristna tron”. Tidigare har det härskat en 

annan inställning inom den lutherska teologin, speciellt i 

dess kamptid, då både Martin Luther och Philip 

Melanchthon kom ut med sina apologetiska 

kampskrifter. Det är tillräckligt att nämna ”Den 

augsburgska bekännelsens försvar, Apologia”. Den 

skrevs av Melanchthon som försvar mot den så kallade 

”Confutatio Pontifica”. Denna lutherska 

bekännelseskrift trycktes 1531 och undertecknades på 

mötet i Schmalkalden 1537. Vidare kan vi nämna de 

46

apologetiska skrifterna, De schmalkaldiska artiklarna, 

som utarbetades av Martin Luther 1537. Dessa skrifter 

skulle läggas fram på ett kyrkomöte som Påven Paul III 

( 1524 – 1550 ) hade sammankallats att mötas i Mantua. 

§ 11 NYVÄCKT INTRESSE FÖR APOLOGETIKEN 

======================================== 

Mot bakgrund av den negativa inställningen till 

apologetiken i skandinavisk teologi, så är det intressant 

att lägga märke till vilket intresse som finns för detta 

ämne bland de kristna ungdomarna. Detta gäller 

ungdomar både i intellektuella och kyrkliga kretsar. 

Samma sak kan vi konstatera är fallet bland de 

människor, som står mitt uppe i livsströmmen, där de 

kristna får kämpa med livsproblemen. Det är i 

livsströmmen där de olika livsåskådningarna möts, att 

behovet för en förnuftig kristen tro är störst. När jag har 

varit tillsammans med studerande ungdom och varit 

handledare i kurser i kristen apologetik, har jag funnit att 

det är ett stort intresse för ämnet bland ungdomarna. 

Den kristna människan är i behov av ett vapen, som 

hon kan använda i dagens situation, för att försvara det 

hopp som bor i henne. 

I apologetiken kan den kristna få hjälp av en 

rationell och naturlig teologi; en teologi, som har intresse 

för försvaret av den kristna tron. 

Om vi skall finna en sådan hjälp i det kristna 

troslivet, så måste vi vända oss till den anglo - 

amerikanska teologin. I denna kulturkrets finner vi ett 

större intresse för apologetiken än i Norden. 

47

Inom religionsfilosofin i Norden kan vi finna ett 

visst intresse för apologetiken, eftersom den är medveten 

om att religionsfilosofin har uppkommit ur apologetiken, 

som professor Eduard Geismar vid Köpenhamns 

Universitet påpekar. 75) 

Längre än så kommer inte den Nordiska teologin, 

och därför är det nödvändigt för de intresserade att 

orientera sig mot teologin i väst. 

§ 12 APOLOGETISKA IMPULSER 

FRÅN ENGLAND OCH USA. 

-------------------------------------- 

Vi kan nämna två teologer från England, som har 

betydd mycket för den kristna apologetiken. Det är dr. 

W. W. Sangster och dr. Donald Soper, som jag tänker på 

i detta sammanhang. Båda har tagit evangeliets glada 

budskap ut till det engelska folket. Genom detta arbete 

har stora delar av den engelska allmänheten kallats att ta 

ställning i sitt tänkande till kristendomen och Kristus. 

Därefter till en praktisk tillbedjan av Gud i gudstjänsten, 

samt att leva kristendomen ut i det dagliga livet. 

När vi studerar universitetskatalogerna i England, så 

finner vi att apologetiken har sin givna plats i 

studieplanerna för de teologiska studierna både för 

graden S. Th., which means Scholar of Theology, och 

för graden B. D., Bachelor of Divinity. 76) Detta gäller 

både för Oxford University och för London University. 

Intresset för apologetik är också stort i Amerika. 77) 

Vid Drew University, Madison, New Jersey, gav 

professor Stanley Romain Hopper kurs i kristen 

apologetik med utgångspunkt i existentiell teologi. Det är 

speciellt Paul Tillichs ”correlation ” av det kristna 

48

kerygmat, budskapet, riktad till den mänskliga 

situationen tillsammans med kommunikationsproblemet, 

som speciellt intresserar i detta sammanhang. 

Ett par exempel till från USA kan tas fram här. Det 

gäller den nya liberalism, som har renats, fördjupats och 

blivit mer evangelisk, utan att den därför har övergivit 

sin anda av fri forskning och sin tro grundad på förnuftet. 

78) 

Vidare kan vi nämna en av de främsta kvinnliga 

teologerna, dr. Georgia Harkness. Hon har varit professor 

i tillämpat teologi vid Pacific School of Religion, 

Berkeley, Kalifornien. Dr. Harkness har givit ett rikt 

bidrag till en fördjupat syn på hurudan vi skall låta den 

kristna läran inkarneras i människans dagliga liv. Vidare 

hur vi skall tillämpa teologin i de mänskliga situationer, 

som uppkommer i det moderna samhällslivet. 

Vi kan också nämna en av representanterna för 

Boston intellektualismen eller Personalismen. Här tänker 

jag på dr. L. Harold DeWolf. Han var professor i 

systematisk teologi vid Boston University, men 

utnämndes senare till rektor vid Wesley Theology 

Seminary, American University, Washington DC.. Han 

har plats för både uppenbarelse och förnuft i sin teologi. 

Han har vidare en positiv användning för den naturliga 

teologin i sitt arbete. Den naturliga teologin är för honom 

ett hjälpmedel i kommunikationen med de människor 

som står utanför och främmande för den kristna teologin. 

Denna form av teologi är nödvändig i sådana 

internationella sammanhang som vi möter i De förenade 

nationerna. 79) 

49

VARFÖR ÄR DET NÖDVÄNDIGT 

MED APOLOGETIK I DAG ? 

-------------------------------------- 

Att apologetiken är nödvändig i våra dagar förstår 

vi när vi uppmärksammar alla rivaler som den kristna 

tron möter i ideologierna och alla ismerna. Alla dessa 

riktningarna kallar på människornas lojalitet i dag. 

Innan vi kan ta upp till diskussion alla de olika 

tävlande ideologierna och problemen, som möter den 

kristna tron i dagens situation, så är det nödvändigt att vi 

tar lärdom från historien. Med detta menar jag att vi 

måste lära oss mycket från tidigare tiders och epokers 

mänskliga erfarenheter på det teologiska området. Ju 

starkare förankring vi har i det förflutna, ju säkrare kan 

vi orientera oss i nuet och ha ett finger med i framtiden. 

§ 13. APOLOGETIKEN FÖRE OCH EFTER KANT 

----------------------------------------------------------------- 

Apologetiken har varit en livsnödvändighet för det 

kristna livet och den kristna läran under historiens gång. 

Den har varit nödvändig för den kristna tron i mötet med 

världen och de problem, som uppkommer i samlivet med 

icke- troende människor. Redan apostlarna hade detta 

klart för sig, då en av dem sade : 

” Och I skall alltid vara redo att svara var och en 

som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, 

dock med saktmod och fruktan ” ( 1 Pet. 3:15 ). 

50

Denna apostoliska beredskap, att de kristna skulle 

vara redo att rycka ut till kristendomens försvar genom 

en tankeklar presentation av den kristna tron, var 

speciellt aktuellt i urkyrkan. Vi har ögonen öppna för 

detta faktum, när vi vet att främmande religionselement, 

filosofiska system, mysterieläror och läror om själv - 

frälsning försökte tränga in i den unga kristendomen. 

Eftersom kristendomen, som Nietzsche sade, är 

omvärderingen av alla antika värden; så var det 

nödvändigt att kyrkan hade en tankeklar utformning av 

läran, som kunde säkerställa kristendomens existens i 

världen. 

Att vi sätter ett skilje i apologetiken med Immanuel 

Kant, och räknar med apologetiken före och efter Kant, 

har sin grund i verklighetsuppfattningen. 

VERKLIGHETSUPPFATTNINGEN FÖRE KANT 

--------------------------------------------------------------- 

Verklighetsuppfattningen före Kant kan rent 

schematiskt framställas på följande sätt : 

O = objektet 

S = subjektet O ---------------------------- S 

Enligt denna uppfattning skulle verkligheten, 

objektet, avsätta sina intryck på subjektet, och därmed 

skulle den skapa verklighetsuppfattningen. Subjektets 

verklighetsuppfattning var därför exakt kongruent med 

objektvärlden. Ju närmare objektet och subjektet kommer 

51

varandra ju närmare kommer vi verkligheten. Målet 

uppnås när objektvärlden och subjekt världen blir 

sammanfallande. 

Denna verklighetssynen påverkar apologetiken, så 

att den uppfattar sig själv och sin uppgift på följande sätt: 

Apologetiken skulle genom förnuftet, ratio, bevisa 

Guds existens och kristendomens sanning och giltighet. 

Det var enligt denna filosofi att det ontologiska, det 

teleologiska , det kosmologiska, det estetiska och det 

moraliska gudsbeviset uppkom. 

Denna uppfattning var ett naturligt resultat av 

upplysningstiden. Under denna epok härskade en nästan 

religiös optimism i samband med det inneboende 

förnuftets möjlighet att lösa alla mänskliga problem. Det 

är därför att vi kan säga att apologetiken före Kant 

karakteriserades av människans försök att finna tankens 

väg till Gud. 

I tillägg till förnuftsbevisen för Guds existens och 

kristendomens sanning, så försökte apologetikens män 

också att finna bevis för kristendomens sanning med 

utgångspunkt i berättelserna om Jesu undergärningar 

sådan de är nedskrivna i Bibeln. 80) 

§ 14 IMMANUEL KANTS APOLOGETIK 

================================ 

Med Immanuel Kant ( 1724- 1804) från 

Köningsberg, kom en annan och delvis ny 

verklighetsuppfattning. Denna fick betydelse för 

apologetiken. Kant räddade på en gång både 

apologetiken och det kristna tänkandet från de till synes 

olösliga tankesvårigheterna som tänkandet hade hamnat 

i. På samma gång gav han kontinuitet åt tankesystemet. 

52

I boken ”Stora tänkare”, säger författaren dr. Will 

Durant, att Kant räddade det kristna tänkandet, och gav 

det respekt och giltighet utåt. Vi skall inte företa någon 

detaljanalys av Kants kritik av det teoretiska förnuftet. Vi 

lägger däremot märke till att han spärrar det teoretiska 

förnuftets väg till Gud. 

Vidare finner vi att han postulerar evighetstron och 

tron på Gud. Genom paradox, det praktiska förnuftet och 

viljan, söker han att ge den protestantiska filosofin nya 

utgångspunkter, möjligheter och vyer. 

Låt oss helt kort betrakta Kants uppfattning av 

verkligheten och dess betydelse för apologetiken. 

Schematiskt kan vi framställa den på följande sätt : 

Personligheten: 

O = objektet 

------------------- S = subjektet 

O >------- S 

-------< Subjektet formar objektet 

------------------- genom sin skapande 

aktivitet. 

Enligt denna framställning ser vi att varje punkt i 

objektet motsvaras inte av varje punkt i subjektet. 

Objektet är inte en självständig verklighet, som 

befinner sig skild från personligheten, utan det befinner 

sig inom personligheten. Detta beror på att objektet 

skapas av en aktivitet från subjektets sida. Härigenom 

blir både objektet och subjektet realiteter inom 

personligheten. Vi måste också på ett sätt ta hänsyn till 

objektvärlden utanför personligheten och dennas 

verklighet. För att lösa de svårigheter, som uppstår i detta 

sammanhang, inför Kant begreppen ” das Ding an sich” 

53

och ”Das Ding für mich”. Han markerar med dessa två 

uttrycken: 

1) Tinget sådant som det är i och för sig själv, och 

2) sådant tinget ter sig för mig eller som jag 

uppfattar det. 

Efter denna tolkning har apologetiken fått en ny 

medvetenhet om sig själv och sin uppgift. Apologetikens 

män övergav den gamla vetenskapsprincipen, som de 

byggde på. 

Den vetenskapliga apologetiken, som ville bevisa 

kristendomens sanning med utgångspunkt i kausaliteten, 

var nu omöjliggjord. Denna väg till lösning av 

sanningsproblemet var nu inte längre gångbar. Istället för 

den gamla uppfattningen måste nu apologetiken söka sig 

nya vägar för att lösa sin uppgift. Det sker nu en 

nyvärdering av de religiösa värden genom värdedomar. 

Det avgörande i den nya relationen till sökandet 

efter sanningen blir tron, som förutsättning för det 

personliga förhållandet till religionen. 

TRON blir ett våghalsigt beteende på samma sätt 

som otron. När det gäller tron i kristendomen, så går vi 

tillbaks till kristendomens grundare, Jesus Kristus. Vi 

bygger upp tron runt det personliga. Orsaken till detta är 

att Jesus inte konstruerade något lärosystem, dogmatik 

eller filosofiskt tankesystem. Han gav människorna liv 

och gjorde sig själv till föremål för tillbedjan. 

I apologetikens nyorientering kommer det 

personliga förhållandet till Kristi person och hans 

gärningar, att bli det avgörande faktum. Det är tron som 

frigör eller feller. 

54

§ 15 SCHLEIERMACHERS APOLOGETIK 

================================= 

Friedrich Schleiermacher (1768 – 1834) räknas som 

den moderna teologiska vetenskapliga apologetikens 

fader. Det avgörande för honom i religionen blir känslan 

av ett fullständigt BEROENDE av det gudomliga. Denna 

känsla utgör en viktig komponent i människonaturen och 

i hans religionsuppfattning. Denna känslan är vidare 

grunden för all kunskap och vilja 81). 

Schleiermacher definierar religionen som: 

” Att ta allt individuellt, som en del av det hela, 

allt begränsade som en representation av det 

icke - begränsade; - det är religion. Vi är 

medvetna om att vi står i relation till Gud.” 82) 

Schleiermacher utvecklar i sin bok ”Der Christliche 

Glaube” vad han menar med känslan av absolut 

beroende. Vi kan schematiskt framställa hans idé på 


Världen : Jaget : 

---------- ------beroende 

av: 

>---------------------------------------------- 

X< -------------------------------------------< X 

Frihet från : 

Figuren här ovan vill illustrera att världen påverkar 

jaget, och jaget påverkar världen. När världen påverkar 

jaget, så framkallar detta en känsla av beroende. När 

55

jaget påverkar världen, så får vi en känsla av frihet 

gentemot världen. 

Denna känslan av beroende och frihet i relationen; 

jaget och världen, står i en växelverkan till varandra och 

ingen av dessa faktorer är absoluta. Det finns ingen 

känsla av absolut frihet, men däremot en känsla av 

absolut beroende. Denna känslan har sitt självständiga 

ursprung. Låt oss framställa denna relation på följande 

sätt : 

Jaget : Världen : 

------- ----------frihet 

från : 

X >------------------------------------ X 

-----------------------------------< 

↑ beroende av : ↑ 

↑ ↑ 

----------------- X----------------------↑ 

Woher 

Jaget står i ett relationsförhållande till världen. Det 

innebär att Jaget och Världen påverkar varandra 

ömsesidigt, så att Jaget har frihet gentemot världen och 

är relativt beroende av världen. Men i tillägg till dessa 

två faktorerna måste vi räkna med ett okänd “X” , som 

Schleiermacher kallar “ Woher “. Den absoluta känslan 

av beroende blir då ett relativt beroende av världen plus 

känslan av beroende genom det transcendentala , Woher , 

som delvis verkar instrumentalt genom världen och 

delvis direkt genom Jaget. För Schleiermacher kommer 

denna känslan av absolut beroende att komma istället för 

alla bevis på Guds existens. Denna känslopsykologi gör 

56

också Kants postolatsteori onödig. Känslan av absolut 

beroende läggs in i personligheten som en mycket viktig 

del av den mänskliga naturen 83). 

§ 16 ALBERT RITSCHELS APOLOGETIK 

================================= 

För Albert Ritschel ( 1822 – 1889 ) var människan 

medborgare i två riken. Denna uppfattningen måste vi 

räkna med i vårt tankearbete enligt Ritschel. I detta 

system finner vi att den ena världen påverkar och 

bestämmer den andra. Vi kan framställa hans uppfattning 

på följande sätt : 

M = 

Människan 

P = Personvärlden, som 

Utgör värdenas och 

Personernas värld. 

( Transcendent ) 

V = Den materiella 

världen, som är 

kausal (Imanent). 

Här ser vi att människan är medborgare i två 

världar; personvärlden och den materiella världen. Den 

streckade linjen i illustrationen visar oss att 

57

materievärlden skall omskapas och vägledas från 

värdenas värld. 

Ritschel menade att han fullbordade grundtanken i 

Luthers teologi, när han uppfattade tron som en 

förtröstan på Gud och inte som ett försanthållande av 

kyrkans lärosatser. Ritschel gjorde ett försök att frigöra 

teologin från metafysiken. Vidare ville han lägga 

teologins grund på den historiska uppenbarelsen allena 

84). 

Ritschel formade sina apologetiska grundtankar i 

enlighet med Kants filosofi sådan som den hade uttryckts 

i “ Kritik der Urteilskraft”. Det är speciellt kantianismen 

i Rudolf Lozes ( 1807 – 1881 ) tolkning som vi återfinner 

hos Ritschel. Det finns emellertid en skillnad mellan 

dessa två filosofer. Ritschel hade en negativ inställning 

till metafysiken. På grund av denna attityd utelämnade 

han Lotzes metafysiska tankelinjer i sitt system. 85) 

Schleiermachers tankar kom in i Frankrike genom 

Sabatiers religionsfilosofi, men den fick också en 

renässans genom Rudolf Otto och hans filosofi 86). 

§ 17 RUDOLF OTTOS APOLOGETIK 

============================== 

Rudolf Otto ( 1869 – 1937 ) återvände i sin filosofi 

till Schleiermacher. Han tar sin utgångspunkt i 

Schleiermachers hypotes; att religionen är en absolut 

känsla av beroende av det gudomliga. Här finner vi en 

reaktion mot den starka ställning som förnuftet hade fått i 

religionen, och mot det faktum att tron hade gjorts till en 

förnuftssak. Rudolf Otto kallar denna känslan av 

beroende gentemot det absoluta eller det gudomliga för 

en typ av “ Kreaturgefühl “. Det var denna känslan, som 

58

Abraham måste ha upplevd, då han talade med Gud; och 

sade : 

“ Se, jag har dristad mig att tala till Herren, 

fastän jag är stoft och aska “ ( Genesis 18:27 ). 

Vi upplever Gud , som den som är helt annorlunda 

än denna världen, eller som han uttrycker det, när han 

använder uttrycket; “ Das Ganz Andere “- 

I sin bok “ Das Heilige “ beskriver Rudolf Otto 

denna animaliska helighet som det numinösa. 

EN PERSONLIG EXISTENTIELL 

RELATION TILL RELIGIONEN 

------------------------------------------ 

Här kommer vi in på den personliga relationen till 

religionen, som upplevs, som ett “ mysterium tremendum 

et fascinosum “. Detta innebär att vi upplever på en och 

samma gång en stark fruktan och bävan inför det Heliga 

och en mäktig dragning mot det Heliga, samt en glädje 

över att vara i det Heligas omedelbara närhet. Det är en 

upplevelse av fruktan och bävan inför Gud, men 

samtidigt en upplevelse av frälsningsglädje. Dessa 

motsatta känslorna verkar in på verandra och ger det 

andliga livet en dynamisk rörelse, innehåll och 

riktningsbestämmelse. Figurligt kan vi framställa denna 

relation så här : 

59

- ∞ negativ + ∞ positiv 

religiositet religiositet 

DOM : HELIGHET : 

--------- ---------------- 

--------------------------------------------------- 

^ 

---------- ----------------- 

⎥ ⎥ 

⇓ ⇓ 

Känslan av Känslan av 

avstånd. Närhet. 

TREMENDUM ET FASCINOSUM 

-------------------- ----- -------------------- 

_______ 

TRO 

==== 

Tron är den bärande och 

Livgivande principen. Tron 

Är förutsättningen för det hela. 

60

Religiositeten består här av en negativ och en 

positiv upplevelse. Den negativa mystiska upplevelsen är 

under domen, där fruktan och bävan är det 

karakteristiska i sammanhanget. Domen framkallar en 

känsla av avstånd mellan Gud och Jaget. Detta avstånd 

framkommer som resultat av en viss idealitet . 

Jesus sade: ”Följ efter mig!”. 

Denna uppmaning ger oss en känsla av att vi är så 

oändligt långt från detta ideal. Den framkallade 

spänningen inom känslolivet, ger förhållandet till Gud 

värme. Samtidigt tar tron språnget och kastar sig ut på de 

70000 famnars Djup, eller trons våghalsiga experiment, 

som Søren Kierkegaard, säger. Därefter kommer 

människan över till den mystiska och positiva religiösa 

upplevelsen av glädje eller fascinosum. 87) Rudolf Otto 

har genom sin filosofiska teologi utövat ett starkt intryck 

och inflytande på den moderna religionsfilosofin, och 

härigenom på apologetiken. ”Det Heliga” är för honom 

religionens innersta väsen. Människan upplever det 

Heliga, som något numinöst. Inför detta står människan 

med en känsla av bävan och upphöjdhet. 88) 

SANNINGSKRITERIET ÄR AVGÖRANDE 

FÖR APOLOGETIKEN 

------------------------------ 

Vi ser att apologetiken eller religionsfilosofin, som 

den moderna riktningen kallar sig, på ett sätt bestäms 

utifrån den kunskapsteoretiska uppfattningen eller det 

sanningskriteriet, som apologetikens män har satt upp 

som utgångspunkt för sin filosofi. Utgångspunkten kan 

ge flera olika former av religionsfilosofi, som i våra 

61

dagar kan leva sida vid sida med varandra. De olika 

riktningarna kan samlas under följande två 

huvudformer : 

1) Rationalism och 

2) Irrationalism. 

Jag gör uppmärksam på att det i vår tid har varit ett 

utbredd uppror mot förnuftet 89). 

Dr. Albert C. Knudson har , i sina Quillian 

Foundation Föreläsningar vid Emory University, Atlanta, 

Georgia, analyserad irrationalismen i våra dagar. I dessa 

föreläsningar påvisar han att tron och förnuftet står och 

faller tillsammans. 90) 

IRRATIONALISMEN ÄR UTAN APOLOGETIK 

--------------------------------------------------------------- 

Irrationalismen har inte plats för metafysik eller 

apologetik i sitt system. Detta faktum är ödesdigert för 

den kristna teologin därför att vägen bort från 

metafysiken går i riktning mot positivism och 

pragmatism. 91) 

Dr. Knudson tar fram irrationalismen inom 

naturalismen, samt i Karl Barth´ s och Emil Brunners 

teologi. Vidare finner han den i klyftan mellan 

uppenbarat och naturlig teologi, i Gustaf Aulén´s och 

Nels F. S. Ferre´s teologi. De två just nämnda teologerna, 

gör som barthianismen och thomismen; de drar en skarp 

linje mellan förnuft och filosofi på den ena sidan och 

mellan tro och teologi på den andra sidan. 

I irrationalismens system räknas tro och teologi, 

som mer värdefull än förnuft och filosofi. 

Irrationalismens negativa inställning till förnuftet är 

farligt; ty om vi inte kan lita på det upplysta mänskliga 

62

förnuftet i den religiösa tron, så finns det inget annat vi 

kan förlita oss på som vägledare i trosfrågor. Det är 

därför jag hävdar att om förnuftet rasar, så försvinner 

tron. Den kristna uppenbarelse måste prövas inför 

förnuftets och samvetets domstol innan vi kan acceptera 

tron som sann och gudomlig. 92) 

För apologetiken är frågan inte den gamla Pilatus 

frågan: ”Vad är sanning?”, utan frågan är: ”Vad leder 

sanningen till?” 

Enligt det profan - filosofiska sanningskriteriet, som 

bygger på det matematiska axiomet att A = A, finner vi 

att filosofins uppgift är begränsad till den logiska 

begreppsanalysen och till de filosofiska språkvetenskapliga 

grundfrågorna inom betydelseläran eller 

semantiken. Denna skola inom filosofin är så upptagen 

av att vässa sina redskap, att den får inte tid att skära i 

filosofins stek; långt mindre att smaka på de saftiga 

filosofiska rätterna, som dukas fram. 

TVÅ VERKLIGHETSVÄRLDAR 

------------------------------------------ 

Några filosofiska system har genom diskussioner 

och genom vetenskapliga analyser kommit fram till att 

där finns två världar av verklighet : 

1. En kausal eller orsaks verklighet, och 

2. En kvalitativ verklighet. 

På basis av denna kunskap har de varit tvungna att 

ta det som befrämjar livet , som utgångspunkt och 

kriterium för sitt filosofiska system. 

Sanning blir för dessa filosofer; det som befrämjar 

och berikar livet antingen vi nu lägger vikt vid personens 

63

eller statens liv. Här möter vi två begrepp om sanningen, 

om vi väljer att gå den väg, som denna filosofi anvisar. 

Gör vi det, så påverkar också detta den apologetik vi 

konstruerar. 

Enligt den teologiska uppfattningen eller 

kunskapsteori, som inriktar sig på det som skall 

uppfattas, så får vi en annan typ av apologetik än den 

traditionella. I den ställning, som apologetiken nu 

befinner sig i, så har den en tredubbel uppgift : 

1. Apologetiken skall klargöra den idealitet, 

som bor i människan , i relation till det 

religiösa livet. 

2. Apologetiken måste finna klarhet i 

relationen mellan uppfattningen av 

kristendomen, som dom över allt mänskligt 

liv på den ena sidan, och den egna inre 

religionens hjälplöshet , att förlösa och frälsa 

människan på den andra sidan. 

3. Apologetiken skall presentera kristendomen, 

som en livskraft. Denna livskraft kan förlösa 

och frälsa människan . 

§ 18 APOLOGETIKEN I 

KRISTENDOM OCH IDEALISM 

========================= 

Här skall vi börja med en presentation av idealismen 

eftersom idealismen måste ses utifrån kristendomen. 

Detta innebär att kristendomen är det verklighets - 

kriterium, som skall överordnas allt annat. För att förstå 

idealismen och få det ideologiska perspektivet på denna 

tankeriktningen, är det viktigt att nämna Platon och 

64

Plotinos, som båda har medverkat till idealismens 

teoretiska grundtankar. 

PLATONS SKUGGVÄRLD OCH IDE VÄRLD 

---------------------------------------------------------- 

För Platon var världen, som vi ser med våra ögon, 

endast en skugga av den verkliga världen. Den verkliga 

världen kallar han för idéernas värld eller rike. 

Platons grottmänniska är karakteristisk i 

sammanhanget. 

Inne i en grotta sitter en människa och tittar på 

bergväggen med ryggen mot grottans öppning. 

Människor går förbi utanför grottan och skuggorna 

projiceras på grottväggen. Skuggan är av den människan, 

som går förbi utanför grottan , medan den verkliga 

människan , idén , är människan som orsakar skuggan. 

Människor och djur utvecklas, men det finns något 

som inte kan förändras. Detta något är människans och 

djurets idé. Idén är konstant och oföränderlig. 

Människans sökande efter sanning, verklighet och 

det oföränderliga, blir enligt Platons filosofi ett sökande 

efter idéernas värld. När människan har funnit denna 

värld, så blir sökandet koncentrerad till idéernas värld . 

Detta sökande är av religiös natur, och uttrycks i längtan 

efter att skåda idéernas absoluta värld. 

Kraften och förlossningsprincipen i denna 

filosofi är eros. Eros är människans väg upp mot 

idéernas värld, som samtidigt är det skönas absoluta 

värld. Att människan har denna längtan och kraft i sig 

beror på att hon en gång i tidernas morgon har skådat det 

skönas värld. Genom en emanation har den ursprungliga 

bilden förvanskats. I den absoluta idévärlden skall 

65

människan leva i ett ständigt skådande av det absolut 

sköna, det absolut sanna, det absolut goda och det 

absolut rättfärdiga. Den högsta kunskap finner vi i det 

godas idé. Alla andra saker blir användbara och 

fördelaktiga endast i den mån de används av det goda, 

säger Platon i boken ”Republiken”. 94) 

Den människa, som en gång har skådat den absoluta 

världen, kommer aldrig att begära något annat. 

Rättfärdighet är inbakat i godheten. På detta sätt blir 

det en tredubbel sanningsprincip istället för en fyrdubbel 

princip för sanning, skönhet och godhet. Denna tredubbla 

princip kan illustreras genom tre linjer, som skär 

varandra i idéernas absoluta värld. Detta ger 

sammanhang i tänkandet och en känsla av trygghet. Så 

här kan illustrationen se ut : 

EVIGHETEN = DEN ABSOLUTA IDÉVÄRLDEN 

O 

---------------------------------------------------= tidens gräns 

TIDEN : 

Det goda Det sanna Det sköna 

(Rättfärdighet) 

FÖRLOSSNINGEN GENOM EROS 

--------------------------------------------- 

Religiositeten och förlossningsprincipen, eros, som 

66

är invävda i idealismen, har blivit kultur optimistisk och 

självtillräcklig. Detta är ett naturligt resultat av att 

människan genom att utveckla det goda, som bor i henne 

och som är rester från ett tidigare betraktande av 

idéernas värld , kan förlösa och frälsa sig själv. 

Eros fromheten utgör en linje från människan till 

Gud, medan kristendomen representerar agapefromheten. 

Detta är linjen från Gud till människan. 

Tankar har utvecklats av biskop Anders Nygren. Idéerna 

om eros och agape har behandlats i hans två berömda 

böcker, som handlar om: ”Den kristna kärlekstanken 

genom tiderna. Eros och agape”. De två 

frälsningsvägarna kan framställas schematiskt på 


GUD: GUD = Det skönas 

Idé. 

Kristen- Idealismen, 

Domen, ερος 

αγαπη 

Människan Människan 

Enligt denna framställning ser vi att eros är den 

förlossningsprincip, som leder fram till den Gud, som är 

identisk med det skönas idé. På den andra sidan är 

agape, kristendomens eller Guds förlossningsväg till 

människan. 

Att det i illustrationen har dragits en linje ifrån Gud 

till människan, som befinner sig på idealismens väg, vill 

endast visa att Gud är också Herre över idealisterna och 

kan låta sig finnas också av dem. 

67

Vi finner också i kristendomen en inneboende 

idealitet eftersom Kristus har givit människorna ett 

exempel att följa efter : 

” Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit 

edra fötter, så är och I pliktiga att två 

varandras fötter ” ( Joh. 13: 2-17, v.14 ) . 

KRISTENDOMEN SOM KONTINUITET 

OCH BROTT MED IDEALISMEN 

-------------------------------------------- 

Skall kristendomen ta ställning till idealismen , så 

måste vi ha klart för oss : 

” Vad som menas med kristendomen ”. 

Det är kristendomens egenart och inre karaktär, som 

vi måste ha kännedom om. Om den organiserade 

kristendomen skall kalla sig kristendom, så måste den 

överensstämma med urkristendomens anda. Många yttre 

saker har ändrats sedan urkristendomens tid, men andan 

och det inre livet måste vara det samma i dag, så att 

kristendomen kan inverka bestämmande på omvärlden. 

Det har i tolkningen av kristendomen framkommit flera 

synpunkter på kristendomen som avviker från varandra. 

Några tänkare har gjort ett skilje mellan kristendom och 

paulinsk teologi, eller Jesu enkla lära och Paulus teologi. 

Det är emellertid inte nödvändigt att det skall finnas ett 

motsatsförhållande mellan kristendomens utgångspunkt 

och dess fortsättning, om vi tänker oss relationen på 


68

KRISTUS: PAULUS: 

Kontinuitet 

X = ----------------------------------------------------- + 

Krav Dom 

Vi får, som synes, kontinuitet i kristendomen, när vi 

ser budskapet om det absoluta kravet ifrån Kristus i 

samband med Paulus förkunnelse om domen från korset. 

Utifrån resonemanget om att efterfölja, kravet och domen 

från korset, får vi två synpunkter på kristendomen i 

relation till idealismen eller rättare sagt idealismens 

förhållande till kristendomen. 

Idealismen : Kristendomen : 

(I) ------------------------- - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Här är det förlängningen av idealismen 

Idealismen : Kristendomen : 

(II) ---------------------------- + ----------------------------- 

Här visas kristendomen som brottet med 

idealismen, eller som domen från korset. 

I det första exemplet (I) uppfattar vi 

Kristendomen, som förlängningen av idealismen. I det 

andra exemplet (II), uppfattar vi kristendomen som 

69

domen också över idealismen. Den senare uppfattningen 

av kristendomen representeras av Karl Barth och Emil 

Brunner. Båda två bygger sina system på Sören 

Kierkegaards existentialism. Det är speciellt i 

Kierkegaards tidiga arbeten att han framsätter tanken på 

den absolut kvalitativa skillnaden mellan Gud och 

människan. Han har emellertid själv modifierad denna 

princip. 95) 

Eduard Geismar menar att denna synpunkten 

representerades också av Martin Luther i hans 

”theologia crucis” , och att Kierkegaards betydelse för 

religionsfilosofin låg i att han återupptäckte denna 

princip i en tid då kyrkan eller kristendomen var i behov 

av denna läran. 

DOMS TEOLOGIN FRÅN JESU KORS. 

--------------------------------------------------- 

Betraktar vi dr. Martin Luthers THEOLOGICA 

CRUCIS, så kan vi överskådligt framställa den på 


+ 

Theologicum et Exemplum 

70

= Domen från = Domen och 

Jesu kors. Smädelsen på 

grund av Kristi 

efterföljelse 

Det är här två linjer som utgår från Kristi kors. Det 

är domen från korset, och domen över våra liv genom att 

vi tror på Kristus. Dessa fakta skapar spänning i själslivet 

i människorna. Denna spänning för fram till ett 

MYSTERIUM TREMENDUM ET FASCINOSUM. Här 

Ser vi att kristendomen blir också domen över idealismen 

eller, som Emil Brunner säger, att den är Guds nej till 

ja och nej från människans sida. 96) Enligt denna 

uppfattning upplevs det mänskliga ansvaret stort. 

Orsaken är att det etableras ett förhållande mellan 

en rättfärdig och kärleksfull Gud på den ena sidan, och 

människan på den andra sidan. I denna relation 

lägger vi märke att Guds kärlek också innehåller dom. 

Hos människan framkallar detta förtvivlan, tremendum, 

och vi frågar oss själva: 

”Var skall jag fly från Guds vrede? ” 

Den enda plats vi kan fly till är till domen under 

korset, där Gud tar makten och ger Livet, fascinosum. 

Kritiken av den nu presenterade uppfattningen av 

kristendomen, är att kristendomen blir på detta sätt kultur 

fientlig och kultur pessimistisk. Det enda svaret, som den 

kristna kan ge på denna kritik är, att kristendomen är 

kultur kritisk, men inte kultur fientlig. Kristendomen 

71

måste så få vara om den skall vara i överensstämmelse 

med sin egen natur. Ingen kan neka kristendomen att ha 

denna kritiska livsinställning. 

Domen från korset ger högmodet och allt mänskligt 

dödsstöten. Den hjälper kristendomen att undvika 

formalism och passivitet. Den ger kristendomen ett nytt 

pulsslag och en knuff framöver. Domen ger med andra 

ord kristendomen LIV. Det är också domen, som 

kristendomen har fått att förmedla till människorna. 

Varken domen över idealismen eller förlängningen 

av idealismen ger den fullständiga bilden av 

kristendomens sanna natur. Härav följer att lösningen på 

problemet måste bli en syntes mellan de två synpunkten 

på relationen mellan den etiska idealismen och 

kristendomen. 

KARL BARTH ´S APOLOGETIK 

========================= 

Karl Barth ( 1886 – 1968) är ledaren för den så 

kallade dialektiska teologin i modern tid. Riktningen går 

också under namnet KRISTEOLOGIN, den objektiva 

teologin eller den kontinentala teologin. Barth är i 

opposition mot den ”ny protestantiska teologin”, som tar 

sin utgångspunkt i Schleiermachers teologi. I sin 

opposition har han tagit starka intryck från Søren 

Kierkegaards existentialism. 

Barth ´s positiva mål med sitt intellektuella arbete är 

att komma fram till en förnyelse av reformations teologin 

97). 

Barth har mycket starkt framhävd Guds 

transcendens i relation mellan Gud och det andliga liv 

72

hos människan. Gud är allt och människan är inget eller 

en nolla, "0". Med Jesus Kristus skär en linje det 

mänskliga plan ”senkrecht von Oben ” . Resultatet av 

denna teologi blir också att all idealism avvisas. 

---------------- Med Kristus, 

↓ linjen ”senkrecht 

von Oben”. 

↓ 

--------------- Det mänskliga 

↓ planet där 

idealismen avvisas. 

Barth ´s teologi betraktar alla former av apologetik 

som ett attentat mot Guds Majestät. Detta gäller alla 

former av apologetik, som har som mål att leda 

människorna fram till Gud. Barth fäller ner bommen över 

vägen, som leder från människan till Gud, antingen 

försöket kommer från rationalismen, romantiken, 

sentimentalismen eller från fariseismen. Rationalismen 

representerar tankens väg till Gud. Romantiken och 

sentimentalismen presenterar känslans väg till Gud 

medan fariseismen representerar viljans väg till Gud 98). 

I sin dogmatik säger Barth att 

” alla försök till apologetik 

har…….ofrånkomligt och uppenbart 

blivit en ineffektiv handling” 99). 

73

BARTH VILL INTE HA EN 

VETENSKAPLIG APOLOGETIK 

------------------------------------------ 

Barth avvisar med andra ord apologetikens 

vetenskapliga uppgift. Motiveringen är att den kristna 

människan endast kan tala till de som är av trons hushåll. 

Apologetiken kan inte bli effektiv därför att de 

människor, som står utanför tron, kan inte förstå 

förkunnelsen av Guds Ord, om människorna inte får del 

av den genom tron. Barth´ s kerygma - teologi kan 

endast höras av de troende. Med denna filosofi har han 

begränsat sin publik. I valet mellan att avskriva sig sin 

kerygma- teologi eller apologetiken, så har han valt att 

avsäga sig apologetiken. Valet motiveras med att 

evangeliet klarar sig utan apologetik. Evangeliet är i 

själva verket budskapet om de goda nyheterna, som 

genom sina frukter, har visat människan hurudan hon 

skall vara och vad hon skall göra. Att be om ursäkt för 

evangeliet, skulle vara det samma som att utplåna 

evangeliet effektivare än en dålig apologetik skulle 

åstadkomma. 100) 

PAUL TILLICH ´S APOLOGETIK 

=========================== 

Paul Tillich (1886 – 1965), som var professor vid 

Harvard University, var en protestantisk teolog. Han 

presenterar ett annat och mera positivt syn på 

apologetiken än Karl Barth. Paul Tillich är en mycket 

kraftfull och högst originell religiös existentialist. Han 

74

sysslar mycket med ångesten och det existentiella 

medvetandet om icke- varandet, som en del av personens 

egen upplevelse av varandet. Han karakteriserar vår tid 

som en ”ångestens tidsepok”. Det skall större mod till för 

att leva i vår tid med alla hot mot varandet, än det skall 

till för att dö och därmed uppnå icke- varandet. Vi finner 

mänsklig ångest i hela den kulturella historien. I den 

klassiska tiden var människan gripen av ångest inför ödet 

och döden. I medeltiden var det skuldkänslan och 

dödsångesten som behärskade människan. I vår tid är det 

känslan av tomhetens och meningslöshetens ångest, som 

håller sitt strypgrepp om människan 101). 

BARTH ´S OCH TILLICH ´S 

DILEMMA I APOLOGETIKEN 

---------------------------------------- 

Tillich´ s inställning till apologetiken är olik 

Barth´ s, men i slutskedet närmar de sig varandra. De 

båda filosofiska riktningarna, som utgår från dessa två 

tänkarna, befinner sig i ett dilemma i relationen till 

apologetiken. 

Tillich säger att : 

” Mitt mål, och jag tror att det kan rättfärdigas, 

har varit att presentera metoden och strukturen 

i ett teologiskt system, som har skrivits med 

utgångspunkt i ett apologetiskt synsätt och 

förverkligat i ett kontinuerligt förhållande till 

filosofin ”. 102) 

Medan Barth avvisar apologetiken, så vill Tillich 

göra all sin förkunnelse apologetisk i sin natur. Barth 

talar enbart till de troende medan Tillich däremot också 

talar till de människor som står utanför den kristna tron. 

75

Han menar att han skall kunna övertala, övertyga och 

omvända sina lyssnare till den kristna tron. Den stora 

frågan är om hans teologi kan bemästra denna stora 

uppgift. 

EXISTENTIELL OCH KERYGMATISK 

TEOLOGIS BEGRÄNSNING 

------------------------------------ 

Tillich´ s lära, som en existentiell apologetisk 

teologi, kan endast finna gensvar hos de människor som 

lever på djupet i sin livssituation. Hans djupteologi är 

begränsad till de människor, som lever på djupet i sin 

personlighet, antingen de är troende eller de lever utanför 

trons rike. 

I Tillich´ s apologetiska teologi ligger en existentiell 

begränsning. På samma sätt finns det i Barth ´s 

kerygmatiska teologi en begränsning eftersom den endast 

riktar sig till de troende. Tillich har inte övergivit 

apologetiken, som Karl Barth, men det är få som kan 

följa med Tillich på hans filosofiska väg. Orsaken är att 

Tillich´ s filosofi är intellektuellt svårförståelig och 

psykologisk krävande. Där vill alltid vara några 

människor, som vill komma till Kristus, enligt hans 

filosofisk - teologiska program. 

Tillich´ s dilemma uppstår, då människans situation 

inte är som den existentiella apologetiken förutsätter; ty 

då kan hon inte komma fram på den vägen. När den 

existentiella apologetiken provar att övertyga människan 

om att en nedärvd och inneboende del i hennes situation 

och problem, är att hon är skild från sitt väsens grund ; så 

76

har vi ett problem. Vidare säger människan i denna 

situation, att hon inga problem har eller i bästa fall att 

hennes problem kan lösas om hon arbetar tillräckligt 

hårt, länge nog och tillräckligt intelligent på sina 

problemlösningar. De nämnda fakta gör att det uppstår 

problem för apologetiken. 

APOLOGETIK GER EJ TRO - UTAN 

NATURLIG TEOLOGI 

----------------------------- 

Både Barth och Tillich har visat oss, att den teologi 

och apologetik som försöker bevisa den kristna tron, 

leder endast fram till en naturlig teologi och inte till den 

kristna tron. Båda filosoferna är eniga i att apologetiken 

är endast en prolog till den Helige Andes verk, snarare än 

en disciplin som kan omvända människorna till den 

kristna tron. Barth har gjort klart inför världen att 

apologetiken är farlig i den meningen att människorna 

kan förlita sig så mycket på apologetiken att de glömmer 

bort evangeliet. 

Tillich har på den andra sidan gjort världen 

uppmärksam på att apologetiken kan övertyga vissa 

människor, som står utanför den kristna tron, om 

nödvändigheten av att tro på Gud i Kristus. Hans filosofi 

kan åtminstone få en del människor att stanna upp och 

lyssna på budskapet, så att den Heliga Ande kan få ta 

över uppgiften och utföra sitt arbete att övertyga 

människan om trons nödvändighet. Konklusionen av 

denna undersökning av Barth ´s och Tillich ´s teologi 

Är; att evangeliet självt klarar sig utan apologetik för att 

överleva. Evangeliet kan däremot möjligtvis möta en 

77

större förståelse hos människorna, om vi har en effektiv 

teologisk apologetik 103). 

SYNTESEN I APOLOGETIKEN 

======================== 

Det står helt klart för oss, att det finns två vägar att 

gå i samband med uppfattningen om apologetikens 

berättigande. I Kants uppfattning, och också i de övriga 

irrationella systemen, uppfattas apologetiken som 

människans väg till Gud medan kristendomen tolkas som 

Guds väg till människorna. 104) 

Om vi tänker igenom problemet, så kan vi fråga oss 

om det verkligen är nödvändigt med denna starka 

antagonism och dualism; som de irrationella teolog - 

skolorna skapar, i relationen mellan apologetiken och 

kristendomen ? Professorn och sedermera Biskop 

Anders Nygren ger oss ett exempel på denna tendens i 

teologin. I sin analys ger oss intrycket av att eros och 

agape är oförenliga och representerar var sin livsstil. 

105) Det är frågan om inte medelvägen eller syntesen 

mellan de två vägarna i apologetiken, representerar ett 

förnuftigt och tilltalande lösningsförsök? Denna tanken 

kan illustreras på följande sätt: 

X = GUD = 0 0 

X 

A M K 

78

A= apologetiken M= människan K= kristendomen 

Figuren, som tar sin utgångspunkt i Gud, vill visa 

oss att Gud har sin väg till människan genom 

kristendomen. Människan utsätts för Guds handlingskraft 

och skapande aktivitet med henne. Som ett uttryck för 

livsvärden eller gudsupplevelsen, som människan har 

mottagit efter att Gud har utfört sitt verk i henne, uppstår 

apologetiken som människans svar på Guds handlande 

med henne. Apologetiken är ett försök, att på ett 

förnuftigt sätt presentera, de värden som människan har 

upplevd i sitt möte med Gud i kristendomen. Det står 

klart att skall en kommunikation åstadkommas, så måste 

de andliga livsvärden som människan har upplevd, 

presenteras i de mänskliga symboler vi kallar ord och 

tankar. Detta tankearbetet leder oss då genom de 

mänskliga kategorierna fram till Gud, eftersom det är 

Guds värden som människan genom apologetiken ger 

uttryck för. 

FINNS DET EN VÄG FRÅN 

MÄNNISKAN TILL GUD ? 

----------------------------------- 

Hur kan vi påstå att där inte finns någon väg från 

människan till Gud? 

Att erkänna Gud, även om det endast är i en mindre 

grad, så är detta en verksamhet från människans sida på 

samma sätt som att säga att det inte finns någon väg från 

människan till Gud. Att jag just nu skriver ”Gud” är ju 

min egen aktivitet. Den symbol, som nyss skrevs, står för 

79

en verklighet som vi endast delvis kan erkänna. Orsaken 

till att vi inte fullständigt kan behärska symbolen beror 

på att vi inte är ”Gud” och att vi därmed är begränsade. 

Vi kan endast fastslå att vi kan bilda oss en viss 

föreställning om en transcendental och immanent 

verklighet. Att Guds verksamhet har föregått människans 

verksamhet bortförklarar inte den verklighet, som vi här 

försöker presentera. I den teologiska ivern efter att döma 

människan, beskriva hennes maktlöshet, säga att hon inte 

kan nå Gud eller tänka Hans tankar efter Honom ; så får 

vi aldrig glömma att människan är skapat till Guds 

avbild! Är människan skapat till Guds avbild, så skulle vi 

förvänta oss att finna att människan är en intelligent 

varelse. Vi skulle därför förvänta oss att finna att 

människan skulle kunna svara på intelligens; både 

gudomlig och mänsklig! Detta är också vad vi finner 

bevittnat i människans erfarenhet. 

Hur fördärvad människan än är, så blir hennes 

avbild av Gud på det andliga området inte helt utplånat. I 

tillägg till detta, så har ju Kristus skingrat det andliga 

mörkret och upplyst människans förnuft. Detta är 

orsaken till att vi kan framhålla att människan är i en 

bättre position i dag än hon var i innan Kristus kom till 

jorden. Här passar den norska författaren Henrik Ibsens 

ord: 

” Människa, glöm inte att du är stoft; glöm 

heller inte att du är för mera än stoft! ” 

80

KAN MÄNNISKAN NÖJA SIG 

MED DEN DOLDA GUDEN ? 

--------------------------------------- 

Gud kan aldrig dö, men Han kan dölja sig för 

människorna. Gud kan bli den dolda Guden för de 

människor som vill försöka bevisa hans existens. Detta 

kan också de människor uppleva, som förnekar Guds 

existens. Gud kan fylla en människa med ångest, tomhet 

och en känsla av ensamhet, när människan vill stå ensam 

och klara sig utan Gud i världen. Men ensamheten måste 

vi tolka som Guds språk och kallelse till människan. 

Det, som Gud vill säga människan genom 

tomhetens och ensamhetens språk, är att Gud kallar 

människan att söka hans gemenskap. Detta är en 

gemenskap, som inte döden, kan upplösa; ty 

gemenskapen med Gud fortsätter i ett liv efter detta . 

Han, som sitter på tronen i höjden ler, när 

människorna säger att där finns ingen Gud, och när de 

framhärdar i sin tro att de kan klara sig utan HONOM. 

MÄNSKLIGT OCH GUDOMLIGT FÖRNUFT 

---------------------------------------------------------- 

Människan får inte av rädsla avhålla sig från att 

använda sig av sitt förnuft, så långt som det är möjligt; ty 

om människan är skapat till Guds avbild, så är förnuftet 

gudomligt. På grund av denna kunskap, kan vi säga: att 

det upplysta förnuftet och det upplysta samvetet, har 

genom uppenbarelsen i Kristus Jesus blivit den enda 

domstol, som människan kan appellera till, när hon vill 

pröva om andarna är av Gud eller ej. Det genom Kristus 

upplysta förnuftet måste vi också använda oss av i 

81

eligionen; ty en religion som inte har något tänkande att 

erbjuda, är som en båt utan roder. 106) 

II. FÖRNYELSE AV APOLOGETIKEN : 

=============================== 

Låt oss först ge en översikt över den kristna 

apologetiken innan vi går vidare i vår framställning. 

§ 19 KRISTEN APOLOGETIK 

--------------------------------------- 

Det stora intresset, som i våra dagar finns för en 

filosofisk teologi, religionsfilosofi och tillämpad teologi, 

tillsammans med en mer praktisk presentation av 

evangeliet i vittnesbördets och väckelsens form, kan inte 

betyda något annat än en förnyelse av apologetiken. 

När vi talar om den kristna apologetiken, så har den 

en biblisk motivering. I tillägg till den bibliska 

motiveringen, så har den tvingats fram av ett praktiskt 

behov i mötet med andra tankelinjer och trosformer. 

Kristendomen möter många trosformer, ideologier och 

filosofiska system inom FN: s ramar. Här måste 

kristendomens representanter kommunicera med de 

andra religionernas representanter. 

Profeten Jesaja kommer faktiskt med det påståendet 

att Herren själv vill gå till rätta med människorna eller 

tala förnuftigt med dom för att de skall kunna ta emot 

den försoning som Han erbjuder dom. I den engelska 

översättningen kommer förnuftet mer till sin rätt, när det 

står skrivit : 

” Come now, and let us reason together, 

says the Lord” (Jes.1: 18). 

82

Det kan vara tillräckligt att ta ett exempel från NT 

för att belysa denna bibliska metod. Det är nedtecknat ett 

vittnesbörd från en, som räknas vara en stödjepelare i 

Jesu Kristi kyrka på jorden. Det är aposteln Petrus , jag 

tänker på, när han säger : 

”…….Och I skall alltid vara redo att svara 

var och en som av eder begär skäl för det hopp 

som är i eder, dock med saktmod och i 

fruktan” (1 Pet. 3: 15). 

I den norska översättningen står det : 

” og vær alltid rede til å forsvare eder for 

enhver som krever eder til regnskap for det håp 

som bor i eder”. 

I den nye amerikanska översättningen läser vi : 

”……Always be prepared to make a defense to 

any one who calls you to account for the hope 

that is in you…..”. 

Dessa utsagor är helt i överensstämmelse med NT :s 

grekiska text. Där står det skrivit : 

” ´ετοιµοι (δε) α`ει προς α`πολογιαν παντι` 

τϖ ( απαιτ-) αιτουντι ′υµας λογον περι της 

εν` ´υµιν `ελπ´ιδος ”. 

Petrus säger att den kristna skall vara redo att 

försvara sin tro. Detta innebär att vi måste ha plats för 

apologetiken i vårt kristna tankearbete. 

Apologetiken växer inte fram enbart av att den 

kristna tron angrips utifrån de icke troende, utan den 

kommer också inifrån den kristnas egen önskan om att få 

klarhet i sitt tänkande. 

83

VAR FINNER VI KRISTEN APOLOGETIK? 

--------------------------------------------------------- 

Varhelst vi finner en agitation eller propaganda för 

den kristna tron och livsvägen, där finns den kristna 

apologetiken. 

Propaganda uppkom i den kristna förkunnelsen; ty 

ordet betyder att framställa den kristna läran. Sedan det 

kristna kampordet övertogs av politikerna har det fått en 

negativ laddning. 

Av det, som har sagts här, så förstår vi att en stor del 

av den kristna predikotraditionen, om än inte all 

predikan, är apologetik. I våra dagar har det växt fram ett 

korståg för den kristna tanken genom en förnyelse av den 

kristna bildningstraditionen. Detta gäller speciellt den 

högre vetenskapliga utbildningen 107). 

Alla kyrkor bygger ut sina institutioner för högre 

bildning. Tillsammans med detta byggande pågår ett 

intensivt forskningsarbete runtom i hela den kristna 

världen. Av detta förstår vi att det finns, både inom och 

utom kyrkan, en predikans och utbildningens apologetik. 

DEN BÄSTA KRISTNA APOLOGETIKEN 

------------------------------------------------------ 

Här skall vi endast understryka att den bästa 

apologetiken är det kristna livet, som levs och praktiseras 

enligt Kristi lära. Det enklaste och kraftfullaste 

vittnesbördet, som apologetiken kan avge , är helt enkelt 

att berätta för människorna vad Jesus Kristus betyder för 

dig i dag. 

Ordet om Kristus är det verkningsfullaste budskapet 

och den kraftfullaste apologetiken. Det är därför jag kan 

84

säga att den bästa apologetiken är Kristuslivet levd och 

praktiserad. På detta område kan de kristna göra 

kristendomen verklig genom studier, genom tänkande, 

genom läsning och genom bön. De kristna kan vidare 

göra kristendomen levande genom att be till Gud i 

gudstjänsten, genom att leva ett kristet familjeliv, genom 

vänskap, genom att ge de behövande av sin tid och av 

sina medel. De kristna kan till och med representera 

apologetiken som vittnen genom att lida för Kristi skuld 

108). 

En sak bör vi vara uppmärksamma på när vi arbetar 

med apologetiken, och det är att det finns en stor fara för 

att vi kan bli dogmatiska i vår framställning av det 

kristna budskapet. Genom en dogmatisk stelhet kan vi 

göra kyrkan och kristendomen en björntjänst. Det är 

därför vi bör vara uppmärksamma på att det är bättre att 

tänka om Gud, som uppenbarande sig själv snarare än att 

Gud uppenbarar speciella sanningar. Det har varit tider i 

kyrkans historia, då kyrkans representanter har kämpat 

för sina speciella dogmatiska synpunkter istället för att 

sätta den uppenbarade Guden i Kristus i relation till 

livsproblemen. 

På den andra sidan har det också funnits tecken, 

som tyder på att inom kyrkan finns sundhet. Detta har vi 

sett när kyrkan har haft en inre makt att rena och 

reformera sig själv. Ett av sundhetstecknen i kyrkan har 

visat sig när kyrkan har kunnat förändra sina synpunkter. 

Denna upptäckt visar oss att de kristna behöver en bättre 

förståelse av hurudan Gud arbetar i denna världen. Det är 

en värld, som visar sig för oss, som en ström av ständiga 

förändringar. Vi är tröga att registrera förändringarna och 

ta lärdom av dom. 

85

§ 20 STÖD FÖR DEN KRISTNA APOLOGETIKEN 

======================================== 

Den kristna apologetiken kan få stöd från många 

olika källor. Detta sker under förutsättning av att 

apologetiken inte gör sig skyld i den stängda hjärnans 

synd, som går ut på att vi tror att vi inte har något att lära 

av andra livsområden än vårt eget. Där finns faktiskt gott 

i världen som inte har utgått från kyrkan. På den andra 

sidan måste vi bekänna att i sista hand kommer det goda 

från Gud ; ty allt gott kommer från Honom (Matt.19: 17 ; 

Mark 7: 37). 

VAD KAN ANDEN LÄRA DE KRISTNA ? 

------------------------------------------------------- 

Den Helige Ande är den gudomliga närvaron i de 

troendes liv. Anden kan lära de kristna att ställa sig helt 

och fullt till förfogande i Guds tjänst (Rom.8 :9; 

1 Kor.3: 16 ). Om den Helige Ande får bo i de kristna, så 

utrustas de kristna för tjänsten i Guds rike (Apgj.1: 18 ). 

Den Helige Ande ger de troende förvissning om att de är 

Guds barn. De troende får Andens vittnesbörd att de är 

adopterade som Guds barn (Rom.8: 16; Gal.4: 6 ). 

Andens vittnesbörd ger de troende styrka och kraft i 

prövningens tider. Den Helige Ande i de kristnas liv är 

också en mäktig lärare i de gudomliga tingen ; och Han 

är de kristnas hjälpare i det ögonblicket apologetiken 

behövs ( Luk.12: 12 ). 

Anden är också den som tröstar de kristna. Han 

påminner de kristna om Jesus, och Han gör Jesu 

gärningar och ord levande för de kristna ( Joh.14: 26 ). 

86

Den Helige Ande är den största kraften, som arbetar för 

att befrämja sanning, rätt och rättfärdighet i världen i 

dag. Han vill leda den kristna in i all sanning ( Joh.16: 

13). Han vill lära den kristna att inse sitt totala beroende 

av Gud på alla områden. Alla människor, som står i 

barnets relation till Gud, lyder och lyssnar till den Helige 

Andes vägledning också i de frågor som uppstår i 

apologetiken 

( Rom.8: 14). 

LOGIKEN SOM ETT HJÄLPMEDEL 

I APOLOGETIKEN 

------------------------- 

Den kristna apologetiken kan finna stöd i och lära 

av LOGIKEN. Logiken hör med till axiologin eller 

värdefilosofin. 109) I sin natur är logiken därför inte 

emot de kristna värden, utan snarare för dom. Logiken 

kan lära de kristna att presentera den andliga sanningen 

synoptiskt. Vidare kan den få de kristna att framställa de 

kristna sanningarna som en sammanhängande organisk 

helhet. 110) Logiken hjälper de kristna att tänka korrekt 

och välgrundat i sin apologetik. Logiken säger däremot 

inte till tänkarna att konklusionen, som de drar, är sann 

eller falsk. 111) Det som har sagts här ovan gäller 

sakinnehållet och inte satsanalysen, predikats analysen 

eller relationsanalysen där sanningsvärdestabellerna 

gäller enligt tankelagarna. 

Logiken kan lära de kristna tänkarna analys, en god 

språklig form, argumentationsanalys och ge dem en 

förståelse för språkets symboliska kraft. 112) Här måste 

jag komma in med ett ord av varning. De kristna 

tänkarna får inte använda så mycken tid och kraft på att 

87

vässa den logiska kniven ; att den religionsfilosofiska 

köttbiten aldrig blir skuren i skivor, långt mindre blir 

utdelad till de som skall äta av den. 113 ) Den 

filosofiska metoden för sanningssökandet kan lära oss att 

söka efter den teori som ger det bästa sammanhang och 

den klaraste meningen ; när vi tar hela 

erfarenhetsklaviaturen med i sökandet efter sanningen. 

114) 

PSYKOLOGIN I APOLOGETIKENS TJÄNST 

---------------------------------------------------------- 

PSYKOLOGIN kan hjälpa apologetiken att tänka i 

personliga kategorier både i mikrokosmos och i 

makrokosmos. Att detta är nödvändigt förstår vi när vi 

inser att det är endast personer som kan göra räkenskap 

för identitet genom alla förändringarna i historien och 

den mänskliga erfarenheten. 

Det är endast personerna, som kan ge oss en 

förståelse av minnet. Det är endast personer, som kan 

tänka. Det är endast personerna, som kan göra räkenskap 

för värden och värdeupplevelser. 

Personlighetsstudierna och människans sökande 

efter verkligheten, pekar för oss i riktning mot en 

personlig kosmisk verklighet. Erfarenheten pekar på en 

enande upplevelse, som sätter data i relation till varandra. 

Denna analys presenterar till varje tid en helhetsbild av 

den del av verkligheten som utgör erfarenhetens 

intresseområde. 

Om vi har en kosmisk PERSON, så kan Gud bevara 

varje person i sitt medvetande, även når personerna 

88

sover, och Gud kan återge dom sitt medvetande när de 

vaknar. På detta sätt bevaras enheten och kontinuiteten i 

personens medvetande hos Gud. Den stora kosmiska 

PERSONEN gör räkenskap för den mänskliga personen 

genom de intervall av omedvetenhet, som de mänskliga 

personerna upplever i sömnen och andra perioder i sina 

liv. Den kosmiska Personen gör alltså räkenskap för 

kontinuitetens lag. 115) 

NATURVETENSKAPENS METODIK 

TILLÄMPAS I APOLOGETIKEN 

------------------------------------------ 

NATURVETENSKAPEN kan lära apologetiken att 

använda de naturvetenskapliga metoderna i sitt 

forskningsarbete. Detta gäller både den rationalistiska 

eller deduktiva metoden, den experimentella metoden, 

den induktiva metoden och den analytiska metoden. 

Det är inte tillräckligt att stanna vid dessa metoder. 

Den synoptiska metoden får inte glömmas. I denna 

metoden söker vi att finna fram till en helhetsbild av 

erfarenheten och verkligheten. 

Apologeten kan lära sig ärlighet i sitt sökande efter 

sanning från naturvetenskapen. Naturvetenskapen kan bli 

ett stöd för apologetiken. Orsaken till detta utlåtande är 

att vetenskapen är neutral i relation till ämnesvalet. Det 

vill säga att vi kan forska på vilket område som helst, om 

vi använder vetenskapliga metoder. Vetenskapen är 

neutral i ämnesvalet. Om naturvetenskapen är trogen sina 

intentioner, så är den vänlig inställd till religionen och 

värdeforskningen. Är vetenskapen däremot avvisande 

89

gentemot de djupandliga livsproblemen, så är den inte 

längre naturvetenskaplig, utan dogmatisk. 116) 

MILITÄRSTRATEGI GER SITT 

BIDRAG TILL APOLOGETIKEN 

-------------------------------------------- 

DET MILITÄRA FÖRSVARET kan också bidraga 

med kunskap till apologetiken. Den kan lära sig 

pliktuppfyllelse och trohet mot det, som har överlämnats 

till apologetiken, och som skall försvaras Medan de 

militära försvarsgrenarna gör sin plikt mot 

fäderneslandet, så gör apologetiken sin plikt mot det 

kristna evangeliet. I denna uppgift är det inte säkert att 

passiviteten är den bästa strategin. Det bästa försvaret 

brukar däremot vara anfallet. I detta anfallskrig får den 

kristna apologetiken presentera den kristna läran så 

förnuftig och strategiskt som möjligt. Här kommer 

överraskningsmomentet in i bilden. Detta betyder att 

apologetiken måste rycka in på motståndarens område 

och sätta in den största möjliga kraft på de svagaste 

punkterna hos motståndaren. Den kristna apologetiken 

får inte vara rädd för att använda elektroniken i sin tjänst 

för att förmedla det kristna budskapet till världens folk. 

Det är en värld, som är skapat för att ha gemenskap med 

Gud, och för att leva ett liv inte enbart i utsträckning i 

tid; utan också ett kvalitativt liv som är värd att leva. 

Människorna får inte frid förrän de får kontakt med 

den kosmiska värdekällan. Denna källa är också den som 

bevarar värdena. Människan är av det största värdet i 

världen (Matt.10: 28; Matt.16: 26). Om apologetiken 

kunde hejda människorna på deras flykt bort från Gud, 

90

och istället visa dom den rätta vägen mot målet enligt 

evangeliet; så har apologetiken nått sitt mål. 

Verkligheten är en Person. Den kosmiska Personen 

sade: 

” Jag är vägen, sanningen och livet! ” 

§ 21 APOLOGETIKENS METODER 

=========================== 

Apologetiken, som jag ser det i detta arbete, är ett 

systematiskt försvar för kristendomens auktoritet. 

Apologetikens arbete vänder sig både till de som har 

funnit tron , till de som söker efter tron, och till de som 

ännu inte har funnit tron. 

I detta sammanhang skall vi endast ta fram tre olika 

metoder, som alla tre siktar mot samma mål. Dessa 

metoderna använder också Gud sig av i sitt arbete i 

samhället i de olika processerna. 

ÖVERTALNING SOM METOD I APOLOGETIKEN 

-------------------------------------------------------------------- 

ÖVERTALNINGENS PROCESS är den första 

metoden, som vi skall uppmärksamma här. På samma 

sätt som Gud drar människorna till sig genom att övertala 

dem ( Matt.11: 28), så vill apologetiken använda sig av 

samma metod. Det är inte säkert att vi alltid lyckas med 

att övertala människorna. På samma sätt som 

91

människorna kan stå emot övertalningens kallelse från 

Gud, så kan de också motstå apologetikens övertalning . 

Vi kan säga att närhelst och varhelst sanningens ljus 

går upp för människornas tanke och samvete, där är Gud 

i arbete. Biskop Ambrosius predikningar, som han höll i 

Milano, var apologetiska i denna bemärkelse. Det förstår 

vi när vi hör St. Augustin berättar om Ambrosius retorik: 

”Då jag öppnade mina öron för att höra hur vackert 

han talade, så blev jag övertygad om hur sant han 

talade”. 

Vi kan säga att detta var övertalningens process i 

funktion. Gud och sanningen är alltid på samma sida i 

livet. Det är ett faktum, som ger människorna hopp, att 

det tycks vara ett släktskap mellan det mänskliga 

tänkandet och den objektiva sanningen. Denna insikt och 

kunskap talar till fördel för apologetiken. Orsaken till 

denna optimistiska syn beror på att när sanningen 

presenteras för tänkaren, så övertygas han och så 

accepterar han sanningen. Vi behöver endast presentera 

sanningen för människorna därför att sanningen har kraft 

i sig själv. Denna sanning är kanske lättast att inse, när vi 

rör oss med den matematiska och naturvetenskapliga 

sanningen. På dessa vetenskapliga områden har segrarna 

varit stora på samma sätt som framstegen på 

vetenskapens område. 

När vi rör oss med den moraliska sanningen, den 

religiösa sanningen och den sociala sanningen, så 

kommer vi fram till sanningen genom större svårigheter. 

När segern har vunnits , finns där alltid möjligheter för 

återfall. 

Guds övertalning, också i form av apologetik, 

kommer starkast till uttryck genom att sanningen 

92

inkarneras i de personers liv, som genom tro och kärlek, 

har berörts av Gud. Det som har sagts här ovan om 

apologetiken gäller också den kristna predikan. Phillips 

Brooks säger det på följande sätt : 

” Predikan är att förmedla sanning genom 

personlighet, eller en förmedling av sanning 

genom en människa till människor” 117). 

De kristna personer och grupper av personer måste 

genom sitt exempel och sin påverkan av andra personer 

förändra massornas tänkande och vända deras tankar och 

liv till Gud. Vidare måste de påverka institutionerna 

effektivt i riktning mot kristendomen genom politiska 

metoder. 

Om de kristna personligheterna skall bli skapande i 

historien, och få uppmärksamhet för sin apologetik, så 

måste de kombinera realism med galenskap, och 

illusioner med hopp. 118) Övertalningens konst har ett 

överskott av energi, som den hämtar från tron. När tron 

blandas med den så kallade kristna illusionen, så är den 

närmare sanningen än alla hindren och förbuden, som går 

under namnet realism. Trons energi vill ge seger i 

framtiden för de kristna idealen, om de endast kan 

inkarneras i personer som är villiga att ikläda sig den 

kristna galenskapen. 119) 

ÖVERTYGELSEN SOM RESULTAT 

AV APOLOGETIKEN 

---------------------------- 

ÖVERTYGELSENS PROCESS är den andra 

metoden i apologetiken, som vi skall uppmärksamma. 

Det är en universell företeelse att majoriteten av 

människorna i världen bekänner att de tror på Guds 

93

existens. Men det är beklagligt att ett stort antal av dessa 

”troende” lever, som om Gud inte skulle vara verklig 

eller som om att han skulle vara död. Det är ett 

bedrövligt faktum, att Gud i Kristus endast är potentiell 

för dessa ”troende” personerna, medan Han kunde ha 

varit en kraft i dom i dag. 

Övertygelsens process behövs för att de nämnda 

troende personerna skall få öppnade ögon för Guds 

närvaro i världen i Kristus och i Hans Ande. Ett av de 

starkaste bevisen för Guds närvaro i världen finns i det 

kristna hoppet, som strålar fram från Guds efterföljare i 

Kristus. Detta hopp är ett resultat av Jesu uppenbarelse 

efter uppståndelsen. Detta hopp var levande hos Maria 

av Magdala, de elva apostlarna, Stefanus, Paulus, de 500 

bröderna, som var församlade, och som såg den levande 

och segrande Frälsaren, Kristus Victor. Detta gäller 

också alla andra kvinnor och män som i den första 

kristna kyrkan levde på detta hopp. Mötet med den 

levande Kristus efter att han uppstod från de döda är en 

verklighet, som de kristna har upplevd ner genom 

historien. Mötet med Kristus har satt ett sådant intryck på 

själen att de kristna aldrig har kunnat glömma det. De 

måste därför dela upplevelsen med andra människor ; ty 

om de tiger med detta vittnesbörd så förgås de . 

Övertygelsens process inom apologetiken hade en 

mäktig talesman i aposteln Paulus, som varje sabbat, höll 

samtal i synagogan och övertygade både judar och greker 

(Acta 18: 4). Detta hände i Korint, efter att han hade varit 

i Aten, där han hade haft filosofisk disputation både med 

epikuréer och stoiker, då han höll sitt apologetiska tal till 

atenarna på Areopagen (Acta 17 ). Den samma metoden 

av apologetik använde Paulus i världsmetropolen Rom, 

då han talade både för judar och hedningar, och 

94

predikade om Guds rike samt undervisade om Jesus 

Kristus (Acta 28: 31). Resultatet var inte så storartat. 

Men på den andra sidan var det inte helt utan frukt; ty 

några blev övertygade av det Paulus talade, medan andra 

trodde icke på det han sade ( Acta 28: 24 ). 

I sin pastorala teologi och rådgivning till den unga 

pastor Timoteus, säger Paulus ; att all Skrift, som har 

skrivits genom den Helige Andes inspiration, är nyttig 

till undervisning och övertygelse ( 2 Tim.3: 16 ). 

Det tycks vara viktigt för Paulus att förmedla 

apologetikens tradition till Timoteus, då han i sitt andra 

brev säger till honom att han skall predika Ordet. Han 

skall alltid vara redo att övertyga de, som han har ansvar 

för ( 2 Tim. 4: 2 ). 

Övertygelsen är ett mycket viktigt element i den 

kristna tron. Hebreer brevets författare ger också uttryck 

för denna tanken, när det sägs i brevet : 

” Men tron är en fast tillförsikt ( Full visshet , i 

norsk översättning) om det som man hoppas, 

en övertygelse om ting som man icke ser ” 

( Hebr.11: 1 ) . 

När denna övertygelsens process var så utbredd i 

urkyrkan, så bör våra dagars kristna inte vara rädda för 

att ta denna METODEN I SIN TJÄNST I DEN 

KRISTNA APOLOGETIKEN. 

95

OMVÄNDELSEN - BÅDE METOD 

OCH RESULTAT I APOLOGETIKEN 

------------------------------------------------ 

OMVÄNDELSENS PROCESS är den tredje 

metoden, som den kristna apologetiken använder sig av. 

Detta innebär att apologetiken prövar omvända sina 

motståndare till den kristna tron och livsvägen. 

Apologetiken talar därför både till de troende och de 

icke troende människorna. De troende uppmuntras av 

apologetiken att fortsätta, och att hålla ut på den kristna 

livsvägen. Vidare vill den hjälpa de kristna att komma 

närmare Gud och få delaktighet i en större och rikare 

andlig välsignelse och erfarenhet. 

APOLOGETIKEN FÖRMEDLAR 

KRISTUSSANNINGEN 

------------------------------ 

Apologetiken vill förmedla och presentera de 

kristna sanningarna till de icke- troende. Den prövar 

också att upprätta en möjlighet för kommunikation med 

de icke- troende. Detta är viktigt för att vi skall få de 

kristna tankarna över till de som skall övertygas om trons 

sanning och omvändas till ett liv med Gud i Kristus. 

Apologetiken utför det kristna ingenjörsarbetet och 

bygger den bro, som människorna kan använda sig av, 

för att gå över till den kristna tron. Denna bro kan den 

kristna andan också använda för att gå över och möta de 

människor som kommer apologetiken till mötes. Anden 

kan så utföra omvändelsens och reningens process, och 

så önska människorna välkomna till Kristus och den 

kristna gemenskapen. Apologetikens uppgift och metod 

96

lir att gå före och bereda väg för Herren sådan som 

profeten Jesaja sade, och som döparen Johannes 

praktiserade, då han sade : 

” Jag är rösten av en som ropar i öknen : ”Jämn 

vägen för Herren”, såsom profeten Esaias 

sade ”. 

Omvändelsens process var mycket central i 

apostlarnas liv och lära. Deras apologetiska förkunnelse 

fick resultat därför att Herrens kraft var med dem : 

”Och Herrens hand var med dem, och en stor 

skara kom till tro och omvände sig till Herren” 

( Acta 11: 21 ). 

APOLOGETIKEN INTAR ANDREAS ROLLEN 

------------------------------------------------------------ 

Apologetikens uppgift blir något av samma roll som 

Andreas intog, då han vittnade för sin bror Simon Petrus, 

och sade : 

” Vi hava funnit Messias”, det betyder det 

samma som Kristus ” ( Joh.1: 41 – 42 ) . 

Detta blir också apologetikens metod ; ty det är 

endast Gud i Kristus som kan omvända och fullkomligt 

frälsa en människa. 

När apologetiken har fört människan fram till 

Kristus, så har den fullgjort sin uppgift, och dess metod 

har då varit användbar. Efter detta kan apologetiken 

fröjda sig över alla de människor som Kristus får 

förvandla och omvända, omskapa eller föda på nytt. När 

detta sker, så visar det sig att apologetiken inte har varit 

utan betydelse i den kristna kyrkan och dess teologi. 

97

§ 22 APOLOGETIKENS MÅL 

======================= 

Den naturliga teologin eller filosofin, som också 

innefattar apologetiken, har gjort den kristna teologin 

stora tjänster. Den har gjort klart för oss att det centrala i 

det kristna budskapet inte är rester av en för – 

vetenskaplig övertro, utan ett budskap som gäller alla 

människor i alla tider. Vi ser detta klart, när den förvetenskapliga 

dräkten, har tagits av den gudomliga 

sanningen. Den nakna sanningen gäller för människan i 

vår naturvetenskapliga tidsålder lika mycket, som den 

hade giltighet för människorna, som levde i den för 

vetenskapliga tidsåldern. 

FILOSOFER SOM VÄGVISARE 

------------------------------------------ 

Det är många filosofer i våra dagar, som visar oss 

fram till Gud och hans verklighet. Det kan vara 

tillräckligt att som exempel ta Frederick R. Tennant, 

Borden Parker Bowne, Albert C. Knudson, Edgar 

Sheffield Brightman, Charles Hartshorn, Peter A. 

Bertocci, Mack B. Stokes, William R. Cannon och L. 

Harold DeWolf. Detta är endast ett axplock i den långa 

raden av kristna filosofer och teologer. När dessa har fått 

människorna intresserade för Guds budskap, så sänder de 

stora skaror av intresserade mänskliga lyssnare in i 

kyrkorna för att lyssna på det fullkomliga evangeliet om 

Jesus Kristus. Följande fråga inställer sig nu : 

” Hur tar kyrkan emot dessa människor, som 

rationellt vet och tror att där finns en Gud? 

Dessa intellektuellt troende har fått sin kunskap 

98

om Gud från andra källor än från kyrkan. Kan 

inte kyrkan bygga vidare på denna kunskap 

och leda människorna fram till ett möte med 

Herren Jesus Kristus? ”. 120) 

KUNSKAP FRÅN ANDRA KÄLLOR ÄN BIBELN 

----------------------------------------------------------------- 

Apologetiken eller den naturliga teologin, som 

många kallar den, måste försöka sätta den kristna läran i 

samband med kunskaper, som vi har hämtad från andra 

källor, än uppenbarelsen i Bibeln. 

Apologetiken måste försöka rätta till de fel och 

brister, som har framkommit som ett resultat av den 

ensidiga bibliska och traditionella teologin. Vidare måste 

den bygga upp ett forum för kommunikation och 

intellektuellt samarbete mellan den kristna teologin, 

naturvetenskapen, de sociala vetenskaperna och 

beteendeforskningen. 

Den kristna teologin måste räkna med att dess 

representanter måste samarbeta med ickekristna i 

gemensamma arbetsuppgifter. Här kan vi nämna de 

uppgifter som lösas genom FN. Vidare måste den kristna 

teologin ta apologetiken och den naturliga teologin till 

hjälp, om den skall kunna tala i ett språk som blir 

förstådd av dagens människor. I samtalen med de ickekristna 

människorna kan teologin inte klara sig utan 

apologetiken. 121) 

99

APOLOGETIKEN SOM INTELLEKTUELLT 

FÖRSVAR ELLER TYSTNAD ? 

----------------------------------------- 

Om den kristna teologin skall följa Sören 

Kierkegaard och Karl Barth, som hävdar att ett 

intellektuellt försvar för den kristna tron, är det samma 

som att förråda kristendomen. Följer kristendomen denna 

filosofi, så kommer den kristna teologin att överlåta stora 

områden av livet till andra tankeformer än den kristna. 

Den enda kristna inställningen, som kan accepteras, är 

den bekännande och aggressiva inställningen som 

profeterna har demonstrerat för världen, menar 

irrationalisterna; och därför skall all kristen 

försvarsstrategi sopas bort. Istället för apologetiken skall 

vi ständigt komma fram med det angrepp som finns i 

evangeliets kerygma eller proklamation. 122) Frågan är 

om inte också detta är apologetik? 

Om de kristna skulle böja sig för den förrädiska 

uppmaningen till vapenvila, då ligger kristendomen illa 

till. Landet, kulturen, civilisationen, kristendomen och 

Guds rike ligger då öppet för den marxistiska 

materialismen, den nazistiska nationalismen, 

diktaturerna, den naturalistiska humanismen och den 

logiska positivismens intrång i det kristna tänkande. Om 

det sker, som hypotetiskt har antytts här, så kan de 

omnämnda tankeriktningarna komma att kontrollera 

filosofin och naturvetenskapen eftersom de kristna helt 

enkelt har lagt ner vapnen frivilligt utan att lossa ett enda 

intellektuellt skott till sitt försvar. Passivitetens synd vill 

jag kalla denna inställningen i kyrkans liv. 

Den bästa apologetik är den, som har kommit till 

insikt om, att det starkaste försvaret är angrepp. Det är av 

100

denna orsak att apologetiken måste ta det intellektuella 

initiativet för att få den kristna tron ut till alla områden 

av det mänskliga livet. Om de kristnas tro att den kristna 

läran är sann i sin innersta kärna, så är det den kristnas 

plikt att säga detta till människorna över allt där män och 

kvinnor är angelägna att söka sanningen. Om det kristna 

budskapet är sant i kyrkan, så är det också sant i 

naturvetenskapens laboratorier och i klassrummen där 

filosofin och teologin diskuteras. 123) 

Målet för apologetiken är i korthet att bygga en bro, 

över vilken kommunikation mellan kyrkan och de som 

står utanför, kan åstadkommas. Vidare måste den söka 

skapa kontakt och gemenskap mellan människorna, så att 

den Helige Ande kan få ta över och föra människorna 

fram till det avgörande att de kan förhärliga Kristus, som 

är den Helige Andes uppgift i denna världen. 

III. ATT KOMMA TILLRÄTTA MED 

BUDSKAPET I APOLOGETIKEN : 

============================ 

Vi skall försöka komma till rätta med problemen 

och budskapet i apologetiken under fyra överskrifter. 

§ 23 PROBLEMEN I APOLOGETIKEN 

============================== 

Varje tid har sina problem. Det är därför nödvändigt 

att få tag i vår tids problem. Vidare måste vi komma till 

rätta med problemen genom att effektivt tala till 

problemen. Det är apologetikens uppgift som 

aktualiseras här. 

101

I den problemsituation som apologetiken befinner 

sig i just nu, måste vi avstå från att be om ursäkt för 

evangeliet. Evangeliet i sig själv behöver varken teologi 

eller apologetik. Evangeliet är från Gud. Det är de goda 

nyheterna från Gud, som genom sina frukter har lärt 

människorna hurudan de borde vara och skulle vara, 

samt vad människorna skulle göra. Teologin och 

apologetiken däremot är en produkt av människorna för 

människorna. Gud behöver inte dessa två disciplinerna, 

men de är däremot nödvändiga för de tänkande 

människorna. 

I MÖTET MED MÄNNISKORNA 

BEHÖVS EN EFFEKTIV APOLOGETIK 

---------------------------------------------------- 

När vi möter människorna och skall presentera 

evangeliet för dom, så är det trots allt behov för en 

effektiv apologetik. Vi måste proklamera eller presentera 

evangeliet för vår tids människor, så att de kan höra och 

förstå det försonande budskapet. Det är alltså en 

intellektuell uppgift att presentera den kristna för 

människorna. Apologetiken kan öppna människornas 

sinnen och tankar för trons möjlighet som en livsväg. 

När apologetiken möter de olika 

problemen i livet, så måste den presentera den kristna 

tron med mod, och därefter sätta den kristna tron i 

relation till de aktuella problemen. I denna situation 

måste apologetiken predika eller framställa Guds 

rättfärdig- görande nåd , och heller inte glömma bort 

Guds helgande nåd, som båda två tas emot i tro. 

Den radikala protestantismen understryker i 

102

Apologetiken, att människan blir rättfärdig genom tro. 

Detta gäller både troende och icke- troende. För de 

troende presenteras läran så att de kan befästas i sin tro. 

För de icke- troende presenteras den för att de kan förstå 

tron och om möjligt få uppleva den i sina egna liv. Peter 

Böhler´ s råd till John Wesley är värd att citeras här: 

” Predika rättfärdighet till dess du har den, 

och när du har tagit emot den, så predika 

den därför att du har den”. 

AXIOLOGI OCH METAFYSIK I 

APOLOGETIKENS TJÄNST 

-------------------------------------- 

I en effektiv apologetik måste vi, när vi sysslar med 

livsvärden, ta den axiologiska vetenskapen till hjälp. 

Axiologi är vetenskapen som undersöker värdena och 

deras relation till existensen eller verkligheten. Denna 

vetenskapsgren är med andra ord en värdeteori eller 

värdefilosofi. 

Apologetiken måste vidare ta hjälp av metafysiken 

eller läran om verkligheten. Det senare namnet är i 

modern forskning använt om metafysiken. Metafysiken 

är ett vetenskapligt arbete som försöker ge en 

sammanhängande och förnuftig beskrivning av 

verkligheten. 

Det är många problem som apologetiken ställs inför, 

och som tron måste vara beredd att ta ställning till , och 

därefter försvara sig mot angrepp. 

103

VARDAGSPROBLEM SOM 

APOLOGETIKEN MÖTER 

----------------------------------- 

Här skall vi ta upp några problem, som apologetiken 

möter i sin vardag. Vi nämner problemet Gud, godhetens 

problem, det ondas problem och lidandets problem. 

Vidare har vi de problem, som möter oss i vissa 

uttryck, som tidsandan medför. Här möter vi den 

sekulära läran, som försöker bygga upp livet, som om 

Gud inte finns. Vidare har vi agnosticismen, som inte 

kan ta några avgörande beslut, och som inte kan ge något 

utlåtande om den tror på Gud eller inte. I sammanhanget 

stöter vi också på ateismen, som förnekar Gud. Ibland 

har ateismen sökt gemenskap med materialismen, som 

hävdar att allt som existerar består av materia. Ibland är 

de två nyss nämnda mentala positionerna kombinerade 

med en politisk och ekonomisk teori. Ett exempel på 

denna kombination finner vi i den marxistiska dialektiska 

materialismen. Vidare finner vi de problem, som möter 

den kristna tron i etiken och i natur vetenskaperna. Flera 

naturvetenskapliga grenar har medverkat till att skapa 

den biologiska etikens filosofi 124), och den biologiska 

evolutionsläran som tar sin utgångspunkt i darwinismen. 

Många andra metafysiska problem möter den 

kristna apologetiken. Dessa problem må genomtänkas. 

Jag nämner här problem som uppkommer i samband med 

förändring och identitet, orsak och verkan; och inte att 

förglömma problemen om enhet i mångfalden. Ett annat 

problem, som är av stor betydelse för det kristna 

tänkandet; är att komma till rätta med hur vi skall tänka 

om relationen mellan kropp och själ. På detta området får 

vi inte reducera den själsliga skapande principen till 

104

någon del av kroppen eller till någon form av själlös 

materia. 

Människan upplever genom sin erfarenhet att hon 

lever i en andlig värld, och denna erfarenhet måste hon 

underbygga rationellt. Vi får aldrig glömma att ande kan 

möta ande. Ande är det enda som utgör den sanna 

verkligheten. Ande utgör livets mål. 125) Ande tillhör 

de högsta värden i livet. Den danske filosofen Harald 

Höffding talade om Gud; som den som skapar och 

bevarar värdena. I överensstämmelse med denna 

filosofiska kunskap säger den amerikanska filosofen 

Edgar Sheffield Brightman: 

” Om värdena bevaras i detta universum, så må 

de bevaras som en aktuell andlig erfarenhet av 

aktuella existerande personer. Ande är sålunda 

den högsta synpunkt och funktion, som kan 

tilläggas personligheten. Ande är en symbol för 

personlighetens rätt att överleva kroppens död 

och utveckla sig för all tid ”. 126) 

§ 24 PROBLEMET GUD 

=================== 

Det är endast de dogmatiska troende och de 

dogmatiska tvivlarna, som har problem med Gud och 

tron på Gud. Naturvetaren behöver inte reflektera över 

hurudan Gud är, men filosofen och teologen måste 

kämpa med denna fråga. Vi kan inte räkna med att finna 

hela sanningen om Gud, men vi kan förvänta oss att 

sättas på rätt väg mot Gud. Livet är en kontinuerlig 

växling mellan flod och ebb. Ebb går mot kaos och 

barbari, medan flod i tänkandet går mot enhet, 

105

civilisation och sanning. Tänkandet kan föra människans 

liv från kaos och motsägelser fram mot enhet, 

sammanhang och helhet. 

ATEISTER SÖKER VÄRDEN 

-------------------------------------- 

Ateisterna tvivlar inte så mycket på Gud, som de 

tvivlar på de, som tror på Gud. Den stora frågan är om 

det finns några ateister i det hela taget? Det är endast de 

som tror att det inte finns något av värde i denna världen, 

som är de verkliga ateisterna. Verkligheten säger oss 

däremot att för varje normal människa, som lever, finns 

där något som de sätter värde på, och som de räknar med 

har värde. 

Om vi i detta sammanhang definiera Gud, som 

källan till alla värden, den som bevarar värden och den 

som ger värden en fortsättning; så går det upp för oss att 

där kan inte vara många ateister i denna världen. Har vi 

denna filosofi klart för oss, så blir frågan: 

”Finns där en Gud?”, 

en orealistisk fråga. Den verkliga frågan måste istället 

bli: 

”Hurudan är Gud?” 

GUD ÄR VÄRDENAS KÄLLA 

--------------------------------------- 

Gud är den objektiva källan till alla värden både i 

och hos människan. På samma sätt som det är i 

människornas värld, så är det också i världen inom 

universum. Hurudan är då denna Gud; som skapar och 

uppehåller och bevarar värden? GUD ÄR EN PERSON, 

106

ja, Han är DEN HÖGSTA PERSON i en värld av 

personligheter. Personen blir därför NYCKELN till 

VERKLIGHETEN 127). 

HAR DET NÅGON BETYDELSE ATT GUD FINNS ? 

Ja, om Gud är, så har det den största betydelsen. Då 

är frågan om Gud, och vem Han är; den viktigaste frågan 

som människan kan ställa och som hon kan söka svar på! 

Det är den sekulära andans filosofer, som hävdar att 

frågan om Gud, inte har någon betydelse. Alla människor 

kan däremot förstå att om Gud är i Kosmos, så har Han 

en plan för Universum. Vidare är Han HERRE över 

händelserna i naturen och i historien. Om Gud är, så kan 

vi vidare vara övertygade om att Han bevarar 

människornas liv, så att de får en medveten personlig 

existens efter livet på jorden . 

Hur människan lever sitt liv här i tiden, kommer då 

att få betydelse för livet härefter. Om verkligheten är, 

som den i korthet har skisserats här, då är frågan om 

Gud; den största och betydelsefullaste frågan en 

människa kan ställa sig. Det är därför viktigt att 

människan lär sig förstå Guds vilja, och därefter leva i 

lydnad mot den. Ett liv som levs enligt detta mönster blir 

ett liv som levs i den djupaste dimensionen. Detta är att 

vara människa och en person. 

HUR SKALL VI FÅ KUNSKAP OM GUD ? 

-------------------------------------------------------- 

Hur skall vi få kunskap om Gud? Gud uppenbarar 

sig själv i Jesus Kristus, och i kyrkan i de heligas 

gemenskap. Vi kan också få kunskap om Gud på egen 

107

hand genom bön och experiment på den kristna 

livsvägen. 

Vi kan se Gud i arbete i: 

1. Världsordningen, som visar intelligens, 

skönhet, planenlighet och teleologi. 

2. Den universella tron på Gud. Där finns inte 

ett folk, som inte tror på Gud i en eller annan 

form. Det är detta som vi kallar koncensus 

eller samstämmighet.. Gud har sålunda inte 

låtit sig vara utan vittnesbörd i människornas 

hjärtan. 

3. Den moraliska människans existens i denna 

värld. Kravet att vi ”borde” göra det och det, 

har en stark auktoritativ makt över 

människan. Vi känner oss dömda, när vi gör 

fel , och välsignad när vi lyckas att göra det 

goda, som Gud vill att vi skall göra. 

4. Kravet på sanning i världen. Sanningen får 

mening endast, om där finns en varelse i 

Universum, som kräver sanning i det 

mänskliga livet, och mot vem en lögn är en 

kränkning och förolämpning. 

Alla människor vet av erfarenhet att godhet är bättre 

än grymhet, att vi önskar sanning hellre än lögn och att 

kärleken visar oss en bättre väg än hatet. 

§ 25 RELIGIONEN 

============== 

Nu kommer religionen in i denna apologetiks 

framställning. Det finns mycket, som vi kan säga om 

108

eligionen, men i detta sammanhang skall fem fakta om 

religionen presenteras. 

FEM FAKTA OM RELIGIONEN 

------------------------------------------ 

Det första faktum är att religionen är en verklighet. 

Den blir föremål för en vetenskaplig, filosofisk, historisk, 

psykologisk och social undersökning och analys. Vi 

måste räkna med att religionen är en verklighet, annars 

skulle vi inte kunna syssla med religionen, som det har 

framhållits i den föregående språkliga satsen. 

För det andra, så kan religionen bäst förstås, om den 

framställs som en upplevelse av värden. Gud är värdenas 

källa, den som uppehåller värden, bevarar dem, och ger 

värden en fortsättning. Religionen förmedlar den nämnda 

värde upplevelse. Enligt denna filosofi, så kan vi säga, att 

endast värdenihilisten är den verkliga ateisten. 

Det tredje faktum om religionen är att den 

presenterar sig för människorna som förmedlaren av 

frälsningsupplevelsen och av odödlighetens hopp. 

Människan är genom sin kunskap medveten om att 

hennes kropp kan död. Genom denna kunskap 

uppkommer hennes existentiella ångest. Hon har också 

en kunskap, som gör henne medveten om att det är 

genom Guds godhet, barmhärtighet och kärlek, att hon 

har garantin för uppståndelsen och sin odödlighet. 

För det fjärde så står religionen och 

naturvetenskapen inte i något motsatsförhållande till 

varandra. De behöver därför inte att vara i konflikt med 

varandra. Den verkliga konflikten på värdeområdet 

utkämpas inte mellan naturvetenskapen och religionen, 

109

utan mellan en filosofi som inte räknar med religionen, 

och en filosofi som innesluter religionen i sitt system. 

Den femte sanningen om religionen är att den är 

teleologiskt orienterad. Den ingjuter hopp hos 

personligheten, och ger den en känsla av att där finns ett 

mål för personligheten, och att personen är på väg mot 

detta mål. 

FEM VÄGAR TILL VISSHET OM GUDS NÅD 

-------------------------------------------------------------- 

För att få visshet, om Guds nåd i den enskildes 

trosliv, så erbjuder den kristna religionen minst fem olika 

vägar som människan kan gå för att uppnå denna visshet. 

Dessa vägar representeras av olika kyrkor. Alla de 

nämnda fem vägarna kan föra fram till en större visshet i 

trosfrågorna. Jag tar fram fem riktningar inom den 

kristna religionen. Dessa är: 

1. Den romersk katolska kyrkan, som bygger 

på auktoritet. 

2. Kväkarna som lägger vikt vid intuitionen 

eller det inre ljuset. 

3. Metodistkyrkan, som bygger på 

omvändelsens och frälsningens 

erfarenhet och förnuftet. 

4. Den lutherska kyrkan, som bygger på 

frälsning genom tron allena, sola fide. 

5. De liberala tänkarna som lägger vikt vid 

förnuftet. Inför det upplysta förnuftets 

domstol skall våra dogmer prövas för att se 

om de ger mening. Detta gäller riktningarna 

i både punkt 2 , 3 och 4. 

Alla människor har sin auktoritet, som de lever av. 

110

Var enda människa väljer sin auktoritet. Läkaren är 

auktoritet på medicinens och kirurgins område, kaptenen 

är auktoritet på båten eller flygplanet och prästen och 

profeten är auktoritet i religionens värld. I den kristna 

religionen är det kyrkan som är bärare av auktoriteten. 

Även om det finns många kyrkosamfund inom den 

Heliga Allmänna kyrkan, så är de eniga på många viktiga 

punkter. Det är endast en fråga av djupgående karaktär 

där kyrkan är delad, och det är i frågan om de kristna 

skall deltaga i krig eller ej. 

Intuitionen är också en verklighet, som kan ge 

människan, som tror, en fördjupad visshet i de religiösa 

frågorna. Vi måste se verkligheten från inner sidan. Om 

inte, kan vi inte se den. Det är här intuitionen kan hjälpa 

den kristna och religionens anhängare. Genom 

intuitionen får vi ögonen upp för att : 

a. Kärleken är bättre än hatet. 

b. Godhet är bättre än ondska. 

c. Skönhet är bättre än det osköna och fula. 

d. Sanning är bättre än lögn. 

e. Vänlighet är bättre än hat. 

Erfarenhetens upplevelse säger oss, att vi kan få en 

personlig kunskap om Gud genom ett privat och 

personligt empiriskt möte med Gud genom Hans Ande 

(Rom. 8: 14 – 16 ). De ärliga tänkarna kan inte smita 

ifrån den sanning att erfarenheten är en verklighet också 

på religionens område. Det enda som människan, som 

person, kan ha en omedelbar erfarenhet av, är hennes 

eget självmedvetande. De empiriska data visar med 

tydlig klarhet att erfarenheten är en verklighet i det 

personliga mänskliga livets kontinuitet. Här kan vi dra 

fram vittnesbörden från de människor, som har upplevt 

Guds närvaron i ett personligheterna möte. Det är mötet 

111

mellan Gud och människan. Vi kan räkna upp följande 

erfarenheter : 

A. Helgonens erfarenheter talar sitt tydliga 

språk, om erfarenheter i kontakten med 

Gud. Här möter vi de geniala 

personligheterna på religionens område. 

Dessa är människor med erfarenheter som 

ligger utanför det vanliga i religionen. 

B. De vanliga människornas erfarenheter 

vittnar också om möten med Gud. 

C. Det stora antalet av vittnen och vittnesbörd , 

gör att vi måste lyssna och ta detta 

bevismaterialet på allvar. 

D. De stora välgörarna i världen talar för 

godhetens sak. Det goda i världen måste 

komma från en god Gud och inte från en 

ond djävul. 

E. De förvandlade mänskliga personerna 

vittnar om vad Guds kraft kan göra med en 

stackars människa. 

F. Rapporterna från de mänskliga personernas 

vittnesbörd är samfällda när de säger att de 

har mött Gud i sin erfarenhet. 

FÖRNUFTET har också sin givna plats i religionen. 

Genom förnuftets hjälp kan människan föras fram till 

övertygelse; men inte till visshet. Förnuftet skapar inte 

verkligheten, men det visar människan en väg fram till 

sanningens Gud. Förnuftet sopar vidare bort spindelnätet, 

som hindrar och spärrar vägen till Gud. Spindelnätet 

döljer sikten, så att människorna inte kan se och tro. Att 

religionen och dess lära är förnuftig innebär att den ger 

sammanhang och mening. Det är ju en meningsfull 

112

eligion, som människorna vill ha, och då måste vi ta 

förnuftet till hjälp för att förverkliga denna drömm. 

Förnuftet i detta sammanhang innebär ett av Gud i 

Kristus upplyst förnuft. Enligt denna filosofi, så behöver 

människan i denna irrationalismens tid , tro på förnuftet, 

och så bör den troende ha förnuft i tron. 

En form av irrationalism möter oss i dag i de två 

agnostiska utformningarna. Den ena positionen säger oss 

att vi inte alls kan ha kunskap om Gud. I verkligheten är 

ju detta också en form av kunskap om Gud, och 

utlåtandet är en motsägelse i terminologi. Den andra 

agnostiska positionen framkommer när agnostikern säger 

att Gud kan inte bli känt av honom personligen. 

ATT HANDLA ENLIGT 

PRINCIPEN ” SOM – OM ” 

----------------------------------- 

I religionen kan människan inte vara passiv och tro 

att hon skall få kunskap om Gud genom att vara 

åskådare. Nej, människan måste göra som Jesus av 

Nasaret lärde henne. Hon måste handla ”som – om” Gud 

är en verklighet. Gör hon detta då skall hon finna att Gud 

är där : 

” Den som vill göra min vilja, han skall känna 

om jag talar av mig själv, eller om läran är av 

Gud”, 

sa Jesus. Pröva Gud! Gör som Sören Kierkegaard sade : 

” Kasta dig ut på de 70.000 famnars djup”. 

Du skall uppleva att Guds hav av barmhärtighet, nåd och 

kärlek, skall hålla dig uppe. Här kan vi ta fram en 

parallell mellan fisken i havet och den mänskliga 

113

personen. Om vi tar fisken ut ur havet, så dör den. Om vi 

tar människan ut ur nådens hav, så dör hon en djupare 

död. Du skall snart upptäcka att det är inget 

önsketänkande att leva i denna världen. 

GUDS KRAFT ÄR EN MORALISK KRAFT I DIG 

---------------------------------------------------------------- 

Den moraliska impuls eller kraft i dig är inget 

önsketänkande, utan en verklighet. Du erfar att Gud i dig 

är något stort, som är helt annorlunda än det mänskliga i 

dig. Du erfar att den kristna positionen ger dig mening. 

Varifrån kommer kärlek, skönhet, rättfärdighet, 

sanning och godhet i denna världen, om inte från en 

kärleksfull och god Gud? På denna punkt blir ateisten, 

som är värdenihilist, ställt inför ett av sina svåraste 

problem. Den kristne, på den andra sidan, förtröstar på 

den levande och aktiva Guden, som hon har lärt känna 

genom Jesus Kristus. Tillsammans med Gud i Kristus , 

som sin ledare, går hon framöver mot det slutliga målet 

för det mänskliga livet. 

Är det inte våghalsigt av den troende 

att antaga det skisserade programmet ? 

Detta är den fråga du ställer. Ja, det är det; men tron är 

nödvändig för livet. Vi kan inte leva utan tro. Religion är 

liv, och därför skulle vi vänta oss att finna tro i 

religionen. Det enda, som återstår, är att pröva troslivet. 

Genom detta test vill du själv finna ut om religionen har 

något att ge dig. Pröva Jesu lära genom att göra Hans 

vilja! Sök gemenskap med Gud och Hans barn genom 

Jesus Kristus, och du skall uppleva Guds närhet. 

114

DEN MODIGA MÄNNISKANS EXPERIMENT 

------------------------------------------------------------ 

När vi experimenterar, så kommer vi till vägskäl 

där vi måste göra modiga val. Det gäller att ha mod att 

välja i denna situation. Nu är det naturligt att vi i den 

värld, som Gud har skapat, skulle finna kärlek, 

förståelse, meningsfullhet, målinriktning, frid, glädje, 

planenlighet och mönster i universum ; och det är vad vi 

finner i vår erfarenhet. Men agnostikern har också rätt, 

när han gör oss uppmärksamma på att där finns hat, kaos, 

meningslöshet, krig, ondska, smärta och sorg i världen. 

Det är på denna punkt att vi måste välja alternativ. Vi 

måste väga alternativen mot varandra. Därefter måste vi 

ge de högsta och bästa alternativen vårt stöd. När vi gör 

detta; så upplever vi att de högsta alternativen stadfästs 

av ditt eget inre, eller av ditt samvete. 128) Den 

personliga religiösa erfarenheten framkallar kvalitet i den 

mänskliga karaktären. Människan går över från 

egocentriskt beteende till Teo- centriskt eller Kristuscentriskt 

tänkande. Apologetiken vill säga till oss : 

” Pröva religionen! ” 

Den kommer att kosta dig något i pengar, i 

uppoffring, i disciplin och i tid. Under livsvägen tar du 

dig tid till att be, och att tillbe Gud i gudstjänsten. Vidare 

tar du dig tid att studera, samt till att odla gemenskap i 

vänskapen ; och du skall finna något av religionens 

verklighet i dessa aktiviteter! 

115

§26 DET SEKULÄRA 

================== 

För att få en klar bild, i tänkandet om det sekulära 

och dess lära, är det nödvändigt att göra en distinktion 

mellan det sekulära och sekularismen. 

Det sekulära är skapat av Gud. Det är därför gott 

och nödvändigt, som en förutsättning och bas för det 

andliga livet. Kung David ger uttryck för denna tanken, 

när han säger : 

” Jorden är Herrens och allt vad därpå är, 

jordens krets och de som bo därpå ” (Ps.24: 1) . 

SEKULARISMENS FARA 

---------------------------------- 

Det, som är en fara för det kristna tänkandet, är 

sekularismen, som är en filosofisk lära. Den säger att om 

Gud finns eller inte finnes, så spelar det ingen roll. Vi 

kan också definiera sekularismen enligt professor dr 

Georgia Harkness, som säger, att sekularismen 

organiserar det mänskliga livet som om Gud icke 

existerar. 129) Hon säger vidare att sekularismen har 

trängt in i vår kultur, och den försöker svälja våra kyrkor 

och våra själar. Sekularismen är, enligt dr Harkness, en 

av kristendomens kraftfullaste rivaler i den västliga 

världen. 130) Detta förhållande har uppmärksammats av 

världsreligionerna. Vid världsmissions konferens i 

Jerusalem 1928 stod världsreligionerna, och bland dem 

kristendomen, på samma sida i kampen mot en 

gemensam fiende, som de ansåg vara sekularismen. Vi 

bör också vara uppmärksamma på att det i den västliga 

världen finns andra ideologier som också utmanar 

116

kristendomen. Det kan kanske vara tillräckligt att nämna 

kommunismen, som en av de tävlande ideologierna. Den 

är i dagens samhälle inte så farlig som likgiltighetens 

anda från sekularismen, som inte framkallar heroiska 

människor. Likgiltigheten från sekularismen får 

människorna att handla ”som – om” Gud inte finns. 

Den ryska statskommunismen har däremot 

förkunnats död i och med Sovjetunionens fall. 

Marxismen har inte många helgon, men den erbjuder 

människorna ett religionssurrogat. Det är med 

marxismen, som filosofen Reinhold Niebuhr har påpekat, 

att: 

” Marxistisk utopisk lära har ´ infört nya 

former av orättvisor ` i historien för att försöka 

avskaffa de gamla orättvisorna ”. 131) 

Den kommunistiska etiken rättfärdigar lögn och 

dråp, om det kan påskynda det klasslösa samhällets 

framväxt i denna världen. 132) 

Det blir inte plats för någon ingående analys av 

sekularismen i föreliggande arbete. Istället hänvisar jag 

till Georgia Harkness bok : ” The Modern Rivals Of 

Christian Faith ” . I boken analyseras sekularismen 

tillsammans med vetenskapsismen, humanismen och 

kommunismen. 

SURROGAT FÖR DEN KRISTNA TRON 

---------------------------------------------------- 

De moderna surrogaten för den kristna tron 

presenterar tilltalande och till synes prisvärda mål och 

värden både för kristna och ickekristna. Mot dessa 

surrogaten sätter dr Georgia Harkness upp den kristna 

befallningen: 

117

” Sök först efter Hans rike och Hans rättfärdighet, 

så skall också allt detta andra tillfalla eder” 

( Matt.6: 33). 

När människorna har glömt denna Jesu befallning 

och istället följt med ”tidsandan”, så har det blivit ett folk 

med inre osäkerhet och ångest. Detta har blivit resultatet 

även om vi har haft materiellt välstånd och 

naturvetenskapliga framsteg. 

Ett folk, som det skisserade, bryts mellan begärelser 

i konflikt. Av denna orsak plågas de av hopp som inte 

går i uppfyllelse. Dr Harkness visar emellertid på en väg 

ut ur detta moderna dilemma. Hon visar på det faktum att 

om Guds vilja med vår tid skall förverkligas genom 

människorna, så måste Guds vilja först förverkligas i 

människan. Utan återuppbyggda personer kan det inte 

åstadkommas någon återuppbyggd värld. De kristna är 

oövervinneliga, om de har NT: s hopp i sina hjärtan ( 

Rom 8: 35-39 ). Det är detta hoppet, som lyser, när dr 

Harkness säger: 

” Gud regerar. Jesus Kristus är Herre. Om Nya 

Testamentets tro får brinna i de kristnas själar i 

våra dagar, om det endast skulle brinna i en 

liten majoritet av dom , så är sekularismen 

dömd att förlora”. 133) 

I motsats till sekularismen, så kan den kristna säga : 

” Om Gud finns, så är frågan om Gud , den 

viktigaste av alla frågor människan kan söka 

svar på ”. 

118

§ 27 NATURVETENSKAPEN 

======================= 

I våra dagar finns ett världsomfattande fenomen, 

som vi har givit namnet ateism. Denna riktning har sökt 

stöd för sina teorier i naturvetenskapen. Ateismen har 

uttryckts i en vetenskaplig positivism och ”vetenskapsism 

”, som har växt fram vid några universitet runtom i 

världen. När kirurgerna genom dissektion vid de 

medicinska fakulteten inte har funnit någon själ eller 

själsligt organ, så har representanterna för riktningen , 

sagt: 

” Se här bröder, där finns ingen själ! ” 

På detta sätt har det skapats en psykologi, som har 

förlorat sin själ. Denna psykologi har framkallat den 

moderna människan, som söker efter sin själ. 

Genom en form av pragmatism har ateismens 

representanter gjort den ideologiskt neutrala 

naturvetenskapen till en andlig dogmatism. Denna 

dogmatism har framkallat en typ av ateister, som måste 

bygga sin lära på trosbevis. I en diskussion med en 

person, som trodde sig vara ateist, sade han : 

” Vi tror på en evig materia! ” 

Frågan är om det är lättare att tro på en evig materia 

än det är att tro på en evig skapande Gud? I båda fallen 

måste vi ta tron till hjälp. Erfarenheten visar oss också 

att materien är förstörbar och i en ständig förändring 

medan ande är evig och oförstörbar. 

Vi kan konstatera att inga människor kan leva utan 

tro i en eller annan form. Alla människor lever av tro 

119

inklusive ateisterna. Ateisten måste ju åtminstone tro att 

hans ateism är riktig, eller tvivlar han? 

TVIVLA PÅ TVIVLET OCH TRO PÅ TRON 

--------------------------------------------------------- 

Frågan är om inte tiden är mogen för människorna 

att börja tvivla på tvivlet och tro på tron ? De sekulära, 

materialistiska och ateistiska kulturerna, som 

människorna har skapat, har fyllt de psykiatriska 

klinikerna både med emanciperade kvinnor och män, 

som inte har kunnat stå ut med presset och stresset från 

den moderna världen. 

Naturvetenskapen kan inte lösa de andliga frågorna 

i vår tid eller svara på de problem , som de skapar. 

Naturvetenskapen är genom sin bundenhet till framstegsfilosofin 

eller progressiv filosofi begränsad till den 

fenomenala världen medan den ontologiska världen 

ligger utanför dess erfarenhetsområde. Det är endast de 

värden, som inte varar, som kan komma under 

naturvetenskaplig analys. De värden, som är varaktiga i 

människolivet, kan inte bevisas eller läggas under 

mikroskop av naturvetenskapen. Vi kan här nämna några 

av de andliga värden, som ligger utanför det 

naturvetenskapliga kompetensområdet. 

Naturvetenskapen kan inte undersöka och analysera 

och mäta lycka, frihet, likhet och broderskap, viljans 

frihet, ett världsomspännande samarbete, tro, hopp och 

kärlek. Vilka mått skall naturvetenskapen använda sig av 

för att mäta dessa enheter och storheter med ? De 

uppräknade eviga värden kan endast demonstreras 

genom tro och mänskliga aktiviteter. Naturvetenskapen 

120

kan beskriva hur atomerna beter sig, men inte varför de 

beter sig som de gör. 

I mötet med den innersta kärnans mysterium måste 

naturvetenskapen stanna upp och stå i beundran av 

naturens verklighet. 135) Här knackar religionen på och 

öppnar dörren till verklighetens värld. Den erbjuder en 

personlig kamp, som är ett mänskligt och gudomligt 

drama, antingen det utspelar sig i form av tragedi eller 

komedi. Religionen uppmanar dig att pröva Gud och 

kämpa med Honom likt Jakob vid Jabboks vad 

( 1 Mos. 32: 22 – 32 ) , så skall också du välsignas av 

Gud och få se Hans ansikte. 

Ditt ”Jag” skall där möta Guds ”Du”. Vägen till 

målet går från kamp genom erfarenhet till liv. 136) Du 

får en medveten gemenskap och kommunikation med 

Gud. 

Metafysikerna ropar ut att det är fantastiskt att du 

som är skapat i Guds avbild, kan ha en medveten 

gemenskap med Gud. 

”Naivt ”, säger den sofistikerade intelligensen med 

en axelryckning. 

” Ett absurd maskeradspel ” snyftar den 

positivistiska logiken och det ateistiska förnuftet. 

I religionen har människan däremot upplevd det 

som är icke- människligt. Hon har kämpat med 

livsproblemen, kämpat med Gud och vunnit gemenskap 

med Honom. I den personliga gemenskapen mellan Gud 

och människan har människan en ständig kommunikation 

med Gud. Detta är ett faktum, som ingen kan 

bortförklara. 137) Den personliga kampen där människan 

kastar sig ut i livet, kan framkalla en segrande tro. Det, 

som människan på livsvägen, har kämpat sig fram till i 

ett personligt möte med Gud, kan inte bortförklaras av de 

121

människor som sitter och betraktar livskampen från sin 

balkong. Frågan är om du är en balkongmänniska eller en 

kämpande trosmänniska på livsvägen ? 

§ 28 DET ONDAS PROBLEM 

======================= 

Det är inte förnuftigt att säga till en människa, som 

har förlorat ett öga eller någon kroppsdel, att där finns 

inget ont. Vi kan heller inte säga som medlemmarna i 

Christian Science, att det onda är endast en illusion. Nej, 

vi måste enligt den bibliska realismen vara tillräckligt 

modiga, och säga det onda rakt i ansiktet, att det är ont. 

Tron måste möta ormen och det ondas verklighet, och i 

denna situation, sträcka sig ut efter möjligheten till 

frälsning från det onda. I spänningen, som uppstår mellan 

det onda och möjligheten till frälsning från det onda ; 

upptäcker vi att vi lever i ett moraliskt universum 138). 

MOTSÄGELSERNA RYMS 

INOM PERSONLIGHETEN 

----------------------------------- 

Livet är fyllt med konflikter och motsägelser. Tron 

måste möta livets motsägelser, och låta dem rymmas 

inom personligheten. Människan har möjlighet att lyfta 

sig upp till en sådan höjd att hon kan göra rätt för 

påståendet att hon är skapat i Guds avbild. På den andra 

sidan kan hon falla så djupt att hon hamnar på ett lägre 

plan än rovdjuren. 139) 

Motsägelserna finns över allt i livet, och tron måste 

möta dom på ett konstruktivt sätt. I teologin framträder 

122

motsägelserna i form av att den mänskliga naturen har 

fördärvats. I historien möter vi motsägelserna i det som 

är obarmhärtigt och fylld av ondska. 

I religionen har det onda fått namnet synd. I etiken 

kallas det för det onda. I filosofin sysslar vi med 

motsägelserna i form av det ondas ursprung och existens. 

I psykologin ser vi det uttryckt i rundgång kring det egna 

jaget. I det dagliga livet framträder denna motsägelse 

som nedbrytningen eller förstörelsen av personligheten. 

140) 

DET ONDA FINNS INOM MÄNNISKAN 

----------------------------------------------------- 

Vi kan summera det onda som en verklighet först 

och främst i människans sinne. Detta har fastslagits i 

UNESCO : S CONSTITUTION: 

” Eftersom kriget börjar i människans sinne, så 

är det i människans sinne att försvaret för 

freden måste byggas upp”. 141) 

Det ondas synliga uppträdande är endast en 

manifestation av det fördärvade mänskliga hjärtat. 

Människan prövar att vara moraliskt och reformera sin 

miljö, men hon klarar det inte i egen kraft. Hennes ångest 

är uttryck för fruktan. Denna fruktan är av det onda, och 

den leder till förtvivlan och hopplöshet. Människan kan 

inte frälsa sig själv. Hon begår de gamla synderna på det 

modernaste sättet, och med de modernaste metoderna. 

Denna verklighet leder människan fram till förtvivlan. 

Människan har utvecklat sinnlighet, som inte får 

förväxlas med sexualitet. Sinnligheten är en förvrängning 

av själv- kärleken. Genom förvrängningen finner 

människan sina nya goda mål i en obegränsad hängivelse 

123

till rena timliga mål. 142) Många människor tar revansch 

genom att fly in i det undermedvetna, men det leder inte 

till något positivt resultat.143) Flykten leder till en känsla 

av personlighetens förintelse inför meningslöshetens 

avgrund. Det var detta Jesus såg i Gehennas dal utanför 

Jerusalem, där alla sopor brändes. 144) 

Känslan av förintelse förstör till och med 

personligheten, som är den mest gudalika varelsen, som 

vi har kunskap om. Detta är en fruktansvärd känsla, som 

kan lägga sin svettiga hand över människan, ja , till och 

med över Guds tjänare i denna världen. Känslan av att 

vara utestängd och inte ha någon möjlighet eller någon 

utmaning och därmed vara obrukbar trots en god 

utbildning; är en fruktansvärd upplevelse. Detta är 

resultat av ett omoraliskt organiserat samhälle, både 

inom kyrkan och utanför hennes murar. 

Det onda är ett faktum. Människan är flätat in i det 

hela, så det är svårt att komma ut ur nätet, som det onda 

har fångat människan i. Det har provats många vägar för 

att komma bort från det onda. Genom aktivismen har 

människan provat att ignorera det onda, och tänkt att det 

skulle försvinna härmed. Andra har prövad att förneka 

det onda genom att enbart tro; ty det onda finns kanske 

inte där. Genom en liten bit moral har många inbjudit det 

onda att delta i hopp om att det onda skulle uttömmas. 

Genom en falsk intellektualism har människan börjat 

diskutera med det onda. Genom denna diskussion kunde 

det onda blandas med hennes höga ideal. 145) Alla de 

nämnda försöken att komma tillrätta med det onda; har 

varit utan resultat. 

124

DET ONDAS PROBLEM FINNER SIN LÖSNING 

---------------------------------------------------------------- 

Finns där någon, som kan lösa det ondas problem? 

Om det skulle vara så, vem är då denna? 

Ja, det finns ett svar på frågan. Verkligheten säger 

att det är endast en PERSON, som kan ta upp kampen 

mot det onda. Det är därför att människan inte har givit 

upp sitt sökande efter PERSONEN, som kan lösa 

mysteriet med motsägelserna. 

Det är i religionen att människan möter en sådan 

PERSON. Människan både hatar och föraktar religionen 

på en gång, men innerst inne fruktar de att religionen 

skall vara sann. Människan kan inte komma bort från 

längtan och sökande efter det goda, som i djupaste 

mening är ett sökande efter GUD. 

Detta sökande efter Gud, är ett sökande efter en 

PERSON, som kan ge svaret på kaos och förintelse i 

universum. De kristna bekänner att de har mött denna 

PERSON, som på sin sida har sökt efter människorna. 

Det är Gud i Kristus, som är historiens och universums 

centrum, och som med detta är 

VÄRLDENS FRÄLSARE. 

--------------------------------- 

Jesus Kristus måste bli utgångspunkten för 

människans sökande, om hon skall komma till rätta med 

sig själv och tiden hon lever i. Människan måste sätta 

Kristus i relation till hela livet och historien. Kristus är 

svaret på människornas frågor och grubbelfrågor. Genom 

Jesus Kristus, som har uppenbarats i historien, finner 

människan historien nu som en försonad historia. 

125

Människan upptäcker att genom Kristus, är DEN 

STORA PERSONEN i arbete i historien i dag 146). 

§ 29 KULTURPROBLEMEN 

====================== 

Kulturen har sitt starka grepp om alla människor. 

Den överlämnar sina rasfördomar, sina idéer om 

överlägsna nationer och överlägsna kulturer ; till alla 

människor. 

Här kan det vara tillräckligt att hänvisa till den 

anglosaxiska myten, som innebär att engelskmän skall ha 

det precis som hemma i England varhelst de befinner sig 

i världen. Detta kan göra det svårt att samarbeta med 

dom på det internationella planet. 

Den amerikanska ”know how”- mentaliteten och 

idén om Amerika, som Guds land, kan också skapa 

problem. Denna filosofi tillsammans med den höga 

amerikanska ekonomiska kulturen stänger amerikanen 

ute från kontakten med de mindre ekonomiskt utvecklade 

folken. Antagonismen har fått sitt klassiska uttryck i 

relationen USA och Iran, Irak. 

Den tyska önskan om att stå högre och över alla 

nationer i vår värld (Deutschland, Deutschland über alles 

in der Welt), skapar en ohållbar nationalism och 

imperialism. 

Kommunisternas dröm om världsrevolutionen som 

skall föra fram till ett globalt klasslöst samhälle i den 

marxistiska andan, är en utopi som endast skapar 

konflikter. 

Den skandinaviska mindrevärdeskänslan, som tar 

sig uttryck i att endast det, som är nationellt 

skandinaviskt, accepteras, som fullvärdigt. Denna anda, 

som inte vill ta lärdom från utomstående, kan vi kalla 

126

”den stängda hjärnans ” synd. Denna anda har tyvärr 

också trängt sig in i kyrkorna. 

Allt, som har omnämnts här ovan, är principiella 

tendenser, som genom erfarenheten har upplevts i 

gemenskapen med olika människor och i olika kulturer. 

När vi ser kulturens örn, som vakar över människorna 

och som är redo att dyka ner på människan när som helst, 

så ropar den vakna människan ut med Friedrich 

Nietzsche: 

” Var är den fria andens hem? ” 147) 

Människorna är fångar i den tusenåriga kulturen, 

som utgör det västerländska kulturmönstret. Olika sidor 

av denna kultur förnyas från tid till tid. Det är då det 

uppkommer gamla riktningar i förnyad dräkt, och vi ser 

framväxten av nyrationalism, nyreformation, 

nyindustrialism, nynationalism, nymaterialism, 

nyandlighet, nynazism, nyfascism och så vidare i det 

oändliga. På denna vägen har olika tänkare försökt skapa 

en ny människa för en ny tid. 

I Nietzsches filosofi förlorade samvetet sin kraft. I 

Freuds psykologi utplånades samvetet som källan till ett 

förnuftigt liv. I Karl Marx´ s ekonomiska filosofi 

fullkomnades denna människosyn; ty hos honom 

förlorade personligheten sin mening. 148) 

Sedd mot denna bakgrund, så är det inget att undras 

över att människorna i dagens samhälle är fyllda av oro 

och fruktan. Människan fruktar tystnaden och lugnet, och 

därför skapar hon buller och oväsen kring sig. Det är 

tillräckligt att , som exempel på mekaniskt störande ljud , 

nämna jukeboxar , motorer på land och hav och i luften, 

transistorradio, TV och rock och popmusik med volymer 

uppemot smärtgränsens 140 decibel. 

127

För att slippa ensamheten, så lever människan i 

stora grupper, kollektiv eller som massmänniskor. Av 

fruktan för arbetslöshet och friställning, så arbetar 

människan sig själv till döds genom att påta sig ett stort 

antal extra arbetsuppgifter, som vi kallar extraknäck. 

Skrämd av arbetsuppgifterna blir människan slav under 

maskinerna. Upptäckten av faran med isolering skaffar 

hon sig många kontakter och blir medlem i många 

organisationer, men hon får ingen verklig gemenskap. 

Förskräckt över ålderdomens kännetecken, kamouflerar 

hon dessa med hjälp av make upp. I sökandet efter vila 

och ro, och parkeringsplatser driver hon sig själv till 

panik. 149) 

Det, som har nämnts här ovan, gör att människans 

själ fylls av hemlängtan. I denna situation behöver 

människan ett fast ord från Gud, och en inbjudan att 

återvända hem. Gud kan tala till oss genom människor. 

Vi kan höra Guds röst i folkets röst. Här finns orsaken till 

att den falska kristendomen är så dödlig rädd för kritik. 

150) 

KULTUREN OCH FÖRSONINGEN 

--------------------------------------------- 

Kulturen behöver försoning både med Gud och 

människor. Denna försoning kan förmedlas till kulturen 

från Gud genom försonade personer. Personerna, som 

har upplevd försoning, måste vara villiga att bli 

medlemmar av den mänskliga rasen för att göra en 

kulturinsats i denna världen. Personerna måste överlåta 

sig själva till Gud, och ta upp sitt kors och följa efter 

Kristus. Överlåtelsen till Gud är det Jesus framhöll, som 

den nya födelsen. Personerna måste ångra sig och söka 

128

försoning både för sina egna synder och för det onda i 

tiden. 

Hela den mänskliga kulturen behöver försoning. Det 

finns i våra dagar en kallelse till att gå med det 

försonande budskapet från Kristus till alla områden av 

kulturlivet och civilisationen. Här bör vi vara 

uppmärksamma på den stängda hjärnans synd , som 

innebär att vi inte kan se något gott i andra trosformer 

och kulturmönster, än i de som vi själv representerar. 

Människorna måste lära sig att förstå att kärleken är 

en, och den samma, varhelst den framträder på jorden, 

men att trosformerna kan vara i konflikt med varandra. 

Människorna måste lära sig den sanna ekumeniska 

andan. John Wesley har givit ett bra uttryck för den 

ekumeniska andan. Han sade: 

” Är ditt hjärta rätt inför Gud, som mitt, så ge 

mig din hand till gemenskap ”. 

Denna inställning och anda borde människorna ha, 

därför att det finns endast en tro, ett hopp, ett dop, en 

försoning och en odelad kärlek som flödar ut från en 

Fader, en Frälsare och en Helig Ande. Denna kärlekens 

ande gör alla, som svarar ja på Guds kallelse, till barn av 

en levande och sann GUD. När detta går upp för 

personen, då ser vi att alla människor är bröder och 

systrar i tron på Jesus Kristus, som är människornas 

Herre och Frälsare. 

129

§30 DÖDSPROBLEMATIKEN 

======================= 

Det har sagts om människorna, att det enda säkra 

som kan sägas om dom. Är att de skall dö en dag. Vi har 

försökt göra dödens fruktansvärda verklighet mildare 

genom att kalla döden för en sömn. Men döden är tyngre, 

mörkare och djupare än sömn, ja, den är personlighetens 

fiende nummer ett! Döden kan besegras, sägs det ofta, 

genom den kontinuerliga födelsen och fortplantningen av 

släkten. Men detta är också en illusion, så länge som 

segern över döden icke blir en individuell personlig seger 

och egendom.151) 

Att söka det eviga livet i släktens fortsättning är inte 

någon säker garanti; ty många människor är inte med i 

fortplantningen och dessutom kan hela den mänskliga 

rasen samt hela mänskligheten utplånas när som helst. Vi 

måste erkänna att döden är det slutliga och det egentliga 

onda, som hotar människornas personligheter. Att 

syndens lön är döden, är en verklighet eller en gudomlig 

dom, som står orubblig fast. Döden kan endast 

övervinnas genom liv och över nog av liv. Det är denna 

verklighet, som möter människorna i inkarnationen i 

Jesus Kristus. 

MÄNNISKAN ÄR POTENTIELL 

------------------------------------------- 

Människorna föds in i denna världen, inte som fullt 

färdiga personer, utan med möjlighet att bli något eller 

att gå fram mot det fullkomliga. Det finns en kontinuerlig 

skapelse på det personliga planet genom historien. 

Människan är inte enbart vad hon är, utan hon är också 

130

en rad möjligheter eller en person i vardande. Dessa 

möjligheter finns i samarbete mellan den mänskliga 

personen och den gudomliga Personen. Det är här att 

Jesus Kristus kommer in i bilden. Hans funktion i 

historien blir att möta de halvt födda människorna med 

Guds kraft, så att de kan födas på nytt till hela 

människor. Människan är alltså vävd in i en process av 

att skapas på nytt och en förvandling, som skall hjälpa 

henne att bli vad hon inte är. Det är som aposteln 

Johannes säger : 

” Men åt alla dem som tog emot honom gav 

han makt att bli Guds barn, åt dem som tro på 

hans namn” (Joh.1: 12). 

I de personer, som tar emot Jesus Kristus, utlöser 

Gud kraften till en fortsatt likhet med Gud. 

Personerna är i en process av vardande. Det är tron 

på denna Guds kraft, som övervinner döden. Tron säger 

helt enkelt att döden är en del av vardandets process. 

152) I Jesus blir personen fött på nytt till ett nytt liv, som 

döden inte har makt med. Jesus har kommit för att 

människorna skall ha liv och över nog av liv. 

MÄNNISKAN ERBJUDS VÄGEN TILL LIVET 

------------------------------------------------------------ 

Gud är i historien i Jesus Kristus. Syftet med Gud i 

historien är att visa människorna vägen till LIVET. 

Vidare vill han ge människoliv ett mål, en mening samt 

den oövervinneliga tron. 153) Jesus gick med tro genom 

döden; och genom honom kom livet in i världen. 

Människorna måste följa Jesus genom världen, och i tro 

möta döden , som är en genomgång till LIVET. 

131

Genom tro lever människorna här i världen, och 

utan tro vill de dö. Tron ger människorna liv här och nu, 

och det skall tron också göra i fortsättningen i Guds rike. 

IV. KRISTNA TEOLOGISKA 

FRÅGOR FÖR APOLOGETIKEN 

========================= 

Vi skall här ta upp några teologiska frågor, som ger 

material till den kristna apologetiken, som har växt fram 

ur den systematiska teologin. 

§31 JESU DÖD 

============ 

Bibeln beskriver Jesu död, som ett offer för 

människornas synder. Med utgångspunkt i 

försoningsmysteriet kan vi ofta få följande fråga från 

kristendomens kritiker: 

” Vad är det för en Gud de kristna har, som 

kräver fysisk smärta, blod och mord innan Han 

vill förlåta människorna deras synder ?” 

På denna fråga kan vi inte svara annat än att den 

Gud de framställer är inte Bibelns Gud. Det är en Gud 

som de själva har konstruerat. Bibelns Gud hatar 

människooffer (Se 5 Mos.12: 31; 18: 10; 18: 21 och 

20: 2). 

132

PRAKTISERA RÄTT OCH RÄTTFÄRDIGHET 

------------------------------------------------------------ 

Offret, som Gud kräver av människorna, är att de 

praktisera rätt och rättfärdighet. Offret skall utföras i 

lydnad mot Guds bud. (1 Sam.15: 21flj.; Ordspr.21: 31; 

Mika 6: 6-8). Gud kräver ett rent hjärta och en rätt anda 

av människorna, och detta är något som den syndaren 

inte har. Det människan har och som hon kan offra till 

Gud är synd, en förkrossat ande och ett förkrossat och 

bedrövligt hjärta (Ps.51: 9 – 10 och 

v. 18 – 19 ). Nya testamentet beskriver Kristus, som ett 

nytt och bättre offer, än det som människorna kan ge för 

sina synder. Jesus upprättar gemenskapen med Gud och 

människan. Jesu inkarnation och inträde i denna världen 

kostade honom livet, och därför kan vi säga att det var ett 

offer. 

Jesus är försoningen för människornas synder 

( 1 Joh.2: 2 ) . Det var inte för att förändra Gud att Jesus 

kom till världen; ty vägen från Gud till människorna har 

alltid varit öppen. Gud har alltid varit, är och skall förbli 

kärlekens Gud (Joh.1: 29; Rom. 3: 25; Joh.3: 16 ). Kristi 

död för människornas skuld övertalar inte Gud att älska 

människorna, utan det bevisar snarare hur mycket Han 

älskar människorna ( Rom.5: 8). Kristus har fullbordad 

och upphävd alla andra offer. Han offrade sig själv för 

andras skuld. Genom detta offer på korset ger Jesus 

människorna kraft och hjälp att ta det första steget till 

försoning och gemenskap med Gud och människor. 

133

§ 32 ARVSYNDEN 

=============== 

En annan intern teologisk fråga, som apologetiken 

måste ta upp till behandling, är frågan om arvsynden. 

Många människor kämpar med frågan om hur och varför 

människor som lever i dag kan klandras för Adams och 

Evas överträdelser av Guds lag ? 

Det är flera saker, som läran om arvsynden, vill ge 

uttryck för. Den säger att alla människor är solidariska 

med den värld som har fallit i synd. Alla människor föds 

in i en syndens och dödens värld, men också i en värld 

där Gud har varit före människorna. I denna värld är 

Guds nåd större än synden. Det är därför att vi frimodigt 

kan säga att inga människor går förlorade på grund av 

arvsynden. Kristus har nämligen försonat också 

arvsynden ; så den behöver inte vara något hinder för 

människornas frälsning. 

Den kristna erfarenheten lär oss åtminstone två 

saker i samband med arvsynden. Dessa är : 

1. Läran om arvsynden säger att alla människor 

har syndat och behöver Guds nåd. Ju mer en 

människa blir medveten om sin situation och 

får se något av Guds härlighet, ju mer 

upptäcker hon hur syndig hennes egen 

varelse är. 

2. Från läran om arvsynden lär vi oss vidare att 

all frälsning är ett Guds handlande med 

människan. Vi lär oss att människan kan 

icke bringa sig själv tillbaks till Gud. Skall 

människan frälsas, så måste Gud frälsa 

henne ; och det är vad Han gör i Jesus 

Kristus. 

134

MÄNNISKANS ARV 

--------------------------- 

Människan har tagit emot ett arv från släkten. Det är 

tillräckligt i sammanhanget att peka på att språket, 

tankeformerna och handlingsmönstren, som icke är 

produkter av den individuella personens nyskapande 

aktivitet, är ett arv övertagit från tidigare generationer. 

Människorna förstår icke alltid varandra fastän de talar 

samma nationella språk. 

Att människorna inte förstår varandra är ett uttryck 

för att gemenskapen mellan människorna är bruten. 

Logiken hjälper inte alltid människan. Vi kan 

nämligen köra fast i de logiska formerna, och då 

upptäcker vi att bokstaven slår ihjäl medan anden gör 

levande. Här måste vi söka oss fram till en andlig 

verklighet. På detta område kan människan få hjälp av 

erfarenheten, det upplysta förnuftet och uppenbarelsen i 

Jesus Kristus. Genom dessa faktorer kan människan få en 

verklig förståelse av den andliga värld, som hon lever i. 

På samma sätt som människorna kan förstå varandra 

och behöver gemenskap med varandra, så kan de få 

kontakt med Gud och få gemenskap med Honom genom 

Jesus Kristus. Det är i denna skärningspunkt att Jesu 

kärlek ger människorna ett bättre kommunikationsmedel 

än vilket som helst nationellt språk. 

Resultatet blir att läran om arvsynden gör 

människorna uppmärksamma på det släktskap de har till 

det kulturfolk de tillhör. 

Svaret på arvsyndens problem finns i Guds nåd. Det 

har uppenbarats för människorna genom Jesus Kristus. I 

mötet med Kristus får de se att här finns möjligheterna 

135

till en ny solidaritet. De kommer i släktförhållande till de 

försonade människorna, och den nya mänskligheten 

öppnas för alla som tror. 

§ 33 GUD OCH DET ONDA 

===================== 

Många människor tycker att det onda i Guds värld 

är ett stort problem. De ställer följande fråga till de 

kristna : 

” Varför tillät en god Gud det onda 

att ta sin början i denna världen ?” 

På den frågan måste vi svara både, som kristen och 

människa, att vi har ingen absolut kunskap om detta. 

Orsaken är att vi, som människor, inte har någon 

uttömmande kunskap om Gud eller om Hans universum. 

Det har gjorts många försök att lösa detta problem, men 

vi har inget tillfredsställande svar att ge. I svaret har vi 

sökt skilja mellan moraliskt ont och naturligt ont. 

MORALISKT ONT ÄR ETT RESULTAT 

AV MÄNNISKANS FRIA VILJA 

------------------------------------------ 

Det moraliska onda har, enligt denna tolkning, sitt 

ursprung i att Gud gav människorna fri vilja. Genom 

denna handling öppnade Gud möjligheten till synd i 

människornas värld. Utan möjlighet till synd, så ville det 

heller inte ha varit någon möjlighet till att göra det goda. 

Gud hade alltså valet mellan att skapa icke moraliska 

maskiner eller icke moraliska varelser. De senare skulle 

endast kunna reagera positivt på Guds vilja. 

136

Mot denna möjlighet sattes så upp levande 

moraliska varelser, som frivilligt kunde välja att göra 

Guds vilja, eller att motstå den. Varför Gud valde att 

skapa den senare typen av personer, och genom denna 

handling begränsa sin egen makt, vet vi inte något med 

säkerhet. Men eftersom Gud hade skapat ett moraliskt 

universum, som hade släktskap med Hans egen 

moraliska natur , så var det kanske naturligt att han 

skapade moraliska personer som kunde leva i Guds 

moraliska universum ? 

MED DET ONDA FÖLJDE SMÄRTA OCH LIDANDE 

--------------------------------------------------------------------- 

Ett annat lösningsförsök finner vi i teorin om att 

smärta och lidande följde i spåren efter det onda eller 

synden. Det onda kan då uppfattas som straff eller ett 

resultat av synden, men det kan också vara oförtjänt 

lidande. Vi bör i detta sammanhang vara uppmärksamma 

på att det är inte all smärta som är ond. 

Smärtan kan vara en impuls som driver 

människorna till att söka upphäva smärtan och dess 

orsak. Smärtan kan ibland vara nödvändig som ett 

övergångsstadium till det normala livet. Här skall vi 

endast peka på kirurgens ingrepp. Det tillför människan 

en tillfällig smärta, som blir övergången till liv och hälsa, 

om operationen lyckas. 

En del av det naturliga onda kommer in i bilden här, 

som en utmaning till den mänskliga andan. Vi kan räkna 

upp jordskalv, storm, vulkanutbrott , skyfall med 

översvämningar och andra naturkatastrofer , som 

människan inte är ansvarig för. 

137

Vi måste med en gång slå fast att allt som slår efter 

det mänskliga livet är ont och måste bekämpas. Det 

naturliga onda är ont endast i den mån människan är 

inblandat i händelseförloppet. En storm på ett öppet tomt 

hav är inte ont, men så snart människan är inblandat och 

kämpar för sitt liv, så blir det ont. 

MÄNNISKAN ÄR ANSVARIG FÖR 

ATT ANVÄNDA SIN KUNSKAP 

------------------------------------------ 

När människan har fått kunskap om naturen och de 

krafter som är verksamma i den , så måste hon använda 

sin kunskap på rätt sätt. 

Om människan har kartlagt jordytan och känner till 

alla svaga punkter på den, varför skall hon då bygga sina 

hus på vulkanens brant och den gungande grunden? Om 

hon mot sitt vetande bygger på den sviktande grunden, 

och katastrofen kommer, ger hon ofta Gud skulden för 

olyckan. Hon är i detta fallet själv orsak till det dåliga 

resultatet, och hon får då själv ta skulden. 

Om människorna i sitt ovetande utsätter sig själva 

och sina medmänniskor för fara, har hon då rätt att 

förvänta sig att Gud skall gripa in för att rädda henne? 

Skall vi kräva att Gud skulle ha skapat universum 

annorlunda? Ibland kan vi säga att smärta är en 

nödvändig funktion för livet. 

Andra tänkare söker förklaringen till det onda i 

Adams fall eller i ett fall i änglavärlden. (Jud. v.6 ). 

Denna förklaring ger kanske inte någon tillfredsställande 

lösning på det ondas problem. Däremot kan vi förstå det 

syndiga valet, som ansvariga personer tar, och att 

resultatet av detta valet leder fram till det onda. 

138

Det, som har sagts här ovan, visar att smärta och 

synd är en verklighet här i denna världen. Men frågan om 

varför det onda är nödvändigt i människornas värld och 

hur det började, är fortfarande ett mysterium för den 

mänskliga tanken. 

De kristna säger att om det onda blir skilt från 

Kristus och Hans försoning, så blir det ett stort problem ; 

men i ljuset av Kristus förstår vi det bättre. 

Det onda, som nu finns i Guds värld, är inte ett så 

stort problem som det goda ville ha varit i en värld, som 

en god och kärleksfull Gud inte hade skapat. Vi kan 

summera våra tankar om Gud och det onda genom att 

säga att en smärtsam, syndig värld är bättre än en 

smärtfri syndig värld. 

§34 GUD OCH SJUKDOM 

==================== 

Ibland kan vi höra folk kritisera Gud och Hans 

skapelse. De säger att den Gud, som har skapat 

blommorna, skapade också cancer. Därefter ställer de 

frågan : 

” Vad slags Gud är detta? ” 

I denna kombination kan det tyckas vara ett 

problem, som kritikerna har kommit på. Här får vi 

emellertid göra en revision. Vi människor vet inte hur 

Gud skapade, utan endast att Han skapade. Resultatet av 

skapelsen känner vi till i stora drag. Vi får från år till år 

ökade detaljkunskaper om naturen, och vi kan därigenom 

få en bättre förståelse av problemet. 

De kristna har på den andra sidan tron att det 

skapade upprätthålls av Guds kärlek och kraft. Vi kan 

139

vidare konstatera att smärta och sjukdom är invävda i det 

skapade. 

DET ONDA SOM EN ILLUSION 

------------------------------------------ 

Vissa människor säger att smärta och sjukdom är 

endast en illusion. Denna filosofi överser smärtans 

verklighet och gör det kristna korset, som symbol , 

oförnuftigt. 

Andra säger att sjukdom är endast den mörka 

bakgrunden, som gör livet till ett drama. 

Representanterna för denna synpunkten tar inte smärta 

och sjukdom tillräckligt allvarligt. 

Åter andra säger att sjukdom är en utmaning riktad 

till den mänskliga andan, och den skapar självuppoffring 

och gudomlig karaktär bland människorna. Det ger också 

inspiration till att söka lösningar på problemet. 

Dessa synpunkter överser helt det oskyldiga 

lidandet och oförtjänt smärta som människorna kan 

utsättas för i denna världen. 

Vidare har vi de tänkare, som säger att smärta och 

sjukdom, är endast uttryck för en negativ känsel skala. 

Genom detta resonemang blir smärta nödvändig för att vi 

skall kunna känna lycka och uppleva den. 

DET ONDA SOM PEDAGOG 

-------------------------------------- 

Smärta har också den funktion att den skall varna 

människan för fara; ty smärtan gör människan medveten 

om att något är fel. Smärta och sjukdom har också ett 

pedagogiskt mål, sägs det ofta, men vi kan ju inse att 

140

Gud är god utan träningen i smärtans och sjukdomens 

konst. Människorna ser därför fram mot en ny skapelse 

där de kan vara moraliska utan att måste uppleva smärta 

och sjukdom. 

Några människor personifierar smärta och sjukdom 

i Djävulen, eller någon form av ond makt, som står 

ansvarig för det onda. Det är här att hela historien om 

Lucifer kommer in i bilden. 

Om vi nu behöver Djävulen för att förklara 

människans fall, så behöver vi en annan kraft eller person 

för att förklara Djävulens fall och så vidare ad infinitum, 

i det oändliga. Att gå tillbaks i en oändlig regression 

förklarar ingenting. Det gör heller inte den synpunkten 

som säger att smärta och sjukdom är straff för 

människornas synder. Det kan ibland vara så att 

människan själv påför sig smärta och sjukdom genom sin 

oförsiktiga levnad. Detta lösningsförsök på smärtans och 

sjukdomens problem kan vi inte göra till någon allmän 

regel. 

MÄNNISKAN ÄR ANSVARIG FÖR DET ONDA 

-------------------------------------------------------------- 

Jakob , Herrens broder, säger i sitt brev till de tolv 

stammarna i Guds nya Israel (Jak.1: 1), att varje 

människa frestas genom att hon lockas och dras av sina 

egna begärelser (Jak.1: 13 – 14 ). 

När vi följer lockelsen, så blir resultatet synden och 

dess följder: 

”Sedan, när begärelsen har blivit havande, 

föder hon synd, och när synden har blivit 

fullmogen, framföder hon död” ( Jak.1: 15 ). 

141

Människorna kan alltså själva bli kausala faktorer, 

orsaksfaktorer, som framkallar smärta, sjukdom och allt 

det som är ont. Har människan gjort fel, så får hon med 

Guds hjälp rätta till misstagen, så att den värld, som nu 

är, kan bli en bättre plats att leva på för människorna. 

När det gäller orsaken till cancer, så vet vi ännu inte 

tillräckligt för att uttala oss med bestämdhet om 

sjukdomen. Några medverkande orsaker tycks komma 

från det mänskliga beteendet. Cigarettrökning kan vara 

en medverkande orsak till lungcancer. Detta visar den 

medicinska statistiken och vetenskapen för oss. På 

samma sätt kan en ständig återkommande solbränna, och 

att vi utsätter oss för mycket solljus vara en medverkande 

faktor vid uppkomsten av hudcancer 154). 

Detta är inte hela sanningen om cancer, men allt detta 

tillsammans med strålning från den okontrollerade 

kärnkraften, som vi upplevde med Kärnobyl olyckan, 

visar oss några riktlinjer när vi brottas med problemet om 

cancerns uppkomst. 

Forskningen pågår på detta området, och i framtiden 

kan vi nog få en bättre förståelse av problemet. 

Från en kristen synpunkt kan vi hänvisa till Jesus 

Kristus. Se på Jesus, Han är beviset på att Gud varken 

vill eller sänder smärta och sjukdom. Han kämpade mot 

smärta och sjukdom. Han har visat oss riktningslinjerna 

för kampen mot dessa ondskans makter. 

Vi måste ta smärtan och problemen till Jesus; ty 

Han kan förvandla dem och ge oss kraft att möta dessa 

problem. Jesu korsfästelse tyder på att vi vill komma att 

förstå smärtan och sjukdomen, när vi får en bättre 

kunskap om Gud. De människor, som lider mest, börjar 

ofta se på tingen på ett nytt sätt. Det händer ofta att de tar 

142

Gud med genom sina smärtor och sjukdomar, och 

härigenom kommer de renade, förädlade och med ett 

heligare liv ut ur prövningarna. De människor , som lider 

mest, är oftast de som klagar minst, och har den starkaste 

tron. 

§ 35 GUD OCH FÖRSYNEN 

====================== 

Det finns människor som tvivlar på Guds försyn. De 

har inte kommit fram till denna position enbart genom en 

naturvetenskaplig mekanistisk världsbild eller på grund 

av en deistisk livsfilosofi, utan också genom att de på 

empirisk väg har studerat livet. De ger de kristna en 

mycket svår fråga, när de säger : 

” Kan vi tro på Guds försyn, när vi ser alla de 

mentalt svaga och mentalsjuka människorna, som 

finns i denna världen?” 

Som kristna kan vi endast svara att det är en av de 

svåraste sjukdomarna, som Gud tillåter i denna världen. 

Många av de människor, som har drabbats av denna 

sjukdom, har aldrig möjlighet att förstå evangeliet här i 

tiden. Denna svaghet delar de med de människor som dör 

en för tidig död. Dessa människor har heller ingen 

möjlighet att utveckla sina fulla möjligheter här i tiden, 

utan får hoppas på livet efter detta. 

143

DET ONDA KOMMER ICKE FRÅN GUD 

------------------------------------------------------ 

Vi kan med en gång slå fast att Gud sänder varken 

sinnessjukdom eller någon annan sjukdom över 

människorna. Sjukdom är inte från Gud! Men på den 

andra sidan lär vi av erfarenhet att Gud tillåter sjukdom i 

denna världen. Jesus har demonstrerat för alla människor 

i alla tider att Gud var och är mot mentala sjukdomar 

genom att Han gjorde de sjuka friska. Kan vi inte nu tro 

på Guds försyn, när Jesus visar människorna att Gud har 

omsorg om dom? Jesus är ju Guds mänskliga ansikte i 

denna världen. 

Gud bryr sig om människorna, och överlåter dom 

inte till sig själva och sin egen ensamhet. Jesus ger 

människorna hopp också i denna förtvivlade situation! 

Han kom för att göra människan till en hel och frisk 

människa. Det innebär att Jesus gör människan frisk till 

kropp och själ. Den själsliga friskheten omfattar 

medvetandet och det mänskliga sinnet. Gud väntar sig 

inte tro från de människor som inte kan tro. Dessa 

människor måste Gud frälsa utan deras tro. Det finns 

hopp både för de som dör som barn, och de som dör som 

mentalt handikappade och sinnessjuka. I Guds rike skall 

barnen växa till mognad och de sinnessjuka bli friska, så 

att de kan ta emot Guds frälsning genom att de själva i 

medvetandet kan öppna sig för Gud i Kristus , och ta 

emot Honom som sin personliga Frälsare. 

Det är på grund av denna tro att kyrkan kan döpa 

barn och sinnessjuka. Deras framtid är i Guds hand. Det 

talas här om den Gud, som är Jesu Fader och 

människornas Frälsare genom Kristus. Alla kristna 

måste, medan de väntar på den stora dagen, göra allt vad 

144

de kan för att hjälpa de sjuka och förmedla Guds 

försoning, så att Gud genom sina redskap kan få göra de 

sjuka friska. 

§ 36 GUD OCH DET OSKYLDIGA LIDANDET 

==================================== 

Här möter den kristna ett problem, som inte enbart 

har teoretiskt intresse, utan har också praktiska 

konsekvenser för hur vi skall bedriva själavård på detta 

området. 

I det starkt motoriserade och mekaniserade 

samhället, som människorna lever i idag, kan vi ofta 

komma i kontakt med oskyldigt lidande och invaliditet. 

Under sådana omständigheter kommer ofta frågorna till 

de kristna: 

” Hur kan en rättfärdig Gud tillåta att 

en oskyldig människa måste lida? ” 

Här möter vi smärtans problem satt på sin spets! 

VI HAR JOB´ S PROBLEM MED OSS 

------------------------------------------------ 

Bibeln ser realistiskt på problemet. Denna slutsats 

kommer vi fram till som resultat av studierna både i G T 

och i NT . Redan hos Job, finner vi att människorna 

kämpar med detta problemet. 

Job, den goda människan, lider. Detta är en gåta och ett 

problem, så länge vi ser den goda och den onda 

människan skild från Gud. Lidandet driver Job till Gud, 

145

och i gemenskapen med Gud förvandlas problemen till 

uppgifter. 

Hos profeten Jesaja möter vi Herrens Lidande 

Tjänare, Ebed Jahve, som genom smärta och självutgivande 

blir ett oskyldigt offer, som kommer med 

försoning till människorna ( Jes.53: 1-12 ). 

Här får människorna veta att försoningen är dyrbar. 

Den som vill frälsa andra människor, måste vara villig att 

ta emot hån, vanära, smärta och oanad sorg. Detta är 

också NT: s djupa mening med korset. I Kristi villighet 

att utstå ensamhet och smärta på korset för människornas 

skuld, uppenbarar Gud sin kärleks innersta natur. Gud 

inbjuder människorna att träda in i Hans gemenskap av 

lidande och smärta för att frälsa världen.. 

MÄNSKLIGT LIDANDE HÖR 

MED TILL KROPPSLIGHET 

------------------------------------- 

Både den skyldige och den oskyldige lider på grund 

av människornas kroppslighet. Allt vad människorna gör 

påverkar andra människor. Det är på grund av denna 

verklighet att människorna kan lida oskyldigt för andras 

skuld. I detta sammanhang får vi inte glömma att 

människorna också blir oskyldigt välsignade på grund av 

andras godhet. Om den värld, som människorna lever i, 

skulle vara en värld där varje människa bär sin egen dom 

och njuter av sina egna frukter och välsignelser; då skulle 

det bli en isolerad och fruktansvärd ensam värld utan 

kärlek. I en sådan värld skulle den mänskliga andan icke 

kunna leva. 

I den mänskliga erfarenheten finns det rum både för 

kärlek och barmhärtighet, likaså för smärta och ont. I en 

146

sådan värld kommer den oskyldige att ibland få lida tills 

det barmhärtigt försonande arbete är slutfört. 

Smärta och ont, och allt oskyldigt lidande, ställer 

människorna inför stora uppgifter. Genom Jesus Kristus 

kallar Gud alla människor till att vara lidande tjänare, 

som i Herrens kraft, tar det första steget för att komma 

med försoning och återupprätta gemenskapen med Gud 

och människorna. 

§37 GUD OCH BÖNENS PROBLEM 

============================ 

Några människor ställer följande fråga till de 

kristna: 

” Varför skall vi be till Gud? ” 

Därför att bön är samtal med Gud, och därför att ett 

fullvärdigt kristet liv, kan inte levas utan bön. I bönen 

söker människorna Guds hjälp, vägledning och förlåtelse. 

Det kan finna många motiv varför vi ber. Vi kan här 

nämna en plötslig fruktan, en ihållande ångest och 

lidande, som kan driva en människa till att be. 

Under krig och vid fara på land och hav får Gud 

böner. Det visar Henrik Ibsen oss i bokem ”Per Gynt” 

där den skeppsbrutna beder till Gud . 

Att be är att vara i Guds närhet. Det är denna 

gemenskap med Gud, som är bönens största belöning. I 

Guds närhet tar den troende emot Guds tillrättavisning, 

söker Guds förlåtelse och ställer sig till Guds förfogande 

och tjänst i Guds rike. Människan ser sitt ansvar, när hon 

är i Guds närhet. Bön är att bedja, leta och klappa på 

( Luk.11: 1 – 13) 155). 

147

A. KAN BÖN FÖRÄNDRA ALLT ? 

--------------------------------------------- 

Kan bön verkligen förändra saker och ting ? Detta 

är en fråga som vi ofta hör människor ställer. Ja, bönen 

kan förändra de människor, som ber. 

Vad världen behöver mer än något annat i dag, är ett 

nytt släkte av män och kvinnor, som liknar Kristus. 

Kan bönen hjälpa till att framkalla den nya rasen, så 

är bönens resultat den bästa förändringen som kan 

åstadkommas i världen. 

Gud svarar alltid på bön, men ibland måste Gud, 

liksom en vis Fader, säga : 

” Nej!” 

Vi får inte glömma att ett nej. Är också ett svar! 

Mycket av det som människan ber om i sin oförståelse, i 

sitt ovetande och i sin själviskhet; skulle kunna bli 

skadligt både för dom själva och för andra människor. 

Att begära att Gud skulle upphäva eller växla om 

naturlagarna efter människornas önskningar skulle 

betyda kaos i naturen. I sådana frågor är ett ”nej” ett gott 

svar, även om den som beder icke skulle tycka om ett 

sådant svar. 

Ibland kan Gud sätta andra faktorer i rörelse som 

samverkar för att förverkliga Hans mål, och för att svara 

på Hans barns rop. Den kristna kallar ett sådant svar för 

ett under; medan de otrogna kallar det för en märklig 

tillfällighet eller en lyckosam tilldragelse. 

Gud har satt människan in i en farofylld värld, som 

på samma gång är förvånansvärd gott tillämpad för 

människornas behov. Översvämningar, torka, jordskalv, 

stormar, sjukdomar och död lurar på människorna. I 

sammanhanget är bönens mål inte enbart att förhindra att 

148

människorna skall utsättas för dessa faror, utan den skall 

hjälpa dom att visa uthållighet och uthärda lidanden. 

Människorna, som ber, reser sig upp ifrån bönen 

med en ny syn på livet. Deras mål är att de vill göra Guds 

vilja, även om det skall kosta dom hårt arbete, 

långtidsstudier och personliga offer. På detta sätt kan 

människorna bli Guds instrument, som kan kontrollera 

översvämningar, torka och sjukdomar. Detta sker genom 

att människorna använder intelligensens gåva och 

karaktärens gåva, som Gud har givit dom. 

Bönen lär människorna att samarbeta med Gud ; ty 

Han kan arbeta i och genom människorna. 

B. ÄR BÖN SJÄLVSUGGESTION ? 

--------------------------------------------- 

För att kunna svara på denna frågan, så måste vi få 

Kunskap om vad självsuggestion är för något. Denna 

suggestion föreligger när människan upprepar vissa 

tankar och idéer till dess att de accepteras av själens djup 

eller det undermedvetna hos människan. 

En god självsuggestion kan hjälpa en människa att 

stärka sitt självförtroende och sitt självmedvetna. 

Härigenom skapar hon en förtröstansfull livshållning hos 

de nervösa människorna. Med denna information i 

tankarna, så förstår vi att bön inte är självsuggestion. När 

vi ber, så talar vi däremot med Gud, och inte med oss 

själva. Bön är däremot ett samtal och ingen monolog. 

I bönen finns ingen okritisk upprepning av 

uppmuntrande suggestion till oss själva ( Luk.18: 11 

följande). I bönen ser vi oss själva och vår egoism , vår 

smuts, vår falskhet och vi söker Guds förlåtelse i bönen 

( 1 Joh.1: 9). 

149

Förlåtelsen har sina betingelser. Vi inser detta därför 

att en kristen kan inte ha det rätta förhållandet till Gud, 

och en felaktig relation till sina medmänniskor 

( Matt.6: 15; 18: 35). 

Några kritiker av bönen, säger att bön, är att arbeta 

sig själv upp till ett tillstånd av passivt mottagande, så att 

den kristne kan uthärda det, som vi möter i livet. Detta är 

en halvsanning och inte hela sanningen. Det är sant att 

bön kan hjälpa människan att utstå och kontrollera 

förhållanden, som annars skulle få henne att bryta 

samman. Men bönen är något mera. Den som älskar Gud 

ställer sig till Guds förfogande. Han litar på Guds vishet, 

söker att få veta Guds vilja och ber om kraft att få utföra 

den. 

Bön är inte en metod, som vi kan använda oss av, 

för att fly bort från livet; utan det är en väg vi kan gå på 

för att möta verkligheten med dess lidande och problem. 

Här visar helgonen dagens människor en väg att gå på. 

Den högsta bönen människan kan be, blir Jesu bön: 

” Ske inte min vilja, utan din o, Gud ”. 

Den bittra verkligheten blir sålunda på bönens väg 

genomsyrat av Guds närhet. 

C. KAN BÖN PÅVERKA GUD ? 

------------------------------------------ 

En annan fråga, som uppkommer, när vi studerar 

bönen , är : 

” Kan bön påverka Gud, så att Han ger människorna 

ting, som han annars inte skulle ge dem utan bön ?” 

150

På denna fråga måste vi svara, nej, därför att bön är 

icke magi! Det är inte Gud som skall göra människornas 

vilja, utan människan som skall göra Guds vilja. Bönen 

placerar människorna ansikte mot ansikte med 

verkligheten, därför att Gud är grunden för människans 

existens. 

Utan Gud kunde människan inte existera, eftersom 

det är i Honom att människan lever och rör sig och är till. 

Gud ger människorna livet och alla välsignelser, utan att 

de ber Honom om det. Guds nej , kan också vara ett gott 

svar, som vi tidigare har påpekat. 

Bönen framkallar en starkare kristen tro, en djupare 

frid, ett större tålamod, en klarare livssyn, och en 

fullkomligare kärlek. De egenskaper, som har uppräknats 

här, visar ett Kristuslikt liv framkallat av ett disciplinerat 

liv i bön, i sökande och i att klappa på hos Gud ( Luk.11: 

13 ). 

GUD HAR INGA BARNBARN, ENDAST BARN 

-------------------------------------------------------------- 

Här framkommer en annan fråga, som många 

föräldrar ofta ställer : 

” Är Gud vänligare inställd mot ett barn, som 

det bedjas för, än mot ett barn som ingen ber 

för ?" 

Det enda, som jag kan svara på den frågan, är: 

Gud har inga favoritbarn! På den andra sidan kan bönen 

öppna välsignelsens dörrar, som annars skulle ha varit 

stängda för människan, om ingen bad för henne. I ett 

hem där det förekommer bön skapas en atmosfär som är 

god för barnet eller barnen i det hemmet. 

151

På grund av denna erfarenhet kan vi säga att 

föräldrar, som inte ber, stänger barnen ute från 

välsignelser som Gud skulle vilja ge dom i bönens 

atmosfär. Det är i så fall dessa föräldrar vi måste beklaga 

och inte Gud. 

Det finns kraft i bön och förbön. Detta är Monica, 

St. Augustins mor, ett klassiskt exempel på. Förbönen 

kan betyda ett samarbete med Gud ; ty när vi reser oss 

från bönen, kan vi själva vara svaret på bönen vi har bett 

inför Gud. 

En betydlig svårare fråga kommer från kristna 

föräldrar, som jämför sina upplevelser med andra 

föräldrars, då de säger: 

” Det barn, som det bads för, dog medan barnet 

från det ickekristna hemmet, som ingen bad 

för, fick leva. Är detta rätt ? 

Först får vi tacka Gud för det barnet, som blev 

friskt, och så får vi se Guds storhet i detta. 

Det har tidigare påpekats, i detta arbete, att 

människorna inte alltid får det, som de ber om. I denna 

situation får vi påpeka att den kristna tron säger att allt 

tjänar dom till godo, som älskar Gud ( 1 Kor.12: 9 ). 

Bönen framkallar en godhetens och 

offervillighetens anda hos dem som ber. Guds vilja är att 

människorna skall lära sig att kontrollera sjukdom. Det är 

sant att sjukdom kan föra lidande med sig. Sjukdom och 

lidande kan också framkalla forskning och uppoffring , 

och få människorna att påta sig ansträngningar, som de 

annars inte skulle bry sig om. 

Medicinska resultat har vunnits på denna vägen, och 

millioner ofödda barn kommer på detta sättet att räddas 

från sjukdomens plågor i framtiden. Den kristna läkaren 

kan ha förlorat sitt barn, men han har den förtröstansfulla 

152

tron, som säger, att barnet är alltid i Guds hand och snart 

skall föräldrarna vara tillsammans med barnet för aldrig 

mera att skiljas från varandra. 

Det kan också ge läkaren inspiration att söka svar på 

den medicinska frågan. Vidare vet han att den Gud som 

ger och tar, är samma kärleksfulla Fader och Gud. 

D. HÖR GUD MIN BÖN ? 

-------------------------------- 

En själavårdare kan ibland få höra följande fråga : 

” Kan vi tro på att Gud hör bön? ” 

Det bästa sättet att få svar på denna frågan, är att 

Vi fortsätter att be. Den säkraste vägen att ta reda på om 

Det är någon hör ens rop är att hålla ut i bön. Bön är en 

överlåtelse av personligheten till Gud. 

Människan kan ha perioder då hon upplever att Gud 

inte är nära. Jesus upplevde detta i Getsemane och på 

Golgata kors. Det kan också hända att upphöjda stunder 

av välsignelse kan följas av en känsla av tomhet och 

depression i själslivet. Det kan hända att vi kommer in i 

en våg i själslivet, men att finna en balans, hör med till 

den andliga disciplinen. Vi skall därför inte endast be när 

vi känner oss väl till mods. Den kristna bönen är ett liv i 

tro, och inte ett liv som följer känslornas svängningar. 

Disciplin är att kunna be under alla livets 

förhållanden. Detta är ett liv i tro. 

E. HUR TALAR GUD TILL MIG? 

------------------------------------------- 

Det är många som har kämpat med denna frågan. 

De säger följande: 

”Hur skall vi kunna veta att Gud talar till oss?” 

153

I detta sammanhang bör den kristna ha klart för sig 

att i förtröstan och förväntan på Gud skall hans starkhet 

vara. Ibland kan Guds röst höras klart och tydligt tala till 

oss. Det bästa exemplet på detta är Saulus´ upplevelse på 

vägen till Damaskus. Men som regel talar inte Gud till 

oss på det sättet. 

Guds tal kan komma i bilder och symboler, som 

förmedlar kommunikationen mellan Gud och 

människorna, och som därmed ger människorna 

budskapet. 

Gud kan tala till oss i ensamheten, i skönheten i 

naturen, i sång och musik, genom människors 

gemenskap, i historien, i kyrkan och i Guds ord läst eller 

predikat. 

Vilken metod Gud än använder sig av, så kan det 

komma ett ögonblick då människans hjärna fyllas av en 

idé eller ett tankemönster, som inte var där tidigare. I ett 

sådant ögonblick anar vi att detta är vad Gud vill säga till 

människan. Men vi kan kanske frukta att de egna 

tankarna blandas upp med Guds ord. Detta innebär 

endast att Gud ber människorna att använda sin 

intelligens och det ljus, som Gud har givit dom : 

” Det sanna ljuset, det som lyser över alla 

människor, skulle nu komma i världen” 

( Joh.1: 9 ). 

Bön är sålunda inte en ersättning för tänkande, utan 

en stimulans till ett ännu klarare tänkande. Gud vill att 

människan skall mognas i sitt tänkande och i sitt ansvar. 

Han vill att de skall lära sig att förstå den andan som var 

i Jesus Kristus. 

Bön är sålunda tacksägelse, önskningar, 

medvetande om synd och bön om förlåtelse för 

överträdelser av Guds lag och vilja. Bön i Jesu namn är 

154

att förlåta. På detta sätt har vi varit Guds sändebud, som 

har förverkligat det mönster som inte var vårt eget 

( Apgj.9: 10 – 18 ). 

Här kommer Den Helige Ande människornas 

svagheter till hjälp. Han leder och dirigerar människornas 

tankar. Han arbetar i människorna för att framkalla en 

Kristuslik karaktär i dom. Han kontrollerar den nya 

födelsen, som gör människorna till Guds verkliga barn. 

§ 38 GUD OCH DEN KRISTNA 

======================== 

Den kristna har inte löst alla problemen i denna 

världen, som är i en ständig process av varande. Det vill 

säga att Gud fortsätter att skapa i denna världen. Den 

kristna är inte så dogmatisk att han tror att Gud har 

uppenbarat alla hemligheter i universum för honom. 

Däremot har den kristna klart för sig att Gud har 

uppenbarat sig själv och sin kärleks natur för honom i 

Jesus Kristus, snarare än speciella sanningar. De 

speciella sanningarna överlåter Gud till människorna att 

upptäcka. Det är därför att det finns grenar av 

naturvetenskap i denna världen. En stor del av 

detaljsanningarna kan uppenbaras för människorna på 

denna väg. Den kristna tror att den STORA 

PERSONLIGA GUDEN givit honom nyckeln till en 

bättre förståelse av verkligheten genom den mänskliga 

personligheten. Det är i personligheten att motsägelserna 

ryms, och det är också i personligheten att lösningarna på 

problemen måste sökas. 

Den kristna är en människa, som är på väg genom 

världen i Guds sällskap. På denna vandring är han öppen 

för växande kunskap, och han har ögonen öppna för nya 

155

sanningar. På detta sätt blir den kristna heuristisk, öppen 

mot framtiden, i sin livsinställning. Genom denna attityd 

blir den kristna villig att revidera sina arbetshypoteser i 

takt med att Gud uppenbarar nya sanningar för honom 

genom erfarenheten. 

Om vi är öppna för nya erfarenheter och kunskaper, 

så vill vi inte göra oss skyldiga till ”Den stängda hjärnans 

synd ”; utan upptäcka att kärleken är en fastän 

trosformerna kan vara i konflikt med varandra. På detta 

sättet kan den kristna gå framöver i Guds sällskap mot 

nya och rika höjder i kunskap i framtiden. 

V. LITTERATUR OCH FOTNOTER 

=========================== 

1) Nestle, Novum Testamentum Graese (stuttgart 1949); 

The Analytical Greek Lexicon ( Samuel Bagster & 

Sons Limited, London ) ; The New Chain Refernce 

Bible. Thomsons ( B.B. Kirkbridge Bible Co., Inc., 

Indianapolis); Bibeln eller den heliga skrift 

( Stockholm, S.K.D., 1922) ; Bibelen eller den hellige 

skrift ( Oslo, Det Norske Bibelselskaps Forlag, 1943) . 

2) E. S. Brightman , A Philosophy Of Religion, s.59. 

3) Ibid., s. 60. 

4) Det refereras i denna framställningen till Irwin Edman 

( The Jowett Translation), The Philosophy of Plato 

(Modern Library), ss. 59 – 88. 

5)Ibid., s.61. 6) Ibid., s.62. 7) Ibid., ss.68-69. 

8) Ibid., s.70. 9) Ibid., s.61. 10) Ibid., s. 62. 

11) Ibid., s.63. 12) Ibid., s.64. 13) Ibid., s. 65. 

14) Ibid., s. 66. 15) Ibid., s. 67. 16) Ibid., s. 69. 


156




29) Ibid., s. 87. 30) Ibid., s. 88. 

31) Ragnar Bring, Galaterbrevet ( Stockholm, S.K.D., 

1958) , s.11. 

32) Ibid., ss.4-5. 

33) G. Refstie, Retferdiggjörelsen ved tro alene ( Bergen, 

Lunde & Co., 1926), ss.19-21. 

34) Albert E. Barnett, The new Testament Its Making 

and Meaning ( Abingdon Press, 1946), s.29. 

35) E.S.Brightman, A Philosophy Of Religion ( N.Y., 

Prentice-Hall, Inc., 1950), ss.142-143. 

36) B.A.G.Fuller, A History of Philosophy ( Henry Holt 

& Co., N.Y., 1951), vol. I, s.236. 

37) C.H.Whiteley, An Introduction to Metaphysics ( 

London, Mehuen & Co., Ltd., 1955), s. x. 

38) E.S.Brightman, An Introduction to Philosophy, 

(N.Y., Henry Holt and Company, 1956), s. 325. 

39) Fuller, AHP, vol.I, ss.237-239. 

40) Brightman, APR, ss.461-464. 

41) Op.cit., s.240. 42) Ibid., ss.240-244. 43) Ibid., s. 239. 

44) στοα , pelarhall, en gångstig med tak över. Taket 

hölls uppe med hjälp av pelare. 

45) Nils R. Brun, Religiøse Lesestykker ( Oslo, 

Cappelen, 1946) , s. 129. Norsk Tidsskrift for Misjon, 

1948, Dr.Theol. Erling Danbolt, Apostelen Paulus´ Tale i 

Aten, s.20. 

46) Brightman, APR, ss.141-142. 

47) Fuller, SHP, ss.247-271. 

48) Se Lyder brun, Paulus´Kristelige Tanker ( Oslo, H. 

Aschehoug & Co., 1945), ss.71-76. 

157

49) Se Ragnar Bring, Galaterbrevet, ss.1-17; G.Refstie, 

Retferdiggörelse ved tro alene ; Lyder brun, Paulus 

kristelige tanker; Albert E. Barnett, The New testament. 

Its Making and Meaning. För Paulus´missionsförkunelse, 

se Alf kristoffersen: Åpenbaringstanke og 

Misjonsforkynnelse hos Paulus. 

50) Norsk Tidsskrift for Misjon, 1948, ss.18-19. 

51) För en annan exegetisk utläggning, se Dr. Erling 

Danbolt´s provföreläsning för den teologiska 

doktorsgraden i Norsk Tidsskrift for Misjon, 1948, ss.16- 

33. 

52) Se, The First Apology of Justin, the Martyr, in The 

Library of Christian Classics, vol.I, Edited by Cyril C. 

Richardson. Se också Arne-Jacob Kristoffersen, 

Teologer Rekommenderade av John Wesley, eget 

offsettryck, 246 sidor, om Justinus Martyren, se ss.66-78. 

53) Se, Robert S. Paul, The Atonement and the 

Sacraments, ( Abingdon Press, 1960). 

54) Se, ” Bibliothek der Kierchenväter”, 12, 1913 och 

33, 1917. Se univ.bibl. i Lund, Signe Nessemarks artikel 

i svensk Uppslagsbok, Band 15, 1950, sp.334. 

55) Se, svensk Uppslagsbok , Band 2, 1948, sp.676. Se 

också Athanagoras´Plea regarding Christians in The 

Library of Christian Classics, vol.I, edited by Cyril C. 

Richardson. 

56) Se, svensk Uppslagsbok, Band 28, 1954, sp.1071, 

och band 7, 1950, sp.343. 

57) Se Robert S. Paul, The Atonement and the 

Sacraments ( Abingdon Press, 1960), ss.47-53 och s. 

178. 

58) Se Anders Nygrens artikel i svensk Uppslagsbok, 

Band 29, 1954, sp.88. Se vidare Selections from 

158

Tertullian in the Library of Christian Classics, vol.V., 

Edited by S.L.Greenslade. 

59) Dagobert D. Runes, Dictionary of Philosophy ( New 

Students Outline Series. Littlefield, Adams & Co., 1960), 

s. 316. 

60) Se Lilla Uppslagsboken, 1959, Band 9, sp.794. 

61) Se Gustaf Aulén, Dogmhistoria ( Stockholm, 

Svenska Bokförlaget, 1946), ss.16-19. 

62) Lilla Uppslagsboken, vol.I, s. 265. Se också 

Dictionary of Philosophy, No.119, s. 15. 

63) Se Eduard Geismar, Religions Filosofi (Köbenhavn, 

G. E. C. Gad´ s Forlag, 1945), ss.299-300. 

64) Gustaf Aulén, Dogmhistoria, ss.16-20. 

65) Harnack, What is Christianity, ss.217 flg.. 

66) Albert C. Knudson, The Doctrine of God (Abingdon 

Press, 1930), ss.396-398. 

67) Gustaf Aulén, Dogmhistoria, ss.20-21. 

68) Rudolf Johannesson, Kristendomens grundtankar 

( Stockholm, S.K.D.,1957), ss.12-13. 

69) Se Robert S, Paul, The Atonement and the 

Sacraments ( Abingdon Press, 1960), ss.65-80. 

70) Eduard Geismar, Religions Filosofi, ss.10-11 

och s. 245. 

71) Gustaf Aulén, Den allmänneliga Kristna tron 

( Stockholm, S. K. D. B., 1943), ss5-6. 

72) Ibid., ss.32-33. 73) Ibid., s.123. 

74) Gustaf Aulén, Dogmhistoria, s. 16. 

75) Eduard geismar, Religions Filosofi,s.1. 

76) Som exempel kan nämnas Wolsey Hall, Oxford och 

London University. Se Wolsey Hall, Oxford, ss.53-55. 

77) Se artikeln i ” The New Christian Advocate”, 

October 1958, unde överskriften ” Apologetics Is Still 

159

Needed ” av Robert V. Smith vid Colgate University, 

Hamilton, N.Y.. 

78) Georgia Harkness, The Modern Rival of Christian 

Faith ( Abingdon Press, 1952), s.21. 

79) Se L. Harold DeWolf, The Case For Theology In 

Liberal Perspective ( Philadelphia, The Westminster 

Press, 1959), s.206. 

80) Eduard Geismar, Religions Filosofi, ss.2-5. 

81) Lilla Uppslagsboken, vol.8., sp.586. 

82) Edgar Sheffield brightman, APR, ss.15-16. 

83) Eduard Geismar, Religions Filosofi,ss.10-11;s.245. 

84) Lilla Uppslagsboken, vol.8, sp.228. 

85) För en översikt av Lotxe´ s filosofi, se B. A. G. 

Fuller , AHMP, vol. II, ss.436-439. 

86) E. Geismar, Religions Filosofi, ss.18-21. 

87) Ibid., s. 22. 

88) Lilla Uppslagsboken, vol.7, sp. 577. 

89) Albert C. Knudson, Basic Issues In Christian 

Thought ( Abingdon Press, 1950), s.7. 

90) Ibid., s.41. 91) Ibid., s.38. 92) Ibid.,ss.29-44. 

93) The Philosophy of Plato (Modern Library), 

Introduction by Irwin Edman, ss.xxxvii. 

94) Ibid., ss.469- 470. 

95) E. Geismar, Religions Filosofi, s. 25. 

96) Ibid., s.27. 

97) Lilla Uppslagsboken, vol. I, sp. 551-552. 

98) Op.cit., ss. 24-26. 

99) Karl Barth, The Doctrine of the Word of God 

(Scribner $ 12,50 ) , vol. II. 

100) The New Christian Advocate. October 1958, 

Apologetics Is Still Needed, by Robert V. Smith, 

ss.58-62. 

160

101) B. A. G. Fuller, A History of Modern Philosophy 

(N.Y., Henry Holt & Company, 1955) vol. II, ss. 609- 

610. 

102) Paul Tillich, Systematic Theology ( University of 

Chicago Press, $ 5,50). 

103) The New Christian Advocate, October 1958, 

ss.58-62. 

104) E. Geismar, Religions Filosofi, s. 30. 

105) Se Anders Nygren, den kristna kärlekstanken 

Genom Tiderna ( Stockholm, S. K. D. B., 1947), 

vol. I och II. 

106) E. S. Brightman, A P R, s. ix. 

107) Bishop Fred Pierce Corson, The Methodist Crusad 

for a Christian Mind ( Methodist Commission on 

Higher Education ). 

108) Nels F. S. Ferré, Making Religion Real ( N.Y., 

Harper & Brothers Publisher,1955), 157 sidor. 

109) Brightman, A P R, s. 10. 110) Ibid., s.46. 

111) Ibid., s.45. 112) Ibid., s.310. 113) Ibid., s.s.312. 

114) Ibid., ss. 68-73. 115) Ibid., ss. 202- 211. 

116) Ibid., ss. 25- 73. 

117) Andrew W. Blackwood, The preparation of 

Sermons ( Abingdon Press, 1948), s. 13. 

118) Se Reinhold Niebuhr ´s omdiskuterade bok: Moral 

Man and Immoral Society. 

119) John C. Bennett, Social Salvation. A Religious 

Approach to the Problem of Social Change ( N.Y., 

Charles Scribners´s Sons, 1948), ss.200-204. 

120) L. Harold DeWolf, The Case for Theology in 

Liberal Perspective, s. 36. 

121) Ibid., ss. 31-34. 122) Ibid., s.187. 123) Ibid., s.188. 

124) Se Julian Huxley, Evolution og Etik ( Oslo, J. W. 

Cappelens Forlag, 1949), s. 71. 

161

125) Se Edgar Sheffield Brightman, The Spiritual Life 

( Abingdon Press, 1942). 

126) Ibid., s. 48. 

127) E. S. Brightman, A P R, ss.196 – 239. 

128) W. E. Sangster, Give God a Chance ( The Epwort 

Press, Wyern Books, 1959), ss.14 – 33. 

129) Georgia Harkness, The modern Rivals of Christian 

Faith, s.11. 

130) Ibid., s.17. 

131) Reinhold Niebuhr in The Worlds Great Religions 

( Life), s. 249. 

132) Leslie Davison, The Christian Replies ( London, 

The Epworth Press, 1960), s. 28. 

133) Georgia Harkness, TMRCF , s. 220. 

134) Carlyle Marney, Faith In Conflict ( Abingdon Press, 

1957), s. 24. 

135) Ibid., s.25. 136) Ibid., ss.34-35. 137) Ibid., s.40. 

138) Ibid., ss.46-47. 139) Ibid., s.48. 140) Ibid., s. 49. 

141) Reader´ s Digest, September 1961, s. 211. 

142) Op.cit., s.59. 143) Ibid., ss.59-61. 144) Ibid., s.61. 

145) Ibid., s.65. 146) Ibid.,ss.71-73. 147) Ibid., s.88. 

148) Ibid., s.93. 149) Ibid.,ss.101-102. 150) Ibid., s.105. 

151) Ibid., s. 133. 152) Ibid., ss.137-141. 

153) Ibid., ss.149-151. 

154) What You Should Know About Cancer 

( Metropolitan Life Insurence Company), ss.3-4. 

155) Leslie Dawson, The Christian Replies, ss.145-158. 

Dessa sidorna handlar om bönen. I denna boken finner vi 

antydan om det kristna svaret på 76 viktiga och 

betydelsefulla frågor, som dagligen ställs till de kristna. 

162

FRÅGOR FÖR FORTSATT TÄNKANDE 

=============================== 

Här följer några kritiska frågor, som utmanar den 

kristna att brottas med problemen genom en förnuftig 

apologetik. Som kristen skall du vara redo att försvara 

din heliga tro för alla som kräver att du redogör för vad 

din kristna tro innebär. 

GUD 

------- 

1. Finns där någon Gud i det hela taget? 

2. Har det någon betydelse att Gud finns? 

3. Vad är Gud och vem är Han? 

4. Hur skall vi få kunskap om Gud? 

RELIGIONEN 

------------------ 

5. Kan vi inte tro på Gud utan religionens hjälp? 

6. Var kommer kyrkan in i bilden? 

7. Är det inte bäst att vara agnostiker? 

JESUS KRISTUS 

---------------------- 

8. Har Jesus någon betydelse för mitt liv? 

9. Kunde Jesus utföra under? 

10. Hur blir Kristus en Frälsare för människorna? 

11. Kan Kristus förändra allt? 

12. Behöver de goda människorna en Frälsare? 

163

13. Kan Jesus hjälpa människorna att gå från själviskhet 

och egoism till att sätta Gud i centrum eller till en 

teocentrisk livssyn? 

14. Är det nödvändigt att vi tror på jungfrufödelsen för 

att uppnå salighet? 

15. Vad innebär en växande uppenbarelse ? 

16. Är det en kristen plikt eller ett kristet privilegium att 

få be? 

DET ONDAS PROBLEM 

-------------------------------- 

17. Kan Gud tillåta smärta i denna världen? 

18. År det sant att det betydelsefulla i människans liv, är 

inte det, som händer med människan, utan det som 

händer i människan? 

19. Varför äter djur andra djur? 

20. Varför finns där fel och inte tillräcklig tjocklek på 

Jord ytan, som tillåter jordskalv att uppträda? Dessa 

dödar människor och djur och förstör vackra hem 

och kulturprodukter. 

21. Varför finns där cancer i människornas värld? 

22. Är inte bön självsuggestion? 

DET SKAPADE 

-------------------- 

23. Vem eller vad står bak världen?: 

a. En blind naturkraft? 

b. En ond djävul? 

c. En kärleksfull Fader? 

24. Är det sant att tanken på Gud ger mening och 

sammanhang i det mänskliga tänkandet inklusive 

kosmologin? 

164

25. Vad innebär det att Gud är alfa och omega, den 

första och den sista? 

26. Är det sant att sanningen får mening endast om där 

finns en PERSON eller en VARELSE i universum 

som kräver sanning hos människorna, och mot vem 

en lögn är en kränkning? 

******** 

165

FÖRFATTARENS MERITFÖRTECKNING: 

Dr. Arne-Jacob Kristoffersen avlade examen artium, 

naturvetenskaplig linje, vid Harstad högre kommunala 

almenskole i Harstad, Norge. Han avlade också 

merkantil examen i Harstad. 

Han graduerade 29:de maj 1953 med Diplom i 

teologi, honours degree, från Metodistkyrkans 

Teologiska Seminarium för Skandinavien och Finland, 

Göteborg, Sverige. 

I juli 1953 avlade han muntlig och skriftlig examen 

för graden B. D., Bachelor of Divinity, vid Burton 

College & Seminary, Manitou Springs, Colorado. Bland 

hans tutors återfanns Dr. Fred E. Stemme och Biskop 

Odd Hagen, som då var rektor vid Teologiska 

Seminariet, Göteborg. 

I augusti 1954 försvarade han sin M. A.- grad , 

Master of Arts, vid Emory University, Atlanta, Georgia, 

USA. Graden var i systematisk teologi och filosofi. Hans 

avhandling i systematisk teologi hade titeln: 

”THE THEOLOGY OF BISHOP ODD 

HAGEN OF THE NORTH EUROPEAN 

CENTRAL CONFERENCE OF THE 

METHODIST CHURCH WITIN THE 

LUTHERAN TRADITION IN 

SVANDINAVIA”. 

Under tiden vid Emory University deltog Dr. 

Kristoffersen i praktisk pedagogisk seminarium för 

College Professors under två terminer. 

Redan två år senare försvarade han sin doktorsgrad, 

Th. D., Doctor of Theology, på en avhandling, som han 

hade arbetad på i flera år. 

166

Doktorsgraden gavs i filosofisk teologi vid Burton 

College & Seminary. Avhandlingen som ingick, som en 

del av slutexamen, hade titeln: 

PERSONALISM- THE SOUNDEST 

POSITION IN THEISM TODAY. 

Dr. Kristoffersen har vidare avlagt examen i 

teoretisk filosofi, psykologi med pedagogik vid 

Humanistiska fakulteten vid kungliga universitetet i 

Lund. Han tilldelades s. t. b. för filosofie ämbetsexamen. 

I december 1964 avlade han teologie 

licentiatexamen vid Teologiska fakulteten, Universitetet i 

Lund. Hans vetenskapliga avhandling i religionsfilosofi 

hade ämnet: 

”BOSTON PERSONALISM”. 

Dr. Kristoffersen har också genomgått praktisk 

pedagogisk seminarium i ämnena kristendom och filosofi 

vid lärarutbildningsblocket i Västerås, samt den 

förberedande lärarkursen vid Lärarhögskolan i 

Linköping. 

Dr. Kristoffersen har också genomgått 

fortbildningskurser i filosofi med logik vid universitetet i 

Lund, experimentell psykologi vid universitetet i 

Uppsala och vetenskapsteori vid universitetet i Umeå. 

I juni 1973 tilldelades han Certificate in Pastoral 

Theology, C. P. T., från Cambridge Theological 

Colleges. Det var en efterdoktoral kurs, som varade i tre 

terminer. Under tiden var han medlem av Fitzwilliam 

College och Wesley College. 

Titeln på hans avhandling vid Cambridge University 

var: 

167

”HOLY LAND FOR THREE 

RELIGIONS”. 

I det efterdoktorala programmet deltog följande 

Colleges; Cheshunt College, Ridley Hall, Westcott 

House, Wesley House och Westminster College. Det 

första College är Congregational, nr. 2 och nr. 3 utbildar 

anglikanska präster, nr. 4 är Metodistkyrkans 

utbildningsseminarium och nr. 5 år presbyteriansk 

seminarium. 

Dr. Kristoffersen har tjänstgjort som 

fältprästassistent vid Luftkommando Östlandet i Norge. 

Han har haft utnämning i Metodistkyrkan i Elverum, 

Norge, i två år; och i Svartå - Åtorp krets i Sverige i ett 

år och i Härnösand i 2 år. 

I undervisningsarbetet har Dr. Kristoffersen 

undervisat ½ år vid Centralskolan i Svartå. Under två år 

undervisade han vid Högre tekniska läroverket i 

Härnösand, och i 3 år var han huvudlärare i 

kristendomskunskap och filosofi vid kommunala 

gymnasiet i Älmhult. 

Från höstterminen 1962 utnämndes han till samma 

tjänst, som han hade haft i Älmhult, men nu vid Högre 

Allmänna läroverket, St. Eskils gymnasium i Eskilstuna. 

Dr. Kristoffersen var i Eskilstuna tills han utnämndes av 

Kungl. Skolöverstyrelsen i Stockholm till lektor i 

kristendom och filosofi från och med 1/7 1965 vid 

Kommunala gymnasiet i Ulricehamn. Från 1970 

överfördes han till Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn 

där han var huvudlärare i Religionskunskap, Filosofi och 

Psykologi. 

Dr. Kristoffersen har också undervisat vid 

Metodistkyrkans Teologiska Seminarium, Göteborg. 

168

Seminariet står under tillsyn av Universitets- och 

Högskoleämbetet i Sverige. Vid seminariet undervisade 

Dr. Kristoffersen, som tutor i följande ämnen: 

1974-1975 Religionsfilosofi, 

Hösten 1975 Kristen idéhistoria. 

Våren 1976 Kurs III, Allmän 

kyrkohistoria. 

1976- 1977 Barn- och ungdomspsykologi 

Hösten 1977 Religionsfilosofi. 

Ht-93 – Vt. 94 Allmän idéhistoria. 

Dr. Kristoffersen har tjänstgjort som etisk rådgivare 

vid Lindängens behandlingscentrum i Ulricehamn. 

Behandlingscentret drevs av Göteborgs Kyrkliga 

Stadsmission. Han ansvarade för delmomentet 5:te steget 

i behandlingsprogrammet enligt Anonyma Alkoholister 

(AA) där patienten tillsammans med en etisk rådgivare 

gör en ”Genomgripande och oförskräckt självrannsakan”. 

Dr. Kristoffersen hade ansvar för behandlingsmomentet 

nr. 5 under tiden 870302 - 901230. Varje patient har 

behövt ca 2,5 timmar och antalet patienter har varit 310. 

Sedan pensioneringen 1992 är Dr. Kristoffersen 

verksam som frilans föreläsare och skribent. 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 

169

F Ö R O R D S. 2 

I. APOLOGETIKEN I 

HISTORISK BELYSNING ” 4 

§ 1 APOLOGETIK ” 4 

Apologetik ingår i systematisk teologi ” 5 

§ 2 FILOSOFI OCH APOLOGETIK ” 6 

Sokrates sysslar med etik och logik ” 7 

Oraklet i Delfoi finner att Sokrates 

Är den visaste människan i Aten ” 8 

Sokrates tror på gudarna ” 9 

Sokrates apologetiska metod ” 10 

Sokrates söker inte politisk makt ” 11 

Sokrates lyssnar på den inre rösten ” 12 

Vad kan den kristna apologetiken 

lära av Sokrates ? ” 13 

§ 3. JESU APOLOGETIK ” 14 

Jesus är Herre ” 15 

Kärleken framkallar 

Kristuslikhet i våra liv ” 17 

170

§ 4 PAULUS APOLOGETIK ” 19 

Paulus möter nya kulturer 

och icke judisk filosofi ” 19 

Judarna håller Moses lag ” 21 

Agnostisk religionsfilosofi ” 22 

Epikuréernas njutningsfilosofi ” 23 

Den stoiska dygdefilosofin ” 25 

På Areopagen proklamerar Paulus 

den levande Guden ” 30 

§ 5 DE APOLOGETISKA FÄDERNA ” 32 

Justinus Martyren ” 32 

Athanagoras ” 33 

Tatianus ” 33 

Tertullianus ” 34 

Aristides ” 35 

§ 6 DE APOLOGETISKA 

FÄDERNAS APOLOGETIK ” 36 

Teologins två sätt att möta 

171

främmande tankeriktningar ” 37 

§ 7 DE APOLOGETISKA 

FÄDERNAS PROBLEMATIK ” 38 

Sanningsfrågan ” 38 

Gudsbegreppet ” 39 

Logos Kristologin ” 39 

§ 8 ANSELMS APOLOGETIK ” 42 

§ 9 MODERN TEOLOGISK APOLOGETIK ” 43 

§ 10 LUNDATEOLOGINS APOLOGETIK – 

EKOT FRÅN IMMANUEL KANT ” 44 

Lundateologin är negativ 

till apologetiken ” 45 

Dogmatiken – ett barn av apologetiken ” 46 

§ 11 NYVÄCKT INTRESSE 

FÖR APOLOGETIKEN ” 47 

§ 12 APOLOGETISKA IMPULSER 

FRÅN ENGLAND OCH USA ” 48 

Varför är det nödvändigt med 

apologetik i dag ? ” 50 

172

§ 13 APOLOGETIKEN FÖRE 

OCH EFTER KANT ” 50 

Verklighetsuppfattningen före Kant ” 51 

§ 14 IMMANUEL KANTS APOLOGETIK ” 52 

§ 15 SCHLEIERMACHERS APOLOGETIK ” 54 

§ 16 ALBERT RITSCHELS APOLOGETIK ” 56 

§ 17 RUDOLF OTTOS APOLOGETIK ” 58 

En personlig existentiell 

relation till religionen ” 59 

Sanningskriteriet är 

avgörande för apologetiken ” 61 

Irrationalismen är utan apologetik ” 61 

Två verklighetsvärldar ” 63 

§ 18 APOLOGETIKEN I 

KRISTENDOM OCH IDEALISM ” 64 

Platons skuggvärld och idévärld ” 64 

Kristendomen som kontinuitet 

och brott med idealismen ” 67 

173

Domsteologin från Jesu kors ” 70 

KARL BARTH ´S APOLOGETIK ” 72 

Barth vill inte ha en 

vetenskaplig apologetik ” 73 

PAUL TILLICHS APOLOGETIK ” 74 

Barth ´s och Tillichs dilemma 

i apologetiken ” 74 

Existentiell och kerygmatisk 

teologis begränsning ” 75 

Apologetik ger ej tro – 

utan naturlig teologi ” 76 

Syntesen i apologetiken ” 77 

Finns det en väg från 

människan till Gud ? ” 79 

Kan människan nöja sig med 

den dolda Guden ? ” 80 

Mänskligt och gudomligt förnuft ” 80 

II FÖRNYELSE AV APOLOGETIKEN ” 81 

§ 19 KRISTEN APOLOGETIK ” 81 

Var finner vi kristen apologetik ” 83 

174

Den bästa kristna apologetiken ” 83 

§ 20 STÖD FÖR DEN KRISTNA 

APOLOGETIKEN ” 85 

Vad kan Anden lära de kristna ? ” 85 

Logiken som ett hjälpmedel 

i apologetiken ” 86 

Psykologin i apologetikens tjänst ” 87 

Naturvetenskapens metodik 

tillämpas i apologetiken ” 88 

Militärstrategi ger sitt bidrag 

till apologetiken ” 89 

§ 21 APOLOGETIKENS METODER ” 90 

Övertalning som metod i apologetiken ” 90 

Övertygelsen som resultat 

av apologetiken ” 92 

Omvändelsen – Både metod 

och resultat av apologetiken ” 94 

Apologetiken förmedlar 

Kristussanningen ” 95 

Apologetiken intar Andreas rollen ” 96 

175

§ 22 APOLOGETIKENS MÅL ” 96 

Filosofer som vägvisare ” 97 

Kunskap från andra källor än Bibeln ” 97 

Apologetiken som intellektuellt 

försvar eller tystnad ? ” 98 

II. ATT KOMMA TILLRÄTTA MED 

BUDSKAPET I APOLOGETIKEN ” 100 

§ 23 PROBLEMEN I APOLOGETIKEN ” 100 

I mötet med människorna 

behövs en effektiv apologetik ” 101 

Axiologi och metafysik i 

apologetikens tjänst ” 102 

Vardagsproblem som 

apologetiken möter ” 102 

§ 24 PROBLEMET GUD ” 104 

Ateister söker värden ” 104 

Gud är värdenas källa ” 105 

Hur skall vi få kunskap om Gud ? ” 106 

176

§ 25 RELIGIONEN ” 107 

Fem fakta om religionen ” 107 

Fem vägar till visshet om Guds nåd ” 109 

Att handla enligt principen ”som- om” ” 112 

Guds kraft är en moralisk kraft i dig ” 113 

Den modiga människans experiment ” 113 

§ 26 SEKULARISMEN ” 114 

Sekularismens fara ” 115 

Surrogat för den kristna tron ” 116 

§ 27 NATURVETENSKAPEN ” 117 

Tvivla på tvivlet och tro på tron ” 118 

§ 28 DET ONDAS PROBLEM ” 120 

Motsägelserna ryms 

inom personligheten ” 121 

Det onda finns inom människan ” 122 

Det ondas problem finner sin lösning ” 123 

177

Världens Frälsare ” 124 

§ 29 KULTURPROBLEMEN ” 124 

Kulturen och försoningen ” 127 

§ 30 DÖDSPROBLEMATIKEN ” 128 

Människan är potentiell ” 129 

Människan erbjuds vägen till livet ” 130 

IV. KRISTNA TEOLOGISKA 

FRÅGOR FÖR APOLOGETIKEN ” 130 

§ 31 JESU DÖD ” 131 

Praktisera rätt och rättfärdighet ” 131 

§ 32. ARVSYNDEN ” 132 

Människans arv ” 133 

§ 33 GUD OCH DET ONDA ” 134 

Moraliskt ont är ett resultat 

av människans fria vilja ” 135 

Med det onda följde smärta och lidande ” 135 

Människan är ansvarig för att 

använda sin kunskap ” 136 

178

§ 34 GUD OCH SJUKDOM ” 138 

Det onda som en illusion ” 138 

Det onda som pedagog ” 139 

Människan är ansvarig för det onda ” 140 

§ 35 GUD OCH FÖRSYNEN ” 141 

Det onda kommer icke från Gud ” 142 

§ 36 GUD OCH DET OSKYLDIGA LIDANDET” 143 

Vi har Job´s problem med oss ” 144 

Mänskligt lidande hör 

med till kroppslighet ” 144 

§ 37 GUD OCH BÖNENS PROBLEM ” 145 

A. Kan bön förändra allt ? ” 146 

B. Är bön själv suggestion ? ” 147 

C. Kan bön påverka Gud ? ” 149 

Gud har inga barnbarn, endast barn ” 150 

D. Hör Gud min bön ? ” 151 

E. Hur talar Gud till mig ? ” 152 

§ 38 GUD OCH DEN KRISTNA ” 153 

179

V LITTERATUR OCH FOTNOTER ” 155 

FRÅGOR FÖR FORTSATT TÄNKANDE ” 161 

Gud ” 161 

Religion ” 162 

Jesus Kristus ” 162 

Det ondas problem ” 162 

Det skapade ” 163 

FÖRFATTARENS MERITFÖRTECKNING” 166 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ” 170 

180

apologetik - Kristoffersen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?