Eksjöhovgårds slottsruin - BYGGNADSV Å RD

Kulturhistorisk förstudie och åtgärdsprogram 

Eksjöhovgårds slottsruin 

Vallsjö socken i Sävsjö kommun 

Jönköpings län 

JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 

Byggnadsvårdsrapport 2008:59

Rapport, foto och ritningar: Robin Gullbrandsson 

Grafisk design: Anna Stålhammar 

Tryckning och distribution: Lena Sletteberg 

Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 Jönköping 

Tel: 036-30 18 00 

E-post: info@jkpglm.se 

www.jkpglm.se 

Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor är återgivna enligt tillstånd: Ur allmänt 

kartmaterial från Lantmäteriet. Medgivande 94.0133 

© JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2008

Innehåll 

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 

Eksjöhovgård från medeltid till 1800-tal. . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 

Ruinens konserverings- och restaureringshistoria . . . . . . . . . . 12 

Händelsehistorik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 

Referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 

Eksjöhovgård idag – skadebild och åtgärdsförslag . . . . . . . . . . 18 

Norra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 

Östra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 

Södra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 

Västra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 

Rum 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 

Rum 2 – hallen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 

Rum 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 

Rum 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 

Rum 5 – köket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 

Rum 6 – östra kabinettet och salen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 

Rum 7 – västra kabinettet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 

Tekniska och administrativa uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 

Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Utdrag ur ekonomiska kartans blad Sävsjö 6E 2g 1989.

Inledning 

Eksjöhovgård slottsruin (RAÄ 31) i Vallsjö socken utgör en av 

de ruiner i Jönköpings län som ingår i länets fornvårdsprogram. 

Anläggningarna har mer eller mindre akuta vårdbehov till följd av 

bristande murverksunderhåll. Eksjöhovgård är ett populärt besöksmål, 

men är dessutom en av de ruiner i länet som är i störst behov 

av vård. Nedfallna stenar föranledde markägaren Sävsjö kommun 

att kontakta länsstyrelsen under våren 2008 och ruinen stängdes i 

juni för allmänheten på grund av rasrisken. Länsstyrelsen har diskuterat 

innehåll, inriktning och omfattning av ett åtgärdsprogram för 

ruinen tillsammans med Sävsjö kommun, Jönköpings läns museum 

och Stenmontering i Bohuslän AB. På länsstyrelsens uppdrag har 

Jönköpings läns museum utfört en kulturhistorisk förstudie och i 

samarbete med Stenmontering i Bohuslän AB gjort en utredning av 

ruinens skador och tagit fram ett åtgärdsprogram. Rapportansvarig 

har varit antikvarie Robin Gullbrandsson. 

Syfte 

Förstudien syftar till att klarlägga ruinens långa restaureringshistorik, 

vilka arbeten som utförts, hur och med vilka material de har 

skett och vilka avtryck de har lämnat i ruinen. Därigenom ökas 

kunskapen kring vad som är autentiskt. Direkt kopplat till upprättandet 

av ett åtgärdsprogram är kartläggandet av ruinens skadebild. 

Åtgärdsprogrammet skall ligga till grund för vårdinsatser som planeras 

utföras under 2009. 

BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 • 

5

6 • BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 

Plan av ruinen med norr nedåt. Rumsnumreringen 

svarar mot åtgärdsplanen. Uppmätning Sävsjö kommun 

1998. 

Eksjöhovgård från medeltid till 1800-tal 

Ruinen av Eksjöhovgård ligger måleriskt på södra änden av en holme 

i sjön söder om Vallsjö kyrka. Läget är i nära anslutning till orten 

Sävsjö och den sedan 1960-talet förbipasserande väg 127. En träbro 

från 1970 förbinder holmen med en rastplats vid vägen. Ön och 

kyrkomiljön är klassade som riksintresse för kulturmiljövården. 

Medeltid – Sturegodset 

Eksjöhovgård har medeltida rötter. Gården Eksjö i Vallsjö socken 

omnämns första gången i skrift 1287 i Cecilia Elofsdotters testamente 

då gårdsfogden därstädes gavs sju alnar tyg. Fru Cecilia var 

gift med Värends lagman Magnus Karlsson, vilken även ägde fl era 

andra gårdar i Njudung. Sedermera tillföll gården Nydala kloster, 

troligen genom donation. Under 1300- och en bit in på 1400-talet 

fungerade gården som tingsplats i Västra härad. 1420 blev Sven Sture 

ägare till Eksjö genom ett jordbyte med klostret. Denne Sven Sture 

var nära lierad med drottning Margareta och hade under sina sista år 

en viktig ställning inom den småländska lokalförvaltningen. Köpet 

av Eksjö kan ha motiverats av dess strategiska läge i anslutning till 

handelsleder som östra Holavedsvägen. Genom arv gick gården vid 

1400-talets mitt till Nils Sture, den förste av de berömda Sturarna. 

Eksjö utvecklades till kärnan i ett stort komplex av gårdar som 1528 

uppgick till 43 enheter inom 13 socknar. 

Den nuvarande ruinens centrala trapphus har av Kristina Garmer 

ansetts vara en rest av ett medeltida kärntorn. Detta skulle förklara 

de oregelbundenheter trapptornet orsakar i ruinens centrala plan. 

Murarnas klena tjocklek på 70 cm har fått Christian Lovén att 

ifrågasätta trapphuset som medeltida, liksom det faktum att det är 

svårt att se någon egentlig stötfog mot omgivande byggnadskroppar. 

Han menar att den klumpiga planformen istället beror på att 

trapphuset utvidgats åt norr. Bortsett från detta osäkert belagda 

kärntorn bestod de medeltida gårdsbyggnaderna sannolikt av trä. 

1505 omnämner gårdsfogden Sven Brunson att trästugor uppförts 

på holmen. Planer fanns tydligen på uppförandet av ett stenhus, 

men belägg saknas för att några arbeten verkligen företogs. 

1600-talet – ett ofullbordat barockslott 

1616 gick Eksjökomplexet ur Sturesläkten och kom 1657 genom arv 

till en fältmarskalk från 30-åriga kriget, Carl Mauritz Lewenhaupt. 

Denne hann före sin död 1666 påbörja uppförandet av stenhus i 

tre våningar, eventuellt kring ett redan stående torn. Byggnadsarbetena 

blev aldrig helt fullföljda och på 1680-talet drabbades 

Lewenhaupts ättlingar av reduktionen som starkt minskade omfattningen 

av godskomplexet. 1700 förvärvades godset av Fabian 

Wrede, vars syneinstrument från detta år i kombination med en

Erik Dahlbergs trovärdiga förlaga till Suecia Antiqua visar ett fyrkantigt stenhus 

med ålderdomliga drag och ej fullt genomförd symmetri i huvudfasaden. Altantaket 

är särpräglande och har en samtida motsvarighet i länet på Brahehus. 

JLM. 

karta från 1701 och Erik Dahlbergs teckning för Suecia Antiqua 

från 1680-talet ger en god bild av hur stenhuset och övriga byggnader 

på holmen tedde sig. 

Dahlbergs teckning uppvisar en trevånings stenbyggnad med fyrkantig 

plan som kröns av ett valmat, enligt uppgift spåntäckt, tak 

med altan. Detta utseende ger associationer till såväl det samtida 

Brahehus som Rosenhanska palatset på Riddarholmen i Stockholm. 

Professor Erik Lundberg – som stod för ruinens första konservering 

– har velat se arkitekten Jean de la Vallée som upphovsman. Men 

knappast kan han ha ägnat särskilt mycket tid åt Eksjöhovgård som 

fi ck en ganska enkel, odekorerad karaktär och en ej helt genomförd 

symmetri i det att entrépartiet aldrig förverkligades enligt planerna. 

Huvudingången förblev asymmetriskt förskjuten åt öster i nordfasaden. 

Inte heller blev slottet färdiginrett. I syneinstrumentet 

omnämns att ”skårstenarne äre allenast upp i andra wåhningen 

ferdige, mehrendels rummen i öfwer och Underwåhningen med 

brädetråssning öfwerlagde, som mästendehlen kan nyttias, tillijka 

med alle fönsterkarmar, men inga fönster gålf eller dörar fi nnas inlagde, 

doch till een Fijrkant omgefehr i winden för wahrade, men de 

öfrige jempte alle dörar, bortförde till Edzhult”. Wrede hade planer 

på att fullborda slottet, men de genomfördes aldrig. 

1700-talet – förenkling och modernisering 

På 1730-talet blev Magnus Julius de la Gardie ägare till Eksjöhovgård. 

Vid denna tid var slottet förfallet och för att få byggnaden 

tidsenlig och funktionell lät han riva den översta våningen 1732–33. 

Det nya taket täcktes med torv. Entrén centrerades så att nordfasaden 

blev symmetrisk. Trapphallen förbands därvid med vestibulen. 


7


Öster om trapphuset restes en vägg genom båda våningarna så att 

en skrubb bildades. Den nya porten kom att fl ankeras av två nya 

stickbågiga fönster och den gamla terrassdörren i andra våningen 

igenmurades. Andra våningens fönster förminskades genom igenmurningar 

upptill – med undantag för nordfasadens – och fi ck då 

samma storlek som bottenvåningens fönster. Nordfasadens fönster 

förminskades genom inmurningar nedtill. Därtill fi ck alla slottets 

fönster mindre storlek genom nya, trängre tegelomfattningar och 

gavs stickbågiga krön. Nordsidans åtta sidofönster behöll sina raka 

krön. I västra fasaden igenmurades alla fönster i andra våningen 

utom de tre mellersta. Köket som tidigare låg i en fl ygelbyggnad inhystes 

nu i det mellersta västra rummet på bottenvåningen. Dörren 

mellan kök och trapphus igensattes liksom dörren mellan salen och 

västra kabinettet. Tydligen uppdelades bottenvåningen i en västlig 

ekonomidel och en östlig bostadsdel. Andra våningen blev bostadsvåning 

från att ha varit festvåning. Dörren mellan trapphuset och 

rummet ovan köket igensattes. De båda öppningarna i trapphusets 

nordvägg förminskades och andra våningens dörrar förminskades 

genom inmurning i överkant. 1741 dog de la Gardie och 1751 var 

slottet ännu inte färdigt, endast några rum var färdiginredda. 1770 

omnämner Samuel Rogberg i sin Smålandsbeskrivning att slottet 

”fordom warit i godt stånd, men är nu aldeles förfallit”. 

1800-talet – slottet blir ruin 

Efter de la Gardie var det inga av de nya ägarna som brydde sig om 

slottsbyggnaden. Istället uppfördes 1805 nuvarande corps-de-logi på 

fastlandet. 1812 skall slottets tak enligt Nils Månsson Mandelgren, 

som besökte platsen 1865, ha avlägsnats. Han uppger att taktäckningen 

skall ha varit kopparplåt, vilket kan förklara förfarandet. 

Kopparplåten var värdefull och kunde avyttras eller användas någon 

annanstans. Efter detta är det förklarligt att förfallet gick snabbt. 

C G Brunius teckningar av ovan västra fasaden och till vänster norra fasaden 

från 1849. JLM.

Lundaprofessorn, arkitekten och konsthistorikern Carl Georg 

Brunius besökte ruinen 1849 och beskrev samt tecknade av den. 

Murkrön och hörn samt en del fönsteröppningar hade då förlorat 

mycket sten och tegel. ”Ormar slingra sig i stenhögarna och kajor 

fl axa kring murarna” skaldade professorn. En serie fotografi er från 

1917 visar ruinen i sitt längst gångna förfall. Värst åtgången var den 

södra fasaden där hela murverket med undantag av västra partiet 

rasat. På östra fasaden var murkrönet helt försvunnet liksom alla 

fönsterkrön på andra våningen, endast murpelarna mellan fönstren 

kvarstod i varierande utsträckning. Nord- och västfasaderna hade 

klarat sig bäst. På nordfasaden hade muren ovanför andra våningens 

östligaste fönster kollapsat. Vidare var tegelomfattningarna kring 

fönster och dörrar på hela ruinen hårt åtgångna och i fl era fall helt 

bortvittrade. Endast avbärande brädor låg kvar i fl era fönster. Även 

fasadstenen hade på fl era ställen lossnat från murkärnan. De nordsydliga 

mellanväggarna i ruinens östra halva var mer eller mindre 

raserade. 

Eksjöhovgård som romantisk ruin på fotografi från 1907. JLM. 


9


Sydfasaden fotograferad före dess kollaps. ATA. 

Sydfasaden efter raset. Mycket fasadsten bortfallen på västra partiet. Fotograf: Carl 

Källström. JLM. 

Nordfasaden före restaurering. Fotograf: Carl Källström. JLM.

Fönsteröppningarna inifrån rum 5, köket, i väster. Fotograf: Carl Källström. JLM. 

Närbild av nordfasaden. Lägg märke till marknivån. Fotograf: Carl Källström. JLM. 

Ruinen från nordväst en vinter vid förra sekelskiftet. ATA. 


11


Eksjöhovgård under restaurering, troligen 1934. I förgrunden pågår amanuens Harald Ohlssons arkeologiska undersökning. Fotograf: Carl 

Källström. JLM. 

Sydöstra hörnet under påbörjad restaurering. Fotograf: 

Erik Lundberg. ATA. 

Ruinens konserverings- och 

restaureringshistoria 

1930-talet – Erik Lundbergs restaurering 

Tidigt 1931 påtalade riksantikvariens ombud i Sävsjö, överstelöjtnant 

Th orsten Fogelberg, behovet av en konservering av ruinen. 

Det nybildade Jönköpings läns hembygdsförbund tog kontakt med 

Jönköpings stadsarkitekt Göran Pauli som besökte ruinen tillsammans 

med representanter för Sävsjöortens hembygdsförening och 

gav förslag på tillfälliga skyddsåtgärder. I ett brev till riksantikvarien 

efterfrågades en restaureringsplan. Riksantikvarien sände ut Sven 

Brandel som upprättade ett konserveringsförslag i samråd med Fogelberg. 

Riksantikvarie Curman tillstyrkte de planerade åtgärderna 

som snarare är att kalla restaurering än konservering. Brandel avled 

dock under projekteringen och ansvaret för dess färdigställande övertogs 

av arkitekten och konsthistorikern Erik Lundberg, som då var 

knuten till Riksantikvarieämbetet. Lundberg är framför allt känd 

för sina kvalitativa, men ofta genomgripande, kyrkorestaureringar. 

Restaureringsarbetena kom att utföras 1933–35 med arbetskraft förmedlad 

av Vallsjö sockens arbetslöshetskommitté och under ledning 

av förman Sture Larsson. 1930-talets ekonomiska kris föranledde 

i hela landet en våg av ruinvårdande insatser som arbetsmarknadspolitiska 

åtgärder. I samband med arbetena utfördes arkeologiska 

undersökningar i och utanför ruinen av amanuens Harald Ohlsson 

från Historiska museet i Lund. Bland annat avtäcktes sex eldstäder

samt en bakugn. Medel till restaureringen kom huvudsakligen från 

Gustaf Adolfs-fonden och donationer. 

Till följd av ruinens långt gångna förfall krävdes större åtgärder än 

en ren konservering för att säkra dess fortbestånd. Lundbergs stora 

restaurering har i hög grad skapat den ruin vi ser idag med sin ganska 

hårda profi l, vilken ursprungligen mjukades upp av grästorv på 

avtäckningarna. Utan stöd av Lundbergs noggranna uppmätningar 

och det rika fotografi ska källmaterialet hade det i dag varit svårt att 

avgöra vad som är restaurerat i murverken. 

Ruinen renschaktades från rasmassor ned till ursprunglig golv- 

respektive marknivå. Nedfallen sten återinmurades. Detta arbete 

var omfattande eftersom fasadstenen lossnat i stor utsträckning, 

särskilt längs murkrön och kring fönsteröppningar. Troligen användes 

huvudsakligen cementbruk. Omfattningar och valv av 

tegel kring fönster var i hög grad spolierade och ersattes med nytt 

tegel som lämnades exponerat utom i nordfasaden där det putsades 

över. Huvuddelen av alla fönster behandlades dock på så vis att nya 

valv göts av betong på avbärande bjälkar av med räls armerad betong 

respektive furuplank. Tydligen inkapslades då resterna av de 

gamla tegelvalven. På fönsterbottnarna göts en betongskolla med 

inblandning av ”ofalin” (se nedan). Några nedrasade murpartier 

återuppfördes. Detta gällde östra delen av krönet på nordfasaden 

som hade rasat ned, krönpartiet på den ännu stående delen av södra 


Sydöstra hörnet efter slutförd restaurering. Fotograf: 

Erik Lundberg. ATA. 

Eksjöhovgård i restaurerat skick. Lägg märke till murkrönets grästorv som mjukar upp den skarpa profi len. Fönstren har fått nya tegelvalv 

respektive betongvalv och bjälkar. Fotograf: Stig Stenström 1950. JLM. 

13


Sydvästra hörnet 1946. Fotograf: Gunnar Svahnström. 

JLM. 

Sydväggen i rum 5, köket, 1957. Rester av ursprunglig 

puts. Fotograf: Allan Nilsson. JLM. 

fasaden och nederdelen av övrig mursträckning därstädes. Murkrönen 

runt hela ruinen jämnades till för att få en lättavtäckt yta som 

dock minskat ruinintrycket. Avtäckningen gjordes med en skolla 

av betong. I betongen hade man blandat ”ofalin”, en vattenavvisande 

olja (slags vattenglas) som allmänt nyttjades i ruinvården på 

1930-talet och gav betongen en starkare hydraulisk verkan. Ofalinet 

urlakas dock med tiden. På murkrönet och fönsterbottnarna lades 

slutligen dubbla lager grästorv för att mildra inverkan av häftiga 

temperaturväxlingar och mjuka upp intrycket. 

19 augusti 1935 invigdes den nyrestaurerade ruinen med skådespelet 

”Engelbrektsfejden” i närvaro av riksantikvarie Curman och 

landshövdingen. 1938 förbands ön på nytt med fastlandet via en 

träbro. 

1960-talet – ny konservering 

Redan 1948 påtalade Fogelberg det bristande underhållet av ruinen. 

1950 gjorde landsantikvarie Gunnar Svahnström ett besök 

men några konkreta planer på nya konserveringsinsatser kom ej till 

stånd förrän 1957. Dåvarande landsantikvarie Allan Nilsson gjorde 

då ett besök tillsammans med byggmästare Lennart Flink, Sävsjö. 

Ruinens yttre hade stått sig tämligen väl, men i dess inre hade stenar 

fallit ned till följd av oskyddade fogar och frostsprängning samt 

viss vandalism. Dock förelåg ingen risk för större ras, men insatser 

behövdes för att förhindra fortsatt förstörelse. Det tycks som att 

man vid 1930-talets restaurering i första hand koncentrerat sig på 

yttermurarna. Flink tog fram ett konserveringsförslag som sedan 

omarbetades efter Riksantikvarieämbetets anvisningar av byggmästare 

Bertil Carlsten, Visingsö, som hade erfarenhet från konserveringen 

av ruinerna Visingsborg och Brahehus. Byggmästare Fabian 

Andersson, Sävsjö, deltog även i projekteringen. Arbetena kom att 

utföras under 1960–61 av Flink med landsantikvarie Nilsson som 

kontrollant. 

Fönstervalv av tegel lagades där de var skadade med nytt hårdbränt 

tegel. Troligen putsades vid detta tillfälle allt synligt tegel över. Nedfallna 

och lösa stenar i murarna fastsattes. Murfogar med löst bruk 

urkratsades och fylldes med kalkcementbruk. En raserad bakugn 

i det f.d. köket restaurerades med nytt tegel och över densamma 

sattes ett skyddande betongtak. Rökgångar i innerväggarnas murar 

reparerades. Innerväggarnas tidigare oskyddade krön avjämnades 

och försågs med en betongavtäckning om ca 8–10 cm med rutnätsarmering 

och överst en dubbel asfaltstrykning. Samma gjordes 

med yttermurarnas krön och bjälklagsutkragningarna på insidan. 

Som droppnäsor insattes i avtäckningarna skiff erplattor på landsantikvariens 

inrådan. Grästorvsavtäckningen återställdes aldrig. Ytterligare 

jord schaktades bort framför nordfasaden så att även dess 

nedersta del blev synlig. Arbetena fi nansierades av Sävsjö stad och 

Riksantikvarieämbetet.

1980-talet – senaste konserveringen 

1983–85 företog länsstyrelse, länsmuseum och kommun ett antal 

besiktningar med anledning av nya, förvisso begränsade, tecken 

på förfall. Krympsprickor hade uppstått med vissa mellanrum på 

krönavtäckningarna. Puts på tegel hade på fl era ställen fallit ned 

till följd av frostsprängning och för hårt bruk. Teglet hade dock 

stått sig väl. Fogarna av kalkcementbruk visade på fl era ställen 

brottskador mot äldre bruk. Betonggjutningarna över fönstren 

visade skador på en del ställen, bl.a. hade ytan i något fall lossnat 

och exponerat armeringsrälsen. De ekplankor som använts som 

avbärare till öppningar i ruinens innerväggar var på fl era ställen 

rötskadade. Trapphusets vägg mot vestibulen uppvisade sättningsskador 

som antogs bero på dålig vattenavrinning men även kan ha 

haft samband med att denna del eventuellt är äldre eller yngre än 

anslutande byggnadskropp. Arkitekt Per Rudenstam anlitades för 

att ta fram ett åtgärdsprogram. Arbetena kom att utföras 1986–87 

under ledning av Håkan Celén från Sävsjö kommun med fi nansiering 

via Riksantikvarieämbetet. 

För att motverka nya sättningar genomfördes åtgärder för ytvattnets 

avledande medelst borttagande av ca 10 cm matjord och påförande 

av ca 5 cm singel. Ekplank i valv byttes mot nya av samma dimension. 

I trapphusets öppningar stöttades de upp med telegrafstolpar. 

Betongvalv i fönster reparerades. De betongvalv som var mest skadade, 

tre stycken i östra fasaden ersattes med nya valv av cementtegel. 

Den invändiga skråkanten på murpelarna mellan dessa fönster 

putsades. Vegetation avlägsnades. Sprickor i murkrönet lagades. 

Det påpekades av Lars Cnattingius på Riksantikvarieämbetet att 

den befi ntliga avtäckningen från 1960 utgörs av E-betong, vilken 

visat sig ha ungefär samma utvidgningskoeffi cient som murarna 

och således en viss seghet som inte skadar dem. Användande av en 

starkare betong vid lagningen skulle förutsatt en torvavtäckning 

överst för att förhindra spänningar mellan betong och mur. Det 

framgår ej i arkivhandlingar vilket material som sedermera kom till 

användning. På väggytorna avlägsnades alla lösa fogar och all lös 

puts. Dessa och uppkomna sprickor lagades efter rengöring med 

Serponit hydrauliskt kalkbruk från Ernström & Co. 

Händelsehistorik 

1287 

Eksjö i Vallsjö socken omnämns första gången. (Werdenfels) 

1420 

Eksjö går genom byte till Stureätten från att ha ägts av Nydala 

kloster, blir huvudgård i stort godskomplex. Förekomst av ett medeltida 

stentorn som skulle vara dagens trapphus har diskuterats i 

forskningen. (Garmer; Lovén; Werdenfels) 


Omfogningsarbete i rum 1, södra väggen 1960. Fotograf: 

Ivar Meurling. JLM. 

Fönstervalv av betongtegel från 1986-87 är ännu i god 

kondition. 

15


1657 

Carl Gustaf Lewenhaupt ärver Eksjöhovgård som det sedermera 

kallas och påbörjar bygget av ett trevånings stenhus. (Garmer) 

1680-talet 

Reduktionen drabbar Eksjöhovgårdskomplexet och slottsbygget 

avstannar utan att det blivit färdiginrett. (Garmer; Werdenfels) 

1732–33 

Eksjöhovgård ägs av Magnus Julius de la Gardie som låter riva slottets 

tredje våning, justerar fönster och port för att nå större symmetri 

och påbörjar nyinredning. Vid hans död 1741 är slottet ännu inte 

färdigt och lämnas åt sitt öde. (Garmer; Werdenfels) 

1812 

Slottets kopparplåtstak avlägsnas, varefter byggnaden snabbt förvandlas 

till ruin. (Mandelgren, Folklivsarkivet, Lund) 

1933–35 

Ruinen restaureras. Rasmassor bortschaktas. Nedfallen fasadsten 

återmonteras. Murkrön och fönsteromfattningar om- respektive 

återuppmuras. Fönster förstärks med betongvalv. Murkrön och 

fönsterbottnar tätas med ofalinbetong och förses med täckning av 

dubbel grästorv. Cementbruk används sannolikt till alla arbeten. 

Arkitekt Erik Lundberg, Riksantikvarieämbetet, efter ursprungligt 

program av kollegan Sven Brandel. (ATA; JLM) 

1960–61 

Ny konservering. Innerväggar skadade av vittring till följd av oskyddade 

krön m.m samt vandalism. Fästning av lösa stenar. Skadade 

fogar ersätts med nya av kalkcementbruk. Innerväggarnas murkrön 

avtäcks med armerad betong i vilken placeras skiff er som droppnäsor, 

avslutningsvis asfaltstryks ovansidan. Samma görs med yttermurarnas 

krön, utkragningar och fönsterbottnarna i övre våningen. 

Byggmästare Lennart Flink, Sävsjö, efter förslag av byggmästare 

Bertil Carlsten, Visingsö. Antikvarisk kontrollant, landsantikvarie 

Allan Nilsson, Jönköpings läns museum. (ATA; JLM) 

1983–85 

Ny konservering. Lagning av sprickor i krönavtäckning. Skadade 

kalkcementfogar ersätts av nya av hydrauliskt kalkbruk. Tre skadade 

betongvalv ersätts med valv av cementtegel. Dräneringsskikt av grus 

ordnas i ruinen. Arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. Håkan Celén, 

Sävsjö kommun. (ATA; JLM)

Referenser 

Otryckta källor 

Antikvarisk-topografi ska arkivet, Stockholm (ATA). 

Folklivsarkivet, Lund. 

Jönköpings läns museums arkiv (JLM). 

Länsstyrelsen i Jönköpings läns arkiv (JLST). 

Tryckta källor 

Ad patriam illustrandam. Hyllningsskrift till Sigurd Curman. Stockholm 

1946. 

Brunius, Carl Georg. Konstanteckningar under en resa år 1849. Lund 

1851. 

Cnattingius, Lars & Nanna. Ruiner – historia, öden och vård. Stockholm 

2007. 

Garmer, Kristina. ”Eksjöhovgård – slottet” i Småländska kulturbilder 

1969. Jönköpings läns museum. 

Lovén, Christian. Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Stockholm 

1996. 

Rogberg, Samuel. Historisk beskrifning om Småland. Karlskrona 1770. 

Werdenfels, Åke. ”Eksjöhovgård – godskomplexet och ägarna” i Småländska 

kulturbilder 1969. Jönköpings läns museum. 

Fotografi av Eksjöhovgård från 1873. JLM. 


17


Exempel på murkrönsavtäckning med sedummatta. Ur 

”Ruiner. 5 monument i Uppland”, Konsthögskolans 

arkitekturskola 2007. 

Norra fasaden är den bäst bevarade. 

Eksjöhovgård idag – skadebild och 

åtgärdsförslag 

Allmänt 

Murverket består av marksten i skalmurskonstruktion med kluven 

sten vid hörn och öppningar. 

Fog- och putsbruk 

Befi ntliga fogar är i hög grad cementhaltiga fogar från 1930- och 

60-talens arbeten, i mindre utsträckning hydrauliska kalkbruksfogar 

från 1980-talet. De förra är gråa med tämligen grov ballast, den 

senare ljus med en ockraton. Andelen ursprungliga kalkbruksfogar 

torde vara försvinnande liten och har inte kunnat påvisas vid besiktningarna. 

Putsbruket i fönstersmygarna är till största delen kalkcementputs 

från 1960-talet, på enstaka ställen lagat med hydrauliskt 

kalkbruk från 1980-talet. Enstaka små partier av originalputs är 

bevarade i ruinens inre. Samtidigt som 1930-talets restaurering 

onekligen räddade ruinen från att bli en grushög byggde den in 

framtida problem genom sitt användande av cementbruk. Det bruk 

som skall användas till nya fogar, lagningar och putsningar skall 

vara ett hydrauliskt kalkbruk, eventuellt med tillsats av kalkstark 

(innehåller kisel och vatten) som stärker befi ntligt kalkbruk och i 

andra arbeten visat sig ge ett hållbart resultat. 

Murkrön, fönsterbottnar och utkragningar 

Murkrönen är i hög grad ommurade och avjämnade vid 1930-talets 

restaurering för att skapa en lättavtäckt yta. Alla murkrön är avtäckta 

med asfalterad betongskolla där skiff er lagts in som droppnäsa. På 

samma sätt har fönsterbottnar (i nedervåningen utan skiff er) och 

bjälklagsutkragningar behandlats. En okulär besiktning från mark 

ger vid handen att murkrönsavtäckningen som är från 1960 (reparerad 

på 1980-talet) har stått sig väl, men en sann bild kan bara

ernås vid en besiktning från ovan. Åtgärder rörande avtäckning kan 

därmed ej uppskattas i detta skede. En fråga som bör diskuteras är 

om det i samband med eventuella arbeten på avtäckningen skall 

göras ett nytt torvskikt överst, liksom det såg ut efter 1930-talets 

restaurering, alternativt lägga ut moss-sedummattor med armering. 

En sådan lösning såväl skyddar krönet som ger en mjukare och 

mer ”ruinmässig” framtoning. Omfattningen torde vara ca 180 

löpmeter. 

Norra fasaden 

Allmänt 

Längd 26 meter. Höjd 8–10 meter. Murverk av marksten med 

tegelomfattningar kring portöppning och tre fönster. Tegelomfattningarna 

och två valvbågar i muren ovan porten är nygjorda 

på 1930-talet. Då gjordes även de övriga fönsteröppningarnas 

betongbalkar och cementgjutna valv. Murverket är på 1930-talet i 

hög grad lagat kring fönsteröppningarna och murkrönet på östra 

hälften är till stor del återuppmurat och avjämnat. Murkrönet är 

avtäckt med asfaltstäckt betong med skiff er som droppnäsa. Även 

fönsterbottnarna är övergjutna med en rundad betongskolla, på 

övervåningen med droppnäsa av skiff er. 

Status 

Nordfasaden är den bäst bibehållna på ruinen. De enda påtagliga 

fogsprickorna fi nns längs västra hörnet. 

Fasadens skador är kopplade till valv och omfattningar av tegel. I 

fasaden är de idag exponerade, men var tidigare slammade, troligen 

med en cementhaltig puts. I smygarna är den tjocka puts som sitter 

på tegel skadad och bitvis bortfallen. Här rör det sig om dels 1960 års 

gråaktiga kalkcementbruk och 1980-talets ockratonade hydrauliska 

kalkbruk. Bitvis har kalkcementputsen god vidhäftning. I fönstret 

öster om porten fi nns i smygens östra sida rester av ursprunglig 

ockrafärgad puts. Denna är i gott skick och har goda anslutningar 

från yngre puts. En del av teglet är skadat av frostsprängning. 

Valv och balkar av betong har stått sig överlag väl, några har smärre, 

ytliga vittringsskador. I det östligaste av fönstren på nedre våningen 

fi nns avbärare även av ekplank, vilka är fuktskadade. Betongskollorna 

på fönsterbottnarna har stått sig väl. 

Åtgärdsförslag 

Skadad puts i smygar huggs ned. Kalkcementputs med god vidhäftning 

behålls. Allt exponerat tegel putsas över, i fasaden med en tunn 

slamning så att tegelstrukturen ej försvinner (ca 5 kvadratmeter). 

I smygen öster om porten beaktas befi ntlig ursprunglig puts så att 

denna ej skadas. Betonggjutningarna lämnas utan åtgärd. 


19 

Nordfasadens skador är knutna till putsade tegelomfattningar 

kring port och fönster, tillkomna på 1930-talet. 

Skador både på den äldre gråa KC-putsen och den 

yngre gulaktiga kalkputsen i ett av fönstren.


Sprickor i murpelare med bortfallna fogar. 

Fönsterbotten med bortvittrad betonggjutning leder till 

att vatten tränger ned i muren. 

Fasaden i öster har de mest omfattande fogskadorna. 

Östra fasaden 

Allmänt 

Längd 24 meter. Höjd 8–10 meter. Murverk av marksten. Valv 

av cementtegel från 1980-talet över tre fönster. De övriga har valv 

och balkar av betong från 1930-talet. Murkrön och uppskjutande 

rester av murpelare är avtäckta som ovan beskrivit. Stora delar av 

fasadstenen är återmonterad på 1930-talet. 

Status 

Östra fasaden är den fasad som har mest omfattande skadebild. 

Murverket uppvisar sprickbildningar med släppande och bortfallna 

fogar längs hela södra hörnet och i anslutning till fönstren där samt 

i de tre mellersta murpelarna. Såväl kalkcementfogar som kalkfogar 

tenderar att släppa från stenen. I anslutning till det nordligaste nedre 

fönstrets valv är en spricka från fönstret ovan och bortfall av minst 

två stenar (eventuellt de som nu står lutade mot ett träd i närheten). 

Två fönstervalv av betong har kraftiga vittringsskador. I två av de 

mellersta fönstren är bottnens betongavgjutning helt respektive 

delvis bortvittrad. 1980-talets cementtegelvalv är i gott skick. 


Sprickor i murverk rensas från löst bruk och fogas om (ca 40 kvadratmeter). 

Bortfallna stenar återmonteras. Två fönsterbottnar får 

nya betongavtäckningar för god avrinning. Skador på betongvalv 

lagas med cement.

Södra fasaden från öster, observera de utfallna stenarna på murpelaren i mitten. 

Södra fasaden 

Allmänt 

Längd 25, 5 meter. Höjd 2–9, 5 meter. Murverk av marksten. 

Två fönsteromfattningar av tegel från 1930-talet, två fönstervalv 

av betong. Murkrön och hörn i väster är återuppmurat på 1930talet 

liksom de låga murpelarna i fasadens östra hälft. Murkrön 

och fönsterbottnar som ovan. På murpelarna dock ingen skiff er 

eller asfalt. 

Status 

Längs västra hörnet är en sprickbildning och fogarna är skadade på 

fl era ställen i fasadens ännu stående västra del. Putsen (huvudsakligen 

kalkcement) i de tegelomfattade fönsteröppningarna i andra 

våningen är mycket skadad och till stor del bortfallen. Teglet är 

bitvis vittrat. Det ena av de nedre fönstrens betongavtäckning behöver 

repareras längs kanten. Av de låga murpelarna är de två västra 

kraftigt skadade med stora sprickor och fogbortfall. Från den ena 

har två större stenar fallit ut. 


Rensning av skadade fogar och omfogning (ca 17 kvadratmeter). 

Återmontering av utfallna stenar i murpelare och viss ommurning 

(4 stycken pelare à 1,7 x 1,7 x 2,5 meter). Borttagning av skadad 

puts i smygar. Puts med god vidhäftning sparas. Allt exponerat 

tegel överputsas, i fasaden med en tunn slamning. Partiell lagning 

av betongavtäckt fönsterbotten. 


Fönsteröppningar med skadade tegelomfattningar från 

1930-talet, behov av partiell nyputsning. 

21


Skadad fönsteröppning i västfasaden med bortfallen 

sten. 

Skadade betonggjutningar från 1930-talet. 

Västra fasaden 

Allmänt 

Längd 24 meter. Höjd 9, 5 meter. Murverk av marksten. På övre 

delen längs krönet är fasadstenen återmonterad på 1930-talet. De 

tre fönsteröppningarna i övre våningen har tegelomfattningar från 

1930-talet. Övriga fönster har betongvalv med betongbalkar respektive 

ekplank. Murkrön och fönsterbottnar avtäckta som ovan. 

Status 

Murverket överlag i gott skick. Begränsade partier med fogskador, 

ovanför andra fönstret från norr och i anslutning till de två östligaste 

fönstren. Där har ett par stenar fallit bort ur den ena fönstersmygen 

(troligen ligger de i vattenbrynet). Befi ntlig kalkcementputs i 

de övre fönsteröppningarna är mycket skadad och teglet uppvisar 

vittringsskador. I två av de nedre fönstervalven saknas en ekplanka 

och teglet innanför vittrar. Flera av ekplankorna uppvisar fuktskador. 

Ett av de mellersta betongvalven har vittringsskador. 


Skadade fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 4 kvadratmeter). 

Utfallen sten återmonteras. Skadad puts på tegelomfattningar 

avlägsnas. Puts med god vidhäftning sparas. Allt exponerat tegel 

putsas, i fasaden med en tunn slamning. Saknade ekplankor ersätts 

med nya. Skada på betongvalv lagas med cement. 

Rum 1 

Allmänt 

Murverk av marksten och betongvalv. Murkrön och fönsterbottnar 

avtäckta som ovan. Bjälklagets utkragning på östra väggen är avtäckt 

med asfalterad betong med droppnäsa av skiff er. 

Status 

Murverket har endast begränsade skador, påtagligast i murpelarna 

mellan fönstren i östra väggen med viss sprickbildning. Där uppvisar 

två av betongvalven kraftiga vittringsskador. En smärre sprickbildning 

fi nns även i norra väggen mellan övervåningens två fönster. På 

bjälklagets utkragning i öster fi nns viss växtlighet. I västra väggen 

har ett inmurat remstycke från bjälklaget ruttnat bort. 



Lagning av betongvalv med cement. Avlägsnande av vegetation. 

Montering av nytt remstycke av ekbjälke i västra väggen.

Rum 2 – hallen 

Allmänt 

Murverk av marksten. Tegel i omfattningar till fönster i nordvägg. 

Tegelvalv och ekplank över dörr till rum 5 i söder. Övriga öppningar 

har betongvalv. Allt tegel är från 1930-talet. På östra, södra och 

västra väggen fi nns ytor med ursprunglig, ockratonad puts. I södra 

och västra väggen fi nns inmurade remstycken av ek som är rester 

av det gamla bjälklaget. 

Status 

Endast smärre fogskador på östra och västra väggen samt nedtill på 

norra och i smygen mot rum 5. Äldre putsytor är i gott skick. Tegelvalvet 

över dörren till rum 5 är kraftigt vittrat. Tegelomfattningar 

och valv till fönster i norr uppvisar smärre vittringsskador. 



Eventuellt behov av nya anslutningar mot ursprunglig puts för att 

förhindra bortfall. Lagning av tegelvalv till rum 5 med kompletterande 

tegel och därefter slamning. Även tegel kring fönster i norr 

slammas. Arbeten i fönstersmygar i norr beskrivs under exteriör. 

Rum 3 

Allmänt 

Murverk av marksten. Betongvalv över öppningar. Murkrön, fönsterbottnar 

och bjälklagsutkragning är avtäckta som ovan. I södra 

väggen en rökgång med inslag av troligen sentida tegel. På södra 

väggen fi nns tre fl äckar med ursprunglig puts. I östra väggen fi nns 

ursprungliga remstycken av ek efter bjälklag och en igenmurad 

dörr. 

Status 

Murverken är i gott skick utan påtagligt skadade fogar. Putsresterna 

förefaller stabila trots att viss bom fi nns. Ett av fönstren i västväggen 

saknar en ekplanka i valvet. 


Ny ekplanka läggs in över fönster i väster. Eventuellt smärre omfogningsarbete 

(ca 1 kvadratmeter). 


Hallens västvägg med rester av ursprunglig puts och 

remstycke efter bjälklag. 

Svårt frostsprängt tegel över dörren till rum 5. 

23


Östväggen i rum 4 med skadade murpelare. 

Mellanväggen mot trapphallen har lösa stenar och 

utfallna partier i sin övre hälft. 

Rum 4 (inklusive trapphus) 

Allmänt 

I väster är ett trapphus, vars skiljevägg till stor del är raserad. Av den 

ursprungliga trätrappan fi nns idag föga spår. Murverk av marksten. 

Cementtegelvalv över fönsteröppningar i öster. Betongvalv över de 

fl esta övriga öppningar. Murkrön och fönsterbottnar är avtäckta som 

ovan. I västra väggen och trapphusets nordvägg fi nns ursprungliga 

remstycken av ek efter bjälklag och en igenmurad dörr. Rester av 

en rökgång fi nns i nordväggen öster om trapphuset. Igenmurad 

kammare och bakugn i hörnet söder om trapphuset är avtäckta 

med betong. 

Status 

Den delvis raserade mellanväggen mot trapphuset i väster har förlorat 

minst tre större stenar till följd av ras från murpartiets övre delar. 

Murens övre hälft uppvisar kraftiga sprickbildningar, fogbortfall och 

troligen lösa stenar. Även växer ett mindre träd i anslutningen mot 

nordväggen. I trapphusets västra vägg är åt norr fl era fogsprickor 

och bortfallna fogar. Över trapphusets dörr mot hallen i norr är 

en av de infällda träbjälkarna närmast bortruttnad. I östra väggen 

är murpelaren mellan det norra och det mellersta fönstret i nedre 

våningen skadad av sprickor och fogsläpp. 


Den delvis raserade mellanväggens övre hälft åtgärdas (ca 0,8 x 8 

meter). Nedfallen sten monteras tillbaka. Skadade delar omfogas. 

Eventuellt kan enstaka stenar behöva avlägsnas för att erhålla bättre 

stabilitet och vattenavrinning. Vegetation i murverk avlägsnas. Fogsprickor 

i västra och östra väggen rensas från löst bruk och omfogas 

(ca 8 kvadratmeter). Ny bjälke av ek läggs in över trapphusets dörr 

som ersättning för bortruttnad. Hål i kammarens betongavtäckning 

lagas med cement. 

Rum 5 – köket 

Allmänt 

Murverk av marksten. Tegelomfattningar från 1930-talet kring 

fönster i västra väggens andra våning, i övrigt betongvalv från 

samma tid över muröppningar. Detta rum omdanades på 1700talet 

till kök. I sydöstra hörnet är en bakugn som restaurerades 

1960 och på nytt under 1980-talet med cementtegel. Över ugnen 

är ett skyddande betongtak. På södra och östra väggen är större 

sammanhängande ytor av ursprunglig kalkputs med ockranyans. I 

östra väggen är även ett infällt ursprungligt remstycke av ek som är

est av bjälklag. Murkrön, fönsterbottnar och bjälklagsutkragningar 

är avtäckta som ovan. 

Status 

Murverk överlag i gott skick. De enda egentliga skadorna rör fönstrens 

tegelomfattningar och redovisas under västfasad. 



Rum 6 – östra kabinettet och salen 

Allmänt 

Ursprungligen två rum, men mellanväggen är till största delen 

raserad. Murverk av marksten. Betongvalv över fönster- och dörröppningar. 

Murkrön, fönsterbottnar och bjälklagsutkragning är 

avtäckta som ovan. I nordväggen är två rökgångar med inslag av 

tegel. Västra väggen har ett infällt ursprungligt remstycke av ek som 

är rest av ett bjälklag. 

Status 

Resterna av mellanväggen har i norr bortfall av fogar och lösa stenar, 

varav några nedfallna. Nordväggens rökgångars inslag av tegel är 

mer eller mindre vittrat. Västra väggens övre del har en raskant längs 

vilken fi nns viss sprickbildning. Överst växer ett litet träd. Östra 

väggens nedre fönster har skador på sina betongvalv. Murpelaren 

mellan de båda fönstren uppvisar sprickor och fogsläpp. På bjälklagsutkragning 

fi nns smärre vegetation. Skadorna på sydväggens 

murpelare redovisas under sydfasad. 


Mellanväggen lagas med befi ntlig sten och omfogas (0,8 x 2 meter). 

Skadade fogar på västra och östra väggen rensas från löst bruk 

och omfogas (ca 5 kvadratmeter). Vegetation avlägsnas. Skador på 

betongvalv lagas med cement. 

Rum 7 – västra kabinettet 

Allmänt 

Murverk av marksten. Kring dörröppningen i nordväggens andra 

våning kan man tydligt se kilad kompletteringssten från 1930-talet. 

Tegelomfattningar från 1930-talet kring fönster i andra våningen. 

Betongvalv från samma tid över övriga öppningar. I norr en rökgång 

med tegel, troligen 1930-tal. Murkrön, fönsterbottnar och 


Parti med urfallna stenar på mellanvägg i rum 4. 

Vägg mellan rum 6 och 7 med sprickor i krön och 

buskvegetation med rötter som spränger. 

25


Rökgång i rum 7 med vittrande tegel och bortfallen 

puts. 

bjälklagsutkragningar är avtäckta som ovan. 

Status 

Rökgångens puts är till stor del nedfallen och teglet uppvisar kraftiga 

vittringsskador. I två av fönstren på bottenvåningen saknas 

skyddande brädor i fönstervalvet. Tegelomfattningarna kring andra 

våningens fönster är skadade (se sydfasad). På bjälklagsutkragningen 

i nordvästra hörnet växer ett litet träd. 


Rökgången överputsas i sin helhet efter att skadad puts avlägsnats 

(ca 6 kvadratmeter). Två nya brädor av ek läggs in i två av fönstervalven. 

Vegetation avlägsnas. 

Tekniska och administrativa uppgifter 

Jönköpings läns museums dnr: . . . . . . . .232/08 

Beställare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Länsstyrelsen i Jönköpings län 

Fastighetsägare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Sävsjö kommun 

Rapportansvarig: . . . . . . . . . . . . . . . . . .Robin Gullbrandsson 

Foto: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Robin Gullbrandsson 

Län: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Jönköpings län 

Kommun:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Sävsjö kommun 

Socken: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Vallsjö socken 

Fastighetsbeteckning: . . . . . . . . . . . . . . .Sävsjö 743 

Belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Ekonomiska kartans blad Sävsjö 

6E 2 g 1989 

Dokumentationsmaterialet förvaras i Jönköpings läns museums arkiv

Bilagor 

Uppmätningsritningar av Erik Lundberg inför restaureringen, 

ATA. 

Uppmätningsritningar av Tekniska kontoret, Sävsjö kommun, 

1998, kompletterade av författaren. 


27

28 • 

BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59

Eksjöhovgårds slottsruin - BYGGNADSV Å RD

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?