Aspergers syndrom, pojkar

Habilitering
Aspergers syndrom, pojkar
Hur framtiden kommer att se ut för varje enskilt barn med AS kan
ingen säga med bestämdhet. Grundproblematiken kvarstår genom hela
livet.
-Personerna är och förblir särlingar. I skolan bör barnen integreras i
"normalklass". Strukturerad miljö och kontinuitet skapar begripliga
samband för barnen. Barnen behöver tidigt "träna" ändamålsenliga
rutiner. Tvångsmässigheter bör inte förbjudas men begränsas och kanaliseras
till något positivt. Målet är inte "normalisering" utan ett så
bra liv som möjligt för varje enskilt barn.
I den habilitering det kan bli fråga om är pedagogiken av största betydelse.
(Se mer om detta längre fram i nyhetsbrevet).
-Det viktigaste är att erbjuda personligt anpassat stöd och hjälp. Visst
finns det mediciner som lindrar tics, depressioner och tvångssymptom
och medicin om barnet är mycket överaktivt eller har svårt att koncentrera
sig, men det är behandling som används mest i undantagsfall,
sa Stephan Ehlers. (1998)
Emil och Elin utreds på BUP. Emil får en diagnos
I andra klass blev Emil kallad till BUP, Barn- och Ungdomspsykiatrin
för utredning.
-Det var ett mycket märkligt möte. När vi kom dit fick vi ingen som
helst information om vad mötet skulle gå ut på. De tog vårt barn och
försvann in i några andra rum. Efter ett antal liknande besök fick vi
plötsligt titta på testresultat och Emil fick en diagnos; semantiskpragmatisk
språkstörning med autistiska drag. Det var mycket märkligt
och vi förstod nästan ingenting, säger Lotta.
Något senare fick Rolf och Lotta, genom samtal med habiliteringen,
veta att man ändrat diagnosen till Aspergers syndrom.
Inför Elins skolstart blev också hon kallad till BUP för utredning.
-Emils och Elins utvecklingskurvor visade sig vara rätt lika. De båda
var i stort sett bra och dåliga i samma avseenden, men Elin hade ännu
svårare att ta till sig muntlig information än Emil. Vi fick det intrycket
Nyhetsbrev nr 139 © Ågrenska 1999 12