Ladda ner utgåvan. - Fakultet för lärarutbildning - Umeå universitet

idskrift 

för lärarutbildning 

och forskning 

Journal of 

Research in Teacher Education 

nr.1 2000

Tidskrift 

för lärarutbildning och forskning 

Nr 1/2000 Årgång 7 

FAKULTETSNÄMNDEN FÖR LÄRARUTBILDNING 

THE FACULTY BOARD FOR TEACHER EDUCATION 

3

4 

Tidskrift för lärarutbildning och 

forskning nr.1 2000 årgång 7 

Tidskrift för lärarutbildning och forskning 

(fd Lärarutbildning och forskning i Umeå) 

ges ut av Fakultetsnämnden för lärarutbildning vid Umeå universitet. Syftet med tidskriften 

är att skapa ett forum för lärarutbildare och andra didaktiskt intresserade, att ge information 

och bidra till debatt om frågor som gäller lärarutbildning och forskning. Tidskriften är att 

betrakta som en direkt fortsättning på tidskriften Lärarutbildning och forskning i Umeå. 

Tidskrift för lärarutbildning och forskning 

Beräknas utkomma med fyra nummer per år. 

Ansvarig utgivare: Daniel Kallós, 090/786 67 65 

Redaktör: Per-Olof Erixon, 090/786 64 36, e-post: Per-Olof.Erixon@educ.umu.se 

Redaktionskommitté: Ulf Sackerud och Eva Skåréus, båda från Institutionen för estetiska 

ämnen, Gaby Weiner och Gun Malmgren, lärarutbildningen, Ingela Valfridsson, Institutionen 

för moderna språk, Johan Lithner, Matematiska institutionen och Ingrid Nilsson, Pedagogiska 

institutionen, 

Redaktionens adress: 

Tidskrift för lärarutbildning och forskning, Per-Olof Erixon, Institutionen för svenska och 

samhällsvetenskapliga ämnen, Umeå universitet, 901 87 UMEÅ. 

Tekniska upplysningar till författarna: 

Tidskrift för lärarutbildning och forskning framställs och redigeras ur allmänt 

förekommande Mac- och PC-program. Sänd in manuskript på papper samt diskett eller 

e-postbilaga. 

Tryckeri: Umeå universitets tryckeri. 

Grafisk formgivning: Eva Skåreus och Tomas Sigurdsson, Institutionen för estetiska ämnen. 

Distribution: Lösnummer kostar 40 kronor (dubbelnummer 70 kronor) och kan beställas från 

Lärarutbildningens kansli, Umeå universitet, 901 87 UMEÅ. Helårsprenumeration kostar 

120 kronor. 

Pg 1 56 13 - 3, ange Tidskrift för lärarutbildning och forskning, konto 130-6000-9, samt avsändare. 

Använd gärna det förtryckta inbetalningskortet. 

Tidskriften distribueras gratis till institutioner inom lärarutbildningen i Umeå. 

Tidskrift för lärarutbildning och forskning är från och med nr 1/1999 utlagd som elektronisk 

tidskrift på den hemsida som Fakultetsnämnden för lärarutbildning i Umeå har: 

http://www.lh.umu.se. Förbehåll mot detta måste göras av författaren före publicering. 

©: författarna

Innehåll 

REDAKTIONELLT 7 

ARTIKLAR 

Fyra institutioner och en utvecklingsenhet 11 

Lyn Yates 

In the brawe new world 49 

RECENSIONER 69 

Tomas Kroksmark (red): 

Didaktikens carpe diem, Att fånga den didaktiska vardagen 69 

Gudrun Malmer: 

Bra matematik för alla. Nödvändig för elever med 

inlärningssvårigheter 72 

Anita Söderlund: 

Barn i skola och fritidshem – En studie kring samverkan 75 

Ann-Christine & Juhlin Svensson: 

Nya redskap för lärande. Studier av lärares val och användning 

av läromedel i gymnasieskolan. 80 

Inger Pirinen: 

Man tager vad man haver. Kvalitetssäkring genom utveckling, 

uppföljning och utvärdering i skolan. 83 

FÖRFATTARE 89 

5

Ett nytt årtusende, en ny fakultetsnämnd 

för lärarutbildningen vid Umeå universitet, en 

ny titel på tidskriften liksom en ny grafisk formgivning 

samt en delvis ny och utvidgad redaktion 

med ny redaktör. Det är i korthet de förändringar 

som utmärker och omgärdar den tidskrift 

som numera bär titeln Tidskrift, med underrubriken 

för lärarutbildning och forskning. 

Farhågorna inför det nya milleniet har vi 

haft möjlighet att tematisera under en lång rad 

av år. När vi nu lyckats passera gränsen utan 

några större katastrofer är det väl också dags att 

fokusera på de möjligheter som detta ger. I detta 

sammanhang tänker jag på lärarutbildningen. 

Umeå universitet har inrättat en fakultetsnämnd 

för lärarutbildningen. Den kommer att 

utgöra en viktig del i den akademiska infrastruktur 

som måste byggas upp kring lärarutbildningen 

vid Umeå universitet. Universitetsstyrelsens beslut 

är ett av de starkaste uttrycken för att lärarutbildningen 

är en viktig del av universitetets 

hela verksamhet, inte bara när det gäller grundutbildning, 

utan också forskning. Vad sedan 

Redaktionellt 

gäller det förslag som ska komma om en ny lärarutbildning 

i Sverige får vi se framtiden an. 

Min uppfattning är att Umeå universitet tagit 

ett steg som borde utgöra förebild för övriga lärosäten 

i landet. 

Utifrån små, disparata och från metodologiska 

och teoretiska utgångspunkter visserligen 

tveksamma undersökningar har min uppfattning 

om tidskriftens gamla titel klarnat. Den har helt 

enkelt visat sig vara svår att lägga på minnet. 

Utan att ägna tiden och kraften alltför mycket 

åt utanpåverket har titeln ändrats. Ordet ”tidskrift” 

är tänkt att utgöra den krok på vilket 

minnet kan hänga upp också de följande orden 

i titeln. 

Förändringarna gäller också den grafiska 

dräkten. I det avseendet torde tidskrifter stå 

under samma lagar som kläd- och bilmode. Den 

grafiska formgivningen har så här långt fungerat 

alldeles utmärkt. Framsidans historiska skolbilder, 

tillsammans med innehållet naturligtvis, 

har bidragit till att ge tidskriften en karaktär. 

Nu prövar vi en annorlunda form. Som fram- 

7

8 

går på annan plats i tidskriften är det Eva Skåréus 

och Tomas Sigurdsson som arbetat fram den nya 

formen, båda verksamma vid Institutionen för 

estetiska ämnen vid Umeå universitet. 

Redaktionen har vidgats och tanken har 

varit att de delar som medverkar i lärarutbildningen 

vid Umeå universitet ska vara representerade. 

Den består av förre redaktören, Ingrid 

Nilsson, Pedagogiska institutionen, professor 

Gaby Weiner och vikarierande professor Gun 

Malmgren, Ingela Valfridsson, Institutionen för 

moderna språk, Johan Lithner, Institutionen för 

matematik och naturvetenskapliga ämnen, Eva 

Skåréus och Ulf Sackerud, Institutionen för estetiska 

ämnen, och jag själv från Institutionen 

för svenska och samhällsvetenskapliga ämnen. 

Det innebär att tidskriften även fortsättningsvis 

har ambitionen att vara en vetenskaplig 

tidskrift inom området lärarutbildning och 

pedagogisk yrkesverksamhet. Redaktionsmedlemmarnas 

uppgift är i det avseendet också 

att utgöra länkar till intressant forskning inom 

de olika delarna av lärarutbildningen, både inom 

och utanför Umeå universitet. 

Själv har jag varit verksam inom lärarutbildningen 

sedan 1994. Jag utbildade mig under 

1970-talet till mellanstadielärare vid Lärarhögskolan 

här i Umeå, sedan till ämneslärare i äm- 

nena svenska, historia och engelska i början av 

1980-talet. Också detta i Umeå. Som högstadielärare 

har jag arbetat i Eskilstuna och Robertsfors 

och som gymnasieslärare vid Östra gymnasiet 

från 1987 till 1996. Jag har varit anställd på 

litteraturvetenskapliga institutionen ett par år 

och disputerat i litteraturvetenskap på en avhandling 

om den västerbottniske författaren 

Thorsten Jonsson (1910-1950). Till lärarutbildningen 

och Institutionen för svenska och samhällsvetenskapliga 

ämnen kom jag 1994. Sedan 

1995 har jag varit verksam som institutionens 

prefekt. 

Lärarutbildningen i Umeå genomgick en 

organisatorisk förändring 1992, då de fyra institutionerna 

Barn- och ungdomspedagogik, 

specialpedagogik och vägledning, BUSV, Institutionen 

för estetiska ämnen, Institutionen för 

matematik och naturvetenskapliga ämnen, Institutionen 

för svenska och samhällsvetenskapliga 

ämnen samt Lärarutbildningens informationstekniska 

utvecklingsavdelning, LITU 

bildades, alla direkt underställda den före detta 

Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning 

och numera det som från första april 

2000 kallas Fakultetsnämnden för lärarutbildning. 

Alltsedan 1992 har dessa institutioner arbetat 

på att forskningsutveckla verksamheten 

och en icke oansenlig del av detta nummer utgör

en presentation av det arbete som bedrivits och 

bedrivs vid dessa institutioner. 

Professor Lyn Yates, verksam inom lärarutbildningens 

område vid University of Technology, 

Sydney, Australien, utsågs till hedersdoktor 

vid Umeå universitet, hösten 1999. Vi har 

här nöjet att publicera den föreläsning hon höll 

här i Umeå med titeln ”In the brave new world 

of competitive schools and postmodern research, 

how do we tell stories about class?” 

Numret innehåller också ett antal recensioner 

och anmälningar av aktuell litteratur kring 

det område som vi valt att kalla lärarutbildning 

och pedagogisk yrkesverksamhet. I det sammanhanget 

vill jag göra reklam för det nätverk för 

lärarutbildning och forskning som lärarutbildningen 

vid Umeå universitet sedan några år till- 

baka samordnar. Under adressen tntee.umu.se 

och exempelvis rubriken ”journals” hittar man 

aktuella tidskrifter kring lärarutbildning och 

forskning, adressen tntee.umu.se/links/indextemp.html 

visar en intressant uppställning över 

länkar för lärarutbildning och forskning etc. 

Samtidigt som jag tackar tidskriftens tidigare 

redaktör, Ingrid Nilsson, för det arbete hon 

lagt ner på att starta och utveckla en forskningstidskrift 

kring lärarutbildning och pedagogisk 

yrkesverksamhet, vill jag inbjuda läsarna till detta 

det första numret av Tidskrift för lärarutbildning 

och forskning. 

Per-Olof Erixon 

9

Fyra institutioner och en 

utvecklingsenhet 

Som uttryck för en ambition att knyta lärarutbildningen 

i Umeå märmare det övriga universitetet 

genomfördes 1992 en omorganisation. 

Det var samtidigt som de gamla linjeinstitutionerna 

gick i graven. Resultatet blev fyra universitetsinstitutioner 

samt en utvecklingsavdelning 

med inriktning mot framför allt datateknik och 

datakommunikation, alla ställda direkt under 

den då bildade Utbildnings- och forskningsnämnden 

för lärarutbildning. Samtidigt som institutionerna 

till det yttre kom att likna vanliga 

universitetsinstitutioner saknades en viktig del, 

nämligen fakultetsmedel och därmed också en 

forskningsorganisation. Under de åtta år som 

gått sedan dess har arbetet inom dessa institutioner 

varit inriktat på att utveckla forskningsverksamheten. 

Till verksamheten och för att 

bygga upp det nya ämnet Pedagogiskt arbete 

har två professurer knutits. För närvarande innehas 

dessa tjänster av Gaby Weiner och Gun 

Malmgren. Förutom vissa begränsade externa 

medel har Utbildnings- och forskningsnämnden 

för lärarutbildning och de enskilda institutionerna 

avsatt medel som gjort det möjligt för 

flera att inte bara påbörja, utan också att avsluta 

forskarstudier. Här följer en presentation av 

verksamheten vid de olika institutionerna med 

fokus just på fou-verksamheten. 

I samband med omorganisationen var det problematiskt 

att hitta en adekvat benämning för 

en av de nyskapade institutionerna. Namnet Institutionen 

för barn- och ungdomspedagogik, 

specialpedagogik och vägledning, förkortat 

BUSV, var ett provisorium, som nu är etablerat 

och accepterat. Namnet illustrerar den bredd och 

blandning som kan sägas vara ett utmärkande 

drag för verksamheten vid institutionen. Under 

de åtta år som den har existerat har verksamheten 

expanderat och genomgått stora förändringar, inte 

minst vad gäller IKT - informationskommunikationsteknik 

och internationalisering. 

Basen för institutionens verksamhet utgörs 

av arbetet inom olika program på grundutbildningen 

samt inom specialpedagogprogrammet, 

som är påbyggnadsutbildning. Institutionens 

lärare har varit och är engagerade i 

Institutionen för 

barn- och ungdomspedagogik,specialpedagogik 

och 

vägledning (BUSV) 

11

12 

BUSV

Fyra institutioner och en utvecklingsenhet 

många fristående kurser, sommaruniversitetskurser, 

i fortbildning och andra uppdrag inom 

och utanför universitetet. Det råder inte någon 

tvekan om att institutionen lyckats väl vad gäller 

två av universitetets huvuduppgifter: undervisning 

och den utåtriktade tredje uppgiften. Det 

som av olika skäl hittills varit problematiskt, har 

varit att hitta former och utrymme för forskning. 

Den kompetens som lärarna vid institutionen 

representerade vid omorganisationen kan något 

förenklat definieras som verksamhetsförankrad 

och erfarenhetsbaserad . Den akademiska meriteringen 

bland lärarna varierade, men var låg 

jämfört med vad som är brukligt för lärare och 

forskare vid traditionella ämnesinstitutioner. 

Institutionsledningen har haft som målsättningen 

att stödja kompetenshöjande insatser 

både på bredden och på djupet – det senare med 

ekonomiskt stöd från Utbildnings- och 

forskningsnämnden för lärarutbildning. 

Under de första åren erbjöds alla anställda 

att delta i återkommande intensivkurser i engelska. 

Det har visat sig att det var en satsning 

som gjort det lättare att använda engelskspråkig 

litteratur i undervisningen, att delta i internationella 

konferenser och studieresor och ta emot 

engelskspråkiga gästföreläsare och etablera olika 

former av utbyte med utländska universitet. En 

målsättning för lärarnas akademiska meritering 

har varit att alla med en annan utbildningsbakgrund 

skulle ges möjlighet att bli behöriga att 

söka forskarutbildning och /eller avlägga en filosofie 

kandidatexamen. Detta mål har nu uppnåtts. 

De lärare som försökt att bli antagna till 

forskarutbildning har med några undantag stött 

på problem. Flera har haft möjlighet att delta i 

kurser för doktorander och på så sätt fördjupat 

sina kunskaper, dock utan att kunna påbörja 

avhandlingsarbeten. 

För att skapa forskningsmöjligheter inom området 

vägledning, ”counselling”, har institutionen 

tagit initiativet till ett samarbete med två 

andra institutioner. Den ena är Institutionen för 

tillämpad psykologi i Umeå, som granskat de 

förslag som utarbetetats på B U S V rörande 

kursinnehåll och uppläggning och accepterat 

dem som forskarkurser för sina doktorander. 

Den andra är Department of Counseling Psychology 

vid University of British Columbia (UBC) 

i Vancover, där professor Bill Borgan och professor 

Norm Amundson är kursansvariga lärare. 

Undervisningen omfattar tre forskarkurser om 

vardera 5 poäng. 

Institutionen har inte något eget forskningsprogram 

eller något gemensamt, institutionsövergripande 

forskningsprojekt. Det som karak- 

13

Arbete i skolan 

14 


täriserar inriktningen på olika arbeten är att de 

har en nära anknytning till institutionens olika 

verksamhetsområden och belyser olika aspekter 

av pedagogiskt arbete och lärares yrkesverksamhet. 

Den första gruppen innehåller projekt som 

på olika sätt är knutna till arbetet i skolan, den 

andra har IT och undervisning som tema, medan 

den tredje kan sägas vara en blandgrupp för studier 

om vägledning och samtalsgrupper samt 

därtill några arbeten med varierat innehåll. 

Annica Bergecliff disputerade i pedagogik 

hösten 1999. Titeln på hennes avhandling är 

Trots eller tack vare? Några elevröster om skolgångsanpassning 

i grundskolan. Trots målet att skapa 

en grundskola för alla finns det fortfarande olika 

former av särskiljande åtgärder. Anpassad studiegång 

är ett sådant exempel och innebär att 

elever kan placeras i arbetslivet som ett alternativ 

till den ordinarie skolgången. I avhandlingen 

har 13 män och 7 kvinnor intervjuats, 10-20 år 

efter avslutad grundskola. De har berättat om 

sina upplevelser av skola och arbetsliv och hur 

den anpassade studiegången har påverkat deras 

liv och karriärer. Studiens övergripande syfte har 

varit att låta deras röster höras. Ur intervjuerna 

har tre kategorier utkristalliserats. De skiljer sig 

åt vad gäller strategier att genomföra grundskolan. 

Männen i den första kategorin opponerade 

mot skolans disciplinering, men i arbetslivet har 

de lyckats mycket bra, enligt deras eget bedömning. 

De är mycket nöjda med sina liv. Till skillnad 

från männen har kvinnorna i den andra kategorin 

återvänt till utbildningssystemet och flera 

siktar på akademiska karriärer efter sina misslyckanden 

i grundskolan. De visar att det är 

möjligt att åstadkomma brott i de sociala reproduktionsprocesserna 

och omforma misslyckanden 

i skolan till studieframgångar. Fem män och 

en kvinna i den tredje kategorin är de som till 

synes har förlorat mest på sina tillkortakommanden 

i skolan. Ur ett strukturellt perspektiv tycks 

den anpassade studiegången ha fungerat som ett 

instrument för sortering. Vissa elever bjuder 

motstånd mot skolans strukturer, medan andra 

resignerar inför det faktum som de tycks ha 

internaliserat, nämligen att deras tillkortakommanden 

i skolan är deras eget fel. 

Signild Lemar är doktorand vid Institutionen 

för pedagogik. Hennes avhandlingsarbete är en 

studie av karaktärsämneslärare i gymnasieskolans 

Barn- och fritidsprogram med arbetsnamnet 

Professionella lärare i skola för förändring. Det 

övergripande syftet med studien är att undersöka 

hur de systemförändringar som genomförts 

inom svensk skola genererat fram en ny utbildning 

och en ny grupp av yrkeslärare i gymnasieskolan. 

Några av de frågeställningarna som skall 

belysas är hur karaktärsämneslärarna uppfattar


sin roll, sin kompetens och sin status, hur de ser 

på de förändringar de mött under sin yrkesbana, 

hur de ser på sin profession i relation till andra 

lärarkategorier, om och hur de försöker utveckla 

sin professionalitet och hur de arbetar för att nå 

de statligt föreskrivna målen för undervisningen. 

Studiens huvudsakliga datainsamlingsmetoder 

är officiella dokument, en enkätstudie samt livshistorieberättelser, 

intervjuer och dagboksanteckningar. 

Lärarens arbete i träningsskolan – praktik 

och intentioner i undervisningen är titeln på 

Hille Ståls avhandlingsarbete i pedagogik. Ett 

tiotal lärare på träningsskolans högstadium har 

studerats med hjälp av klassrumsobservationer 

och intervjuer. Fokus ligger på hur lärarna själva 

beskriver sitt arbete, dels i allmänna ord, dels 

vid samtal som förs med videoinspelade klassrumssituationer 

som grund. När lärarna själva 

beskriver och kommenterar sitt agerande blir resultatet 

en kvalitativt unik kunskap om 

undervisningssituationen ur lärares perspektiv. 

Syftet är att beskriva undervisningen inom 

träningsskolan så som läraren upplever och praktiskt 

genomför den och på så sätt formulera lärarens 

personliga undervisningsteori och praktik 

samt att dokumentera dessa lärares kunskap 

om och erfarenhet av lärararbetet. Träningsskolans 

undervisning som helhet rör elever med 

betydande begåvningsnedsättning, elever som 

dessutom ofta har ytterligare funktionshinder. 

Skillnaden mellan elevernas biologiska ålder och 

deras utvecklingsnivå är stor. I träningsskolans 

högstadieklasser befinner sig eleverna i en ålder 

som vanligtvis innebär klart ökad självständighet 

och närmande till vuxenrollen. Elevernas 

funktionshinder påverkar i hög grad denna process 

och därför ställs specifika krav på undervisningen. 

Undervisningens utformning och lärarnas 

medvetenhet om elevernas utveckling och 

behov ställs därigenom på sin spets. 

Margareta Edén är författare till uppsatsen 

Speciallärare och specialpedagoger i cirkel – yrkesroll 

och arbetsfunktion, Lärarhögskolan i Stockholm. 

Undersökningen är en kvalitativ analys 

av arbetet i cirkel tillsammans med speciallärare 

och specialpedagoger och syfte att aktivt delta, 

dokumentera och analysera arbetet i cirkeln. 

Cirkeln startade i mars och pågick till augusti 

månad 1999. Vid cirkelträffarna fördes samtal, 

som spelades in på band. Cirkelledaren skrev en 

sammanfattning av varje samtal. Deltagarna fick 

ta del av resultatet efter varje sammankomst. 

Arbetet avslutades med att deltagarna fick besvara 

en enkät om sina upplevelser av arbetet i 

cirkeln. Analysen av processen och innehållet i 

cirkelträffarna visade att arbetet hade varit demokratiskt 

och deltagarorienterat. Det fanns fler 

15

16 


utbildade specialpedagoger än speciallärare i 

cirkeln. Specialpedagogerna menade att det inte 

fanns så stor skillnad i den praktiska funktionen 

mellan att vara utbildad speciallärare eller 

specialpedagog. Specialläraren arbetade till 

största delen med individuella elever eller i en 

liten segregerad grupp. Deltagarna säger sig vara 

stärkta av arbetet i cirkeln, både som grupp och 

i den egna yrkesrollen. De har för avsikt att förändra 

sin arbetssituation och kommer även att 

arbeta för en organisationsförändring. 

Britt Nybergs projekt har titeln Att välja 

ett förskollärarprogram, hösten 1998. Hösten 

1998 utökades det reguljära förskollärarprogrammet 

vid Umeå universitet med en klass 

med naturvetenskaplig inriktning. Syftet med 

studien är att ta reda på vad i samhället som 

har påverkat tillkomsten av en ny naturvetenskaplig 

inriktning, vilka skäl studenter har som 

söker till förskollärarprogrammen, vilka föreställningar 

studenterna har om förskolans funktion 

samt vilka förväntningar de har på kommande 

utbildning. En enkätundersökning genomfördes 

vid utbildningens start hösten 1998. 

Därefter intervjuades tolv studenter i syfte att 

få fram deras skäl att söka utbildningen och 

deras föreställningar om förskolans funktion 

samt deras förväntningar på kommande utbildning. 

Av resultat framgick att studenterna hade 

sökt utbildningen för att de tycker om barn, att 

de anser förskollärareyrket vara ett bra arbete eller 

att utbildningen är personlighetsutvecklande. Studenterna 

föreställning om förskolans funktion var 

både positiv och negativ. Förskolan, som skall ge 

barnen en bra start har låg status i samhället, 

menade många. Av den kommande utbildningen 

förväntade sig studenterna att de skulle 

tillägna sig ämneskunskaper och utveckla förmågan 

att arbeta som pedagoger. Tillkomsten 

av den nya inriktningen i förskollärarprogrammet 

kan tolkas som ett svar på samhällets behov att 

öka och sprida kunskaper inom naturvetenskapliga 

områden. 

Inger Tinglev arbetar med en studie om läsoch 

skrivinlärning. Syftet med arbetet är att beskriva, 

tolka och förstå relationen mellan två 

uppfattningar om hur skriftspråksundervisningen 

bör bedrivas och den skriftspråksundervisning 

elever med läs- och skrivsvårigheter får 

i förskoleklass och grundskola, så som undervisningen 

framställs av blivande specialpedagoger. 

Med skriftspråksundervisning avses 

dels den undervisning i svenska, dels den specialundervisning 

eleverna får. Tolkningen har fokuserat 

på svensk- och specialundervisningens 

innehåll och stöd för skriftspråksutvecklingen 

och ställt den i relation till två uppfattningar. I 

uppfattningarna, som relateras till undervis-


ningen, har den ena fokus på individen och den 

andra på kontext, kommunikation och samtal. 

Uppfattningar som framkommer i dokumentationerna 

om nio elevers undervisning är 

att både svenskundervisningen och specialundervisningen 

har ett otydligt innehåll. I stället prioriteras 

i undervisningen färdighetsträning av 

olika moment i svenskämnet. Stödet som ges är 

i många fall oklart beskrivet. Det stöd som beskrivs 

handlar ofta om att lotsa eleven förbi svårigheter. 

I analysen framkommer tydligt att 

specialundervisningen saknar progression. Arbete 

med bokstäver, ljud och ord dominerar i alla 

elevers specialundervisning, oavsett ålder. Ett 

individperspektiv på inlärning är det som tydligt 

dominerar i lärarnas arbetet med skriftspråksundervisningen 

i de nio fall som dokumenterats. 

Lisbeth Appelbergs och MärtaLisa Erikssons 

bok Barn erövrar datorer – en utmaning för vuxna 

utgiven på Studentlitteratur, 1999, bygger på 

samarbete med förskolebarn, elever i skolan, lärare 

i skolan och särskolan samt studenter i olika 

program inom lärarutbildningen. Luis Cobian 

har varit en betydelsefull medarbetare i det utvecklingsarbetet. 

Författarna har genomfört flera 

projekt i form av försöks- och utvecklingsarbeten 

i förskolor och skolor. Som kursledare i 

datorpedagogikkurser har de genom lärares 

specialarbeten fått ta del av erfarenheter från 

många praktiska försök med barn och datorer. 

Ett internationellt perspektiv på datoranvändning 

med förskolebarn och elever i skolan har utvecklats 

genom kontakter med barn, lärare, lärarutbildare 

och forskare i andra länder (Bl a IFIP, 

International Federation for Information Processeing). 

Några resultat av detta arbete är att 

små flickor och pojkar borde få lov att ägna sig 

både åt bakning och datorlek från tidig ålder 

för att de i framtiden skall känna sig hemma 

inom så många områden som möjligt, liksom 

att datoranvändning och användning av andra 

tekniska hjälpmedel för människor i behov av 

särskilt stöd leder till ökad livskvalitet. 

Under 1999 har Lisbeth Appelberg, Luis 

Cobian och Lena Selmersdotter tillsammans 

med lärare från Institutionen för tillämpad fysik 

och elektronik, Institutionen för informatik 

samt Institutionen för moderna språk arbetat 

inom ramen för kursen ”Tillgänglighet och 

distansarbete med inriktning mot handledning”, 

10 poäng. Förutom att genomföra ordinarie 

kursarbete är avsikten att särskilt studera de 

möjligheter som lärare i fem glesbygdsskolor haft 

när det gäller att utveckla ett nätverksarbete 

mellan sina skolor. Entusiastiska lärare har lyckats 

genomföra vissa teman, men brister i infrastrukturen 

i glesbygder har satt stopp för många 

17 

IKT och lärande

18 


kreativa och utvecklingsbara idéer som deltagarna 

skulle vilja pröva och arbeta med över 

datornätet. 

Berit Östlund och Gunnel Wännman har utvecklat 

och i rapporter och artiklar dokumenterat 

Distansutbildning via datorkommunikation. 

Institutionen erhöll 1995-96 medel från dåvarande 

Distansrådet vid Umeå universitet och 

DUKOM för att utveckla specialpedagogprogrammet, 

60 poäng till distansform på helfart. 

Som distansöverbryggande medel användes 

en väl strukturerad studiehandledning och 

datorkonferenssystemet FirstClass. 

Studiegruppen bestod av kvinnor i medelåldern 

med liten eller ingen datorvana. Deltagarna 

kom från olika delar av norra Sverige. 

Kurserna hade en nästan hundraprocentig genomströmning. 

Projekten utvärderades kontinuerligt 

via enkäter och intervjuer. Studenterna 

upplevde att datorkonferensen gav dem möjlighet 

att studera, oberoende av tid och rum, men 

med bibehållen känsla av att tillhöra en studiegrupp. 

Gruppen uppfattades som en resurs både 

vad gällde studierna och möjlighet till stöd och 

social kontakt. De flesta deltagande lärare var 

positivt inställda till att undervisa via dator. I 

lärargruppen var man dock överens om att den 

metodik som användes tog minst lika mycket 

tid i anspråk som reguljär utbildning, Att ge feedback 

över datorn kräver tid och eftertanke, men 

i gengäld kan kvaliteten bli högre. Lärarnas sätt 

att formulera uppgifterna fick stor betydelse för 

hur interaktionen utvecklades. Att få igång regelrätta 

diskussioner i flera led visade sig vara svårt. 

Det positiva utfallet av utvärderingarna har lett 

till att specialpedagogprogrammet även fortsättningsvis 

ges på distans via datorkommunikation. 

De studenter som deltog i projekten framförde 

ett önskemål om att även efter kursernas 

slut få fortsätta att ha kontakt med varandra 

för att diskutera aktuella specialpedagogiska frågor. 

Via Skolverket fick institutionen medel att 

bilda ett nätverk för speciallärare/specialpedagoger 

för att fylla detta behov. Nätverket startade 

vårterminen 1998 med deltagare från dessa 

studentgrupper samt intresserade lärare från 

Umeå och dess kranskommuner. När nätverket 

startade hade 124 lärare, de allra flesta kvinnor, 

anmält sitt intresse att delta. Projektet har redovisats 

i rapporten Fortbildning för speciallärare/specialpedagoger 

via datorkommunikation i 

nätverk (Wännman, Östlund, Edén, 1999). 

Konferensen för nätverket organiserades 

på liknande sätt som specialpedagogprogrammet 

i FirstClass. I nätverket fanns dock inga lärare 

från institutionen som styrde innehållet, utan


gruppen bestämde själv innehållet utifrån eget 

fortbildningsbehov. Däremot följde institutionens 

lärare kommunikationsprocessen i nätverket 

samt stod för innehållet i de två sammankomster 

som anordnades. Innehållet i kommunikationen 

handlade mycket om att ge varandra tips och 

idéer om material och litteratur. Diskussioner i 

flera led var mer sällsynta. I nätverket fanns en 

mindre grupp lärare som var mycket aktiva i sitt 

skrivande. Många skrev aldrig eller mycket sällan, 

men däremot aktiva i sitt läsande i konferensen. 

De flesta aktiva lärare hade tidigare studerat 

på specialpedagogprogrammet via datorkommunikation 

och var därför vana datoranvändare. 

Dessutom använde de nätverket för 

att upprätthålla kontakten med sina f.d. kurskamrater. 

Alla deltagare, både de som skrev och 

de som enbart läste, tyckte att nätverket fyllde 

ett behov, varför de önskade att nätverket skulle 

leva vidare även efter projekttidens slut, januari 

1999. 

I Gunnel Wännmans avhandlingsarbete studeras 

möjligheter och hinder för kvinnor att delta 

i fortbildning via datorkommunikation. Ovanstående 

projekt kan ses som pilotprojekt för avhandlingen. 

Det övergripande syftet med arbetet 

är att beskriva, analysera och förstå kvinnors 

användning av datorn som pedagogiskt och 

kommunikativt hjälpmedel i fort- och vidare- 

utbildning. Särskilt avses kvinnor bosatta långt 

ifrån utbildningsorten. Studieobjekten utgörs av 

två olika ”pedagogiska miljöer” inom fort- och 

vidareutbildning i specialpedagogik. Den första 

utgörs av en universitetsutbildning, där lärare 

som arbetar på olika stadier i skolan vidareutbildar 

sig till specialpedagoger. Utbildningen 

omfattar 60 poäng och utgår från fastställda 

kursplaner. Den andra ”pedagogiska miljön” 

utgörs av ett nätverk för redan verksamma speciallärare/pedagoger 

med syfte att möjliggöra 

kompetensutveckling. Innehållet i nätverket 

styrs av deltagarna själva. I båda fallen sker utbildningen 

på distans och med hjälp av datorkonferenssystemet 

FirstClass. De frågeställningar 

som skall belysas har sitt ursprung i de projekt 

som presenterats. Vilka motiv och skäl har kvinnorna 

till att delta i fort- och vidareutbildning i 

specialpedagogik? Påverkas dessa motiv och skäl 

av att utbildningen sker på distans via datorkommunikation? 

Vilken betydelse har kvinnornas 

livssituation (familj, bostadsort, utbildningsbakgrund, 

yrkeslivserfarenhet) när det gäller 

inställning till fort- och vidareutbildning med 

datorstöd. Vilken betydelse har de två olika ”pedagogiska 

miljöerna” när det gäller kvinnornas 

upplevelser av fort- och vidareutbildning via datorkommunikation? 

Vilken kommunikation förekommer 

i de båda utbildningsmiljöerna och vilket 

lärande sker? Vilken roll spelar studiegruppen 

19

Professionella 

samtal 

20 


för graden av aktivitet och typ av innehåll i den 

kommunikation som sker i konferenserna? 

Det som förenar de båda grupperna är att 

innehållet i konferenserna utgörs av fortbildning 

inom ämnesområdet specialpedagogik och att 

merparten av deltagarna är kvinnliga lärare samt 

att kommunikationen sker via datorkonferenssystemet 

FirstClass. Den största skillnaden mellan 

grupperna består i att specialpedagogprogrammet 

är en universitetsutbildning med central 

utbildningsplan, medan nätverket helt saknar 

central styrning och att deltagande där inte 

ger några högskolepoäng. 

Gunnar Schedin, doktorand vid Institutionen 

för tillämpad psykologi, har frågan Hur kommer 

det sig att samtal hjälper ? som arbetsrubrik 

på en artikel som ska ingå i avhandlingen. Forskningsprojekt 

tar sin utgångspunkt i den forskning 

som rör professionella samtal i strukturerade 

– institutionaliserade sammanhang ( t ex 

vägledning och terapi ). Under lång tid har forskningen 

koncentrerat sig på att identifiera och 

definiera de i samtal ingående aspekterna som 

bidrar till ett positivt utfall. Gemensamt för 

denna forskning har varit att metod, teoretisk 

ansats och tekniker endast kunnat förklara en 

begränsad del av resultatet av samtalet. Detta 

har lett till att delar av forskningen i allt större 

utsträckning börjat intressera sig för relationsaspekter 

som antas ha ett stort förklaringsvärde 

när det gäller utfall på samtal. Gelso och Carter 

karaktäriserar i sin modell olika aspekter i samtalets 

relationer till ”den verkliga relationen” 

(empati, förbehållslöst lyssnande, genuinitet 

etc), ”den overkliga relationen” (överföringar och 

motöverföringar) och ”arbetsallians” (i vilken utsträckning 

delaktiga är överens om mål, innehåll 

och att det skapas ett känslomässigt band 

mellan samtalsledare och sökande). Dessa tre aspekter 

belyser olika delar i en relation. I interpersonell 

teori ges ett analysinstrument för hur 

människor relaterar till varandra och de betingelser 

som är förutsättningarna till en relation – 

komplementaritet. Hur kan vi förstå de betingelser 

som gäller för olika delar i en relation och i 

vilken utsträckning är dessa kopplade till vad som 

kan upplevas som ett positivt resultat? Studien 

innefattar mikroanalyser av samtal, där bl a könsaspekten 

kommer att beaktas. 

Gruppvägledning är arbetsnamnet på en pilotstudie 

som genomförs under våren 1999 av 

Svea Maria Kuoppa, Mikael Hansson AMI, båda 

doktorander vid Institutionen för tillämpad psykologi, 

och Kerstin Hägg. Utgångspunkten för 

arbetet i grupperna är en modell för gruppvägledning 

som utarbetas av professorerna Borgen 

och Amundson, UBC. Modellen har använts


och utvärderats i Kanada. Syftet är att med gruppens 

hjälp inspirera de enskilda deltagarna att 

tro på förmågan och möjligheten att påverka den 

egna livssituationen. Modellen är strukturerad, 

tidsbegränsad och grupporienterad. Deltagarna 

får konkreta uppgifter att utföra mellan träffarna. 

En grundläggande förutsättning är att alla deltagare 

får ett respektfullt bemötande. Tre olika 

grupper, varav en med långtidsarbetslösa vuxna, 

en annan med gymnasieungdomar med skolproblem 

samt en tredje med sjukskrivna med diagnosen 

utbrändhet, träffas vid två tillfällen. 

Observationer och dokumentation av samtalen 

kommer att ligga till grund för den deskriptiva 

delen av studien. Uppföljning och utvärdering 

skall ske i form av intervjuer. 

Den röda tråden i Kerstin Häggs arbeten är 

aspekter på konstruktivt och destruktivt förändringsarbete 

i skolan. En inspirationskälla för konstruktiva 

förändringprocesser som omfattar olika 

nivåer i skolsystemet är S. E. E. D. ,Seminar for 

Equity Educational Development, som utformats 

och leds av Emily Styles och Peggy McIntosh, 

Co-director för Center for Research on Women 

och som skall presenteras i en artikel. Här presenteras 

tre delstudier. Våren 1999 avslutades 

ett projekt som pågått i tre år. Ett lärarlag med 

kärnämnes-och karatärsämneslärare, som tidigare 

arbetade på Vårdgymnasiet och sedan hös- 

ten 1998 på Östra gymnasiet , har träffats regelbundet 

för pedagogisk handledning och avlastningssamtal. 

Temat för en artikel är den förändring 

som skett vad gäller förutsättningar att 

arbeta enligt läroplanens intentioner, relaterat till 

elevernas och lärarnas utvärdering. 

Artikeln ”Sexism som symboliskt våld” 

(Hägg, Kulturella perspektiv, Nr 4/1998 s. 21-27) 

utgör en del av ett arbete om könskonstruktioner 

i skolan. En forskningsöversikt om sexuella trakasserier 

i skolan och en presentation av olika 

strategier och förhållningssätt i relation till den 

samhälleliga sexifiering som tillhör barns vardag 

idag är sammanfattningsvis innehållet i projektet 

som genomförs med bidrag från Kvinnovetenskapligt 

Forum och B U S V. 

Northern Futures – Young Voices är titeln 

på en UNESCO-rapport om ungdomar i 

glesbygdskommuner i sju olika länder. I rapporten 

ingår ett begränsat slumpvis utvalt antal 

enkäter och uppsatser från tre svenska kommuner: 

Pajala, Storuman och Gotland. 

Adressen till institutionens hemsida är 

http://sherwood.lh.umu.se/busv 

Institutionen för estetiska ämnen bildades 

vid lärarutbildningens omorganisation av personal 

från fyra tidigare institutioner. Detta innebar 

21 


estetiska ämnen

22 


att värderingar och rutiner från fyra olika institutioner 

möttes. Med facit i hand vill vi påstå att 

detta har varit en mycket lyckad organisationsförändring, 

som bl.a. inneburit att kunskap och kompetens 

om lärarutbildning och estetiska ämnen i 

förening har samlats under ett och samma tak. 

Estetiska ämnen har idag en forskningsanknuten 

kompetens inom bl.a. konstvetenskap, 

konstpedagogik, musikpedagogik, semiotik, 

trä- och textilvetenskap samt ungdomsforskning 

i ett etnologiskt perspektiv. Vidare pågår ett flertal 

intressanta utvecklingsarbeten. 

I begreppet kvalitetsutveckling ligger tanken 

att något skall leda mot verklig förändring. 

Därför ska lärarna genom olika typer av 

kompetenshöjning erhålla redskap som leder 

fram mot förändringar av den komplicerade 

verklighet som ingår i en lärande organisation. 

Kunskap är föränderlig och synen på kunskap 

varierar över tid. För att inte cementeras i en 

existerande kunskapsbas av traditionella mönster 

arbetar institutionens personal kontinuerligt 

med att kritiskt analysera pågående verksamhet 

samt att ta till sig av andras erfarenheter. Dessa 

kompetenshöjande delar bearbetas bl.a. i seminarieform. 

Vidare kan nämnas att hela personalen 

under våren 2000 genomgår en handledarutbildning 

samt fördjupar sig i kreativitetsbegreppet, 

som är av central betydelse för de estetiska ämnena. 

Personalen vid estetiska institutionen 

genomförde en första systematiserad värdering 

av verksamheten 1998. Värderingen skedde i 

flera steg. Den inleddes av personalens självvärdering 

och följdes av en kollegial värdering 

av externa experter 1999. De studerande medverkade 

med synpunkter inför värderingen. 

Detta krävde både engagemang och avsevärt arbete 

under lång tid. Värderingen skall i 

förlängningen följas av arbete som förväntas leda 

till allt högre kvaliteter i undervisning och lärande, 

forskning och utvecklingsarbete, samt 

institutionens inre liv, som omfattar beslutsprocesser 

och administration. 

I syfte att höja den vetenskapliga kompetensen 

har en medveten satsning skett under 

senaste åren. En stor del av personalen 

har fördjupat sig i två kurser: Didaktik 20p 

och Estetik 10p. Den senare anknöt till institutionens 

speciella utmaning att förena 

teori och praktik. Jämställdhetsarbetet har lett 

till översyn av kursplaner, granskning av könsfördelning, 

lönejämförelser etc. Externa uppdrag 

har genomförts tillsammans med andra 

institutioner. I enlighet med universitetets tredje 

uppgift arbetar institutionen kontinuerligt med 

att knyta kontakter med institutioner, myndigheter 

och företag. När det gäller att införa estetiska 

inslag i kursutbudet har detta resulterat i 

ett ökat intresse för olika typer av fortbildnings-

Institutionen 

för estetiska ämnen 

23

Institutionsövergripande 

arbete 

Personalens 

kompetenshöjning 

24 


uppdrag, riktat mot i första hand kommuner, 

men också mot olika utbildningssektorer inom 

universitetet. En övergripande datafortbildning 

för personalgrupperna har genomförts som berör 

e-post, scanning, bildhantering, lagring/ 

back-up, säkerhet, Power Point, Photoshop, 

Painter, Logic samt Mini-Cad. Denna typ av 

kompetenshöjning skall ske kontinuerligt under 

hela verksamhetsperioden. 

Institutionen har under verksamhetsåret 1999 

– 2000 avsatt ekonomiska medel för personalens 

kompetenshöjning. Ett av dessa projekt berör 

forskningsområdet kreativitet. (Anders Marner, 

Eivor Neikter, Tommy Strandberg och Liisa 

Ängqvist). Det finns idag ingen allmän definition 

av ordet kreativitet. Begreppet används ofta i 

sammansättningar som kreativt tänkande, kreativ 

förmåga osv. Som en första allmän del i arbetet 

har ovanstående projektgrupp tagit fram en 

tematiserad sammanställning av kreativitetsteorier 

samt berört begreppet kreativitet ur ett allmänoch 

ämnesdidaktiskt perspektiv. 

En annan arbetsgrupp har nyligen påbörjat ett 

projekt (Jan-Sören Andersson, Jarl Cederblad, 

Tommy Strandberg) i syfte att inom institutionen 

utveckla och fördjupa kunskapen om internationaliseringsfrågor, 

med inriktning på multikulturell 

undervisning inom estetiska ämnen i 

lärarutbildningen. I sin förlängning ska detta 

kunna ge de lärarstuderande beredskap att möta 

olika kulturer i sin framtida yrkesroll samt att i 

det dagliga skolarbetet arbeta med kulturell 

mångfald. 

En internationaliseringsgrupp arbetar 

mycket framgångsrikt sedan mitten av 1990talet 

(Jan-Sören Andersson, Ingrid Sander och 

Tommy Strandberg). Det har bl.a. inneburit 

student- och lärarutbyte med universitetsutbildningar 

i Danmark, England, Finland, Grekland, 

Holland och Tyskland. Gruppen har medverkat 

till avtal med nio europeiska högskolor planerar 

även att söka kontakter utanför Europa. 

Vidare pågår ett projekt, kallat Mediecenter, 

i vilket Ulf Sackerud och Kjell-Ove Grönlund 

deltar. Syftet är att utveckla användandet av rörlig 

bild, stillbild samt ljud i digitala nätverk över 

Internet. Centret har idag möjlighet att sända rörliga 

bilder över Internet, vilket utgör en potential 

för att utveckla nya undervisningsformer. Överföring 

av rörliga bilder, stillbilder och ljud via 

Internet kan göras direkt eller genom att mottagaren 

hämtar färdigproducerade program från 

Mediecenters server. För närvarande pågår uppbyggnad 

av centrets hemsida samt utveckling av 

databaser. Mediecenter söker intresserade samarbetspartners 

inom olika skolformer för pilotprojekt.


Ett pågående utvecklingsprojekt som Jarl 

Cederblad arbetar med avser att, utifrån modern 

forskning och med dagens IT-teknik som 

pedagogisk presentationsform, utforma lektioner 

i svarvning som tar hänsyn till inlärningsstrategiska 

rön. Utvecklingsprojektet har titeln 

Hur sker inlärning av kunskaper i slöjd? Kan det 

ske på annat sätt? Att forma ett trästycke med 

hjälp av svarvstål är en kinestetisk upplevelse. 

Cederblad försöker bl.a. att på olika sätt fånga 

den känsla som uppstår i händer och armar och 

vilka krafter som påverkar arbetet med svarvstålet. 

Ett annat institutionsövergripande projektet, 

i vilket Jan-Sören Andersson, Agneta 

Johansson, Britt-Marie Lindström, Liisa Ängqvist 

delat, har till syfte att generera ny didaktisk kunskap 

om hur de estetiska ämnena bild, dans/rörelse 

och slöjd kan användas i integrationsprocessen 

för barn med behov av särskilt stöd i en 

interkulturell undervisning. 

Ett pågående utvecklingsprojekt med inriktning 

mot aktionsforskning bedrivs av Charlotta 

Berggren. Hon undersöker hur studenter 

och handledare problematiserar idéprocessen i 

momentet formgivning. Vidare belyses det egna 

agerandet som handledare under själva processen. 

En rapport om tre internationella kurser i musik, 

givna i Rostock, Köpenhamn och Liverpool 

håller på att arbetas fram. Lärare från de olika 

högskolorna skriver var sin artikel som berör internationell 

undervisning och de undervisningsfaktorer 

som påverkar en sådan verksamhet. 

Vid institutionen finns idag tre disputerade 

lärare. Ytterligare en lärare bedriver doktorandstudier 

och förväntas disputera. Deras forskning 

kommer utbildningen tillgodo på olika sätt i 

frågor som berör bildanalys, konstparafraser, 

textilkunskap samt ungdomskultur. 

I Anders Marners avhandling Burkkänslan 

– surrealism i Christer Strömholms fotografi – en 

undersökning med semiotisk metod används 

semiotikens begreppsapparat på ett mycket svårfångat 

konstnärskap. Semiotik är en vetenskap i 

sig, men kan också användas som metod inom 

humaniora och samhällsvetenskap, liksom inom 

naturvetenskaperna. Den är också användbar 

som ett redskap för aktörer i informationssamhället, 

för informatörer av olika slag, för 

lärare, konstnärer och författare. Med hjälp av 

teorin kan de bättre klargöra sina roller och förbättra 

sin kommunikation genom att känna till 

de villkor som krävs för kommunikation. Även 

i lärarutbildningen kan man tydligt se semiotikens 

relevans. Läraren är informationssamhällets 

25 

Individuellt 

kvalitetshöjande 

arbete

26 


prototypiske aktör. Sedan länge är bildsemiotik 

ett naturligt inslag i bildlärarstudenternas studier. 

Den kan ge vetenskaplig trygghet vid analys 

av såväl konst som mediernas bilder. Därmed 

kan studierna vila på såväl vetenskaplig som konstnärlig 

grund. 

Eivor Neikters avhandling Mechanical 

Properties of Liquid Crystal Polymers behandlar 

de mekaniska egenskaperna hos fibrer från flytande 

kristallpolymer. Forskningen har även 

omfattat blandning av en flytande kristallpolymer 

och en ”vanlig” termoplastisk polymer. 

Avsikten var att undersöka, om man kunde 

framställa fibrer som har så bra mekaniska egenskaper, 

att de kan användas direkt efter spinningen, 

utan krav på eftersträckning av fibrerna. 

Detta måste ske med våra konstfibrer, t.ex. polyester 

och polyamid. Fibrerna från enbart flytande 

kristallpolymeren blev mycket styva och 

därmed också spröda, vilket medförde att de 

inte är användbara i de flesta textila produkter. 

Töjbarheten var också mycket låg, 2 – 3%. I 

blandningarna av flytande kristallpolymeren 

och den ”vanliga” termoplastiska polymeren var 

tanken att den flytande kristallpolymeren skulle 

bilda fibrer inuti den ”vanliga” polymeren och 

därmed förstärka denna. Bilder från brottställen 

visar att fibrer bildades, men det fanns få/svaga 

eller inga attraktionskrafter mellan de båda 

polymererna, varför de båda materialen ej kom 

att samverka som en enhet. 

Konst med konst som motiv är titeln på Hans 

Örtegrens avhandling, som behandlar konstparafraser 

som en egen genre under modernismen 

och i synnerhet i samband med postmodernismen. 

Viktiga intertextuella relationer 

uppstår när konstverk till annan konst analyseras. 

Förhållandet mellan tradition i form av efterbildning 

och nyskapande problematiseras och 

parafrasens självreflexiva roll påvisas. I ett pågående 

forskningsprojekt studeras bildkonstnären 

och bildpedagogen som projektledare. Studien 

är kultursemiotiskt orienterad och ett antal fallbeskrivningar 

utgör främsta empirin. Syftet är 

att undersöka vikten av kunskap i projektledning 

för att utveckla deltagandet i konstnärliga 

processer och kommunikation mellan konstproducenter 

och nya grupper av konstbesökare. 

Under rubriken Dans och kulturell integration 

bedriver Liisa Ängqvist doktorandstudier med 

fokus på multikulturella flickors synkretiska 

dansande. En kultursemiotiskt referensram bildar 

i denna studie bakgrund till en etnologisk 

undersökning om hur invandrarflickor har möjligheter 

att konstruera och utveckla ett danskulturellt 

kapital inom skolvärldens skilda kontexter 

i undervisningsrum och fritidsrum. Fält-


arbete och intervjuer utgör tolkningsmaterial för 

kulturanalyser med referens till P.Bourdieus och 

A.Giddens tankar om ungdomars möjligheter 

till aktivt kulturskapande. K.Drotners genusperspektiv 

på kön såsom varande en kulturell 

konstruktion är utgångspunkt för undersökningen. 

Anita Midbjer berör i sin uppsats, Konventioner 

och nytänkande inom akvarellmålning, konventioner 

och nytänkande inom akvarellmåleriet 

från 1800-talet till nutid. Det är ett försök att 

sätta sig in i skilda syften och sätt att måla akvarell, 

för att därigenom försöka förstå vilken betydelse 

den konsthistoriska traditionen, konventioner 

och ett förändrat synsätt på akvarellteknik 

har haft och har för vår inlevelse av akvareller. 

En viktig del i uppsatsarbetet har varit att beskriva, 

analysera och teckna bakgrunden till dagens 

akvarellmåleri i Sverige. Främst har några 

utvalda konstnärer studerats, från medeltiden till 

idag, som introducerat ett landskapsmåleri med 

akvarell inriktat på ljusets, atmosfärens och även 

stämningens och andra uttrycks betydelse för 

den visuella upplevelsen. 

Varde ljud. En undersökning av studerandes 

musikskapande är titeln på Tommy Strandbergs 

fallstudie, som syftar till att undersöka studerandes 

musikskapande och förståelse för den 

kompositoriska processen och dess förutsättningar. 

Ett delsyfte har varit att studera skillnader 

mellan studerande med olika musikbakgrund. 

Undersökningen bygger på en kvalitativ 

tolkning, med utgångspunkt från ett 

hermeneutiskt perspektiv, av utskrifter från löst 

strukturerade intervjuer och av processprotokoll 

samt inspelade kompositioner. Resultatet visar 

att tidigare formellt och informellt lärande hade 

stor betydelse för processen och de färdiga 

kompositionerna. Frihet att arbeta på egna villkor 

och det faktum att den komponerade musiken 

spelades och mötte en publik, var viktiga 

förutsättningar för de musikstuderandes musikskapande. 

Tidigare musikaliska erfarenheter och 

musikpreferenser, där sound var en viktig faktor, 

formade målen för arbetet. 

Syftet med P-A Sundbaums Lärarstuderandes 

musikpedagogiska reflektioner är att uppnå en ökad 

kunskap om ett kompetensområde som har betydelse 

för ett kommande läraryrke, nämligen 

lärarstuderandes musikpedagogiska reflektioner 

under sin egen utbildning. Ett antal s.k. mentorsböcker 

tolkas utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. 

Resultatet visar att undersökningspersonernas 

reflektioner berör fyra gemensamma intresseområden: 

1) Beskrivningar av föreläsningar, lektioner och 

seminarier. 2) Reflektioner över den nuvarande studiesituationen. 

3) Reflektioner över det kommande 

27

28 


läraryrket. 4) Övergripande musikpedagogiska reflektioner. 

Vidare tyder resultatet på att samtliga undersökningspersoner 

förändrar och utvecklar sin reflektiva 

förmåga som tar sig uttryck i en ökad insikt om 

den egna personliga utvecklingen, djupare reflektioner 

av pedagogisk art samt en vidare syn på den 

egna utbildningssituationen. 

Eva Söderströms Svart Konst, grundar sig på 

en jämförande undersökning mellan två konstnärer 

från skilda tidsepoker och länder, nämligen 

Kazimir Malevich som levde och verkade i 

Rysslande åren 1878 – 1935 samt Ad Reinhart 

som var verksam som konstnär i USA under 

perioden 1913 – 1967. Trots att de är sprungna 

ur två skilda konstnärliga kulturer och presenterar 

sitt konstnärskap på olika sätt finns många 

knutpunkter. Söderström fokuserar sin studie på 

deras s.k. svarta målningar och deras svarta rektanglar. 

Karin Wallins Några kvinnors textila skapande, 

utgör en pågående studie, där syftet är att undersöka 

ett antal kvinnors textila skapande under 

1900-talet. En av utgångspunkterna är försöka 

historiska samband bakåt i tiden och jämföra med 

dagens kvinnliga textilkonstnärer. Nutida textilskapande 

beskrivs genom att fokusera på de nordiska 

textiltriennalerna och då de svenska konstnärerna 

Kerstin Bergman, Anna-Karin Bylund samt 

Annika Liljendahl. 1600-talet representeras av 

Helena Larsdotter Lindelia, som var en kvinnlig 

textilkonstnär bland ett antal manlig hovbrodörer. 

Örjan Larssons Barns sång är en pågående kvalitativ 

studie med fokusering mot barns tankar 

och attityder kring sitt eget sjungande. Studien 

bygger på praktiska övningar, intervjuer och observationer 

med barn i de lägre åldrarna. Undersökningen 

försöker tydliggöra grundläggande 

mönster eller stukturer i samband med barns 

sång. Lars Johanssons, God självkännedom och 

social kompetens är också en pågående kvalitativ 

studie vars syfte är att undersöka i vilken mån 

god självkännedom och social kompetens utvecklas 

i tillvalsämnet Musik vid lärarutbildningen 

i Umeå. 

Handskrivning i grundskolan, slutligen, är 

Tomas Sigurdsson pågående studie, med fokusering 

på hur elever och lärare skriver och vilka 

uppfattningar elever och lärare har om handskrivning. 

Som ledamot av Nordisk Idégruppen 

för handskrivning följer Sigurdsson kontinuerligt 

aktuell forskning inom detta område. 

Forskningsverksamhet vid lärarutbildningsinstitutioner 

har ingen lång tradition. Anledningen 

till detta är inte särskilt svår att förstå. 

Det ligger i lärarutbildningens natur att lärarna


ska föregå med gott exempel, d v s de måste vara 

väl förberedda och ha förebildliga lektioner. 

Lärarutbildarna har således studerat didaktiskmetodisk 

litteratur och försökt leva upp till de 

krav som ställs på god undervisning. Egen forskning 

har inte prioriterats. 

Under det senaste decenniet har kraven 

på att undervisningen inom lärarutbildningen 

skall vila på vetenskaplig grund ökat och behovet 

av forskning inom verksamheten har accentuerats. 

Samtidigt har också möjligheterna för 

lärarna att bedriva egen forskning i viss mån 

kunnat tillgodoses genom det stöd som Utbildnings- 

och forskningsnämnden för lärarutbildning 

givit till olika projekt. För närvarande är 

två av lärarna vid institutionen för matematik 

och naturvetenskapliga ämnen antagna till 

forskarutbildning – en vid Pedagogiska institutionen 

och en vid Matematiska institutionen. 

Tradition att i första hand utveckla verksamheten 

framkommer i några av de forskningsoch 

utvecklingsprojekt som nu bedrivs vid institutionen. 

Fokus ligger i dessa på verksamheten 

och syftet är att de ska ge underlag för förbättringar 

i denna. Ett av dessa projekt utgörs av en 

studie av lärarstudenters/nyblivna lärares uppfattningar 

om matematik och naturvetenskapliga 

ämnen och om undervisningen i dessa äm- 

nen. En grupp grundskollärare (1-7 och 4-9), 

med fördjupning i matematik och naturvetenskapliga 

ämnen, har följts från slutet av lärarutbildningen 

och under de första åren i yrket. I 

projektet byggs det upp en kunskap om vilken 

syn på undervisning och lärande som dessa lärare 

hade när de lämnade utbildningen. En fråga 

som ställs inom projektet är om synen på ämnena 

påverkar hur lärarna kommer att bedriva 

undervisningen i skolan. 

Det är av intresse att försöka förstå hur undervisningen 

utvecklas och vad som påverkar 

den under de första åren som lärare. Enkla enkäter, 

återkommande intervjuer och observation 

ger underlag för arbetet. Genom projektet får 

lärarutbildningen en återkoppling på utbildningsinsatserna 

och möjlighet att vidare utveckla 

lärarutbildningsprogrammen. 

Institutionerna har under ett antal år arbetat 

med ett mentorskap för grundskollärarstudenterna. 

I baskursen, som utgör en första introduktion 

i lärarkunskap, har undervisningen bedrivits 

av ett lärarlag, där varje lärare tilldelats ca 12-15 

studenter att vara mentor för. Det har inneburit 

att den läraren har följt studenterna och gjort 

praktikbesök hos dem både under lärarkurs I och 

lärarkurs II. Läraren har dessutom i de flesta fall 

samlat sina mentorstudenter under mellanliggande 

29 


matematik och 

naturvetenskapliga 

ämnen

30 

Institutionen för matematik 

och naturvetenskapliga ämnen


studietid. Detta sätt att arbeta är resurskrävande 

och för att ha ett underlag för en bedömning av 

insatserna och för det fortsatta arbetet med mentorskapet 

har en grundlig utvärdering av verksamheten 

genomförts. Medel för arbetet har delvis 

erhållits från Kommittén för kvalitetsutveckling 

vid universitetet och resultaten har presenterats 

vid en nationell konferens i Eskilstuna. Utvärderingen 

har genomförts av egen personal och har 

förutom resultatet även givit nyttig erfarenhet av 

att genomföra utvärderingar. 

Institutionen har under det senaste året fått 

ett utökat uppdrag i och med att den grupp i 

det s k tekniskt-naturvetenskapliga basåret, som 

har platsgaranti vid lärarutbildningen, nu undervisas 

av institutionens lärare, vilka också har 

ansvaret för en vidareutbildning av mellanstadielärare 

till 4-9-lärare med inriktning mot matematik 

och naturvetenskapliga ämnen. Sedan 

tidigare pågår också undervisning i de naturvetenskapliga 

ämnena för 1-7-lärare. För att bygga 

upp och utveckla dessa kurser krävs, som en bas 

för det pedagogiska arbetet, en utvidgad kunskap 

om studenternas bakgrund inom de naturvetenskapliga 

ämnena. I detta syfte har tre av 

institutionens lärare initierat ett projekt för att 

kartlägga studenternas kunskaper i och om samt 

attityder till fysik. Via intervjuer med grundskollärare 

skall även behovet av utbildning un- 

dersökas. Resultaten av dessa studier skall ligga 

till grund för en fortsatt utveckling av fysikkurserna 

inom institutionen. Förutom de resultat 

som genereras förväntas projektet också 

bidra till att utveckla effektiva arbetssätt för 

lärare inom institutionen. 

I andra projekt studeras verksamheterna i 

skolan i syfte att skapa bättre förståelse för betingelserna 

för undervisning och inlärning i de 

ämnen som institutionen ansvarar för. Erfarenheterna 

från sådana projekt kommer naturligtvis 

även att kunna bidra till utvecklingen av vår 

egen undervisning i olika kurser. Med ekonomiskt 

stöd från Gertrude och Ivar Philipsons 

stiftelse bedrivs vid institutionen ett treårigt projekt 

som riktas mot naturvetenskap inom hela 

grundskolan. Slopandet av stadierna i grundskolan 

samt det minskade antalet lärarkategorier 

visar på skolmyndigheternas önskan att skapa 

en sammanhållen grundskola, där undervisningen 

i de olika ämnena får en större kontinuitet. 

Efter att förut ha varit relativt undanskymda 

i grundskolans tidigare år har de naturvetenskapliga 

ämnena nu fått en större tyngd, 

bl a genom tydligare mål, där vissa skall uppnås 

redan i slutet av femte skolåre. Inom projektet 

utarbetas och prövas sekvenser av aktiviteter som 

avses börja redan i de tidiga skolåret. Dessa aktiviteter 

syftar till att stödja elevernas begreppsut- 

31

32 


veckling inom det naturvetenskapliga området. De 

skall också stimulera elevernas nyfikenhet och 

intresse för naturvetenskap. Verksamheterna i de 

tidiga skolåren inriktas mot att ge eleverna upplevelser 

och erfarenheter av naturvetenskapliga 

företeelser och ett aktivt, undersökande arbetssätt. 

I projektet deltar åtta lärare från fem skolor inom 

två s k utvecklingsområden i kommunen. Exempel 

på arbetsområden som lärare har arbetat 

med är Material, Ellära, Optik. Eleverna har varit 

mycket positiva till verksamheterna och lärarna 

har upptäckt hur de på olika sätt kan utnyttja 

dessa för elevernas allmänna utveckling. Förutom 

de resultat som projektet väntas generera 

i form av sekvenser av aktiviteter föreligger goda 

möjligheter att studera effekterna av ett skolförlagt 

utvecklingsarbete, som med stöd utifrån 

kan pågå under en längre tid. 

”Lavprojektet” är ett försök att förse skolor 

med ett material för studier av luftföroreningar 

genom observationer av förekomsten av olika 

lavarter. Mätningarna bygger på att trädlevande 

lavar är mer eller mindre känsliga för luftföroreningar. 

På varje studerad yta noteras lavarter och 

deras täckningsgrad på minst 10 fristående björkar. 

Varje lavart har ett eget luftkvalitetsvärde 

(K-värde) som anger dess känslighet för luftföroreningar. 

För varje yta beräknas ett lavindex som 

är baserat på de funna lavarnas K-värde och 

lavarnas täckningsgrad på träden. Forskning visar 

att det finns ett klart samband mellan trafikintensitet 

och lavarnas artsammansättning och 

täckningsgrad på fristående björkar. Ett högt 

lavindex indikerar bra luftkvalitet. Resultaten 

kan jämföras med egna eller andras resultat från 

närområdet, inom kommunen eller i Norrland. 

Detta uppnås genom att resultat läggs in på en 

interaktiv hemsida som ska byggas upp. Genom 

att upprepa undersökningarna från år till år blir 

det möjligt att upptäcka förändringar i miljön. 

Projektet riktar sig till både skolor och organisationer 

samt enskilda människor som vill arbeta 

praktiskt med miljöfrågor. Det syftar till att skapa 

ett personligt engagemang för miljöfrågor i närmiljön, 

att ge kontaktmöjligheter mellan människor 

som arbetar med miljöfrågor samt att låta fler 

upptäcka att man genom relativt enkla observationer 

i naturen kan få intressant och viktig information. 

Det ska också vara så enkelt och intressant 

att genomföra att alla som vill kan delta. Projektet 

är möjligt att genomföra från mellanstadiet 

upp till högskolenivå. 

En av institutionens lärare deltar i ett av 

Skolverket finansierat projekt vid Västtegs skola, 

där man syftar till att utveckla matematikundervisningen 

från förskoleklass till årskurs 6. 

Projektet skall utgå från lärarnas egna tankar och 

avsikten är att de själva skall forska kring sin


egen undervisning och bedrivs i samarbete med 

Pedagogiska institutionen och finansieras av 

Umeå universitet och Umeå kommun. Avsikten 

är att beskriva och analysera processen och 

de förändringar som sker när lärare griper sig an 

utveckling av sin egen verksamhet i samarbete 

med kollegor och skolledare. Rollen som forskare 

kombineras med rollen som handledare och 

inspiratör, där även andra lärare vid institutionen 

är engagerade. Verksamheten kan ses som ett 

aktionsforskningsprojekt. 

De projekt som här beskrivits är uttryck för 

den vilja och den ambition som finns för att bygga 

upp en forskningsverksamhet vid institutionen. 

Arbetet ger upphov till diskussioner kring både 

metod och innehåll, vilket får genomslag i den 

grundläggande lärarutbildningen. Ur resultaten 

kan idéer till nya projekt och forskningsområden 

spira. 

Tillsammans med andra institutioner, som 

står direkt under fakultetesnämnden för lärarutbildning, 

håller vid Institutionen för svenska och 

samhällsvetenskapliga ämnen ett nytt forskarutbildningsämne 

att utvecklas inom det pedagogiska 

fältet. Institutionen har våren 2000 25 anställda 

lärare. Förutom en logoped, som bedriver röstoch 

talundervisningen samt planerar och genomför 

studier i ämnet, har institutionen 20 anställda 

adjunkter och fyra lektorer. Alla lektorer med 

doktorskompetens bedriver i enlighet med det nya 

arbetstidsavtalet 20% forskning inom tjänsten, 

medan en vikarierande lektor bedriver forskarstudier 

för doktorskompetens, också det inom 

ramen för arbetstidsavtalet. 

Av institutionens 20 adjunkter har ytterligare 

en skaffat sig en filosofie doktorsexamen i 

pedagogik. Ytterligare 4 adjunkter är inskrivna i 

forskarutbildning ( 2 i historia och 2 i pedagogik) 

Av dessa har två tidigare uppburit kompetensutvecklingsmedel 

via Utbildnings- och forskningsnämnden. 

Inte mindre än 7 adjunkter har vid 

medarbetarsamtal framfört önskemål att, om 

möjligheter finns, påbörja forskarstudier. Av 

dessa har ett flertal redan inlett arbetet med att 

skriva konkreta forskningsplaner. 

I nuläget är det angeläget att skapa möjligheter 

för dem som påbörjat sina forskarstudier 

att också få möjlighet att avsluta dessa. Institutionsstyrelsen 

diskuterar olika möjligheter att 

få en sådan utveckling till stånd. För institutionen 

är det också angeläget att ge de med 

forskarutbildningsplaner möjligheter att påbörja 

forskarstudier. Trots allt har institutionen lyckats 

skapa goda möjligheter när det gäller att bidra 

till forskningsutvecklingen med inriktning 

mot lärarutbildning och pedagogisk yrkesverk- 

33 

Institutionen 

för svenska och 

samhällsvetenskapliga 

ämnen

34 

Institutionen för svenska och 

samhällsvetenskapliga ämnen 

samhet. En starkt bidragande orsak till detta är 

det ambitiösa kompetensutvecklingsprogram 

som alltsedan 1994 bedrivits vid institutionen. 

Flertalet anställda har under denna tid genomgått 

kompetensutvecklingskurser i både allmändidaktik 

och ämnesdidaktik, motsvarande cirka 

30-40 poäng. En annan starkt bidragande orsak 

till denna positiva utveckling är den gästprofessor 

som alltsedan 1994 varit knuten till 

institutionen. I budgeten har under denna tid 

också medel avsatts för ett aktivt konferens- 

deltagande, liksom medel för att utveckla de 

internationella kontakterna. 

Institutionen bedriver grundutbildning 

inom de olika lärarutbildningsprogrammen. 

Förutom den verksamhetsförlagda utbildningen 

har institutionen ansvar för att utveckla allmän 

såväl som ämnesspecifik didaktik inom lärarutbildningarna. 

Institutionen bedriver också 

ämnesteoretisk undervisning i svenska och inom 

det samhällsvetenskapliga området.


Till detta ska läggas en aktiv fortbildningsverksamhet. 

Fortbildningskurser som efterfrågas 

behandlar värdegrundsfrågor, arbetssätt och 

arbetsformer, företagsamhet i skolan etc. Vår 

ambition är att bedriva mer långsiktiga projekt. 

Ett exempel är det 3-åriga projekt som bedrivits 

och avslutats inom Marie rektorsområde i 

Umeå kommun, kallat ”Mariedidaktik. 

Den framväxande fou-verksamheten är bland 

annat inritad mot skolämnesdidaktiska frågeställningar, 

vilket bland annat resulterat i en historiedidaktisk 

avhandling av Sture Långström: 

Författarröst & lärobokstradition (1997). Flera 

liknande projekt inom skolämnena svenska, geografi 

och samhällskunskap planeras. Sture Långström 

driver forskningsprojektet ungdom och 

historia. År 1995 genomfördes en stor undersökning 

om ungdomar och historia i Europa och 

Israel. Nästan trettio länder deltog och 700-1000 

ungdomar i åldern 15-16 år besvarade de 48 frågorna 

i varje land. I Sverige deltog ungefär 900 

ungdomar. Utöver denna undersökning gjordes 

också en enkät bland historielärare. Undersökningarna 

syftade främst till att ta reda på hur 

historiemedvetna ungdomarna i olika länder var 

vid den tiden. Resultaten har presenterats i två 

omfattande volymer, Youth and History A och B 

samt vid ett flertal olika seminarier och konferenser. 

Någon flernationell uppföljning av un- 

dersökningarna är inte planerad att äga rum de 

närmaste åren. Eftersom den del av undersökningen 

som gäller Sverige gjordes innan effekterna 

av de nya styrdokumenten hunnit få någon 

inverkan på den undersökta elevgruppen, är 

frågan hur historieämnets ställning bland elever 

ser ut idag, fem år efter den undersökningen? 

Genom att följa upp och utvidga den undersökning 

som gjordes för fem år sedan skapas ett 

underlag för att bättre bedöma och kanske, om 

det visar sig nödvändigt, förnya dagens historieundervisning. 

Några av de viktigaste frågorna 

blir därför: Vad betyder historien för eleverna? 

Hur bedrivs vanligen undervisningen i historia? 

Vilka delar av historieundervisningen intresserar 

sig eleverna särskilt för? Vilken slags historia 

vill de helst ta del av? Hur uppfattar de tid och 

tidens gång? Vilka sätt att möta historia tycker 

eleverna om och litar mest på? Utvecklar och 

stärker eleverna en egen identitet och historiemedvetenhet 

under sin skoltid? Vilka faktorer 

bedömer de (både lärare och elever) mest har 

bidragit till att förändra människors liv och vad 

kommer i en nära framtid främst att påverka 

människors leverne? Vilka mål tycker lärarna är 

viktigast att nå i sin undervisning? Vad gör de 

för att nå dessa mål? Vilka områden tycker de 

att eleverna visar störst respektive minst intresse 

för? Vilka förändringar i elevers och lärares sätt 

35

36 


att se på historien har skett sedan den förra undersökningen. 

Undersökningen ställer också en 

del övergripande frågor som handlar om ungdomars 

värderingar och tankar inför framtiden. 

Vi bör alltså skaffa oss kunskap om hur 

historieämnet ”fungerar”, hur det upplevs av 

elever och lärare samt vad eleverna lär sig. Vi vet 

för lite om undervisningen i historia. Kring historieundervisningen 

på grundskolan är forskningen 

i Sverige begränsad. Den stora nationella 

undersökningen som leddes av Gunilla Svingby 

publicerades i början av 1990-talet och omfattade 

inte enbart historia utan alla SO-ämnen. 

Då gällde också helt andra styrdokument, varför 

resultaten inte speglar den undervisning som 

bedrivits under de senaste åren. 

Till denna redogörelse kan läggas flera 

avhandlingsprojekt kring ämnesdidaktiska frågeställningar. 

De befinner sig dock ännu på ett 

planeringsstadium. 

Fou-verksamheten vid institutionen är också 

inriktad mot allmändidaktiska frågeställningar. 

Per-Olof Erixon bedriver i projektet Den svenska 

skolromanen 1900-1970 historiska studier kring 

hur synen på det pedagogiska arbetet, skolans 

uppgift, bildningsideal etc har förändrats under 

den skolutveckling som skett under 1900-talet. 

Syftet är i första hand inte att frambringa ny 

kunskap om hur förändringarna har genomdrivits 

och under vilka förutsättningar, utan snarare 

hur skolans personal, och då framför allt 

den undervisande personalen, upplevt och förhållit 

sig till de förändringar som genomförts. 

Källmaterialet består av cirka 30 romaner om 

skolan, i projektet kallade skolromaner, alla 

skrivna av utbildade och verksamma lärare. 

Undersökningen visar så här långt att det dröjde 

en bit in på nittonhundratalet innan lärarna 

beträder den litterära scenen och tematiserar sin 

egen skolverklighet. Det sker ungefär samtidigt 

som arbetardiktarna gör sin verklighet till litterärt 

stoff. Kyrkans kontroll över skolan är ett av 

flera teman som ständigt återkommer. I början 

av 1900-talet är det en självklarhet att kyrkans 

inflytande är stort. Efter några decennier tilltar 

kritiken och kyrkans makt ses som ett hinder 

för utvecklingen av skolan. Skillnaden mellan 

skolan på landet och skolan i staden är också ett 

ständigt återkommande tema. Som nyutexaminerad 

lärare önskar man alltid en plats i en skola 

i en stad, där grupperna oftast är homogena och 

de ekonomiska villkoren bättre. På lansbygden går 

utvecklingen mycket långsamt och där kämpar 

man inte bara mot osunda skollokaler och 

landsbygdsbefolkningens inskränkthet och fientlighet, 

utan också mot ensamheten i det ofta 

avlägset belägna skolhuset. Speciellt de kvinn-


liga lärarna är i det avseendet utsatta. Det tycks 

vara så att de kvinnliga lärarna trots allt är beredda 

att stå ut med större umbäranden än de 

manliga kollegerna, som hellre tycks fly än illa 

fäkta. 

Ulla Lindgren har just disputerat på sin 

avhandling En empirisk studie av mentorskap 

inom högre utbildning i Sverige. Innebörd, utformning 

och effekter (Åbo akademi, 2000). Inom näringslivet 

har det visat sig att väl fungerande 

mentorskap varit betydelsefullt, framför allt när 

det gäller att ta tillvara kvinnors kompetens. De 

effekter som kan uppnås genom mentorskap i 

näringslivet torde med stor sannolikhet även 

kunna gå att uppnå inom den akademiska världen. 

För att mentorskap ska kunna införas som 

ett komplement till traditionell handledning 

inom universitetsvärlden, krävs dock ökad kunskap 

om både vad mentorskap innebär och vad 

som egentligen inryms i begreppet mentorskap. 

Det behövs också fördjupad forskning om sambandet 

mellan mentorskap och akademisk framgång, 

det vill säga ifall effekter av personlig 

utveckling och tillväxt, som stimulerats genom 

mentorskap, har betydelse för akademiska studier 

och i så fall hur. Avhandlingen ger en bild 

av och förståelse för hur mentorskap historiskt 

sett har vuxit fram, hur det definieras och 

används i näringslivet och inom högre utbild- 

ning samt att även vilka betydelser som vanligtvis 

läggs in i begreppet mentorskap. En enkät- och 

intervjustudie har under åren1995-96 genomförts 

vid samtliga institutioner inom högre utbildning 

i Sverige. Det har framkommit att organiserade 

mentorskapsprogram verkligen förekommer 

inom den akademiska världen. Arbetet resulterade 

i en licavhandling Mentorskap inom högre 

utbildning i Sverige (1997). För att fördjupa 

kunskapen om mentorskap och dess effekter har 

en empirisk studie av ett mentorsskapsprojekt 

genomförts. I det aktuella mentorskapsprojektet 

ingår tolv mentor/adeptpar från matematisk/naturvetenskaplig 

fakultet vid Umeå universitet 

och ett antal företag och myndigheter inom näringslivet/offentlig 

sektor. Under projektets gång 

har olika datainsamlingar med hjälp av intervjuer 

och enkäter genomförts. Resultaten förväntas 

få betydelse för utbildningar där handledning 

har en central roll. 

Monika Vinterek bedriver ett avhandlingsprojekt 

med titeln Åldersblandade klasser - elevernas 

perspektiv. Formandet av en teori. Studien 

vill belysa framväxten av åldersblandade och 

åldershomogena klasser i Sverige. Hur ser argumenten 

ut för åldersblandning och vad säger de 

som är kritiska? En rad begrepp problematiseras 

så som skolklass, årskurs, åldersblandad-, årskursblandad- 

och årskurslös- klass samt ålders- 

37

38 


blandad undervisning. Statistik över ”åldersintegrerade 

klasser” granskas mot bakgrund av 

de olika klassbegreppen. Vad kommer i fokus 

när eleverna talar om sina erfarenheter från 

åldersblandade och ålderssammanhållna klasser? 

Det är studiens huvudfråga. Intervjuer med ett 

trettiotal elever från tre olika skolor, belägna i 

tre områden med olika socioekonomisk karaktär, 

bildar analysunderlag. Alla intervjuade elever 

har erfarenheter från både åldersblandad och 

åldershomogen klass. Vidare syftar undersökningen 

till att väcka frågor om olika gruppsammansättningars 

betydelse i undervisningssammanhang 

samt i ett större samhälleligt perspektiv. 

Jan Mannberg håller på att avsluta arbetet 

med en avhandling som behandlar Studie- och 

yrkesorienteringens syfte sådant det uttrycks i 

AMS yrkesinformation. Undersökningen rör 

studie- och yrkesorientering i skolan med fokus 

på det yrkesorienterande material som producerats 

i avsikt att vara behjälpligt vid denna orientering. 

En utgångspunkt är att en inneboende 

skillnad mellan AMS och Sö:s syn avseende syfte 

med syo torde medföra betydande problem vid 

användandet av material inom skolan. Syftet är 

att ur texter i studie- och yrkesorientering, producerade 

av AMS, beskriva hur AMS självsyn 

beträffande syo framstår. Det material under- 

sökningen bygger på är producerat under tiden 

1942 - 1971. Avsikten är bland annat att identifiera 

”brott”, dvs anmärkningsvärda förändringar 

i beskrivningarna samt undersöka huruvida 

beskrivningar skiljer sig åt beträffande målgrupp, 

användningsområdet samt yrkesområde. 

Berit Lundgrens avhandlingsprojekt har 

titeln Att bli litterat som vuxen på sitt andraspråk, 

svenska. Genom en fallstudie följer hon hur 

vuxna invandrare blir litterata på sitt andraspråk 

samt hur de tillägnar sig sitt andraspråk. Genom 

intervjuer, egna dagboksanteckningar om 

informanternas lärande, insamlat material från 

informanternas spirande skriftliga produktion 

m.m. försöker hon se vad som påverkar och styr 

deras inlärning, utveckling och befästande av läsoch 

skrivförmågan på ett andraspråk. Studien 

startade 1997 och beräknas vara klar 1999. Intervjuer 

har genomförts med regelbundna intervall 

med samtliga informanter, liksom skriftlig 

produktion. Det återstår att sortera, analysera 

och anknyta till tidigare eventuella undersökningar 

med samma tema samt finna belägg för 

slutsatser inom befintlig teoretisk forskning om 

läs - och skrivinlärning eller skapa nya teorier. 

Lars-Åke Pennlerts avhandlingsprojekt är 

rubricerat Att studera och beskriva lärarkompetens 

som effekt av lärarutbildning. Med tanke på den


betydelse som svensk skola har för samhällsutvecklingen 

ställs frågor om lärarna och lärares 

kompetens för sitt arbete i fokus. Detta under 

förutsättning att lärarkompetens och lärares 

kunnande har något med barns kunskapsutveckling 

och lärande i skolan att göra. Till 

utbildningen kommer den studerande och utbildas 

till lärare utan att ett definierat eller avgränsat 

examensämne formulerats. Examensordningen 

för grundsskollärare är vagt och otydligt 

formulerad. Hur samhället enligt Högskoleförordningen 

definierar goda eller yrkesskickliga 

lärare framgår inte. Vilken kompetens eller vilka 

kvalitetskriterier som gäller för lärare går inte att 

utläsa. Examensordningen uttrycker vida och allmänna 

mål-formuleringar, vilka ger underlag för 

omformuleringar och tolkningar i lokala utbildningsplaner 

och kursplaner på den lokala högskolan. 

En stor frihet ges också till de olika högskolorna 

att formulera inriktning, innehåll och poängfördelning 

i grundutbildningens kurser. I examensordningen 

krävs att lärarna efter genomgången 

grundutbildning skall ha de kunskaper och de färdigheter 

som behövs för att som lärare förverkliga 

skolans mål och medverka i utvecklingen av grundskolans 

verksamhet. Detta innebär att lärarstuderande 

skall utveckla en icke obetydlig kompetens 

vid de olika lärarutbildningsprogrammen. Utvecklande 

av en personlig lärarkompetens måste ses 

som en effekt av de insatser och det arbete som 

lärare och lärarstuderande bedrivit vid lärarutbildningen. 

Denna utbildningseffekt hos den enskilde 

studenten i förhållande till begreppet lärarkompetens 

går att studera och beskriva. (Se En 

titt i backspegeln. En studie av lärarstuderandesuppfattningar 

om grundskollärarutbildningen i 

Umeå. Lyxell.T & Pennlert.L.Å (1994) 

Gun Lundberg och Carin Jonsson har under 

hösten påbörjat ett aktionsforskningsprojekt 

med arbetsnamnet Att vilja, kunna, få ta ansvar 

för sitt lärande. I projektet ingår lärarstuderande, 

lärare/handledare och elever. Studien som genomförts 

innefattar deltagande observation, intervju 

och enkätfrågor. I läroplanen för grundskolan 

anges att skolans undervisning skall bedrivas 

som en förberedelse för delaktighet och 

medansvar, innefattande individers rättigheter 

och skyldigheter i vårt samhälle. Detta skall ske 

genom att eleven ges reellt inflytande över sitt 

eget lärande. Skolan kan därmed betraktas som 

en plats där eleven skall samverka i de värden 

som konstituerar ett demokratiskt samhälle. 

Dessa värden är relativa och impregnerade av 

det sammanhang, den kultur, som genererar 

dem. Den pedagogiska verksamheten påverkas 

och styrs av hur dessa värden synliggörs och 

medvetandegörs via t ex skolplan och lokala styrdokument. 

Hur dessa tolkas och tillämpas på den 

enskilda skolan, i klassen och av eleven avgörs av 

39

40 


hur tydligt och på vilket sätt, lärarlaget och den 

enskilde läraren tar ställning för vilka värden som 

skall delges till och delas av skolans elever. I praktiken 

har det visat sig svårt att med framgång realisera 

intentionen att ge eleverna inflytande. 

I arbetet kommer närmare hur ett antal 

lärarstuderande reflekterar och agerar kring frågor 

om inflytande och ansvar att granskas. De 

studerande är direkt kopplade till praktikskolor 

med uttalad elevinflytande-profil, där de ingår i 

olika lärarlag och innehar rollen både som undervisande 

lärare och auskultanter. Dessa lärarstuderande 

befinner sig i slutet av sin lärarutbildning. 

De har genomgått en gemensam lärarutbildning, 

där nya värden skapat och överförts, 

men de är alla bärare av värden formade av tidigare 

erfarenheter. Didaktiska frågor angående 

elevens inflytande har under utbildningen i olika 

sammanhang diskuterats och analyserats. Den 

enskilda skolan innefattar en meningsbärande 

kulturell grammatik, vilken tas för given och 

därför är svår att upptäcka och reflektera över. 

Ambitionen är att genom studien uppmärksamma 

det som är, snarare än det som är tänkt 

att vara. Involverade medverkar aktivt i denna 

riktade uppmärksamhet genom reflektion och 

analys av konkreta undervisningstillfällen och 

undervisningssituationen ur ett mer långsiktigt 

perspektiv. Detta kan ge oss en vidgad förståelse 

för problematiken kring hur frågorna inflytande 

och ansvar tolkas och formas i den skolsociala 

kontexten. 

Förutom forskningsprojekt finns vid institutionen 

flera utvecklingsprojekt, exempelvis 

”Interkulturella frågor i lärarutbildningarna med 

särskild inriktning på åtgärder mot rasism och 

främlingsfientlighet”. Genom Monika Vinterek 

deltar institutionen tillsammans med Institutionen 

för litteraturvetenskap och nordiska språk 

samt Institutionen för moderna språk i arbetet 

med att kartlägga läget. Lägesbeskrivningen är 

tänkt att kunna användas som underlag för att 

utarbeta ett förslag till hur dessa frågor skulle 

kunna handhas inom den nya lärarutbildningen. 

Enligt Högskoleförordningen 1994:1310 sägs 

att den studerande skall ha kunskaper och färdigheter 

som behövs för att som lärare förverkliga 

skolans mål samt att den studerande skall ha 

förmåga att belysa allmänmänskliga och övergripande 

frågor som t.ex. existentiella och etiska frågor, 

miljöfrågor samt internationella och interkulturella 

frågor. I förverkligandet av skolans mål 

ingår uppdraget att motarbeta rasism och främlingsfientlighet 

samt alla former av diskriminering. 

Därmed åvilar det alla institutioner som utbildar 

lärare att ansvara för att de lärarstuderande når 

kompetens inom detta specifika område. I dagsläget 

finns det anledning att anta att långt ifrån


alla som examineras som lärare från Umeå universitet 

uppfyller denna del av examensordningen. 

Detta påkallar en översyn av just hur frågor kring 

rasism och främlingsfientlighet handhas inom 

lärarutbildningarna. 

Lärarutbildningens informationstekniska utvecklingsenhet, 

1 

LITU är en enhet med ansvar för kurser inom 

IT-området, infrastrukturellt stöd samt forsknings- 

och utvecklingsuppdrag som kombinerar 

modern informationsteknik med pedagogiskt 

arbete. En stor del av verksamheten utgör utbildning 

för lärarstuderande och för yrkesverksamma 

lärare i hur informations- och kommunikationsteknik 

kan användas vid undervisning och lärande. 

Ca 800 lärarstuderande läser varje år kursen 

Datorn i skolan, omfattande 2 poäng. Många 

väljer därefter att tillsammans med yrkesverksamma 

lärare fortsätta studera kombinationer 

av fristående kurser i intervallet 3-20 poäng. 

LITU:s forskningsverksamhet är under uppbyggnad 

och i anslutning till all verksamhet pågår 

utvecklingsarbete och insamling av data som på 

sikt kommer att generera bidrag till forskning. I 

det följande beskrivs några av dessa områden. 

Ur ett studerandeperspektiv genomförs 

systematiskt uppföljning och utvärdering vid 

enheten. Förutom kursvärderingar förekommer 

övergripande värderingar riktade till årgångar av 

lärarstuderande, i syfte att utveckla verksamhetens 

kvalitet och de lärarstuderandes förtrogenhet 

med informationstekniken. I det senare fallet genomförs 

undersökningar om hur de lärarstuderande 

uppskattar sina kunskaper och 

färdigheter inom IT- området när de påbörjar 

lärarutbildningen, samt om hur de bedömer ITinslagen 

under utbildningen och den egna 

kompetensen efter avslutad utbildning. De data 

som samlats in möjliggör jämförelser över tid 

och några resultat kan i detta sammanhang vara 

av värde att lyfta fram ur de sammanställningar 

som finns 2 . 

Är den sk IT-generationen på väg att befolka 

lärarutbildningen? I nedanstående tabell 

jämförs medelvärden för uppskattade 

kunskaper inom området när lärarutbildningen 

påbörjades hösten 1997 och hösten 

1999. En enkät med frågor som avsåg att mäta 

kunskaper och färdigheter i ordbehandling, 

datorkommunikation, informationssökning 

och multimedia besvarades av lärarstuderande 

som registrerats resp termin för att läsa den 

obligatoriska introduktionskursen Datorn i 

skolan. Antalet svarande var ht 97, 540 studerande 

och ht 99, 293 studerande. Bortfallet 

var drygt 10 % i vardera grupperna. De 

41 

LITU

42 


studerande ombads att uppskatta sina kunskaper 

i en skala 1 (mycket dåliga) - 4 (mycket bra). 

Som framgår av tabellen har de uppskattade 

IT-kunskaperna i samtliga avseenden ökat 

över tid. Den största ökningen, nästan ett skalsteg, 

har skett vad gäller datorkommunikation 

och informationssökning via Internet. Mellan 

åren 1997 och 1999 har således en utveckling 

skett, men knappast i den takt som retoriken 

om IT-generationen vill göra gällande. Trots den 

relativt blygsamma ökningen kan dock fortfarande 

hävdas att de sökande till lärarutbildningen 

ännu inte representerar IT-generationen. 

Ytterligare en tolkning är att sökande till lärarutbildningen 

representerar ett ”negativt urval” 

jämfört med andra ungdomar i samma ålder. I 

detta sammanhang kan också understrykas att 

de studerandes bedömning av sina kunskaper 

inte visade några ålders- eller könsskillnader. 

Vad lär sig studenterna inom IT-området 

under lärarutbildningen? För att erhålla examen 

skall den studerande enligt examensordningen 

ha god förmåga att använda datorer och andra 

informationstekniska hjälpmedel för egen inlärning 

och kunskap om hur dessa hjälpmedel kan 

användas i undervisningen av barn och ungdomar/elever. 

I syfte att bl.a. beskriva hur och i 

vilken omfattning IT och datorer studerats/an- 

vänts under lärarutbildningen vid Umeå universitet 

har lärarstuderande som avslutat sin utbildning 

fått besvara en postenkät. Två grupper av 

lärarstuderande har jämförts. 

Utifrån studeranderegister valdes varannan 

lärarstuderande (undantag idrottslärare) som avslutade/ar 

sin lärarutbildning ht 98 och vt 99 

(grupp 1) samt ht 99 och vt 00 (grupp 2). I grupp 

1 svarade 212 studerande, i grupp 2 svarade 162 

studerande. Bortfallet var i båda grupperna ca 30 

%. Frågorna i enkäten gällde bl.a. i vilken utsträckning, 

skala 1 (inte i någon utsträckning) – skala 4 

(i stor utsträckning), de studerande ansåg att olika 

IT- och datortillämpningar har använts/ diskuterats 

under ämnesstudierna, pedagogikstudierna 

och metodik- och de verksamhetsförlagda delarna 

av studierna. De studerande fick också bedöma 

hela lärarutbildningen och sin egen kunskapsutveckling 

inom området. I redovisningarna av 

studenternas svar finns många tabeller och studentkommentarer 

värda att diskutera vid berörda institutioner 

inom lärarutbildningen. I tabell 2 fokuseras 

några aspekter på IT- användningen genom 

att andelen studenter som svarat antingen ”i 

ganska stor utsträckning” eller ”i stor utsträckning” 

redovisas. 

Beträffande IT- och datoranvändningen inom 

ämnesstudierna kan konstateras att de tre mest


Tabell 1. Medelvärden för uppskattade kunskaper inom IT-området 

när lärarutbildningen påbörjades ht 97 och ht 99 

Kategori m m 

ht 97 ht 99 

Ordbehandling - skriva och redigera text 2,67 3,05 

Att söka information på Internet 1,86 2,68 

Att använda datorkommunikation - e-post 1,69 2,61 

Ordbehandling - infoga bild i text 1,98 2,35 

Ordbehandling - skapa tabeller och diagram 1,85 2,04 

Att framställa egna multimediapresentationer 1,23 1,37 

Att göra egna Webbsidor 1,20 1,27 

ht 97 n = 540 

ht 99 n = 293 

använda sätten är att skriva och redigera text, 

informationssökning via Internet och arbete 

med e-post och First Class. Att diskutera och 

studera IT- och datoranvändning i skolarbetet 

har dock enligt de studerande inte skett i någon 

större utsträckning (12% i båda grupperna). Vad 

gäller IT-användningen under metodik och 

verksamhetsförlagda delar av studierna upprepas 

de tre mest använda sätten. Att diskutera 

och studera den metodiska användningen av IT 

i skolarbetet har dock ökat markant mellan åren 

inom metodik/praktik. Bilden av IT-användningen 

inom pedagogikstudierna uppvisar liknande 

mönster, men där är procentangivelserna 

lägre än vid såväl ämnes- som metodikstudierna. 

Andra sätt att använda IT inom lärarutbildningen 

som efterfrågades i enkäten var huruvida 

datorn använts för att infoga bilder i text, 

att arbeta med färdiga multimedieprogram, att 

göra egna webbsidor, att skapa tabeller, kurvor 

43

Samarbete 

med skolan 

44 


och diagram, arbeta med program konstruerade 

för ett visst ämne och att framställa multimediepresentationer. 

Att infoga bilder i text förekommer 

i viss utsträckning (andelen varierar mellan 

6-20%), de övriga områdena har genomgående 

i alla delar av lärarutbildningen använts i liten 

utsträckning eller inte alls. De studerande saknar 

framför allt presentation av lämpliga program 

i de olika ämnena under ämnesstudierna, 

ett krav som många gånger inte kan tillgodoses 

då tillgången är begränsad. 

Den tendens som finns, om man jämför de 

två undersökningsgrupperna, är att användningen 

av datorn som verktyg för kommunikation ökar 

inom lärarutbildningarna. Ordbehandling är det 

mest frekventa användningsområdet och då i samband 

med sammanställningar av inlämningsuppgifter, 

rapporter och framställning av undervisningsmaterial. 

Hur IT kan och bör användas i 

skolarbetet är vidare ett försummat område inom 

lärarutbildningarna, där dock ett ökat sådant innehåll 

har skett vad gäller metodik och de 

verksamhetsförlagda delarna av utbildningen. De 

senaste åren har medel från Stiftelsen för Kompetens- 

och Kunskapsutveckling fördelats till skolutvecklingsprojekt 

och genom ITiS-satsningen 

fortsätter uppbyggnaden av IT-pedagogisk kompetens 

inom det obligatoriska skolväsendet. En 

möjlig tolkning av enkätresultaten är att lärarut- 

bildningen och lärarutbildarna försummats i detta 

sammanhang. En annan möjlig tolkning är att 

LITU:s ansvar för den obligatoriska grundutbildningen 

inom området innebär att övriga 

lärarutbildare till viss del har fråntagit sig ansvaret 

för att integrera IT i sin undervisning. En tredje 

tolkning är att den samhälleliga debatten om 

informationsteknikens betydelse innebär att studenterna 

genomgående har alltför höga och orealistiska 

förväntningar på IT-inslag i lärarutbildningen. 

Sammanfattningvis är det väsentligt att 

de resultat som här översiktligt redovisats tas på 

allvar och diskuteras av lärarutbildare så att åtgärder 

kan vidtas för att befrämja de mål som uttrycks 

i examensordningen. 

Fortfarande är det mycket ovanligt att 

lärarstuderande möter en väl genomtänkt och 

variationsrik användning av IT under den 

verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen. 

Lärares kunskaper och erfarenheter av IT och 

tillgången till fungerande utrustning i skolan är 

några begränsande faktorer. För att kunna erbjuda 

lärarstuderande fler möjligheter att observera och 

delta i olika aktiviteter där IT används, utvecklas 

därför ett närmare samarbete med skolan. 

I kursen Datorn i skolan medverkar yrkesverksamma 

lärare som har arbetat i olika IT-projekt 

eller på annat sätt har utvecklat IT-använd-


Tabell 2. Den andel studerande som i ”ganska stor-” eller ”i stor utsträck 

ning” har använt/diskuterat olika IT- och datortillämpningar 

under olika delar av lärarutbildningen 

IT- och datortillämpningar under 

olika delar av lärarutbildningen 

Ämnesstudierna 

% 

Metodik/ 

praktik 

% 

Pedagogik 

% 

gr 1 gr 2 gr 1 gr 2 gr 1 gr 2 

Skrivit och redigerat text 82 77 65 69 63 67 

Arbetat med informationssökning på 

Internet t.ex. via WWW 32 46 25 34 13 21 

Arbetat med e-post och First Class 30 42 24 41 18 24 

Diskuterat / studerat IT- och 

datoranvändning i skolarbetet 12 12 11 21 10 12 

Grupp 1 (ht 98 – vt 99) = 212 stud. 

Grupp 2 (ht 99 – vt 00) = 162 ” 

ningen och ger olika exempel på hur IT faktiskt 

kan användas i skolan. Fördjupningsarbeten där 

IT-tillämpningar utvecklas ingår också. Via ett 

samarbete med en skola i Umeå utvecklas en 

modell för hur lärarutbildare och verksamma 

lärare i skolan kan samverka för att åstadkomma 

en fortbildnings- och utvecklingsaktivitet i skolan 

och samtidigt erbjuda lärarstuderande möjlighet 

att använda och kritiskt granska IT-tillämpningar 

i skolmiljö. Några av de lärar- 

studerande som på detta sätt etablerar kontakter 

med skolan har kunnat erbjudas fortsatta 

kontakter under den verksamhetsförlagda delen 

av utbildningen. Vidare har Skolverket under 

1998 och 1999 finansierat ett projekt, IT- 

LUST, som syftade till utveckla nya former 

för fortbildning inom IT-området 3 . 

Inom ramen för projektet Virtual Workspace 

Environment (VWE), som är en del av utvecklingen 

av det Europeiska skoldatanätet (EUN), 

45

Slutord 

Läromedelsframställning 


46 

kombineras avancerat tekniskt, med pedagogiskt 

utvecklingsarbete i en utbildningsplattform 

4 . Syftet är att skapa en integrerad 

miljö för distansutbildning, där läraren har 

möjlighet att utforma och skräddarsy sin ITmiljö. 

Tekniken bakom denna utbildningsplattform 

bygger på modern så kallad komponentbaserad 

och distribuerad teknik. Programvara 

och information laddas ner över nätet 

då den behövs. 

Vid LITU bedrivs även ett antal projekt som 

syftar till att utveckla moderna webbmiljöer 

Enheten ansvarar för uppbyggnad, administration 

och vidareutveckling av webbplatsen åt 

Thematic Network on Teacher Education in Europe 

(TNTEE) 5 . Ett annat projekt är ansvaret 

för delar av funktionaliteten i det svenska skoldatanätet 

på uppdrag av Skolverket. I samarbete 

med bl.a. Enheten för pedagogiska mätningar 

vid Umeå Universitet utarbetas nya möjligheter 

att ladda ned material för de nationella proven i 

franska och tyska. LITU deltar även i utvecklingen 

av den nationella provbanken i moderna 

språk och i biologi. Även nya möjligheter att 

direkt genomföra prov vid en nätansluten dator 

undersöks. LITU samarbetar vidare med det 

Svenska Skoldatanätet i en rad projekt och har 

bl.a. hjälpt till med utvecklingen av databaser 

för Svenska skolprojekt med IT anknytning samt 

för skolprojekt inom kulturområdet. Beträffande 

det internationella samarbetet deltar LITU även 

i projekten Triple-M 6 och Multiple Learning 

Labs (MuLL) 7 

Nya sätt att använda modern informationsteknik 

aktualiseras också vid genomförandet av 

distansutbildning. Vid LITU utvecklas och används 

olika typer av interaktiva multimediala 

läromedel som sedan distribueras på CD-Rom 

eller via www. Vidare framställs instruktionsmaterial 

för nätdistribuerade distansutbildningar. 

För Distanskonsortiet har enheten medverkat 

i utveckling av kurser i Multimedia 8 . 

Förutom det traditionella utnyttjandet av datorkonferens 

används där en speciell programvara 

som möjliggör synkrona presentationer till alla 

kursdeltagares datorer med röstkontakt. Här har 

även läraren eller en kursdeltagare möjlighet att 

gå in och styra kursdeltagares datorer och utnyttja 

fjärrstyrning vid gemensamma genomgångar 

där läraren eller en kursdeltagares bildskärm 

kan presenteras för alla med samtidig röstkontakt 

via telefonkonferens. 

De projektområden som betonats i denna 

artikel har alla i grunden en ambition att på olika 

sätt förena pedagogiskt arbete med informationsteknik. 

Ibland överväger den tekniska aspekten, 

ibland den pedagogiska och utmaningen är att


finna en god balans mellan de två. Bedömningen 

är dock att LITU:s verksamhet stämmer väl med 

de intentioner som Lärarutbildningskommittén 

redovisar i sitt slutbetänkande 9 . 

1 Artikeln har skrivits av Ethel Dahlgren i samarbete med 

LITU:s personal. 

2 Sture Rehn har ansvarat för datainsamling och 

bearbetning, resultaten finns dokumenterade i stenciler 

som vid förfrågan kan erhållas från LITU. 

3 Häggström, S. (1999) IT-LUST. Ett projekt om 

kursutveckling, samarbete och främjande av datoranvändning 

i skolan. Stencil 

4 http://www.vwe.nu/ 

5 http://tntee.umu.se TNTEE är ett tematiskt nätverk 

för lärarutbildare i Europa. Medlemsantalet uppgår till 

drygt 250 fördelat på ett 30-tal länder 

6 http://www.pa-linz.ac.at/international/triple-m/ 

default.htm 

7 http://totypc3.joensuu.fi/MuLLwww/ 

8 Rapport Distanskurs i multimedia Uppsala universitet, 

Växjö universitet, Umeå universitet, KTH ISBN 

91-630-8440-6 [On-line]: http://www.csd.uu.se/kurs/ 

distansmm/ 

9 SOU 1999:63. 

47

In the brave new world 

In the field of Education, reference to class 

- or even inequality - has fallen out of favour. 

For policy-makers and the press it has been overtaken 

by concerns about ’school effectiveness’, 

’competitive schools’, ’schools of the future’. For 

researchers of a sociological or cultural studies 

bent, it has been replaced by stronger interests 

in gender, ethnicity, race and ’difference’. It is 

not, of course, that the widespread disparities 

in who gets what from schooling in Australia 

have disappeared or ceased to matter. 10 The research 

problem is how to understand today the 

patterning of what different groups of students 

now bring to school, the patterning of how 

schools variously interact with those differences, 

and the patterns of social inequality that are both 

drawn on and set in train in the process. The 

political problem is how to make any of this 

matter. 

This paper is work in progress on these issues. 

It discusses some analytic problems in 

researching the issues of class and inequality in 

schooling today and relates these to the design 

Lyn Yates 

University of Technology, Sydney 

competitive schools and postmodern 

research, how do we tell stories about class? 

of and some findings from an ongoing 

qualitative longitudinal project I am undertaking 

with Julie McLeod. The project being discussed 

is the 12 to 18 Project, which is following a 

number of girls and boys at four schools through 

each year of their secondary schooling. In the 

project, we wanted to find out more about how 

individual identity and aspirations as well as 

outcomes developed in the context of schooling, 

and, of course, to understand how social 

differences and inequalities were played out in 

this. These interests in fact throw up two somewhat 

distinct issues: 

’what does ”class” mean/ look like today, 

and is it a meaningful or useful concept?’ 

and 

’how can we understand schooling’s relationship 

to social inequalities?’ 

Our own research project was inspired not 

just by the research literature and the questions 

we had from that, but by a fascination with two 

49 

’7 Up’ and ’Not 

Fourteen Again’

50 


documentary film series that have also followed 

young people longitudinally 

The better known of these is the British 7 

Up series, which has followed boys and girls from 

different class backgrounds from age 7 through 

14, 21 and 35. That project is exciting because 

the close focus on individuals over time allows 

the viewer to think about individuality but also 

class patterning. However, in relation to one of 

our key areas of interest, social inequality and 

schooling, it has a problem shared by many 

qualitative research studies: that it is quite difficult 

to distinguish family and school effects, in 

that we largely get glimpses of rich kids at rich 

schools; poor kids at poor schools (and, rather 

better than much ethnographic literature, it also 

does include one or two middle kids at middle 

schools). 

Our other inspiration was the series of 

documentary films based on three working-class 

Adelaide schoolgirls which have been made by 

Gillian Armstrong. 11 In the first of this series, 

made in the 1970s, the girls were fourteen. In 

the most recent film, Not Fourteen Again, which 

was released in cinemas last year, these girls are 

now in their mid-30s, and two of them have 

fourteen year old daughters. This film includes 

a lot of footage from the earlier films, and I was 

struck by what it showed in the background 

about broad changes affecting what might be 

seen as the same ’class’ of people two decades 

apart. In the 70s, the working class teenagers 

dressed and spoke ’roughly’, dropped out of 

school early, had babies at 18. In the 90s, both 

they and their daughters are less distinguishable 

by accent or dress as belonging to a particular 

class - there is the influence of television and of 

certain things being more widely available; and 

of different broad patterns of schooling, contraception, 

life events. It’s not that ’class’ differences 

of some sort have ceased to exist, but their 

forms have changed, both at the level of the 

structure of jobs, and in terms of cultural forms. 

(Changes are also apparent here in terms of what 

is seen as a respectable way of studying and porttraying 

others. In the most recent film, but not 

in the earlier ones, Gillian Armstrong shows 

herself in the story, alongside the other women, 

rather than acting as one who can preserve her 

own privacy while being a voyeur on others.) 

Some Analytic Problems in investigating 

(qualitatively) ’class’, inequality and schooling: 

Since the 1970s, a lot of useful work has been 

done on the production of inequalities via the 

micro-processes of schooling: looking at knowledge 

and assessment and the creation of success 

and failure through these; looking at the develop-


ment of identities and subjectivities; coining and 

making use of immensely powerful concepts like 

’cultural capital’ and ’resistance’. However, as a 

number of recent commentators have noted, 

some problems and gaps are evident in much of 

this body of work. 12 Here I want to outline 

four of the problems, and the way our longitudinal 

project was designed to have some regard 

for such issues. 

1. The problem of empiricism: of ethnographies 

which ’read off’ processes from an untheorized 

selection. 

A common approach (as Watson, 1993, notes) 

has been to focus on what are seen as a classic 

working-class group, and to read their practices 

for evidence of the processes of class, schooling 

and the reproduction of social inequality. Here 

the problem is the extent to which the experience 

of that group can be taken to represent processes 

occurring more broadly and to represent the 

experiences of other groups; and also the problem 

of imputing significance within what is 

observed. 

The problem Watson identifies has actually 

been in some respects worsened by the recent 

fascination with autobiography as part of the 

research process. Both in their selection of 

’working class’ groups to study, and in the stories 

they tell, there is a tendency to be trying to tell 

the story of the researcher’s own pain as a 

working class girl or boy - a story located in the 

50s, 60s or 70s rather than today, and in which 

the central contrast tends to be a binary of 

’working class’ to ’middle class’ rather than an 

attention to different forms and possibilities in 

both. Valerie Walkerdine’s work (for example, 

Walkerdine and Lucey, 1989; also see Reay, 

1996) is one example of this tendency. Another 

is the recent work by Beverley Skeggs (1997) 

which challenges feminism for its lack of attention 

to class, and constructs a book entitled 

’Formations of class and gender: becoming 

respectable’ based on a study of working-class 

women in the north of England undertaking 

childcare courses. From this she argues that 

respectability was a key issue in the processes of 

female working-class formation - but does not 

reflect on the extent to which this may be an 

artefact of the particular group she has decided 

to study. The point here is that identification of 

the group to be studied is as much an issue as 

what is imputed from the study, and we need to 

beware of practices of romantically recreating 

’the working class’ in their 19 th century guise by 

sociologists and anthropologists going out to 

51

52 


select samples who look like the ones they are 

familiar with. 

To illustrate Watson’s other point here - that 

there is a danger of simply reading off practices 

of the group studied as all causally explaining 

inequality, we might consider the changing 

debate about gender inequality. In the heyday 

of the legitimacy of concerns about girls, virtually 

every feature of girls’ practices in school (the way 

they applied themselves to their work; their rulefollowing; 

their quietness) was read as examples 

of their disadvantaging in the processes of 

education and life pathways. Articles assumed 

that how boys approached mathematics, or 

computing was advantageous, and was the 

model to be followed. Now, in the wake of a 

different public debate about feminism having 

gone too far, the same range of practices are being 

read in reverse ways, that is that boys’ practices 

are deficit.(Yates, 1997a) In both cases there has 

been an insufficiently theorized reading of the 

practices. 

2. The problem of focussing on extremes: 

As Watson has pointed out, an adequate 

understanding of the processes and possibilities 

of schooling in interaction with social class is 

unlikely to come from only studying the extremes: 

how the most privileged succeed, and how the 

least privileged fail. There are two problems here: 

the very large group of students and families that 

are in the middle are left untheorized and under-researched; 

and there is a tendency to leave 

the popular field of ’school effectiveness’ studies 

(ie studies of the comparative possibilities of 

different schools or different approaches to 

schooling) to researchers who are sociologically 

naïve. Focussing on ’the middle’ is important 

for a number of reasons - the large number of 

schools and students in this group; the changing 

structure of jobs and the difficulty of classifying 

many of these (the problem of the new middle 

class for example); and because the ’middle’ 

group of schools and of students may offer 

insights about possibilities of success and failure 

through schooling not available when the sample 

is the over-determined advantaged and disadvantaged. 

3. The problem of the rapidly changing form of 

the economy and labour force, and what this 

means for ’class’ analysis: 

Given that jobs and employment possibilities 

are changing rapidly, how adequately are studies 

tracking and theorizing what schooling is doing 

here? Again, the extremes are relatively clear-cut; 

but is ’class’ generally being ’reproduced’ now?


For example, in the labour force we have seen 

the demise (in numbers and in conditions) of 

certain categories of jobs (public sector work; 

bank tellers; sales assistants); and the rise of 

others (hospitality and the celebrity chefs, for 

example). The significance and status and effects 

of completing year 12 now mean something 

different from what they did two decades ago 

(Yates and Leder, 1996). It does not need subtle 

research to show that schools (or groups) with 

extreme drop-out rates are losing out, or that 

schools whose students go en masse to the most 

prestigious courses in the most prestigious 

universities are in some sense winning - but the 

bulk of the population are not in these two 

groups, and in looking within these for what 

schools are doing relative to social inequality, it 

may be misleading to focus only on the schools 

that produce the best TER scores, or which have 

the highest retention rates. (In our study, for 

example, there are noticeable differences between 

the schools in terms of the opportunities they 

offer to enter training courses.) 

To take another example, of changing 

contexts and their relevance for thinking about 

processes of ’reproduction’, in a recent paper on 

a ’student pathways’ project (Wyn, 1997), 

Johanna Wyn commented that it is more common 

to find young women taking a more flexible 

approach in their post-school education and 

pathways (while keeping an end goal in mind), 

whereas young men often focus intently on a 

particular qualification or pathway as the thing 

that must be gained. Today, she argued, it is the 

former attitude that may be more strategic, given 

the rapidity and frequency of change. Now 

for some time, research has suggested that at 

school boys are more likely to be ’strategic’ in 

their choice of subjects, and girls more likely to 

choose subjects they are interested in. It may be 

that the changing form of the economy alters 

the relative pay-off of these processes - that 

patterns repeated at school may not reproduce 

patterns beyond school. 

4. How do we analyze ’class’ relative to other 

social forms, such as gender, ethnicity? 

In a recent overview of changing structures 

and processes of assessment, Patricia Broadfoot 

argues that the changing forms continue to 

reproduce the same class outcomes. (Broadfoot, 

1996) She entirely ignores the heated debate 

about gender and assessment, that has not only 

been a significant public issue for policy-making, 

but where there is some evidence that relative 

outcomes of the groups have had some change 

(seeYates 1997b). Again this raises, I think, 

53

The 12 to 18 

Project 13 

54 


questions about what is ’class’ in the contemporary 

economy. We can talk about class being gendered, 

or about gender taking classed forms, but we 

need to think about both the specificity of different 

groups, and also about what patterns and 

processes of power, privilege, disadvantage etc 

are being produced and recast here. 

The 12 to 18 Project was begun in 1993, and 

is investigating boys and girls at four different 

schools as they proceed through each year of 

their secondary schooling. We interview the students 

twice a year (and video-tape that), sometimes 

with friends, and are thus building up both 

a cross-sectional view of students at a particular 

age, as well as longitudinal evidence on how 

students with particular social characteristics and 

in particular schools change over time. There is 

no perfect study, and no one way to address the 

problems I’ve outlined above. In our study we 

do not observe the students in class or out of 

school; and we have information about their 

background and families only through what they 

tell us (see Yates and McLeod, 1996; McLeod 

and Yates, 1997). However, the study is set up 

to attempt to have some regard to the types of 

issues I have outlined. 

1. The selection of four schools and the ongoing 

comparative focus. 

In designing the study, we needed the scale to 

be sufficiently small for Julie and I to do all the 

interviews; but we were concerned about problems 

I have identified earlier: of focussing only 

on extremes; of conflating class and school; of 

taking a particular sub-group as archetypal of 

all. We therefore decided to base the ongoing 

study in four schools two of which do represent 

’extremes’ to some extent (an elite private school; 

and a technical school located in a poor area); 

but two of which are ’middle’ high schools, 

which draw on students from a range of backgrounds, 

and which do not preclude some 

students at least from being conventionally 

successful. Moreover, in terms of the students 

in our study, not all the students at the elite 

school are from a highly advantaged background 

(one has a father who teaches there, and lives in 

a distant and poorer part of the city); nor all the 

students at the ex-technical school from high 

disadvantage (one has a father who is an engineer, 

and has travelled overseas). Two of the schools are 

located in Melbourne, and two in a provincial 

city, enabling some differentiation in our study 

of how particular occupational and family 

backgrounds (categories) are worked out in 

practice and in particular contexts. All four of 

the school cohorts include at least one or two 

students who might potentially have gone to one


of the other schools. Through our close exposure 

to individuals over time, we can think, heuristically 

at least, about what effects particular schools 

are having both generally and on particular types 

of students. 

2. Having to theorize ’class’ processes or categories 

from students’ subjectivities. 

Although a limitation of our study is that 

we are working only with what students tell us 

in interviews, this might also be seen as a virtue. 

Rather than having their ’class’ pre-categorized, 

we have to try to understand what their particular 

location (economic, family, cultural capital, 

etc) actually means to them, and how it is 

working for them as they go through school. 

(Here, we are of course drawing on and in dialogue 

with the existing literature on these issues.) 

Students begin secondary school with different 

family-based knowledge and resources, 

and this was reflected in some of the answers 

students gave about what they might do in the 

future (be a ’barrister’ as compared with ’get a 

job’), or how they spent their time out of school 

(’We used to have a computer, but it broke, so I 

just go down to my friend’s house and play her 

Sega’); and they differ in how articulate they are, 

and how self-confident in their interactions with 

adults such as teachers and researchers (Yates and 

McLeod, 1996; McLeod and Yates, 1997). What 

do schools (and different schools) do in interaction 

with these differences? In year 7 we were 

interested in asking students about how they saw 

their school; what they thought it valued; what 

they thought of the opportunities it gave them. 

The answers certainly begin to undermine any 

crude ’school effectiveness’ idea that school 

effects are simply an outcome of what the school 

does organisationally or pedagogically. 

In terms of curriculum, for example, we 

found in year 7 that across all four schools the 

students tended to be rather bored with the 

academic subjects they had done before, and 

enthusiastic about new subjects which had a 

practical skills component. Of the schools in our 

study, the school that had the largest range of 

such subjects, and was best equipped here, was 

Blacktown Secondary 14 , the school that would 

generally be described as the most disadvantaged 

of the four in our study. When they were asked 

to talk about specific subjects, the students at 

this school were notably more enthusiastic than 

the students at the other schools, whereas the 

students at the private school took no technical 

subjects other than one period a week of computer 

55 

Vignettes from 

work in progress: 

Interactions of class 

and schooling: 

What school does, 

compared with how 

it is positioned.

56 


studies which they all reported as being badly 

taught by an incompetent teacher. The following 

year too, we found the students at Blacktown 

Secondary talking enthusiastically about a wellconstructed 

integrated humanities project they 

were doing. But the students’ sense of their 

futures, especially of whether they would 

complete school, bore little relation to how 

bored or interested they were. Those whose 

families were more educated took for granted 

that they would stay there; those whose family 

experience was of limited and alienating schooling 

did not. 

These unsurprising findings once again 

expose the shortcomings of the current policy 

rhetoric that assumes simply making parent and 

the local community the ’owner’ of schools will 

have similar effects across all schools. But they 

also, once again, set up the questions about what 

alternative we as researchers have to offer. Blacktown 

Secondary was making some effort to offer 

an ‘inclusive’ and ‘relevant’ curriculum. Our 

experience here brought to the fore the problem 

of just what else would be needed to fulfil the 

hopes of that earlier important Australian study 

of schooling inequality, to make such a school 

’organic’ to its community (Connell et.al., 

1982), and the problem of how to respond to 

Mac an Ghaill’s (1996) recent call for a new 

social democratic vision of schooling to set 

against the current vision of the new right 

A second issue that became apparent was the 

importance and self-fulfilling effects of school 

’reputation’. When we asked students in year 7 

’what do you think this school thinks is important?’, 

the most common answer given 15 was 

’uniform’. When we started the project, one of 

the schools in our study did not have a uniform 

- and indeed one of the reasons a number of 

’middle-class’ parents had chosen the school was 

its history of being more informal and ’arty’. 

However, the numbers of the school had dropped 

considerably in the face of outside pressures 

(the creation of a new public ’girls’ college’ - 

whose uniform included the straw boater usually 

associated with private schools), and its reputation 

for having a drug problem. In 1994, the 

first year of our project, there were only 8 girls 

in year 7, and there was a distinct possibility the 

school might not survive. That year, the school 

introduced a uniform and developed some public 

relations activity with primary schools near 

by. Now, four years later, it has a much larger 

population both in general, and of girls in the 

year of our cohort, with students having entered 

at all levels. Most of the students we interview 

were not in favour of the change to uniform; 

and most say that the school still has a con-


siderable drug problem - but in the eyes of 

parents, it is now a more desirable option, and 

the actual student composition as well as the 

expectations of parents about the school have 

changed. 

In the provincial city, this is even more of 

an issue. In our year 7 interviews, at Blacktown 

High, the secondary school which has a more 

’academic’ reputation, the issue of reputation 

seemed to be central in how students thought 

about their school. The students here talked at 

huge length about how their school measured 

up to the private schools; how it was like a private 

school (every interview answered the question 

about how the school compared to other schools, 

by mentioning that they had a boat shed, and 

took part in a rowing competition with private 

schools). The interviews alluded to ways the reputation 

issue affected what happened in this 

school. To be accepted as a pseudo-private school 

takes constant vigilance - much more work and 

effort than at the private school in our study, 

where there are generations of parents who 

affirm with little further effort the same story 

(that this is a ’good’ school). Also, from the 

interviews in these early years, the impression 

we had was that the focus here was very much on 

being seen to have good discipline (there was 

certainly as much bullying here as at the other 

school in our study in the same town, and more 

complaints of unfairnesses by teachers). The payoff 

for the attention to externals (and for having a 

certain history in the town) was a more selective 

population (that is, there was hot competition to 

get in this school as compared with the other one 

in our study), and a greater expectation by parents 

and students that homework would be done and 

good things achieved by being at this school. 

The interview that follows (with students 

in year 7) is characteristic. It suggests the 

subjective yearning to be judged as like private 

school kids; the false (from our experience) 

rumour mongering that the other schools are 

distinguished by being dirtier or having more 

smoking or worse teachers (rather than simply 

having a different history); the problem that even 

getting a better set of year 12 results does not 

count as much as having a boat shed: 

What do you think the school thinks is important?’ 

B: Um, I don’t know. Probably our appearance 

and what the public thinks. They’re always 

saying you’ve got to make a good impression 

on the public and that. 

J: And a lot of people call in and complain about 

things, about the school, yeah. And I was 

57

58 


surprised because I thought the school was 

pretty good and had a pretty good reputation. 

L: They expect a lot from us, because they’re 

saying the school has a good reputation. […] 

How do you think this school compared with other 

secondary schools? 

J: It compares pretty well, like we raced in the 

boat race. 

L: I raced in a boat race this year, I was a cox. 

Well we came second in our finals, and I think 

we did pretty well to be up there with them, 

like it was… 

B: …all other colleges and stuff, because like.. 

J: Grammar. 

L: Yeah, we raced against all private schools. 

J: Yeah, and all the kids from other schools have 

opinions about the other kids from other 

schools. Like we’d call kids who go to like 

the expensive schools, like Grammar and 

College. And we’d call them posh, and they’d 

call us Westies. Even though we’re not, they’d 

just call us like Free or something. Yeah, just 

cos like, they think that if we go to.. ’cos there 

were these kids and they were teasing me, they 

were saying that our parents didn’t have 

enough money to send me to a private school. 

Like, I think Blacktown High School is just 

as good as they are. 

L: I think Blacktown High School’s better. 

Because our boat sheds are really good. Some 

of them college boat sheds aren’t too good. 

And they’d say to us… 

J: Yeah, the boat shed is really cool. 

L: Yeah, it’s got two storeys in it. 

J: It has a really nice window and everything. 

How do you think this school compares B? 

B: Um, oh well the rest, like schools like 

College, like they’re more strict… 

J: So are we. 

B: Oh, some of them, like from schools like 

Central, they’re all a bit, you know, they swear 

and they’re smoking, but people from College, 

you don’t see them smoke as much as what 

you do from schools like Midlands and that. 

How do you think school compares to the nonprivate 

schools? 

B: Oh, I think they’re all pretty much the same. 

L: I think our school’s got a better reputation, 

’cos like South Tech… 

J: They might have a higher VCE pass rate.


L: Yeah, they have a higher VCE, but they don’t 

have like a too good a reputation. ’Cos all 

fights and stuff break out over there, and it’s 

a dirty school. That’s what a lot of people say 

and that. So I think we have a better reputation 

than a lot of other schools. 

J: I think probably some of the best high schools 

in Blacktown are probably Grammar and 

Blacktown High, and Chora College and all 

this. But I wouldn’t want to go to Central or 

South Tech, because they haven’t got very 

good grounds and buildings. Some of them, 

oh they have a few, but, and stuff. Oh, there’s 

just a rumour that they haven’t got very good 

teachers, and all of them smoke and dare 

other people to smoke, so they start smoking. 

L: Yeah, it’s just a dirty sort of school. 

(BHL.94a) 

By comparison, when we asked the students 

at the other school in this town (Blacktown 

Secondary) the same questions, we found a quite 

different set of answers. For one thing, their 

answers to the question about what the school 

thought was important consistently focussed on 

internal matters (particular subjects, for example) 

rather than how they appeared to the outside 

world; and the question about comparison with 

other schools did not engage them. Compared 

with the students at the first school, they did 

not see themselves as in the same race: 

Would you prefer to be at a private school? 

E: No way. 

C: No 

K: No. 

Why wouldn’t you, E? 

E: Um, ’cos all the snobs. Um, no I wouldn’t fit 

in. (BSE.94b) 

[They go on to tell about a cousin who was 

sent to a private school and rebelled and got 

expelled. They interpret this as being forced 

to do something you wouldn’t like, and 

understandably then you wouldn’t work:] 

K: Like you wouldn’t like it, because you don’t 

want to get sent there and your parents make 

you. You know, you don’t do any work, or 

you just start smokin’ or something like that. 

C: And then if it’s like in an all girls school, you 

don’t get to do the subjects like sheet metal 

work and all that. And they’re some of my 

favourite subjects, so.. 

59

Telling stories 

about class, 

schooling, 

inequality: 

60 


And so it would be boring? Because… 

E: You don’t have like [..] woodwork, sheetmetal 

and all that. 

C: Like there’s a whole tech work you wouldn’t 

know. (BSE.94b) 

Both theoretically and politically, it 

seems to me important to be approaching 

inequality today not as the story of a simple 

binary about successful elites and always already 

losers. Theoretically, we need to examine the 

criteria and themes around which such stories 

are told, and to take account, as I indicated 

earlier, of issues of economic and cultural change. 

Politically we need to undermine the commonsense 

idea that elite schools are successful because 

they are doing everything right, and the converse. 

In our interviews across the four schools in 

the early years of secondary school, hearing of 

their schooling experiences through the voices 

of a range of students in each of the schools, it 

was apparent that good and poor teaching was 

occurring at each one of the schools. At the elite 

school, for example, notwithstanding much talked 

about market relations and what they produce, 

students in a particular year (interviewed separately, 

and not part of the same friendship group) 

consistently talked about the poor teaching in two 

key subjects. In one case the teacher involved held 

a senior position in the school. A female student 

indicated at one stage that she was worried about 

being able to go on with subjects she needed in 

the senior years, because she had had the same 

maths teacher for a number of years, and was not 

being well taught, and her marks were getting 

worse - and she had just heard she would be having 

him again the following year. We asked whether 

she or her parents had raised this with the school. 

She said she had not because this teacher was 

someone with whom she was working a lot in her 

position as class captain and whom she otherwise 

liked, and 

I just find, I’ve had the same teacher twice in a 

row, and I’m finding him really hard to understand 

and um, he’s the sort of person who could 

get a little bit offended if I went and asked 

for...’cause I can’t, I know I’ve asked for help 

from him before and I just can’t understand it. 

Like last year it was all right, ’cause I had all 

my knowledge from Year 7, but this year...yeah, 

this year it’s a lot harder and it’s like really hard 

to ask, asking for someone else’s help, ’cause he 

might get a bit offended, so I’m struggling a 

bit in that. (Cli.96b) 

Here both the encouraged close relation 

and identification between families and the 

school; and also the gender themes of being a


middle-class ’good woman’ were working 

against the student’s own career interests (cf 

Gilligan et.al., 1990) 

Another student, talking about their ethics 

class, said this: 

… the teacher’s not very good, but sometimes 

it’s good when we just sit there the whole time 

having a discussion. Like once we got a list 

of the rights that people have in state schools. 

And they were really good rights. And we 

always say [to teachers], ‘Oh, you’re not 

allowed to do that’, but then they say, ‘This 

is a private school’. So bum! (CK.94b) 

Interestingly, something of this theme was 

also reflected in the way students at all three 

state schools often talked about private schools: 

they associated them with strictness and 

discipline which they criticized (and gave as a 

reason why they would not like to go there) 

but also envied. At Blacktown Secondary, for 

example, a boy was talking about how he 

thought the teachers there didn’t ‘care’ enough 

about the students, and gave as an example of 

this that you only got minor punishments for 

misdemeanours that would result in suspension 

at the private school. 

And although the market relationship 

between parents and school in the ‘independent’ 

school may give parents some power, and 

though the theme that this is costing money 

may be one parents tell to students to encourage 

sacrifice and compliance on their part, this is 

not always the result. 

I mean, like, we’re the ones paying for it. See 

they don’t let us… if we’re late for school we 

get punished for that. It shouldn’t be up to the 

teachers to punish you, it should be up to our 

parents, cos they’re the ones paying for it. If 

you’re late, it’s like it’s your fault. It’s not the 

teacher’s. You can’t just hand out detentions 

for being late for school. That’s pretty stupid. 

Like if you wag, I reckon you shouldn’t get 

anything for that. […] It’s like it’s a choice. If 

you don’t want to go to a class and you don’t 

go, how can they punish you? It’s up to your 

parents to say, ‘you shouldn’t have done that’… 

( Year 9 student, CM.96a) 

(In other words, this is an example which 

disrupts a story that the structural arrangements 

of elite schools are a homogenous model for the 

most effective schooling.) 

Both directly, through the subjects they offer, 

and indirectly, schools do contribute to the values 

61

62 


students hold: their sense of society, their sense 

of their own possibilities, their ‘class consciousness’, 

their ‘gender identity’, etc. For example, 

in year 7, Blacktown Secondary offered a large 

range of technical subjects: sheetmetal, woodwork, 

textiles, systems technology, information 

technology, home economics, 3D art. In year 7 

they are doing spreadsheets and learning 

keyboarding. Many of the students are thinking 

about future jobs in related areas, and in 

questions about school comparisons they 

frequently comment favourably on these 

subjects and on how well-equipped the school 

is. And yet, in relation to the question on ‘what 

does this school think is important?’, one student 

says this: 

Maths […] kind of science, maths, social ed 

and English […] They sort of think them 

subjects are the main ones, even though, you 

know, most people don’t like the main subjects. 

(BSE.94a) 

What the student is saying here of course 

may not be in a simple way a reflection of what 

this school ‘thinks’ or even practices - it may equally 

be the result of historical and contemporary broader 

discourses about what school is about, and 

what matters. 

At the private school too, the students also 

saw themselves as benefiting by having a wellequipped 

school (’Like in a state school you 

probably wouldn’t have two really well kept ovals 

and a swimming pool and tennis courts, netball 

courts, basketball courts, stuff like that’) and a 

wider than normal range of options, though the 

breadth in this case was in the arts (and indeed 

the participation here was not optional). The 

students did only a single computing period per 

week, and none of the manual technical subjects 

- but no one commented on the latter as a lack. 

This is how one student interpreted the point 

of the breadth of activities they did take: 

It’s like introducing you to other sports so, 

in case you want to learn them later, or you 

go to a place where a lot of people play it and 

you want to join in. (CM.94b) 

In Blacktown Secondary then, students are 

learning a wide range of subjects, which they 

themselves see as useful, but also in some cases 

having a sense that other things may be judged 

as more important; in the private school, 

students have a confidence that they are being 

offered a thought-out program of the things that 

will bring them benefit in their adult life, and that 

discounts as unimportant anything not offered.


The school effect on students’ thinking is 

becoming more apparent in our recent interviews 

(at the end of their year 10). We have now 

been talking to the students over four years, and 

have a sense of their individual family values as 

well as material arrangements, and the ways that 

these vary considerably across the students we 

interview in each particular school. Given this, 

it is interesting how answers to certain questions 

now appear to be coming together by school. 

This was particularly apparent in relation to a 

question we asked about their views on longterm 

unemployment (whether they saw it as an 

issue for Australia; what they saw as its causes; 

whether they saw it as an issue for their own 

lives). To these questions, every one of the 

students at the private school accounted for 

unemployment in terms of motivation and 

effort; did not know long-term unemployed 

(though some did have parents who had lost jobs 

through recent redundancies and political 

changes), and did not expect it to be an issue in 

their own lives. At the urban high school, every 

one of the students in our study (again representing 

differences of gender, ethnicity, parental 

occupation) accounted for unemployment in 

structural rather than individual terms. Most, however, 

did not expect it to be an issue for their 

own life. In these two schools we might detect 

some effect of school values: the private school 

stressing individual effort and application; the 

particular high school promoting a rather leftwing 

vision of the world, which down-played 

individual responsibility. 

In Blacktown however, the answers to this 

question were more common between the two 

schools I contrasted in an earlier section of this 

paper. Here the effect of students’ more direct 

experience with work and unemployment 

patterns in the town was strong; as was the fact 

that both schools offer dual accreditation programs 

in the senior years, and often use work experience 

as a way to introduce students to employers and 

to apprenticeship opportunities. These students 

all knew unemployed people. However they did 

not give the left liberal answer of the Melbourne 

high school students. They talked concretely 

about the fact that some people were not trying 

to get work - for example by turning up to interviews 

with dirty clothes, and that unemployment 

might be the result of not having qualifications, 

or of not making an effort. But both directly 

and indirectly they conveyed a sense that this 

was not the whole story - that there was also 

some problem of not enough jobs to go around, 

and some worries in their own cases about 

what would happen to them. 

63

Concluding 

comments on 

’class’ 

’Cultural 

capital’ 

64 


At the beginning of the paper I talked about 

two different types of questions I am interested 

in, the question of what class looks like today 

and whether it is a useful concept; and the 

question of how schooling is implicated in 

processes of social inequality. Clearly the form 

of our study – small in numbers and interviewbased 

– allows only one point of entry to 

answering these questions, and the vignettes I 

have presented above are more directly 

addressing the latter set of questions than the 

former. In this final section, I will simply signal 

some themes of relevance to the first of my 

questions. 

Our study offers a chance to look again at 

concepts from the literature. For example, in the 

brief quote offered earlier about the student with 

the broken computer, we can hear the 

combination of both [lack of] material and 

cultural capital as it impacts on schools. Many 

of the students when they come to this school 

do not have expensive computers, and their 

understanding of these resources is of the separate 

games units rather than seeing their parents 

using word-processors or spreadsheets or accessing 

email. Similarly, the familiar themes about this 

process are present in one of our ’middle’ schools, 

where a student whose father is a psychologist, 

was able to compensate for his lack of intellectual 

skill by a tailored training course which is now 

setting him up as a landscape gardener. 

But in another case at the same school, a 

student whose mother’s family were all university 

graduates, and who wants to be a scientist or a 

doctor, is having a hard time because he is failing 

to understand what the school requires. In year 

7, he was spending his recesses by himself, trying 

to memorize the distance to each of the planets, 

convinced that this was a step to becoming a 

successful scientist. In year 10, he is concerned 

that he submitted a very long project on nuclear 

energy, but only got a B because the teacher considered 

much of it irrelevant. The problem is 

that the boy in question came from Sri Lanka: 

what had been valued at his previous school, is 

not valued at this particular school. Here some 

of the processes Bourdieu described in terms of 

class are at work - but it makes little sense to 

describe them in terms of class. But it is a case 

where lack of know-how is strongly disadvantaging 

this student - not just because he has trouble 

’reading’ what is required by the school, but 

because his parents’ ’choice’ of schools (the 

supposed guarantor of quality in current lines 

of policy thinking) has sent him to a school 

whose formal and peer culture is most alien to the 

good behaviour and formal compliance he prefers.


Again at this school, another boy whose 

parents are professional shows examples of some 

strains engendered by ’new middle class’ modes 

which are reminiscent of Basil Bernstein’s work. 

He values what the school values: self-direction, 

flexibility, informality, mutual respect - but he 

is simultaneously concerned that these modes 

have led him to not doing enough work (’old 

middle-class, in Bernstein’s terms), and getting 

into habits that he is finding very difficult to 

turn around. 

In the feminist literature in particular there 

has been an interest in understanding class as a 

gendered phenomenon, and also in examining 

some changes in the wake of the feminist 

movement of recent decades. Here the answers 

students give to open questions about how they 

think or daydream about the future are of interest, 

and ones we will be attempting to analyse 

more closely in future papers. In year 8, the 

middle class girls’ answers were full of strong 

images of autonomy and adventure: travel, 

driving, bungy jumping, going into space. By 

contrast, some of the (rural and provincial) 

working class boys in our study returned again 

and again to their hopes of a successful family 

life 16 . A number of things are at work here - the 

effects of the campaigns of encouragement to 

girls to broaden their horizons - alongside the 

more personal dynamics of wishing to escape 

the tighter control of their mothers; and for the 

boys in question, the fact that their own families 

have been split up, as well as affected by 

unemployment. 

At year 10, not one of the students in our study 

wants to be a teacher or a nurse, and few aspire 

to work in ’public service’ jobs. A number are 

intent on jobs in ’the hospitality industry’; a 

number of students of middle-class background 

are talking about preferring not to have a fulltime 

job, but a more limited and flexible one; 

and one of the female students at the private 

school is intent on becoming a naturopath. In 

pathways terms, all students at the private school 

(and their friends) are likely to remain to 

complete year 12 (though one has transferred 

to a different private school to do this); at the 

urban high school, a couple are considering 

changing to a TAFE institution to do their final 

years; and in Blacktown some students are 

embarking on dual accreditation or training 

courses, and one or two may drop out altogether. 

The theorising of what all this means 

remains to be done… 

This paper arises out of work being done 

jointly with Julie McLeod, and has benefited by 

discussions with her. It was originally presented 

65 

Changing 

forms of 

gendered 

class identity 

Changes in 

the structure 

of jobs 

Acknowledgement

References 

66 


as a paper to the annual conference of the Australian 

Association for Research in Education, 

Brisbane, 1997; and discussed further in 1999 

in a seminar presentation at Umeå University. 

10 See, for example, Teese et.al. (1995), Connell (1995), 

Dwyer (1995). 

11 These were Smokes and Lollies (when the girls were 

fourteen); Fourteen’s Good, Eighten’s Better (at eighteen); 

Bingo, Bridesmaids and Braces (at 25); and Not Fourteen 

Again (when they were in their mid 30s, and two of 

them had fourteen year old daughters). (This last film 

was released in 1996, when we were in year three of 

our project.) 

12 I found particularly useful an article by Ian Watson 

(1993), reviewing and critiquing the Birmingham 

ethnographic tradition. In this article (and in some 

other important recent contributions by Mac an Ghaill 

(1996), Skeggs (1997), Steedman, Walkerdine and 

others) alongside the critique of 60s and 70s sociology, 

there is, equally, a strong case being made for the 

significance of class/inequality as an issue that needs 

to be prominent but refined today. 

13 The 12 to 18 Project is funded by the Australian 

Research Council with additional support from La 

Trobe University, Deakin University, and the 

University of Technology, Sydney. The research itself 

(all interviewing and analysis) is being carried out by 

the two principal researchers, Lyn Yates (La Trobe 

University) and Julie McLeod (Deakin University). 

This has been and is being supported by administrative 

and library assistance from Kathleen Orr, Karen 

Halasa, Geraldine Ditchburn and Esther Faye , Jasmina 

Radulovic, Christine Brew and transcription typing by 

Terri Yates. 

14 All names have been changed. 

15 Across all four schools, though somewhat less 

frequently at Blacktown Secondary, whose uniform was 

a fairly minimal one of windcheater in the right colour 

and black shoes - but even here students complained 

about the emphasis put on this. 

16 But these boys’ daydreams about family do not have 

the same markers of patriarchy and extreme antifeminism 

noted in some of the American literature 

(Weis, 1993) . 

BROADFOOT, P.M. (1996) 

Education, Assessment and Society: a sociological 

analysis.(Buckingham, Open University Press). 

CONNELL, R.W. (1993) 

Schools and Social Justice (Sydney, Pluto Press). 

CONNELL, R.W., ASHENDEN,D., KESSLER,S. 

& DOWSETT, G.W. (1982) 

Making the Difference: schools, families 

and social division. (Sydney, Allen & Unwin) 

DWYER, P. (1995) 

’Pathways in postcompulsory education’, Australian 

Journal of Education 39 (2), 146-162. 

GILLIGAN,C., LYONS,N. & HANMER,T.J. (eds) 

(1990) Making connections. (Cambridge Mass, Harvard 

University Press).

MCLEOD, J. & YATES,L. (forthcoming 1997) 

’Can we find out about girls and boys today - or must 

we settle for just talking about ourselves? Dilemmas 

of a feminist, qualitative, longitudinal research project’, 

Australian Educational Researcher. 

MAC AN GHAILL, M. (1996) 

’Sociology of education, state schooling and social 

class: beyond critiques of the New Right hegemony’, 

British Journal of Sociology of Education, 17 (2), 163-176. 

REAY,D. (1996) 

’Dealing with difficult differences: reflexivity and social 

class in feminist research’, Feminism and Psychology, 

6 (3), 443-456. 

SKEGGS,.B (1997) 

Formations of Class and Gender: becoming respectable. 

(London, Sage). 

TEESE, R., DAVIES,M., CHARLTON,M. & 

POLESEL,J. (1995) 

Who wins at school? Girls and boys in Australian 

secondary education. (Melbourne University 

Dept of Education Policy and Management.) 

WALKERDINE, V. & LUCEY,H. (1989) 

Democracy in the Kitchen: regulating mothers and 

socialising daughters. (London, Virago). 

WATSON,I. (1993) 

’Education, class and culture: the Birmingham 

ethnographic tradition and the problem of the new 

middle class’, British Journal of Sociology of Education, 

14 (2), 179-197. 

WYN, J. (1997) 

‘Transition and young women’, unpublished paper 

presented to La Trobe University faculty seminar. 

YATES,L. (1997a) 

’Gender equity and the boys debate: what sort of 

challenge is it?’ British Journal of sociology of Education, 

18 (3), 337-347. 

YATES, L. (1997b) 

’Review of Education, Assessment and Society’, British 

Journal of Sociology of Education, 18 (3), 435-439. 

YATES, L. & LEDER,G.C. (1996) 

Student Pathways: a review and overview of national 

databases on gender equity. (Canberra, ACT 

Dept of Education and Training). 

YATES,L. & MCLEOD,J. (1996) 

’”And how would you describe yourself?” Researchers 

and researched in the first stages of a longitudinal, 

qualitative research study’, Australian Journal of 

Education 40 (1), 88-103. 

67

Recensioner 

Didaktikens carpe diem 

Att fånga den didaktiska vardagen 

(Studentlitteratur, 1999) . 

Ett fortbildningsprojekt, Nätverk 0-9-skolan, 

vid Institutionen för metodik i lärarutbildningen 

vid Göteborgs universitet, har resulterat 

i ett antal aktuella artiklar om skola och skolutveckling 

i grundskolan. Dessa publiceras nu 

i bokform med titeln Didaktikens carpe diem. 

Samlingen innehåller elva olika artiklar, baserade 

på lärares och skolledares forskning kring 

olika skolfrågor. Boken kan sägas vara en provkarta 

över ämnesområden och problem som just 

nu diskuteras i lokala skolutvecklingsprogram 

och vid lärarutbildningar i hela landet. Den 

övergripande tanken i boken är genomförandet 

av den decentraliserade och lokalt utformade 0- 

9-skolan. 

Hur organiserar och genomför en kommun 

förverkligandet av 0-9 skolan? Exemplet 

Trollhättan beskriver hur man utifrån en helhetssyn 

på elevers lärande organiserar alla kraf- 


ter i skolan att samverka för elevers lärande. Hur 

får man omsorg och undervisning att fungera 

tillsammans? Hur kan man utveckla elevers lärande 

och hur ska en god undervisning se ut i 

dagens skola? Katarina Lundell, som redovisar 

två undersökningar om hur elever ser på sin skola 

och relationerna där, menar att skoltrivseln avtar 

ju högre upp i åldrarna man kommer. Den 

fråga man då ställer sig är vad det är som gör att 

en skola upplevs som bra ur elevers perspektiv? 

Individen har en framträdande plats i Lpo 94. 

Undervisningen skall utgå från varje barns behov 

och förmåga. Många olika begrepp används; 

individualiserad undervisning, individanpassad 

undervisningetc. Artikeln ”Den individanpassade 

0-9 skolan” försöker fånga begreppet individanpassat 

arbetssätt och redovisar en undersökning 

bland skolpolitiker, tjänstemän och lärare 

i Skövde kommun. Författarna förespråkar begreppet 

individanpassat lärande och redovisar 

förutsättningar och möjligheter för att utveckla 

detta i grundskolan. 

69

70 

Recension 

Ann Högberg och Birgitta Linde presenterar 

i sin ”Lärarkompetens i förändring - ur 

lärarperspektiv” en intervjustudie av 21 lärare, 

vilka alla arbetat minst 25 år i skolan. De ger sin 

syn dels på lärararbetets förändringar under de 

senaste tio åren, dels hur de själva förändrats. 

Enligt lärarnas sätt att se på saken har skolan 

fått ett ökat socialt ansvar. Allt fler barn mår 

dåligt och eleverna upplevs som tröttare, mer 

splittrade och okoncentrerade. Barnens kontakter 

med vuxna är också få. Samtidigt menar lärarna 

att många barn idag är friare, öppnare och 

spontanare än för tio år sedan, men att de pedagogiska 

frågorna fått träda tillbaka för organisationsfrågor. 

Styrdokumentens uppnåendemål 

upplevs som positiva samtidigt som läroplanen 

tolkas olika från skola till skola. Skolledningen 

upplevs idag ha en mer avspänd relation till 

medarbetarna på skolorna, samtidigt som pressen 

och tidsbristen i skolledararbetet gjort ledningen 

allt mer osynlig i den dagliga verksamheten. 

Många lärare menar att skolledningens 

arbetsuppgifter delegeras ”nedåt” till arbetslagen, 

som får ett större ansvar för personalvård, elevvård 

och den pedagogiska utvecklingen. 

Några av artiklarna behandlar begreppet social 

kompetens. Författarna menar att vi måste finna 

metoder att stärka elevens förmåga att nå social 

kompetens, som exemplifieras med begrepp som 

intuition, empati, kreativitet, förändringsbenägenhet, 

flexibilitet och förmågan att arbeta 

i arbetslag. Trots en viss oklarhet i framställningen 

och frånvaro av kopplingar till konkret 

innehåll och tydlig riktning, menar författarna 

att de fyra kunskapsformerna som beskrivs i 

Lpo 94 bör utökas med ytterligare en, nämligen 

social kompetens. 

Hyltegen och Kroksmark reser i bokens avslutande 

kapitel frågan, vad det är som krävs av 

skolans lärare och skolan som lärande organisation 

för att på ett godtagbart sätt klara och kontrollera 

i vilken utsträckning som den enskilda 

eleven når de i läroplanen uppsatta kollektiva 

målen att uppnå. De menar att läroplanen byggt 

in en motsättning mellan de övergripande målen, 

vilka saknar beskrivna uppnåendemål, och 

de traditionella skolämnesmålen som beskrivs i 

kurplaner för ämnen. Författarna gör en kvantitativ 

läsanalytisk studie av Lpo 94, där uppnåendemålen 

för samtliga 19 skolämnen i åk 5 och 

åk 9 tolkas och kategoriseras i ett antal krav som 

alla elever skall nå i slutet av årskurs 5 och 9. 

Sammantaget omfattar skolämnenas kursplanemål 

inte mindre än 749 olika krav på eleven. 

Att kunna något utgör det absolut mest frekventa 

kravet och förståelsekunskapen är den kategori 

som av författarna betecknas som i det närmaste 

helt försumbar. De menar att läroplanen genom

Recension 

kursplanerna i allt väsentligt styr skolans arbete 

mot faktakunskaper. Kraven som ställs på 

eleverna är många och de är dessutom nödvändiga 

att tolka för att kunna göras operativa i 

klassrummet av lärare och elever. Författarna 

menar vidare att de övergripande målen för 

skolan i skollag och i mål- och riktlinjer i stort 

saknar betydelse i det praktiska lärararbetet. 

Kursplanemålen styr och det är inte så märkligt, 

eftersom dessa konkretiseras i betygskriterier, 

ämnesindelningen och det faktum att 

de är förpliktigande för lärarna. Författarna 

menar att den pedagogiska och didaktiska forskningen 

har visat att individens förmåga och kompetens 

i att använda olika metoder och strategier 

för att lära sig att förstå och handla i en 

komplex vardagsvärld är den mest grundläggande 

kunskapskomponenten i det postmoderna samhället. 

Sammanfattningsvis kan man säga att boken 

utgör en aktuell översikt över visioner och 

problemanalyser i en decentraliserad grundskola, 

som är ständigt utsatt för förändrings- och utvecklingskrav 

från olika intressenter. Man kan fråga 

sig om det är möjligt för lärare, i ett aldrig så väl 

fungerande och kompetent arbetslag, att leva 

upp till alla de krav och goda ambitioner som 

stat, kommun och pedagogiska visionärer kräver? 

Bokens olika teman kan belysas och 

problematiseras ytterligare i lärarutbildning och 

fortbildning och Didaktikens carpe diem är en 

inspirationskälla för lokala diskussioner, där även 

lokala erfarenheter bör ha sin givna plats. 

Lars-Åke Pennlert 

71

72 

Recension 

Bra matematik för alla. 

Nödvändig för elever med 

inlärningssvårigheter 

(Studentlitteratur, 1999) 

Gudrun Malmer är unik i svensk skolutveckling 

och en matematikpedagog i ordets 

bästa bemärkelse. Hon har en 50-årig aktiv verksamhet 

inom det svenska utbildningsväsendet 

bakom sig, bland annat som folkskollärare, 

övningsskolelärare, seminarielärare, speciallärare 

och rektor. Hon är fortfarande verksam som 

inspirerande och analyserande lärarfortbildare 

och femton år efter sin pensionsavgång en av 

landets mest efterfrågade föreläsare. 

Gudrun Malmers har som syfte att ge förslag 

till och beskriva arbetssätt som kan gagna alla 

elever, men som är speciellt nödvändiga för elever 

som har någon form av inlärningssvårigheter. 

Malmer anser att det är nödvändigt och angeläget 

att så tidigt som möjligt vidta åtgärder för att underlätta 

och avhjälpa sådana hinder. 


Under rubriken ”Mål” i den förra läroplanen 

för grundskolan, Lgr 80 (s.98), står något 

som författarinnan ser som angeläget att ta fasta 

på, nämligen att matematik ingår i grundskolans 

undervisning därför att matematik kan användas 

för att beskriva verkligheten och för att 

beräkna följderna av olika handlingar. Denna i 

och för sig ganska omatematiska formulering 

anger två väsentliga mål; ett språkligt/episkt och 

ett matematiskt/logiskt. Här lyfts helt klart språkets 

betydelse fram och budskapet blir, att för 

att uppnå ett harmoniskt förhållande som gagnar 

all inlärning måste lärare och elever kunna 

mötas i tanke och språk. Vision och verklighet 

är ibland långt ifrån varandra. Malmer konstaterar 

att det fortfarande räknas (flyttas siffror) i 

långt större utsträckning än vad som kan vara 

rimligt och att för lite tid ägnas åt att uppöva 

det logiska tänkandet. Det är för mycket sifferexercis 

och för lite verklig taluppfattning. Den 

formella matematiken dominerar på bekostnad

Recension 

av kreativitet och fantasi. Skolmatematiken ligger 

för långt ifrån elevernas verklighet, både rent 

språkligt och erfarenhetsmässigt. Laborativa och 

undersökande moment förekommer i alltför 

liten utsträckning 

Detta är ord och inga visor, men det stannar 

definitivt inte här. Hela boken genomsyras 

av konkreta tankar och förslag på matematikundervisningens 

innehåll och synliggör undervisningens 

möjligheter. Att det tyvärr sker både 

för stor och för tidig utslagning i matematik tror 

författarinnan till stor del beror på att eleverna 

inte får den tid och det stöd de behöver för att 

befästa grundläggande begrepp. Hon talar om 

olika inlärningsnivåer som bör beaktas. Det 

handlar om erfarenheter, ordförråd, associationer, 

konkret handlande, representationsformer, 

abstrakt symbolspråk, tillämpning och kommunikation. 

Språket har en bärande roll i matematiken 

och den uppdelning som än så länge finns i 

grundskollärarutbildningen (sv/so och ma/no) 

kan, om man inte vidtar åtgärder för att överbrygga 

dem, medföra att klyftan mellan de två 

kommunikationsämnena får negativa effekter. 

Då man talar om matematiken som språk tänker 

man kanske bara på det verbala språket, men 

glömmer att det också finns andra represen- 

tationsformer, som laboration, dramatisering, 

bildframställning etc. I Lpo 94 betonas starkare 

än tidigare betydelsen av att behärska språket 

för att förstå, värdera och använda information, 

för att diskutera och argumentera och aktivt och 

medvetet kunna delta i olika beslutsprocesser i 

samhället. Sådan kompetens är i själva verket 

en viktig förutsättning för bevarandet av demokratin 

i vårt samhälle. Vilken roll kan då matematiken 

ha i detta sammanhang? Är det som 

Gudrun Malmer tror att vi står inför ett trendbrott, 

där matematiken kommer att fokusera allt 

mer på tänkandet och allt mindre på det mekaniska 

räknandet? Skolan har länge betonat vikten 

av att ”tala matematik”, och denna aktivitet 

kan också ta formen av samtal, diskussion och 

argumentation. Att formulera tankar i ord, 

muntligt eller skriftligt, har en väsentlig betydelse 

för utvecklandet av tankeprocessen. Andras 

reaktioner och åsikter tvingar oss att förtydliga 

det egna ställningstagandet och utvecklar 

därmed också tänkandet och möjligheten till 

ett fördjupat lärande. 

I sin bok diskuterar Gudrun Malmer begreppen 

dyslexi och dyskalkyli. Dyskalkyli är ett för 

skolvärlden tämligen nytt begrepp och här finns 

som väntat en hel del tolkningar. Enligt Nationalencyklopedin 

(1991, s213) innebär dyskalkyli: 

specifika räknesvårigheter, som kan innefatta 

73

74 

Recension 

problem med att skriva siffror i rätt ordning, 

problem med att uppfatta och avläsa numeriska 

uttryck eller svårigheter att utföra enkla räkneoperationer. 

Ibland kan störningar i räkneförmågan 

uppstå vid skador i speciella delar av 

hjärnan. Denna beskrivning talar om specifika 

svårigheter, varmed menas att avvikelse i prestation 

endast begränsas till matematik. Sådana fall 

anses idag sällsynta. De åtgärder Malmer fokuserar 

på är både av psykosocial och pedagogisk 

natur. Lärare har sin kompetens på den pedagogiska 

sidan och där bör man, utifrån elevens 

bästa, i möjligaste mån få stöd och hjälp av 

specialpedagoger. Det pedagogiska åtgärdsprogrammet 

ska här ligga till grund för de nödvändiga 

insatserna. Här talar hon om att ge 

eleven möjlighet att visa sin kunskap, att som 

lärare ha gedigna matematikkunskaper (specifikt 

de elementära momenten) liksom goda kunskaper 

om barns inlärningsbetingelser, men även 

att som lärare kunna tydliggöra och visualisera 

de matematiska processerna och tillämpa ett 

diagnostiskt arbetssätt 

Boken ger många praktiska anvisningar. 

Förhoppningen är att andra ska få lust och inspiration 

att pröva ett mera kreativt och elevcentrerat 

arbetssätt i matematik och kanske därmed 

få elever att upptäcka att matematik faktiskt 

kan vara roligt. I det sammanhanget vill 

jag gärna framhålla lärarens oerhört viktiga roll 

för att skapa en verkligt god miljö för lärande. I 

en sådan kan också elever med inlärningshinder 

och svårigheter känna sig accepterade och 

bejakade. Då frigörs krafter och de kan i varje 

fall prestera optimalt i förhållande till sina förutsättningar. 

Längre än så kan vi knappast nå i 

vår lärargärning! 

Lili-Ann Kling

Recension 

Barn i skola och fritidshem 

– En studie kring samverkan 

(HLS förlag, Stockholm 2000. 

Studies in Educational Sciences 22) 

Samarbete mellan skola och fritidshem förespråkades 

redan i SIA-utredningen på 70-talet. 

Det blev inte förrän i början av 90-talet, i 

samband med Skolbarnsomsorgskommitténs 

uppdrag att ”följa, stimulera och påskynda en 

utveckling mot en organisatoriskt och pedagogiskt 

samlad verksamhet för skola och barnomsorg”, 

som samverkan mer på allvar kom tillstånd. 

Därefter har skola och fritidshem på olika 

sätt kommit varandra närmare och förändringar 

syns på alla nivåer. Idag är lagstiftning och tillsynsmyndighet 

gemensam liksom lokala politiska 

nämnder och förvaltningar. Alltfler grundskollärare 

och fritidspedaggoger återfinns idag i 

samma arbetslag. Det finns både möjligheter och 

problem med att två verksamheter, med olika 


traditioner och tidigare olika styrningar, förs 

samman för att hitta samarbetsformer som ska 

generera ekonomiska, men likväl också pedagogiska 

vinster. 

Vad som händer i mötet mellan de olika 

yrkeskategorierna och hur samarbetet dem emellan 

utvecklas är intressant och naturligtvis väsentligt 

att följa. Monica Hansens Yrkeskulturer 

i möte, läraren, fritidspedagogen och samverkan 

(1999) och Finn Calanders Från fritidens pedagog 

till hjälplärare (1999) har bidragit till att synliggöra 

de svårigheter som kan uppstå i mötet 

mellan yrkeskategorierna och om de motsättningar 

som finns mellan fritidspedagogernas och 

grundskollärarnas skilda yrkesinnehåll och yrkestraditioner 

samt status och makt. Det är två 

mycket läsvärda och intressanta avhandlingar för 

dem som vill förstå det som händer ute i skolorna 

idag, då det gäller samarbetet mellan pedagogerna 

inom fritidshem och skola. 

75

76 

Recension 

Tillsammans med Anita Söderlund avhandling 

Barn i skola och fritidshem – En studie kring 

samverkan tillgodoses därmed tre olika perspektiv 

på integrering och samverkan, där Finn 

Callander ger en intressant och möjlig tolkning, 

Monica Hansen behandlar pedagogerna och 

Anita Söderlund studerar barnens eventuella 

vinster i en integrerad verksamhet. Hur är det 

idag? Har barn fått en skola med bättre betingelser 

för en social utveckling och lärande i och 

med samverkan mellan fritidshem och skola? 

Anita Söderlunds avhandling är en mycket 

välkommen studie, eftersom den just fokuserar 

på barnen och vilka konsekvenser samverkan 

mellan skola och fritidshem kan få för dem. 

Huvudsyftet har varit att undersöka huruvida 

tre olika organisatoriska samarbetsmodeller 

mellan fritidshem och skola, integrerade, samverkande 

och skolor med blandat samarbete, har 

haft någon betydelse för barnens skolkunskaper, 

trivsel och allmänna upplevelse av skola och fritidshem, 

dels kortsiktigt i årskurs tre och dels 

långsiktigt i årskurs sex. 

Anita Söderlund har använt sig av Bromfenbrenners 

utvecklingsekologiska modell som 

teoretisk referensram för sin avhandling. Den 

betonar miljöns betydelse liksom betydelsen av 

samspelet mellan individ och miljö för indivi- 

ders utveckling. Ett nära samarbete mellan vuxna 

(t ex lärare och fritidspedagoger) kan bidra till 

att skapa en miljö som befrämjar utveckling. 

Anita Söderlund använder Bronfenbrenners 

konstruerade hypoteser kring vad som kan gynna 

och underlätta barns utveckling, däribland dem 

som rör länkbegreppet och återfinns inom 

mesosystemets ram. Bronfenbrenners ekologiska 

modell rymmer fyra olika nivåer eller system; 

micro, meso, exo och makro. Författaren belyser 

dem alla. Mesosystemet utgörs av de relationer 

som finns mellan olika närmiljöer som skola, 

hem och kamratgrupp, där barnet finns och agerar. 

Ett nära samarbete mellan vuxna som arbetar 

med barnen skulle då ge positiva utvecklingsmöjligheter. 

Vidare gynnas barnen av att göra 

saker tillsammans med vuxna om det sker under 

trygga förhållanden. 

I sin analys har Anita Söderlund också beaktat 

betydelsen av barnens socioekonomiska 

bakgrund. Här har skol- och bostadsområdet används 

som mått (förvisso ett grovt mått) och 

författaren ställer också frågan om det föreligger 

skillnader hos barnen när det gäller prestationer, 

trivsel och allmänna upplevelser som kan 

relateras till vilket område barnen kommer ifrån? 

Den sista frågeställningen som författaren arbetat 

med gäller om det finns skillnader mellan 

barn som haft fritidshem och barn som inte haft

Recension 

fritidshem, när det gäller deras inställning till 

skolämnen, skolprestationer, trivsel, självförtroende 

och kamratrelationer. 

Det empiriska materialet är hämtat ur bl a 

Skolbomsprojektet, vars övergripande syfte var 

att utvärdera konsekvenser av olika organisationsformer 

av samverkan skola – fritidshem, 

exempelvis elevers skolprestationer och sociala 

utveckling. Projektet pågick under en 4-årsperiod 

och bestod alltså av tre delar med fokus 

på elever, föräldrar och personal, varav Söderlund 

svarade för insamling, bearbetning och redovisning 

av resultat som rörde eleverna. Merparten 

av materialet som används i avhandlingen 

består av enkäter, som i första hand är besvarade 

av eleverna. Lärarna har bidragit med skattningar 

av elevernas kunskaper i skolämnen samt bedömningar 

av barnens nuvarande sociala kompetens 

och deras relationer till kamrater. 

I studien ingår c:a 1200 barn från årskurs tre 

och c:a 300 barn från årskurs sex. Nio olika skolor 

är representerade och de är valda utifrån tre 

olika samarbetsmodellerna (integrerade, samverkande 

och blandade), vilka återfinns i tre olika 

bostadsområden, nämligen i innerstad, förort 

samt förort med hög andel invandrare – mångkulturellt 

område. Integrerade skolor kännetecknas 

av att personalen arbetar i arbetslag och har 

gemensamt ansvar för barnens hela dag och termin. 

Man har gemensam planering minst en 

gång i veckan och fritidspedagogen finns minst 

6 timmar i klassrummet och grundskolläraren 

minst 6 timmar på fritidshemmet i veckan. Samverkande 

skolor kännetecknas av att man inte 

arbetar i arbetslag. Man har gemensam planering 

dock mer sällan än den integrerade, fritidspedagogen 

finns i klassrummet men inte lika 

ofta och grundskolläraren finns inte alls i fritidshemmet. 

Blandade skolor kännetecknas av att det 

finns några klasser som har ett närmare samarbete 

mellan skola och fritidshem. Men det finns 

också klasser där ett mer sporadiskt samarbete 

förekommer. 

Då det gäller elevernas skolprestationer har 

provresultat i matematik och svenska årskurs 3 

använts. Det är dock andra forskare från Lärarhögskolan 

i Stockholm som gjort dessa studier. 

Söderlund har kompletterat med skattningar 

gjorda av lärare i årskurs 6. Övriga variabler 

som förutom skolprestationer återfinns i 

studien, är trivsel, social kompetens, kamratrelationer 

och mobbing, demokratifrågor och 

kontinuitetsfrågor. Här består empirin av elevenkäter 

och lärarskattningar. Material som samlats 

in har kodats och bearbetats statistiskt och 

Chi2 har använts som signifikanstest vid analys 

av skillnader i elev- och lärarsvar relaterade 

77

78 

Recension 

tillsamarbetsform, bostadsområde och erfarenhet 

av fritidshem. 

Söderlunds studie ger inga mätbara resultat 

som visar på skillnader i barns kunskaper i matematik 

och svenska, relaterat till samarbetsformer, 

inte heller när det gäller trivsel. Däremot 

framkommer skillnader, som går att relatera till 

den typ av område barnen vuxit upp i. Barn i 

det mångkulturella området presterar sämre i 

skolan, men synes trivas bättre i både skola och 

på fritidshem, jämfört med barn från innerstadsområdet. 

Utifrån lärarnas skattningar av elevernas 

kunskapsnivåer finns en viss skillnad i slöjd 

och idrott samt i musik. Barn från integrerade 

och samverkande modeller ligger över eller 

mycket över genomsnittet. Lärarna har också 

skattat hur frimodiga barnen är liksom hur nöjda 

de är med sig själva och sina prestationer. Här 

finns ingen skillnad mellan de olika samarbetsformerna. 

Dock finns en skillnad mellan barn i 

årskurs sex, som har fritidshemserfarenhet och 

barn som inte varit på fritidshem. Både i barnens 

egna och lärarnas skattningar förefaller det 

som att barn med fritidshemserfarenhet är mer 

nöjda med sig själva och mer frimodiga samt 

oftare med i gäng som håller ihop på fritiden än 

barn med annan erfarenhet. Ger fritidshempedagogiken 

barn ett gott självförtroende? För 

att kunna besvara den frågan hade det varit in- 

tressant med en fördjupad diskussion kring 

fritidshemspedagogiken. 

Att ge röst åt barnen och visa hur samverkan 

påverkar dem ser jag som oerhört centralt 

och viktigt. Anita Söderlunds studie är ett gott 

bidrag till mer kunskap om detta. Extra spännande 

och värdefullt tycker jag det är att ta del 

av barnens synpunkter på och tankar kring sin 

tid i skola och fritidshem. Kommentarer gjorda 

av barnen kring bl a minnen från fritidshemstiden 

är som hårda karameller jag suger länge på. 

Anita Söderlund har beskrivit de olika skolorna. 

Jag saknar dock beskrivningar över hur samarbetet 

faktiskt gått till mellan fritidspedagoger och 

grundskollärare, för att jag ska få en helhetsbeskrivning. 

Hur återverkar samarbetet för barnens 

räkning? Varför inte använda sig av de variabler 

som uppkommer i den allmänna debatten? 

Vilken betydelse har det för barnen att fritidspedagogerna 

finns med i klassrummet? Är tidsaspekten 

en betydelsefull faktor, dvs ”slipar” grundskollärare 

respektive fritidspedagog av varandra under tiden? 

Vad händer med de vuxnas specifika kunskapsområde? 

Möjligheten att få en bättre bild av samarbetet 

genom t ex tätare kontakt med respektive 

klass på skolorna samt en terminsvis bedömning 

av samarbetet hade varit önskvärt, enligt författaren. 

Till detta fanns inte resurser.

Recension 

Det viktigaste är dock att barns situation 

och perspektiv görs till föremål för studier. Här 

har Anita Söderlund tagit ett viktigt steg och 

jag önskar att hennes studie kommer att följas 

av flera, som pekar på de konsekvenser samordningen 

med skolan får för barnen. Jag önskar 

henne och andra forskare lycka till med denna 

angelägna uppgift. 

Birgit Andersson 

79

80 

Recension 

Nya redskap för lärande. 

Studier av lärares val och användning 

av läromedel i gymnasieskolan. 

HLS Förlag. Studies in Educational Sciences 23. 

Stockholm. 2000, (diss) 

Avhandlingsförfattaren Ann-Christine 

Juhlin Svensson har arbetat vid läromedelscentralen 

i Västerås kommun under drygt 20 år 

innan hon återupptog sina pedagogikstudier 

under 1990-talet. De senaste fyra åren har hon 

varit verksam som lärare i informationsteknik 

och undervisningsprocesser vid lärarutbildning 

och fortbildning vid Mälardalens Högskola. 

Avhandlingen är till sin karaktär en sammanläggningsavhandling, 

där tre empiriska studier, 

från 1994 till 1998, utgör kappans fundament. 

Den första studien, ”Läromedelsval och läromedelsstöd 

i gymnasieskolan” (1994), behandlar 

hanteringen av läromedel under förändrade vill- 

Ann-Christine 

Juhlin Svensson: 

kor. Den andra berör ”Läromedelsanvändning i 

gymnasieskolan” (1995) och den tredje, den 

empiriska studien, heter ”Lärandets medel och 

miljö – en studie av informationsteknik och 

läromedel i gymnasieskolan” (1998). 

Det finns mycket lite forskning kring läromedel 

och läroböcker i Sverige. Juhlin Svensson 

refererar kort till den anglosaxiska forskningen 

och till det arbete som IARTEM (The International 

Associations for Research on Textbooks 

and Educational Media) gör. IARTEM grundades 

för några år sedan. Göran Häggs årliga kritiska 

recensioner av den svenska skolans läroböcker 

har numera övergått till en pangeryk över 

Aftonbladets historieskrivning av 1900-talet, 

som fått statliga pengar för att distribueras till 

gymnasieelever. Vilka läromedel vill regeringen 

föreskriva i frihetens namn? Med detta vill jag 

ha sagt att forskningsområdet är angeläget och 

att Juhlin Svenssons insats är betydelsefull.

Recension 

Den forskning som ändå finns delar Juhlin 

Svensson in i följande kategorier: 1) Processorienterad 

forskning, som behandlar faktorer rörande 

läromedlens tillkomsthistoria, 2) Användarorienterad 

forskning, som tar upp frågeställningar 

kring hur läroboken används och 3) Produktorienterad 

forskning, som lägger vikt vid 

innehållsliga aspekter av läroboken. Juhlin Svenssons 

egen avhandling kan placeras in under de 

två förstnämnda områdena. 

Studien ”Läromedelsval och läromedelsstöd 

i gymnasieskolan” grundar sig på sex, gymnasieskolor. 

Tre kärnämnen, nämligen engelska, naturkunskap 

och samhällskunskap, och några 

yrkesämnen valdes ut för studien. Undersökningen 

bygger på intervjuer med 35 specialfunktionärer 

som representerar dessa ämnen. 

Det är ämneskonferensen som beslutar om 

läromedel och då framför allt elevens lärobok. I 

lärarnas kommentarer återkommer uppfattningen 

att det ”bästa” sättet att pröva ett läromedel 

(är) att köpa in och använda det under 

ett år i en klass”. Läroboken ses på detta sätt 

som en möjlig materialiserad kursplan, som läraren 

och eleverna kan välja att ta fram, byta ut 

eller komplettera med andra typer av material. 

Läroboken är inte det enda läromedlet, men det 

är det primära. I en senare studie visar Juhlin 

Svensson att det inte är målen i kursplanerna, 

utan snarare ”bristerna” i elevens lärobok som 

kompletteras. De frågor som växer fram i studien 

är exempelvis vad som styr lärares undervisning 

i det nya gymnasiet. Har lärare den undervisning 

som de säger sig ha? Är det så att lärarutbildningen 

förmedlar en tradition där läroboken 

står i undervisningens centrum? 

Att skolans värld forfarande består av 

olika världar framkommer när skolbibliotekariernas 

kompetens diskuteras. Skolbiblioteket är 

elevernas domän, medan lärarna har sin institution, 

till vilken eleverna har begränsad tillgång. 

I skolan är informationsteknisk samverkan mellan 

ämnen och bibliotek ”näst intill obefintlig”. 

Detta gäller i inledningen av den stora datasatsningen 

i skolorna under 1990-talets början. 

Juhlin Svenssons studie från 1998 visar dock på 

samma mönster och detta må man som lärare ta 

till sig. Det är inte fel att ta tillvara varandras 

kunnande och resurser! 

I sin andra studie försöker Juhlin Svensson 

utifrån ett ramfaktorteoretiskt perspektiv studera 

om läromedel, såsom det definieras i Lpf 94, är 

styrande i undervisningen och i så fall på vilket 

sätt. Två typiska citat får illustrera svaren. Man 

kan anse att ”Läroböcker är det väsentligaste redskapet 

för både lärare och elever i dagens skola.”. 

81

82 

Recension 

En annan synpunkt som framkommer är att ”De 

färdiga läroböckerna är ett hinder för elever och 

lärare. En bindning som det är svårt att frigöra sig 

från.” 

Två senare avhandlingar visar också på den 

stora roll som läroboken spelar. Det är Wennbergs 

avhandling Geografi och skolgeografi (1990) om 

geografiämnet och Garefalakis, Läroboken som 

traditionsbärare. Om hemspråksundervisningen i 

grekiska, ett läromedelsteoretiskt och didaktiskt perspektiv 

(1994). Den inställning till läroboken 

som Wennberg finner hos de 90 högstadielärare 

som intervjuades, nämligen att ”läroboken ersätter 

läroplanen som styrmedel vid planeringen 

av kursen” men också att man som lärare använder 

en hel del andra källor och andra arbetssätt, 

ligger i linje med Juhlin Svensson undersökning. 

De klassrumsobservationer som Juhlin 

Svensson genomför är begränsade till tre skolor 

och tre olika ämnen under ett relativt begränsat 

antal undervisningstillfällen. Av det skälet jämför 

hon med en tidigare undersökning, nämligen 

Naeslunds, Lärarintentioner och skolverklighet 

(1991). Det visar sig då att de tre studerade 

lärarnas undervisningsstil överensstämmer 

med de tre karaktäriserande lärarporträtt 

som Naeslund tecknar i sin studie. Det är den 

enskilde lärarens undervisningsstil som är avgörande 

för bundenheten till det valda läromedlet. 

I den tredje studien, ”Lärandets medel och 

miljö. En studie av informationsteknik och läromedel 

i gymnasieskolan”, framhävs informationsteknikens 

möjligheter såsom kulturellt redskap 

när det gäller att förändra läromedlens roll i 

kunskapserövringen. Denna studie genomfördes 

1996-97, då datorerna hade erövrat skolan 

och allt befann sig i en snabb utveckling. Man 

inser lätt att IT-propositionen från 95/96 liksom 

KK-stiftelsens satsningar samt det allmänna 

datorvänliga klimatet i Sverige har betytt mycket 

för informationsteknikens genomslag. De 20 

gymnasieskolor, där lärare och bibliotekarier 

besvarat en enkät om hur informationsteknik 

påverkar och eventuellt förändrar läromedelsanvändning, 

arbetsformer och informationsförsörjning, 

har i samband med Skoldatanätets uppbyggnad 

varit pilotskolor. Av dessa skäl har de 

legat i täten när det gäller datoranvändning inom 

skolans ram. Ett så centralt styrdokument som 

skolans lokala IT-strategi känner dock knappt 

hälften av lärarna till. Eldsjälar till kollegor tycks 

ha betytt mer i förändringsarbetet än IT-strategin 

i sig. 

Enligt Juhlin Svensson har det skett en tidsförskjutning 

mellan olika arbetsformer i dagens

Recension 

skola. Drygt två tredjedelar av undervisningen 

sker idag i för eleverna mer flexibla former. Det 

som är än viktigare än formen är förhållningssättet 

och stilen hos läraren. Det personliga 

mötet måste komma till stånd på en social arena. 

Intressant att notera är att lärare, som anser informationsteknik 

som en viktig inlärningsresurs, 

i större utsträckning använder arbetsformer som 

eleverna kan påverka själva. Men påverkar detta 

innehållet? Datorns verktygsprogram med sina 

glättiga produkter får eleverna till att ”klippa och 

klistra” med tangenter och så tillvida blir det 

reproduktion på ”bredband”, men möjligheterna 

till ett undersökande arbetssätt är betydande med 

informationsteknologin. Under de år som studie 

omfattar har läroböckerna förändrats. De kan 

bättre svara mot de påbjudna elevaktiva arbetsformerna, 

men i större utsträckning också utgöra 

komplement till informationsteknikens 

mediatekniska möjligheter. 

Juhlin Svensson konstaterar att läroboken 

fortfarande har en stark ställning i skolan. Hon 

betraktar läromedel som kulturella redskap för 

institutionen skolan. Kulturella redskap anges 

som ”medierad handling”, ett begrepp som 

Wertsch utvecklat från Vygotskys teorier, vilket 

innebär att det är människan tillsammans med 

de kulturella redskapen som utför handlingen. 

I kappan lämnar Juhlin Svensson läroplans- och 

ramfaktorteorierna, som varit analysverktygen i 

de tidigare studierna, för att utifrån ett annat 

synsätt, ett ”nyinstitutionellt perspektiv” och begreppet 

”medierad handling” omtolka de tidigare 

empiriska studierna, med syftet att på det 

sättet kunna erhålla ny kunskap. 

Det är en intressant ansats som görs om 

än i mycket korta ordalag. 


Man tager vad man haver. 

Kvalitetssäkring genom utveckling, 

uppföljning och utvärdering i skolan. 

Stockholm: HLS Förlag, 1999 

Lennart Spolander 

“Man tager vad man haver” är en nog så passande 

titel när det gäller arbete i skolan idag. 

Nu handlar inte Inger Pirinens bok riktigt om 

nedskärningar, men väl om att man ska använda 

de resurser man har. Hon menar att man kan 

komma långt med det man redan har i den en- 

83

84 

Recension 

skilda skolan i kvalitetssäkringsarbetet. Det är 

ett av hennes huvudbudskap som jag tolkar boken. 

Ett annat huvudbudskap är att kvalitetssäkring, 

utvärdering, uppföljning och utvecklingsarbete 

ska ses som en helhet. Samtliga dessa 

aktiviteter är ett led i ett kontinuerligt förändringsarbete 

som ska leda till bättre kvalitet, menar 

Pirinen. 

Först i boken görs en summarisk historisk 

beskrivning av granskningsverksamhet inom 

svenskt skolväsende. En snabb genomgång av 

olika utvärderingsansatsers tyngdpunkt över tid 

presenteras också. Skolans utvärderingsaktiviteter 

diskuteras helt kort i ett styrningssammanhang 

och Pirinen för fram synpunkten att lokal 

utvärdering förmodligen är det bästa sättet att 

få gehör för intentionerna i styrdokumenten. De 

intentioner som författaren framför allt tar fasta 

på handlar om en förändrad syn på inlärning 

och kunskapsinhämtning, förändrat arbetssätt 

och en förändrad lärarroll. Hon trycker också 

på utvärderingars betydelse när det gäller att 

underbygga förändring över huvudtaget. 

Utifrån praktiska exempel som hon själv 

har arbetat med, konkretiserar författaren hur 

hon tänker sig att arbetet med lokal utvärdering 

kan genomföras för att förändring ska komma 

till stånd. Jag antar att hon (underförstått) menar 

att kvaliteten på så sätt säkras. Det praktiska 

genomförandet ser Pirinen som fyra faser. Fas 

ett innehåller formulerandet av utvärderingsfrågor, 

probleminventering och begreppstolkning. 

När det gäller denna första fas presenterar 

författaren de generella utvärderingsfrågor 

som gäller alla utvärderingar: Vad ska utvärderas? 

Varför och med vilket syfte? För vem/vilka 

sker utvärderingen? Av vem ? Hur och när ska 

utvärderingen genomföras? 1 Betydelsen av att 

först komma fram till vad det är som ska stå i 

centrum för utvärderingen understryks, liksom 

värdet av att försöka bestämma vad man menar 

med olika begrepp och hur man tänker att de i 

realiteten förhåller sig till varandra. Fas två ägnas 

åt problemformulering, tolkningsbas och 

intervjufrågor. Pirinen menar att det är viktigt 

att ägna tid till problemformulering, liksom det 

är viktigt att göra klart mot vilken värdebas information 

och tolkning görs. Med i kapitelrubriken 

finns begreppet “Intervjufrågor”. Med 

det avser Pirinen den nödvändiga transformationen 

från problemformulering till reella frågor, 

som kan ställas i intervjuer eller enkäter. Den 

tredje fasen i Pirinens strategi innebär datainsamling. 

Här tar hon upp olika metoder för insamling 

av kvalitativ information. Fas fyra handlar 

om hur den insamlade informationen struk-

Recension 

tureras, tolkas, analyseras och värderas. Författaren 

ger ett exempel på en tolknings- och analysmatris. 

När det gäller värderingen av resultaten 

är Pirinen knapphändig och arbetar, efter vad 

jag kan förstå, främst med frågor som har med 

måluppfyllelse att göra, samt att söka efter de 

hinder som har funnits för måluppfyllelse. 

Det jag uppskattar i Pirinens bok är hennes 

genuina engagemang för bra undervisning, vilket 

bland annat innebär att hon låter oss förstå 

att lärararbete ska tillmätas stor betydelse och 

betraktas med respekt. I texten märks detta engagemang 

genom författarens sätt att plädera för 

ett systematiskt och genomgripande arbete med 

att förbättra undervisningen. Hon manar ihärdigt 

lärare (och annan skolpersonal) till eftertanke 

om den egna skolans organisation, sin egen undervisning, 

lärarroll, kvalitetsbegreppet och till 

mer strukturerat informationsinsamlande. Dessutom 

är hon vad man skulle kunna kalla en 

positiv pragmatiker och menar att den information 

och kunskap som redan finns om verksamheten 

alltid kan (och ska) användas för att förändra 

verksamheten. 

Under de senaste åren har det publicerats 

ett flertal böcker och andra skrifter som behandlar 

utvärdering och olika typer av lokala 

utvärderingsmodeller. Den grundläggande tanken 

i dessa modeller är oftast att det är den lokala 

och verksamhetsbaserade utvärderingen 

som leder till förändring, utveckling eller förbättring. 

Därför ligger kopplingen till begreppet 

kvalitetssäkring också nära till hands. 

Pirinens bok är alltså en i mängden av dessa 

böcker. 2 Även om jag hittills mest har kommit i 

kontakt med verksamhetsutvärdering i sektorerna 

barnomsorg och högskola, kan jag av 

Pirinens bok inte se att det skulle vara någon 

principiell skillnad mellan grund- och gymnasieskola 

och de andra verksamheterna när det 

gäller utvärdering för verksamhetsutveckling eller 

kvalitetssäkring. Det grundläggande antagandet 

i flertalet av dessa modeller är att verksamheten 

blir bättre om personalen, eller de professionella, 

själva tar ansvar för att utveckla, förbättra, 

kvalitetssäkra eller utvärdera verksamheten. 

Sedan finns förstås olika tankar om hur detta 

i praktiken ska gå till. Det finns många idéer 

och modeller, allt från enkla modeller, som uppmanar 

personalen att ställa frågor av typen: Vad 

har vi gjort och hur har vi arbetat? till mer krävande 

och analyserande modeller som försöker 

uppmärksamma de samband som finns mellan 

samhälleligt/organisatoriskt sammanhang och 

individuella förutsättningar, utbildnings-/ 

undervisningsprocesser, samt alla sorters erhållna 

85

86 

Recension 

resultat. Kopplingar till reflekterat lärande, forskande 

praktiker, lärande organisationer, m fl liknande 

fenomen och begrepp är ett annat vanligt 

kännetecken. I Pirinens fall handlar det om 

att anknyta utvärderingsmodellen till en ideal 

forskningsprocess. 

Flertalet av de utvärderingsmodeller jag 

kommit i kontakt med lider av en utvecklingsoch 

förbättringsoptimism,som innebär att förändring 

förespråkas, utan något egentligt ställningstagande 

till i vilken riktning förändringen 

ska ske. Detta gäller till stora delar även Pirinens 

bidrag. Även om hon vid några tillfällen, mer 

underförstått, låter oss få en aning om vart hon 

anser att vinden ska blåsa, så är helhetsintrycket 

ändå att förändring i sig är gott. Ett exempel på 

hur det kommer till uttryck finns på sidan 59. 

Pirinen formulerar där frågan: “Kan ett omvänt 

tänkande-´bottom up´- där man utifrån sina egna 

uppföljningar och utvärderingar, tillsammans skapar 

ett utvecklingspanorama på skolan, stimulera 

skolans personal till att bli mer positivt inställda 

till förändring?” För mig framstår det som ett av 

flera exempel på förkärleken till förändringprocessen 

i sig. Att det nog ändå är en viss sorts 

förändring författaren vill få till stånd får man 

läsa sig till lite här och där. Pirinen vill, som jag 

tolkar henne, att förändringen ska leda till “...en 

förändrad syn på inlärning och kunskapsinhämtning 

och de förändrade arbetsformer som styrdokumenten 

talar om” (s 55). Som jag förstår 

Pirinen tolkar hon styrdokumenten så att inlärning 

idealt ska ske genom att elever och lärare 

själva kontrollerar och styr inlärningen och att 

den baseras på “learning by doing”. Kunskapssynen 

bör vara praxisbaserad (s 57, 104-105). 

Även om jag inte på något sätt är motståndare 

till vare sig förändring, till praxisgrundad kunskap 

eller till inlärning genom självkontroll (vilket 

i så fall skulle omöjliggöra forskning), så anser 

jag att Pirinen, liksom flera andra inom utvärderarfältet, 

bör vara tydligare när det gäller vilka 

preferenser de har. Jag efterlyser också en mer allmän 

debatt om det goda i att i självvärderingar 

av verksamheter ständigt ge företräde åt det intellektuella 

reflekterandet och den typ av frågor 

som följer med en sådan inriktning. Var har frågorna 

om lärandets glädje, om att insikter kan 

nås på andra sätt och om undervisningens känslomässiga 

och sociala resultat tagit vägen? Ibland 

kan det kanske vara nog så bra att inte förändra, 

att inte ständigt genomlysa den egna verksamheten 

och göra allt synligt för kontroll eller 

egenkontroll. När det gäller inlärning, är det väl 

också så att alla inte lär bäst genom självkontroll 

och eget ansvar och genom reflektion–i alla 

fall inte alltid. Flera elever och lärare behöver

hjälp med både struktur och förklaringar som 

andra förser dem med. Att ständigt propagera 

för både förändring och eftertanke utan att deklarera 

var man själv anser att färden ska gå, lämnar 

kanske snarare dessa människor i sticket genom 

den frustration det innebär att inte förstå 

vad det är man ska reflektera över och hur man 

själv har kontroll. I vissa sammanhang och skolor 

är förändringstakten i dagsläget så hög att 

det snarare är frånvaro av ständiga förändringar 

och konsolidering som tycks behövas. 

Att utvärdering är intimt kopplad till värderingar 

är på ett sätt självklart. Samtidigt har 

det under lång tid på många håll rått en uppfattning 

om att utvärdering inte ska vara värderande 

utan objektiv. En debatt om utvärdering 

och värdemässiga utgångspunkter förs nu av flera 

utvärderingsforskare, vilket bland annat märks 

vid de internationella utvärderingskonferenserna. 

3 

Jag ser numer också en fara med mer och 

mer institutionaliserade rutiner för ständigt återkommande 

utvärderingar på verksamhetsnivå. 

Även om intentionerna säkert är goda är frågan 

om inte utvärderingar rutiniseras och mekaniseras 

och fyller andra funktioner och syften än 

att skaffa kunskap om verksamheten. Utvärde- 

ring är per definition inte alltid positivt. Det 

kan fylla många andra betydligt mindre lovvärda 

syften än att förbättra. I värsta fall kan de bli ett 

mentalt och tidsmässigt gissel som snarare låser 

tankarna till vissa sätt att tänka och värdera utbildning 

och undervisning. Till syvende och sidst 

beror det goda med en utvärdering på den värderingsmässiga 

bas som utvärderingen genomförs 

utifrån och hur den används. 

Litteratur 

Christina Segerholm 

Franke-Wikberg, Sigbrit & Lundgren, Ulf P (1980) 

Att värdera utbildning. Del 1. Stockholm: Wahlström 

& Widstrand. 

Nilsson, Karl-Axel (1991) Utvärdering för kvalitet. 

En handledning för grundutbildningen. Pedagogiskt 

utvecklingsarbete vid Lunds universitet nr 91:179. 

Lund: Lunds universitet, Planerings- och utvecklingsbyrån. 

Persson, Anders (1996) Nyfikenhet, kritiskt tänkande 

och kvalitet. Reflektioner över utvärdering, pedagogisk 

utveckling och kvalitetsarbete inom universitetsutbildningen. 

Rapport 96:196. Lund: Lunds universitet, 

Utvärderingsenheten. 

Rubenstein Reich & Wesén, Bodil (1992) Utveckla mera! 

Självvärdering och egen utveckling i barnomsorgen. 

Lund: Studentlitteratur. 

87

88 

Holmlund, Kerstin & Rönnerman, Karin (1995) 

Kvalitetssäkra förskolan. Lund: Studentlitteratur. 

Forskningsrådsnämnden (1998) Utvärdering-ett medel 

för att säkra eller utveckla kvalitet. Rapport 1998:1. 

Stockholm: Forskningsrådsnämnden. 

House, Ernest R & Howe, Kenneth R (1999)Values in 

Evaluation. London, Philadelphia, New Delhi: SAGE 

Publications. 

1 Frågorna finns formulerade och motiverade i Franke- 

Wikberg, Sigbrit & Lundgren, Ulf P (1980) Att värdera 

utbildning. Del 1. Stockholm: Wahlström & 

Widstrand, 

2 Några andra exempel är: Nilsson, Karl-Axel (1991) 

Utvärdering för kvalitet. En handledning för grundutbildningen. 

Pedagogiskt utvecklingsarbete vid Lunds 

universitet nr 91:179. Lund: Lunds universitet, 

Planerings- och utvecklingsbyrån; Persson, Anders 

(1996) Nyfikenhet, kritiskt tänkande och kvalitet. 

Reflektioner över utvärdering, pedagogisk utveckling och 

kvalitetsarbete inom universitetsutbildningen. Rapport 

96:196. Lund: Lunds universitet, Utvärderingsenheten; 

Rubenstein Reich & Wesén, Bodil (1992) Utveckla 

mera! Självvärdering och egen utveckling i barnomsorgen. 

Lund: Studentlitteratur; Holmlund, Kerstin 

& Rönnerman, Karin (1995) Kvalitetssäkra förskolan. 

Lund: Studentlitteratur; Forskningsrådsnämnden 

(1998) Utvärdering-ett medel för att säkra eller utveckla 

kvalitet. Rapport 1998:1. Stockholm: Forskningsrådsnämnden. 

3 Vid den senaste amerikanska utvärderingskonferensen 

ägnades flera seminarier åt presentationer och inlägg 

om värden i utvärderingar. Ett verk som många nu 

refererar till i det avseendet är Ernest Houses och 

Kenneth Howes senaste bok (1999)Values in 

Evaluation. London, Philadelphia, New Delhi: SAGE 

Publications.

Författare 

Birgit Andersson, univ adj, Institutionen för 

barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik 

och vägledning, BUSV, 

Birgit.Andersson@educ.umu.se 

Lili-Ann Kling, univ adj, Institutionen för 

matematik och naturvetenskapliga ämnen, 

Lili-Ann.Kling@educ.umu.se 

Lars-Åke Pennlert, univ adj, Institutionen för 

svenska och samhällsvetenskapliga ämnen, 

Lar-Ake.Pennlert@educ.umu.se 

Christina Segerholm, univ lekt, pedagogiska 

institutionen, 

Christina.segerholm@pedag.umu.se 

Lennart Spolander, univ adj, Institutionen 

för svenska och samhällsvetenskapliga ämnen, 

Lennart.Spolander@educ.umu.se 

Lyn Yates, professor University of Technology, 

Sydne, Australia, Lyn.Yates@uts.edu.au 

89 

Författare i 

detta nummer

Här följer sedan 

en lista över 

innehållet i alla 

publicerade 

nummer av 

tidskriften 

90 

Innehåll i nummer 1/94: 

Daniel Kallós: Lärarutbildning och forskning. 

Maja Jacobson: Kläder, kultur och identitet. 

Ingvar Rönnbäck: Fredsundervisning 

- en problematisk uppgift. 

Britt-Marie Berge: Grundskola för alla - på vems villkor? 

Boel Henckel: Förskollärarutbildningen i Karlstad. 

Håkan Andersson: Vad händer framgent med elever med 

svårigheter? En pessimistisk betraktelse. 

Evald Nässtrand: På väg mot elevautonomi i språkundervisningen? 

Om en imponerande avhandling 

i språkdidaktik. 

Ingrid Nilsson: Lärarinnor utvecklar sin praktik 

(Karin Rönnerman). 


Eva Alerby: Laverskolan - en patriarkalisk kvarleva i en 

kapitalistisk era. 

Margareta Sjöström: Om katter och hermeliner. 

Svea-Maria Kuoppa: Institutionen för barn- och 

ungdomspedagogik, specialpedagogik 

och vägledning. 

Ingrid Nilsson: Ett möte med Marie-Louise Rönnmark. 

Daniel Kallós: Forskning och lärarutbildning i internationell 

samverkan. 

Hans Ciné: Vart är den svenska skolan på väg? 

Svante Åberg: Lärarkemi för att väcka intresse. 


Gerd Arfwedson: Om hur man forskningsanknyter lärarutbildningen. 

Björn Falkevall: Hur formas lärares tänkande - exemplet 

“samarbete”? 

Kerstin Hägg, Inger Tinglev och Svea-Maria Kuoppa: 

Utveckling - anpassning 

- underordning. 

Jan Nilsson: Hur kan praktikrapporterna nyttjas i lärarutbildningen. 

Jan-Erik Romar: Basket med pojkar i årskurs åtta: Vad 

händer verkligen i en klass? 

Els-Marie Staberg: Röster från gymnasiets 

naturvetarprogram. 

Ingrid Nilsson: Englands Open University. 

Christina Segerholm: “Förskola och skola” av Gunilla 

Dahlberg och Hillevi Lenz Taguchi. 


David Hamilton: Educational Research, Policy and 

Practice. 

Martin Lawn: The Collapse of the Modern Teacher and 

Rise of the Differantiated Classroom Worker? 

Thomas S Popkewitz: Teacher Education, Reform and 

Politics of Knowledge in the 

United States. 

Robert B Tabachnick: Learning to Teach from 

Multicultural Perspectives in Multicultural Classrooms. 

Inga Elgqvist-Saltzman: Gender, Curriculum, Pedagogy 

and Practice. A Review of Gaby Weiner: Feminisms in 

Education - An Introduction. 


Astrid Ahl: Tidigare skolstart och åldersintegrerade elevgrupper 

- hur utformas 

läsundervisningen? 

Inger Andersson: Långt borta och nära. Ett läroplanshistoriskt 

perspektiv på utbildningens internationalisering 

i den svenska grundskolan. 

Thor Egerbladh: Lärare forskar om sin praktik. 

Gunmarie Johnson: Läsning och skrivning under 

småbarnsåren - ett socialt fält. Beskrivning 

av ett ständigt växande utkast. 

Bodo Willmann: Interkulturell uppfostran och utbildning

i tyska skolor. Preliminära resultat av fallstudier i skolor 

med multietnisk sammansättning. 

Lars-Göran Högman: “Nyare forskning om lärare” av 

Gerhard Arfwedson. 

Gunmarie Johnson: “Pennan, plikten, prestigen och plogen. 

Den folkliga skrivkunnighetens spridning och funktion 

före folkskolan” av Daniel Lindmark. 


Kerstin Hägg: Om muntlig och skriftlig kultur. 

Jan Mannberg: AMS syn på studie- och yrkesorienteringens 

syfte sådant det framstår i eget producerat yrkesorienterande 

material. Tankar kring ett avhandlingsområde. 

Karin Rönnerman: “Lärare forskar om sin praktik” 

- reflektion över en försöksverksamhet i samarbete mellan 

några kommuner och pedagogiska institutionen. 

Katarina Weinehall: Våldet i vår vardag - angår det skolan 

och lärarutbildningen? 

Agneta Hult: “Vurderer selv. Skolevurdering i praksis” 

av Tom Tiller. 

Ulla Johansson: “Utbildningshistoria 1994” 

(Årsböcker i svensk undervisningshistoria 

vol 176, utgiven av Föreningen för svensk undervisningshistoria). 

Ingrid Nilsson: ”Lära till lärare - En vänbok till 

Karl-Georg Ahlström”. 

Redaktion: Biörn Hasselgren, Ingrid Carlgren, 

Maud Jonsson och Sverker Lindblad. 

Innehåll i nummer 3-4/95 

Inga Elgqvist-Saltzman: Opening address at the 

conference ”Gender and Education”. 

Robin Burns: Engendering Helth: Feminist issues in 

school helth and physical education. 

Joan Eveline: The (Im)possible Reversal: ’Advantage, 

Education and the Process of Feminist Theorising’. 

Victoria Foster: Barriers to equality in Australian 

girls´schooling for citizenship in the 1990s. 

Alison Mackinnon: Revisiting the fin de siècle: representation, 

discourse and the educated woman. 

Jane Roland Martin: Between Two Worlds, or, Two Gaps 

in the Text: Reflections from the United States. 

Lyn Yates: Constructing and deconstructing ’girls’ as a 

category of concern in education - reflections on two 

decades of research and reform. 

Christina Segerholm: “Education Reform. A critical and 

post-structural approach”, by Stephen J Ball. 


Eva Alerby: Låt tusen blommor blomma... - Några 

sjuåringars miljöuppfattningar. 

Stefan Nordström: Vetenskapsfilosofi och forskningsstrategi 

i lärarutbildningen. 

T Strandberg, P-A Sundbaum & T Egerbladh: Musikpedagogisk 

forskning. En komparativ studie angående 

musikskapande. 

Inga-Brita Melin: En tidig fredspedagog: Jane Addams 

(1860-1935). 

Daniel Kallós: Lærerprofessionalisme. Redigeret af John 

Cederstrøm, Lejf Moos, Lotte Rahbek Schou og 

Jens Rasmussen. 

Leif Lindberg: Norsk forskning om utdaning. Perspektiver 

og veivalg (Red: Jon Lauglo). 

Ragnhild Nitzler: ”Kvalitestssäkra förskolan” av Kerstin 

Holmlund och Karin Rönnerman. 

Hille Stål: ”De liknade varandra, men inte mer än andra. 

Begåvningshandikapp och interpersonellt samspel” av 

Kerstin Göransson. 

Håkan Andersson: ”Specialpedagogiskt arbete i grundskolan” 

av Bengt Persson. 

91

92 


Jane Jensen: Examination inom högre utbildning - hur 

tänker lärare? 

Eva Åström: Utveckling av distansutbildning - vem bryr sig? 

Ann-Kristin Nyström & Margareta Wolf-Watz: ...Det är 

viktigt att känna att man 

är värd någonting. 

Sture Brändström: Om musikalitet och musikpedagogik. 

Ryszard Kucha & Jolanta Misiak: The Issue of the Private 

Schools’ Development in Poland in 1989-1995. 

Kjell Gisselberg: Aurelius’ räknelära från 1814. 

Anders Olofsson: Foucault - namnet på en modern vetenskaplig 

och filosofisk problematik. Texter om maktens 

mentaliteter, pedagogik, psykologi, medicin, sociologi, 

feminism & biopolitik. (Red: Kenneth Hultqvist 

& Kenneth Petersson.) 

Karin Rönnerman: ”Att stärka lärares röster. Sex essäer om 

lärarforskning och lärar-forskarsamarbete” av Ivor F Goodson. 

(Översättning Gerhard Arfwedson och Ingvor Gerner.) 


Bengt Grensjö: Vygotsky - i tiden 

Inger Tinglev: Samverkan - en väg till kunskap. 

Adam Winiarz: Schools for Girls in the Kingdom of 

Poland in the Nineteenth Century. 

Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning i 

Umeå: Angående departementspromemorian ”Studiefinansiering 

och examina i forskarutbildningen” 

(Ds 1996:35). 

Gunilla Halldén : Förskolan som ett fält där olika traditioner 

och olika kulturellt kapital förhandlas. Recension 

av Kerstin Holmlunds avhandling i pedagogik: ”Låt barnen 

komma till oss. Förskollärarna och kampen om 

småbarnsinstitutionerna 1854-1968.” Pedagogiska institutionen, 

Umeå universitet. 

Ingrid Nilsson: Teacher Education in Europe. Evaluation 

and Perspectives. (Eds Sander et al). 


Sigbrit Franke: Symposium : Evaluation and Policy Analysis. 

Inger Andersson: Management by Objectives and Results 

- Accuntability or Visibility. 

Limin Gu: Chinese Daycare in Cultural Change. 

Christina Segerholm: Democracy and Educational 

Evaluation. 

Eva Åström: Evaluation - The Panopticon of Pedagogy. 

Per-Olof Erixon: Titta den flyger! En recension av Olof 

Johansson & Daniel Kallós (red). Tänk utveckling! En 

antologi om skolans kvalitet och effektivitet - vad kan 

ledaren göra? 


PO Erixon: “Du som ammar blomman av vårt land”. 

Om skolan i litteraturen 

och den svenska skolromanen. 

Maria Eliasson och Sara Qvarnström: “Learner 

autonomy” - en modell för indiviualiserad undervisning. 

Vad kan lärare i samhällskunskap och historia lära av 

nytänkande inom språkundervisningen? 

Hans Junker Mortensen: University Education in an 

Arctic Region. 

Ingrid Nilsson: Spjutspets mot framtiden? Skolministrar, 

riksdagsmän och SÖ-chefer 

om skola och skolpolitik (Red: Gunnar Richardson. ÅSU 185). 


Britt-Marie Berge: Steering of Teachers´ Work 

– Lessons from an Action Research Project in sweden. 

Hildur Ve: Teacher Participation in an Action Research 

Project About 

Gender Equality in Primary School. 

Karin Rönnerman: Action Research – A sophisticated 

Way of Steering Teacher Work.

Ulla Johansson: Education and State Control. The case of 

Sweden 1842-1994. 


Eva Erson: Preparing Gender-Conscious Teaching and 

learning in a Technological Education – Some first steps 

Rebecca Sidell: The shaping of The British Educational 

System: 1945 to 1997 

Review: Håkan Andersson: Specialpedagogisk kunskap 

som ett socialt problem: 

en historisk analys av avvikelse och segregation 

– av Rolf Helldin. 


Tomas Kroksmark:...att lära andra att lära sig att lära andra 

att lära sig (något) – eller till frågan om att organisera 

en lärarutbildning vid ett universitet 

Hans Junker Mortensen: Western Impact on Democratic 

Processes within Arctic Education Systems 

Ingrid Nilsson: Pietistisk skola bland krigsfångar i 

Sibirien - den karolinska Tobolsk-skolan 


Jörgen From & Carina Holmgren: Vad kan undervisning 

betyda? En diskussion kring relationen mellan kinesisk 

tanketradition och kinesiska gymnasieelevers förhållningssätt 

till undervisning, i kontrast mot svenska 

gymnasieelevers 

Ulla Lindgren: Makt, språk och kön 

Inger Tinglev: Grundskolläraren och specialpedagogiken 

Lars Holmstrand:”Efter svensk modell - LO, SAF och 

utbildningspolitiken 1944-90” 

av Lisbeth Lundahl 

Kerstin Hägg: Recension av Gunnel Lindhs avhandling: 

Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen 


Ann-Kristin Nyström & Margareta Wolf-Watz: 

"Vad för sorts skola skall vi jobba på?" Lärarstudenters 

uppfattningar om Nv-utbildningen av grundskollärare. 

Anders Marner: Multimodalitet - medier, kognition och 

semiotik 

Miriam David: Blair's babes or Britain's babes: New 

Labour, women, parents and child care. 

Martin Johansson: Idrottsämnet och lärarutbildning 

i postmoderna tider. 

Karin Rönnerman: "Forskning i skolans vardag" 

av Thor Egerbladh och Tom Tiller. 


Gaby Weiner: The Good News - Feminism, Equality and 

Teacher Education 

David Hamilton: The Professor‘s Platform 

Agneta Hult & Anders Olofsson: Vad är en lärare? – En analys 

av examinationsdokument för grundskollärare 1 - 7 

Håkan Andersson: Kommunerna och den specialpedagogiska 

verksamheten – nutid och framtid, av 

Rolf Helldin. 

Kerstin Hägg: Utvecklingsarbete - en grund för lärares 

lärande, av Karin Rönnerman. 


Inger Andersson: Etniska relationer 

Inger Andersson: Den nationella läroplanen i det globala 

sammanhanget – en läroplansanalys 

Anders Lindström: Att motverka ”rasism” i skolan genom 

att inoformera eller kommunicera? 

Katarina Nordberg: Den god viljan. En studie av kulturmöten 

i klassrummet. 

Dra Vilma Pruzzo de Di Pego, Celia M Coll, Araceli 

Fernándes & silvia Siderac: Action Research in Teacher 

93

94 

Training Transformation. 

Lena Markgren: ”Sångskatten som socialt minne. En pedagogisk 

studie av en samling skolsånger” av Ann Mari Flodin. 

Helena Stenbäck: ”Computer Based Creative Music Making. 

Young Peoples´ Music in the Digital Age” av G 

Folkestad. 


Pat Mahony and Ian Hextall: Representation and 

Accountability in the Formation of Policy on Teacher 

Education: The GCT (England) 

Ingrid Nilsson and Gaby Weiner: Introduction. The Department 

for Education and Employment: Blunkett Launches 

Radical Reform of Teaching Profession 

Ingrid Nilsson: Att fånga en tanke. En fenomenologisk studie 

av barns och ungdomars tänkande kring miljö, av 

Eva Alerby. 

Ingrid Nilsson: Vocational Education and Training in 

Germany and Sweden. Strategies of control and 

movements of resistance and opposition. Report from a 

symposium (Eds Lisbeth Lundahl & Theodor Sander). 


Inger Andersson: Skola och profession i utveckling - lokala 

skolprojekt i samarbete mellan lärare och forskare. 

Jörgen From, Carina Holmgren & Jan Mannberg: Informativ 

rekrytering – rekryterande information? En innehållslig 

analys och diskussion. 

Therese Isaksson & Ingela Lundberg: Muslimska flickor och 

svensk skolidrott – en undersökning baserad på intervjuer 

med muslimska flickor. 

Per-Olof Erixon: Lärarutbildningen och den onödiga samtiden. 

En recension av Åsa Morbergs avhandling “Ämnet 

som nästan blev. En studie av metodiken inom 

lärarutbildningen 1842-1988”. 

Katarina Norberg: Educating Muslim Girls - Shifting 

Discources. A study of Muslim Girls‘ schooling in Britain, 

by Kay Haw. 


Per-Olof Erixon: Postmodern läskultur bland gymnasieungdomar. 

Teori och verklighet. 

Christer Nordlund: En humanekologisk ansats. Om ett 

försök till tvärvetenskaplig miljöundervisning. 

Benjamin Zufiaurre: Educational change in Spain 

1970 - 1990: Progressivism loses its way? 

Kerstin Hägg: Att vara same i Sápmi och i den moderna 

världen – om etnicitet och identitetsarbete. 


Per-Olof Erixon: LUK – en rapport från en bod 

på Skansen? 

Kerstin Hägg & Svea-Maria Kuoppa: 

Drömmen om LUK i väntan på... beslut 

Britt-Marie Lindström: Lärarutbildningskommitténs 

förslag 

Christer Nordlund: Behöver lärare ett idéhistoriskt 

perspektiv? 

Gaby Weiner: Swedish Teacher Education at the 

Crossroads? 

Jarmila Novotná: General and Mathematics 

Education in the Czech Republic

Tidskrift 

INNEHÅLL 

Redaktionellt 

Artiklar 


Lyn Yates: 

In the brawe new world 

Recensioner 

för lärarutbildning och forskning 


Didaktikens carpe diem, Att fånga den didaktiska vardagen 


Bra matematik för alla. Nödvändig för elever med 

inlärningssvårigheter 


Barn i skola och fritidshem – En studie kring samverkan 

Ann-Christine & Juhlin Svensson: 

Nya redskap för lärande. Studier av lärares val och användning 

av läromedel i gymnasieskolan. 


Man tager vad man haver. Kvalitetssäkring genom utveckling, 

uppföljning och utvärdering i skolan. 

FAKULTETSNÄMNDEN FÖR LÄRARUTBILDNING 

THE FACULTY BOARD FOR TEACHER EDUCATION 

Printed in Sweden ISSN 1104-523X

Ladda ner utgåvan. - Fakultet för lärarutbildning - Umeå universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?