Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

90 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
Samtliga lexikala enheter i mitt material återfinns i bilaga 1 nedan. Av bilagan
framgår i vilka källor varje lexikal enhet finns belagd. Alla lexikala enheter som
behandlas i undersökningens kapitel 2, och som inte har någon specifik
källangivelse, härrör från samtalen med ÅL.
Resultaten presenteras och diskuteras utifrån de fyra kategorierna i avsnitt 1.4
ovan. Jämfört med främst Strömman (1995) har materialet ett relativt begränsat
omfång. En mer kvantitativt inriktad resultatredovisning är därför inte så givande,
och jag avstår från en sådan. En sammanfattande diskussion av resultaten
återfinns i kapitel 3 nedan, och i kapitel 4 presenterar jag några förslag till fortsatt
forskning i fråga om musikerslang och slang i arbetslivet generellt.
2.1 Musikaliska aktiviteter
Musiker repar (repeterar) och lirar (spelar), och musiker kan kallas lirare. Ett
alternativ till att musiker lirar är att de bassar alternativt barsar. En musiker som
inte är fast medlem av en orkester utan tillfälligt spelar med sitter in (även SvSl).
Ledaren för en orkester slår, dvs. dirigerar (även SvSl). Men innan en militärmusikkår
kunde repetera eller genomföra en konsert krävdes det förberedelser:
stolar, notställ m.m. måste vara i ordning. Detta arbete kallades baxning och
arbetet med att baxa utfördes av baxarlaget, dvs. musikeleverna, som kallades
hinkar (även Belfrage 2003: 11, Netzell 2003: 39).
Verben repa och lira ingår i både SvSl och NSvSl samt också i ToS. Några
bruklighetsbeteckningar till de båda uppslagsorden anges inte i NSvSl. Inte heller
SvSl använder bruklighetsbeteckningen musikerslang vid repa och lira. Däremot
återfinns verbfrasen lira piano bland exemplen till lira. SvSl uppger dessutom att
substantivet lirare kan användas specifikt om musiker och att lira/lirare kommer
från månsing, de kringvandrande västgötaknallarnas hemliga yrkesspråk (se
härom Bergman 1964: 38–55, Kotsinas 2003: 178–180). Enligt NEO har verbet
lira betydelsen ’spela särskilt boll el. musik’. Uppslagsordet har bruklighetsbeteckningen
vardagligt och första belägg i svenskan 1934 (NEO 2). Både NEO
och Bergman (1964: 52) uppger att lira är lånord från tyskan. Bergman tillfogar
att lira är ett ord från månsing och att betydelserna ’spela kort, instrument, sparka
boll’ har utvecklats i Stockholm.
SvSl lämnar tre olika betydelser till bassa, varav ’spela instrument’ är en, medan
NSvSl ger betydelsen ’spela’ med det enda exemplet bassa papp ’spela kort’.
Bergman (1964: 25) anger betydelsen ’spela musik’ för bassa eller barsa och
Edström (1996: 69) säger att barsa betyder ’spela’. Båda forskarna uppger att
verbet är lånat från rom[m]ani, romernas språk (se härom Bergman 1964: 7–37,
Kotsinas 2003: 184–186).