Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 85
ÅL var anställd vid Bohus bataljon som musikvolontär, musikkorpral, musikfurir
och musiksergeant (jfr Erixon 2002: 55). Som alla musikelever och musikvolontärer
fick han lära sig att hantera marschtrumma och signalhorn. Sedan
inriktade han sig på tenorbasun, baryton och trombon med trombon som
huvudinstrument. År 1946 ansökte ÅL om att få genomgå solistutbildning vid
Kungliga Musikaliska Akademien, vanligen kallad Ackis. Ansökan beviljades,
och han kommenderades till Stockholm och Svea Livgarde 1946–1950 (jfr
Belfrage 2003: 26).
Militärmusikerna var viktiga också för det civila musiklivet. Före 1950-talet
spelade många militärmusiker på sin fritid i dansorkestrar och
underhållningsorkestrar. Fram till 1960-talet hade flertalet blåsmusiker i svenska
civila yrkesorkestrar en bakgrund som militärmusiker. Många tidigare militärmusiker
har varit, alternativt är alltjämt, verksamma i symfoniorkestrar och som
musiklärare (Strand 1974: 101–106, se även Edström 1996: 61–75, 212–213).
ÅL lämnade militärmusiken 1951 för en tjänst som trombonist i Stora teaterns
orkester i Göteborg. Där var han verksam till sin pensionering 1989, men han har
fortsatt – och fortsätter – att spela i olika sammanhang.
1.2 Tidigare forskning
Tidigare studier av musikens fackspråk finns självfallet, främst undersökningar av
terminologi, olika texttyper och noter som kommunikationskanal (se Störel 1998
och Bandur 1999 för en översikt). Som ett exempel på terminologiskt-lexikalt
inriktad forskning kan nämnas Belche (1984) om terminologiska aspekter på
tolvtonsmusiken. Det finns även enspråkiga svenska musikordböcker och
flerspråkiga musikordböcker där svenska är ett av de aktuella språken. Exempel
är Brodin (1985) respektive Anderholm (1992). Likaså finns det studier av
texttyper inom musikens värld på svenska, främst Koiranen (1992) om
musikrecensioner. Däremot saknas i stort sett studier av slang i fråga om musik,
trots att det i musikvetenskaplig litteratur talas om hur musiker leker med språket,
hur de berättar musikervitsar och hur olika företeelser benämns på musikspråk
(Edström 1996: 11, 622–623, 651 not 88, 73, min kursivering).
I Svensk slangordbok (Gibson 1983, i fortsättningen SvSl) ingår musikerslang (s.
VII). I Norstedts svenska slangordbok (Kotsinas 2000, i fortsättningen NSvSl)
upptas däremot allmänslang, och bland annat ord som används av olika
yrkesgrupper saknas (s. XII–XIII). Som framgår av titeln förtecknar Termer och
slang inom populärmusikbranschen (Zangger Borch 1995, i fortsättningen ToS)
såväl termer som slang inom populärmusikbranschen. I detta arbete anges dock
inte några klara kriterier för gränsdragningen mellan allmänslang och