Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 81
Det var lite pinsamt ibland, att alla får se varandras texter och
kommentarer… Men det blev inget problem för mig.
Allt som allt fick orienteringsfasen positiv feedback. I det stora hela var även vi
lärare mycket nöjda med studenternas insats och kvaliteten i referaten och
diskussionerna. Även om föreläsningarna och otaliga praktiska detaljer kräver
omtänkande och förbättring i fortsättningen, har vi en känsla av att den här typen
av arbetssätt lönar sig att utvecklas.
Diskussion
Studierna inom projektet Virtuell nordistik inleddes tämligen traditionellt med
föreläsningar och referatuppgifter. Som Wells (1999: 10) påpekar, är lärare dock
inte bundna vid traditionella definitioner av studiesituationer, utan kan
omdefiniera dessa genom att manipulera med faktorer som situationens
deltagarroller och interaktionsmönster. I och med att referaten ”publicerades” i en
miljö där alla kursdeltagare fick ta del av och diskutera varandras texter – både
referaten och kommentarerna till dessa – fick referatskrivandet ändrad karaktär.
Referaten utgjorde inte slutändan av studieprocessen, som fallet i traditionella
undervisningssituationer ofta är, utan snarare en mellanstation där studenter och
lärare stannade upp för att tillsammans granska texterna: lära sig av dem och
hämta idéer från dem. De teman som hade behandlats i referaten levde vidare i
idékläckningen, som i sin tur bäddade för planeringsfasen.
I uppgiften aktualiserades två övergripande funktioner för skrivande: skriva för
att lära och skriva för att kommunicera (se Dysthe 1996: 94, Reiss m.fl. 1998:
xvii). Även om referatskrivande alltid innebär en kombinerad läs- och
skrivprocess med stora krav på både tolkning och presentation av tolkningen
(Hare 1992: 101, Kosunen 1999: 179), finns det drag i datorförmedlad
kommunikation som kan intensifiera båda dessa aspekter. Att kursdeltagarna i en
webbaserad kursplattform har tillgång till varandras texter och väntas läsa och
kommentera dessa gör uppgiften mer autentisk (jfr Kosunen 2003). Det är stor
skillnad på huruvida studenternas texter behandlas som ”kursprestationer” som
läses och betygssätts av enbart läraren eller om de behandlas som gemensam
kunskapskälla och underlag för diskussion. Med hjälp av den nya teknologin var
det möjligt att föra undervisningen i riktning mot en socialt interaktiv modell på
lärande (se Dysthe 1996: 49 ff.), där studenterna behandlas som seriösa
dialogpartner med auktoritet över sitt eget lärande.