Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

52 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
ansluter sig till sina objekt enligt kausalitetsförhållande. Andra bilder än
fotografier har inte motsvarande relation till verkligheten. Det objekt som har
förevigats på en bild måste verkligen ha varit framför kameran för att man skall
ha kunnat ta en bild av det. Enligt Salo kan fotografiska nyhetsbilder
karakteriseras med ”firstness”, en av Peirces filosofiska kategorier, eftersom en av
”firstness” egenskaper är sanningsenlighet: den upplevelse som ingår i ”firstness”
är alltid autentisk och sann. Peirces filosofiska kategorier ”firstness”,
”secondness” och ”thirdness” uttrycker verklighetsupplevelser. Firstness betyder
omedelbar känsla av någonting, den första sinnesförnimmelsen vid till exempel
tillfredställelse, smärta, skarp lukt e. d. Secondness innehåller en idé om
någonting annat och är baserad på dynamiken i handling och motreaktion,
stimulus och respons. Via ”secondness” är vi i kontakt med verkligheten.
Thirdness är den allmänna regeln för känslan och den intellektuella handlingen. Å
ena sidan representerar den logisk slutledningsförmåga, å andra sidan djupa
känslor som tro, hopp och kärlek. (Tarasti 1990: 26–27, se även Salo 2000: 12–
16.)
Nyhetsbildernas förmåga att avbilda själva händelsen – den viktigaste
egenskapen?
Bilder som enligt Nordström ”äger nyheten” representerar bildmaterial som vi
skulle vilja se i tidningar varje dag. Sådana fotografier är dock ytterst sällsynta
bl.a. därför att det oftast hänger på bara några få sekunder för att en händelse skall
kunna bli fotograferad. Alla minns tv-bilder på WTC-tornen i USA som förstördes
i en terrorakt när ett flygplan flög genom dem. Den ”firstness” som man
upplevde när man tittade på dessa bilder var säkert hos många en känsla av att det
är fråga om en actionfilm. Det var svårt att begripa att det som bilderna visade
faktiskt var sant, eftersom man inte var van vid att se sådana nyhetsbilder. I
sådana här fall passar också väl det klichémässiga ordspråket: ”En bild säger mer
än tusen ord”.
I vanliga fall kämpar man med det problematiska faktumet med bilder att det
alltid blir något utanför. Ett fotografi kan oftast avbilda bara en liten avgränsad
del av en situation eller en händelse, varför verkligheten också lätt förvrängs.
Dessutom är det ofta så att det inte finns några fotografer på plats vid själva
händelsetidpunkten, varför fotona visar situationen först efter eller möjligen före
händelsen (se t.ex Nikula 2002: 222–223). Särskilt vanligt är detta i samband med
olycksrapportering, även om fotograferna nuförtiden hinner till ort och ställe
mycket snabbare än på t.ex. 1920–1930-talet, och vi får se bilder från
olycksplatsen redan när räddningsarbetet pågår (Frid 2000: 188–189).