Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

44 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
dramatisk, didaktisk och lyrisk framställning. Framställningen återges i dialogen
och textningen genom sakinnehåll, ordval eller meningsstruktur. Enligt analysen
varierar den svenska framställningen inte bara från scen till scen utan också inom
en och samma scen där flera framställningstyper kan bli aktuella samtidigt. Då är
det fråga om en hierarkisk ordning av framställningstyperna. Variationen i framställningen
stöds vanligen av bilden och ljudet enligt principen om enhetlighet,
men ibland kommer framställningen fram bara genom dialogen. Framställningen
varierar i de finska replikerna men följer oftast den svenska källtextens modell.
Den hierarkiska ordningen är huvudsakligen densamma som i den svenska
dialogen, även om smärre skillnader kan observeras då komprimering leder till att
en framställningstyp blir mindre stark eller att en helt annan framställningstyp blir
aktuell. Då några element i framställningen utelämnas vid översättningen får
bilden och ljudet en starkare roll i överföringen av framställningstypen till den
finskspråkiga tv-tittaren.
Det kan bildas två par av framställningstyper: den episkt-didaktiska och den
lyriskt-dramatiska framställningen. Den episkt-didaktiska framställningen betonar
innehållet. I den lyriskt-dramatiska framställningen framhävs emotionella inslag
och stämningar. Då ligger rollfigurernas mänsklighet eller attityd mot någonting i
förgrunden och tv-tittaren ser en djupare dimension av rollfigurerna. Dessa par
passar in i analysen av svenska kriminalfilmer i syfte att beskriva hur framställningen
bygger upp kontrasten mellan den professionella brottsutredningen
och emotionellt färgade scener. Enligt analysen stöder den varierande framställningen
både i den svenska originaldialogen och i de finska replikerna denna
kontrast. Kameratekniskt har jag observerat att övergången från helbilder till
närbilder anknyts med lyrisk och dramatisk framställning, medan en större distans
mellan mottagaren och rollfigurerna genom helbilder stöder den episka och
didaktiska framställningen.
Den kvantitativa analysen av brottsrelaterade uttryck visar en koppling mellan
handlingen (story) och framställningen i diskursen (discourse): scener med hög
frekvens av brottsrelaterade uttryck präglas av professionell brottsutredning. I
dessa scener är framställningen episk eller didaktisk. I scener med fokus på annat
än direkt anknytning till händelseförloppet förekommer däremot brottsrelaterade
uttryck endast med låg frekvens. Sådana scener, t.ex. scenen i tvätteriet, främjar
alltså inte brottsutredningen utan ger motvikt till de innehållsorienterade scenerna.
Materialet visar att den lyriska framställningen, vid sidan av de andra framställningstyperna,
är karaktäristisk för dagens svenska kriminalfilmer. Ett mer
omfattande material skulle naturligtvis belysa kontrastskapandet i kriminalfilmer
mer och bekräfta om scener med fokus på brottsutredningen är episkt-didaktiska
och scener med en djupare social dimension lyriskt-dramatiska. Det är dock klart