Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 27
tyyrmannismiäs ’styrman’ har man efterleden två gånger, både det svenska lånet
och det finska ordet. Detta avslöjar att talarna inte exakt vetat vad de inlånat.
Många yrkesbeteckningar har olika varianter. Det talas om huushollerska och
huussollerska ’hushållerska’, teeterska och steeterska ’städerska’ samt om
kassööri och kasööri ’kassör’. Det lät finare om man hade svenska element med
(jfr Putaala 1952: 11, 13). I stället för att tala om vankifyöräri kunde man även
tala om fankifyöräri, där efterledens f har flyttats till början av sammansättningen.
Det är även möjligt att svenskans ord fånge ’vanki’ står bakom ljudet. (Se vidare
Huhtala 2001b.)
Avslutande diskussion
Det undersökta materialet visar att även om svenskans ställning försvagades i
Uleåborg i slutet av 1800-talet (se bl.a. Lackman 1999: 71) var språket
fortfarande av betydelse. Ett exempel på detta är hur personer angett
informationen i de tre källorna:
Dubatschoff,
P.
Adress- och
Kommunalkalender
1887
Pekuri, J. H. kultaseppä,
guldsm.
Svedberg,
And.
Osote-
kalenteri
18991900
Telefon-
katalog
1899
kauppias, handl. kaupp. handlande
snickare,
puuseppä
kultaseppä guldsmed
puuseppä snickare
I slutet av 1880-talet hade svenskan en mera betydande roll än finskan i
förvaltningen och i samhället för övrigt. De som röstade mot finskan som
förvaltningsspråk år 1893 (Oulun kaupungin historia IV 1976: 346) har
yrkesuppgifterna och dylika i Adress- och Kommunalkalender för Uleåborg 1887
antingen på svenska (fyra personer) eller först på svenska och sedan på finska (två
personer):
Löfhjelm, K. ingeniör.
Snellman, K. A. handl. kaupp.
De som röstade för finskan (15 personer) har angett sina uppgifter som i
exemplen nedan: